<?xml version="1.0"?>
<feed xmlns="http://www.w3.org/2005/Atom" xml:lang="no">
	<id>http://heimskringla.no/api.php?action=feedcontributions&amp;feedformat=atom&amp;user=Carsten</id>
	<title>heimskringla.no - Brukerbidrag [no]</title>
	<link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://heimskringla.no/api.php?action=feedcontributions&amp;feedformat=atom&amp;user=Carsten"/>
	<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/wiki/Spesial:Bidrag/Carsten"/>
	<updated>2026-08-10T08:19:02Z</updated>
	<subtitle>Brukerbidrag</subtitle>
	<generator>MediaWiki 1.43.9</generator>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Portr%C3%A6tter_(Billedarkiv)&amp;diff=84552</id>
		<title>Portrætter (Billedarkiv)</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Portr%C3%A6tter_(Billedarkiv)&amp;diff=84552"/>
		<updated>2026-08-10T06:12:26Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Portrætter (Billedarkiv)]] !!  !! &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Billedarkiv]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;[[Portrætter (Billedarkiv)|Portrætter]]&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Læs om de enkelte navne i&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Biografisk oversigt]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&amp;lt;gallery&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Adam Fabricius.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Adam Fabricius&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Adam Oehlenschläger.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Adam Oehlenschläger&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Adolf Hansen.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Adolf Hansen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Adolf Iwar Arwidsson.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Adolf Iwar Arwidsson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Adolf Noreen.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Adolf Noreen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Adolph Ditlev Jørgensen by Hansen &amp;amp; Weller.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Adolph D. Jørgensen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Manesson Mallet, Allain.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Alain Manesson Mallet&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Albert Ulrik Bååth.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Albert Ulrik Bååth&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:A._U._Bååth.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Albert Ulrik Bååth&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Albert Ulrik Baath.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Albert Ulrik Bååth&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Alexanderbugge.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Alexander Bugge&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Amund Helland.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Amund Helland&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Anders Jacob D. Cnattingius.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;A. J. D. Cnattingius&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Vedel, Anders Sørensen (av Tobias Gemperlin 1578).jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Anders Sørensen Vedel&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Anders Uppstrom.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Anders Uppström&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Anne Holtsmark.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Anne Holtsmark&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Anton Christian Bang.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Anton Chr. Bang&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:A.C.Bang.png|&amp;lt;center&amp;gt;Anton Chr. Bang&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Are Thorgilsson.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Ari Þorgilsson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Arngrímur Jónsson.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Arngrímur Jónsson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Arngrimur laerdi.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Arngrímur Jónsson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:ÁrniMagnússon.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Árni Magnússon&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Árni Magnússon2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Árni Magnússon&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:A.Magnusson.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Árni Magnússon&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:AfzeliusAA.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;A. A. Afzelius&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Afzelius Arvid August.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;A. A. Afzelius&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Axel Kock.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Axel Kock&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Axel_Olrik4.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Axel Olrik&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Axel_Olrik3.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Axel Olrik&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Axel_Olrik2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Axel Olrik&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:A.Olrik.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Axel Olrik&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Bayard taylor.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Bayard Taylor&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Bede.JPG|&amp;lt;center&amp;gt;St. Bede&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Bergsveinn Birgisson.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Bergsveinn Birgisson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Björn M. Ólsen.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Björn M. Ólsen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Björn M. Olsen2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Björn M. Ólsen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Björn M. Olsen3.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Björn M. Ólsen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Bjørnstjerne Bjørnson.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Bjørnstjerne Bjørnson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Brynjúlfur Jónsson.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Brynjólfur Jónsson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Brynjólfur Sveinsson (1605–1675).png|&amp;lt;center&amp;gt;Brynjólfur Sveinsson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Brynjólfur Sveinsson.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Brynjólfur Sveinsson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Brynjólfur Sveinsson 2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Brynjólfur Sveinsson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Børge Thorlacius.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Børge Thorlacius Riisbrigh&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Carl August Lindvall.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Carl August Lindvall&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Carl A. E. Jessen.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;C. A. E. Jessen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Carl Christian Rafn.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;C. C. Rafn&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:C.C.Rafn.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;C. C. Rafn&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:C. C. Rafn2.gif|&amp;lt;center&amp;gt;C. C. Rafn&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Carl Christian Rafn (1795-1864).png|&amp;lt;center&amp;gt;C. C. Rafn&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Carl Chr. Thv. Andersen.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;C. C. T. Andersen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:C.R. Unger.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;C.R. Unger&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Carl Richard Unger.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;C.R. Unger&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Carl Richard Unger2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;C.R. Unger&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Carl Richard Unger3.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;C.R. Unger&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Carl Rosenberg3.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Carl Rosenberg&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Carl Säve.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Carl Säve&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Christen Henriksen Pram.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Christen H. Pram&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Chr.Krohg.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Christian Krohg&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Christian Krohg.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Christian Krohg&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:C. J. Thomsen2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Chr. J. Thomsen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:C._J._Thomsen.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Chr. J. Thomsen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Saint Columba.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;St. Columba&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Cornelius Tacitus.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Cornelius Tacitus&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Cornelius Tacitus3.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Cornelius Tacitus&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Daniel Bruun.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Daniel Bruun&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Daniel Bruun (clm).jpg|&amp;lt;center&amp;gt;&amp;lt;small&amp;gt;Daniel Bruun&amp;lt;/small&amp;gt;&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:D.W.Fiske.gif|&amp;lt;center&amp;gt;Daniel Willard Fiske&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Edgar_Reuterskiold.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Edgar Reuterskiold&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Edvard Bull.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Edvard Bull&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Edward Bull.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Edvard Bull&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Eilif Peterssen2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Eilif Peterssen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Eilif Peterssen.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Eilif Peterssen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Eiríkur Jónsson.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Eiríkur Jónsson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Eiríkur Magnússon.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Eiríkur Magnússon&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Elias Lönnrot2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Elias Lönnrot&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Elias Lönnrot3.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Elias Lönnrot&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Emil Olson.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Emil Olson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Werlauff Erich Christian.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Erich Christian Werlauff&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Erik Brate.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Erik Brate&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Erik Gustaf Geijer.jpeg|&amp;lt;center&amp;gt;Erik G. Geijer&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Ericus Ioannes Iessen.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Erik J. Jessen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Erik Werenskiold.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Erik Werenskiold&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Portrett av Erik Werenskiold, 1880(cropped).jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Erik Werenskiold&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Ernst von der Recke.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Ernst von der Recke&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Esaias Tegnér.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Esaias Tegnér&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Esaias Tegnér 1820.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Esaias Tegnér&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Eugen Kölbing.png|&amp;lt;center&amp;gt;Eugen Kölbing&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Evald Tang Kristensen.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Evald Tang Kristensen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Evald Tang Kristensen.JPG|&amp;lt;center&amp;gt;Evald Tang Kristensen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Evald Tang Kristensen3.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Evald Tang Kristensen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:E Wilhelm Bergman.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;E Wilhelm Bergman&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Ferdinand Ohrt2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Ferdinand Ohrt&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Finnur Jónsson (clm).jpg|&amp;lt;center&amp;gt;&amp;lt;small&amp;gt;Finnur Jónsson&amp;lt;/small&amp;gt;&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Finnur Jónsson.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Finnur Jónsson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Finnur Jonsson2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Finnur Jónsson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Finnur Jónsson (early).jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Finnur Jónsson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Finnur Jónsson 1898.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Finnur Jónsson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Finnur Jonsson late.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Finnur Jónsson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Finn Magnussen.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Finnur Magnússon&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Finnur Magnússon.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Finnur Magnússon&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Finnur Magnússon3.png|&amp;lt;center&amp;gt;Finnur Magnússon&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Finnur Magnusson.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Finnur Magnússon&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Finn Magnussen2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Finnur Magnússon&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Frederik VII af August Schiøtt.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Frederik den 7.&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Frederik Hammerich.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Frederik Hammerich&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Frederik Hammerich2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Frederik Hammerich&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Frederik Schaldemose.jpeg|&amp;lt;center&amp;gt;Frederik Schaldemose&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Frederik Winkel Horn 2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Frederik Winkel Horn&amp;lt;/center&amp;gt; &lt;br /&gt;
Bilde:Frederik Winkel Horn.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Frederik Winkel Horn&amp;lt;/center&amp;gt;   &lt;br /&gt;
Fil:Fredrik Peter Brandt.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Fredrik Peter Brandt&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:George Stephens.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;George Stephens&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Gerhard Munthe.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Gerhard Munthe&amp;lt;br&amp;gt;(Kunstner)&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Gerhard Munthe (kartograf).jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Gerhard Munthe&amp;lt;br&amp;gt;(Kartograf)&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Gerhard Schøning.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Gerhard Schøning&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:GisliBrynjulfsson.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Gisli Brynjulfsson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Grímur Thomsen.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Grímur Thomsen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:GudbrandVigfusson.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Guðbrandur Vigfússon&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Gudbrandur Vigfússon2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Guðbrandur Vigfússon&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Guðbrandur Vigfússon3.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Guðbrandur Vigfússon&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Guðni Jónsson.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Guðni Jónsson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Gustav Indrebø.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Gustav Indrebø&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Gustav Storm.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Gustav Storm&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Gustav Storm 2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Gustav Storm&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:halldor.H.gif|&amp;lt;center&amp;gt;Halldór Hermannsson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Hans Ellekilde.png|&amp;lt;center&amp;gt;Hans Ellekilde&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Hans Henrik Lefolii.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Hans Henrik Lefolii&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Hans Olof Hildebrand.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Hans Olof Hildebrand&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Hans Olrik.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Hans Olrik&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Hans Olrik2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Hans Olrik&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Halfdan Egedius OB.SZ02365b cropped.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Halfdan Egedius&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Halvdan Egedius.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Halfdan Egedius&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Henry_Petersen_by_Budtz_Müller.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Henry Petersen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Hermann Pálsson (1921-2002).jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Hermann Pálsson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Hinrich Rink by Budtz Müller.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Hinrich Rink&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Hjalmar Falk.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Hjalmar Falk&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Hjalmar Falk 2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Hjalmar Falk&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Hugo Adolf Hamilton.JPG|&amp;lt;center&amp;gt;Hugo A. Hamilton&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Ida Falbe-Hansen.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Ida Falbe-Hansen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Ingegerd Olofsdotter.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Ingegerd Olofsdotter&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Jacob Grimm.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Jacob Grimm&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Jacob Aall.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Jacob Aall&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Jakob Benediktsson.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Jakob Benediktsson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Jakob Benediktsson2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Jakob Benediktsson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Jakob Jakobsen.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Jakob Jakobsen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Jenny Blicher-Clausen.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Jenny Blicher-Clausen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Jens Andreas Friis.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Jens Andreas Friis&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:J. J. A. Worsaae.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;J. J. A. Worsaae&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:J. J. A. Worsaae2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;J. J. A. Worsaae&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:J. J. A. Worsaae3.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;J. J. A. Worsaae&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Jon helgason.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Jon Helgason&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Fredrik Johan Paasche.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Johan Fredrik Paasche&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Johan_Fritzner.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Johan Fritzner&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Johan Peringskiöld.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Johan Peringskiöld&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Johan Peringskiöld2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Johan Peringskiöld&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Johan Sebastian Welhaven.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Johan S. Welhaven&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:J. Stenstrup.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Johannes Steenstrup&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Johannes C. H. R. Steenstrup.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Johannes Steenstrup&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:J. H. T. Fibiger (1821-1897).jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Johannes Fibiger&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Jóannes Patursson .jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Jóannes Patursson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
File:Jón_Árnason.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Jón Árnason&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
File:Jón Árnason 3.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Jón Árnason&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Jon helgason.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Jón Helgason&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Jon Sigurdsson2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Jon Sigurdson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Jon Sigurdson.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Jon Sigurdson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Jónas Kristjánsson.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Jónas Kristjánsson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Julius Hoffory2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Julius Hoffory&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Jørgen Olrik.gif|&amp;lt;center&amp;gt;Jørgen Olrik&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:K.B.Wiklund.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Karl Bernhard Wiklund&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Karl D. Rygh.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Karl Ditlev Rygh&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Karl Gjellerup.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Karl A. Gjellerup&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Karl gjellerup3.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Karl A. Gjellerup&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Karl Gjellerup2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Karl A. Gjellerup&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Karsten Friis Wiborg.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Karsten F. Wiborg&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Knud_Hjortø.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Knud Hjortø&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Knud J. V. Steenstrup.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Knud J. V. Steenstrup&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Knut-liestøl.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Knut Liestøl&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Konrad_Gislason.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Konráð Gíslason&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Konrad von maurer 1876.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Konrad von Maurer&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Kristján Eldjárn.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Kristján Eldjárn&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Kristian Erslev.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Kristian Erslev&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Kristian_ Arentzen.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Kristian Arentzen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Kristian Kålund (clm).jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Kristian Kaalund&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Kristian Kaalund2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Kristian Kaalund&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Lorenz Frølich.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Lorenz Frølich&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Lorenz Frølich af P.S.Krøyer.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Lorenz Frølich&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
File:Louis_Moe_at_his_beloved_Juvlandsæter_ca_1910_(21477093489).jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Louis Moe&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Ludvig Holm-Olsen.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Ludvig Holm-Olsen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Ludvig_Wimmer1.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Ludvig F. Wimmer&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Ludvig_Wimmer2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Ludvig F. Wimmer&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Magnus Brostrup Landstad.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Magnus B. Landstad&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Magnus B. Olsen.png|&amp;lt;center&amp;gt;Magnus B. Olsen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Magnus Olsen.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Magnus B. Olsen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Matthías Jochumsson.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Matthías Jochumsson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:M Cl Gertz.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Martin C. Gertz&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Moemoltke.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Moltke Moe&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Nils Linder.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Nicolaus (Nils) Linder&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
File:Nicolay_nicolaysen.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Nicolay Nicolaysen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:N.F.S.Grundtvig.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;N.F.S.Grundtvig&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:N.F.S.Grundtvig1.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;N.F.S.Grundtvig&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:N.F.S.Grundtvig2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;N.F.S.Grundtvig&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:N.F.S.Grundtvig3.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;N.F.S.Grundtvig&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:N.F.S.Grundtvig4.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;N.F.S.Grundtvig&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Nils Fredrik Sander.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Nils Fredrik Sander&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Fredrik Sander.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Nils Fredrik Sander&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Olaf Hansen.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Olaf Hansen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Olaf Olsen.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Olaf Olsen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:OleWorm.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Ole Worm&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Ole-worm-38år.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Ole Worm&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Ole-worm-66år.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Ole Worm&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Olof Verelius.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Olof Verelius&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Oluf August Nielsen.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Oluf A. Nielsen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Oluf Rygh.png|&amp;lt;center&amp;gt;Oluf Rygh&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Oskar thyregod.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Oskar Thyregod&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Otto Blom 1873 by Albert Czempinski.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Otto Blom&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Otto_Sinding.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Otto Sinding&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Peder Claussen Friis.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Peder Claussen Friis&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Peter Claussøn.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Peder Claussøn Friis&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
File:Peder_Hansen_Resen.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Peder Hansen Resen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:P.H.Resen.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Peder Hansen Resen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Peder_Syv.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Peder Syv Pedersen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Peder.Syv2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Peder Syv Pedersen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Per Sivle.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Per Sivle&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Peter Andreas Munch.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Peter A. Munch&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:P.A.Gödecke.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Peter August Gödecke&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Peter Erasmus Müller.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Peter E. Müller&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Arbopeternicolai.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Peter N. Arbo&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Rasmus Jensen Holm 1838-1917.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Rasmus J. Holm&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Rasmus Flo.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Rasmus J. Flo&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Rasmus Nyerup1.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Rasmus Nyerup&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Rasmus Nyerup2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Rasmus Nyerup&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:RasmusRask.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Rasmus Rask&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Rudolf Keyser (1803 - 1864).jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Rudolf Keyser&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Rudolf Simek.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Rudolf Simek&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Sigurdur Nordal2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Sigurður Nordal&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Sigurður Nordal.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Sigurður Nordal&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Sigurður Nordal2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Sigurður Nordal&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Skúli Thorlacius.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Skúli Thorlacius Thórðarson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Snorre Sturlason Christian Krohg.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Snorri Sturluson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Snorre.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Snorri Sturluson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Snorri Sturluson2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Snorri Sturluson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Snorre Sturlason.gif|&amp;lt;center&amp;gt;Snorri Sturluson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Sofus K Larsen.gif|&amp;lt;center&amp;gt;Sofus K Larsen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Sophus Bugge.png|&amp;lt;center&amp;gt;Sophus Bugge&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Sophusbugge.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Sophus Bugge&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:SophusBugge.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Sophus Bugge&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Steinar Schjøtt (1844-1920).jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Steinar Schjøtt&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Steinar Schjøtt.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Steinar Schjøtt&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Steingrímur_Thorsteinsson.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Steingrímur Thorsteinsson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Steingrimur thorsteinson2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Steingrímur Thorsteinsson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Den hellige Sunniva.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Den hellige Sunniva&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Sveinbjörn Egilsson.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Sveinbjörn Egilsson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Svend Grundtvig2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Svend Grundtvig&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Svend Grundtvig3.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Svend Grundtvig&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Svend Grundtvig.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Svend Grundtvig&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Svend Grundtvig.gif|&amp;lt;center&amp;gt;Svend Grundtvig&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Theodor Wisén.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Theodor Wisén&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Tormod_Torfæus.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Tormod Torfæus&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Thormodus_Torfaeus.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Tormod Torfæus&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Thøger Larsen.gif|&amp;lt;center&amp;gt;Thøger Larsen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Thøger Larsen (1875-1928).jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Thøger Larsen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:V. U. Hammershaimb.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;V. U. Hammershaimb&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Venceslaus Ulricus Hammershaimb.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;V. U. Hammershaimb&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Valtýr_Guðmundsson.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Valtýr Guðmundsson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Valtyr Gudmundsson2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Valtýr Guðmundsson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Valtyr Gudmundsson3..jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Valtýr Guðmundsson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:W. H. F. Abrahamson 1.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;W. H. F. Abrahamson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:W. H. F. Abrahamson 2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;W. H. F. Abrahamson&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Viktor Rydberg.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Viktor Rydberg&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Viktor Rydberg2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Viktor Rydberg&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Viktor rydberg2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Viktor Rydberg&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Viktor Rydberg3.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Viktor Rydberg&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:V. B. Hjort.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Vilhelm B. Hjort &amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Vilhelm Hjort.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Vilhelm B. Hjort &amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Vilh. Grønbech.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Vilhelm Grønbech &amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Vilhelm la Cour 1883 1974.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Vilhelm la Cour&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Vilhelm Thomsen.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Vilhelm Thomsen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Vilh. thomsen2.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Vilhelm Thomsen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Vihelm Thomsen3.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Vilhelm Thomsen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Wilhelm Wetlesen.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Wilhelm Wetlesen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:VilhjalmurFinnsen.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Vilhjálmur L. Finsen&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:WGC - Selvportræt ca.1882.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;W. G. Collingwood&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
File:William Gershom Collingwood as Sea Captain, by William Gershom Collingwood.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;W. G. Collingwood&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
Bilde:Åke Ohlmarks.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;Åke J. Ohlmarks&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/gallery&amp;gt;&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Billedarkiv]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Forfattere]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Main_Page&amp;diff=84539</id>
		<title>Main Page</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Main_Page&amp;diff=84539"/>
		<updated>2026-08-09T10:11:09Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;0&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#fefdfd&amp;quot;  align=&amp;quot;left&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot;&lt;br /&gt;
! [[Fil:Facebook_2.png|24px|link=http://www.facebook.com/heimskringla]] &#039;&#039;&#039;Følg os på Facebook&#039;&#039;&#039; &amp;amp;nbsp;&amp;amp;nbsp; [[Fil:Logo 3.png|28px|link=[[Bli en Heimskringla-venn]]]]&amp;amp;nbsp;&amp;amp;nbsp; &amp;lt;FONT COLOR=black&amp;gt;Har du husket å støtte opp om ditt favoritt kulturprosjekt? Gi et bidrag og&amp;lt;/FONT&amp;gt; &amp;lt;FONT COLOR=#045FB4&amp;gt;&amp;amp;#8594; [[Bli en Heimskringla-venn]] &amp;lt;/FONT&amp;gt;!!  !! !! !! !! !!valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;5%&amp;quot; | &lt;br /&gt;
[[Fil:Dansk.gif|32px|link=Forside]] &lt;br /&gt;
!!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;5%&amp;quot;| &lt;br /&gt;
[[Fil:Engelsk.gif|44px|link=Main Page]]&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
{|width=&amp;quot;100%&amp;quot; style=&amp;quot;border-spacing:15px; background-color:transparent&amp;quot;&lt;br /&gt;
| colspan=&amp;quot;2&amp;quot; style=&amp;quot;background:#f8f8ff; border:1px solid #dfdfdf;  box-shadow:0px 1px 4px rgba(0, 0, 0, 0)&amp;quot; |&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;HEIMSKRINGLA&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Velkommen transparent.png|center|700px]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=darkblue&amp;gt;HEIMSKRINGLA&#039;&#039;&#039; is the largest collection of Old Norse and Nordic source texts on the internet – currently some 9000 titles.&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=darkblue&amp;gt;HEIMSKRINGLA&#039;&#039;&#039; primarily consists of Eddic texts, sagas, and skaldic poetry, as well as background material and sources on Sami, Finnish, and Greenlandic culture.&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=darkblue&amp;gt; HEIMSKRINGLA&#039;&#039;&#039; is based on the belief that these texts – as part of our shared cultural heritage – should be freely accessible to everyone.&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt; &amp;lt;/center&amp;gt;&amp;lt;/font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
| rowspan=&amp;quot;7&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; | &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;SHOP&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Islandske Bispesagaer cover.jpg|164px|link=Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Källskrifter till Lapparnas mytologi- Cover.jpg|164px|left|link=Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Nordisk Åndsliv Cover.png|164px|link=Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Beda cover.jpg|left|164px|link=Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Widukind cover.png|left|164px|link=Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Ansgars liv - cover.jpg|left|164px|link=Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Grågås Cover.jpg|164px|link=Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
| style=&amp;quot;margin: 10px 10px 0 0; border: 1px solid #5FB6FE; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #E6F3FF&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; |  &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;WE PRESENT: digitalized&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
:[[Fil:Beowulf (Henrik Rytter).jpg|left|180px]]&lt;br /&gt;
::::::::::&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Beowulf og striden um Finnsborg]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;By &#039;&#039;Henrik Rytter&#039;&#039;, 1921&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;Henrik Rytter’s &#039;&#039;Beowulf og striden um Finnsborg&#039;&#039; is the first complete Norwegian translation of the Old English heroic poem &#039;&#039;Beowulf&#039;&#039;. Rytter rendered the work into Nynorsk and sought to preserve both its alliterative verse form and its archaic tone. At the same time, he strove to convey the rhythm and epic power of the original, adhering closely to its structure and imagery. The translation is marked by a consciously Nordic and historical language intended to bring the poem closer to the shared Nordic cultural heritage. Rytter’s version is an important contribution to the transmission of medieval heroic poetry in modern Norwegian.&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;This is &#039;&#039;&#039;Heimskringla’s&#039;&#039;&#039; fifth version of the poem &#039;&#039;Beowulf&#039;&#039;.&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
| style=&amp;quot;margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #E6F3FF&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; |&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;WE PRESENT: on print&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
:[[Fil: Fedrekult - cover.jpg|left|210px|link=Heimskringla Reprint]] &lt;br /&gt;
::::::::::::&amp;lt;FONT COLOR=darkblue&amp;gt;[[Heimskringla Reprint|&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt; &#039;&#039;&#039;Fedrekult&amp;lt;/big&amp;gt; – Fra norsk folkeliv i hedensk og kristen tid&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;]]&amp;lt;br&amp;gt;By &#039;&#039;Emil Birkeli&#039;&#039;, 1943&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
::::::::::::The account of previously little-known forms of Norwegian folk religion presented here is the result of many years of research. In all essential respects it is based on the scholarly material previously presented and published in two monographs issued by Videnskapsakademiet in Oslo, namely «Fedrekult i Norge. Et forsøk på en systematisk og deskriptiv behandling.» (Ancestor Worship) Oslo 1938. Og: «Huskult og Hinsidighetstro. Nye studier i norsk fedredyrkelse.» (Household Cult and Belief in the Afterlife) presented to Videnskapsakademiet in 1940 and published in 1943–44.&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;Order here: &#039;&#039;&#039;[[Heimskringla Reprint]]&#039;&#039;&#039;.&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
| style=&amp;quot;margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #F1FAFF&amp;quot; rowspan=&amp;quot;3&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; | &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Recent texts&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige  makter - Alateivia: Legens idol]] (Norwegian; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Haralds Uenighed med Oplændingerne. Fredsslutning med Kong Sven]] (Norwegian; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Haakon Ivarssøn bliver paany uenig med Harald, og modtager Jarlsnavn af Sven]] (Norwegian; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Haralds Sejr ved Djursaa, og Tvist med Haakon Ivarssøn. Haralds Fare i Limfjorden og heldige Flugt]] (Norwegian; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Haralds Tog til Vendland, krigerske Virksomhed i Vesten, og Rejse i Nordiishavet]] (Norwegian; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Om sättet att vinna hedningarna för den sanna religionen och bevara dem i densamma‎‎|Om sättet att vinna hedningarna för den sanna religionen etc. ]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om orsakerna till de nordiska folkens sena omvändelse‎‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om norra och östra Finlands omvändelse och om befolkningens stora gästfrihet|Om norra och östra Finlands omvändelse och om etc. ‎‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om barndop bland skogsbygdens folk‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om uppmärksamhet mot ålderstigna]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Lag om korpars dödande]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om farliga färder bland fjällen‎‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om hästars färd öfver snöhöljda fjäll‎‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige  makter - Vår: Vitnet om løfter og hjertets hemmeligheter]] (Norwegian; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039; 2026)&lt;br /&gt;
* [[Om Lapparnas jaktfärder‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om undervisning i bågskjutning‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om båtar som sammanfogas medelst senor och trädrötter‎]] (sv Swedish nsk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Digteren der blev portvagt]] (Danish; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Halldor Snorressøns Uenighed med Harald]] (Norwegian; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Om folkets sysselsättningar vid månljus‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om dansar som utföras under veklagan‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om Lapparnas äktenskap som bekräftas med eld‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Kalf Arnessøns Fald. Finn Arnessøn forlader Harald og bliver Kong Svens Jarl]] (Norwegian; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Om marknader på isen‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om varubyte utan penningar‎‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=white&amp;gt;[[File:Fairytale bookmark gold.svg|20px]]&amp;amp;nbsp;&amp;amp;nbsp;  Previous &amp;amp;nbsp;&amp;amp;nbsp; &#039;&#039;&#039;[[Teksthistorik|&amp;lt;FONT COLOR=white&amp;gt;New texts&amp;lt;/font&amp;gt;]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/font&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
| style=&amp;quot;margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #E6F3FF&amp;quot; rowspan=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; |  &lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Special features&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Bilde:Nokkur handrit2.gif|right|225px]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Kildeindex| Source Index]]:&#039;&#039;&#039; -  Did you find your text? &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Heimskringla Reprint]]:&#039;&#039;&#039; Wide selection of rare books at an affordable price.   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Forfatterindex]]:&#039;&#039;&#039; Searching by author, translator and/or publisher.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Temasider]]:&#039;&#039;&#039; -  Explore selected themes.   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Skjaldeoversigt|Index of skalds]]:&#039;&#039;&#039; Who were they? &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Norrøne læremidler|Language learning]]:&#039;&#039;&#039; Learn Old Norse&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[E-Bibliotek| E-Library]]:&#039;&#039;&#039; Links to some 400 books - all available online.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Billedarkiv|Gallery]]: &#039;&#039;&#039;Visit &#039;&#039;Heimskringla&#039;s&#039;&#039; gallery of historical sites etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Kortarkiv|Archive of maps]]:&#039;&#039;&#039; Maps of important saga places. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Biografisk oversigt|Biographical Index]]:&#039;&#039;&#039; Briefly on manuscript collectors, scholars, and authors who have had an influence on the conservation, publication and interpretation of Old Norse source material.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
| style=&amp;quot;margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #E6F3FF&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; |  &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;About the HEIMSKRINGLA-project and the people behind it &amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Ikon skrivefjer.png|right|150px]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Om projektet «Norrøne Tekster og Kvad»|About the project «Norrøne Tekster og Kvad»]]&#039;&#039;&#039;  &lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Projekter|Ongoing projects]]&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Disse har bidratt til heimskringla.no|The people behind the project]]&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Mere end Snorre|More than Snorri]]&#039;&#039;&#039;  &lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Arbeidskontoret|If you would like to become part of the project]]&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Redaksjonelle retningslinjer|Editorial guidelines]]&#039;&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=#5985c3&amp;gt;&#039;&#039;&#039;O &#039;&#039;&#039;&amp;lt;/font&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
[[Kategori:Informasjonsside]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Forside&amp;diff=84538</id>
		<title>Forside</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Forside&amp;diff=84538"/>
		<updated>2026-08-09T10:10:15Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;0&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#fefdfd&amp;quot;  align=&amp;quot;left&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot;&lt;br /&gt;
! [[Fil:Facebook_2.png|24px|link=http://www.facebook.com/heimskringla]] &#039;&#039;&#039;Følg os på Facebook&#039;&#039;&#039; &amp;amp;nbsp;&amp;amp;nbsp; [[Fil:Logo 3.png|28px|link=[[Bli en Heimskringla-venn]]]]&amp;amp;nbsp;&amp;amp;nbsp; &amp;lt;FONT COLOR=black&amp;gt;Har du husket å støtte opp om ditt favoritt kulturprosjekt? Gi et bidrag og&amp;lt;/FONT&amp;gt; &amp;lt;FONT COLOR=#045FB4&amp;gt;&amp;amp;#8594; [[Bli en Heimskringla-venn]] &amp;lt;/FONT&amp;gt;!!  !! !! !! !! !!valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;5%&amp;quot; | &lt;br /&gt;
[[Fil:Dansk.gif|32px|link=Forside]] &lt;br /&gt;
!!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;5%&amp;quot;| &lt;br /&gt;
[[Fil:Engelsk.gif|44px|link=Main Page]]&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
{|width=&amp;quot;100%&amp;quot; style=&amp;quot;border-spacing:15px; background-color:transparent&amp;quot;&lt;br /&gt;
| colspan=&amp;quot;2&amp;quot; style=&amp;quot;background:#f8f8ff; border:1px solid #dfdfdf;  box-shadow:0px 1px 4px rgba(0, 0, 0, 0)&amp;quot; |&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;HEIMSKRINGLA&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Velkommen transparent.png|center|700px]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=darkblue&amp;gt;HEIMSKRINGLA&#039;&#039;&#039; er den største samling af norrøne og nordiske kildetekster på nettet – p.t. omkring 9000 titler.&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=darkblue&amp;gt;HEIMSKRINGLA&#039;&#039;&#039; består primært af eddatekster, sagaer og kvad, sekundært af baggrundsmateriale og kilder til samisk, finsk og grønlandsk kultur.&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=darkblue&amp;gt;HEIMSKRINGLA&#039;&#039;&#039; bygger på den opfattelse, at disse tekster – som en del af vor fælles kulturarv – bør være frit tilgængelige for alle.&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt; &amp;lt;/center&amp;gt;&amp;lt;/font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
| rowspan=&amp;quot;7&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; | &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;SHOP&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Islandske Bispesagaer cover.jpg|164px|link=Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Källskrifter till Lapparnas mytologi- Cover.jpg|164px|left|link=Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Nordisk Åndsliv Cover.png|164px|link=Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Beda cover.jpg|left|164px|link=Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Widukind cover.png|left|164px|link=Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Ansgars liv - cover.jpg|left|164px|link=Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Grågås Cover.jpg|164px|link=Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
| style=&amp;quot;margin: 10px 10px 0 0; border: 1px solid #5FB6FE; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #E6F3FF&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; |  &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;AKTUELT digitalt&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
:[[Fil:Beowulf (Henrik Rytter).jpg|left|180px]]&lt;br /&gt;
::::::::::&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Beowulf og striden um Finnsborg]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;Af &#039;&#039;Henrik Rytter&#039;&#039;, 1921&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;Henrik Rytters &#039;&#039;Beowulf og striden um Finnsborg&#039;&#039; er den første fuldstændige norske oversættelse af det oldengelske heltekvad &#039;&#039;Beowulf&#039;&#039;. Rytter gendigtede værket på nynorsk og søgte at bevare både dets allittererende versform og arkaiske tone. Samtidig stræbte han efter at gengive originalens rytme og episke kraft og lagde sig tæt op ad forlæggets form og billedsprog. Oversættelsen er præget af et bevidst nordisk og historisk sprog, der skulle bringe kvadet tættere på den fælles nordiske kulturarv. Rytters version er et vigtigt bidrag til formidlingen af middelalderens heltedigtning på moderne norsk.&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;Dette er &#039;&#039;&#039;Heimkringlas&#039;&#039;&#039; femte version af digtet om Beowulf.&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
| style=&amp;quot;margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #E6F3FF&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; |&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;AKTUELT på tryk&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
:[[Fil: Fedrekult - cover.jpg|left|210px|link=Heimskringla Reprint]] &lt;br /&gt;
::::::::::::&amp;lt;FONT COLOR=darkblue&amp;gt;[[Heimskringla Reprint|&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt; &#039;&#039;&#039;Fedrekult&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt; – Fra norsk folkeliv i hedensk og kristen tid&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;]]&amp;lt;br&amp;gt;Av &#039;&#039;Emil Birkeli&#039;&#039;, 1943&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
::::::::::::Den fremstilling av hittil lite kjente former for norsk folkereligion som her fremlegges, er frukten av lang forskning. I alt vesentlig bygger den på det videnskapelige materiale som tidligere er fremlagt og trykt i to av-handlinger utgitt av Videnskapsakademiet i Oslo, nemlig «Fedrekult i Norge. Et forsøk på en systematisk og deskriptiv behandling.» Oslo 1938. Og: «Huskult og Hinsidighetstro. Nye studier i norsk fedredyrkelse.» Fremlagt i Videnskapsakademiet 1940, trykt i 1943-44.&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her &#039;&#039;&#039;[[Heimskringla Reprint]]&#039;&#039;&#039;.&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
| style=&amp;quot;margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #F1FAFF&amp;quot; rowspan=&amp;quot;3&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; | &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Nyeste tekster&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige  makter - Alateivia: Legens idol]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Haralds Uenighed med Oplændingerne. Fredsslutning med Kong Sven]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Haakon Ivarssøn bliver paany uenig med Harald, og modtager Jarlsnavn af Sven]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Haralds Sejr ved Djursaa, og Tvist med Haakon Ivarssøn. Haralds Fare i Limfjorden og heldige Flugt]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Haralds Tog til Vendland, krigerske Virksomhed i Vesten, og Rejse i Nordiishavet]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857)&lt;br /&gt;
* [[Om sättet att vinna hedningarna för den sanna religionen och bevara dem i densamma‎‎|Om sättet att vinna hedningarna för den sanna religionen etc. ]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om orsakerna till de nordiska folkens sena omvändelse‎‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om norra och östra Finlands omvändelse och om befolkningens stora gästfrihet|Om norra och östra Finlands omvändelse och om etc. ‎‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om barndop bland skogsbygdens folk‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om uppmärksamhet mot ålderstigna]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Lag om korpars dödande]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om farliga färder bland fjällen‎‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om hästars färd öfver snöhöljda fjäll‎‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige  makter - Vår: Vitnet om løfter og hjertets hemmeligheter]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039; 2026)&lt;br /&gt;
* [[Om Lapparnas jaktfärder‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om undervisning i bågskjutning‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om båtar som sammanfogas medelst senor och trädrötter‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Digteren der blev portvagt]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Halldor Snorressøns Uenighed med Harald]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Om folkets sysselsättningar vid månljus‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om dansar som utföras under veklagan‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om Lapparnas äktenskap som bekräftas med eld‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Kalf Arnessøns Fald. Finn Arnessøn forlader Harald og bliver Kong Svens Jarl]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Om marknader på isen‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om varubyte utan penningar‎‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=white&amp;gt;[[Fil:35px-Emblem-star.svg.png|20px]]&amp;amp;nbsp;&amp;amp;nbsp;  Tidligere &amp;amp;nbsp;&amp;amp;nbsp; &#039;&#039;&#039;[[Teksthistorik|&amp;lt;FONT COLOR=white&amp;gt;Nye  tekster&amp;lt;/font&amp;gt;]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/font&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
| style=&amp;quot;margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #E6F3FF&amp;quot; rowspan=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; |  &lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Særlige sider&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Bilde:Nokkur handrit2.gif|right|225px]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Kildeindex]]:&#039;&#039;&#039; -  Fandt du teksten, du søgte?   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Heimskringla Reprint]]:&#039;&#039;&#039; Stort udvalg af sjældne bøger til en overkommelig pris.   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Forfatterindex]]:&#039;&#039;&#039; Søgning ud fra forfatter, oversætter og/eller udgiver. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Temasider]]:&#039;&#039;&#039; -  Dyk ned blandt udvalgte temaer.   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Skjaldeoversigt]]:&#039;&#039;&#039; Hvem er hvem? &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Norrøne læremidler]]:&#039;&#039;&#039; Lær at læse oldislandsk.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[E-Bibliotek]]:&#039;&#039;&#039; -  Links til hen ved 400 online bøger.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Billedarkiv]]:&#039;&#039;&#039; -  Kik ind på &#039;&#039;Heimskringlas&#039;&#039; historiske billedarkiv.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Kortarkiv]]:&#039;&#039;&#039; Oversigtskort over vigtige sagasteder. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Biografisk oversigt]]:&#039;&#039;&#039; -  Læs om oldskriftsamlere, forskere og forfattere, som har haft betydning for bevarelsen, udgivelsen og tolkningen af de norrøne tekster.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
| style=&amp;quot;margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #E6F3FF&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; |  &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;Om HEIMSKRINGLA-projektet og folkene bag det&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Ikon skrivefjer.png|right|150px]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Om projektet «Norrøne Tekster og Kvad»]]&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Projekter|Igangværende og kommende projekter]]&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Disse har bidratt til heimskringla.no|Folkene bag projektet]]&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Mere end Snorre| Heimskringla – mere end Snorre]]&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Arbeidskontoret|Arbejdskontoret – hvis du vil bidrage til projektet]]&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Redaksjonelle retningslinjer|Redaktionelle retningslinjer]]&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=#5985c3&amp;gt;&#039;&#039;&#039;O &#039;&#039;&#039;&amp;lt;/font&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
[[Kategori:Informasjonsside]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Fil:Ikon_skrivefjer.png&amp;diff=84537</id>
		<title>Fil:Ikon skrivefjer.png</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Fil:Ikon_skrivefjer.png&amp;diff=84537"/>
		<updated>2026-08-09T10:07:51Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: Kategori:Symboler&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Beskrivelse ==&lt;br /&gt;
[[Kategori:Symboler]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Teksthistorik_2026-2030&amp;diff=84535</id>
		<title>Teksthistorik 2026-2030</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Teksthistorik_2026-2030&amp;diff=84535"/>
		<updated>2026-08-08T06:04:50Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Teksthistorik 2026-2030]] !!  !! &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Teksthistorik]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Historik over &#039;&#039;Nye tekster&#039;&#039; 2026-2030&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;2026 August&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
{| width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellspacing=&amp;quot;5&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;1&amp;quot;&lt;br /&gt;
| colspan=&amp;quot;2&amp;quot; width=&amp;quot;90%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; |&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
| style=&amp;quot;margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #E6F3FF&amp;quot; rowspan=&amp;quot;3&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; | &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
:[[Fil: Fedrekult - cover.jpg|left|210px|link=Heimskringla Reprint]] &lt;br /&gt;
::::::::::::&amp;lt;FONT COLOR=darkblue&amp;gt;[[Heimskringla Reprint|&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt; &#039;&#039;&#039;Fedrekult&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt; – Fra norsk folkeliv i hedensk og kristen tid&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;]]&amp;lt;br&amp;gt;Av &#039;&#039;Emil Birkeli&#039;&#039;, 1943&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
::::::::::::Den fremstilling av hittil lite kjente former for norsk folkereligion som her fremlegges, er frukten av lang forskning. I alt vesentlig bygger den på det videnskapelige materiale som tidligere er fremlagt og trykt i to av-handlinger utgitt av Videnskapsakademiet i Oslo, nemlig «Fedrekult i Norge. Et forsøk på en systematisk og deskriptiv behandling.» Oslo 1938. Og: «Huskult og Hinsidighetstro. Nye studier i norsk fedredyrkelse.» Fremlagt i Videnskapsakademiet 1940, trykt i 1943-44.&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her &#039;&#039;&#039;[[Heimskringla Reprint]]&#039;&#039;&#039;.&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige  makter - Alateivia: Legens idol]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Haralds Uenighed med Oplændingerne. Fredsslutning med Kong Sven]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Haakon Ivarssøn bliver paany uenig med Harald, og modtager Jarlsnavn af Sven]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Haralds Sejr ved Djursaa, og Tvist med Haakon Ivarssøn. Haralds Fare i Limfjorden og heldige Flugt]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Haralds Tog til Vendland, krigerske Virksomhed i Vesten, og Rejse i Nordiishavet]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857)&lt;br /&gt;
* [[Om sättet att vinna hedningarna för den sanna religionen och bevara dem i densamma‎‎|Om sättet att vinna hedningarna för den sanna religionen etc. ]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om orsakerna till de nordiska folkens sena omvändelse‎‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om norra och östra Finlands omvändelse och om befolkningens stora gästfrihet|Om norra och östra Finlands omvändelse och om etc. ‎‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om barndop bland skogsbygdens folk‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om uppmärksamhet mot ålderstigna]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Lag om korpars dödande]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om farliga färder bland fjällen‎‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om hästars färd öfver snöhöljda fjäll‎‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;2026 Juli&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige  makter - Vår: Vitnet om løfter og hjertets hemmeligheter]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039; 2026)&lt;br /&gt;
* [[Om Lapparnas jaktfärder‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om undervisning i bågskjutning‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om båtar som sammanfogas medelst senor och trädrötter‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Digteren der blev portvagt]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Halldor Snorressøns Uenighed med Harald]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Om folkets sysselsättningar vid månljus‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om dansar som utföras under veklagan‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om Lapparnas äktenskap som bekräftas med eld‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Kalf Arnessøns Fald. Finn Arnessøn forlader Harald og bliver Kong Svens Jarl]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Om marknader på isen‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om varubyte utan penningar‎‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om de fem olika språken i de nordiska länderna‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Ytterligare om skogsmänniskornas vildhet]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om skogsfolkets vildhet‎‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[(Första kapitlet saknar titel)‎|Historia om de nordiska folken, Bok 4, Kap. 1 (Första kapitlet saknar titel)]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Uroligheder formedelst Einars Drab. Finn Arnessøn dæmper dem]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Einar Thambarskelves Uenighed med Kongen og Fald]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Den danske mand og den gamle kone]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Haralds første Krigstog mod Danmark]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige  makter - Sjavn: Kjærlighetens mystiske gudinne]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039; 2026)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Haralds krigerske Forhold til Danmark]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Haralds Forhold til Skatlandene og Island]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Kirkelige Anliggender. Haralds Forhold til den bremiske Erkestol. Anlægget af Kjøbstaden Oslo, og Oprettelsen af St. Hallvards Helligdom]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Om götarnas alfabet‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Om åskvädrens betydelse i hvarje särskild månad‎‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Om runstafvar‎‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Om tidmätare medelst skuggor‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Om ur‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om minnesstenar öfver två bröder]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om grafstenar‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om Götars bautastenar och runstenar]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om isredskap‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om isfärder mellan råkar‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om härbärgen på isen för resande‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om kapplöpning mellan män på isen‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Indenlandske Forhold. Kong Haralds strenge og kraftige Styrelse]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige makter - Siv: Gudinnen som passet på jord og familie]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Om grev Ratepadius og ridderen Plebens]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Sven Ulfssøn Konge i Danmark. Begivenheder i England og Sverige]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Harald Sigurdssøn tiltræder Regjeringen som Enekonge i Norge]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Magnus&#039;s sidste Tog til Danmark og Død]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Begivenheder paa Orknøerne. Ragnvald Brusessøns Drab]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Om kapplöpning med hästar på isen]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om ungdomens snöfästningar‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om snöns växlande former‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige  makter - Noss: Et navn som glitrer av skjønnhet]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Magnus og Harald paa Oplandene. Misligt Forhold mellem Kongerne]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Magnus og Harald slutte Forlig og dele Kongedømmet]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Harald og Sven angribe Danmark]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Om fru Aglaida og Bonifatius]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Om isens växlande former‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om ringfrost och snöfall‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om köldens stränghet‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om pave Marcellinus]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige  makter - Njorun: Njords mystiske søster]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;, 2026) &lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Haralds Sammenkomst med Magnus og Forbund med Sven Ulfssøn]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Harald Sigurdssøn og hans Bedrifter i de sydlige Lande]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;2026 Juni&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Begivenheder i Norge. Einars og Sighvats Indflydelse]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Samiske trommer (Tor Gjerde)|Samiske trommer]] (dansk; &#039;&#039;Tor Gjerde&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Samiske trommer – Klassificering og geografisk udbredelse|Samiske trommer – Klassificering og geografisk udbredelse]] (dansk; &#039;&#039;Tor Gjerde&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Samiske trommer – Trommeskindenes motiver]] (dansk; &#039;&#039;Tor Gjerde&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Om pave Gregor]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige  makter - Nanna: Kjærlighetens skjørhet og dødens favntak]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;, 2026) &lt;br /&gt;
* [[Præsten der ikke var døbt]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Magnus&#039;s Fejde med Sven. Dennes gjentagne Nederlag og Fordrivelse]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Sven Ulfssøns Oprør. Magnus&#039;s første Felttog til Danmark. Slaget paa Lyrskovshede]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Den romerske tåbe]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige makter - Menglød: Tro mot sitt løfte]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;, 2026) &lt;br /&gt;
* [[Om kong Konstantin og biskoppen]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Sven Ulfssøn i Danmark]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Magnus&#039;s Vælde. Einar Thambarskelves Indflydelse. Magnus&#039;s Fordringer paa England]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Fortale]]  (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch, 1857)&lt;br /&gt;
* [[Kvinden der bedrev hor med sin far]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige  makter - Jomfru Maria og hennes førkristne skygger]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;, 2026) &lt;br /&gt;
* [[Om mångårdar och ännu något om solens afspeglingar]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om solens afspeglingar]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om ringar som om våren te sig på himlavalfvet]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om plötsligt framträdande ringar samt om kometers verkningar]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Om ringar som vintertiden te sig på himlen samt om dess verkningar]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Om underbara verkningar af åskslag o.d.]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Den magtfulde mand der ikke ville skrifte]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Om olika verkningar af åskslag, blixtar, kornblixtar o.d.]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Om hvirfelstormars och orkaners våldsamhet]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Om den våldsamma vinden Circuis]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Om nödvändigheten af vindkännedom]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Om förutsägelser angående vindarnas beskaffenhet‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Om nödvändigheten att studera vindarna]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Henrik Rytter biografi|Hvem var Henrik Rytter?]] (norsk biografi)&lt;br /&gt;
* [[Beowulf og striden um Finnsborg]] (norsk; &#039;&#039;Henrik Rytter&#039;&#039;, 1929)&lt;br /&gt;
{| width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellspacing=&amp;quot;5&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;1&amp;quot;&lt;br /&gt;
| colspan=&amp;quot;2&amp;quot; width=&amp;quot;90%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; |&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
| style=&amp;quot;margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #E6F3FF&amp;quot; rowspan=&amp;quot;3&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; | &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
:[[Fil:Beowulf (Henrik Rytter).jpg|left|180px]]&lt;br /&gt;
::::::::::&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Beowulf og striden um Finnsborg]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;Af &#039;&#039;Henrik Rytter&#039;&#039;, 1921&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;Henrik Rytters &#039;&#039;Beowulf og striden um Finnsborg&#039;&#039; er den første fuldstændige norske oversættelse af det oldengelske heltekvad &#039;&#039;Beowulf&#039;&#039;. Rytter gendigtede værket på nynorsk og søgte at bevare både dets allittererende versform og arkaiske tone. Samtidig stræbte han efter at gengive originalens rytme og episke kraft og lagde sig tæt op ad forlæggets form og billedsprog. Oversættelsen er præget af et bevidst nordisk og historisk sprog, der skulle bringe kvadet tættere på den fælles nordiske kulturarv. Rytters version er et vigtigt bidrag til formidlingen af middelalderens heltedigtning på moderne norsk.&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;Dette er &#039;&#039;&#039;Heimkringlas&#039;&#039;&#039; femte version af digtet om Beowulf.&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
* [[Om ærkebiskop Remigius]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[To forord]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige  makter - Gersemis stille arv]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;2026 Maj&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* [[Bergens gamle Bylov - Tyve-Balken]] (norsk; &#039;&#039;Gregers Fougner-Lundh&#039;&#039;, 1829)&lt;br /&gt;
* [[Om pave Sylvester]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige  makter - Gerd: Blikket fra Lidskjalv]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Fornlapparnas sätt att begrafva sina döda]] (svensk; &#039;&#039;Olof Petter Pettersson&#039;&#039;, 1912)&lt;br /&gt;
* [[Bergens gamle Bylov - Kjöbe-Balken]] (norsk; &#039;&#039;Gregers Fougner-Lundh&#039;&#039;, 1829) &lt;br /&gt;
* [[Vidskepelse och övertro bland karesuandolapparna|Spridda drag av vidskepelse och övertro bland karesuandolapparna]] (svensk; &#039;&#039;Ossian Elgström&#039;&#039;, 1922) &lt;br /&gt;
* [[Om vindarnas namn och verkningar]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Traditioner om lapptrumman]] (svensk; &#039;&#039;Gustaf Hallström&#039;&#039;, 1911) &lt;br /&gt;
* [[Bergens gamle Bylov - By-Ordning]] (norsk; &#039;&#039;Gregers Fougner-Lundh&#039;&#039;, 1829) &lt;br /&gt;
* [[Om lapparnas dödsrikesförestställningar]] (svensk; &#039;&#039;Helge Rosén&#039;&#039;, 1919) &lt;br /&gt;
* [[Ytterligare om landets läge och natur]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Om biskop Augustin]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige  makter - Fulla: Friggs fortrolige]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;, 2026) &lt;br /&gt;
* [[Om sju främmande bröder]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Om Finnmarken och dess inbyggare]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Om Bjarmaland, dess läge och beskaffenhet]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Om andarnas tjänst]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[De to riddere]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Om häxors bestraffning]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Om den fjättrade trollkarlen (på Visingsö)]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Om kejser Tiberius]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Mera om samma ämne]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Mannen fra Middelalderen (anmeldelse)|Bergsveinn Birgisson: Mannen fra Middelalderen]] (boganmeldelse, dansk; &#039;&#039;Carsten Lyngdrup Madsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Om hafvets besvärjare]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Om trollredskap i Bottnien]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Om häxmästare och trollkarlar hos Finnarna]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Om trollkunniga kvinnor]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
{| width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellspacing=&amp;quot;5&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;1&amp;quot;&lt;br /&gt;
| colspan=&amp;quot;2&amp;quot; width=&amp;quot;90%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; |&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
| style=&amp;quot;margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #E6F3FF&amp;quot; rowspan=&amp;quot;3&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; | &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
:[[Fil:Islandske Bispesagaer cover.jpg|left|200px|link=Heimskringla Reprint]] &lt;br /&gt;
:::::::::::&amp;lt;FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;[[Heimskringla Reprint| &#039;&#039;&#039;Islandske Bispesagaer&#039;&#039;&#039;]]&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;Av &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;, 2026&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
:::::::::::&#039;&#039;&#039;De islandske bispesagaene&#039;&#039;&#039; har på mange vis levd et stille liv i skyggen av Snorres kongesagaer, Flatøybok og ættesagaene. I denne boken er noen av de mest sentrale bispesagaer samlet i kronologisk orden. Samtidig som de gir et godt og troverdig bilde av de første århundrene med kristendom i Norden, står de ofte ikke tilbake for hverken Snorres kongesagaer eller de islandske ættesagaene når det gjelder strid og dramatiske hendelser.&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;&#039; (f. 1952): norsk forfatter og lokalhistoriker. Rage har skrevet og oversatt en rekke bøker og artikler om historiske emner med fokus på middelalder og den norrøne arven. Noen av sagaene i denne samlingen er ikke tidligere oversatt til norsk. – På &#039;&#039;&#039;Heimskringla Reprint&#039;&#039;&#039; har Rage tidligere utgitt den første nordiske oversettelsen av det lille 1200-tallsskriftet &#039;&#039;Chronica Regum Manniæ&#039;&#039; (Krøniken om kongene på Man og Øyene) – om nordmennene på øya Man.&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her &#039;&#039;&#039;[[Heimskringla Reprint]]&#039;&#039;&#039;.&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige  makter - Frøya: Mer enn bare kjærlighet]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;, 2026) &lt;br /&gt;
* [[Om Erik Väderhatts och andras trollkonster]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Biskoppen og edderkoppen]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Om spådomskonst]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Om strid med skogsrån]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige makter - Frigg: En gudinne vevet av visdom og sorg]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;, 2026) &lt;br /&gt;
* [[Om nattlig dans af älfvor, d.v.s. gastar]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Gregers Fougner-Lundh biografi|Hvem var Gregers Fougner-Lund?]] (norsk biografi)&lt;br /&gt;
* [[Om feer och skogsjungfruar]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Om den hellige Thomas]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Om strider med gudarna]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Bergens gamle Bylov - Mandhelge-Balken]] (norsk; &#039;&#039;Gregers Fougner-Lundh&#039;&#039;, 1829) &lt;br /&gt;
* [[Om Götarnas vidskepliga föreställningar om åskan]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Om Götarnas gudstjänst och offer]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[National-forskeren P. A. Munch, hans liv og virke]] (norsk; &#039;&#039;Christopher Brinchmann&#039;&#039;,  1910) &lt;br /&gt;
* [[ Christopher Brinchmann biografi|Hvem var Christopher Brinchmann?]] (norsk biografi)&lt;br /&gt;
* [[Om ett härligt tempel helgadt åt de nordiska gudarna]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Om straff som drabba de mindre gudarna]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige makter - Såga: Et bilde av fred og glede]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Om tre mindre gudaväsen]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;2026 April&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
* [[Om Götarnas tre hufvudgudar]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Om afgudadyrkan hos polartraktens folk]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Om de hedniska litauernas afgudadyrkan]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Om Skrickfinnarnas (Skridfinnarnas) land]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010) &lt;br /&gt;
* [[Fortællingen om tranerne]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Viking (Drachmann)|Viking]] (dansk; &#039;&#039;Holger Drachmann&#039;&#039;, 1877)&lt;br /&gt;
* [[Om pave Formosus]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige makter - Snotra: Visdommens hvisken]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Om det dyr der kaldes Behemot]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Om kong Konstantin]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039; 2026)&lt;br /&gt;
* [[Om den hellige Dunstan]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige makter - Rind: En fortelling om hevn og tvang]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;, 2026) &lt;br /&gt;
* [[Uphaf sǫgu ins helga Óláfs konungs]] (norrønt; &#039;&#039;Finnur Jónsson&#039;&#039;, 1911/1925)&lt;br /&gt;
* [[Om Sindolf og hans hustru]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Abbeden der blev pint i brønden]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Den syge mand og Kristus]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Den døde mand der kom til julegilde]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Klerken der mistede livet, fordi han kom i dårligt selskab]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Bondens og husfruens død]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige  makter - Nerthus: Grødegudinnen som ble til Njord]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;, 2026) &lt;br /&gt;
* [[Munken der bad Gud om at få afkortet sine lidelser]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Den ugifte kvinde der dræbte sit barn]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Den forsvundne munk]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[De to munke der fik hjælp af djævlene]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige makter - Matronene: De glemte gudinnene]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Da Djævelen blev abbed]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;2026 Marts&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige  makter - Lovn: Den milde trøster]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;, 2026) &lt;br /&gt;
* [[Om en enke og hendes sønner]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Eleven og mesteren]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Den magtfulde mand og enken]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Ridderen og elverkvinden]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige  makter - Hariasa: Fragmenter av en germansk gudinne]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;, 2026) &lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Magnus bliver Konge i Danmark. Vikingetiden og Danevældets Ende]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Færøerne atter under norsk Lenshøjhed. Begivenheder paa Island]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Einar Thambarskelves Forhold. Orknøiske Anliggender]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Kongens Haardhed, og paafølgende kloge Eftergivenhed]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Kvinden der blev begravet levende]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Krig mellem Magnus og Hardeknut. Fred i Brennøerne]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige  makter - Frau Holle: En gåtefull skikkelse i tysk folketro]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;, 2026) &lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Magnus Olafssøn hentes fra Rusland og tages til Konge]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Thrønderne forberede Opstand. Sven drager til det sydlige Norge]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Samisk religion ifølge Johannes Schefferus]] (dansk; &#039;&#039;Carsten Lyngdrup Madsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Digteren der ikke ville fortælle, hvem hans far var]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Sven Alfivesøns Kongedømme i Norge. Olafs Helligdom anerkjendes]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Slaget paa Stiklestad. Olafs Fald]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Skrædderlærlingen der lod sin mester banke med køller]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Om to byboer og en bondekarl]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige  makter - Trud: Sterk, men mystisk]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Olafs Tog gjennem Verdalen]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Ulven og ræven]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Olafs Tog til Norge]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Olafs Tilbagerejse fra Rusland og Ophold paa Gotland]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Einar Thambarskelves Misfornøjelse. Lendermændenes Forberedelser]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Manden der fangede en fugl i sin frugthave]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;2026 Februar&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
* [[Ur relation från Lule lappmark]] (svensk; &#039;&#039;Spirri-Nils&#039;&#039;, ca. 1670)&lt;br /&gt;
* [[Om tre kammerater]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige  makter - Sol: Nordens lysende gudinne]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;, 2026) &lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Olaf beslutter at vende tilbage til Norge]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Haakon Jarls korte Regjering. Lendermændenes Vælde]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Kong Olafs Flugt]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Olafs Kystreise. Erling Skjalgssøns Fald]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Paul Eremits saga]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige  makter - Skade: Fjellets herskerinne]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Knut den mægtiges Tog til Norge. Landet underkaster sig ham]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Knuts Penge-Uddelinger i Norge. Olafs vanskelige Stilling]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Kong Olafs Krigstog mod Danmark]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Olafs Forsøg paa at underkaste sig Jemteland]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Thore Hunds Bjarmelandstog og Frafald. Tvist mellem Haarek i Thjotta og Aasmund Grankellssøn]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[De syv soveres saga]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Stein Skaftessøns Æventyr. Forhandlinger med Arnunge-Ætten]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige  makter - Jord: Urkraften og Tors mor]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;, 2026) &lt;br /&gt;
* [[Samefolkets religion - Använd litteratur]] (svensk; &#039;&#039;Rafael Karsten&#039;&#039;, 1951)&lt;br /&gt;
* [[Samefolkets religion - Avslutning]] (svensk; &#039;&#039;Rafael Karsten&#039;&#039;, 1951)&lt;br /&gt;
* [[Samefolkets religion - Björnkulten]] (svensk; &#039;&#039;Rafael Karsten&#039;&#039;, 1951)&lt;br /&gt;
* [[Samefolkets religion - Dyrkan av de avlidna]] (svensk; &#039;&#039;Rafael Karsten&#039;&#039;, 1951)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Kong Olafs Forsøg paa at underkaste sig Island og Grønland]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Samefolkets religion - Offerväsendet]] (svensk; &#039;&#039;Rafael Karsten&#039;&#039;, 1951)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Olafs Forsøg paa at underkaste sig Færøerne]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Samefolkets religion - Joikandet, jougam (jougen)]] (svensk; &#039;&#039;Rafael Karsten&#039;&#039;, 1951)&lt;br /&gt;
* [[Samefolkets religion - Schamantrumman, kobdas, geure]] (svensk; &#039;&#039;Rafael Karsten&#039;&#039;, 1951)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Olafs Forberedelser til Striden med Knut. Forbund med Sviakongen]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Samefolkets religion - Schamanväsendet. Noiden och hans verksamhet]] (svensk; &#039;&#039;Rafael Karsten&#039;&#039;, 1951)&lt;br /&gt;
* [[Samefolkets religion - Demoniska väsen]] (svensk; &#039;&#039;Rafael Karsten&#039;&#039;, 1951)&lt;br /&gt;
* [[Samefolkets religion - Den »högste guden», Varalden Olmai]] (svensk; &#039;&#039;Rafael Karsten&#039;&#039;, 1951)&lt;br /&gt;
* [[Samefolkets religion - Barnsbördens gudinnor, Sarakka, Uksakka, Juksakka]] (svensk; &#039;&#039;Rafael Karsten&#039;&#039;, 1951)&lt;br /&gt;
* [[Samefolkets religion - Jaktens gud, Leibolmai]] (svensk; &#039;&#039;Rafael Karsten&#039;&#039;, 1951)&lt;br /&gt;
* [[Samefolkets religion - Vindmannen, Biegolmai]] (svensk; &#039;&#039;Rafael Karsten&#039;&#039;, 1951)&lt;br /&gt;
* [[Samefolkets religion - Månguden, Mano]] (svensk; &#039;&#039;Rafael Karsten&#039;&#039;, 1951)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Knut den mægtige optræder som Prætendent til Norges Trone]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Sankt Sebastians saga]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige  makter - Gnå: Friggs budbringer mellom verdenene]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;, 2026) &lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Mægtige Høvdinger i Norge. Olafs Familieforbindelser]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Orknøiske Anliggender. Jarlerne underkaste sig]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Olafs vigtigste Foranstaltninger til Christendommens Fremme. Hans Hof-Ordning og Leveviis]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;2026 Januar&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
* [[Samefolkets religion - Solguden, Päive (Beiwe)]] (svensk; &#039;&#039;Rafael Karsten&#039;&#039;, 1951)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Christendommen befæstet i Gulathingslagen, paa Mostrarthing. Olaf lægger den sidste Haand paa Kirkeforfatningen rundt omkring i Landet]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Sankt Vincents saga]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige  makter - Gjevjon: Gudinnen som skapte Sjælland]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;, 2026) &lt;br /&gt;
* [[Samefolkets religion - Åskguden, Horagalles, Aija, Tiermes]] (svensk; &#039;&#039;Rafael Karsten&#039;&#039;, 1951)&lt;br /&gt;
* [[Samefolkets religion - Dyrkan av personliga gudar]] (svensk; &#039;&#039;Rafael Karsten&#039;&#039;, 1951)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Olafs Bedrifter i Gulathingslagen. Uenighed med Erling Skjalgssøn. Aasbjørn Selsbane]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Samisk religion – Jagten]] (dansk; &#039;&#039;Carsten Lyngdrup Madsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Møre, Raumsdal og Gudbrandsdalen christnes. Eidsiva-Thingforening udvidet]] (norsk;  &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Blotfester i Throndhjem. Ølve paa Egg dræbt]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Samefolkets religion - Seitadyrkan och annan naturanimism]] (svensk; &#039;&#039;Rafael Karsten&#039;&#039;, 1951)&lt;br /&gt;
* [[Samefolkets religion - Inledning]] (svensk; &#039;&#039;Rafael Karsten&#039;&#039;, 1951)&lt;br /&gt;
* [[Samefolkets religion - Förord]] (svensk; &#039;&#039;Rafael Karsten&#039;&#039;, 1951)&lt;br /&gt;
* [[Samisk religion – Solen]] (dansk; &#039;&#039;Carsten Lyngdrup Madsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Jakob Apostels saga]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
{| width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellspacing=&amp;quot;5&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;1&amp;quot;&lt;br /&gt;
| colspan=&amp;quot;2&amp;quot; width=&amp;quot;90%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; |&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
| style=&amp;quot;margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #E6F3FF&amp;quot; rowspan=&amp;quot;3&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; | &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
:[[Fil:Källskrifter till Lapparnas mytologi- Cover.jpg|left|200px|link=Heimskringla Reprint]] &lt;br /&gt;
:::::::::::&amp;lt;FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;[[Heimskringla Reprint| &#039;&#039;&#039;Källskrifter till lapparnas mytologi&#039;&#039;&#039;]]&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;Af &#039;&#039;Edgar Reuterskiöld&#039;&#039;, 1910&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
:::::::::::&#039;&#039;&#039;Källskrifter till lapparnas mytologi&#039;&#039;&#039; er en samling af kilder til samisk religion og mytologi. Bogen præsenterer centrale historiske tekster, der belyser samernes myter, guder, ritualer og kosmologi, som de er overleveret gennem tidlige beretninger, missionærskrifter og etnografiske kilder. – Værket giver læseren adgang til det skriftlige grundlag for studiet af samisk mytologi og gør det muligt at følge, hvordan religiøse forestillinger er blevet fortolket, beskrevet og til tider forvansket i mødet mellem samisk tradition og europæisk lærdom. Som kildesamling er bogen fortsat uomgængelig for alle med interesse for samisk kultur og de ældre beskrivelser af Nordens oprindelige religioner.&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her &#039;&#039;&#039;[[Heimskringla Reprint]]&#039;&#039;&#039;.&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Olafs Bestræbelser for Christendommen og Tog til Haalogaland]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige  makter - Eostre: Vårgudinnen i vestgermansk tradisjon]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;, 2026) &lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Kong Olafs Tog til Oplandene. Smaakongernes Undergang]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Underhandlinger mellem Olaf og Sviakongen. Opstand i Sverige. Fred i Kongehelle]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Fortsatte Fiendtligheder med Sverige. Stilstand i Gautelven]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Thrøndelagen og det nordlige Ranrike underkaste sig Olaf. Forlig med Erling Skjalgssøn]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Biskoppen og djævelen]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Olafs og Sveins sidste Kamp. Slaget ved Nesje. Sveins Flugt og Død]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige  makter - Bil og Hjuke: Månens gåtefulle barn]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Olafs Tog til Throndhjem]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Samtale mellem frygten og modet]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Hér hefr upp s&amp;amp;#491;gu Óláfs konungs Tryggvasonar]] (norrønt; &#039;&#039;Finnur Jónsson&#039;&#039;, 1911/1925)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Olaf hos Sigurd Syr. Han faar Kongenavn paa Oplandene]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
{| width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellspacing=&amp;quot;5&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;1&amp;quot;&lt;br /&gt;
| colspan=&amp;quot;2&amp;quot; width=&amp;quot;90%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; |&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
| style=&amp;quot;margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #E6F3FF&amp;quot; rowspan=&amp;quot;3&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; | &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
:[[Fil:Daniel Bruun 2.jpg|left|200px]]&lt;br /&gt;
:::::::::::&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Erik den Røde og nordbokolonierne i Grønland]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;Af &#039;&#039;Daniel Bruun&#039;&#039;, 1931&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;Daniel Bruuns &#039;&#039;&#039;Erik den Røde og nordbokolonierne i Grønland&#039;&#039;&#039; er en arkæologisk og historisk fremstilling af de norrøne bosættelser i Grønland fra landnamstiden til deres forsvinden. Med udgangspunkt i egne undersøgelser og udgravninger kombinerer Bruun arkæologiske fund med sagaer, middelalderlige kilder og topografiske studier. Bogen behandler gårdanlæg, kirker, bispesædet i Gardar samt dagligliv, erhverv og forbindelserne til Island og Europa. Også opdagelsen af Vinland behandles. Samtidig diskuteres Erik den Rødes rolle og koloniens gradvise nedgang. Værket står som et hovedbidrag til forståelsen af Nordboernes Grønland og har haft varig betydning for forskningen.&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Olafs Tog til Norge. Haakon Jarl fangen og fordreven]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Erik den Røde og nordbokolonierne i Grønland - Det gamle Grønlands topografi]] (dansk; &#039;&#039;Daniel Bruun&#039;&#039;, 1931)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Olaf Haraldssøns Ungdom og tidligste Bedrifter]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Svein Jarl og Haakon Jarl i Norge]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige  makter - Audhumbla: Urkua i tidenes morgen]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039; 2026) &lt;br /&gt;
* [[Erik den Røde og nordbokolonierne i Grønland - Ruiner fra nordbotiden]] (dansk; &#039;&#039;Daniel Bruun&#039;&#039;, 1931)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Erik Jarl forlader Norge, og følger Knut den mægtige til England. Svein Jarl og Haakon Jarl Herrer i Norge]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Erik den Røde og nordbokolonierne i Grønland - Nordbokoloniernes undergang]] (dansk; &#039;&#039;Daniel Bruun&#039;&#039;, 1931)&lt;br /&gt;
* [[Erik den Røde og nordbokolonierne i Grønland - Litteratur]] (dansk; &#039;&#039;Daniel Bruun&#039;&#039;, 1931)&lt;br /&gt;
* [[Erik den Røde og nordbokolonierne i Grønland - Einar Sokkissøn og Bispesædets oprettelse]] (dansk; &#039;&#039;Daniel Bruun&#039;&#039;, 1931)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Danernes Erobringstog til England. Sven Tjugeskegg og Knut den mægtige]] (norsk;  &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige makter - På reise i gudinnenes verden: Himmeldronninger, kjærlighetsmakter og skjebnens voktere]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;, 2026) &lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 4 - Nye Opdagelsesrejser. Viinland eller Nordamerika opdaget]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1855)&lt;br /&gt;
* [[Erik den Røde og nordbokolonierne i Grønland - Fra Grønlands ubygder]] (dansk; &#039;&#039;Daniel Bruun&#039;&#039;, 1931)&lt;br /&gt;
{| width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellspacing=&amp;quot;5&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;1&amp;quot;&lt;br /&gt;
| colspan=&amp;quot;2&amp;quot; width=&amp;quot;90%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; |&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
| style=&amp;quot;margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #E6F3FF&amp;quot; rowspan=&amp;quot;3&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; | &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;[[Fil:Den trojanske hest.jpg|left|470px]]&lt;br /&gt;
::::::::::::::::::::::&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Trojanernes saga]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;Ny dansk oversættelse v. &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Trojanernes saga&#039;&#039;&#039; (&#039;&#039;Trójumanna saga&#039;&#039;) er middelalderens nordiske genfortælling af beretningen om den trojanske krig. Med udgangspunkt i latinske kilder skildrer sagaen krigens forløb, Trojas helte og byens endelige undergang i et sagapræget og nøgternt sprog. Den klassiske oldtid træder her frem som historie, formidlet til et islandsk publikum. Sagaen vidner om middelalderens fascination af den antikke verden og dens fortællinger.&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
* [[Trojanernes saga]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Erik den Røde og nordbokolonierne i Grønland - Fostbrødrene]] (dansk; &#039;&#039;Daniel Bruun&#039;&#039;, 1931)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Main_Page&amp;diff=84534</id>
		<title>Main Page</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Main_Page&amp;diff=84534"/>
		<updated>2026-08-08T05:57:15Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;0&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#fefdfd&amp;quot;  align=&amp;quot;left&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot;&lt;br /&gt;
! [[Fil:Facebook_2.png|24px|link=http://www.facebook.com/heimskringla]] &#039;&#039;&#039;Følg os på Facebook&#039;&#039;&#039; &amp;amp;nbsp;&amp;amp;nbsp; [[Fil:Logo 3.png|28px|link=[[Bli en Heimskringla-venn]]]]&amp;amp;nbsp;&amp;amp;nbsp; &amp;lt;FONT COLOR=black&amp;gt;Har du husket å støtte opp om ditt favoritt kulturprosjekt? Gi et bidrag og&amp;lt;/FONT&amp;gt; &amp;lt;FONT COLOR=#045FB4&amp;gt;&amp;amp;#8594; [[Bli en Heimskringla-venn]] &amp;lt;/FONT&amp;gt;!!  !! !! !! !! !!valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;5%&amp;quot; | &lt;br /&gt;
[[Fil:Dansk.gif|32px|link=Forside]] &lt;br /&gt;
!!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;5%&amp;quot;| &lt;br /&gt;
[[Fil:Engelsk.gif|44px|link=Main Page]]&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
{|width=&amp;quot;100%&amp;quot; style=&amp;quot;border-spacing:15px; background-color:transparent&amp;quot;&lt;br /&gt;
| colspan=&amp;quot;2&amp;quot; style=&amp;quot;background:#f8f8ff; border:1px solid #dfdfdf;  box-shadow:0px 1px 4px rgba(0, 0, 0, 0)&amp;quot; |&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;HEIMSKRINGLA&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Velkommen transparent.png|center|700px]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=darkblue&amp;gt;HEIMSKRINGLA&#039;&#039;&#039; is the largest collection of Old Norse and Nordic source texts on the internet – currently some 9000 titles.&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=darkblue&amp;gt;HEIMSKRINGLA&#039;&#039;&#039; primarily consists of Eddic texts, sagas, and skaldic poetry, as well as background material and sources on Sami, Finnish, and Greenlandic culture.&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=darkblue&amp;gt; HEIMSKRINGLA&#039;&#039;&#039; is based on the belief that these texts – as part of our shared cultural heritage – should be freely accessible to everyone.&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt; &amp;lt;/center&amp;gt;&amp;lt;/font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
| rowspan=&amp;quot;7&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; | &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;SHOP&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Islandske Bispesagaer cover.jpg|164px|link=Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Källskrifter till Lapparnas mytologi- Cover.jpg|164px|left|link=Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Nordisk Åndsliv Cover.png|164px|link=Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Beda cover.jpg|left|164px|link=Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Widukind cover.png|left|164px|link=Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Ansgars liv - cover.jpg|left|164px|link=Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Grågås Cover.jpg|164px|link=Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
| style=&amp;quot;margin: 10px 10px 0 0; border: 1px solid #5FB6FE; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #E6F3FF&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; |  &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;WE PRESENT: digitalized&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
:[[Fil:Beowulf (Henrik Rytter).jpg|left|180px]]&lt;br /&gt;
::::::::::&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Beowulf og striden um Finnsborg]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;By &#039;&#039;Henrik Rytter&#039;&#039;, 1921&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;Henrik Rytter’s &#039;&#039;Beowulf og striden um Finnsborg&#039;&#039; is the first complete Norwegian translation of the Old English heroic poem &#039;&#039;Beowulf&#039;&#039;. Rytter rendered the work into Nynorsk and sought to preserve both its alliterative verse form and its archaic tone. At the same time, he strove to convey the rhythm and epic power of the original, adhering closely to its structure and imagery. The translation is marked by a consciously Nordic and historical language intended to bring the poem closer to the shared Nordic cultural heritage. Rytter’s version is an important contribution to the transmission of medieval heroic poetry in modern Norwegian.&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;This is &#039;&#039;&#039;Heimskringla’s&#039;&#039;&#039; fifth version of the poem &#039;&#039;Beowulf&#039;&#039;.&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
| style=&amp;quot;margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #E6F3FF&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; |&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;WE PRESENT: on print&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
:[[Fil: Fedrekult - cover.jpg|left|210px|link=Heimskringla Reprint]] &lt;br /&gt;
::::::::::::&amp;lt;FONT COLOR=darkblue&amp;gt;[[Heimskringla Reprint|&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt; &#039;&#039;&#039;Fedrekult&amp;lt;/big&amp;gt; – Fra norsk folkeliv i hedensk og kristen tid&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;]]&amp;lt;br&amp;gt;By &#039;&#039;Emil Birkeli&#039;&#039;, 1943&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
::::::::::::The account of previously little-known forms of Norwegian folk religion presented here is the result of many years of research. In all essential respects it is based on the scholarly material previously presented and published in two monographs issued by Videnskapsakademiet in Oslo, namely «Fedrekult i Norge. Et forsøk på en systematisk og deskriptiv behandling.» (Ancestor Worship) Oslo 1938. Og: «Huskult og Hinsidighetstro. Nye studier i norsk fedredyrkelse.» (Household Cult and Belief in the Afterlife) presented to Videnskapsakademiet in 1940 and published in 1943–44.&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;Order here: &#039;&#039;&#039;[[Heimskringla Reprint]]&#039;&#039;&#039;.&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
| style=&amp;quot;margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #F1FAFF&amp;quot; rowspan=&amp;quot;3&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; | &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Recent texts&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige  makter - Alateivia: Legens idol]] (Norwegian; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Haralds Uenighed med Oplændingerne. Fredsslutning med Kong Sven]] (Norwegian; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Haakon Ivarssøn bliver paany uenig med Harald, og modtager Jarlsnavn af Sven]] (Norwegian; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Haralds Sejr ved Djursaa, og Tvist med Haakon Ivarssøn. Haralds Fare i Limfjorden og heldige Flugt]] (Norwegian; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Haralds Tog til Vendland, krigerske Virksomhed i Vesten, og Rejse i Nordiishavet]] (Norwegian; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Om sättet att vinna hedningarna för den sanna religionen och bevara dem i densamma‎‎|Om sättet att vinna hedningarna för den sanna religionen etc. ]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om orsakerna till de nordiska folkens sena omvändelse‎‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om norra och östra Finlands omvändelse och om befolkningens stora gästfrihet|Om norra och östra Finlands omvändelse och om etc. ‎‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om barndop bland skogsbygdens folk‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om uppmärksamhet mot ålderstigna]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Lag om korpars dödande]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om farliga färder bland fjällen‎‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om hästars färd öfver snöhöljda fjäll‎‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige  makter - Vår: Vitnet om løfter og hjertets hemmeligheter]] (Norwegian; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039; 2026)&lt;br /&gt;
* [[Om Lapparnas jaktfärder‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om undervisning i bågskjutning‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om båtar som sammanfogas medelst senor och trädrötter‎]] (sv Swedish nsk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Digteren der blev portvagt]] (Danish; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Halldor Snorressøns Uenighed med Harald]] (Norwegian; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Om folkets sysselsättningar vid månljus‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om dansar som utföras under veklagan‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om Lapparnas äktenskap som bekräftas med eld‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Kalf Arnessøns Fald. Finn Arnessøn forlader Harald og bliver Kong Svens Jarl]] (Norwegian; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Om marknader på isen‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om varubyte utan penningar‎‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=white&amp;gt;[[File:Fairytale bookmark gold.svg|20px]]&amp;amp;nbsp;&amp;amp;nbsp;  Previous &amp;amp;nbsp;&amp;amp;nbsp; &#039;&#039;&#039;[[Teksthistorik|&amp;lt;FONT COLOR=white&amp;gt;New texts&amp;lt;/font&amp;gt;]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/font&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
| style=&amp;quot;margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #E6F3FF&amp;quot; rowspan=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; |  &lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Special features&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Bilde:Nokkur handrit2.gif|right|225px]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Kildeindex| Source Index]]:&#039;&#039;&#039; -  Did you find your text? &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Heimskringla Reprint]]:&#039;&#039;&#039; Wide selection of rare books at an affordable price.   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Forfatterindex]]:&#039;&#039;&#039; Searching by author, translator and/or publisher.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Temasider]]:&#039;&#039;&#039; -  Explore selected themes.   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Skjaldeoversigt|Index of skalds]]:&#039;&#039;&#039; Who were they? &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Norrøne læremidler|Language learning]]:&#039;&#039;&#039; Learn Old Norse&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[E-Bibliotek| E-Library]]:&#039;&#039;&#039; Links to some 400 books - all available online.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Billedarkiv|Gallery]]: &#039;&#039;&#039;Visit &#039;&#039;Heimskringla&#039;s&#039;&#039; gallery of historical sites etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Kortarkiv|Archive of maps]]:&#039;&#039;&#039; Maps of important saga places. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Biografisk oversigt|Biographical Index]]:&#039;&#039;&#039; Briefly on manuscript collectors, scholars, and authors who have had an influence on the conservation, publication and interpretation of Old Norse source material.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
| style=&amp;quot;margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #E6F3FF&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; |  &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;About the HEIMSKRINGLA-project and the people behind it &amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[File:Scribus Faenza.svg|right|155px]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Om projektet «Norrøne Tekster og Kvad»|About the project «Norrøne Tekster og Kvad»]]&#039;&#039;&#039;  &lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Projekter|Ongoing projects]]&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Disse har bidratt til heimskringla.no|The people behind the project]]&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Mere end Snorre|More than Snorri]]&#039;&#039;&#039;  &lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Arbeidskontoret|If you would like to become part of the project]]&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Redaksjonelle retningslinjer|Editorial guidelines]]&#039;&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=#5985c3&amp;gt;&#039;&#039;&#039;O &#039;&#039;&#039;&amp;lt;/font&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
[[Kategori:Informasjonsside]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Main_Page&amp;diff=84533</id>
		<title>Main Page</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Main_Page&amp;diff=84533"/>
		<updated>2026-08-08T05:46:59Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;0&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#fefdfd&amp;quot;  align=&amp;quot;left&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot;&lt;br /&gt;
! [[Fil:Facebook_2.png|24px|link=http://www.facebook.com/heimskringla]] &#039;&#039;&#039;Følg os på Facebook&#039;&#039;&#039; &amp;amp;nbsp;&amp;amp;nbsp; [[Fil:Logo 3.png|28px|link=[[Bli en Heimskringla-venn]]]]&amp;amp;nbsp;&amp;amp;nbsp; &amp;lt;FONT COLOR=black&amp;gt;Har du husket å støtte opp om ditt favoritt kulturprosjekt? Gi et bidrag og&amp;lt;/FONT&amp;gt; &amp;lt;FONT COLOR=#045FB4&amp;gt;&amp;amp;#8594; [[Bli en Heimskringla-venn]] &amp;lt;/FONT&amp;gt;!!  !! !! !! !! !!valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;5%&amp;quot; | &lt;br /&gt;
[[Fil:Dansk.gif|32px|link=Forside]] &lt;br /&gt;
!!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;5%&amp;quot;| &lt;br /&gt;
[[Fil:Engelsk.gif|44px|link=Main Page]]&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
{|width=&amp;quot;100%&amp;quot; style=&amp;quot;border-spacing:15px; background-color:transparent&amp;quot;&lt;br /&gt;
| colspan=&amp;quot;2&amp;quot; style=&amp;quot;background:#f8f8ff; border:1px solid #dfdfdf;  box-shadow:0px 1px 4px rgba(0, 0, 0, 0)&amp;quot; |&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;HEIMSKRINGLA&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Velkommen transparent.png|center|700px]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=darkblue&amp;gt;HEIMSKRINGLA&#039;&#039;&#039; is the largest collection of Old Norse and Nordic source texts on the internet – currently some 9000 titles.&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=darkblue&amp;gt;HEIMSKRINGLA&#039;&#039;&#039; primarily consists of Eddic texts, sagas, and skaldic poetry, as well as background material and sources on Sami, Finnish, and Greenlandic culture.&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=darkblue&amp;gt; HEIMSKRINGLA&#039;&#039;&#039; is based on the belief that these texts – as part of our shared cultural heritage – should be freely accessible to everyone.&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt; &amp;lt;/center&amp;gt;&amp;lt;/font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
| rowspan=&amp;quot;7&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; | &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;SHOP&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Källskrifter till Lapparnas mytologi- Cover.jpg|164px|left|link=Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Nordisk Åndsliv Cover.png|164px|link=Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Beda cover.jpg|left|164px|link=Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Widukind cover.png|left|164px|link=Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Ansgars liv - cover.jpg|left|164px|link=Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Grågås Cover.jpg|164px|link=Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Island i fristatstiden cover.png|164px|link=Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
| style=&amp;quot;margin: 10px 10px 0 0; border: 1px solid #5FB6FE; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #E6F3FF&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; |  &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;WE PRESENT: digitalized&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
:[[Fil:Beowulf (Henrik Rytter).jpg|left|180px]]&lt;br /&gt;
::::::::::&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Beowulf og striden um Finnsborg]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;By &#039;&#039;Henrik Rytter&#039;&#039;, 1921&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;Henrik Rytter’s &#039;&#039;Beowulf og striden um Finnsborg&#039;&#039; is the first complete Norwegian translation of the Old English heroic poem &#039;&#039;Beowulf&#039;&#039;. Rytter rendered the work into Nynorsk and sought to preserve both its alliterative verse form and its archaic tone. At the same time, he strove to convey the rhythm and epic power of the original, adhering closely to its structure and imagery. The translation is marked by a consciously Nordic and historical language intended to bring the poem closer to the shared Nordic cultural heritage. Rytter’s version is an important contribution to the transmission of medieval heroic poetry in modern Norwegian.&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;This is &#039;&#039;&#039;Heimskringla’s&#039;&#039;&#039; fifth version of the poem &#039;&#039;Beowulf&#039;&#039;.&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
| style=&amp;quot;margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #E6F3FF&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; |&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;WE PRESENT: on print&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
:[[Fil: Fedrekult - cover.jpg|left|210px|link=Heimskringla Reprint]] &lt;br /&gt;
::::::::::::&amp;lt;FONT COLOR=darkblue&amp;gt;[[Heimskringla Reprint|&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt; &#039;&#039;&#039;Fedrekult&amp;lt;/big&amp;gt; – Fra norsk folkeliv i hedensk og kristen tid&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;]]&amp;lt;br&amp;gt;By &#039;&#039;Emil Birkeli&#039;&#039;, 1943&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
::::::::::::The account of previously little-known forms of Norwegian folk religion presented here is the result of many years of research. In all essential respects it is based on the scholarly material previously presented and published in two monographs issued by Videnskapsakademiet in Oslo, namely «Fedrekult i Norge. Et forsøk på en systematisk og deskriptiv behandling.» (Ancestor Worship) Oslo 1938. Og: «Huskult og Hinsidighetstro. Nye studier i norsk fedredyrkelse.» (Household Cult and Belief in the Afterlife) presented to Videnskapsakademiet in 1940 and published in 1943–44.&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;Order here: &#039;&#039;&#039;[[Heimskringla Reprint]]&#039;&#039;&#039;.&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
| style=&amp;quot;margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #F1FAFF&amp;quot; rowspan=&amp;quot;3&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; | &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Recent texts&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige  makter - Alateivia: Legens idol]] (Norwegian; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Haralds Uenighed med Oplændingerne. Fredsslutning med Kong Sven]] (Norwegian; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Haakon Ivarssøn bliver paany uenig med Harald, og modtager Jarlsnavn af Sven]] (Norwegian; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Haralds Sejr ved Djursaa, og Tvist med Haakon Ivarssøn. Haralds Fare i Limfjorden og heldige Flugt]] (Norwegian; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Haralds Tog til Vendland, krigerske Virksomhed i Vesten, og Rejse i Nordiishavet]] (Norwegian; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Om sättet att vinna hedningarna för den sanna religionen och bevara dem i densamma‎‎|Om sättet att vinna hedningarna för den sanna religionen etc. ]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om orsakerna till de nordiska folkens sena omvändelse‎‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om norra och östra Finlands omvändelse och om befolkningens stora gästfrihet|Om norra och östra Finlands omvändelse och om etc. ‎‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om barndop bland skogsbygdens folk‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om uppmärksamhet mot ålderstigna]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Lag om korpars dödande]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om farliga färder bland fjällen‎‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om hästars färd öfver snöhöljda fjäll‎‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige  makter - Vår: Vitnet om løfter og hjertets hemmeligheter]] (Norwegian; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039; 2026)&lt;br /&gt;
* [[Om Lapparnas jaktfärder‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om undervisning i bågskjutning‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om båtar som sammanfogas medelst senor och trädrötter‎]] (sv Swedish nsk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Digteren der blev portvagt]] (Danish; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Halldor Snorressøns Uenighed med Harald]] (Norwegian; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Om folkets sysselsättningar vid månljus‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om dansar som utföras under veklagan‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om Lapparnas äktenskap som bekräftas med eld‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Kalf Arnessøns Fald. Finn Arnessøn forlader Harald og bliver Kong Svens Jarl]] (Norwegian; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Om marknader på isen‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om varubyte utan penningar‎‎]] (Swedish; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=white&amp;gt;[[File:Fairytale bookmark gold.svg|20px]]&amp;amp;nbsp;&amp;amp;nbsp;  Previous &amp;amp;nbsp;&amp;amp;nbsp; &#039;&#039;&#039;[[Teksthistorik|&amp;lt;FONT COLOR=white&amp;gt;New texts&amp;lt;/font&amp;gt;]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/font&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
| style=&amp;quot;margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #E6F3FF&amp;quot; rowspan=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; |  &lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Special features&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Bilde:Nokkur handrit2.gif|right|225px]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Kildeindex| Source Index]]:&#039;&#039;&#039; -  Did you find your text? &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Heimskringla Reprint]]:&#039;&#039;&#039; Wide selection of rare books at an affordable price.   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Forfatterindex]]:&#039;&#039;&#039; Searching by author, translator and/or publisher.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Temasider]]:&#039;&#039;&#039; -  Explore selected themes.   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Skjaldeoversigt|Index of skalds]]:&#039;&#039;&#039; Who were they? &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Norrøne læremidler|Language learning]]:&#039;&#039;&#039; Learn Old Norse&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[E-Bibliotek| E-Library]]:&#039;&#039;&#039; Links to some 400 books - all available online.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Billedarkiv|Gallery]]: &#039;&#039;&#039;Visit &#039;&#039;Heimskringla&#039;s&#039;&#039; gallery of historical sites etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Kortarkiv|Archive of maps]]:&#039;&#039;&#039; Maps of important saga places. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Biografisk oversigt|Biographical Index]]:&#039;&#039;&#039; Briefly on manuscript collectors, scholars, and authors who have had an influence on the conservation, publication and interpretation of Old Norse source material.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
| style=&amp;quot;margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #E6F3FF&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; |  &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;About the HEIMSKRINGLA-project and the people behind it &amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[File:Scribus Faenza.svg|right|155px]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Om projektet «Norrøne Tekster og Kvad»|About the project «Norrøne Tekster og Kvad»]]&#039;&#039;&#039;  &lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Projekter|Ongoing projects]]&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Disse har bidratt til heimskringla.no|The people behind the project]]&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Mere end Snorre|More than Snorri]]&#039;&#039;&#039;  &lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Arbeidskontoret|If you would like to become part of the project]]&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Redaksjonelle retningslinjer|Editorial guidelines]]&#039;&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=#5985c3&amp;gt;&#039;&#039;&#039;O &#039;&#039;&#039;&amp;lt;/font&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
[[Kategori:Informasjonsside]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Forside&amp;diff=84530</id>
		<title>Forside</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Forside&amp;diff=84530"/>
		<updated>2026-08-08T05:32:35Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;0&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#fefdfd&amp;quot;  align=&amp;quot;left&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot;&lt;br /&gt;
! [[Fil:Facebook_2.png|24px|link=http://www.facebook.com/heimskringla]] &#039;&#039;&#039;Følg os på Facebook&#039;&#039;&#039; &amp;amp;nbsp;&amp;amp;nbsp; [[Fil:Logo 3.png|28px|link=[[Bli en Heimskringla-venn]]]]&amp;amp;nbsp;&amp;amp;nbsp; &amp;lt;FONT COLOR=black&amp;gt;Har du husket å støtte opp om ditt favoritt kulturprosjekt? Gi et bidrag og&amp;lt;/FONT&amp;gt; &amp;lt;FONT COLOR=#045FB4&amp;gt;&amp;amp;#8594; [[Bli en Heimskringla-venn]] &amp;lt;/FONT&amp;gt;!!  !! !! !! !! !!valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;5%&amp;quot; | &lt;br /&gt;
[[Fil:Dansk.gif|32px|link=Forside]] &lt;br /&gt;
!!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;5%&amp;quot;| &lt;br /&gt;
[[Fil:Engelsk.gif|44px|link=Main Page]]&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
{|width=&amp;quot;100%&amp;quot; style=&amp;quot;border-spacing:15px; background-color:transparent&amp;quot;&lt;br /&gt;
| colspan=&amp;quot;2&amp;quot; style=&amp;quot;background:#f8f8ff; border:1px solid #dfdfdf;  box-shadow:0px 1px 4px rgba(0, 0, 0, 0)&amp;quot; |&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;HEIMSKRINGLA&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Velkommen transparent.png|center|700px]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=darkblue&amp;gt;HEIMSKRINGLA&#039;&#039;&#039; er den største samling af norrøne og nordiske kildetekster på nettet – p.t. omkring 9000 titler.&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=darkblue&amp;gt;HEIMSKRINGLA&#039;&#039;&#039; består primært af eddatekster, sagaer og kvad, sekundært af baggrundsmateriale og kilder til samisk, finsk og grønlandsk kultur.&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=darkblue&amp;gt;HEIMSKRINGLA&#039;&#039;&#039; bygger på den opfattelse, at disse tekster – som en del af vor fælles kulturarv – bør være frit tilgængelige for alle.&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt; &amp;lt;/center&amp;gt;&amp;lt;/font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
| rowspan=&amp;quot;7&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; | &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;SHOP&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Islandske Bispesagaer cover.jpg|164px|link=Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Källskrifter till Lapparnas mytologi- Cover.jpg|164px|left|link=Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Nordisk Åndsliv Cover.png|164px|link=Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Beda cover.jpg|left|164px|link=Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Widukind cover.png|left|164px|link=Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Ansgars liv - cover.jpg|left|164px|link=Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Grågås Cover.jpg|164px|link=Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
| style=&amp;quot;margin: 10px 10px 0 0; border: 1px solid #5FB6FE; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #E6F3FF&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; |  &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;AKTUELT digitalt&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
:[[Fil:Beowulf (Henrik Rytter).jpg|left|180px]]&lt;br /&gt;
::::::::::&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Beowulf og striden um Finnsborg]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;Af &#039;&#039;Henrik Rytter&#039;&#039;, 1921&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;Henrik Rytters &#039;&#039;Beowulf og striden um Finnsborg&#039;&#039; er den første fuldstændige norske oversættelse af det oldengelske heltekvad &#039;&#039;Beowulf&#039;&#039;. Rytter gendigtede værket på nynorsk og søgte at bevare både dets allittererende versform og arkaiske tone. Samtidig stræbte han efter at gengive originalens rytme og episke kraft og lagde sig tæt op ad forlæggets form og billedsprog. Oversættelsen er præget af et bevidst nordisk og historisk sprog, der skulle bringe kvadet tættere på den fælles nordiske kulturarv. Rytters version er et vigtigt bidrag til formidlingen af middelalderens heltedigtning på moderne norsk.&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;Dette er &#039;&#039;&#039;Heimkringlas&#039;&#039;&#039; femte version af digtet om Beowulf.&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
| style=&amp;quot;margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #E6F3FF&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; |&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;AKTUELT på tryk&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
:[[Fil: Fedrekult - cover.jpg|left|210px|link=Heimskringla Reprint]] &lt;br /&gt;
::::::::::::&amp;lt;FONT COLOR=darkblue&amp;gt;[[Heimskringla Reprint|&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt; &#039;&#039;&#039;Fedrekult&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt; – Fra norsk folkeliv i hedensk og kristen tid&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;]]&amp;lt;br&amp;gt;Av &#039;&#039;Emil Birkeli&#039;&#039;, 1943&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
::::::::::::Den fremstilling av hittil lite kjente former for norsk folkereligion som her fremlegges, er frukten av lang forskning. I alt vesentlig bygger den på det videnskapelige materiale som tidligere er fremlagt og trykt i to av-handlinger utgitt av Videnskapsakademiet i Oslo, nemlig «Fedrekult i Norge. Et forsøk på en systematisk og deskriptiv behandling.» Oslo 1938. Og: «Huskult og Hinsidighetstro. Nye studier i norsk fedredyrkelse.» Fremlagt i Videnskapsakademiet 1940, trykt i 1943-44.&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her &#039;&#039;&#039;[[Heimskringla Reprint]]&#039;&#039;&#039;.&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
| style=&amp;quot;margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #F1FAFF&amp;quot; rowspan=&amp;quot;3&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; | &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Nyeste tekster&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige  makter - Alateivia: Legens idol]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Haralds Uenighed med Oplændingerne. Fredsslutning med Kong Sven]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Haakon Ivarssøn bliver paany uenig med Harald, og modtager Jarlsnavn af Sven]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Haralds Sejr ved Djursaa, og Tvist med Haakon Ivarssøn. Haralds Fare i Limfjorden og heldige Flugt]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Haralds Tog til Vendland, krigerske Virksomhed i Vesten, og Rejse i Nordiishavet]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857)&lt;br /&gt;
* [[Om sättet att vinna hedningarna för den sanna religionen och bevara dem i densamma‎‎|Om sättet att vinna hedningarna för den sanna religionen etc. ]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om orsakerna till de nordiska folkens sena omvändelse‎‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om norra och östra Finlands omvändelse och om befolkningens stora gästfrihet|Om norra och östra Finlands omvändelse och om etc. ‎‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om barndop bland skogsbygdens folk‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om uppmärksamhet mot ålderstigna]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Lag om korpars dödande]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om farliga färder bland fjällen‎‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om hästars färd öfver snöhöljda fjäll‎‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Kvinnelige  makter - Vår: Vitnet om løfter og hjertets hemmeligheter]] (norsk; &#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039; 2026)&lt;br /&gt;
* [[Om Lapparnas jaktfärder‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om undervisning i bågskjutning‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om båtar som sammanfogas medelst senor och trädrötter‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Digteren der blev portvagt]] (dansk; &#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;, 2026)&lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Halldor Snorressøns Uenighed med Harald]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Om folkets sysselsättningar vid månljus‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om dansar som utföras under veklagan‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om Lapparnas äktenskap som bekräftas med eld‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Det norske Folks Historie bind 5 - Kalf Arnessøns Fald. Finn Arnessøn forlader Harald og bliver Kong Svens Jarl]] (norsk; &#039;&#039;Peter Andreas Munch&#039;&#039;, 1857) &lt;br /&gt;
* [[Om marknader på isen‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
* [[Om varubyte utan penningar‎‎]] (svensk; &#039;&#039;Olaus Magnus&#039;&#039;, 1555 / 2010)  &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=white&amp;gt;[[Fil:35px-Emblem-star.svg.png|20px]]&amp;amp;nbsp;&amp;amp;nbsp;  Tidligere &amp;amp;nbsp;&amp;amp;nbsp; &#039;&#039;&#039;[[Teksthistorik|&amp;lt;FONT COLOR=white&amp;gt;Nye  tekster&amp;lt;/font&amp;gt;]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/font&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
| style=&amp;quot;margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #E6F3FF&amp;quot; rowspan=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; |  &lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Særlige sider&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Bilde:Nokkur handrit2.gif|right|225px]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Kildeindex]]:&#039;&#039;&#039; -  Fandt du teksten, du søgte?   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Heimskringla Reprint]]:&#039;&#039;&#039; Stort udvalg af sjældne bøger til en overkommelig pris.   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Forfatterindex]]:&#039;&#039;&#039; Søgning ud fra forfatter, oversætter og/eller udgiver. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Temasider]]:&#039;&#039;&#039; -  Dyk ned blandt udvalgte temaer.   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Skjaldeoversigt]]:&#039;&#039;&#039; Hvem er hvem? &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Norrøne læremidler]]:&#039;&#039;&#039; Lær at læse oldislandsk.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[E-Bibliotek]]:&#039;&#039;&#039; -  Links til hen ved 400 online bøger.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Billedarkiv]]:&#039;&#039;&#039; -  Kik ind på &#039;&#039;Heimskringlas&#039;&#039; historiske billedarkiv.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Kortarkiv]]:&#039;&#039;&#039; Oversigtskort over vigtige sagasteder. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Biografisk oversigt]]:&#039;&#039;&#039; -  Læs om oldskriftsamlere, forskere og forfattere, som har haft betydning for bevarelsen, udgivelsen og tolkningen af de norrøne tekster.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
| style=&amp;quot;margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #E6F3FF&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; |  &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;Om HEIMSKRINGLA-projektet og folkene bag det&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[File:Scribus Faenza.svg|right|155px]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Om projektet «Norrøne Tekster og Kvad»]]&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Projekter|Igangværende og kommende projekter]]&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Disse har bidratt til heimskringla.no|Folkene bag projektet]]&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Mere end Snorre| Heimskringla – mere end Snorre]]&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Arbeidskontoret|Arbejdskontoret – hvis du vil bidrage til projektet]]&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
* &#039;&#039;&#039;[[Redaksjonelle retningslinjer|Redaktionelle retningslinjer]]&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;div class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; style=&amp;quot;background-color:#5985c3;color:#fff;font-size:14px;font-weight:bold;&amp;quot;&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=#5985c3&amp;gt;&#039;&#039;&#039;O &#039;&#039;&#039;&amp;lt;/font&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/div&amp;gt;&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
[[Kategori:Informasjonsside]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Heimskringla_Reprint&amp;diff=84529</id>
		<title>Heimskringla Reprint</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Heimskringla_Reprint&amp;diff=84529"/>
		<updated>2026-08-08T05:19:06Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Heimskringla Reprint]] !!  !! &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
{| width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellspacing=&amp;quot;5&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;1&amp;quot;&lt;br /&gt;
| colspan=&amp;quot;2&amp;quot; width=&amp;quot;90%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; |&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
| style=&amp;quot;margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #E6F3FF&amp;quot; rowspan=&amp;quot;3&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; | &lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
{|&lt;br /&gt;
|&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;[[Fil:Reprint Logo blå.png|250px]]&lt;br /&gt;
|&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&amp;lt;center&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Heimskringla Reprint&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/font face&amp;gt;&amp;lt;/center&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Heimskringla Reprint&#039;&#039;&#039; er en serie genudgivelser af bøger, som ikke længere er tilgængelige i handlen, hovedsageligt oversættelser af norrøne kildetekster og baggrundsmateriale for disse. Serien udgives som en del af projektet &#039;&#039;Norrøne Tekster og Kvad&#039;&#039;, hvis formål er at formidle norrøn litteratur. Hidtil er dette udelukkende foregået over nettet på &#039;&#039;&#039;[https://www.heimskringla.no www.heimskringla.no]&#039;&#039;&#039;, der med sine ca. 9000 tekster i dag er den største database med norrøne tekster på internettet. Nu tager vi skridtet videre og udgiver nogle af de centrale tekster i bogform. Bøgerne kan købes på de fleste bogportaler på nettet, &#039;&#039;&#039;men bestiller du direkte fra forlaget (BoD), går en større andel af bogprisen til HEIMSKRINGLAs arbejde.&#039;&#039;&#039; (Klik på linket ud for de enkelte titler.)&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
|&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;[[Fil:Reprint Logo blå.png|250px]]&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
----&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;table cellpadding=&amp;quot;5&amp;quot; cellspacing=&amp;quot;5&amp;quot; border=&amp;quot;0&amp;quot; width=&amp;quot;95%&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Fedrekult - cover.jpg|220px|link=https://bogshop.bod.dk/fedrekult-emil-birkeli-9788743074328]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Fedrekult – Fra norsk folkeliv i hedensk og kristen tid&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Emil Birkeli&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743074328&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 248 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: norsk (bokmål)&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 249,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://bogshop.bod.dk/fedrekult-emil-birkeli-9788743074328]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Den fremstilling av hittil lite kjente former for norsk folkereligion som her fremlegges, er frukten av lang forskning. I alt vesentlig bygger den på det videnskapelige materiale som tidligere er fremlagt og trykt i to av-handlinger utgitt av Videnskapsakademiet i Oslo, nemlig «Fedrekult i Norge. Et forsøk på en systematisk og deskriptiv behandling.» Oslo 1938. Og: «Huskult og Hinsidighetstro. Nye studier i norsk fedredyrkelse.» Fremlagt i Videnskapsakademiet 1940, trykt i 1943-44.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Islandske Bispesagaer cover.jpg|220px|link=https://bogshop.bod.dk/islandske-bispesagaer-knut-rage-9788743073123]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Islandske bispesagaer&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743073123&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 404 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: norsk (bokmål)&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 202,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://bogshop.bod.dk/islandske-bispesagaer-knut-rage-9788743073123]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;De islandske bispesagaene&#039;&#039;&#039; har på mange vis levd et stille liv i skyggen av Snorres kongesagaer, Flatøybok og ættesagaene. I denne boken er noen av de mest sentrale bispesagaer samlet i kronologisk orden. Samtidig som de gir et godt og troverdig bilde av de første århundrene med kristendom i Norden, står de ofte ikke tilbake for hverken Snorres kongesagaer eller de islandske ættesagaene når det gjelder strid og dramatiske hendelser.&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;&#039; (f. 1952) er en norsk forfatter og lokalhistoriker. Rage har skrevet og oversatt en rekke bøker og artikler om historiske emner med fokus på middelalder og den norrøne arven. Noen av sagaene i denne samlingen er ikke tidligere oversatt til norsk. – På &#039;&#039;&#039;Heimskringla Reprint&#039;&#039;&#039; har Rage tidligere utgitt den første nordiske oversettelsen av det lille 1200-tallsskriftet &#039;&#039;Chronica Regum Manniæ&#039;&#039; (Krøniken om kongene på Man og Øyene) – om nordmennene på øya Man.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Källskrifter till Lapparnas mytologi- Cover.jpg|220px|link=https://bogshop.bod.dk/kaellskrifter-till-lapparnas-mytologi-edgar-reuterskioeld-9788743072638]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Källskrifter till lapparnas mytologi&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Edgar Reuterskiöld&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743072638&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 176 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: svensk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 199,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://bogshop.bod.dk/kaellskrifter-till-lapparnas-mytologi-edgar-reuterskioeld-9788743072638]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Källskrifter till lapparnas mytologi&#039;&#039;&#039; er en samling af kilder til samisk religion og forestillingsverden. Bogen præsenterer centrale historiske tekster, der belyser samernes myter, guder, ritualer og kosmologi, som de er overleveret gennem tidlige beretninger, missionærskrifter og etnografiske kilder.&lt;br /&gt;
Værket giver læseren direkte adgang til det skriftlige grundlag for studiet af samisk mytologi og gør det muligt at følge, hvordan religiøse forestillinger er blevet fortolket, beskrevet og til tider forvansket i mødet mellem samisk tradition og europæisk lærdom. Som kildesamling er bogen fortsat uomgængelig for alle med interesse for nordisk religionshistorie, samisk kultur og de ældre beskrivelser af Nordens oprindelige religioner. – Denne udgave er et fotografisk genoptryk af værket fra 1910.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Ansgars liv - cover.jpg|220px|link=https://bogshop.bod.dk/rimbert-ansgars-liv-og-virke-peter-andreas-fenger-9788771882940]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Rimbert: Ansgars liv og virke&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Oversættelse: &#039;&#039;Peter Andreas Fenger&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788771882940&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 192 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 199,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://bogshop.bod.dk/rimbert-ansgars-liv-og-virke-peter-andreas-fenger-9788771882940]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Ansgars liv og virke&#039;&#039;&#039; – Vita Ansgarii – er den dramatiske fortælling om Ansgar, Nordens apostel, skrevet af vennen Rimbert kort efter Ansgars død i 865. Her fortælles om missionens første, tøvende skridt i Danmark og Sverige – om mirakler, prøvelser og møder med stormænd og vikinger. Men værket giver også et sjældent indblik i den hedenske religion, som kristendommen måtte kæmpe imod. Derfor er Vita Ansgarii ikke blot en helgenfortælling, men en af de vigtigste kilder til kulturmødet mellem kristendom og hedendom i Norden.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Rimbert&#039;&#039;&#039; (ca. 830-888): frankisk munk og missionær, efterfølger af Ansgar som ærkebiskop af Hamburg-Bremen. Han fortsatte missionen efter Ansgars død, men er dog bedst kendt for sit forfatterskab af Vita Ansgarii. Engang i 900-tallet skrev en ukendt forfatter en helgenbiografi over ham – Vita Rimberti.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Gjellerups Edda cover.jpeg|220px|link=https://bogshop.bod.dk/den-aeldre-eddas-gudesange-karl-gjellerup-9788776919214]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Den ældre Eddas gudesange&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Karl Gjellerup&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Illustreret af &#039;&#039;Lorenz Frølich&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788776919214&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 304 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 199,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://bogshop.bod.dk/den-aeldre-eddas-gudesange-karl-gjellerup-9788776919214]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Den ældre Edda er sammen med Snorres Edda den primære kilde til vor viden om nordisk mytologi og dermed den vigtigste kilde til forståelsen af den religiøse tankegang i det førkristne Norden. Den ældre Edda består af to dele: en afdeling med gudesange og en med heltesange. Karl Gjellerups oversættelse indeholde kun gudesangene. Oversættelsen adskiller sig fra andre udgaver først og fremmest ved at være gennemillustreret og -dekoreret af Lorenz Frølich, der var en af tidens fremmeste billedkunstnere og illustratorer. I sin oversættelse omredigerer Gjellerup dele af stoffet, og de enkelte strofer følger en regelret og konsekvent metrik. &amp;lt;/font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Nordens ældste digt - cover.png|220px|link=https://bogshop.bod.dk/nordens-aeldste-digt-volvespa-frederik-hammerich-9788743056898]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Nordens ældste digt - Vølvespå&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Frederik Hammerich&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743056898&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 165 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 119,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://bogshop.bod.dk/nordens-aeldste-digt-volvespa-frederik-hammerich-9788743056898]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Nordens ældste digt - Vølvespå&#039;&#039;&#039; er en lille monografi om Eddaens vigtigste digt - Vølvens Spådom. Frederik Hammerich sætter digtet ind i den historiske ramme og med stor indlevelse gennemgår han digtets hovedtemaer og deres betydning blandt andet i lys af den spirende kristendom. I bogens sidste del giver forfatteren sit bud på en oversættelse af digtet sidestillet med den oldislandske tekst.&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;Peter Frederik Adolf Hammerich&#039;&#039;&#039; (1809-1877) var dansk historiker og teolog. Grebet af de grundtvigske tanker forenede han sin interesse for historie og religion i sit forfatterskab. Han udgav således historieværker om Valdemartiden, Treårskrigen og Kalmarunionen, men også en kirkehistorie i tre bind og flere monografier, hvoraf denne er en.&amp;lt;/font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Snorre Sturlason og Sturlungerne cover.png|220px|link=https://bogshop.bod.dk/snorre-sturlason-og-sturlungerne-fredrik-paasche-9788743056195]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Snorre Sturlason og Sturlungerne&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Fredrik Paasche&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743056195&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 374 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: norsk (bokmål)&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 249,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://bogshop.bod.dk/snorre-sturlason-og-sturlungerne-fredrik-paasche-9788743056195]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Snorre Sturlason og Sturlungerne&#039;&#039;&#039; tegner et portræt af den islandske storhøvding og historiker Snorri Sturlasson og hans slægt. Kilden er Sturlungasaga, der er en samling af flere samtidssagaer. Den norske litteraturkritiker Philip Houm skrev således om værket: »Den gamle Sturlungasagaen . . . er et kaos man lett kan gå seg vill i. Jón Helgason har kalt den uleselig, så rotet og innviklet er den. – Fredrik Paasche satte seg fore å bringe orden i kaos. Og han klarte det. Han har, som Francis Bull uttrykker det, &#039;forenklet og fortettet, ordnet og omgruppert, tilført nytt stoff fra andre kilder og strøket det uvesentlige og uvedkommende, slik at både enkeltmenneskene og helheten er blitt levende&#039;. Derfor ble Paasches bok hilst som en bedrift og et mesterverk, skapt av en som både var vitenskapsmann og kunstner.«&amp;lt;/font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:FM Edda cover.jpg|220px|link=https://bogshop.bod.dk/den-aeldre-edda-finnur-magnusson-9788743056591]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Den ældre Edda&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Finnur Magnússon&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743056591&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 288 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 189,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://bogshop.bod.dk/den-aeldre-edda-finnur-magnusson-9788743056591]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Den ældre Edda&#039;&#039;&#039; – Finnur Magnússons oversættelse af den ældre Edda er den første danske oversættelse af samtlige Eddadigte (dog undtagen Rígsþula men til gengæld med et par Eddalignende digte, som ikke regnes med til Eddaen). Den udkom i årene 1821-23 i fire bind. Projektet var ambitiøst og strakte sig over ca. 1200 sider. Ud over den danske oversættelse af digtene indeholdt værket meget fyldige indledninger, tolkninger og anmærkninger. Denne genudgivelse indeholder kun Magnússons danske oversættelse med noter.&amp;lt;/font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Skriget - cover.jpg|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/i-begyndelsen-var-skriget-henning-kure-9788743054887]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;I begyndelsen var skriget – Vikingetidens myter om skabelsen&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Henning Kure&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Læs bogpræsentation &#039;&#039;&#039;[[I begyndelsen var skriget (Henning Kure)|HER]]&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743054887&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 356 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris (fysisk bog): Kr. 269,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris (e-bog): 149,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/i-begyndelsen-var-skriget-henning-kure-9788743054887]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;I begyndelsen var skriget&#039;&#039;&#039; er et øjenåbnende bud på en ny forståelse af vore forfædres mytologi. De fleste mennesker i Norden har en ide om at vikingerne inddelte deres verden i godt og ondt, aser og jætter, som bekrigede hinanden. Det er Snorri Sturlusons 1200-tals Edda der ligger til grund for denne opfattelse. Men Snorri var kristen og havde en kristen dagsorden med sine genfortællinger. Henning Kure bevæger sig bag om Snorri og befrier de gamle myter for tolkninger, som vikingerne selv næppe ville have genkendt. I stedet får vi et muligt oldnordisk syn på verden, mennesket og livet, der sætter de gamle myter i et helt nyt lys. &amp;lt;/font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Solsönernas Saga cover.jpg|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/solsoenernas-saga-valdemar-lindholm-9788743055037]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Solsönernas Saga&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Valdemar Lindholm&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Læs bogpræsentation &#039;&#039;&#039;[[Solsönernas Saga (Valdemar Lindholm)|HER]]&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743055037&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 292 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: svensk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 189,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/solsoenernas-saga-valdemar-lindholm-9788743055037]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Solsönernas Saga&#039;&#039;&#039; er sagaen om det samiske folk. »Det är ett folk«, skriver forfatteren, »som tänkt och drömt stort - ett folk som haft sina store tänkare och sina hjältar. Ett folk af skalder och drömmare. Ett fridsamt och godt folk, som väl aldrig i onödan sökt strid, men när strid kräfts, både modigt och listigt vetat att värja sig. Men vildmarken var deras land, och vildmarken har ej historia.« Lindholms værk er folkedigtning og består af en række selvstændige sagn, der tilsammen udgør et stort samisk epos i lighed med det finske nationalepos &#039;&#039;Kalevala&#039;&#039;. Indholdet bygger bl.a. på materiale indsamlet af Anders Fjellner, Jakob Fellman og af Valdemar Lindholm selv. – &#039;&#039;Rigt Illustreret.&#039;&#039; &amp;lt;/font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Nordisk gudelære cover.jpg|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/nordisk-gudelaere-edwin-jessen-9788743054429]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Nordisk gudelære med uddrag af Eddaerne&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Carl Arnold Edwin Jessen&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Læs bogpræsentation &#039;&#039;&#039;[[Nordisk gudelære med uddrag af Eddaerne (Edwin Jessen)|HER]]&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743054429&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 156 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 129,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/nordisk-gudelaere-edwin-jessen-9788743054429]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;I &#039;&#039;&#039;Nordisk gudelære med uddrag af Eddaerne&#039;&#039;&#039; giver sprogforskeren &#039;&#039;Edwin Jessen&#039;&#039; (1833-1921) først en kortfattet og overskuelig gennemgang af de vigtigste begreber i den nordiske mytologi og en kort omtale af kildeteksterne. Dernæst følger hans oversættelse af en række centrale fortællinger fra Snorres Edda. Endelig består bogens tredje og sidste del af Jessens oversættelse af tolv af Den ældre Eddas gudesange. En fin indføring i nordisk mytologi med udgangspunkt i kildeteksterne. &amp;lt;/font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Hammond cover.png|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/den-nordiske-missionshistorie-hans-hammond-9788743012733]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Den nordiske Missionshistorie i Nordlandene, Finmarken og Trondhiems amt&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Hans Hammond&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743012733&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 612 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 349,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/den-nordiske-missionshistorie-hans-hammond-9788743012733]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Den nordiske Missionshistorie i Nordlandene, Finmarken og Trondhiems amt&#039;&#039;&#039; er fortællingen om, hvorledes den norske præst Thomas von Westen drev mission blandt de norske samer i begyndelsen af 1700-tallet. Bogen er et vigtigt kildeskrift ikke blot til missionens historie men også til kulturmødet mellem samer og nordmænd, ligesom den indeholder nogle af de første skildringer af samernes gamle religion, som den kom til udtryk i det nordlige Norge i 1700-tallet. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil: Mytholex cover.jpg|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/mytholex-wilhelmina-stalberg-9788743012252]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Mytholex – Nordisk Mythologisk Lexikon&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Wilhelmina Stålberg&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743012252&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 208 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: svensk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 159,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/mytholex-wilhelmina-stalberg-9788743012252]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Mytholex – Nordisk Mythologisk Lexikon&#039;&#039;&#039; er et lille håndleksikon med mere end 750 opslagsord indenfor nordisk mytologi. Med afsæt i navnestoffet – mytologiske person- og stednavne og mytologiske betegnelser og begreber – gengives en række af vikingetidens gude- og heltesagn – både de kendte og de mindre kendte. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Widukind cover.png|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/widukinds-sakserkronike-widukind-widukind-9788743047117]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Widukinds Sakserkrønike&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Oversat af &#039;&#039;J. P. Jacobsen&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Læs bogpræsentation &#039;&#039;&#039;[[Widukinds Sakserkrønike (J. P. Jacobsen)|HER]]&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743047117&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 148 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 109,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/widukinds-sakserkronike-widukind-widukind-9788743047117]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Widukinds Sakserkrønike&#039;&#039;&#039; – &#039;&#039;Res gestae saxonicae&#039;&#039; – er et værdifuldt kildeskrift til den nordeuropæiske historie frem til slutningen af det 10. årh. Værket er delt op i tre bøger: Første bog skildrer indledningsvis en række krige og fortæller bl.a. om Henrik Fuglefænger. Anden bog er dedikeret til begivenheder i Otto den Stores regeringstid. Tredje bog beretter om tiden efter Otto og indeholder bl.a. det berømte afsnit om Harald Blåtand og biskop Poppo. Værket er interessant som kilde ikke mindst fordi saksernes historie her fortælles af en sakser.&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Widukind&#039;&#039;&#039; var en saksisk munk og historieskriver. Han hørte til Corvey klosteret i Vestfalen. Krøniken menes at være skrevet i slutningen af 960&#039;erne og et stykke ind i det efterfølgende årti. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Norrøn Litt.hist I cover.jpg|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/norron-litteraturhistorie-i-finnur-jonsson-9788743048831]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Norrøn litteraturhistorie I&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Finnur Jónsson&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Læs bogpræsentation &#039;&#039;&#039;[[Norrøn litteraturhistorie I-III (Finnur Jónsson)|HER]]&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743048831&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 648 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 249,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/norron-litteraturhistorie-i-finnur-jonsson-9788743048831]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Finnur Jónssons store litteraturhistorie – oprindeligt udgivet under titlen &#039;&#039;&#039;Den oldnorske og oldislandske litteraturs historie&#039;&#039;&#039; – er den hidtil mest omfattende historie over den norrøne litteratur. Trebindsværket beskriver den norsk-islandske litteraturs udvikling fra vikingetid til middelalder. &#039;&#039;&#039;Første bind&#039;&#039;&#039;, der dækker perioden 800-1100, giver en grundig gennemgang af eddadigtene og de skjaldekvad, som hører til dette tidsrum. Den historiske baggrund for digtningens opståen beskrives ligesom en række skjalde portrætteres. – Denne udgave af værket er et fotografisk genoptryk af andenudgaven fra 1920.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Norrøn Litt.hist II cover.jpg|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/norron-litteraturhistorie-ii-finnur-jonsson-9788743048886]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Norrøn litteraturhistorie II&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Finnur Jónsson&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Læs bogpræsentation &#039;&#039;&#039;[[Norrøn litteraturhistorie I-III (Finnur Jónsson)|HER]]&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743048886&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 600 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 249,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/norron-litteraturhistorie-ii-finnur-jonsson-9788743048886]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Finnur Jónssons store litteraturhistorie – oprindeligt udgivet under titlen &#039;&#039;&#039;Den oldnorske og oldislandske litteraturs historie&#039;&#039;&#039; – er den hidtil mest omfattende historie over den norrøne litteratur. Trebindsværket beskriver den norsk-islandske litteraturs udvikling fra vikingetid til middelalder. &#039;&#039;&#039;Andet bind&#039;&#039;&#039;, der beskæftiger sig med perioden 1100-1300, gennemgår de skjaldekvad, som hører til dette tidsrum. Herefter følger første del af en omfattende og systematisk gennemgang af saga-litteraturen. – Denne udgave af værket er et fotografisk genoptryk af andenudgaven fra 1923.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Norrøn Litt.hist III cover.jpg|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/norron-litteraturhistorie-iii-finnur-jonsson-9788743048893]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Norrøn litteraturhistorie III&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Finnur Jónsson&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Læs bogpræsentation &#039;&#039;&#039;[[Norrøn litteraturhistorie I-III (Finnur Jónsson)|HER]]&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743048893&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 572 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 249,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/norron-litteraturhistorie-iii-finnur-jonsson-9788743048893]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Finnur Jónssons store litteraturhistorie – oprindeligt udgivet under titlen &#039;&#039;&#039;Den oldnorske og oldislandske litteraturs historie&#039;&#039;&#039; – er den hidtil mest omfattende historie over den norrøne litteratur. Trebindsværket beskriver den norsk-islandske litteraturs udvikling fra vikingetid til middelalder. &#039;&#039;&#039;Tredje bind&#039;&#039;&#039;, der dækker sidste del af 1100-1300-tallet og perioden 1300-1550, har fokus på slægtssagaer, og kongesagaer, men beskriver også udviklingen af lovtekster, videnskabelige tekster, religiøs litteratur, rimedigtning m.m. Alt sammen sat ind i den rette historiske kontekst.  Denne udgave af værket er et fotografisk genoptryk af andenudgaven fra 1923-24.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil: Paasche cover.jpg|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/motet-mellom-hedendom-og-kristendom-i-norden-fredrik-paasche-9788743047124]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Møtet mellom hedendom og kristendom i Norden&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Fredrik Paasche&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743047124&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 92 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: norsk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 99,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/motet-mellom-hedendom-og-kristendom-i-norden-fredrik-paasche-9788743047124]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Møtet mellom hedendom og kristendom i Norden&#039;&#039;&#039; er otte forelæsninger om religionsskiftet i Norden, som Fredrik Paasche holdt ved Uppsala Universitet i 1941. Efter Paasches død blev disse forelæsninger samlet og udgivet af den svenske religionshistoriker Dag Strömbäck i 1958. Allerede ti år tidligere var et andet værk med titlen &#039;&#039;Hedenskap og kristendom&#039;&#039; blevet udgivet posthumt. Fælles for begge værker er, at religionsskiftet ses i lyset af den norrøne middelalderlitteratur. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Fredrik Paasche&#039;&#039;&#039; (1886-1943): Norsk litteraturhistoriker og professor i europæisk middelalderlitteratur. Som forfatter var Paasches bøger præget af faglig grundighed og stor fortælleglæde.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Mortensson-Egnunds Edda cover.jpg|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/edda-kvaede-ivar-mortensson-egnund-9788743047063]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Edda-kvæde - Norrøne fornsongar&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Ivar Mortenson-Egnund&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743047063&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 336 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: norsk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 199,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/edda-kvaede-ivar-mortensson-egnund-9788743047063]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Den ældre Edda er sammen med Snorres Edda den primære kilde til vor viden om nordisk mytologi og dermed den vigtigste kilde til forståelsen af den religiøse tankegang i det førkristne Norden. &#039;&#039;&#039;Edda-kvæde – Norrøne fornsongar&#039;&#039;&#039; er Ivar Mortenson-Egnunds store oversættelse af Den ældre Edda. Ud over selve oversættelsen indeholder bogen en fyldig afdeling med kommentarer til de enkelte digte, index over navne og en ordliste over ældre norske ord og udtryk, som er anvendt i oversættelsen. Edda-kvæde regnes til et af Mortenson-Egnunds hovedværker. Dette er en fotografisk gengivelse af anden udgave, som udkom i 1928.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Skjaldedigtning 2 cover.jpg|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/den-norsk-islandske-skjaldedigtning-2-finnur-jonsson-9788743046912]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Den norsk-islandske skjaldedigtning&amp;lt;br&amp;gt;Bind 2&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Finnur Jónsson&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Læs bogpræsentation &#039;&#039;&#039;[[Den norsk-islandske skjaldedigtning (Finnur Jónsson)|HER]]&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743046912&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 624&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Stort format&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: oldislandsk-dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 349,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;[[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/den-norsk-islandske-skjaldedigtning-2-finnur-jonsson-9788743046912]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Den norsk-islandske skjaldedigtning&#039;&#039;&#039; af &#039;&#039;Finnur Jónsson&#039;&#039; er trods sin alder stadig standardværket indenfor tidlig norrøn digtning. Værket består af to afdelinger. Første del (A) indeholder den præcise oldislandske tekst med alle håndskrifternes varianter. I anden del (B) er den oldislandske tekst blevet tilrettet og ledsages af en dansk oversættelse/parafrase. &lt;br /&gt;
Dette er andet bind af den tilrettede tekst (B), som dækker perioden 1200-1400. Heri har Finnur Jónsson samlet alt, som er bevaret af skjaldedigtning fra dette tidsrum. Denne udgave er en fotografisk gengivelse af førsteudgaven.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Skjaldedigtning 1 cover.jpg|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/den-norsk-islandske-skjaldedigtning-finnur-jonsson-9788743033219]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Den norsk-islandske skjaldedigtning&amp;lt;br&amp;gt;Bind 1&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Finnur Jónsson&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Læs bogpræsentation &#039;&#039;&#039;[[Den norsk-islandske skjaldedigtning (Finnur Jónsson)|HER]]&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743033219&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 700 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Stort format&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: oldislandsk-dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 349,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/den-norsk-islandske-skjaldedigtning-finnur-jonsson-9788743033219]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Den norsk-islandske skjaldedigtning&#039;&#039;&#039; af &#039;&#039;Finnur Jónsson&#039;&#039; er trods sin alder stadig standardværket indenfor tidlig norrøn digtning. Værket består af to afdelinger. Første del (A) indeholder den præcise oldislandske tekst med alle håndskrifternes varianter. I anden del (B) er den oldislandske tekst blevet tilrettet og ledsages af en dansk oversættelse/parafrase. &lt;br /&gt;
Dette er første bind af den tilrettede tekst (B), som dækker perioden 800-1200. Heri har Finnur Jónsson samlet alt, som er bevaret af skjaldedigtning fra dette tidsrum. Denne udgave er en fotografisk gengivelse af førsteudgaven.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Lexicon Poeticum cover.png|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/lexicon-poeticum-finnur-jonsson-9788743046080]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Lexicon Poeticum&amp;lt;br&amp;gt;Ordbog over det norsk-islandske skjaldesprog&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Finnur Jónsson&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Læs bogpræsentation &#039;&#039;&#039;[[Lexicon Poeticum (Finnur Jónsson)|HER]]&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743046080&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 688 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Stort format&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk-oldislandsk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 349,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/lexicon-poeticum-finnur-jonsson-9788743046080]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Dette er en fuldstændig ordbog over ord, vendinger, navne m.v., som forekommer i det old-islandske poetiske sprog såvel i eddadigte som i skjaldekvad. Værket er en ajourføring, viderebearbejdning og udbygning af Sveinbjörn Egilssons (1791-1852) latinske værk, der udkom i 1860 under titlen &#039;&#039;Lexicon Poeticum antiquæ septentrionalis&#039;&#039;. Finnur Jónssons danske udgave kom i 1916 og blev genudgivet i 1931. Dette er et fotografisk genoptryk af udgaven fra 1931.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Sanders Edda cover.jpg|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/edda-fredrik-sander-9788743045083]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Edda – Sämund den Vises skaldeverk&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Fredrik Sander&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743045083&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 360 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: svensk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 199,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/edda-fredrik-sander-9788743045083]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Dette værk indeholder &#039;&#039;Nils Fredrik Sanders&#039;&#039; store svenske oversættelse af samtlige digte i Den ældre Edda, suppleret med en række andre oldislandske kvad, flere sagastykker og uddrag af Snorres Edda. Sander arbejdede på værket i næsten tyve år, og da det blev udgivet i 1889, tiltrak det sig stor opmærksomhed. Fem år efter udgivelsen modtog Sander en af &#039;&#039;Kungliga Vetenskapsakademiens&#039;&#039; fornemste priser for sit enestående oversættelsesarbejde.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Tilnavne cover.jpg|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/tilnavne-i-den-islandske-oldlitteratur-finnur-jonsson-9788743044192]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Tilnavne i den islandske oldlitteratur&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Finnur Jónsson&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743044192&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 224 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 169,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/tilnavne-i-den-islandske-oldlitteratur-finnur-jonsson-9788743044192]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Man skal ikke læse mange sider i de islandske sagaer, før man støder på de første tilnavne - Grim Loddenkind, Dræber-Glum, Ketil Fladnæse eller Torsten Torskebider. Navnene kan være hædersnavne som Knud den Store eller nedsættende som Tore Hund. Mange er humoristiske som Halbjørn Halvtrold, mens andre er mere faktuelle som Snorre Gode. Ikke alle navne er dog lige gennemskuelige. Dette råder denne bog bod på. &#039;&#039;&#039;Tilnavne i den islandske oldlitteratur&#039;&#039;&#039; er en samling af omkr. 2300 tilnavne, som er ordnet alfabetisk og nem at finde rundt i. Ved hvert navn angiver Finnur Jónsson kilden til navnet, betydningen af det og hvornår bæreren af det pågældende navn levede.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Beda cover.jpg|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/beda-anglernes-kirkehistorie-beda-venerabilis-9788743034650]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beda: Anglernes kirkehistorie – Anno 731&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Beda&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743034650&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 338 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 199,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/beda-anglernes-kirkehistorie-beda-venerabilis-9788743034650]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Anglernes kirkehistorie&#039;&#039;&#039; er, som det fremgår, skrevet i år 731 af den engelske munk Beda. Heri skildres det splittede engelske rige og den spirende kristendom, der udfordrer folkets gamle skikke. I kronologisk orden fra romernes første invasion i år 55 og frem til Bedas egen tid følges begivenhedernes gang og kampen for religiøs og politisk enhed. Bogen giver et levende indblik i det England, som vikingerne mødte, da de i 793 indledte deres plyndringstogter på den hellige ø, Lindisfarne.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Sandvigs Edda cover.jpg|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/saemunds-edda-bertel-christian-sandvig-9788743034414]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Sæmunds Edda&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Bertel Christian Sandvig&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743034414&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 180 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 169,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/saemunds-edda-bertel-christian-sandvig-9788743034414]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Sæmunds Edda&#039;&#039;&#039; er den første danske oversættelse af Den ældre Edda. Oversættelsen indeholder alle gudedigtene plus &#039;&#039;Solsangen, Odins Ravnegalder, Heidriks Gåder&#039;&#039; og &#039;&#039;Vølundskvadet&#039;&#039;. Sproget bærer naturligvis præg af, at oversættelsen er over 200 år gammel og har som sådan nok mest oversættelses- og litteraturhistorisk interesse. Ikke desto mindre har Sandvig en forfriskende og fordomsfri tilgang til mange af digtene.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Sturlunga saga 3 cover.jpg|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/sturlunga-saga-3-kristian-kalund-9788743032694]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Sturlunga saga – Bind 3&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Kristian Kålund&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743032694&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 324 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 189,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/sturlunga-saga-3-kristian-kalund-9788743032694]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Sturlunga saga&#039;&#039;&#039;  skildrer den voldsomme periode, som kaldes Sturlungetiden og de begivenheder, som bringer Island på randen af borgerkrig. Sagaerne dækker perioden 1117-1262, hvor landet mister sin selvstændighed. &amp;lt;br&amp;gt;Bind 3 indeholder &#039;&#039;Tord kakales saga, Svinfellinge saga, Gissurs saga&#039;&#039; og &#039;&#039;Torgils skardes saga&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Sturlunga saga 2 cover.jpg|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/sturlunga-saga-2-kristian-kalund-9788743033783]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Sturlunga saga – Bind 2&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Kristian Kålund&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743033783&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 304 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 189,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/sturlunga-saga-2-kristian-kalund-9788743033783]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Sturlunga saga&#039;&#039;&#039;  skildrer den voldsomme periode, som kaldes Sturlungetiden og de begivenheder, som bringer Island på randen af borgerkrig. Sagaerne dækker perioden 1117-1262, hvor landet mister sin selvstændighed. &amp;lt;br&amp;gt;Bind 2 indeholder den store &#039;&#039;Islændinge saga&#039;&#039;, der udgør kernen i Sturlunga saga og menes at være skrevet af Sturla Þorðarsson.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Sturlungasaga 1 cover.jpg|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/sturlunga-saga-1-kristian-kalund-9788743033271]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Sturlunga saga – Bind 1&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Kristian Kålund&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743033271&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 224 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 169,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/sturlunga-saga-1-kristian-kalund-9788743033271]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Sturlunga saga&#039;&#039;&#039;  skildrer den voldsomme periode, som kaldes Sturlungetiden og de begivenheder, som bringer Island på randen af borgerkrig. Sagaerne dækker perioden 1117-1262, hvor landet mister sin selvstændighed. &amp;lt;br&amp;gt;Bind 1 indeholder: &#039;&#039;Fortællingen om Geirmund Helskind, Torgils og Havlides saga, Hvam-Sturlas saga, Sagaerne om Gudmund den Gode som præst og Gudmund Dyre&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Oldnordisk Litt. Cover.png|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/den-oldnordiske-litteratur-georg-f-w-lund-9788743028437]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Den oldnordiske Litteratur – En kort oversigt&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Georg F. W. Lund&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743028437&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 96 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 99,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/den-oldnordiske-litteratur-georg-f-w-lund-9788743028437]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Den oldnordiske Litteratur&#039;&#039;&#039; er en lille håndbog, som giver en allround indføring i den norrøne litteratur. Bogen blev oprindeligt skrevet til undervisningsbrug i gymnasiet og er derfor både pædagogisk og overskuelig i sin opbygning. &#039;&#039;Georg F. W. Lund&#039;&#039; har formået at fatte sig i korthed og alligevel nå vidt omkring til de forskellige genrer, eddadigtene, Snorres Edda, skjadedigtene, sagaerne og lovene. Bogen kan læses i sammenhæng eller anvendes som opslagsbog.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Nordisk religion cover.png|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/nordisk-religion-og-religionsskiftet-i-norden-vilhelm-gronbech-9788743031451]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Nordisk religion og Religionsskiftet i Norden&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Vilhelm Grønbech&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743031451&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 128 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 109,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/nordisk-religion-og-religionsskiftet-i-norden-vilhelm-gronbech-9788743031451]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Nordisk religion og Religionsskiftet i Norden&#039;&#039;&#039; indeholder to mindre skrifter af Vilhelm Grønbech. I første del – &#039;&#039;Nordisk religion&#039;&#039; – skitseres, hvilken rolle de religiøse forestillinger havde i vikingetidens ættesamfund. I anden del – &#039;&#039;Religionsskiftet i Norden&#039;&#039; – beskriver Grønbech den særegne overgang fra hedenskab til kristendom, som kendetegnede religionsskiftet i Norden. Denne del blev oprindeligt udgivet som en epilog til &#039;&#039;Vor Folkeæt i Oldtiden.&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Island i fristatstiden cover.png|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/island-i-fristatstiden-valtyr-gudmundsson-9788743031000]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Island i fristatstiden&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Valtýr Guðmundsson&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743031000&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 180 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 169,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/island-i-fristatstiden-valtyr-gudmundsson-9788743031000]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;ISLAND i fristatstiden&#039;&#039;&#039; handler om forholdene på Island fra landets opdagelse omkring 870 over sagatiden og frem til fristatens undergang i 1260&#039;erne. Gennem syv kapitler skildrer forfatteren den tidlige historie og beskriver bl.a. landets naturforhold, styreform og lovgivning, hverdagsliv og fest, familielivet fra vugge til grav, spændinger mellem hedenskab og kristendom, udviklingen af kirke, skole og den stærke litterære tradition, som den kom til udtryk i skjaldedigtning og sagaskrivning. &#039;&#039;Illustreret.&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:FWHs Edda Cover.png|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/den-aeldre-edda-frederik-winkel-horn-9788743030119]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Den ældre Edda&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Frederik Winkel Horn&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743030119&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 240 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 189,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/den-aeldre-edda-frederik-winkel-horn-9788743030119]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Den ældre Edda&#039;&#039;&#039; er sammen med Snorres Edda den primære kilde til vor viden om nordisk mytologi og dermed den vigtigste kilde til forståelsen af den religiøse tankegang i det førkristne Norden. Eddaen består af to dele: en afdeling med gudesange og en afdeling med heltesange. – Bortset fra Hyndlasangen indeholder Winkel Horns oversættelse samtlige digte fra de to dele. Oversættelsen adskiller sig fra andre oversættelser bl.a. ved, at digtenes oprindelige metrik er erstattet af en mere nutidig. Bogen indeholder desuden et appendix med seks eddadigte, som Winkel Horn genoversatte små tyve år efter den oprindelige oversættelse. –&lt;br /&gt;
Frederik Winkel Horn (1845-1898) var litteraturhistoriker og oversætter med forkærlighed for Nordens oldtidshistorie. Ud over Den ældre Edda oversatte han en række islandske sagaer i Billeder af livet på Island 1-3 og Nordiske Heltesagaer. Kort før sin død afsluttede han sin store oversættelse af Saxos Danmarkskrønike.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Moe Ragnarok cover.png|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/ragnarok-louis-moe-9788743027591]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Ragnarok - en billeddigtning&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Louis Moe&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743027591&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 128 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 229,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Hardcover, gennemillustreret.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/ragnarok-louis-moe-9788743027591]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Louis Moe er bedst kendt som billedkunstner og illustrator. Men med &#039;&#039;&#039;Ragnarok&#039;&#039;&#039; skaber han sin egen genre - billeddigtningen. Her gendigter han på mesterlige vis myterne om ragnarok og dele af Vølvens Spådom gennem helt korte scenebeskrivelser og en række højdramatiske stregtegninger inspireret af den norske natur.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dette er en billedbog for voksne.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Vor Folkeæt I cover.png|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/vor-folkeaet-i-oldtiden-i-vilhelm-gronbech-9788743028574]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Vor folkeæt i oldtiden 1&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Vilhelm Grønbech&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743028574&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 388 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 199,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/vor-folkeaet-i-oldtiden-i-vilhelm-gronbech-9788743028574]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Vor folkeæt i oldtiden&#039;&#039;&#039; er et af Vilhelm Grønbechs hovedværker, oprindeligt udgivet i fire bind. Denne genudgivelse følger den udvidede to-bindsudgave fra 1955 og indeholder de første to bøger »Lykkemand og niding« og »Midgård og mennesket«. I forsøget på at trænge ind i nordboernes tænkning og kultur dykker Grønbech ned i grundbegreber som fred, ære, lykke, frænde. På sin egen fængslende facon trevler han begreberne op, indtil han når ind til kernen af ordene for til sidst at stå tilbage med essensen i nordboernes kultur og religion. – »På mange samtidige og senere læsere har Vor Folkeæt virket som en næsten berusende indførelse i en verden der var blevet dem fremmed, men som Vilhelm Grønbech atter gav dem fællesskab med.« &#039;&#039;Arild Hvidtfeldt&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Vor folkeæt II cover.png|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/vor-folkeaet-i-oldtiden-ii-vilhelm-gronbech-9788743027485]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Vor folkeæt i oldtiden 2&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Vilhelm Grønbech&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743027485&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 520 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 249,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/vor-folkeaet-i-oldtiden-ii-vilhelm-gronbech-9788743027485]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Vor folkeæt i oldtiden&#039;&#039;&#039; er et af Vilhelm Grønbechs hovedværker, oprindeligt udgivet i fire bind. Denne genudgivelse følger den udvidede to-bindsudgave fra 1955, og indeholder de sidste to bøger »Hellighed og helligdom« og »Menneskelivet og guderne« samt tillægget »Essay om kultdramaet« og er desuden forsynet med »Excurser og henvisninger« til hele værket. - I dette bind beskæftiger Grønbech sig bl.a. med begreber som gaveskifte, hellighed, rituelle måltider, tempel, blot og guderne. – »På mange samtidige og senere læsere har Vor Folkeæt virket som en næsten berusende indførelse i en verden der var blevet dem fremmed, men som Vilhelm Grønbech atter gav dem fællesskab med.« &#039;&#039;Arild Hvidtfeldt&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Språkliga intyg cover.png|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/sprakliga-intyg-om-hednisk-gudatro-i-sverige-magnus-fredrik-lundgren-9788743028192]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Språkliga intyg om hednisk gudatro i Sverige&#039;&#039;&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Magnus Fredrik Lundgren&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743027737&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 120 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: svensk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 109,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/sprakliga-intyg-om-hednisk-gudatro-i-sverige-magnus-fredrik-lundgren-9788743028192]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Det er som regel de norrøne kilder, der danner grundlaget, når der skrives om nordisk mytologi og førkristen religion i Norden. Men i denne bog tager den svenske sprogforsker Magnus Fredrik Lundgren afsæt i selve sproget og undersøger, om vi herigennem – uafhængig af Eddadigtene og Snorres mytologi – kan finde pålidelige spor efter &amp;quot;hedensk gudetro&amp;quot;. Ikke mindst gamle former af person- og stednavne spiller en nøglerolle i denne undersøgelse. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Nordisk Åndsliv Cover.png|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/nordisk-andsliv-axel-olrik-9788743027737]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Nordisk åndsliv i vikingetid og tidlig middelalder&#039;&#039;&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Axel Olrik&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743027737&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 184 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 169,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/nordisk-andsliv-axel-olrik-9788743027737]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;I &#039;&#039;&#039;Nordisk åndsliv i vikingetid og tidlig middelalder&#039;&#039;&#039; beskriver &#039;&#039;Axel Olrik&#039;&#039;, hvordan førkristen tænkning fortsatte med at påvirke nordisk folkeliv og kultur og vedblev at være en del af den nordiske folkeånd - også efter kristendommens indførelse. I sin undersøgelse af dette spændingsfelt mellem hedenskab og kristendom tager forfatteren bl.a. afsæt i Eddadigtene, skjaldekvadene, sagaerne og folkeviserne og sammenholder sit materiale med folketroen.&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Illustreret.&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Snorres Edda Cover.jpg|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/snorres-edda-jesper-lauridsen-9788743027317]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Snorres Edda – Uddrag af &#039;&#039;Edda Snorra Sturlusonar&#039;&#039;&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Jesper Lauridsen&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743027317&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 196 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 169,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/snorres-edda-jesper-lauridsen-9788743027317]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Snorres Edda&#039;&#039;, der er skrevet på Island omkring 1220 af den berømte skjald Snorre Sturlason, er egentlig en håndbog i digtning – på Island kaldet skjaldekunst. En forudsætning for at mestre den svære disciplin er imidlertid, at man kender til den nordiske mytologi. Derfor består første del af Snorres Edda (&#039;&#039;Gylfaginning&#039;&#039;) af en række fortællinger om de nordiske guder. Denne nye danske oversættelse indeholder Snorres indledning, hele Gylfaginning og et længere uddrag af afsnittet om skjaldekunsten.&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Illustreret.&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Eddadigte 2 cover.png|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/de-gamle-eddadigte-ii-finnur-jonsson-9788743014935]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;De gamle eddadigte – Anden del: Heltedigtene&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Finnur Jónsson&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743014935&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 328 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: norrønt, dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 199,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/de-gamle-eddadigte-ii-finnur-jonsson-9788743014935]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;De gamle Eddadigte&#039;&#039;&#039; er en kommenteret udgave af Den ældre Edda i to bind. Andet bind indeholder de heroiske digte. Digtene gengives i originalsproget med kommentarer på dansk. Strofe for strofe gennemgår og analyserer Finnur Jónsson den oldislandske tekst. Ud over den sproglige gennemgang af de 18 heltedigte giver forfatteren en række kritiske anmærkninger til de enkelte digte.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Eddadigte 1 cover.png|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/de-gamle-eddadigte-i-finnur-jonsson-9788743011941]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;De gamle eddadigte – Første del: Gudedigtene&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Finnur Jónsson&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743011941&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 368 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: norrønt, dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 199,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/de-gamle-eddadigte-i-finnur-jonsson-9788743011941]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;De gamle Eddadigte&#039;&#039;&#039; er en kommenteret udgave af Den ældre Edda i to bind. Første bind indeholder en generel introduktion til eddadigtningen og en gennemgang af de mytologiske digte. Digtene gengives i originalsproget med kommentarer på dansk. Strofe for strofe analyserer Finnur Jónsson den oldislandske tekst. Ud over den sproglige gennemgang af gudedigtene er bogen forsynet med en litteraturhistorisk indledning, en række kritiske anmærkninger til de enkelte digte og et fuldstændigt register over begge bind.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Gjessing Edda Cover.jpg|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/den-aeldre-edda-gustav-a-gjessing-9788743016083]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Den ældre Edda – Norrøne oldkvad fra vikingetiden &#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Gustav A. Gjessing&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743016083&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 268 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: norsk (bokmål)&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 189,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/den-aeldre-edda-gustav-a-gjessing-9788743016083]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Den ældre Edda&#039;&#039;&#039; er sammen med Snorres Edda den primære kilde til vor viden om nordisk mytologi og dermed den vigtigste kilde til forståelsen af den religiøse tankegang i det førkristne Norden. Eddaen består af to dele: en afdeling med gudedigte og en afdeling med heltedigte.&lt;br /&gt;
Gjessings oversættelse af Den ældre Edda er den første norske oversættelse af hele Eddaen. Den indeholder både de mytologiske og de heroiske digte og har desuden medtaget overgangsdigtet Solsangen, der rummer både hedenske og kristne motiver. Digtene står ukommenterede - kun ledsagede af enkelte noter.&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Gustav A. Gjessing (1835-1921): norsk filolog og sprogforsker. Ifølge Finnur Jónsson kunne &amp;quot;ingen mere kompetent end rektor Gjessing påtage sig et sådant arbejde&amp;quot; som at oversætte eddadigtene.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Chronica Regum Manniæ cover.jpg|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/chronica-regum-manniae-et-insularum-rage-knut-9788743015437]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Chronica Regum Manniæ et Insularum – Krøniken om kongane og biskopane på Man &#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Knut Rage&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743015437&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 140 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: nynorsk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 119,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/chronica-regum-manniae-et-insularum-rage-knut-9788743015437]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Chronica Regum Manniæ et Insularum&#039;&#039;&#039; &#039;&#039;(Krøniken om kongerne på Man og Øerne)&#039;&#039; er et ofte overset kildeskrift fra middelalderen. Hoveddelen er affattet i 1261-62 i klosteret Rushen Abbey på øen Man. Skriftet fortæller historien om det lille kongedømme Man og Øerne (Hebriderne), der fra vikingetid til middelalder var under norsk overherredømme.&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
I bogen giver forfatteren ikke blot en grundig indføring i det lille kongedømmes historie, men også den første nordiske oversættelse af den latinske krønike.&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Illustreret&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Tristram ok Ísönd cover.jpeg|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/tristram-ok-isoend-gisli-brynjulfsson-9788743015123]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Tristram ok Ísönd – en riddersaga på oldislandsk og dansk &#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Gísli Brynjúlfsson&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743015123&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 320 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: norrønt og dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 199,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/tristram-ok-isoend-gisli-brynjulfsson-9788743015123]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Fortællingen om Tristan og Isolde hører til middelalderens klassikere. Sagnet er irsk-keltisk i sit udspring og har tråde til sagnene om kong Arthur og ridderne af det runde bord, men det var i form af engelske og franske versromaner fra sidste halvdel af 1100-tallet, at fortællingen blev kendt over store dele af Europa. I 1225 bad den norske konge Håkon Håkonsson en skriver om at oversætte fortællingen til norrønt. Dette gjorde han og gav den titlen &#039;&#039;&#039;Saga af Tristram ok Ísönd&#039;&#039;&#039;. Det er denne skrivers oversættelse, som hermed genudgives. Gísli Brynjúlfssons kommenterede udgave indeholder den norrøne tekst, en dansk gengivelse, nogle folkeviser om Tristan og Isolde og  flere baggrundsartikler.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Hjorts Edda cover.png|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/den-gamle-edda-vilhelm-b-hjort-9788743014065]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Den gamle Edda &#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Vilhelm B. Hjort&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743014065&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 292 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 189,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/den-gamle-edda-vilhelm-b-hjort-9788743014065]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Den gamle Edda.&#039;&#039;&#039; Den ældre Edda er sammen med Snorres Edda den primære kilde til vor viden om nordisk mytologi og dermed den vigtigste kilde til forståelsen af den religiøse tankegang i det førkristne Norden. Eddaen består af to dele: en afdeling med gudesange og en afdeling med heltesange. &lt;br /&gt;
Hjorts udgave indeholder samtlige digte fra de to dele og desuden det kryptiske digt Odins Ravnegalder og overgangsdigtet Solsangen, der rummer både hedenske og kristne motiver. Efter gudesangene giver oversætteren en tidstypisk kort forklaring over de mytiske digte.  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Ragnarok cover.png|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/ragnarok-axel-olrik-9788743012474]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Ragnarok &#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Axel Olrik&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743012474&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 128 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 109,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/ragnarok-axel-olrik-9788743012474]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Ragnarok.&#039;&#039;&#039; I denne lille bog stiller forfatteren sig selv den opgave at finde ud af, hvad ragnarok betyder ifølge det store Eddadigt Völuspá - Vølvens Spådom. Hvordan skal vi forstå kampen mellem guder og jætter, gudernes fald og menneskenes undergang? Hvad betyder fimbulvinteren og kommer der noget efter ragnarok? Men forfatteren gør mere end at beskrive alt dette. I et forsøg på at finde ind til selve kernen af det nordiske ragnarok, sammenligner han de enkelte motiver med kilder, som er bevaret bl.a. i folketroen, i kristendommen, i keltisk mytologi m.v.  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Litteraturhist. cover.png|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/den-islandske-litteraturs-historie-finnur-jonsson-9788743011002]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Den islandske litteraturs historie – tillige med den oldnorske &#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Finnur Jónsson&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743011002&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 368 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 219,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/den-islandske-litteraturs-historie-finnur-jonsson-9788743011002]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Den islandske litteraturs historie tillige med den oldnorske.&#039;&#039;&#039; At de islandske sagaer er en vigtig del af vores nordiske kulturarv er almindelig kendt. Men hvad gik forud for sagaerne? Hvilken rolle spillede skjaldedigtningen og hvad er forholdet mellem Eddadigtene og skjaldekvadene? Hvordan kunne der i det hele taget opstå en så rig og levende fortælle- og digtetradition i middelalderens Island? – Disse og mange flere spørgsmål beskæftiger Finnur Jónsson sig med i denne bog, der er en sammenskrivning af hans store trebinds litteraturhistorie.  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Bjovulf Cover.png|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/bjovulf-adolf-hansen-9788743010975]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Bjovulf - og kampen i Finsborg &#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Adolf Hansen&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743010975&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 124 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 109,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/bjovulf-adolf-hansen-9788743010975]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Bjovulf&#039;&#039;&#039; er et oldengelsk heltedigt, som udspiller sig omkring den danske sagnkonge Roar i Lejre. Digtet menes at gå tilbage til 700-tallet. Kong Roar (Hrodgar) har bygget en imponerende halbygning ved sin kongsgård. Men der er ingen feststemning og hallen ligger øde hen, for en trold ved navn Grendel huserer, raserer bygningen, dræber kongens mænd og skaber frygt. Men en dag ankommer en ung svensk helt ved navn Bjovulf og tilbyder at tage kampen op med Grendel. – Den internationalt anerkendte Bjovulf-forsker Andreas Haarder kalder Adolf Hansens oversættelse af digtet for intet mindre end &amp;quot;en bedrift.&amp;quot; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Grågås Cover.jpg|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/gragas-vilhjalmur-finsen-9788743012313]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Grágás - Islændernes lovbog i fristatens tid &#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Vilhjálmur Finsen&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743012313&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 432 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 269,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/gragas-vilhjalmur-finsen-9788743012313]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Gágás&#039;&#039;&#039; – &#039;&#039;&#039;Grågåsen&#039;&#039;&#039; – er en islandsk lovbog fra 1100-tallet. Ifølge Ari Þorgilssons (1067-1148) Islændingebog var Islands ældste lov Ulfljótsloven. En tredjedel af denne lov blev fremsagt af lovsigemanden på det årlige Alting. Han var således tre år om at fremføre hele loven. Men i vinteren 1117-18, fortæller Ari, gik lovkyndige mænd i gang med at nedskrive loven, der indtil den tid kun havde været bevaret mundtligt fra slægt til slægt. Senere kom flere tilføjelser. Det er disse første love, som udgør &#039;&#039;Grágás&#039;&#039;,  det største lovkompleks fra nordisk middelalder. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:425 skjalde cover.jpg|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/425-norsk-islandske-skjalde-gudmundur-thorlaksson-9788743012283]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;425 norsk-islandske skjalde&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Guðmundur Þorláksson&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743012283&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 220 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 169,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/425-norsk-islandske-skjalde-gudmundur-thorlaksson-9788743012283]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Den norsk-islandske skjaldedigtning udgør en betydelig kilde til forståelsen af vikingetid og middelalder i Norden. Flere tusinde digte er bevaret, nogle som enkelte løsrevne vers (lausavisur) andre som store helstøbte kvad på mange vers. Men hvem var skjaldene, som digtede de ofte meget kunstfærdige strofer? Nogle få kender vi fra sagaerne fx Egil Skallagrimsson eller Gunnlaug Ormstunge, men størstedelen er blot navne blandt et utal af andre navne. I denne lille opslagsbog gennemgås 425 navngivne skjalde.  De tidsfæstes og i den udstrækning det er kendt, gives nogle få oplysninger om deres liv og digtning og endelig anføres hvilke kvad de har digtet.  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Völuspá Cover.jpg|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/volvens-spadom-carsten-lyngdrup-madsen-9788743011927]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Vølvens spådom - en antologi&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Red.: Carsten Lyngdrup Madsen&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743011927&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 404 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: norrønt, dansk, norsk, svensk, latin&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 249,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/volvens-spadom-carsten-lyngdrup-madsen-9788743011927]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Vølvens Spådom&#039;&#039;&#039; har til alle tider fascineret, inspireret og draget. Grundtvig skrev, at han ikke ville bytte dette ene digt bort for 10 Iliader og 10 Odysseer. Suzanne Brøgger har kaldt digtet for &amp;quot;Nordens svar på Johannes&#039; Åbenbaring&amp;quot;. Derfor er Vølvens Spådom blevet oversat og gendigtet utallige gange.&lt;br /&gt;
Denne antologi består af 26 udgaver af digtet. To på originalsproget - oldislandsk og 24 i oversættelse til hhv. dansk, norsk, svensk og en enkelt til latin. Nogle af udgaverne er forsynet med indledning, noter og anmærkninger, mens andre blot består af en ukommenteret oversættelse. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Brates Edda Cover.jpg|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/eddan-erik-brate-9788743010777]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Eddan – De nordiska guda- och hjältesångerna&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Erik Brate&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743010777&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 252 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: svensk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 189,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/eddan-erik-brate-9788743010777]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Den ældre Edda&#039;&#039;&#039; er sammen med Snorres Edda den primære kilde til vor viden om nordisk mytologi og dermed den vigtigste kilde til forståelsen af den religiøse tankegang i det førkristne Norden.&lt;br /&gt;
Brates svenske oversættelse indeholder samtlige digte fra Den ældre Edda - digte om vikingetidens guder og helte. Desuden indeholder den Solsangen, der stilmæssigt har meget til fælles med eddadigtene men indholdsmæssigt er et kristent digt, måske et af de første kristne digte i Norden. Hele værket er forsynet med et omfattende register. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:OH Edda cover.jpg|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/den-aeldre-edda-olaf-hansen-9788743010982]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Den ældre Edda&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Olaf Hansen&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743010982&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 272 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 189,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/den-aeldre-edda-olaf-hansen-9788743010982]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Den ældre Edda&#039;&#039;&#039; er sammen med Snorres Edda den primære kilde til vor viden om nordisk mytologi og dermed den vigtigste kilde til forståelsen af den religiøse tankegang i det førkristne Norden. – Denne oversættelse indeholder samtlige digte i Eddaen og er forsynet med en generel indledning til Eddadigtningen og en kort indledning til hver af de to dele – gudesangene og heltesangene.  Desuden har hver afdeling et kapitel med anmærkninger og noter til de enkelte kvad. Olaf Hansen var forfatter og digter, hvilket vil fremgå af det levende og lyriske sprog i oversættelsen.  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:FJ Skuggsjá cover.jpg|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/kongespejlet-finnur-jonsson-9788743011446]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Kongespejlet – Konungs Skuggsjá&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Finnur Jónsson&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743011446&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 188 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 159,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/kongespejlet-finnur-jonsson-9788743011446]] &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Kongespejlet – Konungs skuggsjá&#039;&#039;&#039; er et norsk middelalderskrift fra 1200-tallet. Bogen skildrer datidens verdensbillede og i en dialog mellem far og søn gives gode leveregler. Første del handler om købmandens liv. Denne del indeholder bl.a. beskrivelser af Island, Grønland og Irland.  Anden del skildrer livet ved kongens hof og giver bl.a. gode råd om påklædning og korrekt optræden. Bogens forfatter kendes ikke.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Oversættelse: &#039;&#039;Finnur Jónsson.&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Møllers Edda Cover.jpg|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/den-aeldre-edda-hans-georg-moller-9788743009863]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Den ældre Edda&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Hans Georg Møller&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743009863&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 268 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 189,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/den-aeldre-edda-hans-georg-moller-9788743009863]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Den ældre Edda&#039;&#039;&#039; er sammen med Snorres Edda den primære kilde til vor viden om nordisk mytologi og dermed den vigtigste kilde til forståelsen af den religiøse tankegang i det førkristne Norden. H. G. Møller udgav oprindeligt sin oversættelse i to små bind, ét med 13 gudesange og ét med 22 heltesange. I denne genudgivelse er hans oversættelse samlet i ét bind.  Møllers udgave rummer hverken indledning eller anmærkninger til de enkelte sange. Bortset fra nogle få kortfattede noter indeholder udgaven således kun den danske oversættelse af sangene. Dette kan være én af grundene til, at den slog igennem i et bredt publikum. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Gylfaginning Cover.jpg|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/gylfaginning-snorre-sturluson-9788743010784]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Gylfaginning&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Finnur Jónsson&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743010784&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 108 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 79,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/gylfaginning-snorre-sturluson-9788743010784]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Gylfaginning&#039;&#039;&#039; er første del af Snorres Edda. Her gives en systematisk gennemgang af det førkristne verdensbillede. Snorre går kronologisk til værks – begynder med skabelsen og slutter med verdens undergang – ragnarok. Han gengiver myterne om guderne og fortæller om deres bedrifter. Her skildres Tors kamp med jætterne, Balders tragiske død og tiden efter ragnarok. &lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;Snorre Sturlason&#039;&#039;&#039; (1178-1241) er Islands mest fremtrædende middelalderdigter. Han skrev sin Edda omkring 1220 og byggede bl.a. på Den ældre Eddas gudesange. Ud over sin Edda skrev han det store værk om de norske konger: Heimskringla og muligvis også Egil Skallagrimssons saga.  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Íslendingabók Cover.jpg|220px|link=https://www.bod.dk/bogshop/islendingabok-finnur-jonsson-9788743010531]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;td valign=&amp;quot;top&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Íslendingabók&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Finnur Jónsson&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;ISBN: 9788743010531&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sidetal: 168 &lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Sprog: norrønt og dansk&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Pris: Kr. 149,-&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;Bestil bogen her: &amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;sub&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;amp;#10148;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt;&amp;lt;/sub&amp;gt; [[Fil:Bestillingsknap blue.jpg|30px|link=https://www.bod.dk/bogshop/islendingabok-finnur-jonsson-9788743010531]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Íslendingabók&#039;&#039;&#039;. Ares Íslendingabók (Islændingebogen) indeholder en kort beretning om landets bebyggelse og dets ældste historie. Denne udgave indeholder tre versioner af bogen: en fotografisk afbildning af alle siderne i det islandske håndskrift, en fuldstændig gengivelse af den oldislandske tekst med fyldige kommentarer og noter og endelig en dansk oversættelse. &lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;Are hinn fróðe Þorgilsson&#039;&#039;&#039; (Are frode Thorgilsson) (1067-1148) var Islands første historiker. Allerede i begyndelsen af 1100-tallet skrev han sin Islandshistorie – Íslendingabók. Med sin kronologiske, saglige og kortfattede stil har der altid været respekt om Are som historiker. &lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/table&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
{| width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellspacing=&amp;quot;5&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;1&amp;quot;&lt;br /&gt;
| colspan=&amp;quot;2&amp;quot; width=&amp;quot;90%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; |&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
| style=&amp;quot;margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #E6F3FF&amp;quot; rowspan=&amp;quot;3&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; | &lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;table cellpadding=&amp;quot;5&amp;quot; cellspacing=&amp;quot;5&amp;quot; border=&amp;quot;0&amp;quot; width=&amp;quot;95%&amp;quot;&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Heimskringla Reprint oversigt:&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&amp;lt;gallery&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Íslendingabók Cover.jpg&lt;br /&gt;
Fil:Gylfaginning Cover.jpg&lt;br /&gt;
Fil:Møllers Edda Cover.jpg&lt;br /&gt;
Fil:FJ Skuggsjá cover.jpg&lt;br /&gt;
Fil:OH Edda cover.jpg&lt;br /&gt;
Fil:Brates Edda Cover.jpg&lt;br /&gt;
Fil:Völuspá Cover.jpg&lt;br /&gt;
Fil:425 skjalde cover.jpg&lt;br /&gt;
Fil:Grågås Cover.jpg&lt;br /&gt;
Fil:Bjovulf Cover.png&lt;br /&gt;
Fil:Litteraturhist. cover.png&lt;br /&gt;
Fil:Ragnarok cover.png&lt;br /&gt;
Fil:Hjorts Edda cover.png&lt;br /&gt;
Fil:Tristram ok Ísönd cover.jpeg&lt;br /&gt;
Fil:Chronica Regum Manniæ cover.jpg&lt;br /&gt;
Fil:Gjessing Edda Cover.jpg&lt;br /&gt;
Fil:Eddadigte 1 cover.png&lt;br /&gt;
Fil:Eddadigte 2 cover.png&lt;br /&gt;
Fil:Snorres Edda Cover.jpg&lt;br /&gt;
Fil:Nordisk Åndsliv Cover.png&lt;br /&gt;
Fil:Språkliga intyg cover.png&lt;br /&gt;
Fil:Vor Folkeæt I cover.png&lt;br /&gt;
Fil:Vor folkeæt II cover.png&lt;br /&gt;
Fil:Moe Ragnarok cover.png&lt;br /&gt;
Fil:FWHs Edda Cover.png&lt;br /&gt;
Fil:Island i fristatstiden cover.png&lt;br /&gt;
Fil:Nordisk religion cover.png&lt;br /&gt;
Fil:Oldnordisk Litt. Cover.png&lt;br /&gt;
Fil:Sturlungasaga 1 cover.jpg&lt;br /&gt;
Fil:Sturlunga saga 2 cover.jpg&lt;br /&gt;
Fil:Sturlunga saga 3 cover.jpg&lt;br /&gt;
Fil:Sandvigs Edda cover.jpg&lt;br /&gt;
Fil:Beda cover.jpg&lt;br /&gt;
Fil:Tilnavne cover.jpg&lt;br /&gt;
Fil:Sanders Edda cover.jpg&lt;br /&gt;
Fil:Lexicon Poeticum cover.png&lt;br /&gt;
Fil:Skjaldedigtning 1 cover.jpg&lt;br /&gt;
Fil:Skjaldedigtning 2 cover.jpg&lt;br /&gt;
Fil:Mortensson-Egnunds Edda cover.jpg&lt;br /&gt;
Fil: Paasche cover.jpg&lt;br /&gt;
Fil:Norrøn Litt.hist I cover.jpg&lt;br /&gt;
Fil:Norrøn Litt.hist II cover.jpg&lt;br /&gt;
Fil:Norrøn Litt.hist III cover.jpg&lt;br /&gt;
Fil:Widukind cover.png&lt;br /&gt;
Fil: Mytholex cover.jpg&lt;br /&gt;
Fil:Hammond cover.png&lt;br /&gt;
Fil:Nordisk gudelære cover.jpg&lt;br /&gt;
Fil:Solsönernas Saga cover.jpg&lt;br /&gt;
Fil:Skriget - cover.jpg&lt;br /&gt;
Fil:FM Edda cover.jpg&lt;br /&gt;
Fil:Snorre Sturlason og Sturlungerne cover.png&lt;br /&gt;
Fil:Nordens ældste digt - cover.png&lt;br /&gt;
Fil:Gjellerups Edda cover.jpeg&lt;br /&gt;
Fil:Ansgars liv - cover.jpg&lt;br /&gt;
Fil:Källskrifter till Lapparnas mytologi- Cover.jpg&lt;br /&gt;
Fil:Islandske Bispesagaer cover.jpg&lt;br /&gt;
Fil:Fedrekult - cover.jpg&lt;br /&gt;
&amp;lt;/gallery&amp;gt;&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/table&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
{| width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellspacing=&amp;quot;5&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;1&amp;quot;&lt;br /&gt;
| colspan=&amp;quot;2&amp;quot; width=&amp;quot;90%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; |&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
| style=&amp;quot;margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #E6F3FF&amp;quot; rowspan=&amp;quot;3&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; | &lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;table cellpadding=&amp;quot;5&amp;quot; cellspacing=&amp;quot;5&amp;quot; border=&amp;quot;0&amp;quot; width=&amp;quot;95%&amp;quot;&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&amp;lt;FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Øvrige titler med tilknytning til HEIMSKRINGLA:&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/font face=&amp;quot;Optima&amp;quot;&amp;gt;&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&amp;lt;gallery&amp;gt;&lt;br /&gt;
Fil:Samerne cover.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;&amp;lt;small&amp;gt; Carsten L. Madsen:&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Samernes &amp;lt;br&amp;gt;gamle religion&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/small&amp;gt;&amp;lt;/center&amp;gt;|link=https://www.saxo.com/dk/samernes-gamle-religion_bog_9788791668678&lt;br /&gt;
Fil:Nordboerne cover.small.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;&amp;lt;small&amp;gt; Carsten L. Madsen:&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Nordboernes &amp;lt;br&amp;gt;gamle religion&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/small&amp;gt;&amp;lt;/center&amp;gt;|link=https://www.forlagetunivers.dk/book.php?lang=&amp;amp;id=45&lt;br /&gt;
Fil:Stednavne og kultsteder cover-lille.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;&amp;lt;small&amp;gt; Carsten L. Madsen:&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Stednavne og &amp;lt;br&amp;gt;førkristne kultsteder&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/small&amp;gt;&amp;lt;/center&amp;gt;|link=https://www.saxo.com/dk/stednavne-og-foerkristne-kultsteder_carsten-lyngdrup-madsen_haeftet_9788740946536&lt;br /&gt;
Fil:Helgensagaer150px.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;&amp;lt;small&amp;gt; Jesper Lauridsen:&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Helgensagaer&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/small&amp;gt;&amp;lt;/center&amp;gt;|link=https://forlag1.dk/shop/produkt/fakta/helgensagaer&lt;br /&gt;
Fil:I gudinnens fotspor.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;&amp;lt;small&amp;gt; Knut Rage:&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;I gudinnens &amp;lt;br&amp;gt;fotspor&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/small&amp;gt;&amp;lt;/center&amp;gt;|link=https://www.amazon.com/-/de/dp/B09JGMK5JN/ref=sr_1_3?qid=1695999781&amp;amp;refinements=p_27%3AKnut+Rage&amp;amp;s=books&amp;amp;sr=1-3&amp;amp;text=Knut+Rage&lt;br /&gt;
Fil:Vinland cover.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;&amp;lt;small&amp;gt; Knut Rage:&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Myten om &amp;lt;br&amp;gt;Vinland det gode&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/small&amp;gt;&amp;lt;/center&amp;gt;|link=https://www.amazon.com/-/de/dp/B08WJ7VXMN/ref=sr_1_4?qid=1695999934&amp;amp;refinements=p_27%3AKnut+Rage&amp;amp;s=books&amp;amp;sr=1-4&amp;amp;text=Knut+Rage&lt;br /&gt;
Fil:Vikinger i vesterveg.jpg|&amp;lt;center&amp;gt;&amp;lt;small&amp;gt; Knut Rage:&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Vikinger &amp;lt;br&amp;gt;i vesterveg&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/small&amp;gt;&amp;lt;/center&amp;gt;|link=https://www.amazon.com/-/de/dp/B0CHL4DQS2/ref=tmm_pap_swatch_0?_encoding=UTF8&amp;amp;qid=1695029378&amp;amp;sr=8-1&lt;br /&gt;
&amp;lt;/gallery&amp;gt;&amp;lt;/center&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&amp;lt;/td&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/tr&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/table&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/FONT COLOR=darkblue&amp;gt;&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Heimskringla Reprint]][[Kategori:Bøker]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Fil:Fedrekult_-_cover.jpg&amp;diff=84528</id>
		<title>Fil:Fedrekult - cover.jpg</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Fil:Fedrekult_-_cover.jpg&amp;diff=84528"/>
		<updated>2026-08-08T05:16:35Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: == Beskrivelse ==
Emil Birkeli: Fedrekult – Fra norsk folkeliv i hedensk og kristen tid 

Kategori:Bøker
Kategori:Heimskringla Reprint
Kategori:Emil Birkeli&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Beskrivelse ==&lt;br /&gt;
Emil Birkeli: Fedrekult – Fra norsk folkeliv i hedensk og kristen tid &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Bøker]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Heimskringla Reprint]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Emil Birkeli]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84527</id>
		<title>Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84527"/>
		<updated>2026-08-07T07:44:26Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser]] !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Pehr Högström.jpg|thumb|200px|&amp;lt;center&amp;gt;Pehr Högström (1714-1784)&amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Pehr Högström&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
1747&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af &amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrifning Öfwer de&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &#039;&#039;&#039;til Sweriges Krona lydande Lapmarker&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 1&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
EHuru nu mera alla Swenska Lapmarker bekänna sig til det Christeliga namnet, och äro jämwäl til en stor del uti deras Christendom emot mångas förmodan rotade och grundade, som man framdeles på sit ställe får omröra; så måste man dock på många orter i deße Länder ännu finna så mycket mörker och vilfarelse, at man föga Christligt kan märka hos dem, då man tager undan at de äro döpte och at de med munnen bekänna sig för Christne. Häraf sker, at på de ställen, hwarest et mindre antal af nitälskande Prestmän warit, eller der man för orternas aflägsenhet hwarken haft tilfälle at något oftare få dem til Guds hus, eller sjelfwe hunnit med at så ofta, som kunnat behöfwas, besöka dem, finner man många hedniska aflefwor och widskepelser, ja ock uppenbarligit afguderi och belätens tilbedjande, som lärer skönjas af det, som jag i detta Capitel beslutit at korteligen omtala.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sådana hedniska seder och opförande wilja de så mycket swårare låta förmå sig at aflägga, som denna Nationen är benägen at hysa ganska stor wördnad och höga tankar för sina gamla Förfäder, hollande gemenligen alt hwad de gjort och brukat för godt och lofligit. Och, som de gemenligen holla de äldre tider, förr än Christendomen blef hos dem fortplantad, för bättre och lyckligare, än de närwarande, samt deras Förfäder för rikare och mera wälmående, än de sjelfwe nu; så wet jag mig hafwa träffat dem, som beklagat at deras konster och widskepelser nu förfallit, emedan de hade frukten deraf, nämligen fattigdom och en tilstundande allmän olycka, för ögonen, föga annorledes, än Judafolket bemötte Jeremiam. &amp;lt;ref&amp;gt;Cap. 44: 17, 18.&amp;lt;/ref&amp;gt; I hwilket mål jag beklagar mig måste berätta om detta folket hwad som fordom sades om de Samaritaner, nämligen at de fruktade HERran och tjente likwäl afgudomen&amp;lt;ref&amp;gt;2. Reg. 17: 23.&amp;lt;/ref&amp;gt;. De äro döpte och bekänna sig til det Christeliga namnet, men bruka dock hemligen sina asgudiska konster och hedniska åtbörder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 2&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Om deße saker, nämligen Lapparnas truldom, widskepelser och afguda-tienster, har jag mycket hört och sedt både talas och skrifwas. At ock berättelserna om sådant äro undertiden nog skiljaktige, har jag äfwen i akt tagit, som kommit antingen af osanna rykten, eller ock, som mycket troligit är, af sedernas och manerens skiljaktighet i åtskilliga Lapmarker. För samma orsak har jag i dy mål ej dristat anföra något lånt antingen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; eller andra, som sådant beskrifwit, utan blott hwad jag med egna ögon sedt, eller af trowärdigt folk, besynnerligen &#039;&#039;testibus oculatis&#039;&#039; hört berättas, om det, som nyligast skedt i dylika mål: och det i Kaitom Församling, såsom et folk, som jag funnit med all rätt bära det namn de fått, nämligen at wara i Christendomen minst för sig komne bland alla Församlingar i Lapmarken, I hwilket afseende min Läsare ej får undra, om jag kommer at tala om sådant, som antingen hos andra ej finnes eller ifrån deras berättelser något afwiker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 3.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså förnämligast deras Afguderi beträffar, så har jag märkt at de bära sig mycket likt åt med andra hedniska Nationer i det målet, at ehuru de ärkänna en Öfwer-HErre och Gud öfwer alt, som de kalla &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Hwilket ord, utom den bemärkelse de nu som Christne hafwa deruppå, ej så egenteligen swarar emot Deus som fast mer emot &#039;&#039;Jupiter&#039;&#039; hos Latinerna.&amp;lt;/ref&amp;gt;, så hafwa de jämwäl en hop andra naturer, dem de dyrka och tilbedja, en del såsom onda, hwilka kunna tilfoga dem ondt, endel som goda, hwilka kunna göra dem godt; finnande sig föranlåtne at med lika fog dyrka dem bägge, de förra at blidka och förmå til at ej tilfoga dem det onda, och hos de sednare at komma i en god åtanka, på det de af deras wälgörande ständigt måge wara delaktige.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 4.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Som hufwudet för deße goda naturer är &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; som sagt är, så har jag ock blifwit warse, at de werkeligen holla &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; för en hufwudman för de onda, Ty, emedan detta namnet &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; ej är något nytt ord, utansådant som de äfwen brukat, innan någon af dem fått smak af den Christna Läran, så hafwa ej eller alla Lappar ännu fått deruppå samma begrep. De som ega någon kundskap om Christendomen, hafwa derom samma tankar, som wi om den Onda andan. Men de öfrige hafwa i sjelfwa werket haft deruppå et sådant begrep, som de gamla hedniske Nationer om sit onda &#039;&#039;principio&#039;&#039;, som de mente wara lika ewigt med Gud. Detta sluter jag af de berättelser jag på sit ställe til en del nämt, nämligen &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; war i råd med Gud eller &#039;&#039;Jubme&#039;&#039;l då werlden skulle skapas, och at jemwäl han war orsaken at intet alt blef så godt, som &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; wille hafwat. Och at han jemwäl täflar med Gud om Allmagten, har man af andra deras berättelser förnummit. En wiß Lapp har, utom annat, wetat tala om en tid, da &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; gjorde sig kädjor af järn, hwarmed han bandt &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;, samt kastade öfwer honom et stort berg, då &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; låg under berget, utan at slippa derifrån. Sedan bandt &#039;&#039;Jubmel Perkel&#039;&#039; och kastade et berg öfwer honom. Men den Onda slet sig lös, så at stenar och dam foro himmels högt, o. s. w. Om uti alt detta afbildas någon strid emellan deras förmenta Stamfader &#039;&#039;Jumi&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jumo&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Se Scheff. Lappon. pag. 43.&amp;lt;/ref&amp;gt; och någon deras fiendsman, Birkal, etc. kunde någon gißa, men emedan ingen Christen kan hysa så nedriga tankar om wår Allswoldige och härlige Gud, ej eller så höga om den orena Andan, så skönjes nogsamt, at både &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; och &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; hos de fordna Lappar och jemwäl ännu hos de klentrogne kunna räknas för deras Afgudar. Det skönjes ock tillika, at de ej warit frie ifrån &#039;&#039;Anthropomorphismo&#039;&#039;. Och emedan de hafwa tilägnat den Onda jämte Gud en så stor magt, så undrar man ej, om de, som andre Hedningar, sökt på hwarjehanda sätt at blidka denna Onda andan, på det han ej måtte tilskynda dem så mycket ondt, som han eljest wore i stånd at tilfoga dem. Det är altså nödigt för Lärarena i Lapmarken, det de beflita sig om at redigt &#039;&#039;evolvera notiones Dei &amp;amp; Diaboli&#039;&#039; efter wår Christeliga &#039;&#039;Religion&#039;&#039;, på det det arma folket under deße namnen ej måge blifwa bedragne och förwillade.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 5.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Jag har tilförene förmält huruledes Lapparna på den ort jag wistats hollit före, at Gud omedelbarligen låter höra sig, då åskan bulrar. Men jag har ock märkt at en del holla den, som förrättar sjelfwa actum, eller bulret för et lefwande ting och en särskild natur, &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; kallar det &#039;&#039;Thor&#039;&#039; eller &#039;&#039;Tiermes&#039;&#039;, som Lapparna eljest kalla &#039;&#039;Aijeke (Aja, Atja)&#039;&#039;, som det ock hos oß blifwit kalladt både Thor och Storfader. Hos mina Lappar har jag märkt, at de holla det för et särskildt wäsende ifrån Gud, och jemwäl sådant, som är både godt och ondt, emedan denna naturen, efter deras berättelse, blifwit af &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; stjälandes skapad i en stenklippa, utan at Jubmel skulle få weta derutaf; men sedan &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; eller Gud fick det samma weta, gick han dit, samt hämtade ut och födde op honom, Och emedan denna Thorgubbe är således den Ondas barn, men Guds fosterson (efter deras eget ordasätt), så är han både god och ond; warandes hans förnämsta och egenteliga göremål at döda och förgöra alla Troll och spökerien, som ock deras &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, hwarom framdeles skal talas, ofta af åskan blifwa rörde, hwilket han, efter deras mening, gör med sin boga, Regnbogen, som de kalla &#039;&#039;Ajanjokßa&#039;&#039;, eller Storfadrens boga. Och emedan han dermed gör människorna godt, at han utrotar deße Trollskaper, hwilket de finna sig pliktige at erkänna, hälst han ock i annor händelse, besynnerligen då han rörer deras helgedomar, kan göra dem skada, så bör han jemwäl räknas ibland deras fordna Afgudar. Men eliest har jag åter af andra Lappar fått inhämta om samma person följande händelse; at då en flicka hade i skogen satt sig wid et trä, kom den Onda och bad henne lägga torr Tjäruwed i sin Mudd, den hon hade under hufwudet: men när han denna weden itändt och hon blef warse at denne hade horn, wardt hon förskräkt och skulle fly, men slapp ej undan hans wåldsamhet, hwaraf hon blef hafwande och födde en son, som ouphörligen gret och wiste sig orolig. Gud kom och tog barnet med sig op i skyn, samt frågade hwilkom det wille wara til hjelp, anten sin Far eller Mor? Barnet swarade sig wilja hjelpa Modren och förfölja Fadren med all sin slägt, det han ock nu gör, far i luften, klyfwer berg och slår eld i trän, då de göma sig under dem, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 6.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna ock trodt på någon, som de kallat &#039;&#039;Saracka&#039;&#039;, har den nitälskande Danska Läraren &#039;&#039;Thomas von Westen&#039;&#039; för detta berättat, och jemwäl den samma beskrifwit. Det är wist, at man i somliga Lapmarker brukat det ordet &#039;&#039;Saragads&#039;&#039; för et &#039;&#039;Nomen Appellativum&#039;&#039;, i stället för &#039;&#039;Creator&#039;&#039;. I Kaitom har man andra ord på skapare och skapa, nämlipen &#039;&#039;Seunedie&#039;&#039; och &#039;&#039;Seunedet&#039;&#039; men Sarak är ej eller obekant, emedan det händt, at då man frågat dem hwilken som skapat werlden, har en del swarat Sarak. Jag har om denna person af Lapparnas mun ej kunnat få något redigt begrep. Men efter berättelserna af andra har jag funnit dem holla honom nästan som en &#039;&#039;naturam naturantem&#039;&#039;, dock särskild ifrån Gud, som werkar wid människors och andra kreaturs födelser, deras trefnad och bibehollelse, etc. och lärer altså äfwen kunna räknas ibland deras gamla Afgudar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 7.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Utom deße förenämde Gudar, som jag ej märkt dem hafwa under några bilder eller beläten tilbedit, har jag ock tid efter annan i akt tagit, at de hafwa jemwäl en hop andra &#039;&#039;genios&#039;&#039;, halfgudar eller något dylikt: wetandes jag ej huru stor ära de göra dem, eller under hwad wärde och &#039;&#039;Character&#039;&#039; de blifwa af dem holdne. Det wet jag, at en del föreställa sig sådana, som äro regerande dels i luften, dels på jorden, dels under jorden, dem de finna sig pliktige at på wist sätt hedra och wörda. Ibland hwilka jag ock kan räkna dem, som de mena ej allenast wara regerande wid hwart och et stånd och lefnadssätt, utan jemwäl wid alla tider och månader i året, o. s. w. En af detta sista slaget har jag märkt dem hafwa på &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad, som de kalla &#039;&#039;Kuowa manno:&#039;&#039; äfwen för Julhögtiden, som de kalla &#039;&#039;Jaluoherra&#039;&#039; (Julherren), samt Julaftonen, som de kalla &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; eller &#039;&#039;Druetta&#039;&#039; (Drott). Hwad &#039;&#039;Jauloherra&#039;&#039; är för en person kan jag ej wist säja, så framt de ej af en Hednisk &#039;&#039;κακοζ ηλια&#039;&#039; derunder förstå wår Frälsare. Men &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; torde wara någon af deras eller wåra fordna Drottar, som gjort dem något godt, eller ock snarare ondt, emedan man af det, som framdeles skal berättas, nogsamt ser, at han hos dem blir dyrkad, som en annan &#039;&#039;averruncus&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 8.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At de ock jämte deße hafwa werkeligen, som andra Hedningar, tilbedit Afgudabeläten, är beklagligen rönt. Ty at någon nation skulle denna tiden tibedia stockar och stenar, har iag näpligen welat tro, innan jag i denna Lule-Lapmark tid efter annan fått med egna ögon se sådana styggelser. I Jockmocks Prestegård förwaras trenne sådana beläten, tilhugne med yxa af rötter under liknelse af människor, hwilka om år 1738 blifwit tagne af en Kaitom Lapp, som inför Häradsrätten sedermera bekände, huru han med bugande och tilbedjande fallit dem til fota. Den ena kallade han &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039; och war den största. Om de andra, som woro smärre, &#039;&#039;repræsenterade&#039;&#039; hans hustru, barn eller drängar, är mig obekant. Jag har jemwäl sedermera tid efter annan flerestädes under mina resor blifwit warse sådana beläten wid deras offerlafwar, om hwilka framdeles skal talas, warandes ei annat, än rötter merendels af Björk, dem de wändt op och med yxa tiltälgt som et hufwud, utwisandes sjelfwa stommen eller stubben det öfriga af en kropp med fötterna, Deße stå antingen ständigt på sina wißa ställen, och blifwa dock årligen med offer besökte, då Lappen kommer at ligga dem så när, eller upsättas de hwart år höstetiden merendels på de rum, der de slakta sina Brun-Renar: eller äro de ock på stora berg och högder upreste, der de af en större myckenhet Lappar blifwa besökte och hedrade. Hwaraf skönjes, at af deße Afgudar måste gifwas åtskilligt slag, blifwandes en del ansedde för Landsgudar, dem wißa Lappar wid något tilfälle åt sig sjelfwa i synnerhet uprest: hafwandes jag ock förnummit, at de undertiden göra woldswerkan på hwars andras Helgedomar, hwaraf jag såg prof om wåren 1742, då en häftig fiendskap upkom emellan twänne Lappar, emedan den ena hade huggit sönder hornen och benen, som den andra hade åt sina gudar på en lafwa wid sit kojeställe uprest. Om alla förenämde Trägudar heta Storjunkare, kan jag ej försäkra; men at jag ofta under mina resor sedt dem på åtskilligt sätt gjorde, kan jag ej neka. At ock Lapparna sjelfwa kalla dem så wäl som sina Stengudar undertiden Passe&amp;lt;ref&amp;gt;Detta ordet &#039;&#039;Passe, Basse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Bisse&#039;&#039; brukas nu af Lärarena i somliga Lapmarker i stället för &#039;&#039;Sanctus&#039;&#039;. Men i sjelfwa werket hafwa Lapparna förståt dermed sina Afgudiska helgedomar. Om det är i någon slägtskap med de gamla Swenskars &#039;&#039;Buse, Bjesse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Basse&#039;&#039; (Se &#039;&#039;Rudb. Atlant. Tom. pag. 448&#039;&#039;), hwarmed de förståt den Onda sjelf, lemnas til andras bedöme.&amp;lt;/ref&amp;gt;, har jag jemwäl tagit i akt. Det är ock märkeligt, at de Trägudar jag sedt, hafwa mäst öfwer alt warit korßade, samt med blod öfwerstrukne. I Kimi Lapmark och Trinnäs berättar man, Lapparna hafwa på Fjällen dyrkat en Afgudinna uti en Trästubbe eller eljest uti et Träbeläte, som de kallat &#039;&#039;Wiros-Acka&#039;&#039;. Denna hafwa de likasom Latinerne Dianam hollit för et Skogsrå, samt henne offrat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 9.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
På den orten i Lule Lapmark, hwarest jag warit wistande, äro i synnerhet deras Stengudar mycket gängse och allmänne. Om ock deße &#039;&#039;repræsentera&#039;&#039; Storjunkaren eller någon annan, är mig jemwäl okunnigt. Men jag har ej hört dem af Lapparna annorlunda kallas, än Passe, nämligen sjelfwa ställen; men Stenarna kalla de &#039;&#039;Säite&#039;&#039;. På dem har jag just icke tagit i akt någon särdeles skapnad efter någon människa eller djur, utan de hafwa warit sådana, som naturen tyckes sjelf hafwa gjort dem; men hafwa dock merendels en sälsynt skapnad, som &#039;&#039;petrisicater&#039;&#039;, krusiga och knottriga. En del Lappar äro aldeles i den tron, at deße stenar hafwa lif och kunna gå: warandes ock undertiden flere på et ställe upreste. Gemenligen finnas de ligga wid bergsändar, wid uddar af Träsk, på Holmar, wid Forßar, eller andra helgade orter: wetandes ingen, hwilken som lagt dit dem, eller när de kommit dit: utan man har welat inbilla mig, at deße ställen blifwit dem inrymde redan i första Skapelsen, o. s. w. En stor myckenhet af sådana finnes i en del Lapmarker, ändock man har swårt före at få se dem, emedan ej gärna någon Lapp åtager sig at följa någon dit, af fruktan dem torde wederfaras något ondt: som de hafwa at beropa sig på mångfaldiga exempel, huru de blifwit angripne til lif och helsa, som deße ställen welat ohelga eller förstöra. Jag wet ock en wiß Nybyggare, som igenom det han dristade angripa och förderfwa en hop sådana stenar, berättat sig mistat sin helsa och krafter, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 10.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Deße Stenars magt plägar man wärdera efter myckenheten och antalet af dem som dyrka dem och offra wid dem, Om så händer at man öfwergifwer offra på dem, så mista de ock sin magt, kunnande sedan göra enom hwarken godt eller ondt. Och sådana magtlösa samt af sig komna gudar, har man ej swårt före at få se, emedan ingen fruktar widare för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwaruti deras magt egenteligen består, kan jag ej säja. Men at Lapparna förmoda sig både godt och ondt utaf dem, sluter jag af deras berättelser derom. En trowärdig Nybyggare, som såg huru en wiß Lapp offrade hufwudet, föttren och wingarna af en Tjäder på en bekant sten wid &#039;&#039;Sagga guoika&#039;&#039; ej långt från Gelliware, frågade honom, til hwad ända han sådant gjorde? Då Lappen skal hafwa swarat, det skulle utaf alt detta wäxa andra och nya foglar igen, dem han skulle få skjuta. Och emedan de göra löften åt deße stenar, då antingen folk eller kreatur sjukna, sluter jag at de tro dem om til at hafwa helsa och sjukdom, lif och död i sit wold. Men at de ock förmoda sig ondt utaf dem, sluter jag af en wiß Laps egen berättelse, som tilstått, at då han för några år sedan kom oförwarandes wid sin flyttning at gå för när intil en sådan &#039;&#039;Säite&#039;&#039; wid &#039;&#039;Käppowoma&#039;&#039; (et Nybygge til 3 mil norr om Gelliware), och trädde öfwer udden der stenen låg, så nära intil honom, at han kom på sjelfwa fjäten eller wägen, som stenen (&#039;&#039;si diis placet&#039;&#039;) hade längst efter landet öfwer til en udde midt emot, lofwade han, wid det han blef sådant warse, offer af Ox-Renar, Wajor, Får, Getter, etc. Men kunde likwäl dermed icke blidka honom, emedan Wargar kommo samma natt ihop med hans Renar och gjorde honom en ansenlig skada.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 11.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Wid en Sten ej långt söder ifrån Gelliware, som för detta warit Nederby-Lappars &#039;&#039;Stuor amus Passe&#039;&#039; och alrastörsta helgedom, likasom stenen på &#039;&#039;Aran oiwe&#039;&#039; warit Kaitoms Lappars, ligger en stor Järnyxa, som ingen rost skal kunna bita uppå. Samma yxa har på det sättet kommit dit, at då en Lapp i äldre tider, wid namn &#039;&#039;Patto-podnie&#039;&#039;, kommit at drabba ihop med en &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jatton&#039;&#039; (förmodeligen Bergtroll) som han märkte hafwa tilhold med sin Dotter&amp;lt;ref&amp;gt;Om detta kom han således under wädret, at emedan Lappen hade sin koja bredo wid en Myra, öfwer hwilken hans Dotter dageligen gick, blef han warse, at hennes fötter aldrig blefwo wåta, och förstod således at &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; bar henne öfwer Myran.&amp;lt;/ref&amp;gt;; men kunde ej blifwa honom öfwermägtig, har han anropat denna stenen om hjelp. Men emedan Jätten gjorde det samma, kunde ingen dera få öfwerhanden; Ty, alt hwad Lappen lofwade ut, at gifwa åt sin hjelpare, det lofwade ock Jätten. Omsider lofwade Lappen sig wilja gifwa åt Stenen den yxa som Jätten hade i sin hand, och i det samma blef han honom öfwermägtig, så at Jätten måste sätta lifwet til. Ifrån den tiden har yxan blifwit beständigt wid samma sten. Wid offrandet brukar man den seden, at man hänger henne på öfwersta hornet, hwaruti denna Stenens Afgudatjenst är skiljaktig ifrån alla de andras, som jag framdeles wil omtala. Denna yxa blef om hösten 1745 af en Kaitom-Lapp borttagen, som skal hafwa lofwat i deß ställe lägga dit hornen och benen as en Ox-Ren, det han ock förmodeligen gjort. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 12.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad en del, jemwäl i de bättre för sig komne Församlingar, hafwa för tankar om en hop Änglar, som pläga uppenbara sig för dem, wet iag ej. Men at de hafwa mycket at tala om sina Änglasyner, hwarigenom de förmena sig wara bättre och heligare folk, än de Swenske, som ej se sådant, har mig af en wiß prestman blifwit berättadt. I hans Församling har en man sagt om sig sjelf, at han en gång sedt twänne Änglar, som wiste honom en wacker grön äng, samt wid ändan en skön byggning. Och när han af deße twå blef anmodad at följa dem dit, men af en annan derifrån warnad, gåfwo de honom hwardera en kindpust, så at halfwa hufwudet swulnade och han hade en tid deraf stor wärk. Denna gången kom han på den tro, at det måste hafwa warit onda englar, i det han utlät sig i deße ord: »Nu kan jag se, at de icke äro gode.« Utan twifwel hade han ock tilförene sedt sådana; Men emedan de ej förr lärt honom känna sig, så trodde han det de woro goda och helige Änglar. Flera dylika rykten och berättelser hafwa tid efter annan kommit för mig. Och blifwa sådana uppenbarelser af dem, som hafwa någon liten kundskap om Christendomen och Änglarnas natur, holdne för Ängla uppenbarelser, men af de andra, som näpligen hört talas om Änglar, för Gudar antingen Storjunkare eller andra, som de mena undertiden uppenbara sig för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 13.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Om några Lappar holla, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 98.&amp;lt;/ref&amp;gt;, Solen i någon Gudomelig wördning, har jag wäl denna tiden ej kunnat förmärka, dock har jag träffat Lappar, som berättat sådant fordna tider hafwa warit brukeligit. Ej eller har jag funnit at de, efter &#039;&#039;Damiani à Goës&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;De &#039;&#039;Lappiæ situ &amp;amp; ejus regionis incolis&#039;&#039;, apud J. Boem. Auban. de &#039;&#039;moribus Gentium&#039;&#039; P. M. 499.&amp;lt;/ref&amp;gt; holla elden för deras Gud. At de ock, besynnerligen Jämtelands-Lappar, skulle dyrkat någon under den bekanta &#039;&#039;Herculis&#039;&#039; namn (Herkel-gud), har jag tilförene låtit mig inbilla: som jag jemwäl minnes mig hafwa sedt et &#039;&#039;Academiskt&#039;&#039; arbete de &#039;&#039;Hercule&#039;&#039; utgifwit i &#039;&#039;Upsala&#039;&#039; i förra &#039;&#039;Seculo&#039;&#039;, hwars &#039;&#039;Auctor&#039;&#039; berättar sig hafwa hört af Lapparnas mun en &#039;&#039;susurrum&#039;&#039; (så kallade man den tiden det Lapska språket) af något dylikt ord. Men det torde kan ske wara kommit af något mißhörande, at då Lappen sagt &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, kunde det uti dens öra, som warit om språket okunnig, lätteligen blifwit &#039;&#039;Herkel&#039;&#039;. Åtminstone wet man ej i de norra Lapmarker, så mycket mig bekant är, af någon sådan Gud. Om &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; har jag tilförene något utlåtit mig. Men om Lapparna hafwa fått detta ordet af de gamla Hedniska folkslag, som dyrkade &#039;&#039;Herculem&#039;&#039;, och sedan ändrat det samma uti &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, emedan sådana ombytelser äro just ej hos dem owanlige, dertil dristar jag hwarken neka eller jaka.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 14.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Huru och på hwad sätt hwar och en i synnerhet af deße främmande Gudar blifwa hos Lapparna tjente och dyrkade, kan jag ej til alla delar säja. Man lärer ock näpligen wara i stånd at utnämna några wißa reglor derwid, emedan jag är af den tankan, at sjelfwa ordningen och sättet at tjena dem lärer ej hafwa bättre sammanhang, än grunden, på hwilken deras Gudars wäsende och antal sig stöder. Icke des mindre wil jag blott upräkna de sätt och maner jag blifwit warse, samt hwad öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; derwid kunnat blifwa mer bekante.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Huru de dyrka de Gudar och Naturer, til hwilka de ej hafwa några bilder, är mig okunnigt: undantagandes hwad jag om den förr omtalte &#039;&#039;Kuowa-manno&#039;&#039;, samt &#039;&#039;Jaulo-herra&#039;&#039; och &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; kunnat få höra af Lapparne sjelfwa förtäljas. Nämligen, hwad den första angår, berättade en gammal Hustru, det hennes Föräldrar plägade en wiß tid i &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad binda hö och gräs, sådant som de hafwa i sina skor och wantar, wid hornen på deras Renar: då man sedan med ringar och annat skrammel, samt bultande på ackijorna, bad &#039;&#039;Kuowo-manno&#039;&#039; äta. Hwaraf tillika skönjes, at de höllo denna Naturen ej allenast för et lefwande kreatur, utan ock sådant, som kunde lefwa af hö, samt behöfde genom allehanda buller och gny påkallas, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 15.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At man åt den så kallade Jul-herren plägar offra små skep eller båtar, besynnerligen under något gjordt löfte, derpå har jag sedt flera prof. Deße båtar om tre qwarters eller högst en alns längd hafwa warit tilhuggne med yxa af Furuträ med master uti, samt här och der korßade och med Renblod öfwerstrukne. Sådana båtar göra de gemenligen färdige til den tiden de slakta sina offer-Renar til Jul, emedan de skola under slaktandet med blod bestrykas. De jag sedt hafwa warit högt upsatte uti stora Granar, dock ej hängande, utan liggande på några af samma Granar ihopwekne qwistar, warandes äfwen sjelfwa Granarne korsade här och der, samt et godt stycke op med blod öfwerstrukne. Deße båtar finner man ej annorstädes, än omkring de ställen, hwarest de Jultiden haft sina kojor och tilhold. Til hwilkens ära de omtalte offer-Renar slaktas är owist: men at wid deras Julkojor (eller nu mera, et godt stycke derifrån), altid finnes offerlafwar, sådana som jag framdeles wil omtala, har jag flera resor märkt: liggande på bemälte lafwar ej allenast hornen af de slaktade Renarna, utan ock alla ben af det kött, som de då äta, och som är af samma Renar tagit.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 16.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Åt &#039;&#039;Ruotta pläga&#039;&#039; de äfwen samma tid hänga Näfwer-ryfwor eller små trattar af Näfwer gjorde, op i höga trän, hwilka trän äro mäst på twänne kanter tälgde och korßade. Uti deße ryfwor lägga de et stycke af all den mat, som de äta om Julafton och Julmorgon, hwilket ej är Kött, utan gemenligen Ost och Mjölk, eller ock Fisk. Hafwa de Mjöl, så göra de en kaka om en riksdalers storlek, men en god tum tjock, den de fylla med litet Mjölk och Ost, samt steka på glöden. Samma kaka lägga de uti en af de omtalte kärillen, i hwilkens brädd twenne träspjelkar äro stukne om en half alns längd, gjorde som spador. Detta blir ophängdt bredowid kojan, hwarest det ock warder sittandes; hwilket tillika med de öfriga ryfwor, i hwilka deras öfwerlefwor blifwa förwarade, äro &#039;&#039;destinerade&#039;&#039; åt den förr omtale &#039;&#039;Ruott&#039;&#039;a, på det han, efter deras föregifwande, ej må skada deras qwinfolk på et wist sätt (&#039;&#039;ne ventrem illarum terebret seu perforet&#039;&#039;).  Schefferus talar om deße offer något annorlunda, hwilket man ock torde somligstädes brukat, men emedan en Lapp berättat mig derom, som i sin enfaldighet ej trodde at sådant skulle wara någon widskepelse, så har jag fölgt hans tal, och lemnat andras berättelser å sido.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 17.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Deras offerlafwar, som jag flera resor nämnt, göra dem den tjensten som altare, men åro gjorde af trä och stå på 3 eller 4 stolpar, ifrån 2 til 4 alnar högt ifrån jorden. Då de offra något på dem, lägga de ofwan på och omkring dem Gran- och Björkris, samt qwista trän nedantil på alla sidor der omkring. Deße hafwa de antingen wid wißa tilfällen bak för deras kojor: eller äro de upbygde på andra ställen, hwarest de hafwa sina Trägudar, hafwandes oprest Träguden antingen ofwanuppå, eller, som allmännare är, bredo wid lafwen, likasom stödde han sig mot honom. På deße lägga de Renshorn eller det öfriga som jag kommer at omtala, men på de lafwar, som stå wid Stengudarna, hafwa de mäst de offer, som wildiuren eljest kunde draga bort.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De förnämligaste offren, som de på eller bredowid deße lafwar lägga och tilägna sina Gudar, äro gemenligen hornen och benen af sina Renar, hälst de Brun-Renar, som han slaktar Mathsmäßotiden om hösten. Deße offra de både på Sten- och Trägudar. Utan twifwel lära de hafwa någon wiß skildnad, då de skola offra åt åtskilliga Gudar, som mig är obekant, men så mycket jag kunnat inhämta, tjena de sina Stengudar, då de äro dem så nära: men eljest de af trä, dem de antingen göra nya, eller ock besöka de dem på de ställen hwarest de förrut oprest dem. De, som hafwa Trumma, säjas rådfråga sig med henne wid många tilfällen då de, samt hwad de på åtskilliga Gudar skola offra o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 18.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom de offer, til hwilka Lapparna årligen finna sig förpliktade, har jag funnit, at de offer, som han gör för nöds skull och under något löfte, falla honom undertiden något kostsammare. Ty, om folk eller deras kreatur blifwa sjuke och wantrifwas, eller ock om eljest något widrigt möter dem, få göra de löfte åt en wiß Gud (den de antingen sjelfwa hafwa bästa förtroende til, eller den deras Trumma pekar uppå), eller ock åt flere tillika at offra det eller det, om de winna sin önskan och undwika det onda. Det som de i ringare mål, til exempel om en ren sjuknar eller wantriswes, lofwa, plägar ej gerna sträcka sig längre, än til horn och ben af Renar. Til exempel, när en ren sjuknar, så gör Lappen löfte, at om han kommer sig före igen och lefwer, wil han en wiß tid slakta honom, samt ej hugga sönder eller låta förkomma något ben, utan altsammans förwara åt den Guden, som han gör löfte åt, och som han menar skal kunna hjelpa sig. Hwad Lappen sålunda lofwar, holler han troligen, och då han slaktar en sådan Ren, hugger han icke et ben sönder, utan delar honom led ifrån led, samt förwarar benen. Om en hund råkar draga bort något deraf, så måste han sätta sit lif til, och man offrar et af hans ben i stället. Man plägar ock undertiden så wäl wid deße som andra tilfällen smörja deße Gudar, dem de hafwa under några bilder opreste, med blodet och fetman af den Ren som slaktas, samt äfwen, som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; berättar, låta et stycke af hjertat och lungan följa med offren, dem de hänga i trän: jämwäl binda hwita och röda etc. trådar om hornen på den Ren, som slaktas för et märke åt hwilken Gud han blir förärd. Men om de, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse, med en hwit trå betekna Solen, en röd Storjunkaren, en swart åt de döda, kan wäl wara sant, ändock jag ej wist wet säja derom. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 19.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Men är det i något wigtigare ärende, som Lappen finner sig föranlåten at göra löfte, så kommer det ock undertiden an på andra kreatur, som Bockar, Getter, Får, samt Kattor och Hönstuppar, dem han köper och skaffar sig från Landsbygden, ehwad de må kosta, sedan han en gång lofwat dem. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwad Stengudarna, eller de så kallade &#039;&#039;Säite&#039;&#039; i synnerhet widkommer, så tyckas de af Lapparna blifwa holdne i långt större helighet, än de af trä. Man plägar omkring somliga stänga gärdesgårdar, ibland tämligen widt omkring. Om någon skiuter Ickornar, foglar eller andra diur innom samma gårdar, det är innom stenens rå, så måste han taga fötterna, hufwuden med wingarna och offra på stenen, men det öfriga beholler han sjelf. Man brukar på somliga ställen hwart år lyfta op stenarna och lägga fristkt Granris under och omkring dem, hwilket Lappen gör med blottadt hufwud och krypande på fyra fötter, äfwen som då han eljest går at offra: då han jämwäl af stenens tyngd eller lätthet kan sluta om han är ogunstig eller gunstig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Utom Renshornen och annat offer, som omtalt är, hwaraf på många ställen finnes en otrolig myckenhet, som Ättebackar samlade, ses ock undertiden omkring sådana ställen en ansenlig hop Näfwer-ryfwor fulla med matsaker och smorning. Ty, likasom Fjäll-Lappar och de som hafwa Renar offra gemenligen horn och ben, samt öfwerstryka sina Gudar med Renblod, så hafwa ock Fiskare-Lappar sina heliga stenar, Råd och wårdnader wid sina sjöar, dem de kalla &#039;&#039;Saiwo&#039;&#039;, hwilka Gudar de, utom andra föräringar, som oftast smörja med fiskflott: hwaraf, efter deras tro, skal förorsakas, at uti bemälte sjöar merendels är fetare fiskslag, än uti andra. Ju tididigare de smörja sina stenar, ju mera och fetare fisk förmena de sig få. Ehuru Fiskare-Lappar kunna således hafwa sina egna särskildt stenar ifrån de andras, så finner man dock sällan någon sten eller &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, som ej af bägge blir tjent, så framt de annars ligga så til at bägge nå dem. De Lappar, som hafwa Renar och fiska tillika, göra ock bägge delar, nämligen offra horn och ben, samt tillika smörja och rykta dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 20.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Hwad angår de öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; och maner förr, under och efter sjelfwa ofrandet, så är wäl sådant til en del skiljaktigt hos Fjäll- och Fiskare-Lappar, men kommer dock merendels på et ut. Bägge gå de til och ifrån ofrandet icke genom den rätta kojedören, utan genom en helig dör, som är en liten öpning bak på kojan, genom hwilken ock Fjäll-Lappen bär mäst altid in sit kött, åtminstone af sina offer-Renar, och Fiskare-Lappen sin fisk, besynnerligen då han fiskar uti de helige sjöarna. Genom samma dör får aldrig något qwinfolk gå, som ej eller öfwer hans fjät, då han går at offra eller fiska, Fiskare-Lappen får aldrig hafwa något qwinfolk med sig til hjelp, utan måste förse sig med folk annorstades ifrån, då han wil draga not i samma sjöar, om han ej har sjelf tilräckelig manshjelp: som ock aldrig något qwinfolk får på långt holl komma in til de ställen, hwarest deße helgade stenar äro upreste, ej eller fara omkring dem, så at om de wid sin flyttning ifrån Fjällen gått på höger om dem, så måste de wid deras flyttning tilbaka gå på samma sida, fast det woro tio mil til krok, emedan det eljest skal komma an ej allenast på helsan utan ock lifwet. Så tilstädja de ej eller en del andra saker komma at föras omkring deße orter: hwaraf jag år 1733 såg ögonskenligit prof, då en wiß Lapp wägrade mig en takhud til låns på min &#039;&#039;pagage&#039;&#039;-ackia, föregifwande at hon, efter den kosa jag föresatt mig, skulle komma at färdas omkring et passe, hwaraf han sig en stor olycka förmodade. Lade ock til, at der hon warit ny, hade det ej haft stort på sig, men emedan han henne länge brukat, wore det fara wid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 21.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Då Fjäll-Lappen går bort at offra, så måste hans hundar sättas i band. Slipper någon hund lös och kommer at gå öfwer hans fjät, så skola odjuren straxt komma ihop med hans Renare och om inga odjur äro å färde, skola hans hundar i deras ställe bita, sarga och döda boskapen, Fiskare-Lappen sätter ock sammaledes sina hundar i band, då han går at offra eller fiska i de helgade sjöarna. Då deße draga not i samma sjöar, få de aldrig nämna GUD. Den fisk de få måste de antingen wid samma sjö rensa och göra op, eller, om de bära honom hem oopgjord, låta honom komma in genom bakdören. Benen gifwa de icke sina hundar, innan de förrut lagt dem i kalt watn, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 22.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Det ömkeligaste är at se då Lappen (både Fjäll- och Fiskare-Lapp) går at offra. Ty, då han kommer så när, at han ser rummet hwarest Guden bor, så tager han af sig mößan samt begynner buga och bucka sig, och då han kommer närmare intil, börjar han krypa på fyra fötter intil des han kommer intil stenen, hwarest han lemnar sina offer. Om han brukar derwid något tal eller andra &#039;&#039;complementer&#039;&#039; är mig okunnigt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Et besynnerligit offer är det som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; nämner, och som jag äfwen tyckes hafwa funnit några spor til denna tiden, nämligen at man undertiden gör Afgudabeläten, dem man straxt efter offrandet tillika med offren gräfwer ned i jorden&amp;lt;ref&amp;gt;Hwar wid dock &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; (pag. 111) litet mißtagit sig; ty under det han &#039;&#039;verterade Spirri Nilses&#039;&#039; ord: den de sedan tillika med benen i jorden nedergrafwa, uti hwilka synes wara någon twetydighet, och owist, om particula den skal swara emot stenen eller Afguden, har &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; gifwit Latin derpå: &#039;&#039;postremo rangiferum una cum ossibus defodiunt in terra; &#039;&#039; der likwäl &#039;&#039;Auctoris&#039;&#039; mening lärer förmodeligen wara: den de, nämligen Afguden, sedan tillika med benen etc.; åtminstone är det nu obrukeligt at Lappen offrar åt sina Gudar någon hel Ren.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har funnit allehanda beläten och bilder (äfwen under liknelse af Renar) jämte åtskillig slags offer i marken nedgräfde och öfwerhölgde. Jag har ock sedt dem gräfne blott under snön, samt hölgde med trän och ris, förmodeligen emedan de antingen för is eller sten ej sluppit ned med dem i sjelfwa marken. Det synes som skulle sådana offer wara &#039;&#039;déstinerade&#039;&#039; åt dem, som äro rådande under jorden, lika som de lägga på marken och hänga op i trän åt dem som äro på jorden och i luften regerande.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En omständighet mins jag mig än hafwa hört wid offrandet, nämligen at då Lappen går til och från offrandet, får han ej ens tala, då någon kunde möta eller eljest råka honom. Detta har jag ej sjelf sedt, men holler det så mycket troligare, som jag märkt huru en del Fiskare-Lappar, under det de äro på sina fisk-fängen, ei wilja tala; och om man kommer oförwarandes på dem, så fly de, som wildjur, undan, at de må slippa uplåta munnen. &amp;lt;ref&amp;gt;Det berättas, at i Lule-Lapmark har för 30 år sedan sig tildragit, at enär Pesten ibland Rendjuren begynt gå i swang, hwarigenom en stor myckenhet af dem bortdödt, hafwer en Lapman trägit och med all uptänkelig flit flera resor om dagen infunnit sig hos sin och grannarnes Afgud, som de hade i skogen, i mening at han skulle hjelpa honom. Men enär ingen bot derå fölgde, förelade denne Lapman sin Afgud en wiß tid med utlåtande, at om han wille blifwa ärad och dyrkad för en Gud, så skulle han åtminstone innom samma tid stilla sjukdomen; Men i annor händelse blifwa förbränd och aldeles utrotad såsom en bedragare. Den förelagde tiden gick til ända, och Rendjurs störtningen påstod lika fult. Lapmannen lät fördenskul sit gjorde slut gå i werkställighet medelst en stor stockelds görande ikring och ofwanpå Afguden, hwilken så mycket förr blef förderfwad, som hela Bylaget i många tider den samma med åtskillige feta saker smort, och således hade elden med honom en större kraft, än uti annor osmord sten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Just då detta påstod, blef Lapmannens förfarande hos Byamännen bekant, hwilka derföre mangrant sig på platsen instälte, och i fult upsåt wille dräpa uphofsmannen, samt honom, såsom försoning hos Gudarna, låta förbränna. Men han gaf deremot tilkänna, huru ofta och trägit, som han denne Guden på sina knän och med bart hufwud troligen tilbedit och om hjelp anmodat, samt ändteligen honom en wiß dag förelagt, at stilla fänads störtningen med tilsäjelse och hot, som förmält är. Och emedan han ingen hjelp åstad komma kunnat, ty har han honom med allan rätt såsom en bedragare förbrändt, jämte förmodan: at om han warit den rätta Guden, som gjort himmel och jord med alt hwad deruti finnes, så hade han wäl kunnat borttaga sjukdomen och altid friat sig för elds förtäring, hwarmed the uti ondska församlade Lapmän blefwo stillade, samt låto sig åtnöja med hwad fom skedt war.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 23.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna, utom deras Afguderi, hafwa jämwäl namn före at wara starke i hwarjehanda Truldoms konster, är en sak, som är så allmänt bekant, at nästan ingen, som hört detta folket nämnas, ju hollit Lapp och Trollkarl för &#039;&#039;Synonyma&#039;&#039;, eller et och samma ord. At ju mycken widskepelse fins hos detta folket kan jag ei neka; men tror dock at ryktet gjort deras konst til många delar större, än hon är. At all widskepelse fordomdags kommit ifrån Norden, har warit en gammal sägn, hwilket &#039;&#039;Herodotus&#039;&#039; skal hafwa gifwit de gamla Skribenter anledning at tro, som sagt at &#039;&#039;Skytherna&#039;&#039;, från hwilka en hop helgedomar sig utspridt kring hela werlden, hafwa fått de samma ifrån &#039;&#039;Hyperboreis&#039;&#039; etc. &amp;lt;ref&amp;gt;Conf. Plin. Hist. Nat. L. IV. c. 12.&amp;lt;/ref&amp;gt; At förtiga hwad en del Utlänningar weta förtalja om oß i Swerige, så är det bekant, at få af den gemena hopen i de södre &#039;&#039;Provincier&#039;&#039; äro, som ju tro, at man i Norrland är i alla Truldoms konster mycket öfwad. I deße länder, hwarest sådana konster äro mindre bekante än nästan på någon annan ort, har man samma tanka om Lapparna. Då jag kom til Ume-Lapmark hördes ej af sådant, utan man hölt före, at man i Lule-Lapmark sådant brukade. Deße sköto åter skulden på Finnarna, o, s. w. Dock hwad jag hos deße af något wärde i dy mål hört och funnit, skal kort blifwa berättadt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 24.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Uti Gelliware Församling, hwarest man kan räkna af Lappar til hundrade matlag, dem jag allesamman wäl känner, har jag ej öfwer par personer fått namn uppå, som blifwit holdne för sådana at de kunnat i detta målet något göra, Jag talar ej om dem, som brukat allehanda skrock och widskepelser, emedan sådant sker snart allmänt, utan blott om dem, som ibland Lapparna blifwit holdne för Trollkarlar, och som kunnat genom Truldom göra sin nästa något godt eller ondt. I hwad mål de kunnat göra godt har jag förr til en del nämt, och består förnämligast deruti, at de förmenas med någon läsning och andra medel kunna hjelpa någon til helsan. De blifwa altså af dem, som äro i nöd, besökte, hwilka tilstå, at deras hjelpmedel ibland hulpit, och ibland ej. Äfwen holla de det för en god Truldom, at de kunna göra igen hwad stulit är. Men ibland de många stölder, som skedt sedan jag kommit dit, har jag ej ännu hört någon enda på det sättet hafwa fått igen sit, ej eller kan någon påminna sig sådant hafwa skedt. Så hafwa de ock wißa läsningar emot Spökerien (&#039;&#039;æpparlockus&#039;&#039;), hwilka dock jämwäl brukas af dem, som ej äro Trollkarlar; men deße måste de hafwa lärdt af sina grannar, emedan man uti sådana läsningar undertiden fått höra klara Skriftenes språk ur Davids Psalmer och andra böcker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 25.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad den Truldomen beträffar, med hwilken man plägar tilfoga någon ondt, som är at sända skott på honom och hans kreatur, med mera sådant, så har jag ej hört någon berättelse, som jag kan säja om sådant kunna aldeles öfwertyga mig. At de undertiden hotas at göra hwarandra ondt, som dock är en ilslughet hos dem, deraf kan man ingen ting sluta, så länge man ej rönt at deras hot haft någon werkan. At man undertiden hört dem joicka och siunga några onda önskningar, som jag märkt ej wara olika &#039;&#039;Busræ&#039;&#039; önskningar i &#039;&#039;Herröds&#039;&#039; och &#039;&#039;Bosa Saga&#039;&#039;. Det kan ej eller göra något til saken: emedan man har exempel på dem, som hotat förtrolla den andra, och jämwäl med de wanliga Truldoms &#039;&#039;Formulairen&#039;&#039; önskat ondt öfwer honom, hans hus och egendom; dock dermed ej det ringaste uträttat. Den enda berättelse, som warit uti förenämde Församling af någon trowärdighet, skal hafwa tildragit sig 1741 om hösten, at då en wiß Lapp-hustru, som begärat af deß Far sin afledne Moders kläder, men fick icke, hotades göra honom skada, blefwo dagen derpå några och 30 Renar för honom förskingrade. Detta är alt hwad jag hört i dylika mål ibland det folk, som hafwa namn före at wara de alrawildaste. Sådana Trollpackor förmenas hos Lapparna hafwa lärdt konsten af de Swenske, emedan de til en del mäst warit någon tid wistandes på landet. Warandes ock beklageligit, at man wet Nybyggare, som blifwit hitsände ifrån Wermeland och andra södre orter, hafwa gjort sådana konster, som satt alla Lapmarkens Inbyggare i förundran.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 26.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Jag nekar ej, at Truldom kan brukas så wäl ibland Lapparna som andra folkslag, och mäst hos dem, som minst weta; emedan jag wäl wet hwad den onda Anden uti och genom otrones barn kan uträtta, och dristar för ingen del at draga de exempel och berättelser i twifwelsmål, som af så lärde, förnuftige och hederlige Män blifwit rönte&amp;lt;ref&amp;gt;Hwaribland jag ock kan räkna hwad en wiß prestman i en annan Lapmark för mig berättat, om hvilkens trovärdighet jag ei må twifla, nämligen at de genom Truldom pläga skada och döda hwars andras Renar, samt at de undertiden upmana hwarandra dertil, då den, som är swagare i konsten, ei får taga sådant illa op, om han blir wunnen, utan plägar hälre utlåta sig i dylika ord: »Nu min Bror, aldrig tänkte jag du hade warit så stark i konsten,« etc.&amp;lt;/ref&amp;gt; som hos Schefferum och andra berättes. Men jag har den tron, at den Högste ej någonsin tilstadt eller tilstäder, at deße konster blifwa så allmänt brukade, som man föregifwit. Ty, det är för mig obegripeligit, huru någon nation kunde blifwa beståndandes, hos hwilken et så grufweligit Trolleri föröfwes, som man för detta berättat om Lapparna. Hos deße har jag wäl märkt så många trätor och twistigheter, som hos annat folk. Med Truldom höres ganska sällan at de skada hwarandra, men wäl antingen medelst lag och rätt, eller hugg och slag. Om samma konster blifwit nu i de fläste Lapmarker mindre öfwade än förr, sedan man märkt, at de största Trolkarlar warit gemenligen de största stackare, är mycket troligit. Men det är wist, at de äro ganska få, som lägga sig deruppå: och då de samme något besynnerligit uträtta, så är det ibland dem så sälsamt och underliga, som hos oß. Och emedan jag således har orsak at tro, det en stor del, som blifwit talt om Lapparnas Truldom, warit blott grundadt på gemene mans lösa rykten och berättelser, så holler jag det för &#039;&#039;injurieust&#039;&#039; emot sjelfwa nationen at tilwita dem en sådan last, för hwilken en och annan ibland dem kan wara häftad, och til hwilken de gemensamt draga en sådan leda, som någon af oß. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 27.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; skrifwer&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 144. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt; om Trollknutarna, genom hwilkas oplosande de sjöfarande kunna få så starkt wäder och wind de wilja: &#039;&#039;Hippotades, qui dat pro munere ventos, Curvet ut impulsos utilis aura sinus. (Ovid)&#039;&#039; eller om et stags djeflar, som Lappen förwarar i en pung, ur hwilken han dageligen utsläpper en, och kallas &#039;&#039;Gan&#039;&#039;, hwilken skadar folk och boskap samt sönderbråkar hällar; eller om &#039;&#039;Tyre&#039;&#039;; eller at de med sin Truldom kunna komma skeppen på hafwet i deras häftigaste lopp at twär stadna och blifwa för alt wäder orörlige, samt mycket annat, som af gemene man kringföres, sådant är denna tiden ohördt på de orter jag warit i Lapmarken wistande. &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039;, som om alla deße saker ej fant något &#039;&#039;hodiernos&#039;&#039; &#039;&#039;Scriptores&#039;&#039;, af hwilkas Skrifter och berättelser han sig eljest betjente, mente sådant härröra deraf, at deße ej warit wid sjösidan wistande, utan woro &#039;&#039;homines mediterranei&#039;&#039;. Men om sådana saker blifwit den tiden bedrefne af Lapparna i Norrige och Wästersjön, emedan Norrske Skribenter i synnerhet &#039;&#039;citeras&#039;&#039;, så hade det i Pite- och Torne-Lapmarker ej kunnat wara obekant.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 28.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
En annan sak är det med detta folkets nästan kring hela werlden bekanta Spåtrummor (&#039;&#039;Gobdas&#039;&#039;), dem jag wäl ei ännu fått se i Lapmarken, men måste dock tilstå, at de på somlige orter torde ej ännu aldeles wara komne ur bruk, eller förglömde, ändock man för de skarpa &#039;&#039;inquisitioner&#039;&#039;, som derwid blifwit gjorde, ej widare, än i löndom dermed omgår. De som sådant bruka, göra det i sådan tysthet, at näpligen deras eget folk få weta derutaf, emedan de weta det kommer på lifwet an, och at de af andra, som sådana ej bruka, lätteligen kunde blifwa angifne. Och detta är orsaken, hwarföre ei eller någon dristar sig at dem och de &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039;, man derwid brukat, redigt beskrifwa. Jag kan således ej med någon trygghet härom yttra mig widare, än hwad jag af allmänna rykten fått förnimma, nämligen, at de bruka dem för orakel, i det de, i anseende til de figurer deruppå äro målade, förmena sig kunna få weta hwad som tildrager sig på fjärran orter, om deras Björn- och djurjagter skola wäl lyckas, hwaraf wiße sjukdomar äro timade, och huru de kunna botas&amp;lt;ref&amp;gt;I detta målet wet jag exempel på en wiß Lapp i Nederbyn, som fastnade för en tid tilbaka i en swår sjukdom, och rådfrågade sig fördenskul med sin Trumma. Och emedan under &#039;&#039;operationen&#039;&#039; lotten föll på en af hans bästa Renar, lät han straxt slagta honom, i mening och hopp at få på det sättet sjelf lefwa. Men det liste ej, emedan han måste straxt derpå i egen person sjelf dö.&amp;lt;/ref&amp;gt; på hwad sätt och med hwilka offer de wißa tider kunna bäst behaga sina afgudar o. s. w. Ty emedan de hafwa i alla sådana händelser wißa och särskildta märken målade på Trumman, inbilla de sig få säker och tilförlitelig kundskap om alt, sedan deras ringknippa under wißa sånger och slag på Trumman medelst en hammare, som är gjord as Renshorn, på et wist märke eller figur stadnat. Detta skulle jag anse för et gyckelspel eller en blott widskepelse utan effect och werkan, om icke Lappens beswimande, som med så många säkra och ofelbara witnens besannande blifwit rönt, tyktes hafwa något besynnerligit med sig, efter man säger at han under sit slående och sjungande faller ned som wore han död på jorden, och wid upwaknandet wet berätta hwad på fjärran orter skedt och annat, som han begärt få weta. Men detta händer ej androm, än dem, som hafwa namn före at wara Trollkarlar och äro således med den Onda Anden i en närmare bekantskap och förbindelse. Ty, de andre, som bruka deße &#039;&#039;instrumenter&#039;&#039;, hafwa dem blott som medel at få weta något hemligit&amp;lt;ref&amp;gt; Det säjes at för 40 år sedan, skal det tildragit sig i Lule-Lapmark, under påstående upbörds stämning, at en Lapman om en aftonstund kommit til Lapfogden, och sig beklagat, huruledes en af des grannar, som han ock namngifwit, för honom bortstulit något Silfwer, men hade dock dertil intet laga bewis. Fogden lät fördenskul följande dagen sammankalla de Lapmän af bylaget som wore wid marknadsplatsen, och bestodo af 10 eller 12, samt anstälde ransakning på följanjande sätt:&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Fogden lät ställa et bord ut på marken, och Lapmännen rundt deromkring, förkunnande derpå, at han om den angifne stölden ransaka skulle, och satte &#039;&#039;Compassen&#039;&#039; midt på bordet, hwilken han kallade sin Spåtrumma, och gaf de närwarande tilkänna at sedan han trillat &#039;&#039;Compass&#039;&#039;skifwan ikring, skulle det derpå utsatte teknet, som bestod af en fogelfjäder, stadna gent emot Tjufwen. Så snart skifwan stannade, och teknet wiste, efter fogdens förut gjorde tilställning, midt på den angifne Lappen, begjärte han få sjelf å nyo trilla om skifwan, både andra och 3die gången; men bägge gångarne hade teknet ock en lika utvisning, hvilket icke allenast uträttade så mycket, at Tjufwen tilstod sin utöfwade stöld, utan ock infant sig natten derpå hos Fogden med begäran, at få köpa des Trumma, som han förmärkt wara långt starkare än hans. For Compassen böd han ock ansenlig betalning.&amp;lt;/ref&amp;gt;: hwilket förekommer mig som wåra Kast-böcker eller Lyckohjul, som wäl äro af förståndigt folk för ro skull gjorde, men ofta af de enfaldige til widskepelse brukas. Den som åstundar utförligare sammanhang häruppå, finner sådant hos &#039;&#039;Schefferum&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. Cap. IX.&amp;lt;/ref&amp;gt;, emedan jag, som ej ens fått se dem, dristar ej eller widare beskrifwa dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 29.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
I somlige Lapmarker har man wetat berätta om den konsten at göra det den andra måste löpa Warg, ändock sådant på de andra och mäste ställen är ohördt. För några år tilbaka berättade en Lapp uti en wiß Församling för sin Själesörjare, at då han skulle taga skinnet af en Warg, fann han under huden et Tenbälte samt pung och knifslidor. En annan berättade för många år, äfwen för Häradshöfdingen i orten, at en wiß man kommit och bedt honom om förlåtelse, at han året tilförene, såsom Warg, dräpte tre Renar för honom, det ock denne sig påminte. Jag wet, at en sådan sak holles ibland de lärde &#039;&#039;inter paradoxa vulgaria&#039;&#039;. Jag har sådant ej sedt. Men är det sant, så lärer det wara den Ondas gäckeri, hwarmed han bjuder til at apa efter Skaparens underwerk på &#039;&#039;Nebucadnezar&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 30.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Af gammalt hafwa Lapparna brukat åtskillige widskepelser med sina döda. At de undertiden offrat några år Renar til deras åminnelse, blir äfwen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 317.&amp;lt;/ref&amp;gt; förmält, som berättar&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 117.&amp;lt;/ref&amp;gt; dem holla sina döde såsom &#039;&#039;Deos minores gentium&#039;&#039;, och således offra deße &#039;&#039;manibus&#039;&#039; såsom sina andra Gudar. De döda, eller deras manes, berättar han kallas hos Lapparna &#039;&#039;Sitte&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt; Hwilket lärer komma af en orätt version af de orden &#039;&#039;maite verro jabmike sitte&#039;&#039;. Ty då man gifwit deruppå et sådant Latin, &#039;&#039;quodnam sacrificium poscitis manes? &#039;&#039; så kunde det synas som woro sitte och &#039;&#039;manes&#039;&#039; swarande emot hwarandra. Hade &#039;&#039;Anonymus&#039;&#039; skrifwit: &#039;&#039;Quodnam sacrificium, manes, poicitis? &#039;&#039; så hade &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; förmodeligen ej misstagit sig, ehuru det dock eljest synes antingen wara mindre &#039;&#039;accurat verteradt&#039;&#039;, eller de Lapske orden orätt utförde.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har ej annat ord hört uppå de döda, än &#039;&#039;Jabmig&#039;&#039; eller &#039;&#039;æppar&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Undantagande &#039;&#039;rauke&#039;&#039; det de bruka likasom wi det ordet salig om de döda, Til exempel &#039;&#039;attjam rauke&#039;&#039;, min salige fader.&amp;lt;/ref&amp;gt;, (så kalla de barnen, som dödt utan döpelse), och Lapparna hafwa jemwäl tilståt det man undertiden en lång tid brukat offra åt dem. At de eljest haft sälsamma tankar om dem, har jag märkt dels derutaf, at när de swept dem, hafwa de sedt noga efter om swepningen wälbetäkt hela kroppen, föregifwande at själen, om kroppen ej wore wäl omswept, skulle slippa bort, dels emedan de på somliga ställen brukat lägga tobak, yxa, några torra stickor samt eldsaker, etc. uti Likkistan. I Åsele Lapmark blef man för en tid sedan warse sådana saker, då man wid Kyrkan af en händelse komat byta om Likkista. I Kaitom har det warit brukeligit, at när den dödas slägtingar eller goda wänner farit förbi de ställen, på hwilka de haft sina Lik obegrafna, hafwa de kastat åt dem et stycke tobak. För en gammal widskepelse kan det ock räknas, at de somligstädes pläga nedergrafwa med Liket de kläder, i hwilka någon blifwit död, samt merendels förtära den Renen wid grafölet, med hwilken den döde blifwit förd til grafwen, som ock sedermera des ben i jorden begrafwa.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hurudan tanka de eljest haft om sina döda har jag kunnat sluta af en wiß Laps utlåtelse öfwer en man som dödde i sin bästa ålder. Gud hade ej, sade han, så snart tagit en sådan man til sig, om han honom ej behöft och haft arbete, at sätta honom göra. Det är ock wist, at aldrig sättes den Ren för oket mera, som dragit en död til grafwa. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 31.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At de jemwäl på många ställen bruka allehanda skrock med djur- och fiskefången, utom de Afgudiske konster jag tilförene nämnt, har man tid efter annan försport. En trowärdig Bonde på Landsbygden berättade, at då han för en tid tilbaka hade en Lapp i sällskap då han wille skjuta en Björn, blef han, sedan de fått djuret, tillika med de andre följeslagare af samma Lapp warnad at ej smörja sina skor med denna Björnens ister, med föregifwande, at der han det gjorde, skulle en Björn taga lifwet af honom. Deße, som ej wille tro Lappen, gjorde twärt emot hans förmaning. Hwarpå hände, at samma Lapp året derefter, under det han gick wall, måste ej allenast för en Björn sätta lifwet til, utan ock blifwa af honom i grund opäten. Om detta är sant, hwilket dock samma Bonde betygade, måste det utan twifwel hafwa härkommit af någon djefwulsk förpliktelse, den han sig tilförene underkastat. Eljest kan jag ej dertil gifwa skäl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 32.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Iöfrigit är det wist, at detta folket, hälst wid Björnjagter, bruka många &#039;&#039;Ceremomer&#039;&#039;, om hwilka hwarest de tagit dem, antingen af sina grannar, eller sjelfwa updiktat dem, är owist. Man wil ej nämna om Spåtrumman, af hwilken de betjent sig at få weta om deras jagt skulle lyckas eller ej, emedan derom något tilförene är nämnt, utan de hafwa derwid wißa joikningar och sånger, dem de bruka dels då de dräpit Björnen och under det de föra honom hem, dels då de komma fram, samt äta op honom, etc. hwilka wisor äro af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; til en del beskrefna&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 233. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt;, ändock man tror, at deße wisor äro i Lapmarkerne något &#039;&#039;variable&#039;&#039;. Då de draga honom utur sit bo eller hide, pläga de piska honom med ris, och den som är baneman slår gemenligen en Mäßings nagla uti sin byßa, eller hänger han något sådant märke på sin hals, det han bär en lång tid antingen som et heders tekn at han giort en så berömlig gerning, eller af någon widskepelse, kan jag ej wist säja. Besynnerligit är det, at de uti sina wisor ibland annat aflägga sin tacksäjelse hos honom, at han låtit dem dräpa sig och ej gjort dem skada: samt at deras hustrur måste wid hemkomsten tugga Albark och spotta dem i ansigtet, sjunga segersånger, samt skynda sig ut genom den rätta dören, under det de komma sjelfwe in genom heligdören. Björnen koka de på somliga ställen op merendels på en gång, och byta sedan köttet; men hufwudet koka de helt och hollet, samt förwara wäl hufwudskålen och benen, som skola begrafwas, och om en hund drager bort något ben, så måste han sätta sit ben i stället, lika som förr är talt om offren. En del tilstädja ej sina hustrur och barn äta af köttet. Somlige tillåta sina hustrur at äta deraf, åtminstone wißa delar, men det skal ske genom en Mäßingsring, den de sätta för munnen. Somligstädes plägar man gräfwa ned ej allenast, som förr mäldt är, hufwudskålen och benen, utan jemwäl et par skidor, hyfwel, knif, et stycke Mäßing, etc. hwarmed han utan twifwel skal hjelpa sig fram i den andra werlden. Ömkeligit, at deße människor wilja änteligen tro det Björnen skal upstå och lefwa efter döden, när de likwäl äro sjelfwe nog twifwelaktige om deras egen upståndelse, ändock de undertiden säja sig tro, at de efter döden skola lefwa, eller, efter deras ordasätt, wandra i den andra werlden. Hwad öfrigit härwid wore at berätta, och som af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; på anförde ställe blifwit widlyftigare omtalt, går jag för kortheten skul förbi. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 33.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Så har det ej eller hos Lapparna varit obrukeligit at lämpa både Guds dyra ord och jemwäl wåra Christeliga helgedomar til sina widskepelser. Jag har tilförene något nämnt om deras läsningar, som til en stor del befinnas wara tagne ur Guds heliga Ord, men genom deßas widskepliga bruk skändeligen mißbrukade. Jag wille tro, at de tagit de maneren til at korßa sina Afgudabeläten, etc. af bilderna, som de sedt uti wåra Swenska Kyrkor, som jag ock har hollit före, at de Fartyg de pläga hänga op i trän, äro efterdömen af de Skepp, som man plägar hänga op i somliga Kyrkor på landsbygden och jemwäl i Lapmarken, ändock jag finner &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; hafwa andra tankar derom&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 119.&amp;lt;/ref&amp;gt;. I Jockmocks Kyrka war för en tid mycket i bruk, at man hemligen bar in en hop byltor och slarfwor af allehanda slag, dem de stoppat under wäggarna och i holen wid Kyrkogolfwet. Men sedan deras Capellan lät söka op alla deße gömslor och för deras ögon offenteligen bränna op dem, har man ej hört widare deraf. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 34.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom hittils omtalte Lapparnas Afgudar och widskepelser, kunde man ännu upräkna en hop af mindre wärde, der ej detta gjorde tilfyllest at wisa, det tilståndet i somliga Lapmarken är ännu nog beklageligit. Man kan ej eller neka, at de ju uti alt detta äro, som i tungomål, seder och opförande, fins emellan olika och skiljaktige: och jag har märkt at de nu mera, sedan Guds hel. Ord begynt wisa sin werkan ibland dem, mycket kommit i oordning med sina konster, hwaraf är skedt, at man nu har swårare före at komma under wädret med sjelfwa sammanhanget af deras Afgudatjenster, än fordomdags. De som ännu lefwa i sit mörker kunna ej bewekas at rätt beskrifwa sina konster, eller drista de det göra. Och de, som fått smak af Christendomen, blyas merendels wid at tala om sådant; hwaraf händt, at då jag fått se ögonskenliga märken til något dylikt, hafwa deße sökt ej allenast at förtiga det, utan ock at wända det til andra ändamål. Jag har just ej eller warit så mycket angelägen at utspana deras werk, efter jag sedt man kunde ingen nyttig sanning upfinna, om man än wiste et noga sammanhang på hela deras Afgudatjenst, ej eller någon nytta dermed skaffa, emedan det fast nödigare är, at häfwa otron och mörkret ur deras hjertan och sinnen, då det öfriga lärer af sig sjelft, med Guds hjelp, småningom förswinna, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 35.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Imedlertid får man mer än ofta förundra sig, då man hörer en del af detta folket så redigt och förnuftigt tala och utlåta sig om alt annat, men i sin Afgudatjenst bära sig så oförnuftigt åt. Hwaraf man har tilfälle at utröna huru djupa rötter en wedertagen widskepelse och wane kunna hafwa i en människas hjerta. Och, emedan jag sedt Nybyggare, som warit så wäl för sig komne, at de läst i bok, samt haft både Bibel och andra andeliga böcker, men genom omgänget med Lapparna blifwit bögde til en hop af de upräknade widskepelser, dem de brukat utan eftertanka och blott af en wana samt naturlig räddhoga för landsens helgedomar, har jag haft tilfälle at göra öfwer detta folket den anmärkning, at det lärer både falla swårt och gå långsamt til, innan man får alla deras widskepelser ifrån dem. Imedlertid är på de fläste ställen en god begynnelse gjord, och i anseende til Guds heliga Ords dageliga tilwäxt och förökelse i denna werldenes del, har man at trösta sig dermed, at ändock sådant för människom är omöjeligit, så äro för Gudi all ting möjelig&amp;lt;ref&amp;gt;Matth. 19: 26.&amp;lt;/ref&amp;gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på svensk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Pehr Högström]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84526</id>
		<title>Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84526"/>
		<updated>2026-08-07T07:10:27Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser]] !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Pehr Högström.jpg|thumb|200px|&amp;lt;center&amp;gt;Pehr Högström (1714-1784)&amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Pehr Högström&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
1747&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af &amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrifning Öfwer de&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &#039;&#039;&#039;til Sweriges Krona lydande Lapmarker&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 1&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
EHuru nu mera alla Swenska Lapmarker bekänna sig til det Christeliga namnet, och äro jämwäl til en stor del uti deras Christendom emot mångas förmodan rotade och grundade, som man framdeles på sit ställe får omröra; så måste man dock på många orter i deße Länder ännu finna så mycket mörker och vilfarelse, at man föga Christligt kan märka hos dem, då man tager undan at de äro döpte och at de med munnen bekänna sig för Christne. Häraf sker, at på de ställen, hwarest et mindre antal af nitälskande Prestmän warit, eller der man för orternas aflägsenhet hwarken haft tilfälle at något oftare få dem til Guds hus, eller sjelfwe hunnit med at så ofta, som kunnat behöfwas, besöka dem, finner man många hedniska aflefwor och widskepelser, ja ock uppenbarligit afguderi och belätens tilbedjande, som lärer skönjas af det, som jag i detta Capitel beslutit at korteligen omtala.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sådana hedniska seder och opförande wilja de så mycket swårare låta förmå sig at aflägga, som denna Nationen är benägen at hysa ganska stor wördnad och höga tankar för sina gamla Förfäder, hollande gemenligen alt hwad de gjort och brukat för godt och lofligit. Och, som de gemenligen holla de äldre tider, förr än Christendomen blef hos dem fortplantad, för bättre och lyckligare, än de närwarande, samt deras Förfäder för rikare och mera wälmående, än de sjelfwe nu; så wet jag mig hafwa träffat dem, som beklagat at deras konster och widskepelser nu förfallit, emedan de hade frukten deraf, nämligen fattigdom och en tilstundande allmän olycka, för ögonen, föga annorledes, än Judafolket bemötte Jeremiam. &amp;lt;ref&amp;gt;Cap. 44: 17, 18.&amp;lt;/ref&amp;gt; I hwilket mål jag beklagar mig måste berätta om detta folket hwad som fordom sades om de Samaritaner, nämligen at de fruktade HERran och tjente likwäl afgudomen&amp;lt;ref&amp;gt;2. Reg. 17: 23.&amp;lt;/ref&amp;gt;. De äro döpte och bekänna sig til det Christeliga namnet, men bruka dock hemligen sina asgudiska konster och hedniska åtbörder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 2&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Om deße saker, nämligen Lapparnas truldom, widskepelser och afguda-tienster, har jag mycket hört och sedt både talas och skrifwas. At ock berättelserna om sådant äro undertiden nog skiljaktige, har jag äfwen i akt tagit, som kommit antingen af osanna rykten, eller ock, som mycket troligit är, af sedernas och manerens skiljaktighet i åtskilliga Lapmarker. För samma orsak har jag i dy mål ej dristat anföra något lånt antingen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; eller andra, som sådant beskrifwit, utan blott hwad jag med egna ögon sedt, eller af trowärdigt folk, besynnerligen &#039;&#039;testibus oculatis&#039;&#039; hört berättas, om det, som nyligast skedt i dylika mål: och det i Kaitom Församling, såsom et folk, som jag funnit med all rätt bära det namn de fått, nämligen at wara i Christendomen minst för sig komne bland alla Församlingar i Lapmarken, I hwilket afseende min Läsare ej får undra, om jag kommer at tala om sådant, som antingen hos andra ej finnes eller ifrån deras berättelser något afwiker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 3.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså förnämligast deras Afguderi beträffar, så har jag märkt at de bära sig mycket likt åt med andra hedniska Nationer i det målet, at ehuru de ärkänna en Öfwer-HErre och Gud öfwer alt, som de kalla &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Hwilket ord, utom den bemärkelse de nu som Christne hafwa deruppå, ej så egenteligen swarar emot Deus som fast mer emot &#039;&#039;Jupiter&#039;&#039; hos Latinerna.&amp;lt;/ref&amp;gt;, så hafwa de jämwäl en hop andra naturer, dem de dyrka och tilbedja, en del såsom onda, hwilka kunna tilfoga dem ondt, endel som goda, hwilka kunna göra dem godt; finnande sig föranlåtne at med lika fog dyrka dem bägge, de förra at blidka och förmå til at ej tilfoga dem det onda, och hos de sednare at komma i en god åtanka, på det de af deras wälgörande ständigt måge wara delaktige.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 4.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Som hufwudet för deße goda naturer är &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; som sagt är, så har jag ock blifwit warse, at de werkeligen holla &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; för en hufwudman för de onda, Ty, emedan detta namnet &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; ej är något nytt ord, utansådant som de äfwen brukat, innan någon af dem fått smak af den Christna Läran, så hafwa ej eller alla Lappar ännu fått deruppå samma begrep. De som ega någon kundskap om Christendomen, hafwa derom samma tankar, som wi om den Onda andan. Men de öfrige hafwa i sjelfwa werket haft deruppå et sådant begrep, som de gamla hedniske Nationer om sit onda &#039;&#039;principio&#039;&#039;, som de mente wara lika ewigt med Gud. Detta sluter jag af de berättelser jag på sit ställe til en del nämt, nämligen &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; war i råd med Gud eller &#039;&#039;Jubme&#039;&#039;l då werlden skulle skapas, och at jemwäl han war orsaken at intet alt blef så godt, som &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; wille hafwat. Och at han jemwäl täflar med Gud om Allmagten, har man af andra deras berättelser förnummit. En wiß Lapp har, utom annat, wetat tala om en tid, da &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; gjorde sig kädjor af järn, hwarmed han bandt &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;, samt kastade öfwer honom et stort berg, då &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; låg under berget, utan at slippa derifrån. Sedan bandt &#039;&#039;Jubmel Perkel&#039;&#039; och kastade et berg öfwer honom. Men den Onda slet sig lös, så at stenar och dam foro himmels högt, o. s. w. Om uti alt detta afbildas någon strid emellan deras förmenta Stamfader &#039;&#039;Jumi&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jumo&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Se Scheff. Lappon. pag. 43.&amp;lt;/ref&amp;gt; och någon deras fiendsman, Birkal, etc. kunde någon gißa, men emedan ingen Christen kan hysa så nedriga tankar om wår Allswoldige och härlige Gud, ej eller så höga om den orena Andan, så skönjes nogsamt, at både &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; och &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; hos de fordna Lappar och jemwäl ännu hos de klentrogne kunna räknas för deras Afgudar. Det skönjes ock tillika, at de ej warit frie ifrån &#039;&#039;Anthropomorphismo&#039;&#039;. Och emedan de hafwa tilägnat den Onda jämte Gud en så stor magt, så undrar man ej, om de, som andre Hedningar, sökt på hwarjehanda sätt at blidka denna Onda andan, på det han ej måtte tilskynda dem så mycket ondt, som han eljest wore i stånd at tilfoga dem. Det är altså nödigt för Lärarena i Lapmarken, det de beflita sig om at redigt &#039;&#039;evolvera notiones Dei &amp;amp; Diaboli&#039;&#039; efter wår Christeliga &#039;&#039;Religion&#039;&#039;, på det det arma folket under deße namnen ej måge blifwa bedragne och förwillade.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 5.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Jag har tilförene förmält huruledes Lapparna på den ort jag wistats hollit före, at Gud omedelbarligen låter höra sig, då åskan bulrar. Men jag har ock märkt at en del holla den, som förrättar sjelfwa actum, eller bulret för et lefwande ting och en särskild natur, &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; kallar det &#039;&#039;Thor&#039;&#039; eller &#039;&#039;Tiermes&#039;&#039;, som Lapparna eljest kalla &#039;&#039;Aijeke (Aja, Atja)&#039;&#039;, som det ock hos oß blifwit kalladt både Thor och Storfader. Hos mina Lappar har jag märkt, at de holla det för et särskildt wäsende ifrån Gud, och jemwäl sådant, som är både godt och ondt, emedan denna naturen, efter deras berättelse, blifwit af &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; stjälandes skapad i en stenklippa, utan at Jubmel skulle få weta derutaf; men sedan &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; eller Gud fick det samma weta, gick han dit, samt hämtade ut och födde op honom, Och emedan denna Thorgubbe är således den Ondas barn, men Guds fosterson (efter deras eget ordasätt), så är han både god och ond; warandes hans förnämsta och egenteliga göremål at döda och förgöra alla Troll och spökerien, som ock deras &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, hwarom framdeles skal talas, ofta af åskan blifwa rörde, hwilket han, efter deras mening, gör med sin boga, Regnbogen, som de kalla &#039;&#039;Ajanjokßa&#039;&#039;, eller Storfadrens boga. Och emedan han dermed gör människorna godt, at han utrotar deße Trollskaper, hwilket de finna sig pliktige at erkänna, hälst han ock i annor händelse, besynnerligen då han rörer deras helgedomar, kan göra dem skada, så bör han jemwäl räknas ibland deras fordna Afgudar. Men eliest har jag åter af andra Lappar fått inhämta om samma person följande händelse; at då en flicka hade i skogen satt sig wid et trä, kom den Onda och bad henne lägga torr Tjäruwed i sin Mudd, den hon hade under hufwudet: men när han denna weden itändt och hon blef warse at denne hade horn, wardt hon förskräkt och skulle fly, men slapp ej undan hans wåldsamhet, hwaraf hon blef hafwande och födde en son, som ouphörligen gret och wiste sig orolig. Gud kom och tog barnet med sig op i skyn, samt frågade hwilkom det wille wara til hjelp, anten sin Far eller Mor? Barnet swarade sig wilja hjelpa Modren och förfölja Fadren med all sin slägt, det han ock nu gör, far i luften, klyfwer berg och slår eld i trän, då de göma sig under dem, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 6.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna ock trodt på någon, som de kallat &#039;&#039;Saracka&#039;&#039;, har den nitälskande Danska Läraren &#039;&#039;Thomas von Westen&#039;&#039; för detta berättat, och jemwäl den samma beskrifwit. Det är wist, at man i somliga Lapmarker brukat det ordet &#039;&#039;Saragads&#039;&#039; för et &#039;&#039;Nomen Appellativum&#039;&#039;, i stället för &#039;&#039;Creator&#039;&#039;. I Kaitom har man andra ord på skapare och skapa, nämlipen &#039;&#039;Seunedie&#039;&#039; och &#039;&#039;Seunedet&#039;&#039; men Sarak är ej eller obekant, emedan det händt, at då man frågat dem hwilken som skapat werlden, har en del swarat Sarak. Jag har om denna person af Lapparnas mun ej kunnat få något redigt begrep. Men efter berättelserna af andra har jag funnit dem holla honom nästan som en &#039;&#039;naturam naturantem&#039;&#039;, dock särskild ifrån Gud, som werkar wid människors och andra kreaturs födelser, deras trefnad och bibehollelse, etc. och lärer altså äfwen kunna räknas ibland deras gamla Afgudar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 7.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Utom deße förenämde Gudar, som jag ej märkt dem hafwa under några bilder eller beläten tilbedit, har jag ock tid efter annan i akt tagit, at de hafwa jemwäl en hop andra &#039;&#039;genios&#039;&#039;, halfgudar eller något dylikt: wetandes jag ej huru stor ära de göra dem, eller under hwad wärde och &#039;&#039;Character&#039;&#039; de blifwa af dem holdne. Det wet jag, at en del föreställa sig sådana, som äro regerande dels i luften, dels på jorden, dels under jorden, dem de finna sig pliktige at på wist sätt hedra och wörda. Ibland hwilka jag ock kan räkna dem, som de mena ej allenast wara regerande wid hwart och et stånd och lefnadssätt, utan jemwäl wid alla tider och månader i året, o. s. w. En af detta sista slaget har jag märkt dem hafwa på &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad, som de kalla &#039;&#039;Kuowa manno:&#039;&#039; äfwen för Julhögtiden, som de kalla &#039;&#039;Jaluoherra&#039;&#039; (Julherren), samt Julaftonen, som de kalla &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; eller &#039;&#039;Druetta&#039;&#039; (Drott). Hwad &#039;&#039;Jauloherra&#039;&#039; är för en person kan jag ej wist säja, så framt de ej af en Hednisk &#039;&#039;κακοζ ηλια&#039;&#039; derunder förstå wår Frälsare. Men &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; torde wara någon af deras eller wåra fordna Drottar, som gjort dem något godt, eller ock snarare ondt, emedan man af det, som framdeles skal berättas, nogsamt ser, at han hos dem blir dyrkad, som en annan &#039;&#039;averruncus&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 8.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At de ock jämte deße hafwa werkeligen, som andra Hedningar, tilbedit Afgudabeläten, är beklagligen rönt. Ty at någon nation skulle denna tiden tibedia stockar och stenar, har iag näpligen welat tro, innan jag i denna Lule-Lapmark tid efter annan fått med egna ögon se sådana styggelser. I Jockmocks Prestegård förwaras trenne sådana beläten, tilhugne med yxa af rötter under liknelse af människor, hwilka om år 1738 blifwit tagne af en Kaitom Lapp, som inför Häradsrätten sedermera bekände, huru han med bugande och tilbedjande fallit dem til fota. Den ena kallade han &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039; och war den största. Om de andra, som woro smärre, &#039;&#039;repræsenterade&#039;&#039; hans hustru, barn eller drängar, är mig obekant. Jag har jemwäl sedermera tid efter annan flerestädes under mina resor blifwit warse sådana beläten wid deras offerlafwar, om hwilka framdeles skal talas, warandes ei annat, än rötter merendels af Björk, dem de wändt op och med yxa tiltälgt som et hufwud, utwisandes sjelfwa stommen eller stubben det öfriga af en kropp med fötterna, Deße stå antingen ständigt på sina wißa ställen, och blifwa dock årligen med offer besökte, då Lappen kommer at ligga dem så när, eller upsättas de hwart år höstetiden merendels på de rum, der de slakta sina Brun-Renar: eller äro de ock på stora berg och högder upreste, der de af en större myckenhet Lappar blifwa besökte och hedrade. Hwaraf skönjes, at af deße Afgudar måste gifwas åtskilligt slag, blifwandes en del ansedde för Landsgudar, dem wißa Lappar wid något tilfälle åt sig sjelfwa i synnerhet uprest: hafwandes jag ock förnummit, at de undertiden göra woldswerkan på hwars andras Helgedomar, hwaraf jag såg prof om wåren 1742, då en häftig fiendskap upkom emellan twänne Lappar, emedan den ena hade huggit sönder hornen och benen, som den andra hade åt sina gudar på en lafwa wid sit kojeställe uprest. Om alla förenämde Trägudar heta Storjunkare, kan jag ej försäkra; men at jag ofta under mina resor sedt dem på åtskilligt sätt gjorde, kan jag ej neka. At ock Lapparna sjelfwa kalla dem så wäl som sina Stengudar undertiden Passe&amp;lt;ref&amp;gt;Detta ordet &#039;&#039;Passe, Basse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Bisse&#039;&#039; brukas nu af Lärarena i somliga Lapmarker i stället för &#039;&#039;Sanctus&#039;&#039;. Men i sjelfwa werket hafwa Lapparna förståt dermed sina Afgudiska helgedomar. Om det är i någon slägtskap med de gamla Swenskars &#039;&#039;Buse, Bjesse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Basse&#039;&#039; (Se &#039;&#039;Rudb. Atlant. Tom. pag. 448&#039;&#039;), hwarmed de förståt den Onda sjelf, lemnas til andras bedöme.&amp;lt;/ref&amp;gt;, har jag jemwäl tagit i akt. Det är ock märkeligt, at de Trägudar jag sedt, hafwa mäst öfwer alt warit korßade, samt med blod öfwerstrukne. I Kimi Lapmark och Trinnäs berättar man, Lapparna hafwa på Fjällen dyrkat en Afgudinna uti en Trästubbe eller eljest uti et Träbeläte, som de kallat &#039;&#039;Wiros-Acka&#039;&#039;. Denna hafwa de likasom Latinerne Dianam hollit för et Skogsrå, samt henne offrat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 9.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
På den orten i Lule Lapmark, hwarest jag warit wistande, äro i synnerhet deras Stengudar mycket gängse och allmänne. Om ock deße &#039;&#039;repræsentera&#039;&#039; Storjunkaren eller någon annan, är mig jemwäl okunnigt. Men jag har ej hört dem af Lapparna annorlunda kallas, än Passe, nämligen sjelfwa ställen; men Stenarna kalla de &#039;&#039;Säite&#039;&#039;. På dem har jag just icke tagit i akt någon särdeles skapnad efter någon människa eller djur, utan de hafwa warit sådana, som naturen tyckes sjelf hafwa gjort dem; men hafwa dock merendels en sälsynt skapnad, som &#039;&#039;petrisicater&#039;&#039;, krusiga och knottriga. En del Lappar äro aldeles i den tron, at deße stenar hafwa lif och kunna gå: warandes ock undertiden flere på et ställe upreste. Gemenligen finnas de ligga wid bergsändar, wid uddar af Träsk, på Holmar, wid Forßar, eller andra helgade orter: wetandes ingen, hwilken som lagt dit dem, eller när de kommit dit: utan man har welat inbilla mig, at deße ställen blifwit dem inrymde redan i första Skapelsen, o. s. w. En stor myckenhet af sådana finnes i en del Lapmarker, ändock man har swårt före at få se dem, emedan ej gärna någon Lapp åtager sig at följa någon dit, af fruktan dem torde wederfaras något ondt: som de hafwa at beropa sig på mångfaldiga exempel, huru de blifwit angripne til lif och helsa, som deße ställen welat ohelga eller förstöra. Jag wet ock en wiß Nybyggare, som igenom det han dristade angripa och förderfwa en hop sådana stenar, berättat sig mistat sin helsa och krafter, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 10.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Deße Stenars magt plägar man wärdera efter myckenheten och antalet af dem som dyrka dem och offra wid dem, Om så händer at man öfwergifwer offra på dem, så mista de ock sin magt, kunnande sedan göra enom hwarken godt eller ondt. Och sådana magtlösa samt af sig komna gudar, har man ej swårt före at få se, emedan ingen fruktar widare för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwaruti deras magt egenteligen består, kan jag ej säja. Men at Lapparna förmoda sig både godt och ondt utaf dem, sluter jag af deras berättelser derom. En trowärdig Nybyggare, som såg huru en wiß Lapp offrade hufwudet, föttren och wingarna af en Tjäder på en bekant sten wid &#039;&#039;Sagga guoika&#039;&#039; ej långt från Gelliware, frågade honom, til hwad ända han sådant gjorde? Då Lappen skal hafwa swarat, det skulle utaf alt detta wäxa andra och nya foglar igen, dem han skulle få skjuta. Och emedan de göra löften åt deße stenar, då antingen folk eller kreatur sjukna, sluter jag at de tro dem om til at hafwa helsa och sjukdom, lif och död i sit wold. Men at de ock förmoda sig ondt utaf dem, sluter jag af en wiß Laps egen berättelse, som tilstått, at då han för några år sedan kom oförwarandes wid sin flyttning at gå för när intil en sådan &#039;&#039;Säite&#039;&#039; wid &#039;&#039;Käppowoma&#039;&#039; (et Nybygge til 3 mil norr om Gelliware), och trädde öfwer udden der stenen låg, så nära intil honom, at han kom på sjelfwa fjäten eller wägen, som stenen (&#039;&#039;si diis placet&#039;&#039;) hade längst efter landet öfwer til en udde midt emot, lofwade han, wid det han blef sådant warse, offer af Ox-Renar, Wajor, Får, Getter, etc. Men kunde likwäl dermed icke blidka honom, emedan Wargar kommo samma natt ihop med hans Renar och gjorde honom en ansenlig skada.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 11.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Wid en Sten ej långt söder ifrån Gelliware, som för detta warit Nederby-Lappars &#039;&#039;Stuor amus Passe&#039;&#039; och alrastörsta helgedom, likasom stenen på &#039;&#039;Aran oiwe&#039;&#039; warit Kaitoms Lappars, ligger en stor Järnyxa, som ingen rost skal kunna bita uppå. Samma yxa har på det sättet kommit dit, at då en Lapp i äldre tider, wid namn &#039;&#039;Patto-podnie&#039;&#039;, kommit at drabba ihop med en &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jatton&#039;&#039; (förmodeligen Bergtroll) som han märkte hafwa tilhold med sin Dotter&amp;lt;ref&amp;gt;Om detta kom han således under wädret, at emedan Lappen hade sin koja bredo wid en Myra, öfwer hwilken hans Dotter dageligen gick, blef han warse, at hennes fötter aldrig blefwo wåta, och förstod således at &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; bar henne öfwer Myran.&amp;lt;/ref&amp;gt;; men kunde ej blifwa honom öfwermägtig, har han anropat denna stenen om hjelp. Men emedan Jätten gjorde det samma, kunde ingen dera få öfwerhanden; Ty, alt hwad Lappen lofwade ut, at gifwa åt sin hjelpare, det lofwade ock Jätten. Omsider lofwade Lappen sig wilja gifwa åt Stenen den yxa som Jätten hade i sin hand, och i det samma blef han honom öfwermägtig, så at Jätten måste sätta lifwet til. Ifrån den tiden har yxan blifwit beständigt wid samma sten. Wid offrandet brukar man den seden, at man hänger henne på öfwersta hornet, hwaruti denna Stenens Afgudatjenst är skiljaktig ifrån alla de andras, som jag framdeles wil omtala. Denna yxa blef om hösten 1745 af en Kaitom-Lapp borttagen, som skal hafwa lofwat i deß ställe lägga dit hornen och benen as en Ox-Ren, det han ock förmodeligen gjort. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 12.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad en del, jemwäl i de bättre för sig komne Församlingar, hafwa för tankar om en hop Änglar, som pläga uppenbara sig för dem, wet iag ej. Men at de hafwa mycket at tala om sina Änglasyner, hwarigenom de förmena sig wara bättre och heligare folk, än de Swenske, som ej se sådant, har mig af en wiß prestman blifwit berättadt. I hans Församling har en man sagt om sig sjelf, at han en gång sedt twänne Änglar, som wiste honom en wacker grön äng, samt wid ändan en skön byggning. Och när han af deße twå blef anmodad at följa dem dit, men af en annan derifrån warnad, gåfwo de honom hwardera en kindpust, så at halfwa hufwudet swulnade och han hade en tid deraf stor wärk. Denna gången kom han på den tro, at det måste hafwa warit onda englar, i det han utlät sig i deße ord: »Nu kan jag se, at de icke äro gode.« Utan twifwel hade han ock tilförene sedt sådana; Men emedan de ej förr lärt honom känna sig, så trodde han det de woro goda och helige Änglar. Flera dylika rykten och berättelser hafwa tid efter annan kommit för mig. Och blifwa sådana uppenbarelser af dem, som hafwa någon liten kundskap om Christendomen och Änglarnas natur, holdne för Ängla uppenbarelser, men af de andra, som näpligen hört talas om Änglar, för Gudar antingen Storjunkare eller andra, som de mena undertiden uppenbara sig för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 13.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Om några Lappar holla, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 98.&amp;lt;/ref&amp;gt;, Solen i någon Gudomelig wördning, har jag wäl denna tiden ej kunnat förmärka, dock har jag träffat Lappar, som berättat sådant fordna tider hafwa warit brukeligit. Ej eller har jag funnit at de, efter &#039;&#039;Damiani à Goës&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;De &#039;&#039;Lappiæ situ &amp;amp; ejus regionis incolis&#039;&#039;, apud J. Boem. Auban. de &#039;&#039;moribus Gentium&#039;&#039; P. M. 499.&amp;lt;/ref&amp;gt; holla elden för deras Gud. At de ock, besynnerligen Jämtelands-Lappar, skulle dyrkat någon under den bekanta &#039;&#039;Herculis&#039;&#039; namn (Herkel-gud), har jag tilförene låtit mig inbilla: som jag jemwäl minnes mig hafwa sedt et &#039;&#039;Academiskt&#039;&#039; arbete de &#039;&#039;Hercule&#039;&#039; utgifwit i &#039;&#039;Upsala&#039;&#039; i förra &#039;&#039;Seculo&#039;&#039;, hwars &#039;&#039;Auctor&#039;&#039; berättar sig hafwa hört af Lapparnas mun en &#039;&#039;susurrum&#039;&#039; (så kallade man den tiden det Lapska språket) af något dylikt ord. Men det torde kan ske wara kommit af något mißhörande, at då Lappen sagt &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, kunde det uti dens öra, som warit om språket okunnig, lätteligen blifwit &#039;&#039;Herkel&#039;&#039;. Åtminstone wet man ej i de norra Lapmarker, så mycket mig bekant är, af någon sådan Gud. Om &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; har jag tilförene något utlåtit mig. Men om Lapparna hafwa fått detta ordet af de gamla Hedniska folkslag, som dyrkade &#039;&#039;Herculem&#039;&#039;, och sedan ändrat det samma uti &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, emedan sådana ombytelser äro just ej hos dem owanlige, dertil dristar jag hwarken neka eller jaka.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 14.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Huru och på hwad sätt hwar och en i synnerhet af deße främmande Gudar blifwa hos Lapparna tjente och dyrkade, kan jag ej til alla delar säja. Man lärer ock näpligen wara i stånd at utnämna några wißa reglor derwid, emedan jag är af den tankan, at sjelfwa ordningen och sättet at tjena dem lärer ej hafwa bättre sammanhang, än grunden, på hwilken deras Gudars wäsende och antal sig stöder. Icke des mindre wil jag blott upräkna de sätt och maner jag blifwit warse, samt hwad öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; derwid kunnat blifwa mer bekante.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Huru de dyrka de Gudar och Naturer, til hwilka de ej hafwa några bilder, är mig okunnigt: undantagandes hwad jag om den förr omtalte &#039;&#039;Kuowa-manno&#039;&#039;, samt &#039;&#039;Jaulo-herra&#039;&#039; och &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; kunnat få höra af Lapparne sjelfwa förtäljas. Nämligen, hwad den första angår, berättade en gammal Hustru, det hennes Föräldrar plägade en wiß tid i &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad binda hö och gräs, sådant som de hafwa i sina skor och wantar, wid hornen på deras Renar: då man sedan med ringar och annat skrammel, samt bultande på ackijorna, bad &#039;&#039;Kuowo-manno&#039;&#039; äta. Hwaraf tillika skönjes, at de höllo denna Naturen ej allenast för et lefwande kreatur, utan ock sådant, som kunde lefwa af hö, samt behöfde genom allehanda buller och gny påkallas, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 15.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At man åt den så kallade Jul-herren plägar offra små skep eller båtar, besynnerligen under något gjordt löfte, derpå har jag sedt flera prof. Deße båtar om tre qwarters eller högst en alns längd hafwa warit tilhuggne med yxa af Furuträ med master uti, samt här och der korßade och med Renblod öfwerstrukne. Sådana båtar göra de gemenligen färdige til den tiden de slakta sina offer-Renar til Jul, emedan de skola under slaktandet med blod bestrykas. De jag sedt hafwa warit högt upsatte uti stora Granar, dock ej hängande, utan liggande på några af samma Granar ihopwekne qwistar, warandes äfwen sjelfwa Granarne korsade här och der, samt et godt stycke op med blod öfwerstrukne. Deße båtar finner man ej annorstädes, än omkring de ställen, hwarest de Jultiden haft sina kojor och tilhold. Til hwilkens ära de omtalte offer-Renar slaktas är owist: men at wid deras Julkojor (eller nu mera, et godt stycke derifrån), altid finnes offerlafwar, sådana som jag framdeles wil omtala, har jag flera resor märkt: liggande på bemälte lafwar ej allenast hornen af de slaktade Renarna, utan ock alla ben af det kött, som de då äta, och som är af samma Renar tagit.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 16.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Åt &#039;&#039;Ruotta pläga&#039;&#039; de äfwen samma tid hänga Näfwer-ryfwor eller små trattar af Näfwer gjorde, op i höga trän, hwilka trän äro mäst på twänne kanter tälgde och korßade. Uti deße ryfwor lägga de et stycke af all den mat, som de äta om Julafton och Julmorgon, hwilket ej är Kött, utan gemenligen Ost och Mjölk, eller ock Fisk. Hafwa de Mjöl, så göra de en kaka om en riksdalers storlek, men en god tum tjock, den de fylla med litet Mjölk och Ost, samt steka på glöden. Samma kaka lägga de uti en af de omtalte kärillen, i hwilkens brädd twenne träspjelkar äro stukne om en half alns längd, gjorde som spador. Detta blir ophängdt bredowid kojan, hwarest det ock warder sittandes; hwilket tillika med de öfriga ryfwor, i hwilka deras öfwerlefwor blifwa förwarade, äro &#039;&#039;destinerade&#039;&#039; åt den förr omtale &#039;&#039;Ruott&#039;&#039;a, på det han, efter deras föregifwande, ej må skada deras qwinfolk på et wist sätt (&#039;&#039;ne ventrem illarum terebret seu perforet&#039;&#039;).  Schefferus talar om deße offer något annorlunda, hwilket man ock torde somligstädes brukat, men emedan en Lapp berättat mig derom, som i sin enfaldighet ej trodde at sådant skulle wara någon widskepelse, så har jag fölgt hans tal, och lemnat andras berättelser å sido.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 17.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Deras offerlafwar, som jag flera resor nämnt, göra dem den tjensten som altare, men åro gjorde af trä och stå på 3 eller 4 stolpar, ifrån 2 til 4 alnar högt ifrån jorden. Då de offra något på dem, lägga de ofwan på och omkring dem Gran- och Björkris, samt qwista trän nedantil på alla sidor der omkring. Deße hafwa de antingen wid wißa tilfällen bak för deras kojor: eller äro de upbygde på andra ställen, hwarest de hafwa sina Trägudar, hafwandes oprest Träguden antingen ofwanuppå, eller, som allmännare är, bredo wid lafwen, likasom stödde han sig mot honom. På deße lägga de Renshorn eller det öfriga som jag kommer at omtala, men på de lafwar, som stå wid Stengudarna, hafwa de mäst de offer, som wildiuren eljest kunde draga bort.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De förnämligaste offren, som de på eller bredowid deße lafwar lägga och tilägna sina Gudar, äro gemenligen hornen och benen af sina Renar, hälst de Brun-Renar, som han slaktar Mathsmäßotiden om hösten. Deße offra de både på Sten- och Trägudar. Utan twifwel lära de hafwa någon wiß skildnad, då de skola offra åt åtskilliga Gudar, som mig är obekant, men så mycket jag kunnat inhämta, tjena de sina Stengudar, då de äro dem så nära: men eljest de af trä, dem de antingen göra nya, eller ock besöka de dem på de ställen hwarest de förrut oprest dem. De, som hafwa Trumma, säjas rådfråga sig med henne wid många tilfällen då de, samt hwad de på åtskilliga Gudar skola offra o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 18.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom de offer, til hwilka Lapparna årligen finna sig förpliktade, har jag funnit, at de offer, som han gör för nöds skull och under något löfte, falla honom undertiden något kostsammare. Ty, om folk eller deras kreatur blifwa sjuke och wantrifwas, eller ock om eljest något widrigt möter dem, få göra de löfte åt en wiß Gud (den de antingen sjelfwa hafwa bästa förtroende til, eller den deras Trumma pekar uppå), eller ock åt flere tillika at offra det eller det, om de winna sin önskan och undwika det onda. Det som de i ringare mål, til exempel om en ren sjuknar eller wantriswes, lofwa, plägar ej gerna sträcka sig längre, än til horn och ben af Renar. Til exempel, när en ren sjuknar, så gör Lappen löfte, at om han kommer sig före igen och lefwer, wil han en wiß tid slakta honom, samt ej hugga sönder eller låta förkomma något ben, utan altsammans förwara åt den Guden, som han gör löfte åt, och som han menar skal kunna hjelpa sig. Hwad Lappen sålunda lofwar, holler han troligen, och då han slaktar en sådan Ren, hugger han icke et ben sönder, utan delar honom led ifrån led, samt förwarar benen. Om en hund råkar draga bort något deraf, så måste han sätta sit lif til, och man offrar et af hans ben i stället. Man plägar ock undertiden så wäl wid deße som andra tilfällen smörja deße Gudar, dem de hafwa under några bilder opreste, med blodet och fetman af den Ren som slaktas, samt äfwen, som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; berättar, låta et stycke af hjertat och lungan följa med offren, dem de hänga i trän: jämwäl binda hwita och röda etc. trådar om hornen på den Ren, som slaktas för et märke åt hwilken Gud han blir förärd. Men om de, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse, med en hwit trå betekna Solen, en röd Storjunkaren, en swart åt de döda, kan wäl wara sant, ändock jag ej wist wet säja derom. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 19.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Men är det i något wigtigare ärende, som Lappen finner sig föranlåten at göra löfte, så kommer det ock undertiden an på andra kreatur, som Bockar, Getter, Får, samt Kattor och Hönstuppar, dem han köper och skaffar sig från Landsbygden, ehwad de må kosta, sedan han en gång lofwat dem. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwad Stengudarna, eller de så kallade &#039;&#039;Säite&#039;&#039; i synnerhet widkommer, så tyckas de af Lapparna blifwa holdne i långt större helighet, än de af trä. Man plägar omkring somliga stänga gärdesgårdar, ibland tämligen widt omkring. Om någon skiuter Ickornar, foglar eller andra diur innom samma gårdar, det är innom stenens rå, så måste han taga fötterna, hufwuden med wingarna och offra på stenen, men det öfriga beholler han sjelf. Man brukar på somliga ställen hwart år lyfta op stenarna och lägga fristkt Granris under och omkring dem, hwilket Lappen gör med blottadt hufwud och krypande på fyra fötter, äfwen som då han eljest går at offra: då han jämwäl af stenens tyngd eller lätthet kan sluta om han är ogunstig eller gunstig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Utom Renshornen och annat offer, som omtalt är, hwaraf på många ställen finnes en otrolig myckenhet, som Ättebackar samlade, ses ock undertiden omkring sådana ställen en ansenlig hop Näfwer-ryfwor fulla med matsaker och smorning. Ty, likasom Fjäll-Lappar och de som hafwa Renar offra gemenligen horn och ben, samt öfwerstryka sina Gudar med Renblod, så hafwa ock Fiskare-Lappar sina heliga stenar, Råd och wårdnader wid sina sjöar, dem de kalla &#039;&#039;Saiwo&#039;&#039;, hwilka Gudar de, utom andra föräringar, som oftast smörja med fiskflott: hwaraf, efter deras tro, skal förorsakas, at uti bemälte sjöar merendels är fetare fiskslag, än uti andra. Ju tididigare de smörja sina stenar, ju mera och fetare fisk förmena de sig få. Ehuru Fiskare-Lappar kunna således hafwa sina egna särskildt stenar ifrån de andras, så finner man dock sällan någon sten eller &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, som ej af bägge blir tjent, så framt de annars ligga så til at bägge nå dem. De Lappar, som hafwa Renar och fiska tillika, göra ock bägge delar, nämligen offra horn och ben, samt tillika smörja och rykta dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 20.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Hwad angår de öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; och maner förr, under och efter sjelfwa ofrandet, så är wäl sådant til en del skiljaktigt hos Fjäll- och Fiskare-Lappar, men kommer dock merendels på et ut. Bägge gå de til och ifrån ofrandet icke genom den rätta kojedören, utan genom en helig dör, som är en liten öpning bak på kojan, genom hwilken ock Fjäll-Lappen bär mäst altid in sit kött, åtminstone af sina offer-Renar, och Fiskare-Lappen sin fisk, besynnerligen då han fiskar uti de helige sjöarna. Genom samma dör får aldrig något qwinfolk gå, som ej eller öfwer hans fjät, då han går at offra eller fiska, Fiskare-Lappen får aldrig hafwa något qwinfolk med sig til hjelp, utan måste förse sig med folk annorstades ifrån, då han wil draga not i samma sjöar, om han ej har sjelf tilräckelig manshjelp: som ock aldrig något qwinfolk får på långt holl komma in til de ställen, hwarest deße helgade stenar äro upreste, ej eller fara omkring dem, så at om de wid sin flyttning ifrån Fjällen gått på höger om dem, så måste de wid deras flyttning tilbaka gå på samma sida, fast det woro tio mil til krok, emedan det eljest skal komma an ej allenast på helsan utan ock lifwet. Så tilstädja de ej eller en del andra saker komma at föras omkring deße orter: hwaraf jag år 1733 såg ögonskenligit prof, då en wiß Lapp wägrade mig en takhud til låns på min &#039;&#039;pagage&#039;&#039;-ackia, föregifwande at hon, efter den kosa jag föresatt mig, skulle komma at färdas omkring et passe, hwaraf han sig en stor olycka förmodade. Lade ock til, at der hon warit ny, hade det ej haft stort på sig, men emedan han henne länge brukat, wore det fara wid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 21.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Då Fjäll-Lappen går bort at offra, så måste hans hundar sättas i band. Slipper någon hund lös och kommer at gå öfwer hans fjät, så skola odjuren straxt komma ihop med hans Renare och om inga odjur äro å färde, skola hans hundar i deras ställe bita, sarga och döda boskapen, Fiskare-Lappen sätter ock sammaledes sina hundar i band, då han går at offra eller fiska i de helgade sjöarna. Då deße draga not i samma sjöar, få de aldrig nämna GUD. Den fisk de få måste de antingen wid samma sjö rensa och göra op, eller, om de bära honom hem oopgjord, låta honom komma in genom bakdören. Benen gifwa de icke sina hundar, innan de förrut lagt dem i kalt watn, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 22.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Det ömkeligaste är at se då Lappen (både Fjäll- och Fiskare-Lapp) går at offra. Ty, då han kommer så när, at han ser rummet hwarest Guden bor, så tager han af sig mößan samt begynner buga och bucka sig, och då han kommer närmare intil, börjar han krypa på fyra fötter intil des han kommer intil stenen, hwarest han lemnar sina offer. Om han brukar derwid något tal eller andra &#039;&#039;complementer&#039;&#039; är mig okunnigt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Et besynnerligit offer är det som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; nämner, och som jag äfwen tyckes hafwa funnit några spor til denna tiden, nämligen at man undertiden gör Afgudabeläten, dem man straxt efter offrandet tillika med offren gräfwer ned i jorden&amp;lt;ref&amp;gt;Hwar wid dock &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; (pag. 111) litet mißtagit sig; ty under det han &#039;&#039;verterade Spirri Nilses&#039;&#039; ord: den de sedan tillika med benen i jorden nedergrafwa, uti hwilka synes wara någon twetydighet, och owist, om particula den skal swara emot stenen eller Afguden, har &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; gifwit Latin derpå: &#039;&#039;postremo rangiferum una cum ossibus defodiunt in terra; &#039;&#039; der likwäl &#039;&#039;Auctoris&#039;&#039; mening lärer förmodeligen wara: den de, nämligen Afguden, sedan tillika med benen etc.; åtminstone är det nu obrukeligt at Lappen offrar åt sina Gudar någon hel Ren.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har funnit allehanda beläten och bilder (äfwen under liknelse af Renar) jämte åtskillig slags offer i marken nedgräfde och öfwerhölgde. Jag har ock sedt dem gräfne blott under snön, samt hölgde med trän och ris, förmodeligen emedan de antingen för is eller sten ej sluppit ned med dem i sjelfwa marken. Det synes som skulle sådana offer wara &#039;&#039;déstinerade&#039;&#039; åt dem, som äro rådande under jorden, lika som de lägga på marken och hänga op i trän åt dem som äro på jorden och i luften regerande.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En omständighet mins jag mig än hafwa hört wid offrandet, nämligen at då Lappen går til och från offrandet, får han ej ens tala, då någon kunde möta eller eljest råka honom. Detta har jag ej sjelf sedt, men holler det så mycket troligare, som jag märkt huru en del Fiskare-Lappar, under det de äro på sina fisk-fängen, ei wilja tala; och om man kommer oförwarandes på dem, så fly de, som wildjur, undan, at de må slippa uplåta munnen. &amp;lt;ref&amp;gt;Det berättas, at i Lule-Lapmark har för 30 år sedan sig tildragit, at enär Pesten ibland Rendjuren begynt gå i swang, hwarigenom en stor myckenhet af dem bortdödt, hafwer en Lapman trägit och med all uptänkelig flit flera resor om dagen infunnit sig hos sin och grannarnes Afgud, som de hade i skogen, i mening at han skulle hjelpa honom. Men enär ingen bot derå fölgde, förelade denne Lapman sin Afgud en wiß tid med utlåtande, at om han wille blifwa ärad och dyrkad för en Gud, så skulle han åtminstone innom samma tid stilla sjukdomen; Men i annor händelse blifwa förbränd och aldeles utrotad såsom en bedragare. Den förelagde tiden gick til ända, och Rendjurs störtningen påstod lika fult. Lapmannen lät fördenskul sit gjorde slut gå i werkställighet medelst en stor stockelds görande ikring och ofwanpå Afguden, hwilken så mycket förr blef förderfwad, som hela Bylaget i många tider den samma med åtskillige feta saker smort, och således hade elden med honom en större kraft, än uti annor osmord sten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Just då detta påstod, blef Lapmannens förfarande hos Byamännen bekant, hwilka derföre mangrant sig på platsen instälte, och i fult upsåt wille dräpa uphofsmannen, samt honom, såsom försoning hos Gudarna, låta förbränna. Men han gaf deremot tilkänna, huru ofta och trägit, som han denne Guden på sina knän och med bart hufwud troligen tilbedit och om hjelp anmodat, samt ändteligen honom en wiß dag förelagt, at stilla fänads störtningen med tilsäjelse och hot, som förmält är. Och emedan han ingen hjelp åstad komma kunnat, ty har han honom med allan rätt såsom en bedragare förbrändt, jämte förmodan: at om han warit den rätta Guden, som gjort himmel och jord med alt hwad deruti finnes, så hade han wäl kunnat borttaga sjukdomen och altid friat sig för elds förtäring, hwarmed the uti ondska församlade Lapmän blefwo stillade, samt låto sig åtnöja med hwad fom skedt war.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 23.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna, utom deras Afguderi, hafwa jämwäl namn före at wara starke i hwarjehanda Truldoms konster, är en sak, som är så allmänt bekant, at nästan ingen, som hört detta folket nämnas, ju hollit Lapp och Trollkarl för &#039;&#039;Synonyma&#039;&#039;, eller et och samma ord. At ju mycken widskepelse fins hos detta folket kan jag ei neka; men tror dock at ryktet gjort deras konst til många delar större, än hon är. At all widskepelse fordomdags kommit ifrån Norden, har warit en gammal sägn, hwilket &#039;&#039;Herodotus&#039;&#039; skal hafwa gifwit de gamla Skribenter anledning at tro, som sagt at &#039;&#039;Skytherna&#039;&#039;, från hwilka en hop helgedomar sig utspridt kring hela werlden, hafwa fått de samma ifrån &#039;&#039;Hyperboreis&#039;&#039; etc. &amp;lt;ref&amp;gt;Conf. Plin. Hist. Nat. L. IV. c. 12.&amp;lt;/ref&amp;gt; At förtiga hwad en del Utlänningar weta förtalja om oß i Swerige, så är det bekant, at få af den gemena hopen i de södre &#039;&#039;Provincier&#039;&#039; äro, som ju tro, at man i Norrland är i alla Truldoms konster mycket öfwad. I deße länder, hwarest sådana konster äro mindre bekante än nästan på någon annan ort, har man samma tanka om Lapparna. Då jag kom til Ume-Lapmark hördes ej af sådant, utan man hölt före, at man i Lule-Lapmark sådant brukade. Deße sköto åter skulden på Finnarna, o, s. w. Dock hwad jag hos deße af något wärde i dy mål hört och funnit, skal kort blifwa berättadt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 24.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Uti Gelliware Församling, hwarest man kan räkna af Lappar til hundrade matlag, dem jag allesamman wäl känner, har jag ej öfwer par personer fått namn uppå, som blifwit holdne för sådana at de kunnat i detta målet något göra, Jag talar ej om dem, som brukat allehanda skrock och widskepelser, emedan sådant sker snart allmänt, utan blott om dem, som ibland Lapparna blifwit holdne för Trollkarlar, och som kunnat genom Truldom göra sin nästa något godt eller ondt. I hwad mål de kunnat göra godt har jag förr til en del nämt, och består förnämligast deruti, at de förmenas med någon läsning och andra medel kunna hjelpa någon til helsan. De blifwa altså af dem, som äro i nöd, besökte, hwilka tilstå, at deras hjelpmedel ibland hulpit, och ibland ej. Äfwen holla de det för en god Truldom, at de kunna göra igen hwad stulit är. Men ibland de många stölder, som skedt sedan jag kommit dit, har jag ej ännu hört någon enda på det sättet hafwa fått igen sit, ej eller kan någon påminna sig sådant hafwa skedt. Så hafwa de ock wißa läsningar emot Spökerien (&#039;&#039;æpparlockus&#039;&#039;), hwilka dock jämwäl brukas af dem, som ej äro Trollkarlar; men deße måste de hafwa lärdt af sina grannar, emedan man uti sådana läsningar undertiden fått höra klara Skriftenes språk ur Davids Psalmer och andra böcker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 25.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad den Truldomen beträffar, med hwilken man plägar tilfoga någon ondt, som är at sända skott på honom och hans kreatur, med mera sådant, så har jag ej hört någon berättelse, som jag kan säja om sådant kunna aldeles öfwertyga mig. At de undertiden hotas at göra hwarandra ondt, som dock är en ilslughet hos dem, deraf kan man ingen ting sluta, så länge man ej rönt at deras hot haft någon werkan. At man undertiden hört dem joicka och siunga några onda önskningar, som jag märkt ej wara olika &#039;&#039;Busræ&#039;&#039; önskningar i &#039;&#039;Herröds&#039;&#039; och &#039;&#039;Bosa Saga&#039;&#039;. Det kan ej eller göra något til saken: emedan man har exempel på dem, som hotat förtrolla den andra, och jämwäl med de wanliga Truldoms &#039;&#039;Formulairen&#039;&#039; önskat ondt öfwer honom, hans hus och egendom; dock dermed ej det ringaste uträttat. Den enda berättelse, som warit uti förenämde Församling af någon trowärdighet, skal hafwa tildragit sig 1741 om hösten, at då en wiß Lapp-hustru, som begärat af deß Far sin afledne Moders kläder, men fick icke, hotades göra honom skada, blefwo dagen derpå några och 30 Renar för honom förskingrade. Detta är alt hwad jag hört i dylika mål ibland det folk, som hafwa namn före at wara de alrawildaste. Sådana Trollpackor förmenas hos Lapparna hafwa lärdt konsten af de Swenske, emedan de til en del mäst warit någon tid wistandes på landet. Warandes ock beklageligit, at man wet Nybyggare, som blifwit hitsände ifrån Wermeland och andra södre orter, hafwa gjort sådana konster, som satt alla Lapmarkens Inbyggare i förundran.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 26.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Jag nekar ej, at Truldom kan brukas så wäl ibland Lapparna som andra folkslag, och mäst hos dem, som minst weta; emedan jag wäl wet hwad den onda Anden uti och genom otrones barn kan uträtta, och dristar för ingen del at draga de exempel och berättelser i twifwelsmål, som af så lärde, förnuftige och hederlige Män blifwit rönte&amp;lt;ref&amp;gt;Hwaribland jag ock kan räkna hwad en wiß prestman i en annan Lapmark för mig berättat, om hvilkens trovärdighet jag ei må twifla, nämligen at de genom Truldom pläga skada och döda hwars andras Renar, samt at de undertiden upmana hwarandra dertil, då den, som är swagare i konsten, ei får taga sådant illa op, om han blir wunnen, utan plägar hälre utlåta sig i dylika ord: »Nu min Bror, aldrig tänkte jag du hade warit så stark i konsten,« etc.&amp;lt;/ref&amp;gt; som hos Schefferum och andra berättes. Men jag har den tron, at den Högste ej någonsin tilstadt eller tilstäder, at deße konster blifwa så allmänt brukade, som man föregifwit. Ty, det är för mig obegripeligit, huru någon nation kunde blifwa beståndandes, hos hwilken et så grufweligit Trolleri föröfwes, som man för detta berättat om Lapparna. Hos deße har jag wäl märkt så många trätor och twistigheter, som hos annat folk. Med Truldom höres ganska sällan at de skada hwarandra, men wäl antingen medelst lag och rätt, eller hugg och slag. Om samma konster blifwit nu i de fläste Lapmarker mindre öfwade än förr, sedan man märkt, at de största Trolkarlar warit gemenligen de största stackare, är mycket troligit. Men det är wist, at de äro ganska få, som lägga sig deruppå: och då de samme något besynnerligit uträtta, så är det ibland dem så sälsamt och underliga, som hos oß. Och emedan jag således har orsak at tro, det en stor del, som blifwit talt om Lapparnas Truldom, warit blott grundadt på gemene mans lösa rykten och berättelser, så holler jag det för &#039;&#039;injurieust&#039;&#039; emot sjelfwa nationen at tilwita dem en sådan last, för hwilken en och annan ibland dem kan wara häftad, och til hwilken de gemensamt draga en sådan leda, som någon af oß. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 27.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; skrifwer&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 144. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt; om Trollknutarna, genom hwilkas oplosande de sjöfarande kunna få så starkt wäder och wind de wilja: &#039;&#039;Hippotades, qui dat pro munere ventos, Curvet ut impulsos utilis aura sinus. (Ovid)&#039;&#039; eller om et stags djeflar, som Lappen förwarar i en pung, ur hwilken han dageligen utsläpper en, och kallas &#039;&#039;Gan&#039;&#039;, hwilken skadar folk och boskap samt sönderbråkar hällar; eller om &#039;&#039;Tyre&#039;&#039;; eller at de med sin Truldom kunna komma skeppen på hafwet i deras häftigaste lopp at twär stadna och blifwa för alt wäder orörlige, samt mycket annat, som af gemene man kringföres, sådant är denna tiden ohördt på de orter jag warit i Lapmarken wistande. &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039;, som om alla deße saker ej fant något &#039;&#039;hodiernos&#039;&#039; &#039;&#039;Scriptores&#039;&#039;, af hwilkas Skrifter och berättelser han sig eljest betjente, mente sådant härröra deraf, at deße ej warit wid sjösidan wistande, utan woro &#039;&#039;homines mediterranei&#039;&#039;. Men om sådana saker blifwit den tiden bedrefne af Lapparna i Norrige och Wästersjön, emedan Norrske Skribenter i synnerhet &#039;&#039;citeras&#039;&#039;, så hade det i Pite- och Torne-Lapmarker ej kunnat wara obekant.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 28.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
En annan sak är det med detta folkets nästan kring hela werlden bekanta Spåtrummor (&#039;&#039;Gobdas&#039;&#039;), dem jag wäl ei ännu fått se i Lapmarken, men måste dock tilstå, at de på somlige orter torde ej ännu aldeles wara komne ur bruk, eller förglömde, ändock man för de skarpa &#039;&#039;inquisitioner&#039;&#039;, som derwid blifwit gjorde, ej widare, än i löndom dermed omgår. De som sådant bruka, göra det i sådan tysthet, at näpligen deras eget folk få weta derutaf, emedan de weta det kommer på lifwet an, och at de af andra, som sådana ej bruka, lätteligen kunde blifwa angifne. Och detta är orsaken, hwarföre ei eller någon dristar sig at dem och de &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039;, man derwid brukat, redigt beskrifwa. Jag kan således ej med någon trygghet härom yttra mig widare, än hwad jag af allmänna rykten fått förnimma, nämligen, at de bruka dem för orakel, i det de, i anseende til de figurer deruppå äro målade, förmena sig kunna få weta hwad som tildrager sig på fjärran orter, om deras Björn- och djurjagter skola wäl lyckas, hwaraf wiße sjukdomar äro timade, och huru de kunna botas&amp;lt;ref&amp;gt;I detta målet wet jag exempel på en wiß Lapp i Nederbyn, som fastnade för en tid tilbaka i en swår sjukdom, och rådfrågade sig fördenskul med sin Trumma. Och emedan under &#039;&#039;operationen&#039;&#039; lotten föll på en af hans bästa Renar, lät han straxt slagta honom, i mening och hopp at få på det sättet sjelf lefwa. Men det liste ej, emedan han måste straxt derpå i egen person sjelf dö.&amp;lt;/ref&amp;gt; på hwad sätt och med hwilka offer de wißa tider kunna bäst behaga sina afgudar o. s. w. Ty emedan de hafwa i alla sådana händelser wißa och särskildta märken målade på Trumman, inbilla de sig få säker och tilförlitelig kundskap om alt, sedan deras ringknippa under wißa sånger och slag på Trumman medelst en hammare, som är gjord as Renshorn, på et wist märke eller figur stadnat. Detta skulle jag anse för et gyckelspel eller en blott widskepelse utan effect och werkan, om icke Lappens beswimande, som med så många säkra och ofelbara witnens besannande blifwit rönt, tyktes hafwa något besynnerligit med sig, efter man säger at han under sit slående och sjungande faller ned som wore han död på jorden, och wid upwaknandet wet berätta hwad på fjärran orter skedt och annat, som han begärt få weta. Men detta händer ej androm, än dem, som hafwa namn före at wara Trollkarlar och äro således med den Onda Anden i en närmare bekantskap och förbindelse. Ty, de andre, som bruka deße &#039;&#039;instrumenter&#039;&#039;, hafwa dem blott som medel at få weta något hemligit&amp;lt;ref&amp;gt; Det säjes at för 40 år sedan, skal det tildragit sig i Lule-Lapmark, under påstående upbörds stämning, at en Lapman om en aftonstund kommit til Lapfogden, och sig beklagat, huruledes en af des grannar, som han ock namngifwit, för honom bortstulit något Silfwer, men hade dock dertil intet laga bewis. Fogden lät fördenskul följande dagen sammankalla de Lapmän af bylaget som wore wid marknadsplatsen, och bestodo af 10 eller 12, samt anstälde ransakning på följanjande sätt:&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Fogden lät ställa et bord ut på marken, och Lapmännen rundt deromkring, förkunnande derpå, at han om den angifne stölden ransaka skulle, och satte &#039;&#039;Compassen&#039;&#039; midt på bordet, hwilken han kallade sin Spåtrumma, och gaf de närwarande tilkänna at sedan han trillat &#039;&#039;Compass&#039;&#039;skifwan ikring, skulle det derpå utsatte teknet, som bestod af en fogelfjäder, stadna gent emot Tjufwen. Så snart skifwan stannade, och teknet wiste, efter fogdens förut gjorde tilställning, midt på den angifne Lappen, begjärte han få sjelf å nyo trilla om skifwan, både andra och 3die gången; men bägge gångarne hade teknet ock en lika utvisning, hvilket icke allenast uträttade så mycket, at Tjufwen tilstod sin utöfwade stöld, utan ock infant sig natten derpå hos Fogden med begäran, at få köpa des Trumma, som han förmärkt wara långt starkare än hans. For Compassen böd han ock ansenlig betalning.&amp;lt;/ref&amp;gt;: hwilket förekommer mig som wåra Kast-böcker eller Lyckohjul, som wäl äro af förståndigt folk för ro skull gjorde, men ofta af de enfaldige til widskepelse brukas. Den som åstundar utförligare sammanhang häruppå, finner sådant hos &#039;&#039;Schefferum&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. Cap. IX.&amp;lt;/ref&amp;gt;, emedan jag, som ej ens fått se dem, dristar ej eller widare beskrifwa dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 29.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
I somlige Lapmarker har man wetat berätta om den konsten at göra det den andra måste löpa Warg, ändock sådant på de andra och mäste ställen är ohördt. För några år tilbaka berättade en Lapp uti en wiß Församling för sin Själesörjare, at då han skulle taga skinnet af en Warg, fann han under huden et Tenbälte samt pung och knifslidor. En annan berättade för många år, äfwen för Häradshöfdingen i orten, at en wiß man kommit och bedt honom om förlåtelse, at han året tilförene, såsom Warg, dräpte tre Renar för honom, det ock denne sig påminte. Jag wet, at en sådan sak holles ibland de lärde &#039;&#039;inter paradoxa vulgaria&#039;&#039;. Jag har sådant ej sedt. Men är det sant, så lärer det wara den Ondas gäckeri, hwarmed han bjuder til at apa efter Skaparens underwerk på &#039;&#039;Nebucadnezar&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 30.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Af gammalt hafwa Lapparna brukat åtskillige widskepelser med sina döda. At de undertiden offrat några år Renar til deras åminnelse, blir äfwen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 317.&amp;lt;/ref&amp;gt; förmält, som berättar&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 117.&amp;lt;/ref&amp;gt; dem holla sina döde såsom &#039;&#039;Deos minores gentium&#039;&#039;, och således offra deße &#039;&#039;manibus&#039;&#039; såsom sina andra Gudar. De döda, eller deras manes, berättar han kallas hos Lapparna &#039;&#039;Sitte&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt; Hwilket lärer komma af en orätt version af de orden &#039;&#039;maite verro jabmike sitte&#039;&#039;. Ty då man gifwit deruppå et sådant Latin, &#039;&#039;quodnam sacrificium poscitis manes? &#039;&#039; så kunde det synas som woro sitte och &#039;&#039;manes&#039;&#039; swarande emot hwarandra. Hade &#039;&#039;Anonymus&#039;&#039; skrifwit: &#039;&#039;Quodnam sacrificium, manes, poicitis? &#039;&#039; så hade &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; förmodeligen ej misstagit sig, ehuru det dock eljest synes antingen wara mindre &#039;&#039;accurat verteradt&#039;&#039;, eller de Lapske orden orätt utförde.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har ej annat ord hört uppå de döda, än &#039;&#039;Jabmig&#039;&#039; eller &#039;&#039;æppar&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Undantagande &#039;&#039;rauke&#039;&#039; det de bruka likasom wi det ordet salig om de döda, Til exempel &#039;&#039;attjam rauke&#039;&#039;, min salige fader.&amp;lt;/ref&amp;gt;, (så kalla de barnen, som dödt utan döpelse), och Lapparna hafwa jemwäl tilståt det man undertiden en lång tid brukat offra åt dem. At de eljest haft sälsamma tankar om dem, har jag märkt dels derutaf, at när de swept dem, hafwa de sedt noga efter om swepningen wälbetäkt hela kroppen, föregifwande at själen, om kroppen ej wore wäl omswept, skulle slippa bort, dels emedan de på somliga ställen brukat lägga tobak, yxa, några torra stickor samt eldsaker, etc. uti Likkistan. I Åsele Lapmark blef man för en tid sedan warse sådana saker, då man wid Kyrkan af en händelse komat byta om Likkista. I Kaitom har det warit brukeligit, at när den dödas slägtingar eller goda wänner farit förbi de ställen, på hwilka de haft sina Lik obegrafna, hafwa de kastat åt dem et stycke tobak. För en gammal widskepelse kan det ock räknas, at de somligstädes pläga nedergrafwa med Liket de kläder, i hwilka någon blifwit död, samt merendels förtära den Renen wid grafölet, med hwilken den döde blifwit förd til grafwen, som ock sedermera des ben i jorden begrafwa.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hurudan tanka de eljest haft om sina döda har jag kunnat sluta af en wiß Laps utlåtelse öfwer en man som dödde i sin bästa ålder. Gud hade ej, sade han, så snart tagit en sådan man til sig, om han honom ej behöft och haft arbete, at sätta honom göra. Det är ock wist, at aldrig sättes den Ren för oket mera, som dragit en död til grafwa. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 31.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At de jemwäl på många ställen bruka allehanda skrock med djur- och fiskefången, utom de Afgudiske konster jag tilförene nämnt, har man tid efter annan försport. En trowärdig Bonde på Landsbygden berättade, at då han för en tid tilbaka hade en Lapp i sällskap då han wille skjuta en Björn, blef han, sedan de fått djuret, tillika med de andre följeslagare af samma Lapp warnad at ej smörja sina skor med denna Björnens ister, med föregifwande, at der han det gjorde, skulle en Björn taga lifwet af honom. Deße, som ej wille tro Lappen, gjorde twärt emot hans förmaning. Hwarpå hände, at samma Lapp året derefter, under det han gick wall, måste ej allenast för en Björn sätta lifwet til, utan ock blifwa af honom i grund opäten. Om detta är sant, hwilket dock samma Bonde betygade, måste det utan twifwel hafwa härkommit af någon djefwulsk förpliktelse, den han sig tilförene underkastat. Eljest kan jag ej dertil gifwa skäl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 32.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Iöfrigit är det wist, at detta folket, hälst wid Björnjagter, bruka många &#039;&#039;Ceremomer&#039;&#039;, om hwilka hwarest de tagit dem, antingen af sina grannar, eller sjelfwa updiktat dem, är owist. Man wil ej nämna om Spåtrumman, af hwilken de betjent sig at få weta om deras jagt skulle lyckas eller ej, emedan derom något tilförene är nämnt, utan de hafwa derwid wißa joikningar och sånger, dem de bruka dels då de dräpit Björnen och under det de föra honom hem, dels då de komma fram, samt äta op honom, etc. hwilka wisor äro af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; til en del beskrefna&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 233. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt;, ändock man tror, at deße wisor äro i Lapmarkerne något &#039;&#039;variable&#039;&#039;. Då de draga honom utur sit bo eller hide, pläga de piska honom med ris, och den som är baneman slår gemenligen en Mäßings nagla uti sin byßa, eller hänger han något sådant märke på sin hals, det han bär en lång tid antingen som et heders tekn at han giort en så berömlig gerning, eller af någon widskepelse, kan jag ej wist säja. Besynnerligit är det, at de uti sina wisor ibland annat aflägga sin tacksäjelse hos honom, at han låtit dem dräpa sig och ej gjort dem skada: samt at deras hustrur måste wid hemkomsten tugga Albark och spotta dem i ansigtet, sjunga segersånger, samt skynda sig ut genom den rätta dören, under det de komma sjelfwe in genom heligdören. Björnen koka de på somliga ställen op merendels på en gång, och byta sedan köttet; men hufwudet koka de helt och hollet, samt förwara wäl hufwudskålen och benen, som skola begrafwas, och om en hund drager bort något ben, så måste han sätta sit ben i stället, lika som förr är talt om offren. En del tilstädja ej sina hustrur och barn äta af köttet. Somlige tillåta sina hustrur at äta deraf, åtminstone wißa delar, men det skal ske genom en Mäßingsring, den de sätta för munnen. Somligstädes plägar man gräfwa ned ej allenast, som förr mäldt är, hufwudskålen och benen, utan jemwäl et par skidor, hyfwel, knif, et stycke Mäßing, etc. hwarmed han utan twifwel skal hjelpa sig fram i den andra werlden. Ömkeligit, at deße människor wilja änteligen tro det Björnen skal upstå och lefwa efter döden, när de likwäl äro sjelfwe nog twifwelaktige om deras egen upståndelse, ändock de undertiden säja sig tro, at de efter döden skola lefwa, eller, efter deras ordasätt, wandra i den andra werlden. Hwad öfrigit härwid wore at berätta, och som af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; på anförde ställe blifwit widlyftigare omtalt, går jag för kortheten skul förbi. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 33.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Så har det ej eller hos Lapparna varit obrukeligit at lämpa både Guds dyra ord och jemwäl wåra Christeliga helgedomar til sina widskepelser. Jag har tilförene något nämnt om deras läsningar, som til en stor del befinnas wara tagne ur Guds heliga Ord, men genom deßas widskepliga bruk skändeligen mißbrukade. Jag wille tro, at de tagit de maneren til at korßa sina Afgudabeläten, etc. af bilderna, som de sedt uti wåra Swenska Kyrkor, som jag ock har hollit före, at de Fartyg de pläga hänga op i trän, äro efterdömen af de Skepp, som man plägar hänga op i somliga Kyrkor på landsbygden och jemwäl i Lapmarken, ändock jag finner &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; hafwa andra tankar derom&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 119.&amp;lt;/ref&amp;gt;. I Jockmocks Kyrka war för en tid mycket i bruk, at man hemligen bar in en hop byltor och slarfwor af allehanda slag, dem de stoppat under wäggarna och i holen wid Kyrkogolfwet. Men sedan deras Capellan lät söka op alla deße gömslor och för deras ögon offenteligen bränna op dem, har man ej hört widare deraf. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 34.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom hittils omtalte Lapparnas Afgudar och widskepelser, kunde man ännu upräkna en hop af mindre wärde, der ej detta gjorde tilfyllest at wisa, det tilståndet i somliga Lapmarken är ännu nog beklageligit. Man kan ej eller neka, at de ju uti alt detta äro, som i tungomål, seder och opförande, fins emellan olika och skiljaktige: och jag har märkt at de nu mera, sedan Guds hel. Ord begynt wisa sin werkan ibland dem, mycket kommit i oordning med sina konster, hwaraf är skedt, at man nu har swårare före at komma under wädret med sjelfwa sammanhanget af deras Afgudatjenster, än fordomdags. De som ännu lefwa i sit mörker kunna ej bewekas at rätt beskrifwa sina konster, eller drista de det göra. Och de, som fått smak af Christendomen, blyas merendels wid at tala om sådant; hwaraf händt, at då jag fått se ögonskenliga märken til något dylikt, hafwa deße sökt ej allenast at förtiga det, utan ock al wända det til andra ändamål. Jag har just ej eller warit så mycket angelägen at utspana deras werk, efter jag sedt man kunde ingen nyttig sanning upfinna, om man än wiste et noga sammanhang på hela deras Afgudatjenst, ej eller någon nytta dermed skaffa, emedan det fast nödigare är, at häfwa otron och mörkret ur deras hjertan och sinnen, då det öfriga lärer af sig sjelft, med Guds hjelp, småningom förswinna, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 35.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Imedlertid får man mer än ofta förundra sig, då man hörer en del af detta folket så redigt och förnuftigt tala och utlåta sig om alt annat, men i sin Afgudatjenst bära sig så oförnuftigt åt. Hwaraf man har tilfälle at utröna huru djupa rötter en wedertagen widskepelse och wane kunna hafwa i en människas hjerta. Och, emedan jag sedt Nybyggare, som warit så wäl för sig komne, at de läst i bok, samt haft både Bibel och andra andeliga böcker, men genom omgänget med Lapparna blifwit bögde til en hop af de upräknade widskepelser, dem de brukat utan eftertanka och blott af en wana samt naturlig räddhoga för landsens helgedomar, har jag haft tilfälle at göra öfwer detta folket den anmärkning, at det lärer både falla swårt och gå långsamt til, innan man får alla deras widskepelser ifrån dem. Imedlertid är på de fläste ställen en god begynnelse gjord, och i anseende til Guds heliga Ords dageliga tilwäxt och förökelse i denna werldenes del, har man at trösta sig dermed, at ändock sådant för människom är omöjeligit, så äro för Gudi all ting möjelig&amp;lt;ref&amp;gt;Matth. 19: 26.&amp;lt;/ref&amp;gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på svensk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Pehr Högström]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84525</id>
		<title>Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84525"/>
		<updated>2026-08-07T07:07:34Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser]] !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Pehr Högström.jpg|thumb|200px|&amp;lt;center&amp;gt;Pehr Högström (1714-1784)&amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Pehr Högström&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
1747&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af &amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrifning Öfwer de&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &#039;&#039;&#039;til Sweriges Krona lydande Lapmarker&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 1&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
EHuru nu mera alla Swenska Lapmarker bekänna sig til det Christeliga namnet, och äro jämwäl til en stor del uti deras Christendom emot mångas förmodan rotade och grundade, som man framdeles på sit ställe får omröra; så måste man dock på många orter i deße Länder ännu finna så mycket mörker och vilfarelse, at man föga Christligt kan märka hos dem, då man tager undan at de äro döpte och at de med munnen bekänna sig för Christne. Häraf sker, at på de ställen, hwarest et mindre antal af nitälskande Prestmän warit, eller der man för orternas aflägsenhet hwarken haft tilfälle at något oftare få dem til Guds hus, eller sjelfwe hunnit med at så ofta, som kunnat behöfwas, besöka dem, finner man många hedniska aflefwor och widskepelser, ja ock uppenbarligit afguderi och belätens tilbedjande, som lärer skönjas af det, som jag i detta Capitel beslutit at korteligen omtala.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sådana hedniska seder och opförande wilja de så mycket swårare låta förmå sig at aflägga, som denna Nationen är benägen at hysa ganska stor wördnad och höga tankar för sina gamla Förfäder, hollande gemenligen alt hwad de gjort och brukat för godt och lofligit. Och, som de gemenligen holla de äldre tider, förr än Christendomen blef hos dem fortplantad, för bättre och lyckligare, än de närwarande, samt deras Förfäder för rikare och mera wälmående, än de sjelfwe nu; så wet jag mig hafwa träffat dem, som beklagat at deras konster och widskepelser nu förfallit, emedan de hade frukten deraf, nämligen fattigdom och en tilstundande allmän olycka, för ögonen, föga annorledes, än Judafolket bemötte Jeremiam. &amp;lt;ref&amp;gt;Cap. 44: 17, 18.&amp;lt;/ref&amp;gt; I hwilket mål jag beklagar mig måste berätta om detta folket hwad som fordom sades om de Samaritaner, nämligen at de fruktade HERran och tjente likwäl afgudomen&amp;lt;ref&amp;gt;2. Reg. 17: 23.&amp;lt;/ref&amp;gt;. De äro döpte och bekänna sig til det Christeliga namnet, men bruka dock hemligen sina asgudiska konster och hedniska åtbörder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 2&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Om deße saker, nämligen Lapparnas truldom, widskepelser och afguda-tienster, har jag mycket hört och sedt både talas och skrifwas. At ock berättelserna om sådant äro undertiden nog skiljaktige, har jag äfwen i akt tagit, som kommit antingen af osanna rykten, eller ock, som mycket troligit är, af sedernas och manerens skiljaktighet i åtskilliga Lapmarker. För samma orsak har jag i dy mål ej dristat anföra något lånt antingen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; eller andra, som sådant beskrifwit, utan blott hwad jag med egna ögon sedt, eller af trowärdigt folk, besynnerligen &#039;&#039;testibus oculatis&#039;&#039; hört berättas, om det, som nyligast skedt i dylika mål: och det i Kaitom Församling, såsom et folk, som jag funnit med all rätt bära det namn de fått, nämligen at wara i Christendomen minst för sig komne bland alla Församlingar i Lapmarken, I hwilket afseende min Läsare ej får undra, om jag kommer at tala om sådant, som antingen hos andra ej finnes eller ifrån deras berättelser något afwiker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 3.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså förnämligast deras Afguderi beträffar, så har jag märkt at de bära sig mycket likt åt med andra hedniska Nationer i det målet, at ehuru de ärkänna en Öfwer-HErre och Gud öfwer alt, som de kalla &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Hwilket ord, utom den bemärkelse de nu som Christne hafwa deruppå, ej så egenteligen swarar emot Deus som fast mer emot &#039;&#039;Jupiter&#039;&#039; hos Latinerna.&amp;lt;/ref&amp;gt;, så hafwa de jämwäl en hop andra naturer, dem de dyrka och tilbedja, en del såsom onda, hwilka kunna tilfoga dem ondt, endel som goda, hwilka kunna göra dem godt; finnande sig föranlåtne at med lika fog dyrka dem bägge, de förra at blidka och förmå til at ej tilfoga dem det onda, och hos de sednare at komma i en god åtanka, på det de af deras wälgörande ständigt måge wara delaktige.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 4.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Som hufwudet för deße goda naturer är &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; som sagt är, så har jag ock blifwit warse, at de werkeligen holla &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; för en hufwudman för de onda, Ty, emedan detta namnet &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; ej är något nytt ord, utansådant som de äfwen brukat, innan någon af dem fått smak af den Christna Läran, så hafwa ej eller alla Lappar ännu fått deruppå samma begrep. De som ega någon kundskap om Christendomen, hafwa derom samma tankar, som wi om den Onda andan. Men de öfrige hafwa i sjelfwa werket haft deruppå et sådant begrep, som de gamla hedniske Nationer om sit onda &#039;&#039;principio&#039;&#039;, som de mente wara lika ewigt med Gud. Detta sluter jag af de berättelser jag på sit ställe til en del nämt, nämligen &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; war i råd med Gud eller &#039;&#039;Jubme&#039;&#039;l då werlden skulle skapas, och at jemwäl han war orsaken at intet alt blef så godt, som &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; wille hafwat. Och at han jemwäl täflar med Gud om Allmagten, har man af andra deras berättelser förnummit. En wiß Lapp har, utom annat, wetat tala om en tid, da &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; gjorde sig kädjor af järn, hwarmed han bandt &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;, samt kastade öfwer honom et stort berg, då &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; låg under berget, utan at slippa derifrån. Sedan bandt &#039;&#039;Jubmel Perkel&#039;&#039; och kastade et berg öfwer honom. Men den Onda slet sig lös, så at stenar och dam foro himmels högt, o. s. w. Om uti alt detta afbildas någon strid emellan deras förmenta Stamfader &#039;&#039;Jumi&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jumo&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Se Scheff. Lappon. pag. 43.&amp;lt;/ref&amp;gt; och någon deras fiendsman, Birkal, etc. kunde någon gißa, men emedan ingen Christen kan hysa så nedriga tankar om wår Allswoldige och härlige Gud, ej eller så höga om den orena Andan, så skönjes nogsamt, at både &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; och &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; hos de fordna Lappar och jemwäl ännu hos de klentrogne kunna räknas för deras Afgudar. Det skönjes ock tillika, at de ej warit frie ifrån &#039;&#039;Anthropomorphismo&#039;&#039;. Och emedan de hafwa tilägnat den Onda jämte Gud en så stor magt, så undrar man ej, om de, som andre Hedningar, sökt på hwarjehanda sätt at blidka denna Onda andan, på det han ej måtte tilskynda dem så mycket ondt, som han eljest wore i stånd at tilfoga dem. Det är altså nödigt för Lärarena i Lapmarken, det de beflita sig om at redigt &#039;&#039;evolvera notiones Dei &amp;amp; Diaboli&#039;&#039; efter wår Christeliga &#039;&#039;Religion&#039;&#039;, på det det arma folket under deße namnen ej måge blifwa bedragne och förwillade.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 5.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Jag har tilförene förmält huruledes Lapparna på den ort jag wistats hollit före, at Gud omedelbarligen låter höra sig, då åskan bulrar. Men jag har ock märkt at en del holla den, som förrättar sjelfwa actum, eller bulret för et lefwande ting och en särskild natur, &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; kallar det &#039;&#039;Thor&#039;&#039; eller &#039;&#039;Tiermes&#039;&#039;, som Lapparna eljest kalla &#039;&#039;Aijeke (Aja, Atja)&#039;&#039;, som det ock hos oß blifwit kalladt både Thor och Storfader. Hos mina Lappar har jag märkt, at de holla det för et särskildt wäsende ifrån Gud, och jemwäl sådant, som är både godt och ondt, emedan denna naturen, efter deras berättelse, blifwit af &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; stjälandes skapad i en stenklippa, utan at Jubmel skulle få weta derutaf; men sedan &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; eller Gud fick det samma weta, gick han dit, samt hämtade ut och födde op honom, Och emedan denna Thorgubbe är således den Ondas barn, men Guds fosterson (efter deras eget ordasätt), så är han både god och ond; warandes hans förnämsta och egenteliga göremål at döda och förgöra alla Troll och spökerien, som ock deras &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, hwarom framdeles skal talas, ofta af åskan blifwa rörde, hwilket han, efter deras mening, gör med sin boga, Regnbogen, som de kalla &#039;&#039;Ajanjokßa&#039;&#039;, eller Storfadrens boga. Och emedan han dermed gör människorna godt, at han utrotar deße Trollskaper, hwilket de finna sig pliktige at erkänna, hälst han ock i annor händelse, besynnerligen då han rörer deras helgedomar, kan göra dem skada, så bör han jemwäl räknas ibland deras fordna Afgudar. Men eliest har jag åter af andra Lappar fått inhämta om samma person följande händelse; at då en flicka hade i skogen satt sig wid et trä, kom den Onda och bad henne lägga torr Tjäruwed i sin Mudd, den hon hade under hufwudet: men när han denna weden itändt och hon blef warse at denne hade horn, wardt hon förskräkt och skulle fly, men slapp ej undan hans wåldsamhet, hwaraf hon blef hafwande och födde en son, som ouphörligen gret och wiste sig orolig. Gud kom och tog barnet med sig op i skyn, samt frågade hwilkom det wille wara til hjelp, anten sin Far eller Mor? Barnet swarade sig wilja hjelpa Modren och förfölja Fadren med all sin slägt, det han ock nu gör, far i luften, klyfwer berg och slår eld i trän, då de göma sig under dem, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 6.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna ock trodt på någon, som de kallat &#039;&#039;Saracka&#039;&#039;, har den nitälskande Danska Läraren &#039;&#039;Thomas von Westen&#039;&#039; för detta berättat, och jemwäl den samma beskrifwit. Det är wist, at man i somliga Lapmarker brukat det ordet &#039;&#039;Saragads&#039;&#039; för et &#039;&#039;Nomen Appellativum&#039;&#039;, i stället för &#039;&#039;Creator&#039;&#039;. I Kaitom har man andra ord på skapare och skapa, nämlipen &#039;&#039;Seunedie&#039;&#039; och &#039;&#039;Seunedet&#039;&#039; men Sarak är ej eller obekant, emedan det händt, at då man frågat dem hwilken som skapat werlden, har en del swarat Sarak. Jag har om denna person af Lapparnas mun ej kunnat få något redigt begrep. Men efter berättelserna af andra har jag funnit dem holla honom nästan som en &#039;&#039;naturam naturantem&#039;&#039;, dock särskild ifrån Gud, som werkar wid människors och andra kreaturs födelser, deras trefnad och bibehollelse, etc. och lärer altså äfwen kunna räknas ibland deras gamla Afgudar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 7.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Utom deße förenämde Gudar, som jag ej märkt dem hafwa under några bilder eller beläten tilbedit, har jag ock tid efter annan i akt tagit, at de hafwa jemwäl en hop andra &#039;&#039;genios&#039;&#039;, halfgudar eller något dylikt: wetandes jag ej huru stor ära de göra dem, eller under hwad wärde och &#039;&#039;Character&#039;&#039; de blifwa af dem holdne. Det wet jag, at en del föreställa sig sådana, som äro regerande dels i luften, dels på jorden, dels under jorden, dem de finna sig pliktige at på wist sätt hedra och wörda. Ibland hwilka jag ock kan räkna dem, som de mena ej allenast wara regerande wid hwart och et stånd och lefnadssätt, utan jemwäl wid alla tider och månader i året, o. s. w. En af detta sista slaget har jag märkt dem hafwa på &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad, som de kalla &#039;&#039;Kuowa manno:&#039;&#039; äfwen för Julhögtiden, som de kalla &#039;&#039;Jaluoherra&#039;&#039; (Julherren), samt Julaftonen, som de kalla &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; eller &#039;&#039;Druetta&#039;&#039; (Drott). Hwad &#039;&#039;Jauloherra&#039;&#039; är för en person kan jag ej wist säja, så framt de ej af en Hednisk &#039;&#039;κακοζ ηλια&#039;&#039; derunder förstå wår Frälsare. Men &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; torde wara någon af deras eller wåra fordna Drottar, som gjort dem något godt, eller ock snarare ondt, emedan man af det, som framdeles skal berättas, nogsamt ser, at han hos dem blir dyrkad, som en annan &#039;&#039;averruncus&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 8.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At de ock jämte deße hafwa werkeligen, som andra Hedningar, tilbedit Afgudabeläten, är beklagligen rönt. Ty at någon nation skulle denna tiden tibedia stockar och stenar, har iag näpligen welat tro, innan jag i denna Lule-Lapmark tid efter annan fått med egna ögon se sådana styggelser. I Jockmocks Prestegård förwaras trenne sådana beläten, tilhugne med yxa af rötter under liknelse af människor, hwilka om år 1738 blifwit tagne af en Kaitom Lapp, som inför Häradsrätten sedermera bekände, huru han med bugande och tilbedjande fallit dem til fota. Den ena kallade han &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039; och war den största. Om de andra, som woro smärre, &#039;&#039;repræsenterade&#039;&#039; hans hustru, barn eller drängar, är mig obekant. Jag har jemwäl sedermera tid efter annan flerestädes under mina resor blifwit warse sådana beläten wid deras offerlafwar, om hwilka framdeles skal talas, warandes ei annat, än rötter merendels af Björk, dem de wändt op och med yxa tiltälgt som et hufwud, utwisandes sjelfwa stommen eller stubben det öfriga af en kropp med fötterna, Deße stå antingen ständigt på sina wißa ställen, och blifwa dock årligen med offer besökte, då Lappen kommer at ligga dem så när, eller upsättas de hwart år höstetiden merendels på de rum, der de slakta sina Brun-Renar: eller äro de ock på stora berg och högder upreste, der de af en större myckenhet Lappar blifwa besökte och hedrade. Hwaraf skönjes, at af deße Afgudar måste gifwas åtskilligt slag, blifwandes en del ansedde för Landsgudar, dem wißa Lappar wid något tilfälle åt sig sjelfwa i synnerhet uprest: hafwandes jag ock förnummit, at de undertiden göra woldswerkan på hwars andras Helgedomar, hwaraf jag såg prof om wåren 1742, då en häftig fiendskap upkom emellan twänne Lappar, emedan den ena hade huggit sönder hornen och benen, som den andra hade åt sina gudar på en lafwa wid sit kojeställe uprest. Om alla förenämde Trägudar heta Storjunkare, kan jag ej försäkra; men at jag ofta under mina resor sedt dem på åtskilligt sätt gjorde, kan jag ej neka. At ock Lapparna sjelfwa kalla dem så wäl som sina Stengudar undertiden Passe&amp;lt;ref&amp;gt;Detta ordet &#039;&#039;Passe, Basse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Bisse&#039;&#039; brukas nu af Lärarena i somliga Lapmarker i stället för &#039;&#039;Sanctus&#039;&#039;. Men i sjelfwa werket hafwa Lapparna förståt dermed sina Afgudiska helgedomar. Om det är i någon slägtskap med de gamla Swenskars &#039;&#039;Buse, Bjesse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Basse&#039;&#039; (Se &#039;&#039;Rudb. Atlant. Tom. pag. 448&#039;&#039;), hwarmed de förståt den Onda sjelf, lemnas til andras bedöme.&amp;lt;/ref&amp;gt;, har jag jemwäl tagit i akt. Det är ock märkeligt, at de Trägudar jag sedt, hafwa mäst öfwer alt warit korßade, samt med blod öfwerstrukne. I Kimi Lapmark och Trinnäs berättar man, Lapparna hafwa på Fjällen dyrkat en Afgudinna uti en Trästubbe eller eljest uti et Träbeläte, som de kallat &#039;&#039;Wiros-Acka&#039;&#039;. Denna hafwa de likasom Latinerne Dianam hollit för et Skogsrå, samt henne offrat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 9.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
På den orten i Lule Lapmark, hwarest jag warit wistande, äro i synnerhet deras Stengudar mycket gängse och allmänne. Om ock deße &#039;&#039;repræsentera&#039;&#039; Storjunkaren eller någon annan, är mig jemwäl okunnigt. Men jag har ej hört dem af Lapparna annorlunda kallas, än Passe, nämligen sjelfwa ställen; men Stenarna kalla de &#039;&#039;Säite&#039;&#039;. På dem har jag just icke tagit i akt någon särdeles skapnad efter någon människa eller djur, utan de hafwa warit sådana, som naturen tyckes sjelf hafwa gjort dem; men hafwa dock merendels en sälsynt skapnad, som &#039;&#039;petrisicater&#039;&#039;, krusiga och knottriga. En del Lappar äro aldeles i den tron, at deße stenar hafwa lif och kunna gå: warandes ock undertiden flere på et ställe upreste. Gemenligen finnas de ligga wid bergsändar, wid uddar af Träsk, på Holmar, wid Forßar, eller andra helgade orter: wetandes ingen, hwilken som lagt dit dem, eller när de kommit dit: utan man har welat inbilla mig, at deße ställen blifwit dem inrymde redan i första Skapelsen, o. s. w. En stor myckenhet af sådana finnes i en del Lapmarker, ändock man har swårt före at få se dem, emedan ej gärna någon Lapp åtager sig at följa någon dit, af fruktan dem torde wederfaras något ondt: som de hafwa at beropa sig på mångfaldiga exempel, huru de blifwit angripne til lif och helsa, som deße ställen welat ohelga eller förstöra. Jag wet ock en wiß Nybyggare, som igenom det han dristade angripa och förderfwa en hop sådana stenar, berättat sig mistat sin helsa och krafter, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 10.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Deße Stenars magt plägar man wärdera efter myckenheten och antalet af dem som dyrka dem och offra wid dem, Om så händer at man öfwergifwer offra på dem, så mista de ock sin magt, kunnande sedan göra enom hwarken godt eller ondt. Och sådana magtlösa samt af sig komna gudar, har man ej swårt före at få se, emedan ingen fruktar widare för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwaruti deras magt egenteligen består, kan jag ej säja. Men at Lapparna förmoda sig både godt och ondt utaf dem, sluter jag af deras berättelser derom. En trowärdig Nybyggare, som såg huru en wiß Lapp offrade hufwudet, föttren och wingarna af en Tjäder på en bekant sten wid &#039;&#039;Sagga guoika&#039;&#039; ej långt från Gelliware, frågade honom, til hwad ända han sådant gjorde? Då Lappen skal hafwa swarat, det skulle utaf alt detta wäxa andra och nya foglar igen, dem han skulle få skjuta. Och emedan de göra löften åt deße stenar, då antingen folk eller kreatur sjukna, sluter jag at de tro dem om til at hafwa helsa och sjukdom, lif och död i sit wold. Men at de ock förmoda sig ondt utaf dem, sluter jag af en wiß Laps egen berättelse, som tilstått, at då han för några år sedan kom oförwarandes wid sin flyttning at gå för när intil en sådan &#039;&#039;Säite&#039;&#039; wid &#039;&#039;Käppowoma&#039;&#039; (et Nybygge til 3 mil norr om Gelliware), och trädde öfwer udden der stenen låg, så nära intil honom, at han kom på sjelfwa fjäten eller wägen, som stenen (&#039;&#039;si diis placet&#039;&#039;) hade längst efter landet öfwer til en udde midt emot, lofwade han, wid det han blef sådant warse, offer af Ox-Renar, Wajor, Får, Getter, etc. Men kunde likwäl dermed icke blidka honom, emedan Wargar kommo samma natt ihop med hans Renar och gjorde honom en ansenlig skada.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 11.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Wid en Sten ej långt söder ifrån Gelliware, som för detta warit Nederby-Lappars &#039;&#039;Stuor amus Passe&#039;&#039; och alrastörsta helgedom, likasom stenen på &#039;&#039;Aran oiwe&#039;&#039; warit Kaitoms Lappars, ligger en stor Järnyxa, som ingen rost skal kunna bita uppå. Samma yxa har på det sättet kommit dit, at då en Lapp i äldre tider, wid namn &#039;&#039;Patto-podnie&#039;&#039;, kommit at drabba ihop med en &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jatton&#039;&#039; (förmodeligen Bergtroll) som han märkte hafwa tilhold med sin Dotter&amp;lt;ref&amp;gt;Om detta kom han således under wädret, at emedan Lappen hade sin koja bredo wid en Myra, öfwer hwilken hans Dotter dageligen gick, blef han warse, at hennes fötter aldrig blefwo wåta, och förstod således at &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; bar henne öfwer Myran.&amp;lt;/ref&amp;gt;; men kunde ej blifwa honom öfwermägtig, har han anropat denna stenen om hjelp. Men emedan Jätten gjorde det samma, kunde ingen dera få öfwerhanden; Ty, alt hwad Lappen lofwade ut, at gifwa åt sin hjelpare, det lofwade ock Jätten. Omsider lofwade Lappen sig wilja gifwa åt Stenen den yxa som Jätten hade i sin hand, och i det samma blef han honom öfwermägtig, så at Jätten måste sätta lifwet til. Ifrån den tiden har yxan blifwit beständigt wid samma sten. Wid offrandet brukar man den seden, at man hänger henne på öfwersta hornet, hwaruti denna Stenens Afgudatjenst är skiljaktig ifrån alla de andras, som jag framdeles wil omtala. Denna yxa blef om hösten 1745 af en Kaitom-Lapp borttagen, som skal hafwa lofwat i deß ställe lägga dit hornen och benen as en Ox-Ren, det han ock förmodeligen gjort. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 12.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad en del, jemwäl i de bättre för sig komne Församlingar, hafwa för tankar om en hop Änglar, som pläga uppenbara sig för dem, wet iag ej. Men at de hafwa mycket at tala om sina Änglasyner, hwarigenom de förmena sig wara bättre och heligare folk, än de Swenske, som ej se sådant, har mig af en wiß prestman blifwit berättadt. I hans Församling har en man sagt om sig sjelf, at han en gång sedt twänne Änglar, som wiste honom en wacker grön äng, samt wid ändan en skön byggning. Och när han af deße twå blef anmodad at följa dem dit, men af en annan derifrån warnad, gåfwo de honom hwardera en kindpust, så at halfwa hufwudet swulnade och han hade en tid deraf stor wärk. Denna gången kom han på den tro, at det måste hafwa warit onda englar, i det han utlät sig i deße ord: »Nu kan jag se, at de icke äro gode.« Utan twifwel hade han ock tilförene sedt sådana; Men emedan de ej förr lärt honom känna sig, så trodde han det de woro goda och helige Änglar. Flera dylika rykten och berättelser hafwa tid efter annan kommit för mig. Och blifwa sådana uppenbarelser af dem, som hafwa någon liten kundskap om Christendomen och Änglarnas natur, holdne för Ängla uppenbarelser, men af de andra, som näpligen hört talas om Änglar, för Gudar antingen Storjunkare eller andra, som de mena undertiden uppenbara sig för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 13.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Om några Lappar holla, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 98.&amp;lt;/ref&amp;gt;, Solen i någon Gudomelig wördning, har jag wäl denna tiden ej kunnat förmärka, dock har jag träffat Lappar, som berättat sådant fordna tider hafwa warit brukeligit. Ej eller har jag funnit at de, efter &#039;&#039;Damiani à Goës&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;De &#039;&#039;Lappiæ situ &amp;amp; ejus regionis incolis&#039;&#039;, apud J. Boem. Auban. de &#039;&#039;moribus Gentium&#039;&#039; P. M. 499.&amp;lt;/ref&amp;gt; holla elden för deras Gud. At de ock, besynnerligen Jämtelands-Lappar, skulle dyrkat någon under den bekanta &#039;&#039;Herculis&#039;&#039; namn (Herkel-gud), har jag tilförene låtit mig inbilla: som jag jemwäl minnes mig hafwa sedt et &#039;&#039;Academiskt&#039;&#039; arbete de &#039;&#039;Hercule&#039;&#039; utgifwit i &#039;&#039;Upsala&#039;&#039; i förra &#039;&#039;Seculo&#039;&#039;, hwars &#039;&#039;Auctor&#039;&#039; berättar sig hafwa hört af Lapparnas mun en &#039;&#039;susurrum&#039;&#039; (så kallade man den tiden det Lapska språket) af något dylikt ord. Men det torde kan ske wara kommit af något mißhörande, at då Lappen sagt &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, kunde det uti dens öra, som warit om språket okunnig, lätteligen blifwit &#039;&#039;Herkel&#039;&#039;. Åtminstone wet man ej i de norra Lapmarker, så mycket mig bekant är, af någon sådan Gud. Om &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; har jag tilförene något utlåtit mig. Men om Lapparna hafwa fått detta ordet af de gamla Hedniska folkslag, som dyrkade &#039;&#039;Herculem&#039;&#039;, och sedan ändrat det samma uti &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, emedan sådana ombytelser äro just ej hos dem owanlige, dertil dristar jag hwarken neka eller jaka.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 14.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Huru och på hwad sätt hwar och en i synnerhet af deße främmande Gudar blifwa hos Lapparna tjente och dyrkade, kan jag ej til alla delar säja. Man lärer ock näpligen wara i stånd at utnämna några wißa reglor derwid, emedan jag är af den tankan, at sjelfwa ordningen och sättet at tjena dem lärer ej hafwa bättre sammanhang, än grunden, på hwilken deras Gudars wäsende och antal sig stöder. Icke des mindre wil jag blott upräkna de sätt och maner jag blifwit warse, samt hwad öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; derwid kunnat blifwa mer bekante.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Huru de dyrka de Gudar och Naturer, til hwilka de ej hafwa några bilder, är mig okunnigt: undantagandes hwad jag om den förr omtalte &#039;&#039;Kuowa-manno&#039;&#039;, samt &#039;&#039;Jaulo-herra&#039;&#039; och &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; kunnat få höra af Lapparne sjelfwa förtäljas. Nämligen, hwad den första angår, berättade en gammal Hustru, det hennes Föräldrar plägade en wiß tid i &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad binda hö och gräs, sådant som de hafwa i sina skor och wantar, wid hornen på deras Renar: då man sedan med ringar och annat skrammel, samt bultande på ackijorna, bad &#039;&#039;Kuowo-manno&#039;&#039; äta. Hwaraf tillika skönjes, at de höllo denna Naturen ej allenast för et lefwande kreatur, utan ock sådant, som kunde lefwa af hö, samt behöfde genom allehanda buller och gny påkallas, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 15.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At man åt den så kallade Jul-herren plägar offra små skep eller båtar, besynnerligen under något gjordt löfte, derpå har jag sedt flera prof. Deße båtar om tre qwarters eller högst en alns längd hafwa warit tilhuggne med yxa af Furuträ med master uti, samt här och der korßade och med Renblod öfwerstrukne. Sådana båtar göra de gemenligen färdige til den tiden de slakta sina offer-Renar til Jul, emedan de skola under slaktandet med blod bestrykas. De jag sedt hafwa warit högt upsatte uti stora Granar, dock ej hängande, utan liggande på några af samma Granar ihopwekne qwistar, warandes äfwen sjelfwa Granarne korsade här och der, samt et godt stycke op med blod öfwerstrukne. Deße båtar finner man ej annorstädes, än omkring de ställen, hwarest de Jultiden haft sina kojor och tilhold. Til hwilkens ära de omtalte offer-Renar slaktas är owist: men at wid deras Julkojor (eller nu mera, et godt stycke derifrån), altid finnes offerlafwar, sådana som jag framdeles wil omtala, har jag flera resor märkt: liggande på bemälte lafwar ej allenast hornen af de slaktade Renarna, utan ock alla ben af det kött, som de då äta, och som är af samma Renar tagit.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 16.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Åt &#039;&#039;Ruotta pläga&#039;&#039; de äfwen samma tid hänga Näfwer-ryfwor eller små trattar af Näfwer gjorde, op i höga trän, hwilka trän äro mäst på twänne kanter tälgde och korßade. Uti deße ryfwor lägga de et stycke af all den mat, som de äta om Julafton och Julmorgon, hwilket ej är Kött, utan gemenligen Ost och Mjölk, eller ock Fisk. Hafwa de Mjöl, så göra de en kaka om en riksdalers storlek, men en god tum tjock, den de fylla med litet Mjölk och Ost, samt steka på glöden. Samma kaka lägga de uti en af de omtalte kärillen, i hwilkens brädd twenne träspjelkar äro stukne om en half alns längd, gjorde som spador. Detta blir ophängdt bredowid kojan, hwarest det ock warder sittandes; hwilket tillika med de öfriga ryfwor, i hwilka deras öfwerlefwor blifwa förwarade, äro &#039;&#039;destinerade&#039;&#039; åt den förr omtale &#039;&#039;Ruott&#039;&#039;a, på det han, efter deras föregifwande, ej må skada deras qwinfolk på et wist sätt (&#039;&#039;ne ventrem illarum terebret seu perforet&#039;&#039;).  Schefferus talar om deße offer något annorlunda, hwilket man ock torde somligstädes brukat, men emedan en Lapp berättat mig derom, som i sin enfaldighet ej trodde at sådant skulle wara någon widskepelse, så har jag fölgt hans tal, och lemnat andras berättelser å sido.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 17.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Deras offerlafwar, som jag flera resor nämnt, göra dem den tjensten som altare, men åro gjorde af trä och stå på 3 eller 4 stolpar, ifrån 2 til 4 alnar högt ifrån jorden. Då de offra något på dem, lägga de ofwan på och omkring dem Gran- och Björkris, samt qwista trän nedantil på alla sidor der omkring. Deße hafwa de antingen wid wißa tilfällen bak för deras kojor: eller äro de upbygde på andra ställen, hwarest de hafwa sina Trägudar, hafwandes oprest Träguden antingen ofwanuppå, eller, som allmännare är, bredo wid lafwen, likasom stödde han sig mot honom. På deße lägga de Renshorn eller det öfriga som jag kommer at omtala, men på de lafwar, som stå wid Stengudarna, hafwa de mäst de offer, som wildiuren eljest kunde draga bort.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De förnämligaste offren, som de på eller bredowid deße lafwar lägga och tilägna sina Gudar, äro gemenligen hornen och benen af sina Renar, hälst de Brun-Renar, som han slaktar Mathsmäßotiden om hösten. Deße offra de både på Sten- och Trägudar. Utan twifwel lära de hafwa någon wiß skildnad, då de skola offra åt åtskilliga Gudar, som mig är obekant, men så mycket jag kunnat inhämta, tjena de sina Stengudar, då de äro dem så nära: men eljest de af trä, dem de antingen göra nya, eller ock besöka de dem på de ställen hwarest de förrut oprest dem. De, som hafwa Trumma, säjas rådfråga sig med henne wid många tilfällen då de, samt hwad de på åtskilliga Gudar skola offra o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 18.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom de offer, til hwilka Lapparna årligen finna sig förpliktade, har jag funnit, at de offer, som han gör för nöds skull och under något löfte, falla honom undertiden något kostsammare. Ty, om folk eller deras kreatur blifwa sjuke och wantrifwas, eller ock om eljest något widrigt möter dem, få göra de löfte åt en wiß Gud (den de antingen sjelfwa hafwa bästa förtroende til, eller den deras Trumma pekar uppå), eller ock åt flere tillika at offra det eller det, om de winna sin önskan och undwika det onda. Det som de i ringare mål, til exempel om en ren sjuknar eller wantriswes, lofwa, plägar ej gerna sträcka sig längre, än til horn och ben af Renar. Til exempel, när en ren sjuknar, så gör Lappen löfte, at om han kommer sig före igen och lefwer, wil han en wiß tid slakta honom, samt ej hugga sönder eller låta förkomma något ben, utan altsammans förwara åt den Guden, som han gör löfte åt, och som han menar skal kunna hjelpa sig. Hwad Lappen sålunda lofwar, holler han troligen, och då han slaktar en sådan Ren, hugger han icke et ben sönder, utan delar honom led ifrån led, samt förwarar benen. Om en hund råkar draga bort något deraf, så måste han sätta sit lif til, och man offrar et af hans ben i stället. Man plägar ock undertiden så wäl wid deße som andra tilfällen smörja deße Gudar, dem de hafwa under några bilder opreste, med blodet och fetman af den Ren som slaktas, samt äfwen, som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; berättar, låta et stycke af hjertat och lungan följa med offren, dem de hänga i trän: jämwäl binda hwita och röda etc. trådar om hornen på den Ren, som slaktas för et märke åt hwilken Gud han blir förärd. Men om de, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse, med en hwit trå betekna Solen, en röd Storjunkaren, en swart åt de döda, kan wäl wara sant, ändock jag ej wist wet säja derom. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 19.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Men är det i något wigtigare ärende, som Lappen finner sig föranlåten at göra löfte, så kommer det ock undertiden an på andra kreatur, som Bockar, Getter, Får, samt Kattor och Hönstuppar, dem han köper och skaffar sig från Landsbygden, ehwad de må kosta, sedan han en gång lofwat dem. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwad Stengudarna, eller de så kallade &#039;&#039;Säite&#039;&#039; i synnerhet widkommer, så tyckas de af Lapparna blifwa holdne i långt större helighet, än de af trä. Man plägar omkring somliga stänga gärdesgårdar, ibland tämligen widt omkring. Om någon skiuter Ickornar, foglar eller andra diur innom samma gårdar, det är innom stenens rå, så måste han taga fötterna, hufwuden med wingarna och offra på stenen, men det öfriga beholler han sjelf. Man brukar på somliga ställen hwart år lyfta op stenarna och lägga fristkt Granris under och omkring dem, hwilket Lappen gör med blottadt hufwud och krypande på fyra fötter, äfwen som då han eljest går at offra: då han jämwäl af stenens tyngd eller lätthet kan sluta om han är ogunstig eller gunstig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Utom Renshornen och annat offer, som omtalt är, hwaraf på många ställen finnes en otrolig myckenhet, som Ättebackar samlade, ses ock undertiden omkring sådana ställen en ansenlig hop Näfwer-ryfwor fulla med matsaker och smorning. Ty, likasom Fjäll-Lappar och de som hafwa Renar offra gemenligen horn och ben, samt öfwerstryka sina Gudar med Renblod, så hafwa ock Fiskare-Lappar sina heliga stenar, Råd och wårdnader wid sina sjöar, dem de kalla &#039;&#039;Saiwo&#039;&#039;, hwilka Gudar de, utom andra föräringar, som oftast smörja med fiskflott: hwaraf, efter deras tro, skal förorsakas, at uti bemälte sjöar merendels är fetare fiskslag, än uti andra. Ju tididigare de smörja sina stenar, ju mera och fetare fisk förmena de sig få. Ehuru Fiskare-Lappar kunna således hafwa sina egna särskildt stenar ifrån de andras, så finner man dock sällan någon sten eller &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, som ej af bägge blir tjent, så framt de annars ligga så til at bägge nå dem. De Lappar, som hafwa Renar och fiska tillika, göra ock bägge delar, nämligen offra horn och ben, samt tillika smörja och rykta dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 20.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Hwad angår de öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; och maner förr, under och efter sjelfwa ofrandet, så är wäl sådant til en del skiljaktigt hos Fjäll- och Fiskare-Lappar, men kommer dock merendels på et ut. Bägge gå de til och ifrån ofrandet icke genom den rätta kojedören, utan genom en helig dör, som är en liten öpning bak på kojan, genom hwilken ock Fjäll-Lappen bär mäst altid in sit kött, åtminstone af sina offer-Renar, och Fiskare-Lappen sin fisk, besynnerligen då han fiskar uti de helige sjöarna. Genom samma dör får aldrig något qwinfolk gå, som ej eller öfwer hans fjät, då han går at offra eller fiska, Fiskare-Lappen får aldrig hafwa något qwinfolk med sig til hjelp, utan måste förse sig med folk annorstades ifrån, då han wil draga not i samma sjöar, om han ej har sjelf tilräckelig manshjelp: som ock aldrig något qwinfolk får på långt holl komma in til de ställen, hwarest deße helgade stenar äro upreste, ej eller fara omkring dem, så at om de wid sin flyttning ifrån Fjällen gått på höger om dem, så måste de wid deras flyttning tilbaka gå på samma sida, fast det woro tio mil til krok, emedan det eljest skal komma an ej allenast på helsan utan ock lifwet. Så tilstädja de ej eller en del andra saker komma at föras omkring deße orter: hwaraf jag år 1733 såg ögonskenligit prof, då en wiß Lapp wägrade mig en takhud til låns på min &#039;&#039;pagage&#039;&#039;-ackia, föregifwande at hon, efter den kosa jag föresatt mig, skulle komma at färdas omkring et passe, hwaraf han sig en stor olycka förmodade. Lade ock til, at der hon warit ny, hade det ej haft stort på sig, men emedan han henne länge brukat, wore det fara wid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 21.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Då Fjäll-Lappen går bort at offra, så måste hans hundar sättas i band. Slipper någon hund lös och kommer at gå öfwer hans fjät, så skola odjuren straxt komma ihop med hans Renare och om inga odjur äro å färde, skola hans hundar i deras ställe bita, sarga och döda boskapen, Fiskare-Lappen sätter ock sammaledes sina hundar i band, då han går at offra eller fiska i de helgade sjöarna. Då deße draga not i samma sjöar, få de aldrig nämna GUD. Den fisk de få måste de antingen wid samma sjö rensa och göra op, eller, om de bära honom hem oopgjord, låta honom komma in genom bakdören. Benen gifwa de icke sina hundar, innan de förrut lagt dem i kalt watn, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 22.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Det ömkeligaste är at se då Lappen (både Fjäll- och Fiskare-Lapp) går at offra. Ty, då han kommer så när, at han ser rummet hwarest Guden bor, så tager han af sig mößan samt begynner buga och bucka sig, och då han kommer närmare intil, börjar han krypa på fyra fötter intil des han kommer intil stenen, hwarest han lemnar sina offer. Om han brukar derwid något tal eller andra &#039;&#039;complementer&#039;&#039; är mig okunnigt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Et besynnerligit offer är det som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; nämner, och som jag äfwen tyckes hafwa funnit några spor til denna tiden, nämligen at man undertiden gör Afgudabeläten, dem man straxt efter offrandet tillika med offren gräfwer ned i jorden&amp;lt;ref&amp;gt;Hwar wid dock &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; (pag. 111) litet mißtagit sig; ty under det han &#039;&#039;verterade Spirri Nilses&#039;&#039; ord: den de sedan tillika med benen i jorden nedergrafwa, uti hwilka synes wara någon twetydighet, och owist, om particula den skal swara emot stenen eller Afguden, har &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; gifwit Latin derpå: &#039;&#039;postremo rangiferum una cum ossibus defodiunt in terra; &#039;&#039; der likwäl &#039;&#039;Auctoris&#039;&#039; mening lärer förmodeligen wara: den de, nämligen Afguden, sedan tillika med benen etc.; åtminstone är det nu obrukeligt at Lappen offrar åt sina Gudar någon hel Ren.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har funnit allehanda beläten och bilder (äfwen under liknelse af Renar) jämte åtskillig slags offer i marken nedgräfde och öfwerhölgde. Jag har ock sedt dem gräfne blott under snön, samt hölgde med trän och ris, förmodeligen emedan de antingen för is eller sten ej sluppit ned med dem i sjelfwa marken. Det synes som skulle sådana offer wara &#039;&#039;déstinerade&#039;&#039; åt dem, som äro rådande under jorden, lika som de lägga på marken och hänga op i trän åt dem som äro på jorden och i luften regerande.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En omständighet mins jag mig än hafwa hört wid offrandet, nämligen at då Lappen går til och från offrandet, får han ej ens tala, då någon kunde möta eller eljest råka honom. Detta har jag ej sjelf sedt, men holler det så mycket troligare, som jag märkt huru en del Fiskare-Lappar, under det de äro på sina fisk-fängen, ei wilja tala; och om man kommer oförwarandes på dem, så fly de, som wildjur, undan, at de må slippa uplåta munnen. &amp;lt;ref&amp;gt;Det berättas, at i Lule-Lapmark har för 30 år sedan sig tildragit, at enär Pesten ibland Rendjuren begynt gå i swang, hwarigenom en stor myckenhet af dem bortdödt, hafwer en Lapman trägit och med all uptänkelig flit flera resor om dagen infunnit sig hos sin och grannarnes Afgud, som de hade i skogen, i mening at han skulle hjelpa honom. Men enär ingen bot derå fölgde, förelade denne Lapman sin Afgud en wiß tid med utlåtande, at om han wille blifwa ärad och dyrkad för en Gud, så skulle han åtminstone innom samma tid stilla sjukdomen; Men i annor händelse blifwa förbränd och aldeles utrotad såsom en bedragare. Den förelagde tiden gick til ända, och Rendjurs störtningen påstod lika fult. Lapmannen lät fördenskul sit gjorde slut gå i werkställighet medelst en stor stockelds görande ikring och ofwanpå Afguden, hwilken så mycket förr blef förderfwad, som hela Bylaget i många tider den samma med åtskillige feta saker smort, och således hade elden med honom en större kraft, än uti annor osmord sten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Just då detta påstod, blef Lapmannens förfarande hos Byamännen bekant, hwilka derföre mangrant sig på platsen instälte, och i fult upsåt wille dräpa uphofsmannen, samt honom, såsom försoning hos Gudarna, låta förbränna. Men han gaf deremot tilkänna, huru ofta och trägit, som han denne Guden på sina knän och med bart hufwud troligen tilbedit och om hjelp anmodat, samt ändteligen honom en wiß dag förelagt, at stilla fänads störtningen med tilsäjelse och hot, som förmält är. Och emedan han ingen hjelp åstad komma kunnat, ty har han honom med allan rätt såsom en bedragare förbrändt, jämte förmodan: at om han warit den rätta Guden, som gjort himmel och jord med alt hwad deruti finnes, så hade han wäl kunnat borttaga sjukdomen och altid friat sig för elds förtäring, hwarmed the uti ondska församlade Lapmän blefwo stillade, samt låto sig åtnöja med hwad fom skedt war.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 23.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna, utom deras Afguderi, hafwa jämwäl namn före at wara starke i hwarjehanda Truldoms konster, är en sak, som är så allmänt bekant, at nästan ingen, som hört detta folket nämnas, ju hollit Lapp och Trollkarl för &#039;&#039;Synonyma&#039;&#039;, eller et och samma ord. At ju mycken widskepelse fins hos detta folket kan jag ei neka; men tror dock at ryktet gjort deras konst til många delar större, än hon är. At all widskepelse fordomdags kommit ifrån Norden, har warit en gammal sägn, hwilket &#039;&#039;Herodotus&#039;&#039; skal hafwa gifwit de gamla Skribenter anledning at tro, som sagt at &#039;&#039;Skytherna&#039;&#039;, från hwilka en hop helgedomar sig utspridt kring hela werlden, hafwa fått de samma ifrån &#039;&#039;Hyperboreis&#039;&#039; etc. &amp;lt;ref&amp;gt;Conf. Plin. Hist. Nat. L. IV. c. 12.&amp;lt;/ref&amp;gt; At förtiga hwad en del Utlänningar weta förtalja om oß i Swerige, så är det bekant, at få af den gemena hopen i de södre &#039;&#039;Provincier&#039;&#039; äro, som ju tro, at man i Norrland är i alla Truldoms konster mycket öfwad. I deße länder, hwarest sådana konster äro mindre bekante än nästan på någon annan ort, har man samma tanka om Lapparna. Då jag kom til Ume-Lapmark hördes ej af sådant, utan man hölt före, at man i Lule-Lapmark sådant brukade. Deße sköto åter skulden på Finnarna, o, s. w. Dock hwad jag hos deße af något wärde i dy mål hört och funnit, skal kort blifwa berättadt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 24.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Uti Gelliware Församling, hwarest man kan räkna af Lappar til hundrade matlag, dem jag allesamman wäl känner, har jag ej öfwer par personer fått namn uppå, som blifwit holdne för sådana at de kunnat i detta målet något göra, Jag talar ej om dem, som brukat allehanda skrock och widskepelser, emedan sådant sker snart allmänt, utan blott om dem, som ibland Lapparna blifwit holdne för Trollkarlar, och som kunnat genom Truldom göra sin nästa något godt eller ondt. I hwad mål de kunnat göra godt har jag förr til en del nämt, och består förnämligast deruti, at de förmenas med någon läsning och andra medel kunna hjelpa någon til helsan. De blifwa altså af dem, som äro i nöd, besökte, hwilka tilstå, at deras hjelpmedel ibland hulpit, och ibland ej. Äfwen holla de det för en god Truldom, at de kunna göra igen hwad stulit är. Men ibland de många stölder, som skedt sedan jag kommit dit, har jag ej ännu hört någon enda på det sättet hafwa fått igen sit, ej eller kan någon påminna sig sådant hafwa skedt. Så hafwa de ock wißa läsningar emot Spökerien (&#039;&#039;æpparlockus&#039;&#039;), hwilka dock jämwäl brukas af dem, som ej äro Trollkarlar; men deße måste de hafwa lärdt af sina grannar, emedan man uti sådana läsningar undertiden fått höra klara Skriftenes språk ur Davids Psalmer och andra böcker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 25.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad den Truldomen beträffar, med hwilken man plägar tilfoga någon ondt, som är at sända skott på honom och hans kreatur, med mera sådant, så har jag ej hört någon berättelse, som jag kan säja om sådant kunna aldeles öfwertyga mig. At de undertiden hotas at göra hwarandra ondt, som dock är en ilslughet hos dem, deraf kan man ingen ting sluta, så länge man ej rönt at deras hot haft någon werkan. At man undertiden hört dem joicka och siunga några onda önskningar, som jag märkt ej wara olika &#039;&#039;Busræ&#039;&#039; önskningar i &#039;&#039;Herröds&#039;&#039; och &#039;&#039;Bosa Saga&#039;&#039;. Det kan ej eller göra något til saken: emedan man har exempel på dem, som hotat förtrolla den andra, och jämwäl med de wanliga Truldoms &#039;&#039;Formulairen&#039;&#039; önskat ondt öfwer honom, hans hus och egendom; dock dermed ej det ringaste uträttat. Den enda berättelse, som warit uti förenämde Församling af någon trowärdighet, skal hafwa tildragit sig 1741 om hösten, at då en wiß Lapp-hustru, som begärat af deß Far sin afledne Moders kläder, men fick icke, hotades göra honom skada, blefwo dagen derpå några och 30 Renar för honom förskingrade. Detta är alt hwad jag hört i dylika mål ibland det folk, som hafwa namn före at wara de alrawildaste. Sådana Trollpackor förmenas hos Lapparna hafwa lärdt konsten af de Swenske, emedan de til en del mäst warit någon tid wistandes på landet. Warandes ock beklageligit, at man wet Nybyggare, som blifwit hitsände ifrån Wermeland och andra södre orter, hafwa gjort sådana konster, som satt alla Lapmarkens Inbyggare i förundran.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 26.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Jag nekar ej, at Truldom kan brukas så wäl ibland Lapparna som andra folkslag, och mäst hos dem, som minst weta; emedan jag wäl wet hwad den onda Anden uti och genom otrones barn kan uträtta, och dristar för ingen del at draga de exempel och berättelser i twifwelsmål, som af så lärde, förnuftige och hederlige Män blifwit rönte&amp;lt;ref&amp;gt;Hwaribland jag ock kan räkna hwad en wiß prestman i en annan Lapmark för mig berättat, om hvilkens trovärdighet jag ei må twifla, nämligen at de genom Truldom pläga skada och döda hwars andras Renar, samt at de undertiden upmana hwarandra dertil, då den, som är swagare i konsten, ei får taga sådant illa op, om han blir wunnen, utan plägar hälre utlåta sig i dylika ord: »Nu min Bror, aldrig tänkte jag du hade warit så stark i konsten,« etc.&amp;lt;/ref&amp;gt; som hos Schefferum och andra berättes. Men jag har den tron, at den Högste ej någonsin tilstadt eller tilstäder, at deße konster blifwa så allmänt brukade, som man föregifwit. Ty, det är för mig obegripeligit, huru någon nation kunde blifwa beståndandes, hos hwilken et så grufweligit Trolleri föröfwes, som man för detta berättat om Lapparna. Hos deße har jag wäl märkt så många trätor och twistigheter, som hos annat folk. Med Truldom höres ganska sällan at de skada hwarandra, men wäl antingen medelst lag och rätt, eller hugg och slag. Om samma konster blifwit nu i de fläste Lapmarker mindre öfwade än förr, sedan man märkt, at de största Trolkarlar warit gemenligen de största stackare, är mycket troligit. Men det är wist, at de äro ganska få, som lägga sig deruppå: och då de samme något besynnerligit uträtta, så är det ibland dem så sälsamt och underliga, som hos oß. Och emedan jag således har orsak at tro, det en stor del, som blifwit talt om Lapparnas Truldom, warit blott grundadt på gemene mans lösa rykten och berättelser, så holler jag det för &#039;&#039;injurieust&#039;&#039; emot sjelfwa nationen at tilwita dem en sådan last, för hwilken en och annan ibland dem kan wara häftad, och til hwilken de gemensamt draga en sådan leda, som någon af oß. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 27.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; skrifwer&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 144. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt; om Trollknutarna, genom hwilkas oplosande de sjöfarande kunna få så starkt wäder och wind de wilja: &#039;&#039;Hippotades, qui dat pro munere ventos, Curvet ut impulsos utilis aura sinus. (Ovid)&#039;&#039; eller om et stags djeflar, som Lappen förwarar i en pung, ur hwilken han dageligen utsläpper en, och kallas &#039;&#039;Gan&#039;&#039;, hwilken skadar folk och boskap samt sönderbråkar hällar; eller om &#039;&#039;Tyre&#039;&#039;; eller at de med sin Truldom kunna komma skeppen på hafwet i deras häftigaste lopp at twär stadna och blifwa för alt wäder orörlige, samt mycket annat, som af gemene man kringföres, sådant är denna tiden ohördt på de orter jag warit i Lapmarken wistande. &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039;, som om alla deße saker ej fant något &#039;&#039;hodiernos&#039;&#039; &#039;&#039;Scriptores&#039;&#039;, af hwilkas Skrifter och berättelser han sig eljest betjente, mente sådant härröra deraf, at deße ej warit wid sjösidan wistande, utan woro &#039;&#039;homines mediterranei&#039;&#039;. Men om sådana saker blifwit den tiden bedrefne af Lapparna i Norrige och Wästersjön, emedan Norrske Skribenter i synnerhet &#039;&#039;citeras&#039;&#039;, så hade det i Pite- och Torne-Lapmarker ej kunnat wara obekant.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 28.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
En annan sak är det med detta folkets nästan kring hela werlden bekanta Spåtrummor (&#039;&#039;Gobdas&#039;&#039;), dem jag wäl ei ännu fått se i Lapmarken, men måste dock tilstå, at de på somlige orter torde ej ännu aldeles wara komne ur bruk, eller förglömde, ändock man för de skarpa &#039;&#039;inquisitioner&#039;&#039;, som derwid blifwit gjorde, ej widare, än i löndom dermed omgår. De som sådant bruka, göra det i sådan tysthet, at näpligen deras eget folk få weta derutaf, emedan de weta det kommer på lifwet an, och at de af andra, som sådana ej bruka, lätteligen kunde blifwa angifne. Och detta är orsaken, hwarföre ei eller någon dristar sig at dem och de &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039;, man derwid brukat, redigt beskrifwa. Jag kan således ej med någon trygghet härom yttra mig widare, än hwad jag af allmänna rykten fått förnimma, nämligen, at de bruka dem för orakel, i det de, i anseende til de figurer deruppå äro målade, förmena sig kunna få weta hwad som tildrager sig på fjärran orter, om deras Björn- och djurjagter skola wäl lyckas, hwaraf wiße sjukdomar äro timade, och huru de kunna botas&amp;lt;ref&amp;gt;I detta målet wet jag exempel på en wiß Lapp i Nederbyn, som fastnade för en tid tilbaka i en swår sjukdom, och rådfrågade sig fördenskul med sin Trumma. Och emedan under &#039;&#039;operationen&#039;&#039; lotten föll på en af hans bästa Renar, lät han straxt slagta honom, i mening och hopp at få på det sättet sjelf lefwa. Men det liste ej, emedan han måste straxt derpå i egen person sjelf dö.&amp;lt;/ref&amp;gt; på hwad sätt och med hwilka offer de wißa tider kunna bäst behaga sina afgudar o. s. w. Ty emedan de hafwa i alla sådana händelser wißa och särskildta märken målade på Trumman, inbilla de sig få säker och tilförlitelig kundskap om alt, sedan deras ringknippa under wißa sånger och slag på Trumman medelst en hammare, som är gjord as Renshorn, på et wist märke eller figur stadnat. Detta skulle jag anse för et gyckelspel eller en blott widskepelse utan effect och werkan, om icke Lappens beswimande, som med så många säkra och ofelbara witnens besannande blifwit rönt, tyktes hafwa något besynnerligit med sig, efter man säger at han under sit slående och sjungande faller ned som wore han död på jorden, och wid upwaknandet wet berätta hwad på fjärran orter skedt och annat, som han begärt få weta. Men detta händer ej androm, än dem, som hafwa namn före at wara Trollkarlar och äro således med den Onda Anden i en närmare bekantskap och förbindelse. Ty, de andre, som bruka deße &#039;&#039;instrumenter&#039;&#039;, hafwa dem blott som medel at få weta något hemligit&amp;lt;ref&amp;gt; Det säjes at för 40 år sedan, skal det tildragit sig i Lule-Lapmark, under påstående upbörds stämning, at en Lapman om en aftonstund kommit til Lapfogden, och sig beklagat, huruledes en af des grannar, som han ock namngifwit, för honom bortstulit något Silfwer, men hade dock dertil intet laga bewis. Fogden lät fördenskul följande dagen sammankalla de Lapmän af bylaget som wore wid marknadsplatsen, och bestodo af 10 eller 12, samt anstälde ransakning på följanjande sätt:&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Fogden lät ställa et bord ut på marken, och Lapmännen rundt deromkring, förkunnande derpå, at han om den angifne stölden ransaka skulle, och satte &#039;&#039;Compassen&#039;&#039; midt på bordet, hwilken han kallade sin Spåtrumma, och gaf de närwarande tilkänna at sedan han trillat &#039;&#039;Compass&#039;&#039;skifwan ikring, skulle det derpå utsatte teknet, som bestod af en fogelfjäder, stadna gent emot Tjufwen. Så snart skifwan stannade, och teknet wiste, efter fogdens förut gjorde tilställning, midt på den angifne Lappen, begjärte han få sjelf å nyo trilla om skifwan, både andra och 3die gången; men bägge gångarne hade teknet ock en lika utvisning, hvilket icke allenast uträttade så mycket, at Tjufwen tilstod sin utöfwade stöld, utan ock infant sig natten derpå hos Fogden med begäran, at få köpa des Trumma, som han förmärkt wara långt starkare än hans. For Compassen böd han ock ansenlig betalning.&amp;lt;/ref&amp;gt;: hwilket förekommer mig som wåra Kast-böcker eller Lyckohjul, som wäl äro af förståndigt folk för ro skull gjorde, men ofta af de enfaldige til widskepelse brukas. Den som åstundar utförligare sammanhang häruppå, finner sådant hos &#039;&#039;Schefferum&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. Cap. IX.&amp;lt;/ref&amp;gt;, emedan jag, som ej ens fått se dem, dristar ej eller widare beskrifwa dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 29.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
I somlige Lapmarker har man wetat berätta om den konsten at göra det den andra måste löpa Warg, ändock sådant på de andra och mäste ställen är ohördt. För några år tilbaka berättade en Lapp uti en wiß Församling för sin Själesörjare, at då han skulle taga skinnet af en Warg, fann han under huden et Tenbälte samt pung och knifslidor. En annan berättade för många år, äfwen för Häradshöfdingen i orten, at en wiß man kommit och bedt honom om förlåtelse, at han året tilförene, såsom Warg, dräpte tre Renar för honom, det ock denne sig påminte. Jag wet, at en sådan sak holles ibland de lärde &#039;&#039;inter paradoxa vulgaria&#039;&#039;. Jag har sådant ej sedt. Men är det sant, så lärer det wara den Ondas gäckeri, hwarmed han bjuder til at apa efter Skaparens underwerk på &#039;&#039;Nebucadnezar&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 30.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Af gammalt hafwa Lapparna brukat åtskillige widskepelser med sina döda. At de undertiden offrat några år Renar til deras åminnelse, blir äfwen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 317.&amp;lt;/ref&amp;gt; förmält, som berättar&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 117.&amp;lt;/ref&amp;gt; dem holla sina döde såsom &#039;&#039;Deos minores gentium&#039;&#039;, och således offra deße &#039;&#039;manibus&#039;&#039; såsom sina andra Gudar. De döda, eller deras manes, berättar han kallas hos Lapparna &#039;&#039;Sitte&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt; Hwilket lärer komma af en orätt version af de orden &#039;&#039;maite verro jabmike sitte&#039;&#039;. Ty da man gifwit deruppå et sådant Latin, &#039;&#039;quodnam sacrificium poscitis manes? &#039;&#039; så kunde det synas som woro sitte och &#039;&#039;manes&#039;&#039; swarande emot hwarandra. Hade &#039;&#039;Anonymus&#039;&#039; skrifwit: &#039;&#039;Quodnam sacrificium, manes, poicitis? &#039;&#039; så hade &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; förmodeligen ej misstagit sig, ehuru det dock eljest synes antingen wara mindre &#039;&#039;accurat verteradt&#039;&#039;, eller de Lapske orden orätt utförde.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har ej annat ord hört uppå de döda, än &#039;&#039;Jabmig&#039;&#039; eller &#039;&#039;æppar&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Undantagande &#039;&#039;rauke&#039;&#039; det de bruka likasom wi det ordet salig om de döda, Til exempel &#039;&#039;attjam rauke&#039;&#039;, min salige fader.&amp;lt;/ref&amp;gt;, (så kalla de barnen, som dödt utan döpelse), och Lapparna hafwa jemwäl tilståt det man undertiden en lång tid brukat offra åt dem. At de eljest haft sälsamma tankar om dem, har jag märkt dels derutaf, at när de swept dem, hafwa de sedt noga efter om swepningen wälbetäkt hela kroppen, föregifwande at själen, om kroppen ej wore wäl omswept, skulle slippa bort, dels emedan de på somliga ställen brukat lägga tobak, yxa, några torra stickor samt eldsaker, etc. uti Likkistan. I Åsele Lapmark blef man för en tid sedan warse sådana saker, då man wid Kyrkan af en händelse komat byta om Likkista. I Kaitom har det warit brukeligit, at när den dödas slägtingar eller goda wänner farit förbi de ställen, på hwilka de haft sina Lik obegrafna, hafwa de kastat åt dem et stycke tobak. För en gammal widskepelse kan det ock räknas, at de somligstädes pläga nedergrafwa med Liket de kläder, i hwilka någon blifwit död, samt merendels förtära den Renen wid grafölet, med hwilken den döde blifwit förd til grafwen, som ock sedermera des ben i jorden begrafwa.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hurudan tanka de eljest haft om sina döda har jag kunnat sluta af en wiß Laps utlåtelse öfwer en man som dödde i sin bästa ålder. Gud hade ej, sade han, så snart tagit en sådan man til sig, om han honom ej behöft och haft arbete, at sätta honom göra. Det är ock wist, at aldrig sättes den Ren för oket mera, som dragit en död til grafwa. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 31.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At de jemwäl på många ställen bruka allehanda skrock med djur- och fiskefången, utom de Afgudiske konster jag tilförene nämnt, har man tid efter annan försport. En trowärdig Bonde på Landsbygden berättade, at då han för en tid tilbaka hade en Lapp i sällskap då han wille skjuta en Björn, blef han, sedan de fått djuret, tillika med de andre följeslagare af samma Lapp warnad at ej smörja sina skor med denna Björnens ister, med föregifwande, at der han det gjorde, skulle en Björn taga lifwet af honom. Deße, som ej wille tro Lappen, gjorde twärt emot hans förmaning. Hwarpå hände, at samma Lapp året derefter, under det han gick wall, måste ej allenast för en Björn sätta lifwet til, utan ock blifwa af honom i grund opäten. Om detta är sant, hwilket dock samma Bonde betygade, måste det utan twifwel hafwa härkommit af någon djefwulsk förpliktelse, den han sig tilförene underkastat. Eljest kan jag ej dertil gifwa skäl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 32.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Iöfrigit är det wist, at detta folket, hälst wid Björnjagter, bruka många &#039;&#039;Ceremomer&#039;&#039;, om hwilka hwarest de tagit dem, antingen af sina grannar, eller sjelfwa updiktat dem, är owist. Man wil ej nämna om Spåtrumman, af hwilken de betjent sig at få weta om deras jagt skulle lyckas eller ej, emedan derom något tilförene är nämnt, utan de hafwa derwid wißa joikningar och sånger, dem de bruka dels då de dräpit Björnen och under det de föra honom hem, dels då de komma fram, samt äta op honom, etc. hwilka wisor äro af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; til en del beskrefna&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 233. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt;, ändock man tror, at deße wisor äro i Lapmarkerne något &#039;&#039;variable&#039;&#039;. Då de draga honom utur sit bo eller hide, pläga de piska honom med ris, och den som är baneman slår gemenligen en Mäßings nagla uti sin byßa, eller hänger han något sådant märke på sin hals, det han bär en lång tid antingen som et heders tekn at han giort en så berömlig gerning, eller af någon widskepelse, kan jag ej wist säja. Besynnerligit är det, at de uti sina wisor ibland annat aflägga sin tacksäjelse hos honom, at han låtit dem dräpa sig och ej gjort dem skada: samt at deras hustrur måste wid hemkomsten tugga Albark och spotta dem i ansigtet, sjunga segersånger, samt skynda sig ut genom den rätta dören, under det de komma sjelfwe in genom heligdören. Björnen koka de på somliga ställen op merendels på en gång, och byta sedan köttet; men hufwudet koka de helt och hollet, samt förwara wäl hufwudskålen och benen, som skola begrafwas, och om en hund drager bort något ben, så måste han sätta sit ben i stället, lika som förr är talt om offren. En del tilstädja ej sina hustrur och barn äta af köttet. Somlige tillåta sina hustrur at äta deraf, åtminstone wißa delar, men det skal ske genom en Mäßingsring, den de sätta för munnen. Somligstädes plägar man gräfwa ned ej allenast, som förr mäldt är, hufwudskålen och benen, utan jemwäl et par skidor, hyfwel, knif, et stycke Mäßing, etc. hwarmed han utan twifwel skal hjelpa sig fram i den andra werlden. Ömkeligit, at deße människor wilja änteligen tro det Björnen skal upstå och lefwa efter döden, när de likwäl äro sjelfwe nog twifwelaktige om deras egen upståndelse, ändock de undertiden säja sig tro, at de efter döden skola lefwa, eller, efter deras ordasätt, wandra i den andra werlden. Hwad öfrigit härwid wore at berätta, och som af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; på anförde ställe blifwit widlyftigare omtalt, går jag för kortheten skul förbi. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 33.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Så har det ej eller hos Lapparna varit obrukeligit at lämpa både Guds dyra ord och jemwäl wåra Christeliga helgedomar til sina widskepelser. Jag har tilförene något nämnt om deras läsningar, som til en stor del befinnas wara tagne ur Guds heliga Ord, men genom deßas widskepliga bruk skändeligen mißbrukade. Jag wille tro, at de tagit de maneren til at korßa sina Afgudabeläten, etc. af bilderna, som de sedt uti wåra Swenska Kyrkor, som jag ock har hollit före, at de Fartyg de pläga hänga op i trän, äro efterdömen af de Skepp, som man plägar hänga op i somliga Kyrkor på landsbygden och jemwäl i Lapmarken, ändock jag finner &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; hafwa andra tankar derom&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 119.&amp;lt;/ref&amp;gt;. I Jockmocks Kyrka war för en tid mycket i bruk, at man hemligen bar in en hop byltor och slarfwor af allehanda slag, dem de stoppat under wäggarna och i holen wid Kyrkogolfwet. Men sedan deras Capellan lät söka op alla deße gömslor och för deras ögon offenteligen bränna op dem, har man ej hört widare deraf. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 34.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom hittils omtalte Lapparnas Afgudar och widskepelser, kunde man ännu upräkna en hop af mindre wärde, der ej detta gjorde tilfyllest at wisa, det tilståndet i somliga Lapmarken är ännu nog beklageligit. Man kan ej eller neka, at de ju uti alt detta äro, som i tungomål, seder och opförande, fins emellan olika och skiljaktige: och jag har märkt at de nu mera, sedan Guds hel. Ord begynt wisa sin werkan ibland dem, mycket kommit i oordning med sina konster, hwaraf är skedt, at man nu har swårare före at komma under wädret med sjelfwa sammanhanget af deras Afgudatjenster, än fordomdags. De som ännu lefwa i sit mörker kunna ej bewekas at rätt beskrifwa sina konster, eller drista de det göra. Och de, som fått smak af Christendomen, blyas merendels wid at tala om sådant; hwaraf händt, at då jag fått se ögonskenliga märken til något dylikt, hafwa deße sökt ej allenast at förtiga det, utan ock al wända det til andra ändamål. Jag har just ej eller warit så mycket angelägen at utspana deras werk, efter jag sedt man kunde ingen nyttig sanning upfinna, om man än wiste et noga sammanhang på hela deras Afgudatjenst, ej eller någon nytta dermed skaffa, emedan det fast nödigare är, at häfwa otron och mörkret ur deras hjertan och sinnen, då det öfriga lärer af sig sjelft, med Guds hjelp, småningom förswinna, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 35.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Imedlertid får man mer än ofta förundra sig, då man hörer en del af detta folket så redigt och förnuftigt tala och utlåta sig om alt annat, men i sin Afgudatjenst bära sig så oförnuftigt åt. Hwaraf man har tilfälle at utröna huru djupa rötter en wedertagen widskepelse och wane kunna hafwa i en människas hjerta. Och, emedan jag sedt Nybyggare, som warit så wäl för sig komne, at de läst i bok, samt haft både Bibel och andra andeliga böcker, men genom omgänget med Lapparna blifwit bögde til en hop af de upräknade widskepelser, dem de brukat utan eftertanka och blott af en wana samt naturlig räddhoga för landsens helgedomar, har jag haft tilfälle at göra öfwer detta folket den anmärkning, at det lärer både falla swårt och gå långsamt til, innan man får alla deras widskepelser ifrån dem. Imedlertid är på de fläste ställen en god begynnelse gjord, och i anseende til Guds heliga Ords dageliga tilwäxt och förökelse i denna werldenes del, har man at trösta sig dermed, at ändock sådant för människom är omöjeligit, så äro för Gudi all ting möjelig&amp;lt;ref&amp;gt;Matth. 19: 26.&amp;lt;/ref&amp;gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på svensk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Pehr Högström]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84520</id>
		<title>Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84520"/>
		<updated>2026-08-07T07:01:54Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser]] !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Pehr Högström.jpg|thumb|200px|&amp;lt;center&amp;gt;Pehr Högström (1714-1784)&amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Pehr Högström&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
1747&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af &amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrifning Öfwer de&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &#039;&#039;&#039;til Sweriges Krona lydande Lapmarker&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 1&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
EHuru nu mera alla Swenska Lapmarker bekänna sig til det Christeliga namnet, och äro jämwäl til en stor del uti deras Christendom emot mångas förmodan rotade och grundade, som man framdeles på sit ställe får omröra; så måste man dock på många orter i deße Länder ännu finna så mycket mörker och vilfarelse, at man föga Christligt kan märka hos dem, då man tager undan at de äro döpte och at de med munnen bekänna sig för Christne. Häraf sker, at på de ställen, hwarest et mindre antal af nitälskande Prestmän warit, eller der man för orternas aflägsenhet hwarken haft tilfälle at något oftare få dem til Guds hus, eller sjelfwe hunnit med at så ofta, som kunnat behöfwas, besöka dem, finner man många hedniska aflefwor och widskepelser, ja ock uppenbarligit afguderi och belätens tilbedjande, som lärer skönjas af det, som jag i detta Capitel beslutit at korteligen omtala.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sådana hedniska seder och opförande wilja de så mycket swårare låta förmå sig at aflägga, som denna Nationen är benägen at hysa ganska stor wördnad och höga tankar för sina gamla Förfäder, hollande gemenligen alt hwad de gjort och brukat för godt och lofligit. Och, som de gemenligen holla de äldre tider, förr än Christendomen blef hos dem fortplantad, för bättre och lyckligare, än de närwarande, samt deras Förfäder för rikare och mera wälmående, än de sjelfwe nu; så wet jag mig hafwa träffat dem, som beklagat at deras konster och widskepelser nu förfallit, emedan de hade frukten deraf, nämligen fattigdom och en tilstundande allmän olycka, för ögonen, föga annorledes, än Judafolket bemötte Jeremiam. &amp;lt;ref&amp;gt;Cap. 44: 17, 18.&amp;lt;/ref&amp;gt; I hwilket mål jag beklagar mig måste berätta om detta folket hwad som fordom sades om de Samaritaner, nämligen at de fruktade HERran och tjente likwäl afgudomen&amp;lt;ref&amp;gt;2. Reg. 17: 23.&amp;lt;/ref&amp;gt;. De äro döpte och bekänna sig til det Christeliga namnet, men bruka dock hemligen sina asgudiska konster och hedniska åtbörder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 2&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Om deße saker, nämligen Lapparnas truldom, widskepelser och afguda-tienster, har jag mycket hört och sedt både talas och skrifwas. At ock berättelserna om sådant äro undertiden nog skiljaktige, har jag äfwen i akt tagit, som kommit antingen af osanna rykten, eller ock, som mycket troligit är, af sedernas och manerens skiljaktighet i åtskilliga Lapmarker. För samma orsak har jag i dy mål ej dristat anföra något lånt antingen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; eller andra, som sådant beskrifwit, utan blott hwad jag med egna ögon sedt, eller af trowärdigt folk, besynnerligen &#039;&#039;testibus oculatis&#039;&#039; hört berättas, om det, som nyligast skedt i dylika mål: och det i Kaitom Församling, såsom et folk, som jag funnit med all rätt bära det namn de fått, nämligen at wara i Christendomen minst för sig komne bland alla Församlingar i Lapmarken, I hwilket afseende min Läsare ej får undra, om jag kommer at tala om sådant, som antingen hos andra ej finnes eller ifrån deras berättelser något afwiker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 3.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså förnämligast deras Afguderi beträffar, så har jag märkt at de bära sig mycket likt åt med andra hedniska Nationer i det målet, at ehuru de ärkänna en Öfwer-HErre och Gud öfwer alt, som de kalla &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Hwilket ord, utom den bemärkelse de nu som Christne hafwa deruppå, ej så egenteligen swarar emot Deus som fast mer emot &#039;&#039;Jupiter&#039;&#039; hos Latinerna.&amp;lt;/ref&amp;gt;, så hafwa de jämwäl en hop andra naturer, dem de dyrka och tilbedja, en del såsom onda, hwilka kunna tilfoga dem ondt, endel som goda, hwilka kunna göra dem godt; finnande sig föranlåtne at med lika fog dyrka dem bägge, de förra at blidka och förmå til at ej tilfoga dem det onda, och hos de sednare at komma i en god åtanka, på det de af deras wälgörande ständigt måge wara delaktige.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 4.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Som hufwudet för deße goda naturer är &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; som sagt är, så har jag ock blifwit warse, at de werkeligen holla &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; för en hufwudman för de onda, Ty, emedan detta namnet &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; ej är något nytt ord, utansådant som de äfwen brukat, innan någon af dem fått smak af den Christna Läran, så hafwa ej eller alla Lappar ännu fått deruppå samma begrep. De som ega någon kundskap om Christendomen, hafwa derom samma tankar, som wi om den Onda andan. Men de öfrige hafwa i sjelfwa werket haft deruppå et sådant begrep, som de gamla hedniske Nationer om sit onda &#039;&#039;principio&#039;&#039;, som de mente wara lika ewigt med Gud. Detta sluter jag af de berättelser jag på sit ställe til en del nämt, nämligen &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; war i råd med Gud eller &#039;&#039;Jubme&#039;&#039;l då werlden skulle skapas, och at jemwäl han war orsaken at intet alt blef så godt, som &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; wille hafwat. Och at han jemwäl täflar med Gud om Allmagten, har man af andra deras berättelser förnummit. En wiß Lapp har, utom annat, wetat tala om en tid, da &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; gjorde sig kädjor af järn, hwarmed han bandt &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;, samt kastade öfwer honom et stort berg, då &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; låg under berget, utan at slippa derifrån. Sedan bandt &#039;&#039;Jubmel Perkel&#039;&#039; och kastade et berg öfwer honom. Men den Onda slet sig lös, så at stenar och dam foro himmels högt, o. s. w. Om uti alt detta afbildas någon strid emellan deras förmenta Stamfader &#039;&#039;Jumi&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jumo&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Se Scheff. Lappon. pag. 43.&amp;lt;/ref&amp;gt; och någon deras fiendsman, Birkal, etc. kunde någon gißa, men emedan ingen Christen kan hysa så nedriga tankar om wår Allswoldige och härlige Gud, ej eller så höga om den orena Andan, så skönjes nogsamt, at både &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; och &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; hos de fordna Lappar och jemwäl ännu hos de klentrogne kunna räknas för deras Afgudar. Det skönjes ock tillika, at de ej warit frie ifrån &#039;&#039;Anthropomorphismo&#039;&#039;. Och emedan de hafwa tilägnat den Onda jämte Gud en så stor magt, så undrar man ej, om de, som andre Hedningar, sökt på hwarjehanda sätt at blidka denna Onda andan, på det han ej måtte tilskynda dem så mycket ondt, som han eljest wore i stånd at tilfoga dem. Det är altså nödigt för Lärarena i Lapmarken, det de beflita sig om at redigt &#039;&#039;evolvera notiones Dei &amp;amp; Diaboli&#039;&#039; efter wår Christeliga &#039;&#039;Religion&#039;&#039;, på det det arma folket under deße namnen ej måge blifwa bedragne och förwillade.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 5.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Jag har tilförene förmält huruledes Lapparna på den ort jag wistats hollit före, at Gud omedelbarligen låter höra sig, då åskan bulrar. Men jag har ock märkt at en del holla den, som förrättar sjelfwa actum, eller bulret för et lefwande ting och en särskild natur, &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; kallar det &#039;&#039;Thor&#039;&#039; eller &#039;&#039;Tiermes&#039;&#039;, som Lapparna eljest kalla &#039;&#039;Aijeke (Aja, Atja)&#039;&#039;, som det ock hos oß blifwit kalladt både Thor och Storfader. Hos mina Lappar har jag märkt, at de holla det för et särskildt wäsende ifrån Gud, och jemwäl sådant, som är både godt och ondt, emedan denna naturen, efter deras berättelse, blifwit af &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; stjälandes skapad i en stenklippa, utan at Jubmel skulle få weta derutaf; men sedan &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; eller Gud fick det samma weta, gick han dit, samt hämtade ut och födde op honom, Och emedan denna Thorgubbe är således den Ondas barn, men Guds fosterson (efter deras eget ordasätt), så är han både god och ond; warandes hans förnämsta och egenteliga göremål at döda och förgöra alla Troll och spökerien, som ock deras &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, hwarom framdeles skal talas, ofta af åskan blifwa rörde, hwilket han, efter deras mening, gör med sin boga, Regnbogen, som de kalla &#039;&#039;Ajanjokßa&#039;&#039;, eller Storfadrens boga. Och emedan han dermed gör människorna godt, at han utrotar deße Trollskaper, hwilket de finna sig pliktige at erkänna, hälst han ock i annor händelse, besynnerligen då han rörer deras helgedomar, kan göra dem skada, så bör han jemwäl räknas ibland deras fordna Afgudar. Men eliest har jag åter af andra Lappar fått inhämta om samma person följande händelse; at då en flicka hade i skogen satt sig wid et trä, kom den Onda och bad henne lägga torr Tjäruwed i sin Mudd, den hon hade under hufwudet: men när han denna weden itändt och hon blef warse at denne hade horn, wardt hon förskräkt och skulle fly, men slapp ej undan hans wåldsamhet, hwaraf hon blef hafwande och födde en son, som ouphörligen gret och wiste sig orolig. Gud kom och tog barnet med sig op i skyn, samt frågade hwilkom det wille wara til hjelp, anten sin Far eller Mor? Barnet swarade sig wilja hjelpa Modren och förfölja Fadren med all sin slägt, det han ock nu gör, far i luften, klyfwer berg och slår eld i trän, då de göma sig under dem, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 6.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna ock trodt på någon, som de kallat &#039;&#039;Saracka&#039;&#039;, har den nitälskande Danska Läraren &#039;&#039;Thomas von Westen&#039;&#039; för detta berättat, och jemwäl den samma beskrifwit. Det är wist, at man i somliga Lapmarker brukat det ordet &#039;&#039;Saragads&#039;&#039; för et &#039;&#039;Nomen Appellativum&#039;&#039;, i stället för &#039;&#039;Creator&#039;&#039;. I Kaitom har man andra ord på skapare och skapa, nämlipen &#039;&#039;Seunedie&#039;&#039; och &#039;&#039;Seunedet&#039;&#039; men Sarak är ej eller obekant, emedan det händt, at då man frågat dem hwilken som skapat werlden, har en del swarat Sarak. Jag har om denna person af Lapparnas mun ej kunnat få något redigt begrep. Men efter berättelserna af andra har jag funnit dem holla honom nästan som en &#039;&#039;naturam naturantem&#039;&#039;, dock särskild ifrån Gud, som werkar wid människors och andra kreaturs födelser, deras trefnad och bibehollelse, etc. och lärer altså äfwen kunna räknas ibland deras gamla Afgudar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 7.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Utom deße förenämde Gudar, som jag ej märkt dem hafwa under några bilder eller beläten tilbedit, har jag ock tid efter annan i akt tagit, at de hafwa jemwäl en hop andra &#039;&#039;genios&#039;&#039;, halfgudar eller något dylikt: wetandes jag ej huru stor ära de göra dem, eller under hwad wärde och &#039;&#039;Character&#039;&#039; de blifwa af dem holdne. Det wet jag, at en del föreställa sig sådana, som äro regerande dels i luften, dels på jorden, dels under jorden, dem de finna sig pliktige at på wist sätt hedra och wörda. Ibland hwilka jag ock kan räkna dem, som de mena ej allenast wara regerande wid hwart och et stånd och lefnadssätt, utan jemwäl wid alla tider och månader i året, o. s. w. En af detta sista slaget har jag märkt dem hafwa på &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad, som de kalla &#039;&#039;Kuowa manno:&#039;&#039; äfwen för Julhögtiden, som de kalla &#039;&#039;Jaluoherra&#039;&#039; (Julherren), samt Julaftonen, som de kalla &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; eller &#039;&#039;Druetta&#039;&#039; (Drott). Hwad &#039;&#039;Jauloherra&#039;&#039; är för en person kan jag ej wist säja, så framt de ej af en Hednisk &#039;&#039;κακοζ ηλια&#039;&#039; derunder förstå wår Frälsare. Men &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; torde wara någon af deras eller wåra fordna Drottar, som gjort dem något godt, eller ock snarare ondt, emedan man af det, som framdeles skal berättas, nogsamt ser, at han hos dem blir dyrkad, som en annan &#039;&#039;averruncus&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 8.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At de ock jämte deße hafwa werkeligen, som andra Hedningar, tilbedit Afgudabeläten, är beklagligen rönt. Ty at någon nation skulle denna tiden tibedia stockar och stenar, har iag näpligen welat tro, innan jag i denna Lule-Lapmark tid efter annan fått med egna ögon se sådana styggelser. I Jockmocks Prestegård förwaras trenne sådana beläten, tilhugne med yxa af rötter under liknelse af människor, hwilka om år 1738 blifwit tagne af en Kaitom Lapp, som inför Häradsrätten sedermera bekände, huru han med bugande och tilbedjande fallit dem til fota. Den ena kallade han &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039; och war den största. Om de andra, som woro smärre, &#039;&#039;repræsenterade&#039;&#039; hans hustru, barn eller drängar, är mig obekant. Jag har jemwäl sedermera tid efter annan flerestädes under mina resor blifwit warse sådana beläten wid deras offerlafwar, om hwilka framdeles skal talas, warandes ei annat, än rötter merendels af Björk, dem de wändt op och med yxa tiltälgt som et hufwud, utwisandes sjelfwa stommen eller stubben det öfriga af en kropp med fötterna, Deße stå antingen ständigt på sina wißa ställen, och blifwa dock årligen med offer besökte, då Lappen kommer at ligga dem så när, eller upsättas de hwart år höstetiden merendels på de rum, der de slakta sina Brun-Renar: eller äro de ock på stora berg och högder upreste, der de af en större myckenhet Lappar blifwa besökte och hedrade. Hwaraf skönjes, at af deße Afgudar måste gifwas åtskilligt slag, blifwandes en del ansedde för Landsgudar, dem wißa Lappar wid något tilfälle åt sig sjelfwa i synnerhet uprest: hafwandes jag ock förnummit, at de undertiden göra woldswerkan på hwars andras Helgedomar, hwaraf jag såg prof om wåren 1742, då en häftig fiendskap upkom emellan twänne Lappar, emedan den ena hade huggit sönder hornen och benen, som den andra hade åt sina gudar på en lafwa wid sit kojeställe uprest. Om alla förenämde Trägudar heta Storjunkare, kan jag ej försäkra; men at jag ofta under mina resor sedt dem på åtskilligt sätt gjorde, kan jag ej neka. At ock Lapparna sjelfwa kalla dem så wäl som sina Stengudar undertiden Passe&amp;lt;ref&amp;gt;Detta ordet &#039;&#039;Passe, Basse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Bisse&#039;&#039; brukas nu af Lärarena i somliga Lapmarker i stället för &#039;&#039;Sanctus&#039;&#039;. Men i sjelfwa werket hafwa Lapparna förståt dermed sina Afgudiska helgedomar. Om det är i någon slägtskap med de gamla Swenskars &#039;&#039;Buse, Bjesse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Basse&#039;&#039; (Se &#039;&#039;Rudb. Atlant. Tom. pag. 448&#039;&#039;), hwarmed de förståt den Onda sjelf, lemnas til andras bedöme.&amp;lt;/ref&amp;gt;, har jag jemwäl tagit i akt. Det är ock märkeligt, at de Trägudar jag sedt, hafwa mäst öfwer alt warit korßade, samt med blod öfwerstrukne. I Kimi Lapmark och Trinnäs berättar man, Lapparna hafwa på Fjällen dyrkat en Afgudinna uti en Trästubbe eller eljest uti et Träbeläte, som de kallat &#039;&#039;Wiros-Acka&#039;&#039;. Denna hafwa de likasom Latinerne Dianam hollit för et Skogsrå, samt henne offrat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 9.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
På den orten i Lule Lapmark, hwarest jag warit wistande, äro i synnerhet deras Stengudar mycket gängse och allmänne. Om ock deße &#039;&#039;repræsentera&#039;&#039; Storjunkaren eller någon annan, är mig jemwäl okunnigt. Men jag har ej hört dem af Lapparna annorlunda kallas, än Passe, nämligen sjelfwa ställen; men Stenarna kalla de &#039;&#039;Säite&#039;&#039;. På dem har jag just icke tagit i akt någon särdeles skapnad efter någon människa eller djur, utan de hafwa warit sådana, som naturen tyckes sjelf hafwa gjort dem; men hafwa dock merendels en sälsynt skapnad, som &#039;&#039;petrisicater&#039;&#039;, krusiga och knottriga. En del Lappar äro aldeles i den tron, at deße stenar hafwa lif och kunna gå: warandes ock undertiden flere på et ställe upreste. Gemenligen finnas de ligga wid bergsändar, wid uddar af Träsk, på Holmar, wid Forßar, eller andra helgade orter: wetandes ingen, hwilken som lagt dit dem, eller när de kommit dit: utan man har welat inbilla mig, at deße ställen blifwit dem inrymde redan i första Skapelsen, o. s. w. En stor myckenhet af sådana finnes i en del Lapmarker, ändock man har swårt före at få se dem, emedan ej gärna någon Lapp åtager sig at följa någon dit, af fruktan dem torde wederfaras något ondt: som de hafwa at beropa sig på mångfaldiga exempel, huru de blifwit angripne til lif och helsa, som deße ställen welat ohelga eller förstöra. Jag wet ock en wiß Nybyggare, som igenom det han dristade angripa och förderfwa en hop sådana stenar, berättat sig mistat sin helsa och krafter, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 10.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Deße Stenars magt plägar man wärdera efter myckenheten och antalet af dem som dyrka dem och offra wid dem, Om så händer at man öfwergifwer offra på dem, så mista de ock sin magt, kunnande sedan göra enom hwarken godt eller ondt. Och sådana magtlösa samt af sig komna gudar, har man ej swårt före at få se, emedan ingen fruktar widare för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwaruti deras magt egenteligen består, kan jag ej säja. Men at Lapparna förmoda sig både godt och ondt utaf dem, sluter jag af deras berättelser derom. En trowärdig Nybyggare, som såg huru en wiß Lapp offrade hufwudet, föttren och wingarna af en Tjäder på en bekant sten wid &#039;&#039;Sagga guoika&#039;&#039; ej långt från Gelliware, frågade honom, til hwad ända han sådant gjorde? Då Lappen skal hafwa swarat, det skulle utaf alt detta wäxa andra och nya foglar igen, dem han skulle få skjuta. Och emedan de göra löften åt deße stenar, då antingen folk eller kreatur sjukna, sluter jag at de tro dem om til at hafwa helsa och sjukdom, lif och död i sit wold. Men at de ock förmoda sig ondt utaf dem, sluter jag af en wiß Laps egen berättelse, som tilstått, at då han för några år sedan kom oförwarandes wid sin flyttning at gå för när intil en sådan &#039;&#039;Säite&#039;&#039; wid &#039;&#039;Käppowoma&#039;&#039; (et Nybygge til 3 mil norr om Gelliware), och trädde öfwer udden der stenen låg, så nära intil honom, at han kom på sjelfwa fjäten eller wägen, som stenen (&#039;&#039;si diis placet&#039;&#039;) hade längst efter landet öfwer til en udde midt emot, lofwade han, wid det han blef sådant warse, offer af Ox-Renar, Wajor, Får, Getter, etc. Men kunde likwäl dermed icke blidka honom, emedan Wargar kommo samma natt ihop med hans Renar och gjorde honom en ansenlig skada.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 11.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Wid en Sten ej långt söder ifrån Gelliware, som för detta warit Nederby-Lappars &#039;&#039;Stuor amus Passe&#039;&#039; och alrastörsta helgedom, likasom stenen på &#039;&#039;Aran oiwe&#039;&#039; warit Kaitoms Lappars, ligger en stor Järnyxa, som ingen rost skal kunna bita uppå. Samma yxa har på det sättet kommit dit, at då en Lapp i äldre tider, wid namn &#039;&#039;Patto-podnie&#039;&#039;, kommit at drabba ihop med en &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jatton&#039;&#039; (förmodeligen Bergtroll) som han märkte hafwa tilhold med sin Dotter&amp;lt;ref&amp;gt;Om detta kom han således under wädret, at emedan Lappen hade sin koja bredo wid en Myra, öfwer hwilken hans Dotter dageligen gick, blef han warse, at hennes fötter aldrig blefwo wåta, och förstod således at &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; bar henne öfwer Myran.&amp;lt;/ref&amp;gt;; men kunde ej blifwa honom öfwermägtig, har han anropat denna stenen om hjelp. Men emedan Jätten gjorde det samma, kunde ingen dera få öfwerhanden; Ty, alt hwad Lappen lofwade ut, at gifwa åt sin hjelpare, det lofwade ock Jätten. Omsider lofwade Lappen sig wilja gifwa åt Stenen den yxa som Jätten hade i sin hand, och i det samma blef han honom öfwermägtig, så at Jätten måste sätta lifwet til. Ifrån den tiden har yxan blifwit beständigt wid samma sten. Wid offrandet brukar man den seden, at man hänger henne på öfwersta hornet, hwaruti denna Stenens Afgudatjenst är skiljaktig ifrån alla de andras, som jag framdeles wil omtala. Denna yxa blef om hösten 1745 af en Kaitom-Lapp borttagen, som skal hafwa lofwat i deß ställe lägga dit hornen och benen as en Ox-Ren, det han ock förmodeligen gjort. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 12.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad en del, jemwäl i de bättre för sig komne Församlingar, hafwa för tankar om en hop Änglar, som pläga uppenbara sig för dem, wet iag ej. Men at de hafwa mycket at tala om sina Änglasyner, hwarigenom de förmena sig wara bättre och heligare folk, än de Swenske, som ej se sådant, har mig af en wiß prestman blifwit berättadt. I hans Församling har en man sagt om sig sjelf, at han en gång sedt twänne Änglar, som wiste honom en wacker grön äng, samt wid ändan en skön byggning. Och när han af deße twå blef anmodad at följa dem dit, men af en annan derifrån warnad, gåfwo de honom hwardera en kindpust, så at halfwa hufwudet swulnade och han hade en tid deraf stor wärk. Denna gången kom han på den tro, at det måste hafwa warit onda englar, i det han utlät sig i deße ord: »Nu kan jag se, at de icke äro gode.« Utan twifwel hade han ock tilförene sedt sådana; Men emedan de ej förr lärt honom känna sig, så trodde han det de woro goda och helige Änglar. Flera dylika rykten och berättelser hafwa tid efter annan kommit för mig. Och blifwa sådana uppenbarelser af dem, som hafwa någon liten kundskap om Christendomen och Änglarnas natur, holdne för Ängla uppenbarelser, men af de andra, som näpligen hört talas om Änglar, för Gudar antingen Storjunkare eller andra, som de mena undertiden uppenbara sig för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 13.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Om några Lappar holla, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 98.&amp;lt;/ref&amp;gt;, Solen i någon Gudomelig wördning, har jag wäl denna tiden ej kunnat förmärka, dock har jag träffat Lappar, som berättat sådant fordna tider hafwa warit brukeligit. Ej eller har jag funnit at de, efter &#039;&#039;Damiani à Goës&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;De &#039;&#039;Lappiæ situ &amp;amp; ejus regionis incolis&#039;&#039;, apud J. Boem. Auban. de &#039;&#039;moribus Gentium&#039;&#039; P. M. 499.&amp;lt;/ref&amp;gt; holla elden för deras Gud. At de ock, besynnerligen Jämtelands-Lappar, skulle dyrkat någon under den bekanta &#039;&#039;Herculis&#039;&#039; namn (Herkel-gud), har jag tilförene låtit mig inbilla: som jag jemwäl minnes mig hafwa sedt et &#039;&#039;Academiskt&#039;&#039; arbete de &#039;&#039;Hercule&#039;&#039; utgifwit i &#039;&#039;Upsala&#039;&#039; i förra &#039;&#039;Seculo&#039;&#039;, hwars &#039;&#039;Auctor&#039;&#039; berättar sig hafwa hört af Lapparnas mun en &#039;&#039;susurrum&#039;&#039; (så kallade man den tiden det Lapska språket) af något dylikt ord. Men det torde kan ske wara kommit af något mißhörande, at då Lappen sagt &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, kunde det uti dens öra, som warit om språket okunnig, lätteligen blifwit &#039;&#039;Herkel&#039;&#039;. Åtminstone wet man ej i de norra Lapmarker, så mycket mig bekant är, af någon sådan Gud. Om &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; har jag tilförene något utlåtit mig. Men om Lapparna hafwa fått detta ordet af de gamla Hedniska folkslag, som dyrkade &#039;&#039;Herculem&#039;&#039;, och sedan ändrat det samma uti &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, emedan sådana ombytelser äro just ej hos dem owanlige, dertil dristar jag hwarken neka eller jaka.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 14.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Huru och på hwad sätt hwar och en i synnerhet af deße främmande Gudar blifwa hos Lapparna tjente och dyrkade, kan jag ej til alla delar säja. Man lärer ock näpligen wara i stånd at utnämna några wißa reglor derwid, emedan jag är af den tankan, at sjelfwa ordningen och sättet at tjena dem lärer ej hafwa bättre sammanhang, än grunden, på hwilken deras Gudars wäsende och antal sig stöder. Icke des mindre wil jag blott upräkna de sätt och maner jag blifwit warse, samt hwad öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; derwid kunnat blifwa mer bekante.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Huru de dyrka de Gudar och Naturer, til hwilka de ej hafwa några bilder, är mig okunnigt: undantagandes hwad jag om den förr omtalte &#039;&#039;Kuowa-manno&#039;&#039;, samt &#039;&#039;Jaulo-herra&#039;&#039; och &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; kunnat få höra af Lapparne sjelfwa förtäljas. Nämligen, hwad den första angår, berättade en gammal Hustru, det hennes Föräldrar plägade en wiß tid i &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad binda hö och gräs, sådant som de hafwa i sina skor och wantar, wid hornen på deras Renar: då man sedan med ringar och annat skrammel, samt bultande på ackijorna, bad &#039;&#039;Kuowo-manno&#039;&#039; äta. Hwaraf tillika skönjes, at de höllo denna Naturen ej allenast för et lefwande kreatur, utan ock sådant, som kunde lefwa af hö, samt behöfde genom allehanda buller och gny påkallas, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 15.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At man åt den så kallade Jul-herren plägar offra små skep eller båtar, besynnerligen under något gjordt löfte, derpå har jag sedt flera prof. Deße båtar om tre qwarters eller högst en alns längd hafwa warit tilhuggne med yxa af Furuträ med master uti, samt här och der korßade och med Renblod öfwerstrukne. Sådana båtar göra de gemenligen färdige til den tiden de slakta sina offer-Renar til Jul, emedan de skola under slaktandet med blod bestrykas. De jag sedt hafwa warit högt upsatte uti stora Granar, dock ej hängande, utan liggande på några af samma Granar ihopwekne qwistar, warandes äfwen sjelfwa Granarne korsade här och der, samt et godt stycke op med blod öfwerstrukne. Deße båtar finner man ej annorstädes, än omkring de ställen, hwarest de Jultiden haft sina kojor och tilhold. Til hwilkens ära de omtalte offer-Renar slaktas är owist: men at wid deras Julkojor (eller nu mera, et godt stycke derifrån), altid finnes offerlafwar, sådana som jag framdeles wil omtala, har jag flera resor märkt: liggande på bemälte lafwar ej allenast hornen af de slaktade Renarna, utan ock alla ben af det kött, som de då äta, och som är af samma Renar tagit.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 16.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Åt &#039;&#039;Ruotta pläga&#039;&#039; de äfwen samma tid hänga Näfwer-ryfwor eller små trattar af Näfwer gjorde, op i höga trän, hwilka trän äro mäst på twänne kanter tälgde och korßade. Uti deße ryfwor lägga de et stycke af all den mat, som de äta om Julafton och Julmorgon, hwilket ej är Kött, utan gemenligen Ost och Mjölk, eller ock Fisk. Hafwa de Mjöl, så göra de en kaka om en riksdalers storlek, men en god tum tjock, den de fylla med litet Mjölk och Ost, samt steka på glöden. Samma kaka lägga de uti en af de omtalte kärillen, i hwilkens brädd twenne träspjelkar äro stukne om en half alns längd, gjorde som spador. Detta blir ophängdt bredowid kojan, hwarest det ock warder sittandes; hwilket tillika med de öfriga ryfwor, i hwilka deras öfwerlefwor blifwa förwarade, äro &#039;&#039;destinerade&#039;&#039; åt den förr omtale &#039;&#039;Ruott&#039;&#039;a, på det han, efter deras föregifwande, ej må skada deras qwinfolk på et wist sätt (&#039;&#039;ne ventrem illarum terebret seu perforet&#039;&#039;).  Schefferus talar om deße offer något annorlunda, hwilket man ock torde somligstädes brukat, men emedan en Lapp berättat mig derom, som i sin enfaldighet ej trodde at sådant skulle wara någon widskepelse, så har jag fölgt hans tal, och lemnat andras berättelser å sido.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 17.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Deras offerlafwar, som jag flera resor nämnt, göra dem den tjensten som altare, men åro gjorde af trä och stå på 3 eller 4 stolpar, ifrån 2 til 4 alnar högt ifrån jorden. Då de offra något på dem, lägga de ofwan på och omkring dem Gran- och Björkris, samt qwista trän nedantil på alla sidor der omkring. Deße hafwa de antingen wid wißa tilfällen bak för deras kojor: eller äro de upbygde på andra ställen, hwarest de hafwa sina Trägudar, hafwandes oprest Träguden antingen ofwanuppå, eller, som allmännare är, bredo wid lafwen, likasom stödde han sig mot honom. På deße lägga de Renshorn eller det öfriga som jag kommer at omtala, men på de lafwar, som stå wid Stengudarna, hafwa de mäst de offer, som wildiuren eljest kunde draga bort.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De förnämligaste offren, som de på eller bredowid deße lafwar lägga och tilägna sina Gudar, äro gemenligen hornen och benen af sina Renar, hälst de Brun-Renar, som han slaktar Mathsmäßotiden om hösten. Deße offra de både på Sten- och Trägudar. Utan twifwel lära de hafwa någon wiß skildnad, då de skola offra åt åtskilliga Gudar, som mig är obekant, men så mycket jag kunnat inhämta, tjena de sina Stengudar, då de äro dem så nära: men eljest de af trä, dem de antingen göra nya, eller ock besöka de dem på de ställen hwarest de förrut oprest dem. De, som hafwa Trumma, säjas rådfråga sig med henne wid många tilfällen då de, samt hwad de på åtskilliga Gudar skola offra o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 18.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom de offer, til hwilka Lapparna årligen finna sig förpliktade, har jag funnit, at de offer, som han gör för nöds skull och under något löfte, falla honom undertiden något kostsammare. Ty, om folk eller deras kreatur blifwa sjuke och wantrifwas, eller ock om eljest något widrigt möter dem, få göra de löfte åt en wiß Gud (den de antingen sjelfwa hafwa bästa förtroende til, eller den deras Trumma pekar uppå), eller ock åt flere tillika at offra det eller det, om de winna sin önskan och undwika det onda. Det som de i ringare mål, til exempel om en ren sjuknar eller wantriswes, lofwa, plägar ej gerna sträcka sig längre, än til horn och ben af Renar. Til exempel, när en ren sjuknar, så gör Lappen löfte, at om han kommer sig före igen och lefwer, wil han en wiß tid slakta honom, samt ej hugga sönder eller låta förkomma något ben, utan altsammans förwara åt den Guden, som han gör löfte åt, och som han menar skal kunna hjelpa sig. Hwad Lappen sålunda lofwar, holler han troligen, och då han slaktar en sådan Ren, hugger han icke et ben sönder, utan delar honom led ifrån led, samt förwarar benen. Om en hund råkar draga bort något deraf, så måste han sätta sit lif til, och man offrar et af hans ben i stället. Man plägar ock undertiden så wäl wid deße som andra tilfällen smörja deße Gudar, dem de hafwa under några bilder opreste, med blodet och fetman af den Ren som slaktas, samt äfwen, som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; berättar, låta et stycke af hjertat och lungan följa med offren, dem de hänga i trän: jämwäl binda hwita och röda etc. trådar om hornen på den Ren, som slaktas för et märke åt hwilken Gud han blir förärd. Men om de, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse, med en hwit trå betekna Solen, en röd Storjunkaren, en swart åt de döda, kan wäl wara sant, ändock jag ej wist wet säja derom. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 19.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Men är det i något wigtigare ärende, som Lappen finner sig föranlåten at göra löfte, så kommer det ock undertiden an på andra kreatur, som Bockar, Getter, Får, samt Kattor och Hönstuppar, dem han köper och skaffar sig från Landsbygden, ehwad de må kosta, sedan han en gång lofwat dem. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwad Stengudarna, eller de så kallade &#039;&#039;Säite&#039;&#039; i synnerhet widkommer, så tyckas de af Lapparna blifwa holdne i långt större helighet, än de af trä. Man plägar omkring somliga stänga gärdesgårdar, ibland tämligen widt omkring. Om någon skiuter Ickornar, foglar eller andra diur innom samma gårdar, det är innom stenens rå, så måste han taga fötterna, hufwuden med wingarna och offra på stenen, men det öfriga beholler han sjelf. Man brukar på somliga ställen hwart år lyfta op stenarna och lägga fristkt Granris under och omkring dem, hwilket Lappen gör med blottadt hufwud och krypande på fyra fötter, äfwen som då han eljest går at offra: då han jämwäl af stenens tyngd eller lätthet kan sluta om han är ogunstig eller gunstig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Utom Renshornen och annat offer, som omtalt är, hwaraf på många ställen finnes en otrolig myckenhet, som Ättebackar samlade, ses ock undertiden omkring sådana ställen en ansenlig hop Näfwer-ryfwor fulla med matsaker och smorning. Ty, likasom Fjäll-Lappar och de som hafwa Renar offra gemenligen horn och ben, samt öfwerstryka sina Gudar med Renblod, så hafwa ock Fiskare-Lappar sina heliga stenar, Råd och wårdnader wid sina sjöar, dem de kalla &#039;&#039;Saiwo&#039;&#039;, hwilka Gudar de, utom andra föräringar, som oftast smörja med fiskflott: hwaraf, efter deras tro, skal förorsakas, at uti bemälte sjöar merendels är fetare fiskslag, än uti andra. Ju tididigare de smörja sina stenar, ju mera och fetare fisk förmena de sig få. Ehuru Fiskare-Lappar kunna således hafwa sina egna särskildt stenar ifrån de andras, så finner man dock sällan någon sten eller &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, som ej af bägge blir tjent, så framt de annars ligga så til at bägge nå dem. De Lappar, som hafwa Renar och fiska tillika, göra ock bägge delar, nämligen offra horn och ben, samt tillika smörja och rykta dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 20.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Hwad angår de öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; och maner förr, under och efter sjelfwa ofrandet, så är wäl sådant til en del skiljaktigt hos Fjäll- och Fiskare-Lappar, men kommer dock merendels på et ut. Bägge gå de til och ifrån ofrandet icke genom den rätta kojedören, utan genom en helig dör, som är en liten öpning bak på kojan, genom hwilken ock Fjäll-Lappen bär mäst altid in sit kött, åtminstone af sina offer-Renar, och Fiskare-Lappen sin fisk, besynnerligen då han fiskar uti de helige sjöarna. Genom samma dör får aldrig något qwinfolk gå, som ej eller öfwer hans fjät, då han går at offra eller fiska, Fiskare-Lappen får aldrig hafwa något qwinfolk med sig til hjelp, utan måste förse sig med folk annorstades ifrån, då han wil draga not i samma sjöar, om han ej har sjelf tilräckelig manshjelp: som ock aldrig något qwinfolk får på långt holl komma in til de ställen, hwarest deße helgade stenar äro upreste, ej eller fara omkring dem, så at om de wid sin flyttning ifrån Fjällen gått på höger om dem, så måste de wid deras flyttning tilbaka gå på samma sida, fast det woro tio mil til krok, emedan det eljest skal komma an ej allenast på helsan utan ock lifwet. Så tilstädja de ej eller en del andra saker komma at föras omkring deße orter: hwaraf jag år 1733 såg ögonskenligit prof, då en wiß Lapp wägrade mig en takhud til låns på min &#039;&#039;pagage&#039;&#039;-ackia, föregifwande at hon, efter den kosa jag föresatt mig, skulle komma at färdas omkring et passe, hwaraf han sig en stor olycka förmodade. Lade ock til, at der hon warit ny, hade det ej haft stort på sig, men emedan han henne länge brukat, wore det fara wid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 21.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Då Fjäll-Lappen går bort at offra, så måste hans hundar sättas i band. Slipper någon hund lös och kommer at gå öfwer hans fjät, så skola odjuren straxt komma ihop med hans Renare och om inga odjur äro å färde, skola hans hundar i deras ställe bita, sarga och döda boskapen, Fiskare-Lappen sätter ock sammaledes sina hundar i band, då han går at offra eller fiska i de helgade sjöarna. Då deße draga not i samma sjöar, få de aldrig nämna GUD. Den fisk de få måste de antingen wid samma sjö rensa och göra op, eller, om de bära honom hem oopgjord, låta honom komma in genom bakdören. Benen gifwa de icke sina hundar, innan de förrut lagt dem i kalt watn, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 22.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Det ömkeligaste är at se då Lappen (både Fjäll- och Fiskare-Lapp) går at offra. Ty, då han kommer så när, at han ser rummet hwarest Guden bor, så tager han af sig mößan samt begynner buga och bucka sig, och då han kommer närmare intil, börjar han krypa på fyra fötter intil des han kommer intil stenen, hwarest han lemnar sina offer. Om han brukar derwid något tal eller andra &#039;&#039;complementer&#039;&#039; är mig okunnigt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Et besynnerligit offer är det som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; nämner, och som jag äfwen tyckes hafwa funnit några spor til denna tiden, nämligen at man undertiden gör Afgudabeläten, dem man straxt efter offrandet tillika med offren gräfwer ned i jorden&amp;lt;ref&amp;gt;Hwar wid dock &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; (pag. 111) litet mißtagit sig; ty under det han &#039;&#039;verterade Spirri Nilses&#039;&#039; ord: den de sedan tillika med benen i jorden nedergrafwa, uti hwilka synes wara någon twetydighet, och owist, om particula den skal swara emot stenen eller Afguden, har &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; gifwit Latin derpå: &#039;&#039;postremo rangiferum una cum ossibus defodiunt in terra; &#039;&#039; der likwäl &#039;&#039;Auctoris&#039;&#039; mening lärer förmodeligen wara: den de, nämligen Afguden, sedan tillika med benen etc.; åtminstone är det nu obrukeligt at Lappen offrar åt sina Gudar någon hel Ren.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har funnit allehanda beläten och bilder (äfwen under liknelse af Renar) jämte åtskillig slags offer i marken nedgräfde och öfwerhölgde. Jag har ock sedt dem gräfne blott under snön, samt hölgde med trän och ris, förmodeligen emedan de antingen för is eller sten ej sluppit ned med dem i sjelfwa marken. Det synes som skulle sådana offer wara &#039;&#039;déstinerade&#039;&#039; åt dem, som äro rådande under jorden, lika som de lägga på marken och hänga op i trän åt dem som äro på jorden och i luften regerande.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En omständighet mins jag mig än hafwa hört wid offrandet, nämligen at då Lappen går til och från offrandet, får han ej ens tala, då någon kunde möta eller eljest råka honom. Detta har jag ej sjelf sedt, men holler det så mycket troligare, som jag märkt huru en del Fiskare-Lappar, under det de äro på sina fisk-fängen, ei wilja tala; och om man kommer oförwarandes på dem, så fly de, som wildjur, undan, at de må slippa uplåta munnen. &amp;lt;ref&amp;gt;Det berättas, at i Lule-Lapmark har för 30 år sedan sig tildragit, at enär Pesten ibland Rendjuren begynt gå i swang, hwarigenom en stor myckenhet af dem bortdödt, hafwer en Lapman trägit och med all uptänkelig flit flera resor om dagen infunnit sig hos sin och grannarnes Afgud, som de hade i skogen, i mening at han skulle hjelpa honom. Men enär ingen bot derå fölgde, förelade denne Lapman sin Afgud en wiß tid med utlåtande, at om han wille blifwa ärad och dyrkad för en Gud, så skulle han åtminstone innom samma tid stilla sjukdomen; Men i annor händelse blifwa förbränd och aldeles utrotad såsom en bedragare. Den förelagde tiden gick til ända, och Rendjurs störtningen påstod lika fult. Lapmannen lät fördenskul sit gjorde slut gå i werkställighet medelst en stor stockelds görande ikring och ofwanpå Afguden, hwilken så mycket förr blef förderfwad, som hela Bylaget i många tider den samma med åtskillige feta saker smort, och således hade elden med honom en större kraft, än uti annor osmord sten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Just då detta påstod, blef Lapmannens förfarande hos Byamännen bekant, hwilka derföre mangrant sig på platsen instälte, och i fult upsåt wille dräpa uphofsmannen, samt honom, såsom försoning hos Gudarna, låta förbränna. Men han gaf deremot tilkänna, huru ofta och trägit, som han denne Guden på sina knän och med bart hufwud troligen tilbedit och om hjelp anmodat, samt ändteligen honom en wiß dag förelagt, at stilla fänads störtningen med tilsäjelse och hot, som förmält är. Och emedan han ingen hjelp åstad komma kunnat, ty har han honom med allan rätt såsom en bedragare förbrändt, jämte förmodan: at om han warit den rätta Guden, som gjort himmel och jord med alt hwad deruti finnes, så hade han wäl kunnat borttaga sjukdomen och altid friat sig för elds förtäring, hwarmed the uti ondska församlade Lapmän blefwo stillade, samt låto sig åtnöja med hwad fom skedt war.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 23.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna, utom deras Afguderi, hafwa jämwäl namn före at wara starke i hwarjehanda Truldoms konster, är en sak, som är så allmänt bekant, at nästan ingen, som hört detta folket nämnas, ju hollit Lapp och Trollkarl för &#039;&#039;Synonyma&#039;&#039;, eller et och samma ord. At ju mycken widskepelse fins hos detta folket kan jag ei neka; men tror dock at ryktet gjort deras konst til många delar större, än hon är. At all widskepelse fordomdags kommit ifrån Norden, har warit en gammal sägn, hwilket &#039;&#039;Herodotus&#039;&#039; skal hafwa gifwit de gamla Skribenter anledning at tro, som sagt at &#039;&#039;Skytherna&#039;&#039;, från hwilka en hop helgedomar sig utspridt kring hela werlden, hafwa fått de samma ifrån &#039;&#039;Hyperboreis&#039;&#039; etc. &amp;lt;ref&amp;gt;Conf. Plin. Hist. Nat. L. IV. c. 12.&amp;lt;/ref&amp;gt; At förtiga hwad en del Utlänningar weta förtalja om oß i Swerige, så är det bekant, at få af den gemena hopen i de södre &#039;&#039;Provincier&#039;&#039; äro, som ju tro, at man i Norrland är i alla Truldoms konster mycket öfwad. I deße länder, hwarest sådana konster äro mindre bekante än nästan på någon annan ort, har man samma tanka om Lapparna. Då jag kom til Ume-Lapmark hördes ej af sådant, utan man hölt före, at man i Lule-Lapmark sådant brukade. Deße sköto åter skulden på Finnarna, o, s. w. Dock hwad jag hos deße af något wärde i dy mål hört och funnit, skal kort blifwa berättadt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 24.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Uti Gelliware Församling, hwarest man kan räkna af Lappar til hundrade matlag, dem jag allesamman wäl känner, har jag ej öfwer par personer fått namn uppå, som blifwit holdne för sådana at de kunnat i detta målet något göra, Jag talar ej om dem, som brukat allehanda skrock och widskepelser, emedan sådant sker snart allmänt, utan blott om dem, som ibland Lapparna blifwit holdne för Trollkarlar, och som kunnat genom Truldom göra sin nästa något godt eller ondt. I hwad mål de kunnat göra godt har jag förr til en del nämt, och består förnämligast deruti, at de förmenas med någon läsning och andra medel kunna hjelpa någon til helsan. De blifwa altså af dem, som äro i nöd, besökte, hwilka tilstå, at deras hjelpmedel ibland hulpit, och ibland ej. Äfwen holla de det för en god Truldom, at de kunna göra igen hwad stulit är. Men ibland de många stölder, som skedt sedan jag kommit dit, har jag ej ännu hört någon enda på det sättet hafwa fått igen sit, ej eller kan någon påminna sig sådant hafwa skedt. Så hafwa de ock wißa läsningar emot Spökerien (&#039;&#039;æpparlockus&#039;&#039;), hwilka dock jämwäl brukas af dem, som ej äro Trollkarlar; men deße måste de hafwa lärdt af sina grannar, emedan man uti sådana läsningar undertiden fått höra klara Skriftenes språk ur Davids Psalmer och andra böcker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 25.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad den Truldomen beträffar, med hwilken man plägar tilfoga någon ondt, som är at sända skott på honom och hans kreatur, med mera sådant, så har jag ej hört någon berättelse, som jag kan säja om sådant kunna aldeles öfwertyga mig. At de undertiden hotas at göra hwarandra ondt, som dock är en ilslughet hos dem, deraf kan man ingen ting sluta, så länge man ej rönt at deras hot haft någon werkan. At man undertiden hört dem joicka och siunga några onda önskningar, som jag märkt ej wara olika &#039;&#039;Busræ&#039;&#039; önskningar i &#039;&#039;Herröds&#039;&#039; och &#039;&#039;Bosa Saga&#039;&#039;. Det kan ej eller göra något til saken: emedan man har exempel på dem, som hotat förtrolla den andra, och jämwäl med de wanliga Truldoms &#039;&#039;Formulairen&#039;&#039; önskat ondt öfwer honom, hans hus och egendom; dock dermed ej det ringaste uträttat. Den enda berättelse, som warit uti förenämde Församling af någon trowärdighet, skal hafwa tildragit sig 1741 om hösten, at då en wiß Lapp-hustru, som begärat af deß Far sin afledne Moders kläder, men fick icke, hotades göra honom skada, blefwo dagen derpå några och 30 Renar för honom förskingrade. Detta är alt hwad jag hört i dylika mål ibland det folk, som hafwa namn före at wara de alrawildaste. Sådana Trollpackor förmenas hos Lapparna hafwa lärdt konsten af de Swenske, emedan de til en del mäst warit någon tid wistandes på landet. Warandes ock beklageligit, at man wet Nybyggare, som blifwit hitsände ifrån Wermeland och andra södre orter, hafwa gjort sådana konster, som satt alla Lapmarkens Inbyggare i förundran.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 26.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Jag nekar ej, at Truldom kan brukas så wäl ibland Lapparna som andra folkslag, och mäst hos dem, som minst weta; emedan jag wäl wet hwad den onda Anden uti och genom otrones barn kan uträtta, och dristar för ingen del at draga de exempel och berättelser i twifwelsmål, som af så lärde, förnuftige och hederlige Män blifwit rönte&amp;lt;ref&amp;gt;Hwaribland jag ock kan räkna hwad en wiß prestman i en annan Lapmark för mig berättat, om hvilkens trovärdighet jag ei må twifla, nämligen at de genom Truldom pläga skada och döda hwars andras Renar, samt at de undertiden upmana hwarandra dertil, då den, som är swagare i konsten, ei får taga sådant illa op, om han blir wunnen, utan plägar hälre utlåta sig i dylika ord: »Nu min Bror, aldrig tänkte jag du hade warit så stark i konsten,« etc.&amp;lt;/ref&amp;gt; som hos Schefferum och andra berättes. Men jag har den tron, at den Högste ej någonsin tilstadt eller tilstäder, at deße konster blifwa så allmänt brukade, som man föregifwit. Ty, det är för mig obegripeligit, huru någon nation kunde blifwa beståndandes, hos hwilken et så grufweligit Trolleri föröfwes, som man för detta berättat om Lapparna. Hos deße har jag wäl märkt så många trätor och twistigheter, som hos annat folk. Med Truldom höres ganska sällan at de skada hwarandra, men wäl antingen medelst lag och rätt, eller hugg och slag. Om samma konster blifwit nu i de fläste Lapmarker mindre öfwade än förr, sedan man märkt, at de största Trolkarlar warit gemenligen de största stackare, är mycket troligit. Men det är wist, at de äro ganska få, som lägga sig deruppå: och då de samme något besynnerligit uträtta, så är det ibland dem så sälsamt och underliga, som hos oß. Och emedan jag således har orsak at tro, det en stor del, som blifwit talt om Lapparnas Truldom, warit blott grundadt på gemene mans lösa rykten och berättelser, så holler jag det för &#039;&#039;injurieust&#039;&#039; emot sjelfwa nationen at tilwita dem en sådan last, för hwilken en och annan ibland dem kan wara häftad, och til hwilken de gemensamt draga en sådan leda, som någon af oß. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 27.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; skrifwer&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 144. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt; om Trollknutarna, genom hwilkas oplosande de sjöfarande kunna få så starkt wäder och wind de wilja: &#039;&#039;Hippotades, qui dat pro munere ventos, Curvet ut impulsos utilis aura sinus. (Ovid)&#039;&#039; eller om et stags djeflar, som Lappen förwarar i en pung, ur hwilken han dageligen utsläpper en, och kallas &#039;&#039;Gan&#039;&#039;, hwilken skadar folk och boskap samt sönderbråkar hällar; eller om &#039;&#039;Tyre&#039;&#039;; eller at de med sin Truldom kunna komma skeppen på hafwet i deras häftigaste lopp at twär stadna och blifwa för alt wäder orörlige, samt mycket annat, som af gemene man kringföres, sådant är denna tiden ohördt på de orter jag warit i Lapmarken wistande. &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039;, som om alla deße saker ej fant något &#039;&#039;hodiernos&#039;&#039; &#039;&#039;Scriptores&#039;&#039;, af hwilkas Skrifter och berättelser han sig eljest betjente, mente sådant härröra deraf, at deße ej warit wid sjösidan wistande, utan woro &#039;&#039;homines mediterranei&#039;&#039;. Men om sådana saker blifwit den tiden bedrefne af Lapparna i Norrige och Wästersjön, emedan Norrske Skribenter i synnerhet &#039;&#039;citeras&#039;&#039;, så hade det i Pite- och Torne-Lapmarker ej kunnat wara obekant.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 28.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
En annan sak är det med detta folkets nästan kring hela werlden bekanta Spåtrummor (&#039;&#039;Gobdas&#039;&#039;), dem jag wäl ei ännu fått se i Lapmarken, men måste dock tilstå, at de på somlige orter torde ej ännu aldeles wara komne ur bruk, eller förglömde, ändock man för de skarpa &#039;&#039;inquisitioner&#039;&#039;, som derwid blifwit gjorde, ej widare, än i löndom dermed omgår. De som sådant bruka, göra det i sådan tysthet, at näpligen deras eget folk få weta derutaf, emedan de weta det kommer på lifwet an, och at de af andra, som sådana ej bruka, lätteligen kunde blifwa angifne. Och detta är orsaken, hwarföre ei eller någon dristar sig at dem och de &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039;, man derwid brukat, redigt beskrifwa. Jag kan således ej med någon trygghet härom yttra mig widare, än hwad jag af allmänna rykten fått förnimma, nämligen, at de bruka dem för orakel, i det de, i anseende til de figurer deruppå äro målade, förmena sig kunna få weta hwad som tildrager sig på fjärran orter, om deras Björn- och djurjagter skola wäl lyckas, hwaraf wiße sjukdomar äro timade, och huru de kunna botas&amp;lt;ref&amp;gt;I detta målet wet jag exempel på en wiß Lapp i Nederbyn, som fastnade för en tid tilbaka i en swår sjukdom, och rådfrågade sig fördenskul med sin Trumma. Och emedan under &#039;&#039;operationen&#039;&#039; lotten föll på en af hans bästa Renar, lät han straxt slagta honom, i mening och hopp at få på det sättet sjelf lefwa. Men det liste ej, emedan han måste straxt derpå i egen person sjelf dö.&amp;lt;/ref&amp;gt; på hwad sätt och med hwilka offer de wißa tider kunna bäst behaga sina afgudar o. s. w. Ty emedan de hafwa i alla sådana händelser wißa och särskildta märken målade på Trumman, inbilla de sig få säker och tilförlitelig kundskap om alt, sedan deras ringknippa under wißa sånger och slag på Trumman medelst en hammare, som är gjord as Renshorn, på et wist märke eller figur stadnat. Detta skulle jag anse för et gyckelspel eller en blott widskepelse utan effect och werkan, om icke Lappens beswimande, som med så många säkra och ofelbara witnens besannande blifwit rönt, tyktes hafwa något besynnerligit med sig, efter man säger at han under sit slående och sjungande faller ned som wore han död på jorden, och wid upwaknandet wet berätta hwad på fjärran orter skedt och annat, som han begärt få weta. Men detta händer ej androm, än dem, som hafwa namn före at wara Trollkarlar och äro således med den Onda Anden i en närmare bekantskap och förbindelse. Ty, de andre, som bruka deße &#039;&#039;instrumenter&#039;&#039;, hafwa dem blott som medel at få weta något hemligit&amp;lt;ref&amp;gt; Det säjes at för 40 år sedan, skal det tildragit sig i Lule-Lapmark, under påstående upbörds stämning, at en Lapman om en aftonstund kommit til Lapfogden, och sig beklagat, huruledes en af des grannar, som han ock namngifwit, för honom bortstulit något Silfwer, men hade dock dertil intet laga bewis. Fogden lät fördenskul följande dagen sammankalla de Lapmän af bylaget som wore wid marknadsplatsen, och bestodo af 10 eller 12, samt anstälde ransakning på följanjande sätt:&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Fogden lät ställa et bord ut på marken, och Lapmännen rundt deromkring, förkunnande derpå, at han om den angifne stölden ransaka skulle, och satte &#039;&#039;Compassen&#039;&#039; midt på bordet, hwilken han kallade sin Spåtrumma, och gaf de närwarande tilkänna at sedan han trillat &#039;&#039;Compass&#039;&#039;skifwan ikring, skulle det derpå utsatte teknet, som bestod af en fogelfjäder, stadna gent emot Tjufwen. Så snart skifwan stannade, och teknet wiste, efter fogdens förut gjorde tilställning, midt på den angifne Lappen, begjärte han få sjelf å nyo trilla om skifwan, både andra och 3die gången; men bägge gångarne hade teknet ock en lika utvisning, hvilket icke allenast uträttade så mycket, at Tjufwen tilstod sin utöfwade stöld, utan ock infant sig natten derpå hos Fogden med begäran, at få köpa des Trumma, som han förmärkt wara långt starkare än hans. For Compassen böd han ock ansenlig betalning.&amp;lt;/ref&amp;gt;: hwilket förekommer mig som wåra Kast-böcker eller Lyckohjul, som wäl äro af förståndigt folk för ro skull gjorde, men ofta af de enfaldige til widskepelse brukas. Den som åstundar utförligare sammanhang häruppå, finner sådant hos &#039;&#039;Schefferum&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. Cap. IX.&amp;lt;/ref&amp;gt;, emedan jag, som ej ens fått se dem, dristar ej eller widare beskrifwa dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 29.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
I somlige Lapmarker har man wetat berätta om den konsten at göra det den andra måste löpa Warg, ändock sådant på de andra och mäste ställen är ohördt. För några år tilbaka berättade en Lapp uti en wiß Församling för sin Själesörjare, at då han skulle taga skinnet af en Warg, fann han under huden et Tenbälte samt pung och knifslidor. En annan berättade för många år, äfwen för Häradshöfdingen i orten, at en wiß man kommit och bedt honom om förlåtelse, at han året tilförene, såsom Warg, dräpte tre Renar för honom, det ock denne sig påminte. Jag wet, at en sådan sak holles ibland de lärde &#039;&#039;inter paradoxa vulgaria&#039;&#039;. Jag har sådant ej sedt. Men är det sant, så lärer det wara den Ondas gäckeri, hwarmed han bjuder til at apa efter Skaparens underwerk på &#039;&#039;Nebucadnezar&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 30.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Af gammalt hafwa Lapparna brukat åtskillige widskepelser med sina döda. At de undertiden offrat några år Renar til deras åminnelse, blir äfwen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 317.&amp;lt;/ref&amp;gt; förmält, som berättar&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 117.&amp;lt;/ref&amp;gt; dem holla sina döde såsom &#039;&#039;Deos minores gentium&#039;&#039;, och således offra deße &#039;&#039;manibus&#039;&#039; såsom sina andra Gudar. De döda, eller deras manes, berättar han kallas hos Lapparna &#039;&#039;Sitte&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt; Hwilket lärer komma af en orätt version af de orden &#039;&#039;maite verro jabmike sitte&#039;&#039;. Ty da man gifwit deruppå et sådant Latin, &#039;&#039;quodnam sacrificium poscitis manes? &#039;&#039; så kunde det synas som woro sitte och &#039;&#039;manes&#039;&#039; swarande emot hwarandra. Hade &#039;&#039;Anonymus&#039;&#039; skrifwit: &#039;&#039;Quodnam sacrificium, manes, poicitis? &#039;&#039; så hade &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; förmodeligen ej misstagit sig, ehuru det dock eljest synes antingen wara mindre &#039;&#039;accurat verteradt&#039;&#039;, eller de Lapske orden orätt utförde.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har ej annat ord hört uppå de döda, än &#039;&#039;Jabmig&#039;&#039; eller &#039;&#039;æppar&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Undantagande &#039;&#039;rauke&#039;&#039; det de bruka likasom wi det ordet salig om de döda, Til exempel &#039;&#039;attjam rauke&#039;&#039;, min salige fader.&amp;lt;/ref&amp;gt;, (så kalla de barnen, som dödt utan döpelse), och Lapparna hafwa jemwäl tilståt det man undertiden en lång tid brukat offra åt dem. At de eljest haft sälsamma tankar om dem, har jag märkt dels derutaf, at när de swept dem, hafwa de sedt noga efter om swepningen wälbetäkt hela kroppen, föregifwande at själen, om kroppen ej wore wäl omswept, skulle slippa bort, dels emedan de på somliga ställen brukat lägga tobak, yxa, några torra stickor samt eldsaker, etc. uti Likkistan, I Åsele Lapmark blef man för en tid sedan warse sådana saker, då man wid Kyrkan af en händelse komat byta om Likkista. I Kaitom har det warit brukeligit, at när den dödas slägtingar eller goda wänner farit förbi de ställen, på hwilka de haft sina Lik obegrafna, hafwa de kastat åt dem et stycke tobak. För en gammal widskepelse kan det ock räknas, at de somligstädes pläga nedergrafwa med Liket de kläder, i hwilka någon blifwit död, samt merendels förtära den Renen wid grafölet, med hwilken den döde blifwit förd til grafwen, som ock sedermera des ben i jorden begrafwa.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hurudan tanka de eljest haft om sina döda har jag kunnat sluta af en wiß Laps utlåtelse öfwer en man som dödde i sin bästa ålder. Gud hade ej, sade han, så snart tagit en sådan man til sig, om han honom ej behöft och haft arbete, at sätta honom göra. Det är ock wist, at aldrig sättes den Ren för oket mera, som dragit en död til grafwa. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 31.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At de jemwäl på många ställen bruka allehanda skrock med djur- och fiskefången, utom de Afgudiske konster jag tilförene nämnt, har man tid efter annan försport. En trowärdig Bonde på Landsbygden berättade, at då han för en tid tilbaka hade en Lapp i sällskap då han wille skjuta en Björn, blef han, sedan de fått djuret, tillika med de andre följeslagare af samma Lapp warnad at ej smörja sina skor med denna Björnens ister, med föregifwande, at der han det gjorde, skulle en Björn taga lifwet af honom. Deße, som ej wille tro Lappen, gjorde twärt emot hans förmaning. Hwarpå hände, at samma Lapp året derefter, under det han gick wall, måste ej allenast för en Björn sätta lifwet til, utan ock blifwa af honom i grund opäten. Om detta är sant, hwilket dock samma Bonde betygade, måste det utan twifwel hafwa härkommit af någon djefwulsk förpliktelse, den han sig tilförene underkastat. Eljest kan jag ej dertil gifwa skäl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 32.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Iöfrigit är det wist, at detta folket, hälst wid Björnjagter, bruka många &#039;&#039;Ceremomer&#039;&#039;, om hwilka hwarest de tagit dem, antingen af sina grannar, eller sjelfwa updiktat dem, är owist. Man wil ej nämna om Spåtrumman, af hwilken de betjent sig at få weta om deras jagt skulle lyckas eller ej, emedan derom något tilförene är nämnt, utan de hafwa derwid wißa joikningar och sånger, dem de bruka dels då de dräpit Björnen och under det de föra honom hem, dels då de komma fram, samt äta op honom, etc. hwilka wisor äro af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; til en del beskrefna&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 233. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt;, ändock man tror, at deße wisor äro i Lapmarkerne något &#039;&#039;variable&#039;&#039;. Då de draga honom utur sit bo eller hide, pläga de piska honom med ris, och den som är baneman slår gemenligen en Mäßings nagla uti sin byßa, eller hänger han något sådant märke på sin hals, det han bär en lång tid antingen som et heders tekn at han giort en så berömlig gerning, eller af någon widskepelse, kan jag ej wist säja. Besynnerligit är det, at de uti sina wisor ibland annat aflägga sin tacksäjelse hos honom, at han låtit dem dräpa sig och ej gjort dem skada: samt at deras hustrur måste wid hemkomsten tugga Albark och spotta dem i ansigtet, sjunga segersånger, samt skynda sig ut genom den rätta dören, under det de komma sjelfwe in genom heligdören. Björnen koka de på somliga ställen op merendels på en gång, och byta sedan köttet; men hufwudet koka de helt och hollet, samt förwara wäl hufwudskålen och benen, som skola begrafwas, och om en hund drager bort något ben, så måste han sätta sit ben i stället, lika som förr är talt om offren. En del tilstädja ej sina hustrur och barn äta af köttet. Somlige tillåta sina hustrur at äta deraf, åtminstone wißa delar, men det skal ske genom en Mäßingsring, den de sätta för munnen. Somligstädes plägar man gräfwa ned ej allenast, som förr mäldt är, hufwudskålen och benen, utan jemwäl et par skidor, hyfwel, knif, et stycke Mäßing, etc. hwarmed han utan twifwel skal hjelpa sig fram i den andra werlden. Ömkeligit, at deße människor wilja änteligen tro det Björnen skal upstå och lefwa efter döden, när de likwäl äro sjelfwe nog twifwelaktige om deras egen upståndelse, ändock de undertiden säja sig tro, at de efter döden skola lefwa, eller, efter deras ordasätt, wandra i den andra werlden. Hwad öfrigit härwid wore at berätta, och som af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; på anförde ställe blifwit widlyftigare omtalt, går jag för kortheten skul förbi. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 33.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Så har det ej eller hos Lapparna varit obrukeligit at lämpa både Guds dyra ord och jemwäl wåra Christeliga helgedomar til sina widskepelser. Jag har tilförene något nämnt om deras läsningar, som til en stor del befinnas wara tagne ur Guds heliga Ord, men genom deßas widskepliga bruk skändeligen mißbrukade. Jag wille tro, at de tagit de maneren til at korßa sina Afgudabeläten, etc. af bilderna, som de sedt uti wåra Swenska Kyrkor, som jag ock har hollit före, at de Fartyg de pläga hänga op i trän, äro efterdömen af de Skepp, som man plägar hänga op i somliga Kyrkor på landsbygden och jemwäl i Lapmarken, ändock jag finner &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; hafwa andra tankar derom&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 119.&amp;lt;/ref&amp;gt;. I Jockmocks Kyrka war för en tid mycket i bruk, at man hemligen bar in en hop byltor och slarfwor af allehanda slag, dem de stoppat under wäggarna och i holen wid Kyrkogolfwet. Men sedan deras Capellan lät söka op alla deße gömslor och för deras ögon offenteligen bränna op dem, har man ej hört widare deraf. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 34.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom hittils omtalte Lapparnas Afgudar och widskepelser, kunde man ännu upräkna en hop af mindre wärde, der ej detta gjorde tilfyllest at wisa, det tilståndet i somliga Lapmarken är ännu nog beklageligit. Man kan ej eller neka, at de ju uti alt detta äro, som i tungomål, seder och opförande, fins emellan olika och skiljaktige: och jag har märkt at de nu mera, sedan Guds hel. Ord begynt wisa sin werkan ibland dem, mycket kommit i oordning med sina konster, hwaraf är skedt, at man nu har swårare före at komma under wädret med sjelfwa sammanhanget af deras Afgudatjenster, än fordomdags. De som ännu lefwa i sit mörker kunna ej bewekas at rätt beskrifwa sina konster, eller drista de det göra. Och de, som fått smak af Christendomen, blyas merendels wid at tala om sådant; hwaraf händt, at då jag fått se ögonskenliga märken til något dylikt, hafwa deße sökt ej allenast at förtiga det, utan ock al wända det til andra ändamål. Jag har just ej eller warit så mycket angelägen at utspana deras werk, efter jag sedt man kunde ingen nyttig sanning upfinna, om man än wiste et noga sammanhang på hela deras Afgudatjenst, ej eller någon nytta dermed skaffa, emedan det fast nödigare är, at häfwa otron och mörkret ur deras hjertan och sinnen, då det öfriga lärer af sig sjelft, med Guds hjelp, småningom förswinna, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 35.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Imedlertid får man mer än ofta förundra sig, då man hörer en del af detta folket så redigt och förnuftigt tala och utlåta sig om alt annat, men i sin Afgudatjenst bära sig så oförnuftigt åt. Hwaraf man har tilfälle at utröna huru djupa rötter en wedertagen widskepelse och wane kunna hafwa i en människas hjerta. Och, emedan jag sedt Nybyggare, som warit så wäl för sig komne, at de läst i bok, samt haft både Bibel och andra andeliga böcker, men genom omgänget med Lapparna blifwit bögde til en hop af de upräknade widskepelser, dem de brukat utan eftertanka och blott af en wana samt naturlig räddhoga för landsens helgedomar, har jag haft tilfälle at göra öfwer detta folket den anmärkning, at det lärer både falla swårt och gå långsamt til, innan man får alla deras widskepelser ifrån dem. Imedlertid är på de fläste ställen en god begynnelse gjord, och i anseende til Guds heliga Ords dageliga tilwäxt och förökelse i denna werldenes del, har man at trösta sig dermed, at ändock sådant för människom är omöjeligit, så äro för Gudi all ting möjelig&amp;lt;ref&amp;gt;Matth. 19: 26.&amp;lt;/ref&amp;gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på svensk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Pehr Högström]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84512</id>
		<title>Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84512"/>
		<updated>2026-08-07T06:02:11Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser]] !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Pehr Högström.jpg|thumb|200px|&amp;lt;center&amp;gt;Pehr Högström (1714-1784)&amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Pehr Högström&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
1747&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af &amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrifning Öfwer de&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &#039;&#039;&#039;til Sweriges Krona lydande Lapmarker&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 1&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
EHuru nu mera alla Swenska Lapmarker bekänna sig til det Christeliga namnet, och äro jämwäl til en stor del uti deras Christendom emot mångas förmodan rotade och grundade, som man framdeles på sit ställe får omröra; så måste man dock på många orter i deße Länder ännu finna så mycket mörker och vilfarelse, at man föga Christligt kan märka hos dem, då man tager undan at de äro döpte och at de med munnen bekänna sig för Christne. Häraf sker, at på de ställen, hwarest et mindre antal af nitälskande Prestmän warit, eller der man för orternas aflägsenhet hwarken haft tilfälle at något oftare få dem til Guds hus, eller sjelfwe hunnit med at så ofta, som kunnat behöfwas, besöka dem, finner man många hedniska aflefwor och widskepelser, ja ock uppenbarligit afguderi och belätens tilbedjande, som lärer skönjas af det, som jag i detta Capitel beslutit at korteligen omtala.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sådana hedniska seder och opförande wilja de så mycket swårare låta förmå sig at aflägga, som denna Nationen är benägen at hysa ganska stor wördnad och höga tankar för sina gamla Förfäder, hollande gemenligen alt hwad de gjort och brukat för godt och lofligit. Och, som de gemenligen holla de äldre tider, förr än Christendomen blef hos dem fortplantad, för bättre och lyckligare, än de närwarande, samt deras Förfäder för rikare och mera wälmående, än de sjelfwe nu; så wet jag mig hafwa träffat dem, som beklagat at deras konster och widskepelser nu förfallit, emedan de hade frukten deraf, nämligen fattigdom och en tilstundande allmän olycka, för ögonen, föga annorledes, än Judafolket bemötte Jeremiam. &amp;lt;ref&amp;gt;Cap. 44: 17, 18.&amp;lt;/ref&amp;gt; I hwilket mål jag beklagar mig måste berätta om detta folket hwad som fordom sades om de Samaritaner, nämligen at de fruktade HERran och tjente likwäl afgudomen&amp;lt;ref&amp;gt;2. Reg. 17: 23.&amp;lt;/ref&amp;gt;. De äro döpte och bekänna sig til det Christeliga namnet, men bruka dock hemligen sina asgudiska konster och hedniska åtbörder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 2&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Om deße saker, nämligen Lapparnas truldom, widskepelser och afguda-tienster, har jag mycket hört och sedt både talas och skrifwas. At ock berättelserna om sådant äro undertiden nog skiljaktige, har jag äfwen i akt tagit, som kommit antingen af osanna rykten, eller ock, som mycket troligit är, af sedernas och manerens skiljaktighet i åtskilliga Lapmarker. För samma orsak har jag i dy mål ej dristat anföra något lånt antingen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; eller andra, som sådant beskrifwit, utan blott hwad jag med egna ögon sedt, eller af trowärdigt folk, besynnerligen &#039;&#039;testibus oculatis&#039;&#039; hört berättas, om det, som nyligast skedt i dylika mål: och det i Kaitom Församling, såsom et folk, som jag funnit med all rätt bära det namn de fått, nämligen at wara i Christendomen minst för sig komne bland alla Församlingar i Lapmarken, I hwilket afseende min Läsare ej får undra, om jag kommer at tala om sådant, som antingen hos andra ej finnes eller ifrån deras berättelser något afwiker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 3.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså förnämligast deras Afguderi beträffar, så har jag märkt at de bära sig mycket likt åt med andra hedniska Nationer i det målet, at ehuru de ärkänna en Öfwer-HErre och Gud öfwer alt, som de kalla &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Hwilket ord, utom den bemärkelse de nu som Christne hafwa deruppå, ej så egenteligen swarar emot Deus som fast mer emot &#039;&#039;Jupiter&#039;&#039; hos Latinerna.&amp;lt;/ref&amp;gt;, så hafwa de jämwäl en hop andra naturer, dem de dyrka och tilbedja, en del såsom onda, hwilka kunna tilfoga dem ondt, endel som goda, hwilka kunna göra dem godt; finnande sig föranlåtne at med lika fog dyrka dem bägge, de förra at blidka och förmå til at ej tilfoga dem det onda, och hos de sednare at komma i en god åtanka, på det de af deras wälgörande ständigt måge wara delaktige.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 4.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Som hufwudet för deße goda naturer är &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; som sagt är, så har jag ock blifwit warse, at de werkeligen holla &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; för en hufwudman för de onda, Ty, emedan detta namnet &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; ej är något nytt ord, utansådant som de äfwen brukat, innan någon af dem fått smak af den Christna Läran, så hafwa ej eller alla Lappar ännu fått deruppå samma begrep. De som ega någon kundskap om Christendomen, hafwa derom samma tankar, som wi om den Onda andan. Men de öfrige hafwa i sjelfwa werket haft deruppå et sådant begrep, som de gamla hedniske Nationer om sit onda &#039;&#039;principio&#039;&#039;, som de mente wara lika ewigt med Gud. Detta sluter jag af de berättelser jag på sit ställe til en del nämt, nämligen &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; war i råd med Gud eller &#039;&#039;Jubme&#039;&#039;l då werlden skulle skapas, och at jemwäl han war orsaken at intet alt blef så godt, som &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; wille hafwat. Och at han jemwäl täflar med Gud om Allmagten, har man af andra deras berättelser förnummit. En wiß Lapp har, utom annat, wetat tala om en tid, da &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; gjorde sig kädjor af järn, hwarmed han bandt &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;, samt kastade öfwer honom et stort berg, då &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; låg under berget, utan at slippa derifrån. Sedan bandt &#039;&#039;Jubmel Perkel&#039;&#039; och kastade et berg öfwer honom. Men den Onda slet sig lös, så at stenar och dam foro himmels högt, o. s. w. Om uti alt detta afbildas någon strid emellan deras förmenta Stamfader &#039;&#039;Jumi&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jumo&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Se Scheff. Lappon. pag. 43.&amp;lt;/ref&amp;gt; och någon deras fiendsman, Birkal, etc. kunde någon gißa, men emedan ingen Christen kan hysa så nedriga tankar om wår Allswoldige och härlige Gud, ej eller så höga om den orena Andan, så skönjes nogsamt, at både &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; och &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; hos de fordna Lappar och jemwäl ännu hos de klentrogne kunna räknas för deras Afgudar. Det skönjes ock tillika, at de ej warit frie ifrån &#039;&#039;Anthropomorphismo&#039;&#039;. Och emedan de hafwa tilägnat den Onda jämte Gud en så stor magt, så undrar man ej, om de, som andre Hedningar, sökt på hwarjehanda sätt at blidka denna Onda andan, på det han ej måtte tilskynda dem så mycket ondt, som han eljest wore i stånd at tilfoga dem. Det är altså nödigt för Lärarena i Lapmarken, det de beflita sig om at redigt &#039;&#039;evolvera notiones Dei &amp;amp; Diaboli&#039;&#039; efter wår Christeliga &#039;&#039;Religion&#039;&#039;, på det det arma folket under deße namnen ej måge blifwa bedragne och förwillade.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 5.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Jag har tilförene förmält huruledes Lapparna på den ort jag wistats hollit före, at Gud omedelbarligen låter höra sig, då åskan bulrar. Men jag har ock märkt at en del holla den, som förrättar sjelfwa actum, eller bulret för et lefwande ting och en särskild natur, &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; kallar det &#039;&#039;Thor&#039;&#039; eller &#039;&#039;Tiermes&#039;&#039;, som Lapparna eljest kalla &#039;&#039;Aijeke (Aja, Atja)&#039;&#039;, som det ock hos oß blifwit kalladt både Thor och Storfader. Hos mina Lappar har jag märkt, at de holla det för et särskildt wäsende ifrån Gud, och jemwäl sådant, som är både godt och ondt, emedan denna naturen, efter deras berättelse, blifwit af &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; stjälandes skapad i en stenklippa, utan at Jubmel skulle få weta derutaf; men sedan &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; eller Gud fick det samma weta, gick han dit, samt hämtade ut och födde op honom, Och emedan denna Thorgubbe är således den Ondas barn, men Guds fosterson (efter deras eget ordasätt), så är han både god och ond; warandes hans förnämsta och egenteliga göremål at döda och förgöra alla Troll och spökerien, som ock deras &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, hwarom framdeles skal talas, ofta af åskan blifwa rörde, hwilket han, efter deras mening, gör med sin boga, Regnbogen, som de kalla &#039;&#039;Ajanjokßa&#039;&#039;, eller Storfadrens boga. Och emedan han dermed gör människorna godt, at han utrotar deße Trollskaper, hwilket de finna sig pliktige at erkänna, hälst han ock i annor händelse, besynnerligen då han rörer deras helgedomar, kan göra dem skada, så bör han jemwäl räknas ibland deras fordna Afgudar. Men eliest har jag åter af andra Lappar fått inhämta om samma person följande händelse; at då en flicka hade i skogen satt sig wid et trä, kom den Onda och bad henne lägga torr Tjäruwed i sin Mudd, den hon hade under hufwudet: men när han denna weden itändt och hon blef warse at denne hade horn, wardt hon förskräkt och skulle fly, men slapp ej undan hans wåldsamhet, hwaraf hon blef hafwande och födde en son, som ouphörligen gret och wiste sig orolig. Gud kom och tog barnet med sig op i skyn, samt frågade hwilkom det wille wara til hjelp, anten sin Far eller Mor? Barnet swarade sig wilja hjelpa Modren och förfölja Fadren med all sin slägt, det han ock nu gör, far i luften, klyfwer berg och slår eld i trän, då de göma sig under dem, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 6.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna ock trodt på någon, som de kallat &#039;&#039;Saracka&#039;&#039;, har den nitälskande Danska Läraren &#039;&#039;Thomas von Westen&#039;&#039; för detta berättat, och jemwäl den samma beskrifwit. Det är wist, at man i somliga Lapmarker brukat det ordet &#039;&#039;Saragads&#039;&#039; för et &#039;&#039;Nomen Appellativum&#039;&#039;, i stället för &#039;&#039;Creator&#039;&#039;. I Kaitom har man andra ord på skapare och skapa, nämlipen &#039;&#039;Seunedie&#039;&#039; och &#039;&#039;Seunedet&#039;&#039; men Sarak är ej eller obekant, emedan det händt, at då man frågat dem hwilken som skapat werlden, har en del swarat Sarak. Jag har om denna person af Lapparnas mun ej kunnat få något redigt begrep. Men efter berättelserna af andra har jag funnit dem holla honom nästan som en &#039;&#039;naturam naturantem&#039;&#039;, dock särskild ifrån Gud, som werkar wid människors och andra kreaturs födelser, deras trefnad och bibehollelse, etc. och lärer altså äfwen kunna räknas ibland deras gamla Afgudar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 7.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Utom deße förenämde Gudar, som jag ej märkt dem hafwa under några bilder eller beläten tilbedit, har jag ock tid efter annan i akt tagit, at de hafwa jemwäl en hop andra &#039;&#039;genios&#039;&#039;, halfgudar eller något dylikt: wetandes jag ej huru stor ära de göra dem, eller under hwad wärde och &#039;&#039;Character&#039;&#039; de blifwa af dem holdne. Det wet jag, at en del föreställa sig sådana, som äro regerande dels i luften, dels på jorden, dels under jorden, dem de finna sig pliktige at på wist sätt hedra och wörda. Ibland hwilka jag ock kan räkna dem, som de mena ej allenast wara regerande wid hwart och et stånd och lefnadssätt, utan jemwäl wid alla tider och månader i året, o. s. w. En af detta sista slaget har jag märkt dem hafwa på &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad, som de kalla &#039;&#039;Kuowa manno:&#039;&#039; äfwen för Julhögtiden, som de kalla &#039;&#039;Jaluoherra&#039;&#039; (Julherren), samt Julaftonen, som de kalla &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; eller &#039;&#039;Druetta&#039;&#039; (Drott). Hwad &#039;&#039;Jauloherra&#039;&#039; är för en person kan jag ej wist säja, så framt de ej af en Hednisk &#039;&#039;κακοζ ηλια&#039;&#039; derunder förstå wår Frälsare. Men &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; torde wara någon af deras eller wåra fordna Drottar, som gjort dem något godt, eller ock snarare ondt, emedan man af det, som framdeles skal berättas, nogsamt ser, at han hos dem blir dyrkad, som en annan &#039;&#039;averruncus&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 8.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At de ock jämte deße hafwa werkeligen, som andra Hedningar, tilbedit Afgudabeläten, är beklagligen rönt. Ty at någon nation skulle denna tiden tibedia stockar och stenar, har iag näpligen welat tro, innan jag i denna Lule-Lapmark tid efter annan fått med egna ögon se sådana styggelser. I Jockmocks Prestegård förwaras trenne sådana beläten, tilhugne med yxa af rötter under liknelse af människor, hwilka om år 1738 blifwit tagne af en Kaitom Lapp, som inför Häradsrätten sedermera bekände, huru han med bugande och tilbedjande fallit dem til fota. Den ena kallade han &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039; och war den största. Om de andra, som woro smärre, &#039;&#039;repræsenterade&#039;&#039; hans hustru, barn eller drängar, är mig obekant. Jag har jemwäl sedermera tid efter annan flerestädes under mina resor blifwit warse sådana beläten wid deras offerlafwar, om hwilka framdeles skal talas, warandes ei annat, än rötter merendels af Björk, dem de wändt op och med yxa tiltälgt som et hufwud, utwisandes sjelfwa stommen eller stubben det öfriga af en kropp med fötterna, Deße stå antingen ständigt på sina wißa ställen, och blifwa dock årligen med offer besökte, då Lappen kommer at ligga dem så när, eller upsättas de hwart år höstetiden merendels på de rum, der de slakta sina Brun-Renar: eller äro de ock på stora berg och högder upreste, der de af en större myckenhet Lappar blifwa besökte och hedrade. Hwaraf skönjes, at af deße Afgudar måste gifwas åtskilligt slag, blifwandes en del ansedde för Landsgudar, dem wißa Lappar wid något tilfälle åt sig sjelfwa i synnerhet uprest: hafwandes jag ock förnummit, at de undertiden göra woldswerkan på hwars andras Helgedomar, hwaraf jag såg prof om wåren 1742, då en häftig fiendskap upkom emellan twänne Lappar, emedan den ena hade huggit sönder hornen och benen, som den andra hade åt sina gudar på en lafwa wid sit kojeställe uprest. Om alla förenämde Trägudar heta Storjunkare, kan jag ej försäkra; men at jag ofta under mina resor sedt dem på åtskilligt sätt gjorde, kan jag ej neka. At ock Lapparna sjelfwa kalla dem så wäl som sina Stengudar undertiden Passe&amp;lt;ref&amp;gt;Detta ordet &#039;&#039;Passe, Basse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Bisse&#039;&#039; brukas nu af Lärarena i somliga Lapmarker i stället för &#039;&#039;Sanctus&#039;&#039;. Men i sjelfwa werket hafwa Lapparna förståt dermed sina Afgudiska helgedomar. Om det är i någon slägtskap med de gamla Swenskars &#039;&#039;Buse, Bjesse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Basse&#039;&#039; (Se &#039;&#039;Rudb. Atlant. Tom. pag. 448&#039;&#039;), hwarmed de förståt den Onda sjelf, lemnas til andras bedöme.&amp;lt;/ref&amp;gt;, har jag jemwäl tagit i akt. Det är ock märkeligt, at de Trägudar jag sedt, hafwa mäst öfwer alt warit korßade, samt med blod öfwerstrukne. I Kimi Lapmark och Trinnäs berättar man, Lapparna hafwa på Fjällen dyrkat en Afgudinna uti en Trästubbe eller eljest uti et Träbeläte, som de kallat &#039;&#039;Wiros-Acka&#039;&#039;. Denna hafwa de likasom Latinerne Dianam hollit för et Skogsrå, samt henne offrat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 9.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
På den orten i Lule Lapmark, hwarest jag warit wistande, äro i synnerhet deras Stengudar mycket gängse och allmänne. Om ock deße &#039;&#039;repræsentera&#039;&#039; Storjunkaren eller någon annan, är mig jemwäl okunnigt. Men jag har ej hört dem af Lapparna annorlunda kallas, än Passe, nämligen sjelfwa ställen; men Stenarna kalla de &#039;&#039;Säite&#039;&#039;. På dem har jag just icke tagit i akt någon särdeles skapnad efter någon människa eller djur, utan de hafwa warit sådana, som naturen tyckes sjelf hafwa gjort dem; men hafwa dock merendels en sälsynt skapnad, som &#039;&#039;petrisicater&#039;&#039;, krusiga och knottriga. En del Lappar äro aldeles i den tron, at deße stenar hafwa lif och kunna gå: warandes ock undertiden flere på et ställe upreste. Gemenligen finnas de ligga wid bergsändar, wid uddar af Träsk, på Holmar, wid Forßar, eller andra helgade orter: wetandes ingen, hwilken som lagt dit dem, eller när de kommit dit: utan man har welat inbilla mig, at deße ställen blifwit dem inrymde redan i första Skapelsen, o. s. w. En stor myckenhet af sådana finnes i en del Lapmarker, ändock man har swårt före at få se dem, emedan ej gärna någon Lapp åtager sig at följa någon dit, af fruktan dem torde wederfaras något ondt: som de hafwa at beropa sig på mångfaldiga exempel, huru de blifwit angripne til lif och helsa, som deße ställen welat ohelga eller förstöra. Jag wet ock en wiß Nybyggare, som igenom det han dristade angripa och förderfwa en hop sådana stenar, berättat sig mistat sin helsa och krafter, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 10.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Deße Stenars magt plägar man wärdera efter myckenheten och antalet af dem som dyrka dem och offra wid dem, Om så händer at man öfwergifwer offra på dem, så mista de ock sin magt, kunnande sedan göra enom hwarken godt eller ondt. Och sådana magtlösa samt af sig komna gudar, har man ej swårt före at få se, emedan ingen fruktar widare för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwaruti deras magt egenteligen består, kan jag ej säja. Men at Lapparna förmoda sig både godt och ondt utaf dem, sluter jag af deras berättelser derom. En trowärdig Nybyggare, som såg huru en wiß Lapp offrade hufwudet, föttren och wingarna af en Tjäder på en bekant sten wid &#039;&#039;Sagga guoika&#039;&#039; ej långt från Gelliware, frågade honom, til hwad ända han sådant gjorde? Då Lappen skal hafwa swarat, det skulle utaf alt detta wäxa andra och nya foglar igen, dem han skulle få skjuta. Och emedan de göra löften åt deße stenar, då antingen folk eller kreatur sjukna, sluter jag at de tro dem om til at hafwa helsa och sjukdom, lif och död i sit wold. Men at de ock förmoda sig ondt utaf dem, sluter jag af en wiß Laps egen berättelse, som tilstått, at då han för några år sedan kom oförwarandes wid sin flyttning at gå för när intil en sådan &#039;&#039;Säite&#039;&#039; wid &#039;&#039;Käppowoma&#039;&#039; (et Nybygge til 3 mil norr om Gelliware), och trädde öfwer udden der stenen låg, så nära intil honom, at han kom på sjelfwa fjäten eller wägen, som stenen (&#039;&#039;si diis placet&#039;&#039;) hade längst efter landet öfwer til en udde midt emot, lofwade han, wid det han blef sådant warse, offer af Ox-Renar, Wajor, Får, Getter, etc. Men kunde likwäl dermed icke blidka honom, emedan Wargar kommo samma natt ihop med hans Renar och gjorde honom en ansenlig skada.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 11.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Wid en Sten ej långt söder ifrån Gelliware, som för detta warit Nederby-Lappars &#039;&#039;Stuor amus Passe&#039;&#039; och alrastörsta helgedom, likasom stenen på &#039;&#039;Aran oiwe&#039;&#039; warit Kaitoms Lappars, ligger en stor Järnyxa, som ingen rost skal kunna bita uppå. Samma yxa har på det sättet kommit dit, at då en Lapp i äldre tider, wid namn &#039;&#039;Patto-podnie&#039;&#039;, kommit at drabba ihop med en &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jatton&#039;&#039; (förmodeligen Bergtroll) som han märkte hafwa tilhold med sin Dotter&amp;lt;ref&amp;gt;Om detta kom han således under wädret, at emedan Lappen hade sin koja bredo wid en Myra, öfwer hwilken hans Dotter dageligen gick, blef han warse, at hennes fötter aldrig blefwo wåta, och förstod således at &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; bar henne öfwer Myran.&amp;lt;/ref&amp;gt;; men kunde ej blifwa honom öfwermägtig, har han anropat denna stenen om hjelp. Men emedan Jätten gjorde det samma, kunde ingen dera få öfwerhanden; Ty, alt hwad Lappen lofwade ut, at gifwa åt sin hjelpare, det lofwade ock Jätten. Omsider lofwade Lappen sig wilja gifwa åt Stenen den yxa som Jätten hade i sin hand, och i det samma blef han honom öfwermägtig, så at Jätten måste sätta lifwet til. Ifrån den tiden har yxan blifwit beständigt wid samma sten. Wid offrandet brukar man den seden, at man hänger henne på öfwersta hornet, hwaruti denna Stenens Afgudatjenst är skiljaktig ifrån alla de andras, som jag framdeles wil omtala. Denna yxa blef om hösten 1745 af en Kaitom-Lapp borttagen, som skal hafwa lofwat i deß ställe lägga dit hornen och benen as en Ox-Ren, det han ock förmodeligen gjort. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 12.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad en del, jemwäl i de bättre för sig komne Församlingar, hafwa för tankar om en hop Änglar, som pläga uppenbara sig för dem, wet iag ej. Men at de hafwa mycket at tala om sina Änglasyner, hwarigenom de förmena sig wara bättre och heligare folk, än de Swenske, som ej se sådant, har mig af en wiß prestman blifwit berättadt. I hans Församling har en man sagt om sig sjelf, at han en gång sedt twänne Änglar, som wiste honom en wacker grön äng, samt wid ändan en skön byggning. Och när han af deße twå blef anmodad at följa dem dit, men af en annan derifrån warnad, gåfwo de honom hwardera en kindpust, så at halfwa hufwudet swulnade och han hade en tid deraf stor wärk. Denna gången kom han på den tro, at det måste hafwa warit onda englar, i det han utlät sig i deße ord: »Nu kan jag se, at de icke äro gode.« Utan twifwel hade han ock tilförene sedt sådana; Men emedan de ej förr lärt honom känna sig, så trodde han det de woro goda och helige Änglar. Flera dylika rykten och berättelser hafwa tid efter annan kommit för mig. Och blifwa sådana uppenbarelser af dem, som hafwa någon liten kundskap om Christendomen och Änglarnas natur, holdne för Ängla uppenbarelser, men af de andra, som näpligen hört talas om Änglar, för Gudar antingen Storjunkare eller andra, som de mena undertiden uppenbara sig för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 13.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Om några Lappar holla, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 98.&amp;lt;/ref&amp;gt;, Solen i någon Gudomelig wördning, har jag wäl denna tiden ej kunnat förmärka, dock har jag träffat Lappar, som berättat sådant fordna tider hafwa warit brukeligit. Ej eller har jag funnit at de, efter &#039;&#039;Damiani à Goës&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;De &#039;&#039;Lappiæ situ &amp;amp; ejus regionis incolis&#039;&#039;, apud J. Boem. Auban. de &#039;&#039;moribus Gentium&#039;&#039; P. M. 499.&amp;lt;/ref&amp;gt; holla elden för deras Gud. At de ock, besynnerligen Jämtelands-Lappar, skulle dyrkat någon under den bekanta &#039;&#039;Herculis&#039;&#039; namn (Herkel-gud), har jag tilförene låtit mig inbilla: som jag jemwäl minnes mig hafwa sedt et &#039;&#039;Academiskt&#039;&#039; arbete de &#039;&#039;Hercule&#039;&#039; utgifwit i &#039;&#039;Upsala&#039;&#039; i förra &#039;&#039;Seculo&#039;&#039;, hwars &#039;&#039;Auctor&#039;&#039; berättar sig hafwa hört af Lapparnas mun en &#039;&#039;susurrum&#039;&#039; (så kallade man den tiden det Lapska språket) af något dylikt ord. Men det torde kan ske wara kommit af något mißhörande, at då Lappen sagt &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, kunde det uti dens öra, som warit om språket okunnig, lätteligen blifwit &#039;&#039;Herkel&#039;&#039;. Åtminstone wet man ej i de norra Lapmarker, så mycket mig bekant är, af någon sådan Gud. Om &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; har jag tilförene något utlåtit mig. Men om Lapparna hafwa fått detta ordet af de gamla Hedniska folkslag, som dyrkade &#039;&#039;Herculem&#039;&#039;, och sedan ändrat det samma uti &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, emedan sådana ombytelser äro just ej hos dem owanlige, dertil dristar jag hwarken neka eller jaka.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 14.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Huru och på hwad sätt hwar och en i synnerhet af deße främmande Gudar blifwa hos Lapparna tjente och dyrkade, kan jag ej til alla delar säja. Man lärer ock näpligen wara i stånd at utnämna några wißa reglor derwid, emedan jag är af den tankan, at sjelfwa ordningen och sättet at tjena dem lärer ej hafwa bättre sammanhang, än grunden, på hwilken deras Gudars wäsende och antal sig stöder. Icke des mindre wil jag blott upräkna de sätt och maner jag blifwit warse, samt hwad öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; derwid kunnat blifwa mer bekante.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Huru de dyrka de Gudar och Naturer, til hwilka de ej hafwa några bilder, är mig okunnigt: undantagandes hwad jag om den förr omtalte &#039;&#039;Kuowa-manno&#039;&#039;, samt &#039;&#039;Jaulo-herra&#039;&#039; och &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; kunnat få höra af Lapparne sjelfwa förtäljas. Nämligen, hwad den första angår, berättade en gammal Hustru, det hennes Föräldrar plägade en wiß tid i &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad binda hö och gräs, sådant som de hafwa i sina skor och wantar, wid hornen på deras Renar: då man sedan med ringar och annat skrammel, samt bultande på ackijorna, bad &#039;&#039;Kuowo-manno&#039;&#039; äta. Hwaraf tillika skönjes, at de höllo denna Naturen ej allenast för et lefwande kreatur, utan ock sådant, som kunde lefwa af hö, samt behöfde genom allehanda buller och gny påkallas, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 15.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At man åt den så kallade Jul-herren plägar offra små skep eller båtar, besynnerligen under något gjordt löfte, derpå har jag sedt flera prof. Deße båtar om tre qwarters eller högst en alns längd hafwa warit tilhuggne med yxa af Furuträ med master uti, samt här och der korßade och med Renblod öfwerstrukne. Sådana båtar göra de gemenligen färdige til den tiden de slakta sina offer-Renar til Jul, emedan de skola under slaktandet med blod bestrykas. De jag sedt hafwa warit högt upsatte uti stora Granar, dock ej hängande, utan liggande på några af samma Granar ihopwekne qwistar, warandes äfwen sjelfwa Granarne korsade här och der, samt et godt stycke op med blod öfwerstrukne. Deße båtar finner man ej annorstädes, än omkring de ställen, hwarest de Jultiden haft sina kojor och tilhold. Til hwilkens ära de omtalte offer-Renar slaktas är owist: men at wid deras Julkojor (eller nu mera, et godt stycke derifrån), altid finnes offerlafwar, sådana som jag framdeles wil omtala, har jag flera resor märkt: liggande på bemälte lafwar ej allenast hornen af de slaktade Renarna, utan ock alla ben af det kött, som de då äta, och som är af samma Renar tagit.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 16.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Åt &#039;&#039;Ruotta pläga&#039;&#039; de äfwen samma tid hänga Näfwer-ryfwor eller små trattar af Näfwer gjorde, op i höga trän, hwilka trän äro mäst på twänne kanter tälgde och korßade. Uti deße ryfwor lägga de et stycke af all den mat, som de äta om Julafton och Julmorgon, hwilket ej är Kött, utan gemenligen Ost och Mjölk, eller ock Fisk. Hafwa de Mjöl, så göra de en kaka om en riksdalers storlek, men en god tum tjock, den de fylla med litet Mjölk och Ost, samt steka på glöden. Samma kaka lägga de uti en af de omtalte kärillen, i hwilkens brädd twenne träspjelkar äro stukne om en half alns längd, gjorde som spador. Detta blir ophängdt bredowid kojan, hwarest det ock warder sittandes; hwilket tillika med de öfriga ryfwor, i hwilka deras öfwerlefwor blifwa förwarade, äro &#039;&#039;destinerade&#039;&#039; åt den förr omtale &#039;&#039;Ruott&#039;&#039;a, på det han, efter deras föregifwande, ej må skada deras qwinfolk på et wist sätt (&#039;&#039;ne ventrem illarum terebret seu perforet&#039;&#039;).  Schefferus talar om deße offer något annorlunda, hwilket man ock torde somligstädes brukat, men emedan en Lapp berättat mig derom, som i sin enfaldighet ej trodde at sådant skulle wara någon widskepelse, så har jag fölgt hans tal, och lemnat andras berättelser å sido.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 17.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Deras offerlafwar, som jag flera resor nämnt, göra dem den tjensten som altare, men åro gjorde af trä och stå på 3 eller 4 stolpar, ifrån 2 til 4 alnar högt ifrån jorden. Då de offra något på dem, lägga de ofwan på och omkring dem Gran- och Björkris, samt qwista trän nedantil på alla sidor der omkring. Deße hafwa de antingen wid wißa tilfällen bak för deras kojor: eller äro de upbygde på andra ställen, hwarest de hafwa sina Trägudar, hafwandes oprest Träguden antingen ofwanuppå, eller, som allmännare är, bredo wid lafwen, likasom stödde han sig mot honom. På deße lägga de Renshorn eller det öfriga som jag kommer at omtala, men på de lafwar, som stå wid Stengudarna, hafwa de mäst de offer, som wildiuren eljest kunde draga bort.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De förnämligaste offren, som de på eller bredowid deße lafwar lägga och tilägna sina Gudar, äro gemenligen hornen och benen af sina Renar, hälst de Brun-Renar, som han slaktar Mathsmäßotiden om hösten. Deße offra de både på Sten- och Trägudar. Utan twifwel lära de hafwa någon wiß skildnad, då de skola offra åt åtskilliga Gudar, som mig är obekant, men så mycket jag kunnat inhämta, tjena de sina Stengudar, då de äro dem så nära: men eljest de af trä, dem de antingen göra nya, eller ock besöka de dem på de ställen hwarest de förrut oprest dem. De, som hafwa Trumma, säjas rådfråga sig med henne wid många tilfällen då de, samt hwad de på åtskilliga Gudar skola offra o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 18.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom de offer, til hwilka Lapparna årligen finna sig förpliktade, har jag funnit, at de offer, som han gör för nöds skull och under något löfte, falla honom undertiden något kostsammare. Ty, om folk eller deras kreatur blifwa sjuke och wantrifwas, eller ock om eljest något widrigt möter dem, få göra de löfte åt en wiß Gud (den de antingen sjelfwa hafwa bästa förtroende til, eller den deras Trumma pekar uppå), eller ock åt flere tillika at offra det eller det, om de winna sin önskan och undwika det onda. Det som de i ringare mål, til exempel om en ren sjuknar eller wantriswes, lofwa, plägar ej gerna sträcka sig längre, än til horn och ben af Renar. Til exempel, när en ren sjuknar, så gör Lappen löfte, at om han kommer sig före igen och lefwer, wil han en wiß tid slakta honom, samt ej hugga sönder eller låta förkomma något ben, utan altsammans förwara åt den Guden, som han gör löfte åt, och som han menar skal kunna hjelpa sig. Hwad Lappen sålunda lofwar, holler han troligen, och då han slaktar en sådan Ren, hugger han icke et ben sönder, utan delar honom led ifrån led, samt förwarar benen. Om en hund råkar draga bort något deraf, så måste han sätta sit lif til, och man offrar et af hans ben i stället. Man plägar ock undertiden så wäl wid deße som andra tilfällen smörja deße Gudar, dem de hafwa under några bilder opreste, med blodet och fetman af den Ren som slaktas, samt äfwen, som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; berättar, låta et stycke af hjertat och lungan följa med offren, dem de hänga i trän: jämwäl binda hwita och röda etc. trådar om hornen på den Ren, som slaktas för et märke åt hwilken Gud han blir förärd. Men om de, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse, med en hwit trå betekna Solen, en röd Storjunkaren, en swart åt de döda, kan wäl wara sant, ändock jag ej wist wet säja derom. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 19.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Men är det i något wigtigare ärende, som Lappen finner sig föranlåten at göra löfte, så kommer det ock undertiden an på andra kreatur, som Bockar, Getter, Får, samt Kattor och Hönstuppar, dem han köper och skaffar sig från Landsbygden, ehwad de må kosta, sedan han en gång lofwat dem. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwad Stengudarna, eller de så kallade &#039;&#039;Säite&#039;&#039; i synnerhet widkommer, så tyckas de af Lapparna blifwa holdne i långt större helighet, än de af trä. Man plägar omkring somliga stänga gärdesgårdar, ibland tämligen widt omkring. Om någon skiuter Ickornar, foglar eller andra diur innom samma gårdar, det är innom stenens rå, så måste han taga fötterna, hufwuden med wingarna och offra på stenen, men det öfriga beholler han sjelf. Man brukar på somliga ställen hwart år lyfta op stenarna och lägga fristkt Granris under och omkring dem, hwilket Lappen gör med blottadt hufwud och krypande på fyra fötter, äfwen som då han eljest går at offra: då han jämwäl af stenens tyngd eller lätthet kan sluta om han är ogunstig eller gunstig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Utom Renshornen och annat offer, som omtalt är, hwaraf på många ställen finnes en otrolig myckenhet, som Ättebackar samlade, ses ock undertiden omkring sådana ställen en ansenlig hop Näfwer-ryfwor fulla med matsaker och smorning. Ty, likasom Fjäll-Lappar och de som hafwa Renar offra gemenligen horn och ben, samt öfwerstryka sina Gudar med Renblod, så hafwa ock Fiskare-Lappar sina heliga stenar, Råd och wårdnader wid sina sjöar, dem de kalla &#039;&#039;Saiwo&#039;&#039;, hwilka Gudar de, utom andra föräringar, som oftast smörja med fiskflott: hwaraf, efter deras tro, skal förorsakas, at uti bemälte sjöar merendels är fetare fiskslag, än uti andra. Ju tididigare de smörja sina stenar, ju mera och fetare fisk förmena de sig få. Ehuru Fiskare-Lappar kunna således hafwa sina egna särskildt stenar ifrån de andras, så finner man dock sällan någon sten eller &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, som ej af bägge blir tjent, så framt de annars ligga så til at bägge nå dem. De Lappar, som hafwa Renar och fiska tillika, göra ock bägge delar, nämligen offra horn och ben, samt tillika smörja och rykta dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 20.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Hwad angår de öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; och maner förr, under och efter sjelfwa ofrandet, så är wäl sådant til en del skiljaktigt hos Fjäll- och Fiskare-Lappar, men kommer dock merendels på et ut. Bägge gå de til och ifrån ofrandet icke genom den rätta kojedören, utan genom en helig dör, som är en liten öpning bak på kojan, genom hwilken ock Fjäll-Lappen bär mäst altid in sit kött, åtminstone af sina offer-Renar, och Fiskare-Lappen sin fisk, besynnerligen då han fiskar uti de helige sjöarna. Genom samma dör får aldrig något qwinfolk gå, som ej eller öfwer hans fjät, då han går at offra eller fiska, Fiskare-Lappen får aldrig hafwa något qwinfolk med sig til hjelp, utan måste förse sig med folk annorstades ifrån, då han wil draga not i samma sjöar, om han ej har sjelf tilräckelig manshjelp: som ock aldrig något qwinfolk får på långt holl komma in til de ställen, hwarest deße helgade stenar äro upreste, ej eller fara omkring dem, så at om de wid sin flyttning ifrån Fjällen gått på höger om dem, så måste de wid deras flyttning tilbaka gå på samma sida, fast det woro tio mil til krok, emedan det eljest skal komma an ej allenast på helsan utan ock lifwet. Så tilstädja de ej eller en del andra saker komma at föras omkring deße orter: hwaraf jag år 1733 såg ögonskenligit prof, då en wiß Lapp wägrade mig en takhud til låns på min &#039;&#039;pagage&#039;&#039;-ackia, föregifwande at hon, efter den kosa jag föresatt mig, skulle komma at färdas omkring et passe, hwaraf han sig en stor olycka förmodade. Lade ock til, at der hon warit ny, hade det ej haft stort på sig, men emedan han henne länge brukat, wore det fara wid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 21.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Då Fjäll-Lappen går bort at offra, så måste hans hundar sättas i band. Slipper någon hund lös och kommer at gå öfwer hans fjät, så skola odjuren straxt komma ihop med hans Renare och om inga odjur äro å färde, skola hans hundar i deras ställe bita, sarga och döda boskapen, Fiskare-Lappen sätter ock sammaledes sina hundar i band, då han går at offra eller fiska i de helgade sjöarna. Då deße draga not i samma sjöar, få de aldrig nämna GUD. Den fisk de få måste de antingen wid samma sjö rensa och göra op, eller, om de bära honom hem oopgjord, låta honom komma in genom bakdören. Benen gifwa de icke sina hundar, innan de förrut lagt dem i kalt watn, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 22.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Det ömkeligaste är at se då Lappen (både Fjäll- och Fiskare-Lapp) går at offra. Ty, då han kommer så när, at han ser rummet hwarest Guden bor, så tager han af sig mößan samt begynner buga och bucka sig, och då han kommer närmare intil, börjar han krypa på fyra fötter intil des han kommer intil stenen, hwarest han lemnar sina offer. Om han brukar derwid något tal eller andra &#039;&#039;complementer&#039;&#039; är mig okunnigt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Et besynnerligit offer är det som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; nämner, och som jag äfwen tyckes hafwa funnit några spor til denna tiden, nämligen at man undertiden gör Afgudabeläten, dem man straxt efter offrandet tillika med offren gräfwer ned i jorden&amp;lt;ref&amp;gt;Hwar wid dock &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; (pag. 111) litet mißtagit sig; ty under det han &#039;&#039;verterade Spirri Nilses&#039;&#039; ord: den de sedan tillika med benen i jorden nedergrafwa, uti hwilka synes wara någon twetydighet, och owist, om particula den skal swara emot stenen eller Afguden, har &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; gifwit Latin derpå: &#039;&#039;postremo rangiferum una cum ossibus defodiunt in terra; &#039;&#039; der likwäl &#039;&#039;Auctoris&#039;&#039; mening lärer förmodeligen wara: den de, nämligen Afguden, sedan tillika med benen etc.; åtminstone är det nu obrukeligt at Lappen offrar åt sina Gudar någon hel Ren.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har funnit allehanda beläten och bilder (äfwen under liknelse af Renar) jämte åtskillig slags offer i marken nedgräfde och öfwerhölgde. Jag har ock sedt dem gräfne blott under snön, samt hölgde med trän och ris, förmodeligen emedan de antingen för is eller sten ej sluppit ned med dem i sjelfwa marken. Det synes som skulle sådana offer wara &#039;&#039;déstinerade&#039;&#039; åt dem, som äro rådande under jorden, lika som de lägga på marken och hänga op i trän åt dem som äro på jorden och i luften regerande.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En omständighet mins jag mig än hafwa hört wid offrandet, nämligen at då Lappen går til och från offrandet, får han ej ens tala, då någon kunde möta eller eljest råka honom. Detta har jag ej sjelf sedt, men holler det så mycket troligare, som jag märkt huru en del Fiskare-Lappar, under det de äro på sina fisk-fängen, ei wilja tala; och om man kommer oförwarandes på dem, så fly de, som wildjur, undan, at de må slippa uplåta munnen. &amp;lt;ref&amp;gt;Det berättas, at i Lule-Lapmark har för 30 år sedan sig tildragit, at enär Pesten ibland Rendjuren begynt gå i swang, hwarigenom en stor myckenhet af dem bortdödt, hafwer en Lapman trägit och med all uptänkelig flit flera resor om dagen infunnit sig hos sin och grannarnes Afgud, som de hade i skogen, i mening at han skulle hjelpa honom. Men enär ingen bot derå fölgde, förelade denne Lapman sin Afgud en wiß tid med utlåtande, at om han wille blifwa ärad och dyrkad för en Gud, så skulle han åtminstone innom samma tid stilla sjukdomen; Men i annor händelse blifwa förbränd och aldeles utrotad såsom en bedragare. Den förelagde tiden gick til ända, och Rendjurs störtningen påstod lika fult. Lapmannen lät fördenskul sit gjorde slut gå i werkställighet medelst en stor stockelds görande ikring och ofwanpå Afguden, hwilken så mycket förr blef förderfwad, som hela Bylaget i många tider den samma med åtskillige feta saker smort, och således hade elden med honom en större kraft, än uti annor osmord sten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Just då detta påstod, blef Lapmannens förfarande hos Byamännen bekant, hwilka derföre mangrant sig på platsen instälte, och i fult upsåt wille dräpa uphofsmannen, samt honom, såsom försoning hos Gudarna, låta förbränna. Men han gaf deremot tilkänna, huru ofta och trägit, som han denne Guden på sina knän och med bart hufwud troligen tilbedit och om hjelp anmodat, samt ändteligen honom en wiß dag förelagt, at stilla fänads störtningen med tilsäjelse och hot, som förmält är. Och emedan han ingen hjelp åstad komma kunnat, ty har han honom med allan rätt såsom en bedragare förbrändt, jämte förmodan: at om han warit den rätta Guden, som gjort himmel och jord med alt hwad deruti finnes, så hade han wäl kunnat borttaga sjukdomen och altid friat sig för elds förtäring, hwarmed the uti ondska församlade Lapmän blefwo stillade, samt låto sig åtnöja med hwad fom skedt war.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 23.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna, utom deras Afguderi, hafwa jämwäl namn före at wara starke i hwarjehanda Truldoms konster, är en sak, som är så allmänt bekant, at nästan ingen, som hört detta folket nämnas, ju hollit Lapp och Trollkarl för &#039;&#039;Synonyma&#039;&#039;, eller et och samma ord. At ju mycken widskepelse fins hos detta folket kan jag ei neka; men tror dock at ryktet gjort deras konst til många delar större, än hon är. At all widskepelse fordomdags kommit ifrån Norden, har warit en gammal sägn, hwilket &#039;&#039;Herodotus&#039;&#039; skal hafwa gifwit de gamla Skribenter anledning at tro, som sagt at &#039;&#039;Skytherna&#039;&#039;, från hwilka en hop helgedomar sig utspridt kring hela werlden, hafwa fått de samma ifrån &#039;&#039;Hyperboreis&#039;&#039; etc. &amp;lt;ref&amp;gt;Conf. Plin. Hist. Nat. L. IV. c. 12.&amp;lt;/ref&amp;gt; At förtiga hwad en del Utlänningar weta förtalja om oß i Swerige, så är det bekant, at få af den gemena hopen i de södre &#039;&#039;Provincier&#039;&#039; äro, som ju tro, at man i Norrland är i alla Truldoms konster mycket öfwad. I deße länder, hwarest sådana konster äro mindre bekante än nästan på någon annan ort, har man samma tanka om Lapparna. Då jag kom til Ume-Lapmark hördes ej af sådant, utan man hölt före, at man i Lule-Lapmark sådant brukade. Deße sköto åter skulden på Finnarna, o, s. w. Dock hwad jag hos deße af något wärde i dy mål hört och funnit, skal kort blifwa berättadt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 24.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Uti Gelliware Församling, hwarest man kan räkna af Lappar til hundrade matlag, dem jag allesamman wäl känner, har jag ej öfwer par personer fått namn uppå, som blifwit holdne för sådana at de kunnat i detta målet något göra, Jag talar ej om dem, som brukat allehanda skrock och widskepelser, emedan sådant sker snart allmänt, utan blott om dem, som ibland Lapparna blifwit holdne för Trollkarlar, och som kunnat genom Truldom göra sin nästa något godt eller ondt. I hwad mål de kunnat göra godt har jag förr til en del nämt, och består förnämligast deruti, at de förmenas med någon läsning och andra medel kunna hjelpa någon til helsan. De blifwa altså af dem, som äro i nöd, besökte, hwilka tilstå, at deras hjelpmedel ibland hulpit, och ibland ej. Äfwen holla de det för en god Truldom, at de kunna göra igen hwad stulit är. Men ibland de många stölder, som skedt sedan jag kommit dit, har jag ej ännu hört någon enda på det sättet hafwa fått igen sit, ej eller kan någon påminna sig sådant hafwa skedt. Så hafwa de ock wißa läsningar emot Spökerien (&#039;&#039;æpparlockus&#039;&#039;), hwilka dock jämwäl brukas af dem, som ej äro Trollkarlar; men deße måste de hafwa lärdt af sina grannar, emedan man uti sådana läsningar undertiden fått höra klara Skriftenes språk ur Davids Psalmer och andra böcker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 25.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad den Truldomen beträffar, med hwilken man plägar tilfoga någon ondt, som är at sända skott på honom och hans kreatur, med mera sådant, så har jag ej hört någon berättelse, som jag kan säja om sådant kunna aldeles öfwertyga mig. At de undertiden hotas at göra hwarandra ondt, som dock är en ilslughet hos dem, deraf kan man ingen ting sluta, så länge man ej rönt at deras hot haft någon werkan. At man undertiden hört dem joicka och siunga några onda önskningar, som jag märkt ej wara olika &#039;&#039;Busræ&#039;&#039; önskningar i &#039;&#039;Herröds&#039;&#039; och &#039;&#039;Bosa Saga&#039;&#039;. Det kan ej eller göra något til saken: emedan man har exempel på dem, som hotat förtrolla den andra, och jämwäl med de wanliga Truldoms &#039;&#039;Formulairen&#039;&#039; önskat ondt öfwer honom, hans hus och egendom; dock dermed ej det ringaste uträttat. Den enda berättelse, som warit uti förenämde Församling af någon trowärdighet, skal hafwa tildragit sig 1741 om hösten, at då en wiß Lapp-hustru, som begärat af deß Far sin afledne Moders kläder, men fick icke, hotades göra honom skada, blefwo dagen derpå några och 30 Renar för honom förskingrade. Detta är alt hwad jag hört i dylika mål ibland det folk, som hafwa namn före at wara de alrawildaste. Sådana Trollpackor förmenas hos Lapparna hafwa lärdt konsten af de Swenske, emedan de til en del mäst warit någon tid wistandes på landet. Warandes ock beklageligit, at man wet Nybyggare, som blifwit hitsände ifrån Wermeland och andra södre orter, hafwa gjort sådana konster, som satt alla Lapmarkens Inbyggare i förundran.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 26.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Jag nekar ej, at Truldom kan brukas så wäl ibland Lapparna som andra folkslag, och mäst hos dem, som minst weta; emedan jag wäl wet hwad den onda Anden uti och genom otrones barn kan uträtta, och dristar för ingen del at draga de exempel och berättelser i twifwelsmål, som af så lärde, förnuftige och hederlige Män blifwit rönte&amp;lt;ref&amp;gt;Hwaribland jag ock kan räkna hwad en wiß prestman i en annan Lapmark för mig berättat, om hvilkens trovärdighet jag ei må twifla, nämligen at de genom Truldom pläga skada och döda hwars andras Renar, samt at de undertiden upmana hwarandra dertil, då den, som är swagare i konsten, ei får taga sådant illa op, om han blir wunnen, utan plägar hälre utlåta sig i dylika ord: »Nu min Bror, aldrig tänkte jag du hade warit så stark i konsten,« etc.&amp;lt;/ref&amp;gt; som hos Schefferum och andra berättes. Men jag har den tron, at den Högste ej någonsin tilstadt eller tilstäder, at deße konster blifwa så allmänt brukade, som man föregifwit. Ty, det är för mig obegripeligit, huru någon nation kunde blifwa beståndandes, hos hwilken et så grufweligit Trolleri föröfwes, som man för detta berättat om Lapparna. Hos deße har jag wäl märkt så många trätor och twistigheter, som hos annat folk. Med Truldom höres ganska sällan at de skada hwarandra, men wäl antingen medelst lag och rätt, eller hugg och slag. Om samma konster blifwit nu i de fläste Lapmarker mindre öfwade än förr, sedan man märkt, at de största Trolkarlar warit gemenligen de största stackare, är mycket troligit. Men det är wist, at de äro ganska få, som lägga sig deruppå: och då de samme något besynnerligit uträtta, så är det ibland dem så sälsamt och underliga, som hos oß. Och emedan jag således har orsak at tro, det en stor del, som blifwit talt om Lapparnas Truldom, warit blott grundadt på gemene mans lösa rykten och berättelser, så holler jag det för &#039;&#039;injurieust&#039;&#039; emot sjelfwa nationen at tilwita dem en sådan last, för hwilken en och annan ibland dem kan wara häftad, och til hwilken de gemensamt draga en sådan leda, som någon af oß. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 27.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; skrifwer&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 144. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt; om Trollknutarna, genom hwilkas oplosande de sjöfarande kunna få så starkt wäder och wind de wilja: &#039;&#039;Hippotades, qui dat pro munere ventos, Curvet ut impulsos utilis aura sinus. (Ovid)&#039;&#039; eller om et stags djeflar, som Lappen förwarar i en pung, ur hwilken han dageligen utsläpper en, och kallas &#039;&#039;Gan&#039;&#039;, hwilken skadar folk och boskap samt sönderbråkar hällar; eller om &#039;&#039;Tyre&#039;&#039;; eller at de med sin Truldom kunna komma skeppen på hafwet i deras häftigaste lopp at twär stadna och blifwa för alt wäder orörlige, samt mycket annat, som af gemene man kringföres, sådant är denna tiden ohördt på de orter jag warit i Lapmarken wistande. &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039;, som om alla deße saker ej fant något &#039;&#039;hodiernos&#039;&#039; &#039;&#039;Scriptores&#039;&#039;, af hwilkas Skrifter och berättelser han sig eljest betjente, mente sådant härröra deraf, at deße ej warit wid sjösidan wistande, utan woro &#039;&#039;homines mediterranei&#039;&#039;. Men om sådana saker blifwit den tiden bedrefne af Lapparna i Norrige och Wästersjön, emedan Norrske Skribenter i synnerhet &#039;&#039;citeras&#039;&#039;, så hade det i Pite- och Torne-Lapmarker ej kunnat wara obekant.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 28.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
En annan sak är det med detta folkets nästan kring hela werlden bekanta Spåtrummor (&#039;&#039;Gobdas&#039;&#039;), dem jag wäl ei ännu fått se i Lapmarken, men måste dock tilstå, at de på somlige orter torde ej ännu aldeles wara komne ur bruk, eller förglömde, ändock man för de skarpa &#039;&#039;inquisitioner&#039;&#039;, som derwid blifwit gjorde, ej widare, än i löndom dermed omgår. De som sådant bruka, göra det i sådan tysthet, at näpligen deras eget folk få weta derutaf, emedan de weta det kommer på lifwet an, och at de af andra, som sådana ej bruka, lätteligen kunde blifwa angifne. Och detta är orsaken, hwarföre ei eller någon dristar sig at dem och de &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039;, man derwid brukat, redigt beskrifwa. Jag kan således ej med någon trygghet härom yttra mig widare, än hwad jag af allmänna rykten fått förnimma, nämligen, at de bruka dem för orakel, i det de, i anseende til de figurer deruppå äro målade, förmena sig kunna få weta hwad som tildrager sig på fjärran orter, om deras Björn- och djurjagter skola wäl lyckas, hwaraf wiße sjukdomar äro timade, och huru de kunna botas&amp;lt;ref&amp;gt;I detta målet wet jag exempel på en wiß Lapp i Nederbyn, som fastnade för en tid tilbaka i en swår sjukdom, och rådfrågade sig fördenskul med sin Trumma. Och emedan under &#039;&#039;operationen&#039;&#039; lotten föll på en af hans bästa Renar, lät han straxt slagta honom, i mening och hopp at få på det sättet sjelf lefwa. Men det liste ej, emedan han måste straxt derpå i egen person sjelf dö.&amp;lt;/ref&amp;gt; på hwad sätt och med hwilka offer de wißa tider kunna bäst behaga sina afgudar o. s. w. Ty emedan de hafwa i alla sådana händelser wißa och särskildta märken målade på Trumman, inbilla de sig få säker och tilförlitelig kundskap om alt, sedan deras ringknippa under wißa sånger och slag på Trumman medelst en hammare, som är gjord as Renshorn, på et wist märke eller figur stadnat. Detta skulle jag anse för et gyckelspel eller en blott widskepelse utan effect och werkan, om icke Lappens beswimande, som med så många säkra och ofelbara witnens besannande blifwit rönt, tyktes hafwa något besynnerligit med sig, efter man säger at han under sit slående och sjungande faller ned som wore han död på jorden, och wid upwaknandet wet berätta hwad på fjärran orter skedt och annat, som han begärt få weta. Men detta händer ej androm, än dem, som hafwa namn före at wara Trollkarlar och äro således med den Onda Anden i en närmare bekantskap och förbindelse. Ty, de andre, som bruka deße &#039;&#039;instrumenter&#039;&#039;, hafwa dem blott som medel at få weta något hemligit&amp;lt;ref&amp;gt; Det säjes at för 40 år sedan, skal det tildragit sig i Lule-Lapmark, under påstående upbörds stämning, at en Lapman om en aftonstund kommit til Lapfogden, och sig beklagat, huruledes en af des grannar, som han ock namngifwit, för honom bortstulit något Silfwer, men hade dock dertil intet laga bewis. Fogden lät fördenskul följande dagen sammankalla de Lapmän af bylaget som wore wid marknadsplatsen, och bestodo af 10 eller 12, samt anstälde ransakning på följanjande sätt:&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Fogden lät ställa et bord ut på marken, och Lapmännen rundt deromkring, förkunnande derpå, at han om den angifne stölden ransaka skulle, och satte &#039;&#039;Compassen&#039;&#039; midt på bordet, hwilken han kallade sin Spåtrumma, och gaf de närwarande tilkänna at sedan han trillat &#039;&#039;Compass&#039;&#039;skifwan ikring, skulle det derpå utsatte teknet, som bestod af en fogelfjäder, stadna gent emot Tjufwen. Så snart skifwan stannade, och teknet wiste, efter fogdens förut gjorde tilställning, midt på den angifne Lappen, begjärte han få sjelf å nyo trilla om skifwan, både andra och 3die gången; men bägge gångarne hade teknet ock en lika utvisning, hvilket icke allenast uträttade så mycket, at Tjufwen tilstod sin utöfwade stöld, utan ock infant sig natten derpå hos Fogden med begäran, at få köpa des Trumma, som han förmärkt wara långt starkare än hans. For Compassen böd han ock ansenlig betalning.&amp;lt;/ref&amp;gt;: hwilket förekommer mig som wåra Kast-böcker eller Lyckohjul, som wäl äro af förståndigt folk för ro skull gjorde, men ofta af de enfaldige til widskepelse brukas. Den som åstundar utförligare sammanhang häruppå, finner sådant hos &#039;&#039;Schefferum&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. Cap. IX.&amp;lt;/ref&amp;gt;, emedan jag, som ej ens fått se dem, dristar ej eller widare beskrifwa dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 29.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
I somlige Lapmarker har man wetat berätta om den konsten at göra det den andra måste löpa Warg, ändock sådant på de andra och mäste ställen är ohördt. För några år tilbaka berättade en Lapp uti en wiß Församling för sin Själesörjare, at då han skulle taga skinnet af en Warg, fann han under huden et Tenbälte samt pung och knifslidor. En annan berättade för många år, äfwen för Häradshöfdingen i orten, at en wiß man kommit och bedt honom om förlåtelse, at han året tilförene, såsom Warg, dräpte tre Renar för honom, det ock denne sig påminte. Jag wet, at en sådan sak holles ibland de lärde &#039;&#039;inter paradoxa&#039;&#039;. Jag har sådant ej sedt. Men är det sant, så lärer det wara den Ondas gäckeri, hwarmed han bjuder til at apa efter Skaparens underwerk på &#039;&#039;Nebucadnezar&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 30.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Af gammalt hafwa Lapparna brukat åtskillige widskepelser med sina döda. At de undertiden offrat några år Renar til deras åminnelse, blir äfwen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 317.&amp;lt;/ref&amp;gt; förmält, som berättar&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 117.&amp;lt;/ref&amp;gt; dem holla sina döde såsom &#039;&#039;Deos minores gentium&#039;&#039;, och således offra deße &#039;&#039;manibus&#039;&#039; såsom sina andra Gudar. De döda, eller deras manes, berättar han kallas hos Lapparna &#039;&#039;Sitte&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt; Hwilket lärer komma af en orätt version af de orden &#039;&#039;maite verro jabmike sitte&#039;&#039;. Ty da man gifwit deruppå et sådant Latin, &#039;&#039;quodnam sacrificium poscitis manes? &#039;&#039; så kunde det synas som woro sitte och &#039;&#039;manes&#039;&#039; swarande emot hwarandra. Hade &#039;&#039;Anonymus&#039;&#039; skrifwit: &#039;&#039;Quodnam sacrificium, manes, poicitis? &#039;&#039; så hade &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; förmodeligen ej misstagit sig, ehuru det dock eljest synes antingen wara mindre &#039;&#039;accurat verteradt&#039;&#039;, eller de Lapske orden orätt utförde.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har ej annat ord hört uppå de döda, än &#039;&#039;Jabmig&#039;&#039; eller &#039;&#039;æppar&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Undantagande &#039;&#039;rauke&#039;&#039; det de bruka likasom wi det ordet salig om de döda, Til exempel &#039;&#039;attjam rauke&#039;&#039;, min salige fader.&amp;lt;/ref&amp;gt;, (så kalla de barnen, som dödt utan döpelse), och Lapparna hafwa jemwäl tilståt det man undertiden en lång tid brukat offra åt dem. At de eljest haft sälsamma tankar om dem, har jag märkt dels derutaf, at när de swept dem, hafwa de sedt noga efter om swepningen wälbetäkt hela kroppen, föregifwande at själen, om kroppen ej wore wäl omswept, skulle slippa bort, dels emedan de på somliga ställen brukat lägga tobak, yxa, några torra stickor samt eldsaker, etc. uti Likkistan, I Åsele Lapmark blef man för en tid sedan warse sådana saker, då man wid Kyrkan af en händelse komat byta om Likkista. I Kaitom har det warit brukeligit, at när den dödas slägtingar eller goda wänner farit förbi de ställen, på hwilka de haft sina Lik obegrafna, hafwa de kastat åt dem et stycke tobak. För en gammal widskepelse kan det ock räknas, at de somligstädes pläga nedergrafwa med Liket de kläder, i hwilka någon blifwit död, samt merendels förtära den Renen wid grafölet, med hwilken den döde blifwit förd til grafwen, som ock sedermera des ben i jorden begrafwa.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hurudan tanka de eljest haft om sina döda har jag kunnat sluta af en wiß Laps utlåtelse öfwer en man som dödde i sin bästa ålder. Gud hade ej, sade han, så snart tagit en sådan man til sig, om han honom ej behöft och haft arbete, at sätta honom göra. Det är ock wist, at aldrig sättes den Ren för oket mera, som dragit en död til grafwa. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 31.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At de jemwäl på många ställen bruka allehanda skrock med djur- och fiskefången, utom de Afgudiske konster jag tilförene nämnt, har man tid efter annan försport. En trowärdig Bonde på Landsbygden berättade, at då han för en tid tilbaka hade en Lapp i sällskap då han wille skjuta en Björn, blef han, sedan de fått djuret, tillika med de andre följeslagare af samma Lapp warnad at ej smörja sina skor med denna Björnens ister, med föregifwande, at der han det gjorde, skulle en Björn taga lifwet af honom. Deße, som ej wille tro Lappen, gjorde twärt emot hans förmaning. Hwarpå hände, at samma Lapp året derefter, under det han gick wall, måste ej allenast för en Björn sätta lifwet til, utan ock blifwa af honom i grund opäten. Om detta är sant, hwilket dock samma Bonde betygade, måste det utan twifwel hafwa härkommit af någon djefwulsk förpliktelse, den han sig tilförene underkastat. Eljest kan jag ej dertil gifwa skäl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 32.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Iöfrigit är det wist, at detta folket, hälst wid Björnjagter, bruka många &#039;&#039;Ceremomer&#039;&#039;, om hwilka hwarest de tagit dem, antingen af sina grannar, eller sjelfwa updiktat dem, är owist. Man wil ej nämna om Spåtrumman, af hwilken de betjent sig at få weta om deras jagt skulle lyckas eller ej, emedan derom något tilförene är nämnt, utan de hafwa derwid wißa joikningar och sånger, dem de bruka dels då de dräpit Björnen och under det de föra honom hem, dels då de komma fram, samt äta op honom, etc. hwilka wisor äro af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; til en del beskrefna&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 233. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt;, ändock man tror, at deße wisor äro i Lapmarkerne något &#039;&#039;variable&#039;&#039;. Då de draga honom utur sit bo eller hide, pläga de piska honom med ris, och den som är baneman slår gemenligen en Mäßings nagla uti sin byßa, eller hänger han något sådant märke på sin hals, det han bär en lång tid antingen som et heders tekn at han giort en så berömlig gerning, eller af någon widskepelse, kan jag ej wist säja. Besynnerligit är det, at de uti sina wisor ibland annat aflägga sin tacksäjelse hos honom, at han låtit dem dräpa sig och ej gjort dem skada: samt at deras hustrur måste wid hemkomsten tugga Albark och spotta dem i ansigtet, sjunga segersånger, samt skynda sig ut genom den rätta dören, under det de komma sjelfwe in genom heligdören. Björnen koka de på somliga ställen op merendels på en gång, och byta sedan köttet; men hufwudet koka de helt och hollet, samt förwara wäl hufwudskålen och benen, som skola begrafwas, och om en hund drager bort något ben, så måste han sätta sit ben i stället, lika som förr är talt om offren. En del tilstädja ej sina hustrur och barn äta af köttet. Somlige tillåta sina hustrur at äta deraf, åtminstone wißa delar, men det skal ske genom en Mäßingsring, den de sätta för munnen. Somligstädes plägar man gräfwa ned ej allenast, som förr mäldt är, hufwudskålen och benen, utan jemwäl et par skidor, hyfwel, knif, et stycke Mäßing, etc. hwarmed han utan twifwel skal hjelpa sig fram i den andra werlden. Ömkeligit, at deße människor wilja änteligen tro det Björnen skal upstå och lefwa efter döden, när de likwäl äro sjelfwe nog twifwelaktige om deras egen upståndelse, ändock de undertiden säja sig tro, at de efter döden skola lefwa, eller, efter deras ordasätt, wandra i den andra werlden. Hwad öfrigit härwid wore at berätta, och som af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; på anförde ställe blifwit widlyftigare omtalt, går jag för kortheten skul förbi. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 33.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Så har det ej eller hos Lapparna varit obrukeligit at lämpa både Guds dyra ord och jemwäl wåra Christeliga helgedomar til sina widskepelser. Jag har tilförene något nämnt om deras läsningar, som til en stor del befinnas wara tagne ur Guds heliga Ord, men genom deßas widskepliga bruk skändeligen mißbrukade. Jag wille tro, at de tagit de maneren til at korßa sina Afgudabeläten, etc. af bilderna, som de sedt uti wåra Swenska Kyrkor, som jag ock har hollit före, at de Fartyg de pläga hänga op i trän, äro efterdömen af de Skepp, som man plägar hänga op i somliga Kyrkor på landsbygden och jemwäl i Lapmarken, ändock jag finner &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; hafwa andra tankar derom&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 119.&amp;lt;/ref&amp;gt;. I Jockmocks Kyrka war för en tid mycket i bruk, at man hemligen bar in en hop byltor och slarfwor af allehanda slag, dem de stoppat under wäggarna och i holen wid Kyrkogolfwet. Men sedan deras Capellan lät söka op alla deße gömslor och för deras ögon offenteligen bränna op dem, har man ej hört widare deraf. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 34.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom hittils omtalte Lapparnas Afgudar och widskepelser, kunde man ännu upräkna en hop af mindre wärde, der ej detta gjorde tilfyllest at wisa, det tilståndet i somliga Lapmarken är ännu nog beklageligit. Man kan ej eller neka, at de ju uti alt detta äro, som i tungomål, seder och opförande, fins emellan olika och skiljaktige: och jag har märkt at de nu mera, sedan Guds hel. Ord begynt wisa sin werkan ibland dem, mycket kommit i oordning med sina konster, hwaraf är skedt, at man nu har swårare före at komma under wädret med sjelfwa sammanhanget af deras Afgudatjenster, än fordomdags. De som ännu lefwa i sit mörker kunna ej bewekas at rätt beskrifwa sina konster, eller drista de det göra. Och de, som fått smak af Christendomen, blyas merendels wid at tala om sådant; hwaraf händt, at då jag fått se ögonskenliga märken til något dylikt, hafwa deße sökt ej allenast at förtiga det, utan ock al wända det til andra ändamål. Jag har just ej eller warit så mycket angelägen at utspana deras werk, efter jag sedt man kunde ingen nyttig sanning upfinna, om man än wiste et noga sammanhang på hela deras Afgudatjenst, ej eller någon nytta dermed skaffa, emedan det fast nödigare är, at häfwa otron och mörkret ur deras hjertan och sinnen, då det öfriga lärer af sig sjelft, med Guds hjelp, småningom förswinna, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 35.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Imedlertid får man mer än ofta förundra sig, då man hörer en del af detta folket så redigt och förnuftigt tala och utlåta sig om alt annat, men i sin Afgudatjenst bära sig så oförnuftigt åt. Hwaraf man har tilfälle at utröna huru djupa rötter en wedertagen widskepelse och wane kunna hafwa i en människas hjerta. Och, emedan jag sedt Nybyggare, som warit så wäl för sig komne, at de läst i bok, samt haft både Bibel och andra andeliga böcker, men genom omgänget med Lapparna blifwit bögde til en hop af de upräknade widskepelser, dem de brukat utan eftertanka och blott af en wana samt naturlig räddhoga för landsens helgedomar, har jag haft tilfälle at göra öfwer detta folket den anmärkning, at det lärer både falla swårt och gå långsamt til, innan man får alla deras widskepelser ifrån dem. Imedlertid är på de fläste ställen en god begynnelse gjord, och i anseende til Guds heliga Ords dageliga tilwäxt och förökelse i denna werldenes del, har man at trösta sig dermed, at ändock sådant för människom är omöjeligit, så äro för Gudi all ting möjelig&amp;lt;ref&amp;gt;Matth. 19: 26.&amp;lt;/ref&amp;gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på svensk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Pehr Högström]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84511</id>
		<title>Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84511"/>
		<updated>2026-08-07T05:54:25Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser]] !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Pehr Högström.jpg|thumb|200px|&amp;lt;center&amp;gt;Pehr Högström (1714-1784)&amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Pehr Högström&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
1747&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af &amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrifning Öfwer de&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &#039;&#039;&#039;til Sweriges Krona lydande Lapmarker&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 1&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
EHuru nu mera alla Swenska Lapmarker bekänna sig til det Christeliga namnet, och äro jämwäl til en stor del uti deras Christendom emot mångas förmodan rotade och grundade, som man framdeles på sit ställe får omröra; så måste man dock på många orter i deße Länder ännu finna så mycket mörker och vilfarelse, at man föga Christligt kan märka hos dem, då man tager undan at de äro döpte och at de med munnen bekänna sig för Christne. Häraf sker, at på de ställen, hwarest et mindre antal af nitälskande Prestmän warit, eller der man för orternas aflägsenhet hwarken haft tilfälle at något oftare få dem til Guds hus, eller sjelfwe hunnit med at så ofta, som kunnat behöfwas, besöka dem, finner man många hedniska aflefwor och widskepelser, ja ock uppenbarligit afguderi och belätens tilbedjande, som lärer skönjas af det, som jag i detta Capitel beslutit at korteligen omtala.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sådana hedniska seder och opförande wilja de så mycket swårare låta förmå sig at aflägga, som denna Nationen är benägen at hysa ganska stor wördnad och höga tankar för sina gamla Förfäder, hollande gemenligen alt hwad de gjort och brukat för godt och lofligit. Och, som de gemenligen holla de äldre tider, förr än Christendomen blef hos dem fortplantad, för bättre och lyckligare, än de närwarande, samt deras Förfäder för rikare och mera wälmående, än de sjelfwe nu; så wet jag mig hafwa träffat dem, som beklagat at deras konster och widskepelser nu förfallit, emedan de hade frukten deraf, nämligen fattigdom och en tilstundande allmän olycka, för ögonen, föga annorledes, än Judafolket bemötte Jeremiam. &amp;lt;ref&amp;gt;Cap. 44: 17, 18.&amp;lt;/ref&amp;gt; I hwilket mål jag beklagar mig måste berätta om detta folket hwad som fordom sades om de Samaritaner, nämligen at de fruktade HERran och tjente likwäl afgudomen&amp;lt;ref&amp;gt;2. Reg. 17: 23.&amp;lt;/ref&amp;gt;. De äro döpte och bekänna sig til det Christeliga namnet, men bruka dock hemligen sina asgudiska konster och hedniska åtbörder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 2&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Om deße saker, nämligen Lapparnas truldom, widskepelser och afguda-tienster, har jag mycket hört och sedt både talas och skrifwas. At ock berättelserna om sådant äro undertiden nog skiljaktige, har jag äfwen i akt tagit, som kommit antingen af osanna rykten, eller ock, som mycket troligit är, af sedernas och manerens skiljaktighet i åtskilliga Lapmarker. För samma orsak har jag i dy mål ej dristat anföra något lånt antingen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; eller andra, som sådant beskrifwit, utan blott hwad jag med egna ögon sedt, eller af trowärdigt folk, besynnerligen &#039;&#039;testibus oculatis&#039;&#039; hört berättas, om det, som nyligast skedt i dylika mål: och det i Kaitom Församling, såsom et folk, som jag funnit med all rätt bära det namn de fått, nämligen at wara i Christendomen minst för sig komne bland alla Församlingar i Lapmarken, I hwilket afseende min Läsare ej får undra, om jag kommer at tala om sådant, som antingen hos andra ej finnes eller ifrån deras berättelser något afwiker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 3.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså förnämligast deras Afguderi beträffar, så har jag märkt at de bära sig mycket likt åt med andra hedniska Nationer i det målet, at ehuru de ärkänna en Öfwer-HErre och Gud öfwer alt, som de kalla &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Hwilket ord, utom den bemärkelse de nu som Christne hafwa deruppå, ej så egenteligen swarar emot Deus som fast mer emot &#039;&#039;Jupiter&#039;&#039; hos Latinerna.&amp;lt;/ref&amp;gt;, så hafwa de jämwäl en hop andra naturer, dem de dyrka och tilbedja, en del såsom onda, hwilka kunna tilfoga dem ondt, endel som goda, hwilka kunna göra dem godt; finnande sig föranlåtne at med lika fog dyrka dem bägge, de förra at blidka och förmå til at ej tilfoga dem det onda, och hos de sednare at komma i en god åtanka, på det de af deras wälgörande ständigt måge wara delaktige.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 4.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Som hufwudet för deße goda naturer är &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; som sagt är, så har jag ock blifwit warse, at de werkeligen holla &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; för en hufwudman för de onda, Ty, emedan detta namnet &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; ej är något nytt ord, utansådant som de äfwen brukat, innan någon af dem fått smak af den Christna Läran, så hafwa ej eller alla Lappar ännu fått deruppå samma begrep. De som ega någon kundskap om Christendomen, hafwa derom samma tankar, som wi om den Onda andan. Men de öfrige hafwa i sjelfwa werket haft deruppå et sådant begrep, som de gamla hedniske Nationer om sit onda &#039;&#039;principio&#039;&#039;, som de mente wara lika ewigt med Gud. Detta sluter jag af de berättelser jag på sit ställe til en del nämt, nämligen &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; war i råd med Gud eller &#039;&#039;Jubme&#039;&#039;l då werlden skulle skapas, och at jemwäl han war orsaken at intet alt blef så godt, som &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; wille hafwat. Och at han jemwäl täflar med Gud om Allmagten, har man af andra deras berättelser förnummit. En wiß Lapp har, utom annat, wetat tala om en tid, da &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; gjorde sig kädjor af järn, hwarmed han bandt &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;, samt kastade öfwer honom et stort berg, då &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; låg under berget, utan at slippa derifrån. Sedan bandt &#039;&#039;Jubmel Perkel&#039;&#039; och kastade et berg öfwer honom. Men den Onda slet sig lös, så at stenar och dam foro himmels högt, o. s. w. Om uti alt detta afbildas någon strid emellan deras förmenta Stamfader &#039;&#039;Jumi&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jumo&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Se Scheff. Lappon. pag. 43.&amp;lt;/ref&amp;gt; och någon deras fiendsman, Birkal, etc. kunde någon gißa, men emedan ingen Christen kan hysa så nedriga tankar om wår Allswoldige och härlige Gud, ej eller så höga om den orena Andan, så skönjes nogsamt, at både &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; och &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; hos de fordna Lappar och jemwäl ännu hos de klentrogne kunna räknas för deras Afgudar. Det skönjes ock tillika, at de ej warit frie ifrån &#039;&#039;Anthropomorphismo&#039;&#039;. Och emedan de hafwa tilägnat den Onda jämte Gud en så stor magt, så undrar man ej, om de, som andre Hedningar, sökt på hwarjehanda sätt at blidka denna Onda andan, på det han ej måtte tilskynda dem så mycket ondt, som han eljest wore i stånd at tilfoga dem. Det är altså nödigt för Lärarena i Lapmarken, det de beflita sig om at redigt &#039;&#039;evolvera notiones Dei &amp;amp; Diaboli&#039;&#039; efter wår Christeliga &#039;&#039;Religion&#039;&#039;, på det det arma folket under deße namnen ej måge blifwa bedragne och förwillade.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 5.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Jag har tilförene förmält huruledes Lapparna på den ort jag wistats hollit före, at Gud omedelbarligen låter höra sig, då åskan bulrar. Men jag har ock märkt at en del holla den, som förrättar sjelfwa actum, eller bulret för et lefwande ting och en särskild natur, &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; kallar det &#039;&#039;Thor&#039;&#039; eller &#039;&#039;Tiermes&#039;&#039;, som Lapparna eljest kalla &#039;&#039;Aijeke (Aja, Atja)&#039;&#039;, som det ock hos oß blifwit kalladt både Thor och Storfader. Hos mina Lappar har jag märkt, at de holla det för et särskildt wäsende ifrån Gud, och jemwäl sådant, som är både godt och ondt, emedan denna naturen, efter deras berättelse, blifwit af &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; stjälandes skapad i en stenklippa, utan at Jubmel skulle få weta derutaf; men sedan &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; eller Gud fick det samma weta, gick han dit, samt hämtade ut och födde op honom, Och emedan denna Thorgubbe är således den Ondas barn, men Guds fosterson (efter deras eget ordasätt), så är han både god och ond; warandes hans förnämsta och egenteliga göremål at döda och förgöra alla Troll och spökerien, som ock deras &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, hwarom framdeles skal talas, ofta af åskan blifwa rörde, hwilket han, efter deras mening, gör med sin boga, Regnbogen, som de kalla &#039;&#039;Ajanjokßa&#039;&#039;, eller Storfadrens boga. Och emedan han dermed gör människorna godt, at han utrotar deße Trollskaper, hwilket de finna sig pliktige at erkänna, hälst han ock i annor händelse, besynnerligen då han rörer deras helgedomar, kan göra dem skada, så bör han jemwäl räknas ibland deras fordna Afgudar. Men eliest har jag åter af andra Lappar fått inhämta om samma person följande händelse; at då en flicka hade i skogen satt sig wid et trä, kom den Onda och bad henne lägga torr Tjäruwed i sin Mudd, den hon hade under hufwudet: men när han denna weden itändt och hon blef warse at denne hade horn, wardt hon förskräkt och skulle fly, men slapp ej undan hans wåldsamhet, hwaraf hon blef hafwande och födde en son, som ouphörligen gret och wiste sig orolig. Gud kom och tog barnet med sig op i skyn, samt frågade hwilkom det wille wara til hjelp, anten sin Far eller Mor? Barnet swarade sig wilja hjelpa Modren och förfölja Fadren med all sin slägt, det han ock nu gör, far i luften, klyfwer berg och slår eld i trän, då de göma sig under dem, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 6.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna ock trodt på någon, som de kallat &#039;&#039;Saracka&#039;&#039;, har den nitälskande Danska Läraren &#039;&#039;Thomas von Westen&#039;&#039; för detta berättat, och jemwäl den samma beskrifwit. Det är wist, at man i somliga Lapmarker brukat det ordet &#039;&#039;Saragads&#039;&#039; för et &#039;&#039;Nomen Appellativum&#039;&#039;, i stället för &#039;&#039;Creator&#039;&#039;. I Kaitom har man andra ord på skapare och skapa, nämlipen &#039;&#039;Seunedie&#039;&#039; och &#039;&#039;Seunedet&#039;&#039; men Sarak är ej eller obekant, emedan det händt, at då man frågat dem hwilken som skapat werlden, har en del swarat Sarak. Jag har om denna person af Lapparnas mun ej kunnat få något redigt begrep. Men efter berättelserna af andra har jag funnit dem holla honom nästan som en &#039;&#039;naturam naturantem&#039;&#039;, dock särskild ifrån Gud, som werkar wid människors och andra kreaturs födelser, deras trefnad och bibehollelse, etc. och lärer altså äfwen kunna räknas ibland deras gamla Afgudar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 7.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Utom deße förenämde Gudar, som jag ej märkt dem hafwa under några bilder eller beläten tilbedit, har jag ock tid efter annan i akt tagit, at de hafwa jemwäl en hop andra &#039;&#039;genios&#039;&#039;, halfgudar eller något dylikt: wetandes jag ej huru stor ära de göra dem, eller under hwad wärde och &#039;&#039;Character&#039;&#039; de blifwa af dem holdne. Det wet jag, at en del föreställa sig sådana, som äro regerande dels i luften, dels på jorden, dels under jorden, dem de finna sig pliktige at på wist sätt hedra och wörda. Ibland hwilka jag ock kan räkna dem, som de mena ej allenast wara regerande wid hwart och et stånd och lefnadssätt, utan jemwäl wid alla tider och månader i året, o. s. w. En af detta sista slaget har jag märkt dem hafwa på &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad, som de kalla &#039;&#039;Kuowa manno:&#039;&#039; äfwen för Julhögtiden, som de kalla &#039;&#039;Jaluoherra&#039;&#039; (Julherren), samt Julaftonen, som de kalla &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; eller &#039;&#039;Druetta&#039;&#039; (Drott). Hwad &#039;&#039;Jauloherra&#039;&#039; är för en person kan jag ej wist säja, så framt de ej af en Hednisk &#039;&#039;κακοζ ηλια&#039;&#039; derunder förstå wår Frälsare. Men &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; torde wara någon af deras eller wåra fordna Drottar, som gjort dem något godt, eller ock snarare ondt, emedan man af det, som framdeles skal berättas, nogsamt ser, at han hos dem blir dyrkad, som en annan &#039;&#039;averruncus&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 8.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At de ock jämte deße hafwa werkeligen, som andra Hedningar, tilbedit Afgudabeläten, är beklagligen rönt. Ty at någon nation skulle denna tiden tibedia stockar och stenar, har iag näpligen welat tro, innan jag i denna Lule-Lapmark tid efter annan fått med egna ögon se sådana styggelser. I Jockmocks Prestegård förwaras trenne sådana beläten, tilhugne med yxa af rötter under liknelse af människor, hwilka om år 1738 blifwit tagne af en Kaitom Lapp, som inför Häradsrätten sedermera bekände, huru han med bugande och tilbedjande fallit dem til fota. Den ena kallade han &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039; och war den största. Om de andra, som woro smärre, &#039;&#039;repræsenterade&#039;&#039; hans hustru, barn eller drängar, är mig obekant. Jag har jemwäl sedermera tid efter annan flerestädes under mina resor blifwit warse sådana beläten wid deras offerlafwar, om hwilka framdeles skal talas, warandes ei annat, än rötter merendels af Björk, dem de wändt op och med yxa tiltälgt som et hufwud, utwisandes sjelfwa stommen eller stubben det öfriga af en kropp med fötterna, Deße stå antingen ständigt på sina wißa ställen, och blifwa dock årligen med offer besökte, då Lappen kommer at ligga dem så när, eller upsättas de hwart år höstetiden merendels på de rum, der de slakta sina Brun-Renar: eller äro de ock på stora berg och högder upreste, der de af en större myckenhet Lappar blifwa besökte och hedrade. Hwaraf skönjes, at af deße Afgudar måste gifwas åtskilligt slag, blifwandes en del ansedde för Landsgudar, dem wißa Lappar wid något tilfälle åt sig sjelfwa i synnerhet uprest: hafwandes jag ock förnummit, at de undertiden göra woldswerkan på hwars andras Helgedomar, hwaraf jag såg prof om wåren 1742, då en häftig fiendskap upkom emellan twänne Lappar, emedan den ena hade huggit sönder hornen och benen, som den andra hade åt sina gudar på en lafwa wid sit kojeställe uprest. Om alla förenämde Trägudar heta Storjunkare, kan jag ej försäkra; men at jag ofta under mina resor sedt dem på åtskilligt sätt gjorde, kan jag ej neka. At ock Lapparna sjelfwa kalla dem så wäl som sina Stengudar undertiden Passe&amp;lt;ref&amp;gt;Detta ordet &#039;&#039;Passe, Basse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Bisse&#039;&#039; brukas nu af Lärarena i somliga Lapmarker i stället för &#039;&#039;Sanctus&#039;&#039;. Men i sjelfwa werket hafwa Lapparna förståt dermed sina Afgudiska helgedomar. Om det är i någon slägtskap med de gamla Swenskars &#039;&#039;Buse, Bjesse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Basse&#039;&#039; (Se &#039;&#039;Rudb. Atlant. Tom. pag. 448&#039;&#039;), hwarmed de förståt den Onda sjelf, lemnas til andras bedöme.&amp;lt;/ref&amp;gt;, har jag jemwäl tagit i akt. Det är ock märkeligt, at de Trägudar jag sedt, hafwa mäst öfwer alt warit korßade, samt med blod öfwerstrukne. I Kimi Lapmark och Trinnäs berättar man, Lapparna hafwa på Fjällen dyrkat en Afgudinna uti en Trästubbe eller eljest uti et Träbeläte, som de kallat &#039;&#039;Wiros-Acka&#039;&#039;. Denna hafwa de likasom Latinerne Dianam hollit för et Skogsrå, samt henne offrat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 9.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
På den orten i Lule Lapmark, hwarest jag warit wistande, äro i synnerhet deras Stengudar mycket gängse och allmänne. Om ock deße &#039;&#039;repræsentera&#039;&#039; Storjunkaren eller någon annan, är mig jemwäl okunnigt. Men jag har ej hört dem af Lapparna annorlunda kallas, än Passe, nämligen sjelfwa ställen; men Stenarna kalla de &#039;&#039;Säite&#039;&#039;. På dem har jag just icke tagit i akt någon särdeles skapnad efter någon människa eller djur, utan de hafwa warit sådana, som naturen tyckes sjelf hafwa gjort dem; men hafwa dock merendels en sälsynt skapnad, som &#039;&#039;petrisicater&#039;&#039;, krusiga och knottriga. En del Lappar äro aldeles i den tron, at deße stenar hafwa lif och kunna gå: warandes ock undertiden flere på et ställe upreste. Gemenligen finnas de ligga wid bergsändar, wid uddar af Träsk, på Holmar, wid Forßar, eller andra helgade orter: wetandes ingen, hwilken som lagt dit dem, eller när de kommit dit: utan man har welat inbilla mig, at deße ställen blifwit dem inrymde redan i första Skapelsen, o. s. w. En stor myckenhet af sådana finnes i en del Lapmarker, ändock man har swårt före at få se dem, emedan ej gärna någon Lapp åtager sig at följa någon dit, af fruktan dem torde wederfaras något ondt: som de hafwa at beropa sig på mångfaldiga exempel, huru de blifwit angripne til lif och helsa, som deße ställen welat ohelga eller förstöra. Jag wet ock en wiß Nybyggare, som igenom det han dristade angripa och förderfwa en hop sådana stenar, berättat sig mistat sin helsa och krafter, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 10.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Deße Stenars magt plägar man wärdera efter myckenheten och antalet af dem som dyrka dem och offra wid dem, Om så händer at man öfwergifwer offra på dem, så mista de ock sin magt, kunnande sedan göra enom hwarken godt eller ondt. Och sådana magtlösa samt af sig komna gudar, har man ej swårt före at få se, emedan ingen fruktar widare för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwaruti deras magt egenteligen består, kan jag ej säja. Men at Lapparna förmoda sig både godt och ondt utaf dem, sluter jag af deras berättelser derom. En trowärdig Nybyggare, som såg huru en wiß Lapp offrade hufwudet, föttren och wingarna af en Tjäder på en bekant sten wid &#039;&#039;Sagga guoika&#039;&#039; ej långt från Gelliware, frågade honom, til hwad ända han sådant gjorde? Då Lappen skal hafwa swarat, det skulle utaf alt detta wäxa andra och nya foglar igen, dem han skulle få skjuta. Och emedan de göra löften åt deße stenar, då antingen folk eller kreatur sjukna, sluter jag at de tro dem om til at hafwa helsa och sjukdom, lif och död i sit wold. Men at de ock förmoda sig ondt utaf dem, sluter jag af en wiß Laps egen berättelse, som tilstått, at då han för några år sedan kom oförwarandes wid sin flyttning at gå för när intil en sådan &#039;&#039;Säite&#039;&#039; wid &#039;&#039;Käppowoma&#039;&#039; (et Nybygge til 3 mil norr om Gelliware), och trädde öfwer udden der stenen låg, så nära intil honom, at han kom på sjelfwa fjäten eller wägen, som stenen (&#039;&#039;si diis placet&#039;&#039;) hade längst efter landet öfwer til en udde midt emot, lofwade han, wid det han blef sådant warse, offer af Ox-Renar, Wajor, Får, Getter, etc. Men kunde likwäl dermed icke blidka honom, emedan Wargar kommo samma natt ihop med hans Renar och gjorde honom en ansenlig skada.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 11.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Wid en Sten ej långt söder ifrån Gelliware, som för detta warit Nederby-Lappars &#039;&#039;Stuor amus Passe&#039;&#039; och alrastörsta helgedom, likasom stenen på &#039;&#039;Aran oiwe&#039;&#039; warit Kaitoms Lappars, ligger en stor Järnyxa, som ingen rost skal kunna bita uppå. Samma yxa har på det sättet kommit dit, at då en Lapp i äldre tider, wid namn &#039;&#039;Patto-podnie&#039;&#039;, kommit at drabba ihop med en &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jatton&#039;&#039; (förmodeligen Bergtroll) som han märkte hafwa tilhold med sin Dotter&amp;lt;ref&amp;gt;Om detta kom han således under wädret, at emedan Lappen hade sin koja bredo wid en Myra, öfwer hwilken hans Dotter dageligen gick, blef han warse, at hennes fötter aldrig blefwo wåta, och förstod således at &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; bar henne öfwer Myran.&amp;lt;/ref&amp;gt;; men kunde ej blifwa honom öfwermägtig, har han anropat denna stenen om hjelp. Men emedan Jätten gjorde det samma, kunde ingen dera få öfwerhanden; Ty, alt hwad Lappen lofwade ut, at gifwa åt sin hjelpare, det lofwade ock Jätten. Omsider lofwade Lappen sig wilja gifwa åt Stenen den yxa som Jätten hade i sin hand, och i det samma blef han honom öfwermägtig, så at Jätten måste sätta lifwet til. Ifrån den tiden har yxan blifwit beständigt wid samma sten. Wid offrandet brukar man den seden, at man hänger henne på öfwersta hornet, hwaruti denna Stenens Afgudatjenst är skiljaktig ifrån alla de andras, som jag framdeles wil omtala. Denna yxa blef om hösten 1745 af en Kaitom-Lapp borttagen, som skal hafwa lofwat i deß ställe lägga dit hornen och benen as en Ox-Ren, det han ock förmodeligen gjort. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 12.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad en del, jemwäl i de bättre för sig komne Församlingar, hafwa för tankar om en hop Änglar, som pläga uppenbara sig för dem, wet iag ej. Men at de hafwa mycket at tala om sina Änglasyner, hwarigenom de förmena sig wara bättre och heligare folk, än de Swenske, som ej se sådant, har mig af en wiß prestman blifwit berättadt. I hans Församling har en man sagt om sig sjelf, at han en gång sedt twänne Änglar, som wiste honom en wacker grön äng, samt wid ändan en skön byggning. Och när han af deße twå blef anmodad at följa dem dit, men af en annan derifrån warnad, gåfwo de honom hwardera en kindpust, så at halfwa hufwudet swulnade och han hade en tid deraf stor wärk. Denna gången kom han på den tro, at det måste hafwa warit onda englar, i det han utlät sig i deße ord: »Nu kan jag se, at de icke äro gode.« Utan twifwel hade han ock tilförene sedt sådana; Men emedan de ej förr lärt honom känna sig, så trodde han det de woro goda och helige Änglar. Flera dylika rykten och berättelser hafwa tid efter annan kommit för mig. Och blifwa sådana uppenbarelser af dem, som hafwa någon liten kundskap om Christendomen och Änglarnas natur, holdne för Ängla uppenbarelser, men af de andra, som näpligen hört talas om Änglar, för Gudar antingen Storjunkare eller andra, som de mena undertiden uppenbara sig för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 13.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Om några Lappar holla, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 98.&amp;lt;/ref&amp;gt;, Solen i någon Gudomelig wördning, har jag wäl denna tiden ej kunnat förmärka, dock har jag träffat Lappar, som berättat sådant fordna tider hafwa warit brukeligit. Ej eller har jag funnit at de, efter &#039;&#039;Damiani à Goës&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;De &#039;&#039;Lappiæ situ &amp;amp; ejus regionis incolis&#039;&#039;, apud J. Boem. Auban. de &#039;&#039;moribus Gentium&#039;&#039; P. M. 499.&amp;lt;/ref&amp;gt; holla elden för deras Gud. At de ock, besynnerligen Jämtelands-Lappar, skulle dyrkat någon under den bekanta &#039;&#039;Herculis&#039;&#039; namn (Herkel-gud), har jag tilförene låtit mig inbilla: som jag jemwäl minnes mig hafwa sedt et &#039;&#039;Academiskt&#039;&#039; arbete de &#039;&#039;Hercule&#039;&#039; utgifwit i &#039;&#039;Upsala&#039;&#039; i förra &#039;&#039;Seculo&#039;&#039;, hwars &#039;&#039;Auctor&#039;&#039; berättar sig hafwa hört af Lapparnas mun en &#039;&#039;susurrum&#039;&#039; (så kallade man den tiden det Lapska språket) af något dylikt ord. Men det torde kan ske wara kommit af något mißhörande, at då Lappen sagt &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, kunde det uti dens öra, som warit om språket okunnig, lätteligen blifwit &#039;&#039;Herkel&#039;&#039;. Åtminstone wet man ej i de norra Lapmarker, så mycket mig bekant är, af någon sådan Gud. Om &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; har jag tilförene något utlåtit mig. Men om Lapparna hafwa fått detta ordet af de gamla Hedniska folkslag, som dyrkade &#039;&#039;Herculem&#039;&#039;, och sedan ändrat det samma uti &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, emedan sådana ombytelser äro just ej hos dem owanlige, dertil dristar jag hwarken neka eller jaka.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 14.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Huru och på hwad sätt hwar och en i synnerhet af deße främmande Gudar blifwa hos Lapparna tjente och dyrkade, kan jag ej til alla delar säja. Man lärer ock näpligen wara i stånd at utnämna några wißa reglor derwid, emedan jag är af den tankan, at sjelfwa ordningen och sättet at tjena dem lärer ej hafwa bättre sammanhang, än grunden, på hwilken deras Gudars wäsende och antal sig stöder. Icke des mindre wil jag blott upräkna de sätt och maner jag blifwit warse, samt hwad öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; derwid kunnat blifwa mer bekante.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Huru de dyrka de Gudar och Naturer, til hwilka de ej hafwa några bilder, är mig okunnigt: undantagandes hwad jag om den förr omtalte &#039;&#039;Kuowa-manno&#039;&#039;, samt &#039;&#039;Jaulo-herra&#039;&#039; och &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; kunnat få höra af Lapparne sjelfwa förtäljas. Nämligen, hwad den första angår, berättade en gammal Hustru, det hennes Föräldrar plägade en wiß tid i &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad binda hö och gräs, sådant som de hafwa i sina skor och wantar, wid hornen på deras Renar: då man sedan med ringar och annat skrammel, samt bultande på ackijorna, bad &#039;&#039;Kuowo-manno&#039;&#039; äta. Hwaraf tillika skönjes, at de höllo denna Naturen ej allenast för et lefwande kreatur, utan ock sådant, som kunde lefwa af hö, samt behöfde genom allehanda buller och gny påkallas, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 15.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At man åt den så kallade Jul-herren plägar offra små skep eller båtar, besynnerligen under något gjordt löfte, derpå har jag sedt flera prof. Deße båtar om tre qwarters eller högst en alns längd hafwa warit tilhuggne med yxa af Furuträ med master uti, samt här och der korßade och med Renblod öfwerstrukne. Sådana båtar göra de gemenligen färdige til den tiden de slakta sina offer-Renar til Jul, emedan de skola under slaktandet med blod bestrykas. De jag sedt hafwa warit högt upsatte uti stora Granar, dock ej hängande, utan liggande på några af samma Granar ihopwekne qwistar, warandes äfwen sjelfwa Granarne korsade här och der, samt et godt stycke op med blod öfwerstrukne. Deße båtar finner man ej annorstädes, än omkring de ställen, hwarest de Jultiden haft sina kojor och tilhold. Til hwilkens ära de omtalte offer-Renar slaktas är owist: men at wid deras Julkojor (eller nu mera, et godt stycke derifrån), altid finnes offerlafwar, sådana som jag framdeles wil omtala, har jag flera resor märkt: liggande på bemälte lafwar ej allenast hornen af de slaktade Renarna, utan ock alla ben af det kött, som de då äta, och som är af samma Renar tagit.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 16.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Åt &#039;&#039;Ruotta pläga&#039;&#039; de äfwen samma tid hänga Näfwer-ryfwor eller små trattar af Näfwer gjorde, op i höga trän, hwilka trän äro mäst på twänne kanter tälgde och korßade. Uti deße ryfwor lägga de et stycke af all den mat, som de äta om Julafton och Julmorgon, hwilket ej är Kött, utan gemenligen Ost och Mjölk, eller ock Fisk. Hafwa de Mjöl, så göra de en kaka om en riksdalers storlek, men en god tum tjock, den de fylla med litet Mjölk och Ost, samt steka på glöden. Samma kaka lägga de uti en af de omtalte kärillen, i hwilkens brädd twenne träspjelkar äro stukne om en half alns längd, gjorde som spador. Detta blir ophängdt bredowid kojan, hwarest det ock warder sittandes; hwilket tillika med de öfriga ryfwor, i hwilka deras öfwerlefwor blifwa förwarade, äro &#039;&#039;destinerade&#039;&#039; åt den förr omtale &#039;&#039;Ruott&#039;&#039;a, på det han, efter deras föregifwande, ej må skada deras qwinfolk på et wist sätt (&#039;&#039;ne ventrem illarum terebret seu perforet&#039;&#039;).  Schefferus talar om deße offer något annorlunda, hwilket man ock torde somligstädes brukat, men emedan en Lapp berättat mig derom, som i sin enfaldighet ej trodde at sådant skulle wara någon widskepelse, så har jag fölgt hans tal, och lemnat andras berättelser å sido.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 17.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Deras offerlafwar, som jag flera resor nämnt, göra dem den tjensten som altare, men åro gjorde af trä och stå på 3 eller 4 stolpar, ifrån 2 til 4 alnar högt ifrån jorden. Då de offra något på dem, lägga de ofwan på och omkring dem Gran- och Björkris, samt qwista trän nedantil på alla sidor der omkring. Deße hafwa de antingen wid wißa tilfällen bak för deras kojor: eller äro de upbygde på andra ställen, hwarest de hafwa sina Trägudar, hafwandes oprest Träguden antingen ofwanuppå, eller, som allmännare är, bredo wid lafwen, likasom stödde han sig mot honom. På deße lägga de Renshorn eller det öfriga som jag kommer at omtala, men på de lafwar, som stå wid Stengudarna, hafwa de mäst de offer, som wildiuren eljest kunde draga bort.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De förnämligaste offren, som de på eller bredowid deße lafwar lägga och tilägna sina Gudar, äro gemenligen hornen och benen af sina Renar, hälst de Brun-Renar, som han slaktar Mathsmäßotiden om hösten. Deße offra de både på Sten- och Trägudar. Utan twifwel lära de hafwa någon wiß skildnad, då de skola offra åt åtskilliga Gudar, som mig är obekant, men så mycket jag kunnat inhämta, tjena de sina Stengudar, då de äro dem så nära: men eljest de af trä, dem de antingen göra nya, eller ock besöka de dem på de ställen hwarest de förrut oprest dem. De, som hafwa Trumma, säjas rådfråga sig med henne wid många tilfällen då de, samt hwad de på åtskilliga Gudar skola offra o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 18.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom de offer, til hwilka Lapparna årligen finna sig förpliktade, har jag funnit, at de offer, som han gör för nöds skull och under något löfte, falla honom undertiden något kostsammare. Ty, om folk eller deras kreatur blifwa sjuke och wantrifwas, eller ock om eljest något widrigt möter dem, få göra de löfte åt en wiß Gud (den de antingen sjelfwa hafwa bästa förtroende til, eller den deras Trumma pekar uppå), eller ock åt flere tillika at offra det eller det, om de winna sin önskan och undwika det onda. Det som de i ringare mål, til exempel om en ren sjuknar eller wantriswes, lofwa, plägar ej gerna sträcka sig längre, än til horn och ben af Renar. Til exempel, när en ren sjuknar, så gör Lappen löfte, at om han kommer sig före igen och lefwer, wil han en wiß tid slakta honom, samt ej hugga sönder eller låta förkomma något ben, utan altsammans förwara åt den Guden, som han gör löfte åt, och som han menar skal kunna hjelpa sig. Hwad Lappen sålunda lofwar, holler han troligen, och då han slaktar en sådan Ren, hugger han icke et ben sönder, utan delar honom led ifrån led, samt förwarar benen. Om en hund råkar draga bort något deraf, så måste han sätta sit lif til, och man offrar et af hans ben i stället. Man plägar ock undertiden så wäl wid deße som andra tilfällen smörja deße Gudar, dem de hafwa under några bilder opreste, med blodet och fetman af den Ren som slaktas, samt äfwen, som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; berättar, låta et stycke af hjertat och lungan följa med offren, dem de hänga i trän: jämwäl binda hwita och röda etc. trådar om hornen på den Ren, som slaktas för et märke åt hwilken Gud han blir förärd. Men om de, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse, med en hwit trå betekna Solen, en röd Storjunkaren, en swart åt de döda, kan wäl wara sant, ändock jag ej wist wet säja derom. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 19.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Men är det i något wigtigare ärende, som Lappen finner sig föranlåten at göra löfte, så kommer det ock undertiden an på andra kreatur, som Bockar, Getter, Får, samt Kattor och Hönstuppar, dem han köper och skaffar sig från Landsbygden, ehwad de må kosta, sedan han en gång lofwat dem. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwad Stengudarna, eller de så kallade &#039;&#039;Säite&#039;&#039; i synnerhet widkommer, så tyckas de af Lapparna blifwa holdne i långt större helighet, än de af trä. Man plägar omkring somliga stänga gärdesgårdar, ibland tämligen widt omkring. Om någon skiuter Ickornar, foglar eller andra diur innom samma gårdar, det är innom stenens rå, så måste han taga fötterna, hufwuden med wingarna och offra på stenen, men det öfriga beholler han sjelf. Man brukar på somliga ställen hwart år lyfta op stenarna och lägga fristkt Granris under och omkring dem, hwilket Lappen gör med blottadt hufwud och krypande på fyra fötter, äfwen som då han eljest går at offra: då han jämwäl af stenens tyngd eller lätthet kan sluta om han är ogunstig eller gunstig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Utom Renshornen och annat offer, som omtalt är, hwaraf på många ställen finnes en otrolig myckenhet, som Ättebackar samlade, ses ock undertiden omkring sådana ställen en ansenlig hop Näfwer-ryfwor fulla med matsaker och smorning. Ty, likasom Fjäll-Lappar och de som hafwa Renar offra gemenligen horn och ben, samt öfwerstryka sina Gudar med Renblod, så hafwa ock Fiskare-Lappar sina heliga stenar, Råd och wårdnader wid sina sjöar, dem de kalla &#039;&#039;Saiwo&#039;&#039;, hwilka Gudar de, utom andra föräringar, som oftast smörja med fiskflott: hwaraf, efter deras tro, skal förorsakas, at uti bemälte sjöar merendels är fetare fiskslag, än uti andra. Ju tididigare de smörja sina stenar, ju mera och fetare fisk förmena de sig få. Ehuru Fiskare-Lappar kunna således hafwa sina egna särskildt stenar ifrån de andras, så finner man dock sällan någon sten eller &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, som ej af bägge blir tjent, så framt de annars ligga så til at bägge nå dem. De Lappar, som hafwa Renar och fiska tillika, göra ock bägge delar, nämligen offra horn och ben, samt tillika smörja och rykta dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 20.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Hwad angår de öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; och maner förr, under och efter sjelfwa ofrandet, så är wäl sådant til en del skiljaktigt hos Fjäll- och Fiskare-Lappar, men kommer dock merendels på et ut. Bägge gå de til och ifrån ofrandet icke genom den rätta kojedören, utan genom en helig dör, som är en liten öpning bak på kojan, genom hwilken ock Fjäll-Lappen bär mäst altid in sit kött, åtminstone af sina offer-Renar, och Fiskare-Lappen sin fisk, besynnerligen då han fiskar uti de helige sjöarna. Genom samma dör får aldrig något qwinfolk gå, som ej eller öfwer hans fjät, då han går at offra eller fiska, Fiskare-Lappen får aldrig hafwa något qwinfolk med sig til hjelp, utan måste förse sig med folk annorstades ifrån, då han wil draga not i samma sjöar, om han ej har sjelf tilräckelig manshjelp: som ock aldrig något qwinfolk får på långt holl komma in til de ställen, hwarest deße helgade stenar äro upreste, ej eller fara omkring dem, så at om de wid sin flyttning ifrån Fjällen gått på höger om dem, så måste de wid deras flyttning tilbaka gå på samma sida, fast det woro tio mil til krok, emedan det eljest skal komma an ej allenast på helsan utan ock lifwet. Så tilstädja de ej eller en del andra saker komma at föras omkring deße orter: hwaraf jag år 1733 såg ögonskenligit prof, då en wiß Lapp wägrade mig en takhud til låns på min &#039;&#039;pagage&#039;&#039;-ackia, föregifwande at hon, efter den kosa jag föresatt mig, skulle komma at färdas omkring et passe, hwaraf han sig en stor olycka förmodade. Lade ock til, at der hon warit ny, hade det ej haft stort på sig, men emedan han henne länge brukat, wore det fara wid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 21.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Då Fjäll-Lappen går bort at offra, så måste hans hundar sättas i band. Slipper någon hund lös och kommer at gå öfwer hans fjät, så skola odjuren straxt komma ihop med hans Renare och om inga odjur äro å färde, skola hans hundar i deras ställe bita, sarga och döda boskapen, Fiskare-Lappen sätter ock sammaledes sina hundar i band, då han går at offra eller fiska i de helgade sjöarna. Då deße draga not i samma sjöar, få de aldrig nämna GUD. Den fisk de få måste de antingen wid samma sjö rensa och göra op, eller, om de bära honom hem oopgjord, låta honom komma in genom bakdören. Benen gifwa de icke sina hundar, innan de förrut lagt dem i kalt watn, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 22.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Det ömkeligaste är at se då Lappen (både Fjäll- och Fiskare-Lapp) går at offra. Ty, då han kommer så när, at han ser rummet hwarest Guden bor, så tager han af sig mößan samt begynner buga och bucka sig, och då han kommer närmare intil, börjar han krypa på fyra fötter intil des han kommer intil stenen, hwarest han lemnar sina offer. Om han brukar derwid något tal eller andra &#039;&#039;complementer&#039;&#039; är mig okunnigt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Et besynnerligit offer är det som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; nämner, och som jag äfwen tyckes hafwa funnit några spor til denna tiden, nämligen at man undertiden gör Afgudabeläten, dem man straxt efter offrandet tillika med offren gräfwer ned i jorden&amp;lt;ref&amp;gt;Hwar wid dock &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; (pag. 111) litet mißtagit sig; ty under det han &#039;&#039;verterade Spirri Nilses&#039;&#039; ord: den de sedan tillika med benen i jorden nedergrafwa, uti hwilka synes wara någon twetydighet, och owist, om particula den skal swara emot stenen eller Afguden, har &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; gifwit Latin derpå: &#039;&#039;postremo rangiferum una cum ossibus defodiunt in terra; &#039;&#039; der likwäl &#039;&#039;Auctoris&#039;&#039; mening lärer förmodeligen wara: den de, nämligen Afguden, sedan tillika med benen etc.; åtminstone är det nu obrukeligt at Lappen offrar åt sina Gudar någon hel Ren.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har funnit allehanda beläten och bilder (äfwen under liknelse af Renar) jämte åtskillig slags offer i marken nedgräfde och öfwerhölgde. Jag har ock sedt dem gräfne blott under snön, samt hölgde med trän och ris, förmodeligen emedan de antingen för is eller sten ej sluppit ned med dem i sjelfwa marken. Det synes som skulle sådana offer wara &#039;&#039;déstinerade&#039;&#039; åt dem, som äro rådande under jorden, lika som de lägga på marken och hänga op i trän åt dem som äro på jorden och i luften regerande.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En omständighet mins jag mig än hafwa hört wid offrandet, nämligen at då Lappen går til och från offrandet, får han ej ens tala, då någon kunde möta eller eljest råka honom. Detta har jag ej sjelf sedt, men holler det så mycket troligare, som jag märkt huru en del Fiskare-Lappar, under det de äro på sina fisk-fängen, ei wilja tala; och om man kommer oförwarandes på dem, så fly de, som wildjur, undan, at de må slippa uplåta munnen. &amp;lt;ref&amp;gt;Det berättas, at i Lule-Lapmark har för 30 år sedan sig tildragit, at enär Pesten ibland Rendjuren begynt gå i swang, hwarigenom en stor myckenhet af dem bortdödt, hafwer en Lapman trägit och med all uptänkelig flit flera resor om dagen infunnit sig hos sin och grannarnes Afgud, som de hade i skogen, i mening at han skulle hjelpa honom. Men enär ingen bot derå fölgde, förelade denne Lapman sin Afgud en wiß tid med utlåtande, at om han wille blifwa ärad och dyrkad för en Gud, så skulle han åtminstone innom samma tid stilla sjukdomen; Men i annor händelse blifwa förbränd och aldeles utrotad såsom en bedragare. Den förelagde tiden gick til ända, och Rendjurs störtningen påstod lika fult. Lapmannen lät fördenskul sit gjorde slut gå i werkställighet medelst en stor stockelds görande ikring och ofwanpå Afguden, hwilken så mycket förr blef förderfwad, som hela Bylaget i många tider den samma med åtskillige feta saker smort, och således hade elden med honom en större kraft, än uti annor osmord sten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Just då detta påstod, blef Lapmannens förfarande hos Byamännen bekant, hwilka derföre mangrant sig på platsen instälte, och i fult upsåt wille dräpa uphofsmannen, samt honom, såsom försoning hos Gudarna, låta förbränna. Men han gaf deremot tilkänna, huru ofta och trägit, som han denne Guden på sina knän och med bart hufwud troligen tilbedit och om hjelp anmodat, samt ändteligen honom en wiß dag förelagt, at stilla fänads störtningen med tilsäjelse och hot, som förmält är. Och emedan han ingen hjelp åstad komma kunnat, ty har han honom med allan rätt såsom en bedragare förbrändt, jämte förmodan: at om han warit den rätta Guden, som gjort himmel och jord med alt hwad deruti finnes, så hade han wäl kunnat borttaga sjukdomen och altid friat sig för elds förtäring, hwarmed the uti ondska församlade Lapmän blefwo stillade, samt låto sig åtnöja med hwad fom skedt war.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 23.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna, utom deras Afguderi, hafwa jämwäl namn före at wara starke i hwarjehanda Truldoms konster, är en sak, som är så allmänt bekant, at nästan ingen, som hört detta folket nämnas, ju hollit Lapp och Trollkarl för &#039;&#039;Synonyma&#039;&#039;, eller et och samma ord. At ju mycken widskepelse fins hos detta folket kan jag ei neka; men tror dock at ryktet gjort deras konst til många delar större, än hon är. At all widskepelse fordomdags kommit ifrån Norden, har warit en gammal sägn, hwilket &#039;&#039;Herodotus&#039;&#039; skal hafwa gifwit de gamla Skribenter anledning at tro, som sagt at &#039;&#039;Skytherna&#039;&#039;, från hwilka en hop helgedomar sig utspridt kring hela werlden, hafwa fått de samma ifrån &#039;&#039;Hyperboreis&#039;&#039; etc. &amp;lt;ref&amp;gt;Conf. Plin. Hist. Nat. L. IV. c. 12.&amp;lt;/ref&amp;gt; At förtiga hwad en del Utlänningar weta förtalja om oß i Swerige, så är det bekant, at få af den gemena hopen i de södre &#039;&#039;Provincier&#039;&#039; äro, som ju tro, at man i Norrland är i alla Truldoms konster mycket öfwad. I deße länder, hwarest sådana konster äro mindre bekante än nästan på någon annan ort, har man samma tanka om Lapparna. Då jag kom til Ume-Lapmark hördes ej af sådant, utan man hölt före, at man i Lule-Lapmark sådant brukade. Deße sköto åter skulden på Finnarna, o, s. w. Dock hwad jag hos deße af något wärde i dy mål hört och funnit, skal kort blifwa berättadt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 24.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Uti Gelliware Församling, hwarest man kan räkna af Lappar til hundrade matlag, dem jag allesamman wäl känner, har jag ej öfwer par personer fått namn uppå, som blifwit holdne för sådana at de kunnat i detta målet något göra, Jag talar ej om dem, som brukat allehanda skrock och widskepelser, emedan sådant sker snart allmänt, utan blott om dem, som ibland Lapparna blifwit holdne för Trollkarlar, och som kunnat genom Truldom göra sin nästa något godt eller ondt. I hwad mål de kunnat göra godt har jag förr til en del nämt, och består förnämligast deruti, at de förmenas med någon läsning och andra medel kunna hjelpa någon til helsan. De blifwa altså af dem, som äro i nöd, besökte, hwilka tilstå, at deras hjelpmedel ibland hulpit, och ibland ej. Äfwen holla de det för en god Truldom, at de kunna göra igen hwad stulit är. Men ibland de många stölder, som skedt sedan jag kommit dit, har jag ej ännu hört någon enda på det sättet hafwa fått igen sit, ej eller kan någon påminna sig sådant hafwa skedt. Så hafwa de ock wißa läsningar emot Spökerien (&#039;&#039;æpparlockus&#039;&#039;), hwilka dock jämwäl brukas af dem, som ej äro Trollkarlar; men deße måste de hafwa lärdt af sina grannar, emedan man uti sådana läsningar undertiden fått höra klara Skriftenes språk ur Davids Psalmer och andra böcker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 25.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad den Truldomen beträffar, med hwilken man plägar tilfoga någon ondt, som är at sända skott på honom och hans kreatur, med mera sådant, så har jag ej hört någon berättelse, som jag kan säja om sådant kunna aldeles öfwertyga mig. At de undertiden hotas at göra hwarandra ondt, som dock är en ilslughet hos dem, deraf kan man ingen ting sluta, så länge man ej rönt at deras hot haft någon werkan. At man undertiden hört dem joicka och siunga några onda önskningar, som jag märkt ej wara olika &#039;&#039;Busræ&#039;&#039; önskningar i &#039;&#039;Herröds&#039;&#039; och &#039;&#039;Bosa Saga&#039;&#039;. Det kan ej eller göra något til saken: emedan man har exempel på dem, som hotat förtrolla den andra, och jämwäl med de wanliga Truldoms &#039;&#039;Formulairen&#039;&#039; önskat ondt öfwer honom, hans hus och egendom; dock dermed ej det ringaste uträttat. Den enda berättelse, som warit uti förenämde Församling af någon trowärdighet, skal hafwa tildragit sig 1741 om hösten, at då en wiß Lapp-hustru, som begärat af deß Far sin afledne Moders kläder, men fick icke, hotades göra honom skada, blefwo dagen derpå några och 30 Renar för honom förskingrade. Detta är alt hwad jag hört i dylika mål ibland det folk, som hafwa namn före at wara de alrawildaste. Sådana Trollpackor förmenas hos Lapparna hafwa lärdt konsten af de Swenske, emedan de til en del mäst warit någon tid wistandes på landet. Warandes ock beklageligit, at man wet Nybyggare, som blifwit hitsände ifrån Wermeland och andra södre orter, hafwa gjort sådana konster, som satt alla Lapmarkens Inbyggare i förundran.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 26.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Jag nekar ej, at Truldom kan brukas så wäl ibland Lapparna som andra folkslag, och mäst hos dem, som minst weta; emedan jag wäl wet hwad den onda Anden uti och genom otrones barn kan uträtta, och dristar för ingen del at draga de exempel och berättelser i twifwelsmål, som af så lärde, förnuftige och hederlige Män blifwit rönte&amp;lt;ref&amp;gt;Hwaribland jag ock kan räkna hwad en wiß prestman i en annan Lapmark för mig berättat, om hvilkens trovärdighet jag ei må twifla, nämligen at de genom Truldom pläga skada och döda hwars andras Renar, samt at de undertiden upmana hwarandra dertil, då den, som är swagare i konsten, ei får taga sådant illa op, om han blir wunnen, utan plägar hälre utlåta sig i dylika ord: »Nu min Bror, aldrig tänkte jag du hade warit så stark i konsten,« etc.&amp;lt;/ref&amp;gt; som hos Schefferum och andra berättes. Men jag har den tron, at den Högste ej någonsin tilstadt eller tilstäder, at deße konster blifwa så allmänt brukade, som man föregifwit. Ty, det är för mig obegripeligit, huru någon nation kunde blifwa beståndandes, hos hwilken et så grufweligit Trolleri föröfwes, som man för detta berättat om Lapparna. Hos deße har jag wäl märkt så många trätor och twistigheter, som hos annat folk. Med Truldom höres ganska sällan at de skada hwarandra, men wäl antingen medelst lag och rätt, eller hugg och slag. Om samma konster blifwit nu i de fläste Lapmarker mindre öfwade än förr, sedan man märkt, at de största Trolkarlar warit gemenligen de största stackare, är mycket troligit. Men det är wist, at de äro ganska få, som lägga sig deruppå: och då de samme något besynnerligit uträtta, så är det ibland dem så sälsamt och underliga, som hos oß. Och emedan jag således har orsak at tro, det en stor del, som blifwit talt om Lapparnas Truldom, warit blott grundadt på gemene mans lösa rykten och berättelser, så holler jag det för &#039;&#039;injurieust&#039;&#039; emot sjelfwa nationen at tilwita dem en sådan last, för hwilken en och an-nan ibland dem kan wara häftad, och til hwilken de gemensamt draga en sådan leda, som någon af oß. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 27.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; skrifwer&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 144. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt; om Trollknutarna, genom hwilkas oplosande de sjöfarande kunna få så starkt wäder och wind de wilja: &#039;&#039;Hippotades, qui dat pro munere ventos, Curvet ut impulsos utilis aura sinus. (Ovid)&#039;&#039; eller om et stags djeflar, som Lappen förwarar i en pung, ur hwilken han dageligen utsläpper en, och kallas &#039;&#039;Gan&#039;&#039;, hwilken skadar folk och boskap samt sönderbråkar hällar; eller om &#039;&#039;Tyre&#039;&#039;; eller at de med sin Truldom kunna komma skeppen på hafwet i deras häftigaste lopp at twär stadna och blifwa för alt wäder orörlige, samt mycket annat, som af gemene man kringföres, sådant är denna tiden ohördt på de orter jag warit i Lapmarken wistande. &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039;, som om alla deße saker ej fant något &#039;&#039;hodiernos&#039;&#039; &#039;&#039;Scriptores&#039;&#039;, af hwilkas Skrifter och berättelser han sig eljest betjente, mente sådant härröra deraf, at deße ej warit wid sjösidan wistande, utan woro &#039;&#039;homines mediterranei&#039;&#039;. Men om sådana saker blifwit den tiden bedrefne af Lapparna i Norrige och Wästersjön, emedan Norrske Skribenter i synnerhet &#039;&#039;citeras&#039;&#039;, så hade det i Pite- och Torne-Lapmarker ej kunnat wara obekant.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 28.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
En annan sak är det med detta folkets nästan kring hela werlden bekanta Spåtrummor (&#039;&#039;Gobdas&#039;&#039;), dem jag wäl ei ännu fått se i Lapmarken, men måste dock tilstå, at de på somlige orter torde ej ännu aldeles wara komne ur bruk, eller förglömde, ändock man för de skarpa &#039;&#039;inquisitioner&#039;&#039;, som derwid blifwit gjorde, ej widare, än i löndom dermed omgår. De som sådant bruka, göra det i sådan tysthet, at näpligen deras eget folk få weta derutaf, emedan de weta det kommer på lifwet an, och at de af andra, som sådana ej bruka, lätteligen kunde blifwa angifne. Och detta är orsaken, hwarföre ei eller någon dristar sig at dem och de &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039;, man derwid brukat, redigt beskrifwa. Jag kan således ej med någon trygghet härom yttra mig widare, än hwad jag af allmänna rykten fått förnimma, nämligen, at de bruka dem för orakel, i det de, i anseende til de figurer deruppå äro målade, förmena sig kunna få weta hwad som tildrager sig på fjärran orter, om deras Björn- och djurjagter skola wäl lyckas, hwaraf wiße sjukdomar äro timade, och huru de kunna botas&amp;lt;ref&amp;gt;I detta målet wet jag exempel på en wiß Lapp i Nederbyn, som fastnade för en tid tilbaka i en swår sjukdom, och rådfrågade sig fördenskul med sin Trumma. Och emedan under &#039;&#039;operationen&#039;&#039; lotten föll på en af hans bästa Renar, lät han straxt slagta honom, i mening och hopp at få på det sättet sjelf lefwa. Men det liste ej, emedan han måste straxt derpå i egen person sjelf dö.&amp;lt;/ref&amp;gt; på hwad sätt och med hwilka offer de wißa tider kunna bäst behaga sina afgudar o. s. w. Ty emedan de hafwa i alla sådana händelser wißa och särskildta märken målade på Trumman, inbilla de sig få säker och tilförlitelig kundskap om alt, sedan deras ringknippa under wißa sånger och slag på Trumman medelst en hammare, som är gjord as Renshorn, på et wist märke eller figur stadnat. Detta skulle jag anse för et gyckelspel eller en blott widskepelse utan effect och werkan, om icke Lappens beswimande, som med så många säkra och ofelbara witnens besannande blifwit rönt, tyktes hafwa något besynnerligit med sig, efter man säger at han under sit slående och sjungande faller ned som wore han död på jorden, och wid upwaknandet wet berätta hwad på fjärran orter skedt och annat, som han begärt få weta. Men detta händer ej androm, än dem, som hafwa namn före at wara Trollkarlar och äro således med den Onda Anden i en närmare bekantskap och förbindelse. Ty, de andre, som bruka deße &#039;&#039;instrumenter&#039;&#039;, hafwa dem blott som medel at få weta något hemligit&amp;lt;ref&amp;gt; Det säjes at för 40 år sedan, skal det tildragit sig i Lule-Lapmark, under påstående upbörds stämning, at en Lapman om en aftonstund kommit til Lapfogden, och sig beklagat, huruledes en af des grannar, som han ock namngifwit, för honom bortstulit något Silfwer, men hade dock dertil intet laga bewis. Fogden lät fördenskul följande dagen sammankalla de Lapmän af bylaget som wore wid marknadsplatsen, och bestodo af 10 eller 12, samt anstälde ransakning på följanjande sätt:&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Fogden lät ställa et bord ut på marken, och Lapmännen rundt deromkring, förkunnande derpå, at han om den angifne stölden ransaka skulle, och satte &#039;&#039;Compassen&#039;&#039; midt på bordet, hwilken han kallade sin Spåtrumma, och gaf de närwarande tilkänna at sedan han trillat &#039;&#039;Compass&#039;&#039;skifwan ikring, skulle det derpå utsatte teknet, som bestod af en fogelfjäder, stadna gent emot Tjufwen. Så snart skifwan stannade, och teknet wiste, efter fogdens förut gjorde tilställning, midt på den angifne Lappen, begjärte han få sjelf å nyo trilla om skifwan, både andra och 3die gången; men bägge gångarne hade teknet ock en lika utvisning, hvilket icke allenast uträttade så mycket, at Tjufwen tilstod sin utöfwade stöld, utan ock infant sig natten derpå hos Fogden med begäran, at få köpa des Trumma, som han förmärkt wara långt starkare än hans. For Compassen böd han ock ansenlig betalning.&amp;lt;/ref&amp;gt;: hwilket förekommer mig som wåra Kast-böcker eller Lyckohjul, som wäl äro af förståndigt folk för ro skull gjorde, men ofta af de enfaldige til widskepelse brukas. Den som åstundar utförligare sammanhang häruppå, finner sådant hos &#039;&#039;Schefferum&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. Cap. IX.&amp;lt;/ref&amp;gt;, emedan jag, som ej ens fått se dem, dristar ej eller widare beskrifwa dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 29.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
I somlige Lapmarker har man wetat berätta om den konsten at göra det den andra måste löpa Warg, ändock sådant på de andra och mäste ställen är ohördt. För några år tilbaka berättade en Lapp uti en wiß Församling för sin Själesörjare, at då han skulle taga skinnet af en Warg, fann han under huden et Tenbälte samt pung och knifslidor. En annan berättade för många år, äfwen för Häradshöfdingen i orten, at en wiß man kommit och bedt honom om förlåtelse, at han året tilförene, såsom Warg, dräpte tre Renar för honom, det ock denne sig påminte. Jag wet, at en sådan sak holles ibland de lärde &#039;&#039;inter paradoxa&#039;&#039;. Jag har sådant ej sedt. Men är det sant, så lärer det wara den Ondas gäckeri, hwarmed han bjuder til at apa efter Skaparens underwerk på &#039;&#039;Nebucadnezar&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 30.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Af gammalt hafwa Lapparna brukat åtskillige widskepelser med sina döda. At de undertiden offrat några år Renar til deras åminnelse, blir äfwen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 317.&amp;lt;/ref&amp;gt; förmält, som berättar&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 117.&amp;lt;/ref&amp;gt; dem holla sina döde såsom &#039;&#039;Deos minores gentium&#039;&#039;, och således offra deße &#039;&#039;manibus&#039;&#039; såsom sina andra Gudar. De döda, eller deras manes, berättar han kallas hos Lapparna &#039;&#039;Sitte&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt; Hwilket lärer komma af en orätt version af de orden &#039;&#039;maite verro jabmike sitte&#039;&#039;. Ty da man gifwit deruppå et sådant Latin, &#039;&#039;quodnam sacrificium poscitis manes? &#039;&#039; så kunde det synas som woro sitte och &#039;&#039;manes&#039;&#039; swarande emot hwarandra. Hade &#039;&#039;Anonymus&#039;&#039; skrifwit: &#039;&#039;Quodnam sacrificium, manes, poicitis? &#039;&#039; så hade &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; förmodeligen ej misstagit sig, ehuru det dock eljest synes antingen wara mindre &#039;&#039;accurat verteradt&#039;&#039;, eller de Lapske orden orätt utförde.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har ej annat ord hört uppå de döda, än &#039;&#039;Jabmig&#039;&#039; eller &#039;&#039;æppar&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Undantagande &#039;&#039;rauke&#039;&#039; det de bruka likasom wi det ordet salig om de döda, Til exempel &#039;&#039;attjam rauke&#039;&#039;, min salige fader.&amp;lt;/ref&amp;gt;, (så kalla de barnen, som dödt utan döpelse), och Lapparna hafwa jemwäl tilståt det man undertiden en lång tid brukat offra åt dem. At de eljest haft sälsamma tankar om dem, har jag märkt dels derutaf, at när de swept dem, hafwa de sedt noga efter om swepningen wälbetäkt hela kroppen, föregifwande at själen, om kroppen ej wore wäl omswept, skulle slippa bort, dels emedan de på somliga ställen brukat lägga tobak, yxa, några torra stickor samt eldsaker, etc. uti Likkistan, I Åsele Lapmark blef man för en tid sedan warse sådana saker, då man wid Kyrkan af en händelse komat byta om Likkista. I Kaitom har det warit brukeligit, at när den dödas slägtingar eller goda wänner farit förbi de ställen, på hwilka de haft sina Lik obegrafna, hafwa de kastat åt dem et stycke tobak. För en gammal widskepelse kan det ock räknas, at de somligstädes pläga nedergrafwa med Liket de kläder, i hwilka någon blifwit död, samt merendels förtära den Renen wid grafölet, med hwilken den döde blifwit förd til grafwen, som ock sedermera des ben i jorden begrafwa.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hurudan tanka de eljest haft om sina döda har jag kunnat sluta af en wiß Laps utlåtelse öfwer en man som dödde i sin bästa ålder. Gud hade ej, sade han, så snart tagit en sådan man til sig, om han honom ej behöft och haft arbete, at sätta honom göra. Det är ock wist, at aldrig sättes den Ren för oket mera, som dragit en död til grafwa. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 31.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At de jemwäl på många ställen bruka allehanda skrock med djur- och fiskefången, utom de Afgudiske konster jag tilförene nämnt, har man tid efter annan försport. En trowärdig Bonde på Landsbygden berättade, at då han för en tid tilbaka hade en Lapp i sällskap då han wille skjuta en Björn, blef han, sedan de fått djuret, tillika med de andre följeslagare af samma Lapp warnad at ej smörja sina skor med denna Björnens ister, med föregifwande, at der han det gjorde, skulle en Björn taga lifwet af honom. Deße, som ej wille tro Lappen, gjorde twärt emot hans förmaning. Hwarpå hände, at samma Lapp året derefter, under det han gick wall, måste ej allenast för en Björn sätta lifwet til, utan ock blifwa af honom i grund opäten. Om detta är sant, hwilket dock samma Bonde betygade, måste det utan twifwel hafwa härkommit af någon djefwulsk förpliktelse, den han sig tilförene underkastat. Eljest kan jag ej dertil gifwa skäl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 32.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Iöfrigit är det wist, at detta folket, hälst wid Björnjagter, bruka många &#039;&#039;Ceremomer&#039;&#039;, om hwilka hwarest de tagit dem, antingen af sina grannar, eller sjelfwa updiktat dem, är owist. Man wil ej nämna om Spåtrumman, af hwilken de betjent sig at få weta om deras jagt skulle lyckas eller ej, emedan derom något tilförene är nämnt, utan de hafwa derwid wißa joikningar och sånger, dem de bruka dels då de dräpit Björnen och under det de föra honom hem, dels då de komma fram, samt äta op honom, etc. hwilka wisor äro af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; til en del beskrefna&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 233. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt;, ändock man tror, at deße wisor äro i Lapmarkerne något &#039;&#039;variable&#039;&#039;. Då de draga honom utur sit bo eller hide, pläga de piska honom med ris, och den som är baneman slår gemenligen en Mäßings nagla uti sin byßa, eller hänger han något sådant märke på sin hals, det han bär en lång tid antingen som et heders tekn at han giort en så berömlig gerning, eller af någon widskepelse, kan jag ej wist säja. Besynnerligit är det, at de uti sina wisor ibland annat aflägga sin tacksäjelse hos honom, at han låtit dem dräpa sig och ej gjort dem skada: samt at deras hustrur måste wid hemkomsten tugga Albark och spotta dem i ansigtet, sjunga segersånger, samt skynda sig ut genom den rätta dören, under det de komma sjelfwe in genom heligdören. Björnen koka de på somliga ställen op merendels på en gång, och byta sedan köttet; men hufwudet koka de helt och hollet, samt förwara wäl hufwudskålen och benen, som skola begrafwas, och om en hund drager bort något ben, så måste han sätta sit ben i stället, lika som förr är talt om offren. En del tilstädja ej sina hustrur och barn äta af köttet. Somlige tillåta sina hustrur at äta deraf, åtminstone wißa delar, men det skal ske genom en Mäßingsring, den de sätta för munnen. Somligstädes plägar man gräfwa ned ej allenast, som förr mäldt är, hufwudskålen och benen, utan jemwäl et par skidor, hyfwel, knif, et stycke Mäßing, etc. hwarmed han utan twifwel skal hjelpa sig fram i den andra werlden. Ömkeligit, at deße människor wilja änteligen tro det Björnen skal upstå och lefwa efter döden, när de likwäl äro sjelfwe nog twifwelaktige om deras egen upståndelse, ändock de undertiden säja sig tro, at de efter döden skola lefwa, eller, efter deras ordasätt, wandra i den andra werlden. Hwad öfrigit härwid wore at berätta, och som af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; på anförde ställe blifwit widlyftigare omtalt, går jag för kortheten skul förbi. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 33.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Så har det ej eller hos Lapparna varit obrukeligit at lämpa både Guds dyra ord och jemwäl wåra Christeliga helgedomar til sina widskepelser. Jag har tilförene något nämnt om deras läsningar, som til en stor del befinnas wara tagne ur Guds heliga Ord, men genom deßas widskepliga bruk skändeligen mißbrukade. Jag wille tro, at de tagit de maneren til at korßa sina Afgudabeläten, etc. af bilderna, som de sedt uti wåra Swenska Kyrkor, som jag ock har hollit före, at de Fartyg de pläga hänga op i trän, äro efterdömen af de Skepp, som man plägar hänga op i somliga Kyrkor på landsbygden och jemwäl i Lapmarken, ändock jag finner &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; hafwa andra tankar derom&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 119.&amp;lt;/ref&amp;gt;. I Jockmocks Kyrka war för en tid mycket i bruk, at man hemligen bar in en hop byltor och slarfwor af allehanda slag, dem de stoppat under wäggarna och i holen wid Kyrkogolfwet. Men sedan deras Capellan lät söka op alla deße gömslor och för deras ögon offenteligen bränna op dem, har man ej hört widare deraf. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 34.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom hittils omtalte Lapparnas Afgudar och widskepelser, kunde man ännu upräkna en hop af mindre wärde, der ej detta gjorde tilfyllest at wisa, det tilståndet i somliga Lapmarken är ännu nog beklageligit. Man kan ej eller neka, at de ju uti alt detta äro, som i tungomål, seder och opförande, fins emellan olika och skiljaktige: och jag har märkt at de nu mera, sedan Guds hel. Ord begynt wisa sin werkan ibland dem, mycket kommit i oordning med sina konster, hwaraf är skedt, at man nu har swårare före at komma under wädret med sjelfwa sammanhanget af deras Afgudatjenster, än fordomdags. De som ännu lefwa i sit mörker kunna ej bewekas at rätt beskrifwa sina konster, eller drista de det göra. Och de, som fått smak af Christendomen, blyas merendels wid at tala om sådant; hwaraf händt, at då jag fått se ögonskenliga märken til något dylikt, hafwa deße sökt ej allenast at förtiga det, utan ock al wända det til andra ändamål. Jag har just ej eller warit så mycket angelägen at utspana deras werk, efter jag sedt man kunde ingen nyttig sanning upfinna, om man än wiste et noga sammanhang på hela deras Afgudatjenst, ej eller någon nytta dermed skaffa, emedan det fast nödigare är, at häfwa otron och mörkret ur deras hjertan och sinnen, då det öfriga lärer af sig sjelft, med Guds hjelp, småningom förswinna, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 35.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Imedlertid får man mer än ofta förundra sig, då man hörer en del af detta folket så redigt och förnuftigt tala och utlåta sig om alt annat, men i sin Afgudatjenst bära sig så oförnuftigt åt. Hwaraf man har tilfälle at utröna huru djupa rötter en wedertagen widskepelse och wane kunna hafwa i en människas hjerta. Och, emedan jag sedt Nybyggare, som warit så wäl för sig komne, at de läst i bok, samt haft både Bibel och andra andeliga böcker, men genom omgänget med Lapparna blifwit bögde til en hop af de upräknade widskepelser, dem de brukat utan eftertanka och blott af en wana samt naturlig räddhoga för landsens helgedomar, har jag haft tilfälle at göra öfwer detta folket den anmärkning, at det lärer både falla swårt och gå långsamt til, innan man får alla deras widskepelser ifrån dem. Imedlertid är på de fläste ställen en god begynnelse gjord, och i anseende til Guds heliga Ords dageliga tilwäxt och förökelse i denna werldenes del, har man at trösta sig dermed, at ändock sådant för människom är omöjeligit, så äro för Gudi all ting möjelig&amp;lt;ref&amp;gt;Matth. 19: 26.&amp;lt;/ref&amp;gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på svensk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Pehr Högström]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84510</id>
		<title>Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84510"/>
		<updated>2026-08-07T05:50:26Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser]] !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Pehr Högström.jpg|thumb|200px|&amp;lt;center&amp;gt;Pehr Högström (1714-1784)&amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Pehr Högström&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
1747&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af &amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrifning Öfwer de&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &#039;&#039;&#039;til Sweriges Krona lydande Lapmarker&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 1&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
EHuru nu mera alla Swenska Lapmarker bekänna sig til det Christeliga namnet, och äro jämwäl til en stor del uti deras Christendom emot mångas förmodan rotade och grundade, som man framdeles på sit ställe får omröra; så måste man dock på många orter i deße Länder ännu finna så mycket mörker och vilfarelse, at man föga Christligt kan märka hos dem, då man tager undan at de äro döpte och at de med munnen bekänna sig för Christne. Häraf sker, at på de ställen, hwarest et mindre antal af nitälskande Prestmän warit, eller der man för orternas aflägsenhet hwarken haft tilfälle at något oftare få dem til Guds hus, eller sjelfwe hunnit med at så ofta, som kunnat behöfwas, besöka dem, finner man många hedniska aflefwor och widskepelser, ja ock uppenbarligit afguderi och belätens tilbedjande, som lärer skönjas af det, som jag i detta Capitel beslutit at korteligen omtala.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sådana hedniska seder och opförande wilja de så mycket swårare låta förmå sig at aflägga, som denna Nationen är benägen at hysa ganska stor wördnad och höga tankar för sina gamla Förfäder, hollande gemenligen alt hwad de gjort och brukat för godt och lofligit. Och, som de gemenligen holla de äldre tider, förr än Christendomen blef hos dem fortplantad, för bättre och lyckligare, än de närwarande, samt deras Förfäder för rikare och mera wälmående, än de sjelfwe nu; så wet jag mig hafwa träffat dem, som beklagat at deras konster och widskepelser nu förfallit, emedan de hade frukten deraf, nämligen fattigdom och en tilstundande allmän olycka, för ögonen, föga annorledes, än Judafolket bemötte Jeremiam. &amp;lt;ref&amp;gt;Cap. 44: 17, 18.&amp;lt;/ref&amp;gt; I hwilket mål jag beklagar mig måste berätta om detta folket hwad som fordom sades om de Samaritaner, nämligen at de fruktade HERran och tjente likwäl afgudomen&amp;lt;ref&amp;gt;2. Reg. 17: 23.&amp;lt;/ref&amp;gt;. De äro döpte och bekänna sig til det Christeliga namnet, men bruka dock hemligen sina asgudiska konster och hedniska åtbörder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 2&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Om deße saker, nämligen Lapparnas truldom, widskepelser och afguda-tienster, har jag mycket hört och sedt både talas och skrifwas. At ock berättelserna om sådant äro undertiden nog skiljaktige, har jag äfwen i akt tagit, som kommit antingen af osanna rykten, eller ock, som mycket troligit är, af sedernas och manerens skiljaktighet i åtskilliga Lapmarker. För samma orsak har jag i dy mål ej dristat anföra något lånt antingen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; eller andra, som sådant beskrifwit, utan blott hwad jag med egna ögon sedt, eller af trowärdigt folk, besynnerligen &#039;&#039;testibus oculatis&#039;&#039; hört berättas, om det, som nyligast skedt i dylika mål: och det i Kaitom Församling, såsom et folk, som jag funnit med all rätt bära det namn de fått, nämligen at wara i Christendomen minst för sig komne bland alla Församlingar i Lapmarken, I hwilket afseende min Läsare ej får undra, om jag kommer at tala om sådant, som antingen hos andra ej finnes eller ifrån deras berättelser något afwiker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 3.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså förnämligast deras Afguderi beträffar, så har jag märkt at de bära sig mycket likt åt med andra hedniska Nationer i det målet, at ehuru de ärkänna en Öfwer-HErre och Gud öfwer alt, som de kalla &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Hwilket ord, utom den bemärkelse de nu som Christne hafwa deruppå, ej så egenteligen swarar emot Deus som fast mer emot &#039;&#039;Jupiter&#039;&#039; hos Latinerna.&amp;lt;/ref&amp;gt;, så hafwa de jämwäl en hop andra naturer, dem de dyrka och tilbedja, en del såsom onda, hwilka kunna tilfoga dem ondt, endel som goda, hwilka kunna göra dem godt; finnande sig föranlåtne at med lika fog dyrka dem bägge, de förra at blidka och förmå til at ej tilfoga dem det onda, och hos de sednare at komma i en god åtanka, på det de af deras wälgörande ständigt måge wara delaktige.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 4.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Som hufwudet för deße goda naturer är &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; som sagt är, så har jag ock blifwit warse, at de werkeligen holla &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; för en hufwudman för de onda, Ty, emedan detta namnet &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; ej är något nytt ord, utansådant som de äfwen brukat, innan någon af dem fått smak af den Christna Läran, så hafwa ej eller alla Lappar ännu fått deruppå samma begrep. De som ega någon kundskap om Christendomen, hafwa derom samma tankar, som wi om den Onda andan. Men de öfrige hafwa i sjelfwa werket haft deruppå et sådant begrep, som de gamla hedniske Nationer om sit onda &#039;&#039;principio&#039;&#039;, som de mente wara lika ewigt med Gud. Detta sluter jag af de berättelser jag på sit ställe til en del nämt, nämligen &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; war i råd med Gud eller &#039;&#039;Jubme&#039;&#039;l då werlden skulle skapas, och at jemwäl han war orsaken at intet alt blef så godt, som &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; wille hafwat. Och at han jemwäl täflar med Gud om Allmagten, har man af andra deras berättelser förnummit. En wiß Lapp har, utom annat, wetat tala om en tid, da &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; gjorde sig kädjor af järn, hwarmed han bandt &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;, samt kastade öfwer honom et stort berg, då &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; låg under berget, utan at slippa derifrån. Sedan bandt &#039;&#039;Jubmel Perkel&#039;&#039; och kastade et berg öfwer honom. Men den Onda slet sig lös, så at stenar och dam foro himmels högt, o. s. w. Om uti alt detta afbildas någon strid emellan deras förmenta Stamfader &#039;&#039;Jumi&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jumo&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Se Scheff. Lappon. pag. 43.&amp;lt;/ref&amp;gt; och någon deras fiendsman, Birkal, etc. kunde någon gißa, men emedan ingen Christen kan hysa så nedriga tankar om wår Allswoldige och härlige Gud, ej eller så höga om den orena Andan, så skönjes nogsamt, at både &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; och &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; hos de fordna Lappar och jemwäl ännu hos de klentrogne kunna räknas för deras Afgudar. Det skönjes ock tillika, at de ej warit frie ifrån &#039;&#039;Anthropomorphismo&#039;&#039;. Och emedan de hafwa tilägnat den Onda jämte Gud en så stor magt, så undrar man ej, om de, som andre Hedningar, sökt på hwarjehanda sätt at blidka denna Onda andan, på det han ej måtte tilskynda dem så mycket ondt, som han eljest wore i stånd at tilfoga dem. Det är altså nödigt för Lärarena i Lapmarken, det de beflita sig om at redigt &#039;&#039;evolvera notiones Dei &amp;amp; Diaboli&#039;&#039; efter wår Christeliga &#039;&#039;Religion&#039;&#039;, på det det arma folket under deße namnen ej måge blifwa bedragne och förwillade.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 5.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Jag har tilförene förmält huruledes Lapparna på den ort jag wistats hollit före, at Gud omedelbarligen låter höra sig, då åskan bulrar. Men jag har ock märkt at en del holla den, som förrättar sjelfwa actum, eller bulret för et lefwande ting och en särskild natur, &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; kallar det &#039;&#039;Thor&#039;&#039; eller &#039;&#039;Tiermes&#039;&#039;, som Lapparna eljest kalla &#039;&#039;Aijeke (Aja, Atja)&#039;&#039;, som det ock hos oß blifwit kalladt både Thor och Storfader. Hos mina Lappar har jag märkt, at de holla det för et särskildt wäsende ifrån Gud, och jemwäl sådant, som är både godt och ondt, emedan denna naturen, efter deras berättelse, blifwit af &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; stjälandes skapad i en stenklippa, utan at Jubmel skulle få weta derutaf; men sedan &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; eller Gud fick det samma weta, gick han dit, samt hämtade ut och födde op honom, Och emedan denna Thorgubbe är således den Ondas barn, men Guds fosterson (efter deras eget ordasätt), så är han både god och ond; warandes hans förnämsta och egenteliga göremål at döda och förgöra alla Troll och spökerien, som ock deras &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, hwarom framdeles skal talas, ofta af åskan blifwa rörde, hwilket han, efter deras mening, gör med sin boga, Regnbogen, som de kalla &#039;&#039;Ajanjokßa&#039;&#039;, eller Storfadrens boga. Och emedan han dermed gör människorna godt, at han utrotar deße Trollskaper, hwilket de finna sig pliktige at erkänna, hälst han ock i annor händelse, besynnerligen då han rörer deras helgedomar, kan göra dem skada, så bör han jemwäl räknas ibland deras fordna Afgudar. Men eliest har jag åter af andra Lappar fått inhämta om samma person följande händelse; at då en flicka hade i skogen satt sig wid et trä, kom den Onda och bad henne lägga torr Tjäruwed i sin Mudd, den hon hade under hufwudet: men när han denna weden itändt och hon blef warse at denne hade horn, wardt hon förskräkt och skulle fly, men slapp ej undan hans wåldsamhet, hwaraf hon blef hafwande och födde en son, som ouphörligen gret och wiste sig orolig. Gud kom och tog barnet med sig op i skyn, samt frågade hwilkom det wille wara til hjelp, anten sin Far eller Mor? Barnet swarade sig wilja hjelpa Modren och förfölja Fadren med all sin slägt, det han ock nu gör, far i luften, klyfwer berg och slår eld i trän, då de göma sig under dem, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 6.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna ock trodt på någon, som de kallat &#039;&#039;Saracka&#039;&#039;, har den nitälskande Danska Läraren &#039;&#039;Thomas von Westen&#039;&#039; för detta berättat, och jemwäl den samma beskrifwit. Det är wist, at man i somliga Lapmarker brukat det ordet &#039;&#039;Saragads&#039;&#039; för et &#039;&#039;Nomen Appellativum&#039;&#039;, i stället för &#039;&#039;Creator&#039;&#039;. I Kaitom har man andra ord på skapare och skapa, nämlipen &#039;&#039;Seunedie&#039;&#039; och &#039;&#039;Seunedet&#039;&#039; men Sarak är ej eller obekant, emedan det händt, at då man frågat dem hwilken som skapat werlden, har en del swarat Sarak. Jag har om denna person af Lapparnas mun ej kunnat få något redigt begrep. Men efter berättelserna af andra har jag funnit dem holla honom nästan som en &#039;&#039;naturam naturantem&#039;&#039;, dock särskild ifrån Gud, som werkar wid människors och andra kreaturs födelser, deras trefnad och bibehollelse, etc. och lärer altså äfwen kunna räknas ibland deras gamla Afgudar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 7.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Utom deße förenämde Gudar, som jag ej märkt dem hafwa under några bilder eller beläten tilbedit, har jag ock tid efter annan i akt tagit, at de hafwa jemwäl en hop andra &#039;&#039;genios&#039;&#039;, halfgudar eller något dylikt: wetandes jag ej huru stor ära de göra dem, eller under hwad wärde och &#039;&#039;Character&#039;&#039; de blifwa af dem holdne. Det wet jag, at en del föreställa sig sådana, som äro regerande dels i luften, dels på jorden, dels under jorden, dem de finna sig pliktige at på wist sätt hedra och wörda. Ibland hwilka jag ock kan räkna dem, som de mena ej allenast wara regerande wid hwart och et stånd och lefnadssätt, utan jemwäl wid alla tider och månader i året, o. s. w. En af detta sista slaget har jag märkt dem hafwa på &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad, som de kalla &#039;&#039;Kuowa manno:&#039;&#039; äfwen för Julhögtiden, som de kalla &#039;&#039;Jaluoherra&#039;&#039; (Julherren), samt Julaftonen, som de kalla &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; eller &#039;&#039;Druetta&#039;&#039; (Drott). Hwad &#039;&#039;Jauloherra&#039;&#039; är för en person kan jag ej wist säja, så framt de ej af en Hednisk &#039;&#039;κακοζ ηλια&#039;&#039; derunder förstå wår Frälsare. Men &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; torde wara någon af deras eller wåra fordna Drottar, som gjort dem något godt, eller ock snarare ondt, emedan man af det, som framdeles skal berättas, nogsamt ser, at han hos dem blir dyrkad, som en annan &#039;&#039;averruncus&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 8.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At de ock jämte deße hafwa werkeligen, som andra Hedningar, tilbedit Afgudabeläten, är beklagligen rönt. Ty at någon nation skulle denna tiden tibedia stockar och stenar, har iag näpligen welat tro, innan jag i denna Lule-Lapmark tid efter annan fått med egna ögon se sådana styggelser. I Jockmocks Prestegård förwaras trenne sådana beläten, tilhugne med yxa af rötter under liknelse af människor, hwilka om år 1738 blifwit tagne af en Kaitom Lapp, som inför Häradsrätten sedermera bekände, huru han med bugande och tilbedjande fallit dem til fota. Den ena kallade han &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039; och war den största. Om de andra, som woro smärre, &#039;&#039;repræsenterade&#039;&#039; hans hustru, barn eller drängar, är mig obekant. Jag har jemwäl sedermera tid efter annan flerestädes under mina resor blifwit warse sådana beläten wid deras offerlafwar, om hwilka framdeles skal talas, warandes ei annat, än rötter merendels af Björk, dem de wändt op och med yxa tiltälgt som et hufwud, utwisandes sjelfwa stommen eller stubben det öfriga af en kropp med fötterna, Deße stå antingen ständigt på sina wißa ställen, och blifwa dock årligen med offer besökte, då Lappen kommer at ligga dem så när, eller upsättas de hwart år höstetiden merendels på de rum, der de slakta sina Brun-Renar: eller äro de ock på stora berg och högder upreste, der de af en större myckenhet Lappar blifwa besökte och hedrade. Hwaraf skönjes, at af deße Afgudar måste gifwas åtskilligt slag, blifwandes en del ansedde för Landsgudar, dem wißa Lappar wid något tilfälle åt sig sjelfwa i synnerhet uprest: hafwandes jag ock förnummit, at de undertiden göra woldswerkan på hwars andras Helgedomar, hwaraf jag såg prof om wåren 1742, då en häftig fiendskap upkom emellan twänne Lappar, emedan den ena hade huggit sönder hornen och benen, som den andra hade åt sina gudar på en lafwa wid sit kojeställe uprest. Om alla förenämde Trägudar heta Storjunkare, kan jag ej försäkra; men at jag ofta under mina resor sedt dem på åtskilligt sätt gjorde, kan jag ej neka. At ock Lapparna sjelfwa kalla dem så wäl som sina Stengudar undertiden Passe&amp;lt;ref&amp;gt;Detta ordet &#039;&#039;Passe, Basse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Bisse&#039;&#039; brukas nu af Lärarena i somliga Lapmarker i stället för &#039;&#039;Sanctus&#039;&#039;. Men i sjelfwa werket hafwa Lapparna förståt dermed sina Afgudiska helgedomar. Om det är i någon slägtskap med de gamla Swenskars &#039;&#039;Buse, Bjesse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Basse&#039;&#039; (Se &#039;&#039;Rudb. Atlant. Tom. pag. 448&#039;&#039;), hwarmed de förståt den Onda sjelf, lemnas til andras bedöme.&amp;lt;/ref&amp;gt;, har jag jemwäl tagit i akt. Det är ock märkeligt, at de Trägudar jag sedt, hafwa mäst öfwer alt warit korßade, samt med blod öfwerstrukne. I Kimi Lapmark och Trinnäs berättar man, Lapparna hafwa på Fjällen dyrkat en Afgudinna uti en Trästubbe eller eljest uti et Träbeläte, som de kallat &#039;&#039;Wiros-Acka&#039;&#039;. Denna hafwa de likasom Latinerne Dianam hollit för et Skogsrå, samt henne offrat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 9.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
På den orten i Lule Lapmark, hwarest jag warit wistande, äro i synnerhet deras Stengudar mycket gängse och allmänne. Om ock deße &#039;&#039;repræsentera&#039;&#039; Storjunkaren eller någon annan, är mig jemwäl okunnigt. Men jag har ej hört dem af Lapparna annorlunda kallas, än Passe, nämligen sjelfwa ställen; men Stenarna kalla de &#039;&#039;Säite&#039;&#039;. På dem har jag just icke tagit i akt någon särdeles skapnad efter någon människa eller djur, utan de hafwa warit sådana, som naturen tyckes sjelf hafwa gjort dem; men hafwa dock merendels en sälsynt skapnad, som &#039;&#039;petrisicater&#039;&#039;, krusiga och knottriga. En del Lappar äro aldeles i den tron, at deße stenar hafwa lif och kunna gå: warandes ock undertiden flere på et ställe upreste. Gemenligen finnas de ligga wid bergsändar, wid uddar af Träsk, på Holmar, wid Forßar, eller andra helgade orter: wetandes ingen, hwilken som lagt dit dem, eller när de kommit dit: utan man har welat inbilla mig, at deße ställen blifwit dem inrymde redan i första Skapelsen, o. s. w. En stor myckenhet af sådana finnes i en del Lapmarker, ändock man har swårt före at få se dem, emedan ej gärna någon Lapp åtager sig at följa någon dit, af fruktan dem torde wederfaras något ondt: som de hafwa at beropa sig på mångfaldiga exempel, huru de blifwit angripne til lif och helsa, som deße ställen welat ohelga eller förstöra. Jag wet ock en wiß Nybyggare, som igenom det han dristade angripa och förderfwa en hop sådana stenar, berättat sig mistat sin helsa och krafter, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 10.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Deße Stenars magt plägar man wärdera efter myckenheten och antalet af dem som dyrka dem och offra wid dem, Om så händer at man öfwergifwer offra på dem, så mista de ock sin magt, kunnande sedan göra enom hwarken godt eller ondt. Och sådana magtlösa samt af sig komna gudar, har man ej swårt före at få se, emedan ingen fruktar widare för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwaruti deras magt egenteligen består, kan jag ej säja. Men at Lapparna förmoda sig både godt och ondt utaf dem, sluter jag af deras berättelser derom. En trowärdig Nybyggare, som såg huru en wiß Lapp offrade hufwudet, föttren och wingarna af en Tjäder på en bekant sten wid &#039;&#039;Sagga guoika&#039;&#039; ej långt från Gelliware, frågade honom, til hwad ända han sådant gjorde? Då Lappen skal hafwa swarat, det skulle utaf alt detta wäxa andra och nya foglar igen, dem han skulle få skjuta. Och emedan de göra löften åt deße stenar, då antingen folk eller kreatur sjukna, sluter jag at de tro dem om til at hafwa helsa och sjukdom, lif och död i sit wold. Men at de ock förmoda sig ondt utaf dem, sluter jag af en wiß Laps egen berättelse, som tilstått, at då han för några år sedan kom oförwarandes wid sin flyttning at gå för när intil en sådan &#039;&#039;Säite&#039;&#039; wid &#039;&#039;Käppowoma&#039;&#039; (et Nybygge til 3 mil norr om Gelliware), och trädde öfwer udden der stenen låg, så nära intil honom, at han kom på sjelfwa fjäten eller wägen, som stenen (&#039;&#039;si diis placet&#039;&#039;) hade längst efter landet öfwer til en udde midt emot, lofwade han, wid det han blef sådant warse, offer af Ox-Renar, Wajor, Får, Getter, etc. Men kunde likwäl dermed icke blidka honom, emedan Wargar kommo samma natt ihop med hans Renar och gjorde honom en ansenlig skada.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 11.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Wid en Sten ej långt söder ifrån Gelliware, som för detta warit Nederby-Lappars &#039;&#039;Stuor amus Passe&#039;&#039; och alrastörsta helgedom, likasom stenen på &#039;&#039;Aran oiwe&#039;&#039; warit Kaitoms Lappars, ligger en stor Järnyxa, som ingen rost skal kunna bita uppå. Samma yxa har på det sättet kommit dit, at då en Lapp i äldre tider, wid namn &#039;&#039;Patto-podnie&#039;&#039;, kommit at drabba ihop med en &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jatton&#039;&#039; (förmodeligen Bergtroll) som han märkte hafwa tilhold med sin Dotter&amp;lt;ref&amp;gt;Om detta kom han således under wädret, at emedan Lappen hade sin koja bredo wid en Myra, öfwer hwilken hans Dotter dageligen gick, blef han warse, at hennes fötter aldrig blefwo wåta, och förstod således at &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; bar henne öfwer Myran.&amp;lt;/ref&amp;gt;; men kunde ej blifwa honom öfwermägtig, har han anropat denna stenen om hjelp. Men emedan Jätten gjorde det samma, kunde ingen dera få öfwerhanden; Ty, alt hwad Lappen lofwade ut, at gifwa åt sin hjelpare, det lofwade ock Jätten. Omsider lofwade Lappen sig wilja gifwa åt Stenen den yxa som Jätten hade i sin hand, och i det samma blef han honom öfwermägtig, så at Jätten måste sätta lifwet til. Ifrån den tiden har yxan blifwit beständigt wid samma sten. Wid offrandet brukar man den seden, at man hänger henne på öfwersta hornet, hwaruti denna Stenens Afgudatjenst är skiljaktig ifrån alla de andras, som jag framdeles wil omtala. Denna yxa blef om hösten 1745 af en Kaitom-Lapp borttagen, som skal hafwa lofwat i deß ställe lägga dit hornen och benen as en Ox-Ren, det han ock förmodeligen gjort. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 12.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad en del, jemwäl i de bättre för sig komne Församlingar, hafwa för tankar om en hop Änglar, som pläga uppenbara sig för dem, wet iag ej. Men at de hafwa mycket at tala om sina Änglasyner, hwarigenom de förmena sig wara bättre och heligare folk, än de Swenske, som ej se sådant, har mig af en wiß prestman blifwit berättadt. I hans Församling har en man sagt om sig sjelf, at han en gång sedt twänne Änglar, som wiste honom en wacker grön äng, samt wid ändan en skön byggning. Och när han af deße twå blef anmodad at följa dem dit, men af en annan derifrån warnad, gåfwo de honom hwardera en kindpust, så at halfwa hufwudet swulnade och han hade en tid deraf stor wärk. Denna gången kom han på den tro, at det måste hafwa warit onda englar, i det han utlät sig i deße ord: »Nu kan jag se, at de icke äro gode.« Utan twifwel hade han ock tilförene sedt sådana; Men emedan de ej förr lärt honom känna sig, så trodde han det de woro goda och helige Änglar. Flera dylika rykten och berättelser hafwa tid efter annan kommit för mig. Och blifwa sådana uppenbarelser af dem, som hafwa någon liten kundskap om Christendomen och Änglarnas natur, holdne för Ängla uppenbarelser, men af de andra, som näpligen hört talas om Änglar, för Gudar antingen Storjunkare eller andra, som de mena undertiden uppenbara sig för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 13.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Om några Lappar holla, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 98.&amp;lt;/ref&amp;gt;, Solen i någon Gudomelig wördning, har jag wäl denna tiden ej kunnat förmärka, dock har jag träffat Lappar, som berättat sådant fordna tider hafwa warit brukeligit. Ej eller har jag funnit at de, efter &#039;&#039;Damiani à Goës&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;De &#039;&#039;Lappiæ situ &amp;amp; ejus regionis incolis&#039;&#039;, apud J. Boem. Auban. de &#039;&#039;moribus Gentium&#039;&#039; P. M. 499.&amp;lt;/ref&amp;gt; holla elden för deras Gud. At de ock, besynnerligen Jämtelands-Lappar, skulle dyrkat någon under den bekanta &#039;&#039;Herculis&#039;&#039; namn (Herkel-gud), har jag tilförene låtit mig inbilla: som jag jemwäl minnes mig hafwa sedt et &#039;&#039;Academiskt&#039;&#039; arbete de &#039;&#039;Hercule&#039;&#039; utgifwit i &#039;&#039;Upsala&#039;&#039; i förra &#039;&#039;Seculo&#039;&#039;, hwars &#039;&#039;Auctor&#039;&#039; berättar sig hafwa hört af Lapparnas mun en &#039;&#039;susurrum&#039;&#039; (så kallade man den tiden det Lapska språket) af något dylikt ord. Men det torde kan ske wara kommit af något mißhörande, at då Lappen sagt &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, kunde det uti dens öra, som warit om språket okunnig, lätteligen blifwit &#039;&#039;Herkel&#039;&#039;. Åtminstone wet man ej i de norra Lapmarker, så mycket mig bekant är, af någon sådan Gud. Om &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; har jag tilförene något utlåtit mig. Men om Lapparna hafwa fått detta ordet af de gamla Hedniska folkslag, som dyrkade &#039;&#039;Herculem&#039;&#039;, och sedan ändrat det samma uti &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, emedan sådana ombytelser äro just ej hos dem owanlige, dertil dristar jag hwarken neka eller jaka.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 14.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Huru och på hwad sätt hwar och en i synnerhet af deße främmande Gudar blifwa hos Lapparna tjente och dyrkade, kan jag ej til alla delar säja. Man lärer ock näpligen wara i stånd at utnämna några wißa reglor derwid, emedan jag är af den tankan, at sjelfwa ordningen och sättet at tjena dem lärer ej hafwa bättre sammanhang, än grunden, på hwilken deras Gudars wäsende och antal sig stöder. Icke des mindre wil jag blott upräkna de sätt och maner jag blifwit warse, samt hwad öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; derwid kunnat blifwa mer bekante.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Huru de dyrka de Gudar och Naturer, til hwilka de ej hafwa några bilder, är mig okunnigt: undantagandes hwad jag om den förr omtalte &#039;&#039;Kuowa-manno&#039;&#039;, samt &#039;&#039;Jaulo-herra&#039;&#039; och &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; kunnat få höra af Lapparne sjelfwa förtäljas. Nämligen, hwad den första angår, berättade en gammal Hustru, det hennes Föräldrar plägade en wiß tid i &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad binda hö och gräs, sådant som de hafwa i sina skor och wantar, wid hornen på deras Renar: då man sedan med ringar och annat skrammel, samt bultande på ackijorna, bad &#039;&#039;Kuowo-manno&#039;&#039; äta. Hwaraf tillika skönjes, at de höllo denna Naturen ej allenast för et lefwande kreatur, utan ock sådant, som kunde lefwa af hö, samt behöfde genom allehanda buller och gny påkallas, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 15.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At man åt den så kallade Jul-herren plägar offra små skep eller båtar, besynnerligen under något gjordt löfte, derpå har jag sedt flera prof. Deße båtar om tre qwarters eller högst en alns längd hafwa warit tilhuggne med yxa af Furuträ med master uti, samt här och der korßade och med Renblod öfwerstrukne. Sådana båtar göra de gemenligen färdige til den tiden de slakta sina offer-Renar til Jul, emedan de skola under slaktandet med blod bestrykas. De jag sedt hafwa warit högt upsatte uti stora Granar, dock ej hängande, utan liggande på några af samma Granar ihopwekne qwistar, warandes äfwen sjelfwa Granarne korsade här och der, samt et godt stycke op med blod öfwerstrukne. Deße båtar finner man ej annorstädes, än omkring de ställen, hwarest de Jultiden haft sina kojor och tilhold. Til hwilkens ära de omtalte offer-Renar slaktas är owist: men at wid deras Julkojor (eller nu mera, et godt stycke derifrån), altid finnes offerlafwar, sådana som jag framdeles wil omtala, har jag flera resor märkt: liggande på bemälte lafwar ej allenast hornen af de slaktade Renarna, utan ock alla ben af det kött, som de då äta, och som är af samma Renar tagit.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 16.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Åt &#039;&#039;Ruotta pläga&#039;&#039; de äfwen samma tid hänga Näfwer-ryfwor eller små trattar af Näfwer gjorde, op i höga trän, hwilka trän äro mäst på twänne kanter tälgde och korßade. Uti deße ryfwor lägga de et stycke af all den mat, som de äta om Julafton och Julmorgon, hwilket ej är Kött, utan gemenligen Ost och Mjölk, eller ock Fisk. Hafwa de Mjöl, så göra de en kaka om en riksdalers storlek, men en god tum tjock, den de fylla med litet Mjölk och Ost, samt steka på glöden. Samma kaka lägga de uti en af de omtalte kärillen, i hwilkens brädd twenne träspjelkar äro stukne om en half alns längd, gjorde som spador. Detta blir ophängdt bredowid kojan, hwarest det ock warder sittandes; hwilket tillika med de öfriga ryfwor, i hwilka deras öfwerlefwor blifwa förwarade, äro &#039;&#039;destinerade&#039;&#039; åt den förr omtale &#039;&#039;Ruott&#039;&#039;a, på det han, efter deras föregifwande, ej må skada deras qwinfolk på et wist sätt (&#039;&#039;ne ventrem illarum terebret seu perforet&#039;&#039;).  Schefferus talar om deße offer något annorlunda, hwilket man ock torde somligstädes brukat, men emedan en Lapp berättat mig derom, som i sin enfaldighet ej trodde at sådant skulle wara någon widskepelse, så har jag fölgt hans tal, och lemnat andras berättelser å sido.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 17.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Deras offerlafwar, som jag flera resor nämnt, göra dem den tjensten som altare, men åro gjorde af trä och stå på 3 eller 4 stolpar, ifrån 2 til 4 alnar högt ifrån jorden. Då de offra något på dem, lägga de ofwan på och omkring dem Gran- och Björkris, samt qwista trän nedantil på alla sidor der omkring. Deße hafwa de antingen wid wißa tilfällen bak för deras kojor: eller äro de upbygde på andra ställen, hwarest de hafwa sina Trägudar, hafwandes oprest Träguden antingen ofwanuppå, eller, som allmännare är, bredo wid lafwen, likasom stödde han sig mot honom. På deße lägga de Renshorn eller det öfriga som jag kommer at omtala, men på de lafwar, som stå wid Stengudarna, hafwa de mäst de offer, som wildiuren eljest kunde draga bort.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De förnämligaste offren, som de på eller bredowid deße lafwar lägga och tilägna sina Gudar, äro gemenligen hornen och benen af sina Renar, hälst de Brun-Renar, som han slaktar Mathsmäßotiden om hösten. Deße offra de både på Sten- och Trägudar. Utan twifwel lära de hafwa någon wiß skildnad, då de skola offra åt åtskilliga Gudar, som mig är obekant, men så mycket jag kunnat inhämta, tjena de sina Stengudar, då de äro dem så nära: men eljest de af trä, dem de antingen göra nya, eller ock besöka de dem på de ställen hwarest de förrut oprest dem. De, som hafwa Trumma, säjas rådfråga sig med henne wid många tilfällen då de, samt hwad de på åtskilliga Gudar skola offra o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 18.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom de offer, til hwilka Lapparna årligen finna sig förpliktade, har jag funnit, at de offer, som han gör för nöds skull och under något löfte, falla honom undertiden något kostsammare. Ty, om folk eller deras kreatur blifwa sjuke och wantrifwas, eller ock om eljest något widrigt möter dem, få göra de löfte åt en wiß Gud (den de antingen sjelfwa hafwa bästa förtroende til, eller den deras Trumma pekar uppå), eller ock åt flere tillika at offra det eller det, om de winna sin önskan och undwika det onda. Det som de i ringare mål, til exempel om en ren sjuknar eller wantriswes, lofwa, plägar ej gerna sträcka sig längre, än til horn och ben af Renar. Til exempel, när en ren sjuknar, så gör Lappen löfte, at om han kommer sig före igen och lefwer, wil han en wiß tid slakta honom, samt ej hugga sönder eller låta förkomma något ben, utan altsammans förwara åt den Guden, som han gör löfte åt, och som han menar skal kunna hjelpa sig. Hwad Lappen sålunda lofwar, holler han troligen, och då han slaktar en sådan Ren, hugger han icke et ben sönder, utan delar honom led ifrån led, samt förwarar benen. Om en hund råkar draga bort något deraf, så måste han sätta sit lif til, och man offrar et af hans ben i stället. Man plägar ock undertiden så wäl wid deße som andra tilfällen smörja deße Gudar, dem de hafwa under några bilder opreste, med blodet och fetman af den Ren som slaktas, samt äfwen, som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; berättar, låta et stycke af hjertat och lungan följa med offren, dem de hänga i trän: jämwäl binda hwita och röda etc. trådar om hornen på den Ren, som slaktas för et märke åt hwilken Gud han blir förärd. Men om de, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse, med en hwit trå betekna Solen, en röd Storjunkaren, en swart åt de döda, kan wäl wara sant, ändock jag ej wist wet säja derom. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 19.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Men är det i något wigtigare ärende, som Lappen finner sig föranlåten at göra löfte, så kommer det ock undertiden an på andra kreatur, som Bockar, Getter, Får, samt Kattor och Hönstuppar, dem han köper och skaffar sig från Landsbygden, ehwad de må kosta, sedan han en gång lofwat dem. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwad Stengudarna, eller de så kallade &#039;&#039;Säite&#039;&#039; i synnerhet widkommer, så tyckas de af Lapparna blifwa holdne i långt större helighet, än de af trä. Man plägar omkring somliga stänga gärdesgårdar, ibland tämligen widt omkring. Om någon skiuter Ickornar, foglar eller andra diur innom samma gårdar, det är innom stenens rå, så måste han taga fötterna, hufwuden med wingarna och offra på stenen, men det öfriga beholler han sjelf. Man brukar på somliga ställen hwart år lyfta op stenarna och lägga fristkt Granris under och omkring dem, hwilket Lappen gör med blottadt hufwud och krypande på fyra fötter, äfwen som då han eljest går at offra: då han jämwäl af stenens tyngd eller lätthet kan sluta om han är ogunstig eller gunstig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Utom Renshornen och annat offer, som omtalt är, hwaraf på många ställen finnes en otrolig myckenhet, som Ättebackar samlade, ses ock undertiden omkring sådana ställen en ansenlig hop Näfwer-ryfwor fulla med matsaker och smorning. Ty, likasom Fjäll-Lappar och de som hafwa Renar offra gemenligen horn och ben, samt öfwerstryka sina Gudar med Renblod, så hafwa ock Fiskare-Lappar sina heliga stenar, Råd och wårdnader wid sina sjöar, dem de kalla &#039;&#039;Saiwo&#039;&#039;, hwilka Gudar de, utom andra föräringar, som oftast smörja med fiskflott: hwaraf, efter deras tro, skal förorsakas, at uti bemälte sjöar merendels är fetare fiskslag, än uti andra. Ju tididigare de smörja sina stenar, ju mera och fetare fisk förmena de sig få. Ehuru Fiskare-Lappar kunna således hafwa sina egna särskildt stenar ifrån de andras, så finner man dock sällan någon sten eller &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, som ej af bägge blir tjent, så framt de annars ligga så til at bägge nå dem. De Lappar, som hafwa Renar och fiska tillika, göra ock bägge delar, nämligen offra horn och ben, samt tillika smörja och rykta dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 20.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Hwad angår de öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; och maner förr, under och efter sjelfwa ofrandet, så är wäl sådant til en del skiljaktigt hos Fjäll- och Fiskare-Lappar, men kommer dock merendels på et ut. Bägge gå de til och ifrån ofrandet icke genom den rätta kojedören, utan genom en helig dör, som är en liten öpning bak på kojan, genom hwilken ock Fjäll-Lappen bär mäst altid in sit kött, åtminstone af sina offer-Renar, och Fiskare-Lappen sin fisk, besynnerligen då han fiskar uti de helige sjöarna. Genom samma dör får aldrig något qwinfolk gå, som ej eller öfwer hans fjät, då han går at offra eller fiska, Fiskare-Lappen får aldrig hafwa något qwinfolk med sig til hjelp, utan måste förse sig med folk annorstades ifrån, då han wil draga not i samma sjöar, om han ej har sjelf tilräckelig manshjelp: som ock aldrig något qwinfolk får på långt holl komma in til de ställen, hwarest deße helgade stenar äro upreste, ej eller fara omkring dem, så at om de wid sin flyttning ifrån Fjällen gått på höger om dem, så måste de wid deras flyttning tilbaka gå på samma sida, fast det woro tio mil til krok, emedan det eljest skal komma an ej allenast på helsan utan ock lifwet. Så tilstädja de ej eller en del andra saker komma at föras omkring deße orter: hwaraf jag år 1733 såg ögonskenligit prof, då en wiß Lapp wägrade mig en takhud til låns på min &#039;&#039;pagage&#039;&#039;-ackia, föregifwande at hon, efter den kosa jag föresatt mig, skulle komma at färdas omkring et passe, hwaraf han sig en stor olycka förmodade. Lade ock til, at der hon warit ny, hade det ej haft stort på sig, men emedan han henne länge brukat, wore det fara wid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 21.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Då Fjäll-Lappen går bort at offra, så måste hans hundar sättas i band. Slipper någon hund lös och kommer at gå öfwer hans fjät, så skola odjuren straxt komma ihop med hans Renare och om inga odjur äro å färde, skola hans hundar i deras ställe bita, sarga och döda boskapen, Fiskare-Lappen sätter ock sammaledes sina hundar i band, då han går at offra eller fiska i de helgade sjöarna. Då deße draga not i samma sjöar, få de aldrig nämna GUD. Den fisk de få måste de antingen wid samma sjö rensa och göra op, eller, om de bära honom hem oopgjord, låta honom komma in genom bakdören. Benen gifwa de icke sina hundar, innan de förrut lagt dem i kalt watn, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 22.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Det ömkeligaste är at se då Lappen (både Fjäll- och Fiskare-Lapp) går at offra. Ty, då han kommer så när, at han ser rummet hwarest Guden bor, så tager han af sig mößan samt begynner buga och bucka sig, och då han kommer närmare intil, börjar han krypa på fyra fötter intil des han kommer intil stenen, hwarest han lemnar sina offer. Om han brukar derwid något tal eller andra &#039;&#039;complementer&#039;&#039; är mig okunnigt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Et besynnerligit offer är det som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; nämner, och som jag äfwen tyckes hafwa funnit några spor til denna tiden, nämligen at man undertiden gör Afgudabeläten, dem man straxt efter offrandet tillika med offren gräfwer ned i jorden&amp;lt;ref&amp;gt;Hwar wid dock &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; (pag. 111) litet mißtagit sig; ty under det han &#039;&#039;verterade Spirri Nilses&#039;&#039; ord: den de sedan tillika med benen i jorden nedergrafwa, uti hwilka synes wara någon twetydighet, och owist, om particula den skal swara emot stenen eller Afguden, har &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; gifwit Latin derpå: &#039;&#039;postremo rangiferum una cum ossibus defodiunt in terra; &#039;&#039; der likwäl &#039;&#039;Auctoris&#039;&#039; mening lärer förmodeligen wara: den de, nämligen Afguden, sedan tillika med benen etc.; åtminstone är det nu obrukeligt at Lappen offrar åt sina Gudar någon hel Ren.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har funnit allehanda beläten och bilder (äfwen under liknelse af Renar) jämte åtskillig slags offer i marken nedgräfde och öfwerhölgde. Jag har ock sedt dem gräfne blott under snön, samt hölgde med trän och ris, förmodeligen emedan de antingen för is eller sten ej sluppit ned med dem i sjelfwa marken. Det synes som skulle sådana offer wara &#039;&#039;déstinerade&#039;&#039; åt dem, som äro rådande under jorden, lika som de lägga på marken och hänga op i trän åt dem som äro på jorden och i luften regerande.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En omständighet mins jag mig än hafwa hört wid offrandet, nämligen at då Lappen går til och från offrandet, får han ej ens tala, då någon kunde möta eller eljest råka honom. Detta har jag ej sjelf sedt, men holler det så mycket troligare, som jag märkt huru en del Fiskare-Lappar, under det de äro på sina fisk-fängen, ei wilja tala; och om man kommer oförwarandes på dem, så fly de, som wildjur, undan, at de må slippa uplåta munnen. &amp;lt;ref&amp;gt;Det berättas, at i Lule-Lapmark har för 30 år sedan sig tildragit, at enär Pesten ibland Rendjuren begynt gå i swang, hwarigenom en stor myckenhet af dem bortdödt, hafwer en Lapman trägit och med all uptänkelig flit flera resor om dagen infunnit sig hos sin och grannarnes Afgud, som de hade i skogen, i mening at han skulle hjelpa honom. Men enär ingen bot derå fölgde, förelade denne Lapman sin Afgud en wiß tid med utlåtande, at om han wille blifwa ärad och dyrkad för en Gud, så skulle han åtminstone innom samma tid stilla sjukdomen; Men i annor händelse blifwa förbränd och aldeles utrotad såsom en bedragare. Den förelagde tiden gick til ända, och Rendjurs störtningen påstod lika fult. Lapmannen lät fördenskul sit gjorde slut gå i werkställighet medelst en stor stockelds görande ikring och ofwanpå Afguden, hwilken så mycket förr blef förderfwad, som hela Bylaget i många tider den samma med åtskillige feta saker smort, och således hade elden med honom en större kraft, än uti annor osmord sten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Just då detta påstod, blef Lapmannens förfarande hos Byamännen bekant, hwilka derföre mangrant sig på platsen instälte, och i fult upsåt wille dräpa uphofsmannen, samt honom, såsom försoning hos Gudarna, låta förbränna. Men han gaf deremot tilkänna, huru ofta och trägit, som han denne Guden på sina knän och med bart hufwud troligen tilbedit och om hjelp anmodat, samt ändteligen honom en wiß dag förelagt, at stilla fänads störtningen med tilsäjelse och hot, som förmält är. Och emedan han ingen hjelp åstad komma kunnat, ty har han honom med allan rätt såsom en bedragare förbrändt, jämte förmodan: at om han warit den rätta Guden, som gjort himmel och jord med alt hwad deruti finnes, så hade han wäl kunnat borttaga sjukdomen och altid friat sig för elds förtäring, hwarmed the uti ondska församlade Lapmän blefwo stillade, samt låto sig åtnöja med hwad fom skedt war.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 23.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna, utom deras Afguderi, hafwa jämwäl namn före at wara starke i hwarjehanda Truldoms konster, är en sak, som är så allmänt bekant, at nästan ingen, som hört detta folket nämnas, ju hollit Lapp och Trollkarl för &#039;&#039;Synonyma&#039;&#039;, eller et och samma ord. At ju mycken widskepelse fins hos detta folket kan jag ei neka; men tror dock at ryktet gjort deras konst til många delar större, än hon är. At all widskepelse fordomdags kommit ifrån Norden, har warit en gammal sägn, hwilket &#039;&#039;Herodotus&#039;&#039; skal hafwa gifwit de gamla Skribenter anledning at tro, som sagt at &#039;&#039;Skytherna&#039;&#039;, från hwilka en hop helgedomar sig utspridt kring hela werlden, hafwa fått de samma ifrån &#039;&#039;Hyperboreis&#039;&#039; etc. &amp;lt;ref&amp;gt;Conf. Plin. Hist. Nat. L. IV. c. 12.&amp;lt;/ref&amp;gt; At förtiga hwad en del Utlänningar weta förtalja om oß i Swerige, så är det bekant, at få af den gemena hopen i de södre &#039;&#039;Provincier&#039;&#039; äro, som ju tro, at man i Norrland är i alla Truldoms konster mycket öfwad. I deße länder, hwarest sådana konster äro mindre bekante än nästan på någon annan ort, har man samma tanka om Lapparna. Då jag kom til Ume-Lapmark hördes ej af sådant, utan man hölt före, at man i Lule-Lapmark sådant brukade. Deße sköto åter skulden på Finnarna, o, s. w. Dock hwad jag hos deße af något wärde i dy mål hört och funnit, skal kort blifwa berättadt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 24.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Uti Gelliware Församling, hwarest man kan räkna af Lappar til hundrade matlag, dem jag allesamman wäl känner, har jag ej öfwer par personer fått namn uppå, som blifwit holdne för sådana at de kunnat i detta målet något göra, Jag talar ej om dem, som brukat allehanda skrock och widskepelser, emedan sådant sker snart allmänt, utan blott om dem, som ibland Lapparna blifwit holdne för Trollkarlar, och som kunnat genom Truldom göra sin nästa något godt eller ondt. I hwad mål de kunnat göra godt har jag förr til en del nämt, och består förnämligast deruti, at de förmenas med någon läsning och andra medel kunna hjelpa någon til helsan. De blifwa altså af dem, som äro i nöd, besökte, hwilka tilstå, at deras hjelpmedel ibland hulpit, och ibland ej. Äfwen holla de det för en god Truldom, at de kunna göra igen hwad stulit är. Men ibland de många stölder, som skedt sedan jag kommit dit, har jag ej ännu hört någon enda på det sättet hafwa fått igen sit, ej eller kan någon påminna sig sådant hafwa skedt. Så hafwa de ock wißa läsningar emot Spökerien (&#039;&#039;æpparlockus&#039;&#039;), hwilka dock jämwäl brukas af dem, som ej äro Trollkarlar; men deße måste de hafwa lärdt af sina grannar, emedan man uti sådana läsningar undertiden fått höra klara Skriftenes språk ur Davids Psalmer och andra böcker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 25.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad den Truldomen beträffar, med hwilken man plägar tilfoga någon ondt, som är at sända skott på honom och hans kreatur, med mera sådant, så har jag ej hört någon berättelse, som jag kan säja om sådant kunna aldeles öfwertyga mig. At de undertiden hotas at göra hwarandra ondt, som dock är en ilslughet hos dem, deraf kan man ingen ting sluta, så länge man ej rönt at deras hot haft någon werkan. At man undertiden hört dem joicka och siunga några onda önskningar, som jag märkt ej wara olika &#039;&#039;Busræ&#039;&#039; önskningar i &#039;&#039;Herröds&#039;&#039; och &#039;&#039;Bosa Saga&#039;&#039;. Det kan ej eller göra något til saken: emedan man har exempel på dem, som hotat förtrolla den andra, och jämwäl med de wanliga Truldoms &#039;&#039;Formulairen&#039;&#039; önskat ondt öfwer honom, hans hus och egendom; dock dermed ej det ringaste uträttat. Den enda berättelse, som warit uti förenämde Församling af någon trowärdighet, skal hafwa tildragit sig 1741 om hösten, at då en wiß Lapp-hustru, som begärat af deß Far sin afledne Moders kläder, men fick icke, hotades göra honom skada, blefwo dagen derpå några och 30 Renar för honom förskingrade. Detta är alt hwad jag hört i dylika mål ibland det folk, som hafwa namn före at wara de alrawildaste. Sådana Trollpackor förmenas hos Lapparna hafwa lärdt konsten af de Swenske, emedan de til en del mäst warit någon tid wistandes på landet. Warandes ock beklageligit, at man wet Nybygare, som blifwit hitsände ifrån Wermeland och andra södre orter, hafwa gjort sådana konster, som satt alla Lapmarkens Inbyggare i förundran.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 26.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Jag nekar ej, at Truldom kan brukas så wäl ibland Lapparna som andra folkslag, och mäst hos dem, som minst weta; emedan jag wäl wet hwad den onda Anden uti och genom otrones barn kan uträtta, och dristar för ingen del at draga de exempel och berättelser i twifwelsmål, som af så lärde, förnuftige och hederlige Män blifwit rönte&amp;lt;ref&amp;gt;Hwaribland jag ock kan räkna hwad en wiß prestman i en annan Lapmark för mig berättat, om hvilkens trovärdighet jag ei må twifla, nämligen at de genom Truldom pläga skada och döda hwars andras Renar, samt at de undertiden upmana hwarandra dertil, då den, som är swagare i konsten, ei får taga sådant illa op, om han blir wunnen, utan plägar hälre utlåta sig i dylika ord: »Nu min Bror, aldrig tänkte jag du hade warit så stark i konsten,« etc.&amp;lt;/ref&amp;gt; som hos Schefferum och andra berättes. Men jag har den tron, at den Högste ej någonsin tilstadt eller tilstäder, at deße konster blifwa så allmänt brukade, som man föregifwit. Ty, det är för mig obegripeligit, huru någon nation kunde blifwa beståndandes, hos hwilken et så grufweligit Trolleri föröfwes, som man för detta berättat om Lapparna. Hos deße har jag wäl märkt så många trätor och twistigheter, som hos annat folk. Med Truldom höres ganska sällan at de skada hwarandra, men wäl antingen medelst lag och rätt, eller hugg och slag. Om samma konster blifwit nu i de fläste Lapmarker mindre öfwade än förr, sedan man märkt, at de största Trolkarlar warit gemenligen de största stackare, är mycket troligit. Men det är wist, at de äro ganska få, som lägga sig deruppå: och då de samme något besynnerligit uträtta, så är det ibland dem så sälsamt och underliga, som hos oß. Och emedan jag således har orsak at tro, det en stor del, som blifwit talt om Lapparnas Truldom, warit blott grundadt på gemene mans lösa rykten och berättelser, så holler jag det för &#039;&#039;injurieust&#039;&#039; emot sjelfwa nationen at tilwita dem en sådan last, för hwilken en och an-nan ibland dem kan wara häftad, och til hwilken de gemensamt draga en sådan leda, som någon af oß. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 27.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; skrifwer&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 144. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt; om Trollknutarna, genom hwilkas oplosande de sjöfarande kunna få så starkt wäder och wind de wilja: &#039;&#039;Hippotades, qui dat pro munere ventos, Curvet ut impulsos utilis aura sinus. (Ovid)&#039;&#039; eller om et stags djeflar, som Lappen förwarar i en pung, ur hwilken han dageligen utsläpper en, och kallas &#039;&#039;Gan&#039;&#039;, hwilken skadar folk och boskap samt sönderbråkar hällar; eller om &#039;&#039;Tyre&#039;&#039;; eller at de med sin Truldom kunna komma skeppen på hafwet i deras häftigaste lopp at twär stadna och blifwa för alt wäder orörlige, samt mycket annat, som af gemene man kringföres, sådant är denna tiden ohördt på de orter jag warit i Lapmarken wistande. &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039;, som om alla deße saker ej fant något &#039;&#039;hodiernos&#039;&#039; &#039;&#039;Scriptores&#039;&#039;, af hwilkas Skrifter och berättelser han sig eljest betjente, mente sådant härröra deraf, at deße ej warit wid sjösidan wistande, utan woro &#039;&#039;homines mediterranei&#039;&#039;. Men om sådana saker blifwit den tiden bedrefne af Lapparna i Norrige och Wästersjön, emedan Norrske Skribenter i synnerhet &#039;&#039;citeras&#039;&#039;, så hade det i Pite- och Torne-Lapmarker ej kunnat wara obekant.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 28.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
En annan sak är det med detta folkets nästan kring hela werlden bekanta Spåtrummor (&#039;&#039;Gobdas&#039;&#039;), dem jag wäl ei ännu fått se i Lapmarken, men måste dock tilstå, at de på somlige orter torde ej ännu aldeles wara komne ur bruk, eller förglömde, ändock man för de skarpa &#039;&#039;inquisitioner&#039;&#039;, som derwid blifwit gjorde, ej widare, än i löndom dermed omgår. De som sådant bruka, göra det i sådan tysthet, at näpligen deras eget folk få weta derutaf, emedan de weta det kommer på lifwet an, och at de af andra, som sådana ej bruka, lätteligen kunde blifwa angifne. Och detta är orsaken, hwarföre ei eller någon dristar sig at dem och de &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039;, man derwid brukat, redigt beskrifwa. Jag kan således ej med någon trygghet härom yttra mig widare, än hwad jag af allmänna rykten fått förnimma, nämligen, at de bruka dem för orakel, i det de, i anseende til de figurer deruppå äro målade, förmena sig kunna få weta hwad som tildrager sig på fjärran orter, om deras Björn- och djurjagter skola wäl lyckas, hwaraf wiße sjukdomar äro timade, och huru de kunna botas&amp;lt;ref&amp;gt;I detta målet wet jag exempel på en wiß Lapp i Nederbyn, som fastnade för en tid tilbaka i en swår sjukdom, och rådfrågade sig fördenskul med sin Trumma. Och emedan under &#039;&#039;operationen&#039;&#039; lotten föll på en af hans bästa Renar, lät han straxt slagta honom, i mening och hopp at få på det sättet sjelf lefwa. Men det liste ej, emedan han måste straxt derpå i egen person sjelf dö.&amp;lt;/ref&amp;gt; på hwad sätt och med hwilka offer de wißa tider kunna bäst behaga sina afgudar o. s. w. Ty emedan de hafwa i alla sådana händelser wißa och särskildta märken målade på Trumman, inbilla de sig få säker och tilförlitelig kundskap om alt, sedan deras ringknippa under wißa sånger och slag på Trumman medelst en hammare, som är gjord as Renshorn, på et wist märke eller figur stadnat. Detta skulle jag anse för et gyckelspel eller en blott widskepelse utan effect och werkan, om icke Lappens beswimande, som med så många säkra och ofelbara witnens besannande blifwit rönt, tyktes hafwa något besynnerligit med sig, efter man säger at han under sit slående och sjungande faller ned som wore han död på jorden, och wid upwaknandet wet berätta hwad på fjärran orter skedt och annat, som han begärt få weta. Men detta händer ej androm, än dem, som hafwa namn före at wara Trollkarlar och äro således med den Onda Anden i en närmare bekantskap och förbindelse. Ty, de andre, som bruka deße &#039;&#039;instrumenter&#039;&#039;, hafwa dem blott som medel at få weta något hemligit&amp;lt;ref&amp;gt; Det säjes at för 40 år sedan, skal det tildragit sig i Lule-Lapmark, under påstående upbörds stämning, at en Lapman om en aftonstund kommit til Lapfogden, och sig beklagat, huruledes en af des grannar, som han ock namngifwit, för honom bortstulit något Silfwer, men hade dock dertil intet laga bewis. Fogden lät fördenskul följande dagen sammankalla de Lapmän af bylaget som wore wid marknadsplatsen, och bestodo af 10 eller 12, samt anstälde ransakning på följanjande sätt:&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Fogden lät ställa et bord ut på marken, och Lapmännen rundt deromkring, förkunnande derpå, at han om den angifne stölden ransaka skulle, och satte &#039;&#039;Compassen&#039;&#039; midt på bordet, hwilken han kallade sin Spåtrumma, och gaf de närwarande tilkänna at sedan han trillat &#039;&#039;Compass&#039;&#039;skifwan ikring, skulle det derpå utsatte teknet, som bestod af en fogelfjäder, stadna gent emot Tjufwen. Så snart skifwan stannade, och teknet wiste, efter fogdens förut gjorde tilställning, midt på den angifne Lappen, begjärte han få sjelf å nyo trilla om skifwan, både andra och 3die gången; men bägge gångarne hade teknet ock en lika utvisning, hvilket icke allenast uträttade så mycket, at Tjufwen tilstod sin utöfwade stöld, utan ock infant sig natten derpå hos Fogden med begäran, at få köpa des Trumma, som han förmärkt wara långt starkare än hans. For Compassen böd han ock ansenlig betalning.&amp;lt;/ref&amp;gt;: hwilket förekommer mig som wåra Kast-böcker eller Lyckohjul, som wäl äro af förståndigt folk för ro skull gjorde, men ofta af de enfaldige til widskepelse brukas. Den som åstundar utförligare sammanhang häruppå, finner sådant hos &#039;&#039;Schefferum&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. Cap. IX.&amp;lt;/ref&amp;gt;, emedan jag, som ej ens fått se dem, dristar ej eller widare beskrifwa dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 29.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
I somlige Lapmarker har man wetat berätta om den konsten at göra det den andra måste löpa Warg, ändock sådant på de andra och mäste ställen är ohördt. För några år tilbaka berättade en Lapp uti en wiß Församling för sin Själesörjare, at då han skulle taga skinnet af en Warg, fann han under huden et Tenbälte samt pung och knifslidor. En annan berättade för många år, äfwen för Häradshöfdingen i orten, at en wiß man kommit och bedt honom om förlåtelse, at han året tilförene, såsom Warg, dräpte tre Renar för honom, det ock denne sig påminte. Jag wet, at en sådan sak holles ibland de lärde &#039;&#039;inter paradoxa&#039;&#039;. Jag har sådant ej sedt. Men är det sant, så lärer det wara den Ondas gäckeri, hwarmed han bjuder til at apa efter Skaparens underwerk på &#039;&#039;Nebucadnezar&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 30.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Af gammalt hafwa Lapparna brukat åtskillige widskepelser med sina döda. At de undertiden offrat några år Renar til deras åminnelse, blir äfwen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 317.&amp;lt;/ref&amp;gt; förmält, som berättar&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 117.&amp;lt;/ref&amp;gt; dem holla sina döde såsom &#039;&#039;Deos minores gentium&#039;&#039;, och således offra deße &#039;&#039;manibus&#039;&#039; såsom sina andra Gudar. De döda, eller deras manes, berättar han kallas hos Lapparna &#039;&#039;Sitte&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt; Hwilket lärer komma af en orätt version af de orden &#039;&#039;maite verro jabmike sitte&#039;&#039;. Ty da man gifwit deruppå et sådant Latin, &#039;&#039;quodnam sacrificium poscitis manes? &#039;&#039; så kunde det synas som woro sitte och &#039;&#039;manes&#039;&#039; swarande emot hwarandra. Hade &#039;&#039;Anonymus&#039;&#039; skrifwit: &#039;&#039;Quodnam sacrificium, manes, poicitis? &#039;&#039; så hade &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; förmodeligen ej misstagit sig, ehuru det dock eljest synes antingen wara mindre &#039;&#039;accurat verteradt&#039;&#039;, eller de Lapske orden orätt utförde.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har ej annat ord hört uppå de döda, än &#039;&#039;Jabmig&#039;&#039; eller &#039;&#039;æppar&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Undantagande &#039;&#039;rauke&#039;&#039; det de bruka likasom wi det ordet salig om de döda, Til exempel &#039;&#039;attjam rauke&#039;&#039;, min salige fader.&amp;lt;/ref&amp;gt;, (så kalla de barnen, som dödt utan döpelse), och Lapparna hafwa jemwäl tilståt det man undertiden en lång tid brukat offra åt dem. At de eljest haft sälsamma tankar om dem, har jag märkt dels derutaf, at när de swept dem, hafwa de sedt noga efter om swepningen wälbetäkt hela kroppen, föregifwande at själen, om kroppen ej wore wäl omswept, skulle slippa bort, dels emedan de på somliga ställen brukat lägga tobak, yxa, några torra stickor samt eldsaker, etc. uti Likkistan, I Åsele Lapmark blef man för en tid sedan warse sådana saker, då man wid Kyrkan af en händelse komat byta om Likkista. I Kaitom har det warit brukeligit, at när den dödas slägtingar eller goda wänner farit förbi de ställen, på hwilka de haft sina Lik obegrafna, hafwa de kastat åt dem et stycke tobak. För en gammal widskepelse kan det ock räknas, at de somligstädes pläga nedergrafwa med Liket de kläder, i hwilka någon blifwit död, samt merendels förtära den Renen wid grafölet, med hwilken den döde blifwit förd til grafwen, som ock sedermera des ben i jorden begrafwa.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hurudan tanka de eljest haft om sina döda har jag kunnat sluta af en wiß Laps utlåtelse öfwer en man som dödde i sin bästa ålder. Gud hade ej, sade han, så snart tagit en sådan man til sig, om han honom ej behöft och haft arbete, at sätta honom göra. Det är ock wist, at aldrig sättes den Ren för oket mera, som dragit en död til grafwa. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 31.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At de jemwäl på många ställen bruka allehanda skrock med djur- och fiskefången, utom de Afgudiske konster jag tilförene nämnt, har man tid efter annan försport. En trowärdig Bonde på Landsbygden berättade, at då han för en tid tilbaka hade en Lapp i sällskap då han wille skjuta en Björn, blef han, sedan de fått djuret, tillika med de andre följeslagare af samma Lapp warnad at ej smörja sina skor med denna Björnens ister, med föregifwande, at der han det gjorde, skulle en Björn taga lifwet af honom. Deße, som ej wille tro Lappen, gjorde twärt emot hans förmaning. Hwarpå hände, at samma Lapp året derefter, under det han gick wall, måste ej allenast för en Björn sätta lifwet til, utan ock blifwa af honom i grund opäten. Om detta är sant, hwilket dock samma Bonde betygade, måste det utan twifwel hafwa härkommit af någon djefwulsk förpliktelse, den han sig tilförene underkastat. Eljest kan jag ej dertil gifwa skäl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 32.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Iöfrigit är det wist, at detta folket, hälst wid Björnjagter, bruka många &#039;&#039;Ceremomer&#039;&#039;, om hwilka hwarest de tagit dem, antingen af sina grannar, eller sjelfwa updiktat dem, är owist. Man wil ej nämna om Spåtrumman, af hwilken de betjent sig at få weta om deras jagt skulle lyckas eller ej, emedan derom något tilförene är nämnt, utan de hafwa derwid wißa joikningar och sånger, dem de bruka dels då de dräpit Björnen och under det de föra honom hem, dels då de komma fram, samt äta op honom, etc. hwilka wisor äro af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; til en del beskrefna&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 233. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt;, ändock man tror, at deße wisor äro i Lapmarkerne något &#039;&#039;variable&#039;&#039;. Då de draga honom utur sit bo eller hide, pläga de piska honom med ris, och den som är baneman slår gemenligen en Mäßings nagla uti sin byßa, eller hänger han något sådant märke på sin hals, det han bär en lång tid antingen som et heders tekn at han giort en så berömlig gerning, eller af någon widskepelse, kan jag ej wist säja. Besynnerligit är det, at de uti sina wisor ibland annat aflägga sin tacksäjelse hos honom, at han låtit dem dräpa sig och ej gjort dem skada: samt at deras hustrur måste wid hemkomsten tugga Albark och spotta dem i ansigtet, sjunga segersånger, samt skynda sig ut genom den rätta dören, under det de komma sjelfwe in genom heligdören. Björnen koka de på somliga ställen op merendels på en gång, och byta sedan köttet; men hufwudet koka de helt och hollet, samt förwara wäl hufwudskålen och benen, som skola begrafwas, och om en hund drager bort något ben, så måste han sätta sit ben i stället, lika som förr är talt om offren. En del tilstädja ej sina hustrur och barn äta af köttet. Somlige tillåta sina hustrur at äta deraf, åtminstone wißa delar, men det skal ske genom en Mäßingsring, den de sätta för munnen. Somligstädes plägar man gräfwa ned ej allenast, som förr mäldt är, hufwudskålen och benen, utan jemwäl et par skidor, hyfwel, knif, et stycke Mäßing, etc. hwarmed han utan twifwel skal hjelpa sig fram i den andra werlden. Ömkeligit, at deße människor wilja änteligen tro det Björnen skal upstå och lefwa efter döden, när de likwäl äro sjelfwe nog twifwelaktige om deras egen upståndelse, ändock de undertiden säja sig tro, at de efter döden skola lefwa, eller, efter deras ordasätt, wandra i den andra werlden. Hwad öfrigit härwid wore at berätta, och som af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; på anförde ställe blifwit widlyftigare omtalt, går jag för kortheten skul förbi. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 33.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Så har det ej eller hos Lapparna varit obrukeligit at lämpa både Guds dyra ord och jemwäl wåra Christeliga helgedomar til sina widskepelser. Jag har tilförene något nämnt om deras läsningar, som til en stor del befinnas wara tagne ur Guds heliga Ord, men genom deßas widskepliga bruk skändeligen mißbrukade. Jag wille tro, at de tagit de maneren til at korßa sina Afgudabeläten, etc. af bilderna, som de sedt uti wåra Swenska Kyrkor, som jag ock har hollit före, at de Fartyg de pläga hänga op i trän, äro efterdömen af de Skepp, som man plägar hänga op i somliga Kyrkor på landsbygden och jemwäl i Lapmarken, ändock jag finner &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; hafwa andra tankar derom&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 119.&amp;lt;/ref&amp;gt;. I Jockmocks Kyrka war för en tid mycket i bruk, at man hemligen bar in en hop byltor och slarfwor af allehanda slag, dem de stoppat under wäggarna och i holen wid Kyrkogolfwet. Men sedan deras Capellan lät söka op alla deße gömslor och för deras ögon offenteligen bränna op dem, har man ej hört widare deraf. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 34.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom hittils omtalte Lapparnas Afgudar och widskepelser, kunde man ännu upräkna en hop af mindre wärde, der ej detta gjorde tilfyllest at wisa, det tilståndet i somliga Lapmarken är ännu nog beklageligit. Man kan ej eller neka, at de ju uti alt detta äro, som i tungomål, seder och opförande, fins emellan olika och skiljaktige: och jag har märkt at de nu mera, sedan Guds hel. Ord begynt wisa sin werkan ibland dem, mycket kommit i oordning med sina konster, hwaraf är skedt, at man nu har swårare före at komma under wädret med sjelfwa sammanhanget af deras Afgudatjenster, än fordomdags. De som ännu lefwa i sit mörker kunna ej bewekas at rätt beskrifwa sina konster, eller drista de det göra. Och de, som fått smak af Christendomen, blyas merendels wid at tala om sådant; hwaraf händt, at då jag fått se ögonskenliga märken til något dylikt, hafwa deße sökt ej allenast at förtiga det, utan ock al wända det til andra ändamål. Jag har just ej eller warit så mycket angelägen at utspana deras werk, efter jag sedt man kunde ingen nyttig sanning upfinna, om man än wiste et noga sammanhang på hela deras Afgudatjenst, ej eller någon nytta dermed skaffa, emedan det fast nödigare är, at häfwa otron och mörkret ur deras hjertan och sinnen, då det öfriga lärer af sig sjelft, med Guds hjelp, småningom förswinna, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 35.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Imedlertid får man mer än ofta förundra sig, då man hörer en del af detta folket så redigt och förnuftigt tala och utlåta sig om alt annat, men i sin Afgudatjenst bära sig så oförnuftigt åt. Hwaraf man har tilfälle at utröna huru djupa rötter en wedertagen widskepelse och wane kunna hafwa i en människas hjerta. Och, emedan jag sedt Nybyggare, som warit så wäl för sig komne, at de läst i bok, samt haft både Bibel och andra andeliga böcker, men genom omgänget med Lapparna blifwit bögde til en hop af de upräknade widskepelser, dem de brukat utan eftertanka och blott af en wana samt naturlig räddhoga för landsens helgedomar, har jag haft tilfälle at göra öfwer detta folket den anmärkning, at det lärer både falla swårt och gå långsamt til, innan man får alla deras widskepelser ifrån dem. Imedlertid är på de fläste ställen en god begynnelse gjord, och i anseende til Guds heliga Ords dageliga tilwäxt och förökelse i denna werldenes del, har man at trösta sig dermed, at ändock sådant för människom är omöjeligit, så äro för Gudi all ting möjelig&amp;lt;ref&amp;gt;Matth. 19: 26.&amp;lt;/ref&amp;gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på svensk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Pehr Högström]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84509</id>
		<title>Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84509"/>
		<updated>2026-08-07T05:44:17Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser]] !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Pehr Högström.jpg|thumb|200px|&amp;lt;center&amp;gt;Pehr Högström (1714-1784)&amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Pehr Högström&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
1747&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af &amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrifning Öfwer de&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &#039;&#039;&#039;til Sweriges Krona lydande Lapmarker&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 1&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
EHuru nu mera alla Swenska Lapmarker bekänna sig til det Christeliga namnet, och äro jämwäl til en stor del uti deras Christendom emot mångas förmodan rotade och grundade, som man framdeles på sit ställe får omröra; så måste man dock på många orter i deße Länder ännu finna så mycket mörker och vilfarelse, at man föga Christligt kan märka hos dem, då man tager undan at de äro döpte och at de med munnen bekänna sig för Christne. Häraf sker, at på de ställen, hwarest et mindre antal af nitälskande Prestmän warit, eller der man för orternas aflägsenhet hwarken haft tilfälle at något oftare få dem til Guds hus, eller sjelfwe hunnit med at så ofta, som kunnat behöfwas, besöka dem, finner man många hedniska aflefwor och widskepelser, ja ock uppenbarligit afguderi och belätens tilbedjande, som lärer skönjas af det, som jag i detta Capitel beslutit at korteligen omtala.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sådana hedniska seder och opförande wilja de så mycket swårare låta förmå sig at aflägga, som denna Nationen är benägen at hysa ganska stor wördnad och höga tankar för sina gamla Förfäder, hollande gemenligen alt hwad de gjort och brukat för godt och lofligit. Och, som de gemenligen holla de äldre tider, förr än Christendomen blef hos dem fortplantad, för bättre och lyckligare, än de närwarande, samt deras Förfäder för rikare och mera wälmående, än de sjelfwe nu; så wet jag mig hafwa träffat dem, som beklagat at deras konster och widskepelser nu förfallit, emedan de hade frukten deraf, nämligen fattigdom och en tilstundande allmän olycka, för ögonen, föga annorledes, än Judafolket bemötte Jeremiam. &amp;lt;ref&amp;gt;Cap. 44: 17, 18.&amp;lt;/ref&amp;gt; I hwilket mål jag beklagar mig måste berätta om detta folket hwad som fordom sades om de Samaritaner, nämligen at de fruktade HERran och tjente likwäl afgudomen&amp;lt;ref&amp;gt;2. Reg. 17: 23.&amp;lt;/ref&amp;gt;. De äro döpte och bekänna sig til det Christeliga namnet, men bruka dock hemligen sina asgudiska konster och hedniska åtbörder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 2&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Om deße saker, nämligen Lapparnas truldom, widskepelser och afguda-tienster, har jag mycket hört och sedt både talas och skrifwas. At ock berättelserna om sådant äro undertiden nog skiljaktige, har jag äfwen i akt tagit, som kommit antingen af osanna rykten, eller ock, som mycket troligit är, af sedernas och manerens skiljaktighet i åtskilliga Lapmarker. För samma orsak har jag i dy mål ej dristat anföra något lånt antingen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; eller andra, som sådant beskrifwit, utan blott hwad jag med egna ögon sedt, eller af trowärdigt folk, besynnerligen &#039;&#039;testibus oculatis&#039;&#039; hört berättas, om det, som nyligast skedt i dylika mål: och det i Kaitom Församling, såsom et folk, som jag funnit med all rätt bära det namn de fått, nämligen at wara i Christendomen minst för sig komne bland alla Församlingar i Lapmarken, I hwilket afseende min Läsare ej får undra, om jag kommer at tala om sådant, som antingen hos andra ej finnes eller ifrån deras berättelser något afwiker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 3.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså förnämligast deras Afguderi beträffar, så har jag märkt at de bära sig mycket likt åt med andra hedniska Nationer i det målet, at ehuru de ärkänna en Öfwer-HErre och Gud öfwer alt, som de kalla &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Hwilket ord, utom den bemärkelse de nu som Christne hafwa deruppå, ej så egenteligen swarar emot Deus som fast mer emot &#039;&#039;Jupiter&#039;&#039; hos Latinerna.&amp;lt;/ref&amp;gt;, så hafwa de jämwäl en hop andra naturer, dem de dyrka och tilbedja, en del såsom onda, hwilka kunna tilfoga dem ondt, endel som goda, hwilka kunna göra dem godt; finnande sig föranlåtne at med lika fog dyrka dem bägge, de förra at blidka och förmå til at ej tilfoga dem det onda, och hos de sednare at komma i en god åtanka, på det de af deras wälgörande ständigt måge wara delaktige.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 4.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Som hufwudet för deße goda naturer är &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; som sagt är, så har jag ock blifwit warse, at de werkeligen holla &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; för en hufwudman för de onda, Ty, emedan detta namnet &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; ej är något nytt ord, utansådant som de äfwen brukat, innan någon af dem fått smak af den Christna Läran, så hafwa ej eller alla Lappar ännu fått deruppå samma begrep. De som ega någon kundskap om Christendomen, hafwa derom samma tankar, som wi om den Onda andan. Men de öfrige hafwa i sjelfwa werket haft deruppå et sådant begrep, som de gamla hedniske Nationer om sit onda &#039;&#039;principio&#039;&#039;, som de mente wara lika ewigt med Gud. Detta sluter jag af de berättelser jag på sit ställe til en del nämt, nämligen &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; war i råd med Gud eller &#039;&#039;Jubme&#039;&#039;l då werlden skulle skapas, och at jemwäl han war orsaken at intet alt blef så godt, som &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; wille hafwat. Och at han jemwäl täflar med Gud om Allmagten, har man af andra deras berättelser förnummit. En wiß Lapp har, utom annat, wetat tala om en tid, da &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; gjorde sig kädjor af järn, hwarmed han bandt &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;, samt kastade öfwer honom et stort berg, då &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; låg under berget, utan at slippa derifrån. Sedan bandt &#039;&#039;Jubmel Perkel&#039;&#039; och kastade et berg öfwer honom. Men den Onda slet sig lös, så at stenar och dam foro himmels högt, o. s. w. Om uti alt detta afbildas någon strid emellan deras förmenta Stamfader &#039;&#039;Jumi&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jumo&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Se Scheff. Lappon. pag. 43.&amp;lt;/ref&amp;gt; och någon deras fiendsman, Birkal, etc. kunde någon gißa, men emedan ingen Christen kan hysa så nedriga tankar om wår Allswoldige och härlige Gud, ej eller så höga om den orena Andan, så skönjes nogsamt, at både &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; och &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; hos de fordna Lappar och jemwäl ännu hos de klentrogne kunna räknas för deras Afgudar. Det skönjes ock tillika, at de ej warit frie ifrån &#039;&#039;Anthropomorphismo&#039;&#039;. Och emedan de hafwa tilägnat den Onda jämte Gud en så stor magt, så undrar man ej, om de, som andre Hedningar, sökt på hwarjehanda sätt at blidka denna Onda andan, på det han ej måtte tilskynda dem så mycket ondt, som han eljest wore i stånd at tilfoga dem. Det är altså nödigt för Lärarena i Lapmarken, det de beflita sig om at redigt &#039;&#039;evolvera notiones Dei &amp;amp; Diaboli&#039;&#039; efter wår Christeliga &#039;&#039;Religion&#039;&#039;, på det det arma folket under deße namnen ej måge blifwa bedragne och förwillade.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 5.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Jag har tilförene förmält huruledes Lapparna på den ort jag wistats hollit före, at Gud omedelbarligen låter höra sig, då åskan bulrar. Men jag har ock märkt at en del holla den, som förrättar sjelfwa actum, eller bulret för et lefwande ting och en särskild natur, &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; kallar det &#039;&#039;Thor&#039;&#039; eller &#039;&#039;Tiermes&#039;&#039;, som Lapparna eljest kalla &#039;&#039;Aijeke (Aja, Atja)&#039;&#039;, som det ock hos oß blifwit kalladt både Thor och Storfader. Hos mina Lappar har jag märkt, at de holla det för et särskildt wäsende ifrån Gud, och jemwäl sådant, som är både godt och ondt, emedan denna naturen, efter deras berättelse, blifwit af &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; stjälandes skapad i en stenklippa, utan at Jubmel skulle få weta derutaf; men sedan &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; eller Gud fick det samma weta, gick han dit, samt hämtade ut och födde op honom, Och emedan denna Thorgubbe är således den Ondas barn, men Guds fosterson (efter deras eget ordasätt), så är han både god och ond; warandes hans förnämsta och egenteliga göremål at döda och förgöra alla Troll och spökerien, som ock deras &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, hwarom framdeles skal talas, ofta af åskan blifwa rörde, hwilket han, efter deras mening, gör med sin boga, Regnbogen, som de kalla &#039;&#039;Ajanjokßa&#039;&#039;, eller Storfadrens boga. Och emedan han dermed gör människorna godt, at han utrotar deße Trollskaper, hwilket de finna sig pliktige at erkänna, hälst han ock i annor händelse, besynnerligen då han rörer deras helgedomar, kan göra dem skada, så bör han jemwäl räknas ibland deras fordna Afgudar. Men eliest har jag åter af andra Lappar fått inhämta om samma person följande händelse; at då en flicka hade i skogen satt sig wid et trä, kom den Onda och bad henne lägga torr Tjäruwed i sin Mudd, den hon hade under hufwudet: men när han denna weden itändt och hon blef warse at denne hade horn, wardt hon förskräkt och skulle fly, men slapp ej undan hans wåldsamhet, hwaraf hon blef hafwande och födde en son, som ouphörligen gret och wiste sig orolig. Gud kom och tog barnet med sig op i skyn, samt frågade hwilkom det wille wara til hjelp, anten sin Far eller Mor? Barnet swarade sig wilja hjelpa Modren och förfölja Fadren med all sin slägt, det han ock nu gör, far i luften, klyfwer berg och slår eld i trän, då de göma sig under dem, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 6.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna ock trodt på någon, som de kallat &#039;&#039;Saracka&#039;&#039;, har den nitälskande Danska Läraren &#039;&#039;Thomas von Westen&#039;&#039; för detta berättat, och jemwäl den samma beskrifwit. Det är wist, at man i somliga Lapmarker brukat det ordet &#039;&#039;Saragads&#039;&#039; för et &#039;&#039;Nomen Appellativum&#039;&#039;, i stället för &#039;&#039;Creator&#039;&#039;. I Kaitom har man andra ord på skapare och skapa, nämlipen &#039;&#039;Seunedie&#039;&#039; och &#039;&#039;Seunedet&#039;&#039; men Sarak är ej eller obekant, emedan det händt, at då man frågat dem hwilken som skapat werlden, har en del swarat Sarak. Jag har om denna person af Lapparnas mun ej kunnat få något redigt begrep. Men efter berättelserna af andra har jag funnit dem holla honom nästan som en &#039;&#039;naturam naturantem&#039;&#039;, dock särskild ifrån Gud, som werkar wid människors och andra kreaturs födelser, deras trefnad och bibehollelse, etc. och lärer altså äfwen kunna räknas ibland deras gamla Afgudar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 7.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Utom deße förenämde Gudar, som jag ej märkt dem hafwa under några bilder eller beläten tilbedit, har jag ock tid efter annan i akt tagit, at de hafwa jemwäl en hop andra &#039;&#039;genios&#039;&#039;, halfgudar eller något dylikt: wetandes jag ej huru stor ära de göra dem, eller under hwad wärde och &#039;&#039;Character&#039;&#039; de blifwa af dem holdne. Det wet jag, at en del föreställa sig sådana, som äro regerande dels i luften, dels på jorden, dels under jorden, dem de finna sig pliktige at på wist sätt hedra och wörda. Ibland hwilka jag ock kan räkna dem, som de mena ej allenast wara regerande wid hwart och et stånd och lefnadssätt, utan jemwäl wid alla tider och månader i året, o. s. w. En af detta sista slaget har jag märkt dem hafwa på &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad, som de kalla &#039;&#039;Kuowa manno:&#039;&#039; äfwen för Julhögtiden, som de kalla &#039;&#039;Jaluoherra&#039;&#039; (Julherren), samt Julaftonen, som de kalla &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; eller &#039;&#039;Druetta&#039;&#039; (Drott). Hwad &#039;&#039;Jauloherra&#039;&#039; är för en person kan jag ej wist säja, så framt de ej af en Hednisk &#039;&#039;κακοζ ηλια&#039;&#039; derunder förstå wår Frälsare. Men &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; torde wara någon af deras eller wåra fordna Drottar, som gjort dem något godt, eller ock snarare ondt, emedan man af det, som framdeles skal berättas, nogsamt ser, at han hos dem blir dyrkad, som en annan &#039;&#039;averruncus&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 8.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At de ock jämte deße hafwa werkeligen, som andra Hedningar, tilbedit Afgudabeläten, är beklagligen rönt. Ty at någon nation skulle denna tiden tibedia stockar och stenar, har iag näpligen welat tro, innan jag i denna Lule-Lapmark tid efter annan fått med egna ögon se sådana styggelser. I Jockmocks Prestegård förwaras trenne sådana beläten, tilhugne med yxa af rötter under liknelse af människor, hwilka om år 1738 blifwit tagne af en Kaitom Lapp, som inför Häradsrätten sedermera bekände, huru han med bugande och tilbedjande fallit dem til fota. Den ena kallade han &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039; och war den största. Om de andra, som woro smärre, &#039;&#039;repræsenterade&#039;&#039; hans hustru, barn eller drängar, är mig obekant. Jag har jemwäl sedermera tid efter annan flerestädes under mina resor blifwit warse sådana beläten wid deras offerlafwar, om hwilka framdeles skal talas, warandes ei annat, än rötter merendels af Björk, dem de wändt op och med yxa tiltälgt som et hufwud, utwisandes sjelfwa stommen eller stubben det öfriga af en kropp med fötterna, Deße stå antingen ständigt på sina wißa ställen, och blifwa dock årligen med offer besökte, då Lappen kommer at ligga dem så när, eller upsättas de hwart år höstetiden merendels på de rum, der de slakta sina Brun-Renar: eller äro de ock på stora berg och högder upreste, der de af en större myckenhet Lappar blifwa besökte och hedrade. Hwaraf skönjes, at af deße Afgudar måste gifwas åtskilligt slag, blifwandes en del ansedde för Landsgudar, dem wißa Lappar wid något tilfälle åt sig sjelfwa i synnerhet uprest: hafwandes jag ock förnummit, at de undertiden göra woldswerkan på hwars andras Helgedomar, hwaraf jag såg prof om wåren 1742, då en häftig fiendskap upkom emellan twänne Lappar, emedan den ena hade huggit sönder hornen och benen, som den andra hade åt sina gudar på en lafwa wid sit kojeställe uprest. Om alla förenämde Trägudar heta Storjunkare, kan jag ej försäkra; men at jag ofta under mina resor sedt dem på åtskilligt sätt gjorde, kan jag ej neka. At ock Lapparna sjelfwa kalla dem så wäl som sina Stengudar undertiden Passe&amp;lt;ref&amp;gt;Detta ordet &#039;&#039;Passe, Basse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Bisse&#039;&#039; brukas nu af Lärarena i somliga Lapmarker i stället för &#039;&#039;Sanctus&#039;&#039;. Men i sjelfwa werket hafwa Lapparna förståt dermed sina Afgudiska helgedomar. Om det är i någon slägtskap med de gamla Swenskars &#039;&#039;Buse, Bjesse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Basse&#039;&#039; (Se &#039;&#039;Rudb. Atlant. Tom. pag. 448&#039;&#039;), hwarmed de förståt den Onda sjelf, lemnas til andras bedöme.&amp;lt;/ref&amp;gt;, har jag jemwäl tagit i akt. Det är ock märkeligt, at de Trägudar jag sedt, hafwa mäst öfwer alt warit korßade, samt med blod öfwerstrukne. I Kimi Lapmark och Trinnäs berättar man, Lapparna hafwa på Fjällen dyrkat en Afgudinna uti en Trästubbe eller eljest uti et Träbeläte, som de kallat &#039;&#039;Wiros-Acka&#039;&#039;. Denna hafwa de likasom Latinerne Dianam hollit för et Skogsrå, samt henne offrat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 9.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
På den orten i Lule Lapmark, hwarest jag warit wistande, äro i synnerhet deras Stengudar mycket gängse och allmänne. Om ock deße &#039;&#039;repræsentera&#039;&#039; Storjunkaren eller någon annan, är mig jemwäl okunnigt. Men jag har ej hört dem af Lapparna annorlunda kallas, än Passe, nämligen sjelfwa ställen; men Stenarna kalla de &#039;&#039;Säite&#039;&#039;. På dem har jag just icke tagit i akt någon särdeles skapnad efter någon människa eller djur, utan de hafwa warit sådana, som naturen tyckes sjelf hafwa gjort dem; men hafwa dock merendels en sälsynt skapnad, som &#039;&#039;petrisicater&#039;&#039;, krusiga och knottriga. En del Lappar äro aldeles i den tron, at deße stenar hafwa lif och kunna gå: warandes ock undertiden flere på et ställe upreste. Gemenligen finnas de ligga wid bergsändar, wid uddar af Träsk, på Holmar, wid Forßar, eller andra helgade orter: wetandes ingen, hwilken som lagt dit dem, eller när de kommit dit: utan man har welat inbilla mig, at deße ställen blifwit dem inrymde redan i första Skapelsen, o. s. w. En stor myckenhet af sådana finnes i en del Lapmarker, ändock man har swårt före at få se dem, emedan ej gärna någon Lapp åtager sig at följa någon dit, af fruktan dem torde wederfaras något ondt: som de hafwa at beropa sig på mångfaldiga exempel, huru de blifwit angripne til lif och helsa, som deße ställen welat ohelga eller förstöra. Jag wet ock en wiß Nybyggare, som igenom det han dristade angripa och förderfwa en hop sådana stenar, berättat sig mistat sin helsa och krafter, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 10.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Deße Stenars magt plägar man wärdera efter myckenheten och antalet af dem som dyrka dem och offra wid dem, Om så händer at man öfwergifwer offra på dem, så mista de ock sin magt, kunnande sedan göra enom hwarken godt eller ondt. Och sådana magtlösa samt af sig komna gudar, har man ej swårt före at få se, emedan ingen fruktar widare för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwaruti deras magt egenteligen består, kan jag ej säja. Men at Lapparna förmoda sig både godt och ondt utaf dem, sluter jag af deras berättelser derom. En trowärdig Nybyggare, som såg huru en wiß Lapp offrade hufwudet, föttren och wingarna af en Tjäder på en bekant sten wid &#039;&#039;Sagga guoika&#039;&#039; ej långt från Gelliware, frågade honom, til hwad ända han sådant gjorde? Då Lappen skal hafwa swarat, det skulle utaf alt detta wäxa andra och nya foglar igen, dem han skulle få skjuta. Och emedan de göra löften åt deße stenar, då antingen folk eller kreatur sjukna, sluter jag at de tro dem om til at hafwa helsa och sjukdom, lif och död i sit wold. Men at de ock förmoda sig ondt utaf dem, sluter jag af en wiß Laps egen berättelse, som tilstått, at då han för några år sedan kom oförwarandes wid sin flyttning at gå för när intil en sådan &#039;&#039;Säite&#039;&#039; wid &#039;&#039;Käppowoma&#039;&#039; (et Nybygge til 3 mil norr om Gelliware), och trädde öfwer udden der stenen låg, så nära intil honom, at han kom på sjelfwa fjäten eller wägen, som stenen (&#039;&#039;si diis placet&#039;&#039;) hade längst efter landet öfwer til en udde midt emot, lofwade han, wid det han blef sådant warse, offer af Ox-Renar, Wajor, Får, Getter, etc. Men kunde likwäl dermed icke blidka honom, emedan Wargar kommo samma natt ihop med hans Renar och gjorde honom en ansenlig skada.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 11.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Wid en Sten ej långt söder ifrån Gelliware, som för detta warit Nederby-Lappars &#039;&#039;Stuor amus Passe&#039;&#039; och alrastörsta helgedom, likasom stenen på &#039;&#039;Aran oiwe&#039;&#039; warit Kaitoms Lappars, ligger en stor Järnyxa, som ingen rost skal kunna bita uppå. Samma yxa har på det sättet kommit dit, at då en Lapp i äldre tider, wid namn &#039;&#039;Patto-podnie&#039;&#039;, kommit at drabba ihop med en &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jatton&#039;&#039; (förmodeligen Bergtroll) som han märkte hafwa tilhold med sin Dotter&amp;lt;ref&amp;gt;Om detta kom han således under wädret, at emedan Lappen hade sin koja bredo wid en Myra, öfwer hwilken hans Dotter dageligen gick, blef han warse, at hennes fötter aldrig blefwo wåta, och förstod således at &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; bar henne öfwer Myran.&amp;lt;/ref&amp;gt;; men kunde ej blifwa honom öfwermägtig, har han anropat denna stenen om hjelp. Men emedan Jätten gjorde det samma, kunde ingen dera få öfwerhanden; Ty, alt hwad Lappen lofwade ut, at gifwa åt sin hjelpare, det lofwade ock Jätten. Omsider lofwade Lappen sig wilja gifwa åt Stenen den yxa som Jätten hade i sin hand, och i det samma blef han honom öfwermägtig, så at Jätten måste sätta lifwet til. Ifrån den tiden har yxan blifwit beständigt wid samma sten. Wid offrandet brukar man den seden, at man hänger henne på öfwersta hornet, hwaruti denna Stenens Afgudatjenst är skiljaktig ifrån alla de andras, som jag framdeles wil omtala. Denna yxa blef om hösten 1745 af en Kaitom-Lapp borttagen, som skal hafwa lofwat i deß ställe lägga dit hornen och benen as en Ox-Ren, det han ock förmodeligen gjort. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 12.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad en del, jemwäl i de bättre för sig komne Församlingar, hafwa för tankar om en hop Änglar, som pläga uppenbara sig för dem, wet iag ej. Men at de hafwa mycket at tala om sina Änglasyner, hwarigenom de förmena sig wara bättre och heligare folk, än de Swenske, som ej se sådant, har mig af en wiß prestman blifwit berättadt. I hans Församling har en man sagt om sig sjelf, at han en gång sedt twänne Änglar, som wiste honom en wacker grön äng, samt wid ändan en skön byggning. Och när han af deße twå blef anmodad at följa dem dit, men af en annan derifrån warnad, gåfwo de honom hwardera en kindpust, så at halfwa hufwudet swulnade och han hade en tid deraf stor wärk. Denna gången kom han på den tro, at det måste hafwa warit onda englar, i det han utlät sig i deße ord: »Nu kan jag se, at de icke äro gode.« Utan twifwel hade han ock tilförene sedt sådana; Men emedan de ej förr lärt honom känna sig, så trodde han det de woro goda och helige Änglar. Flera dylika rykten och berättelser hafwa tid efter annan kommit för mig. Och blifwa sådana uppenbarelser af dem, som hafwa någon liten kundskap om Christendomen och Änglarnas natur, holdne för Ängla uppenbarelser, men af de andra, som näpligen hört talas om Änglar, för Gudar antingen Storjunkare eller andra, som de mena undertiden uppenbara sig för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 13.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Om några Lappar holla, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 98.&amp;lt;/ref&amp;gt;, Solen i någon Gudomelig wördning, har jag wäl denna tiden ej kunnat förmärka, dock har jag träffat Lappar, som berättat sådant fordna tider hafwa warit brukeligit. Ej eller har jag funnit at de, efter &#039;&#039;Damiani à Goës&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;De &#039;&#039;Lappiæ situ &amp;amp; ejus regionis incolis&#039;&#039;, apud J. Boem. Auban. de &#039;&#039;moribus Gentium&#039;&#039; P. M. 499.&amp;lt;/ref&amp;gt; holla elden för deras Gud. At de ock, besynnerligen Jämtelands-Lappar, skulle dyrkat någon under den bekanta &#039;&#039;Herculis&#039;&#039; namn (Herkel-gud), har jag tilförene låtit mig inbilla: som jag jemwäl minnes mig hafwa sedt et &#039;&#039;Academiskt&#039;&#039; arbete de &#039;&#039;Hercule&#039;&#039; utgifwit i &#039;&#039;Upsala&#039;&#039; i förra &#039;&#039;Seculo&#039;&#039;, hwars &#039;&#039;Auctor&#039;&#039; berättar sig hafwa hört af Lapparnas mun en &#039;&#039;susurrum&#039;&#039; (så kallade man den tiden det Lapska språket) af något dylikt ord. Men det torde kan ske wara kommit af något mißhörande, at då Lappen sagt &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, kunde det uti dens öra, som warit om språket okunnig, lätteligen blifwit &#039;&#039;Herkel&#039;&#039;. Åtminstone wet man ej i de norra Lapmarker, så mycket mig bekant är, af någon sådan Gud. Om &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; har jag tilförene något utlåtit mig. Men om Lapparna hafwa fått detta ordet af de gamla Hedniska folkslag, som dyrkade &#039;&#039;Herculem&#039;&#039;, och sedan ändrat det samma uti &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, emedan sådana ombytelser äro just ej hos dem owanlige, dertil dristar jag hwarken neka eller jaka.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 14.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Huru och på hwad sätt hwar och en i synnerhet af deße främmande Gudar blifwa hos Lapparna tjente och dyrkade, kan jag ej til alla delar säja. Man lärer ock näpligen wara i stånd at utnämna några wißa reglor derwid, emedan jag är af den tankan, at sjelfwa ordningen och sättet at tjena dem lärer ej hafwa bättre sammanhang, än grunden, på hwilken deras Gudars wäsende och antal sig stöder. Icke des mindre wil jag blott upräkna de sätt och maner jag blifwit warse, samt hwad öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; derwid kunnat blifwa mer bekante.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Huru de dyrka de Gudar och Naturer, til hwilka de ej hafwa några bilder, är mig okunnigt: undantagandes hwad jag om den förr omtalte &#039;&#039;Kuowa-manno&#039;&#039;, samt &#039;&#039;Jaulo-herra&#039;&#039; och &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; kunnat få höra af Lapparne sjelfwa förtäljas. Nämligen, hwad den första angår, berättade en gammal Hustru, det hennes Föräldrar plägade en wiß tid i &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad binda hö och gräs, sådant som de hafwa i sina skor och wantar, wid hornen på deras Renar: då man sedan med ringar och annat skrammel, samt bultande på ackijorna, bad &#039;&#039;Kuowo-manno&#039;&#039; äta. Hwaraf tillika skönjes, at de höllo denna Naturen ej allenast för et lefwande kreatur, utan ock sådant, som kunde lefwa af hö, samt behöfde genom allehanda buller och gny påkallas, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 15.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At man åt den så kallade Jul-herren plägar offra små skep eller båtar, besynnerligen under något gjordt löfte, derpå har jag sedt flera prof. Deße båtar om tre qwarters eller högst en alns längd hafwa warit tilhuggne med yxa af Furuträ med master uti, samt här och der korßade och med Renblod öfwerstrukne. Sådana båtar göra de gemenligen färdige til den tiden de slakta sina offer-Renar til Jul, emedan de skola under slaktandet med blod bestrykas. De jag sedt hafwa warit högt upsatte uti stora Granar, dock ej hängande, utan liggande på några af samma Granar ihopwekne qwistar, warandes äfwen sjelfwa Granarne korsade här och der, samt et godt stycke op med blod öfwerstrukne. Deße båtar finner man ej annorstädes, än omkring de ställen, hwarest de Jultiden haft sina kojor och tilhold. Til hwilkens ära de omtalte offer-Renar slaktas är owist: men at wid deras Julkojor (eller nu mera, et godt stycke derifrån), altid finnes offerlafwar, sådana som jag framdeles wil omtala, har jag flera resor märkt: liggande på bemälte lafwar ej allenast hornen af de slaktade Renarna, utan ock alla ben af det kött, som de då äta, och som är af samma Renar tagit.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 16.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Åt &#039;&#039;Ruotta pläga&#039;&#039; de äfwen samma tid hänga Näfwer-ryfwor eller små trattar af Näfwer gjorde, op i höga trän, hwilka trän äro mäst på twänne kanter tälgde och korßade. Uti deße ryfwor lägga de et stycke af all den mat, som de äta om Julafton och Julmorgon, hwilket ej är Kött, utan gemenligen Ost och Mjölk, eller ock Fisk. Hafwa de Mjöl, så göra de en kaka om en riksdalers storlek, men en god tum tjock, den de fylla med litet Mjölk och Ost, samt steka på glöden. Samma kaka lägga de uti en af de omtalte kärillen, i hwilkens brädd twenne träspjelkar äro stukne om en half alns längd, gjorde som spador. Detta blir ophängdt bredowid kojan, hwarest det ock warder sittandes; hwilket tillika med de öfriga ryfwor, i hwilka deras öfwerlefwor blifwa förwarade, äro &#039;&#039;destinerade&#039;&#039; åt den förr omtale &#039;&#039;Ruott&#039;&#039;a, på det han, efter deras föregifwande, ej må skada deras qwinfolk på et wist sätt (&#039;&#039;ne ventrem illarum terebret seu perforet&#039;&#039;).  Schefferus talar om deße offer något annorlunda, hwilket man ock torde somligstädes brukat, men emedan en Lapp berättat mig derom, som i sin enfaldighet ej trodde at sådant skulle wara någon widskepelse, så har jag fölgt hans tal, och lemnat andras berättelser å sido.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 17.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Deras offerlafwar, som jag flera resor nämnt, göra dem den tjensten som altare, men åro gjorde af trä och stå på 3 eller 4 stolpar, ifrån 2 til 4 alnar högt ifrån jorden. Då de offra något på dem, lägga de ofwan på och omkring dem Gran- och Björkris, samt qwista trän nedantil på alla sidor der omkring. Deße hafwa de antingen wid wißa tilfällen bak för deras kojor: eller äro de upbygde på andra ställen, hwarest de hafwa sina Trägudar, hafwandes oprest Träguden antingen ofwanuppå, eller, som allmännare är, bredo wid lafwen, likasom stödde han sig mot honom. På deße lägga de Renshorn eller det öfriga som jag kommer at omtala, men på de lafwar, som stå wid Stengudarna, hafwa de mäst de offer, som wildiuren eljest kunde draga bort.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De förnämligaste offren, som de på eller bredowid deße lafwar lägga och tilägna sina Gudar, äro gemenligen hornen och benen af sina Renar, hälst de Brun-Renar, som han slaktar Mathsmäßotiden om hösten. Deße offra de både på Sten- och Trägudar. Utan twifwel lära de hafwa någon wiß skildnad, då de skola offra åt åtskilliga Gudar, som mig är obekant, men så mycket jag kunnat inhämta, tjena de sina Stengudar, då de äro dem så nära: men eljest de af trä, dem de antingen göra nya, eller ock besöka de dem på de ställen hwarest de förrut oprest dem. De, som hafwa Trumma, säjas rådfråga sig med henne wid många tilfällen då de, samt hwad de på åtskilliga Gudar skola offra o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 18.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom de offer, til hwilka Lapparna årligen finna sig förpliktade, har jag funnit, at de offer, som han gör för nöds skull och under något löfte, falla honom undertiden något kostsammare. Ty, om folk eller deras kreatur blifwa sjuke och wantrifwas, eller ock om eljest något widrigt möter dem, få göra de löfte åt en wiß Gud (den de antingen sjelfwa hafwa bästa förtroende til, eller den deras Trumma pekar uppå), eller ock åt flere tillika at offra det eller det, om de winna sin önskan och undwika det onda. Det som de i ringare mål, til exempel om en ren sjuknar eller wantriswes, lofwa, plägar ej gerna sträcka sig längre, än til horn och ben af Renar. Til exempel, när en ren sjuknar, så gör Lappen löfte, at om han kommer sig före igen och lefwer, wil han en wiß tid slakta honom, samt ej hugga sönder eller låta förkomma något ben, utan altsammans förwara åt den Guden, som han gör löfte åt, och som han menar skal kunna hjelpa sig. Hwad Lappen sålunda lofwar, holler han troligen, och då han slaktar en sådan Ren, hugger han icke et ben sönder, utan delar honom led ifrån led, samt förwarar benen. Om en hund råkar draga bort något deraf, så måste han sätta sit lif til, och man offrar et af hans ben i stället. Man plägar ock undertiden så wäl wid deße som andra tilfällen smörja deße Gudar, dem de hafwa under några bilder opreste, med blodet och fetman af den Ren som slaktas, samt äfwen, som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; berättar, låta et stycke af hjertat och lungan följa med offren, dem de hänga i trän: jämwäl binda hwita och röda etc. trådar om hornen på den Ren, som slaktas för et märke åt hwilken Gud han blir förärd. Men om de, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse, med en hwit trå betekna Solen, en röd Storjunkaren, en swart åt de döda, kan wäl wara sant, ändock jag ej wist wet säja derom. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 19.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Men är det i något wigtigare ärende, som Lappen finner sig föranlåten at göra löfte, så kommer det ock undertiden an på andra kreatur, som Bockar, Getter, Får, samt Kattor och Hönstuppar, dem han köper och skaffar sig från Landsbygden, ehwad de må kosta, sedan han en gång lofwat dem. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwad Stengudarna, eller de så kallade &#039;&#039;Säite&#039;&#039; i synnerhet widkommer, så tyckas de af Lapparna blifwa holdne i långt större helighet, än de af trä. Man plägar omkring somliga stänga gärdesgårdar, ibland tämligen widt omkring. Om någon skiuter Ickornar, foglar eller andra diur innom samma gårdar, det är innom stenens rå, så måste han taga fötterna, hufwuden med wingarna och offra på stenen, men det öfriga beholler han sjelf. Man brukar på somliga ställen hwart år lyfta op stenarna och lägga fristkt Granris under och omkring dem, hwilket Lappen gör med blottadt hufwud och krypande på fyra fötter, äfwen som då han eljest går at offra: då han jämwäl af stenens tyngd eller lätthet kan sluta om han är ogunstig eller gunstig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Utom Renshornen och annat offer, som omtalt är, hwaraf på många ställen finnes en otrolig myckenhet, som Ättebackar samlade, ses ock undertiden omkring sådana ställen en ansenlig hop Näfwer-ryfwor fulla med matsaker och smorning. Ty, likasom Fjäll-Lappar och de som hafwa Renar offra gemenligen horn och ben, samt öfwerstryka sina Gudar med Renblod, så hafwa ock Fiskare-Lappar sina heliga stenar, Råd och wårdnader wid sina sjöar, dem de kalla &#039;&#039;Saiwo&#039;&#039;, hwilka Gudar de, utom andra föräringar, som oftast smörja med fiskflott: hwaraf, efter deras tro, skal förorsakas, at uti bemälte sjöar merendels är fetare fiskslag, än uti andra. Ju tididigare de smörja sina stenar, ju mera och fetare fisk förmena de sig få. Ehuru Fiskare-Lappar kunna således hafwa sina egna särskildt stenar ifrån de andras, så finner man dock sällan någon sten eller &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, som ej af bägge blir tjent, så framt de annars ligga så til at bägge nå dem. De Lappar, som hafwa Renar och fiska tillika, göra ock bägge delar, nämligen offra horn och ben, samt tillika smörja och rykta dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 20.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Hwad angår de öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; och maner förr, under och efter sjelfwa ofrandet, så är wäl sådant til en del skiljaktigt hos Fjäll- och Fiskare-Lappar, men kommer dock merendels på et ut. Bägge gå de til och ifrån ofrandet icke genom den rätta kojedören, utan genom en helig dör, som är en liten öpning bak på kojan, genom hwilken ock Fjäll-Lappen bär mäst altid in sit kött, åtminstone af sina offer-Renar, och Fiskare-Lappen sin fisk, besynnerligen då han fiskar uti de helige sjöarna. Genom samma dör får aldrig något qwinfolk gå, som ej eller öfwer hans fjät, då han går at offra eller fiska, Fiskare-Lappen får aldrig hafwa något qwinfolk med sig til hjelp, utan måste förse sig med folk annorstades ifrån, då han wil draga not i samma sjöar, om han ej har sjelf tilräckelig manshjelp: som ock aldrig något qwinfolk får på långt holl komma in til de ställen, hwarest deße helgade stenar äro upreste, ej eller fara omkring dem, så at om de wid sin flyttning ifrån Fjällen gått på höger om dem, så måste de wid deras flyttning tilbaka gå på samma sida, fast det woro tio mil til krok, emedan det eljest skal komma an ej allenast på helsan utan ock lifwet. Så tilstädja de ej eller en del andra saker komma at föras omkring deße orter: hwaraf jag år 1733 såg ögonskenligit prof, då en wiß Lapp wägrade mig en takhud til låns på min &#039;&#039;pagage&#039;&#039;-ackia, föregifwande at hon, efter den kosa jag föresatt mig, skulle komma at färdas omkring et passe, hwaraf han sig en stor olycka förmodade. Lade ock til, at der hon warit ny, hade det ej haft stort på sig, men emedan han henne länge brukat, wore det fara wid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 21.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Då Fjäll-Lappen går bort at offra, så måste hans hundar sättas i band. Slipper någon hund lös och kommer at gå öfwer hans fjät, så skola odjuren straxt komma ihop med hans Renare och om inga odjur äro å färde, skola hans hundar i deras ställe bita, sarga och döda boskapen, Fiskare-Lappen sätter ock sammaledes sina hundar i band, då han går at offra eller fiska i de helgade sjöarna. Då deße draga not i samma sjöar, få de aldrig nämna GUD. Den fisk de få måste de antingen wid samma sjö rensa och göra op, eller, om de bära honom hem oopgjord, låta honom komma in genom bakdören. Benen gifwa de icke sina hundar, innan de förrut lagt dem i kalt watn, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 22.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Det ömkeligaste är at se då Lappen (både Fjäll- och Fiskare-Lapp) går at offra. Ty, då han kommer så när, at han ser rummet hwarest Guden bor, så tager han af sig mößan samt begynner buga och bucka sig, och då han kommer närmare intil, börjar han krypa på fyra fötter intil des han kommer intil stenen, hwarest han lemnar sina offer. Om han brukar derwid något tal eller andra &#039;&#039;complementer&#039;&#039; är mig okunnigt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Et besynnerligit offer är det som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; nämner, och som jag äfwen tyckes hafwa funnit några spor til denna tiden, nämligen at man undertiden gör Afgudabeläten, dem man straxt efter offrandet tillika med offren gräfwer ned i jorden&amp;lt;ref&amp;gt;Hwar wid dock &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; (pag. 111) litet mißtagit sig; ty under det han &#039;&#039;verterade Spirri Nilses&#039;&#039; ord: den de sedan tillika med benen i jorden nedergrafwa, uti hwilka synes wara någon twetydighet, och owist, om particula den skal swara emot stenen eller Afguden, har &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; gifwit Latin derpå: &#039;&#039;postremo rangiferum una cum ossibus defodiunt in terra; &#039;&#039; der likwäl &#039;&#039;Auctoris&#039;&#039; mening lärer förmodeligen wara: den de, nämligen Afguden, sedan tillika med benen etc.; åtminstone är det nu obrukeligt at Lappen offrar åt sina Gudar någon hel Ren.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har funnit allehanda beläten och bilder (äfwen under liknelse af Renar) jämte åtskillig slags offer i marken nedgräfde och öfwerhölgde. Jag har ock sedt dem gräfne blott under snön, samt hölgde med trän och ris, förmodeligen emedan de antingen för is eller sten ej sluppit ned med dem i sjelfwa marken. Det synes som skulle sådana offer wara &#039;&#039;déstinerade&#039;&#039; åt dem, som äro rådande under jorden, lika som de lägga på marken och hänga op i trän åt dem som äro på jorden och i luften regerande.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En omständighet mins jag mig än hafwa hört wid offrandet, nämligen at då Lappen går til och från offrandet, får han ej ens tala, då någon kunde möta eller eljest råka honom. Detta har jag ej sjelf sedt, men holler det så mycket troligare, som jag märkt huru en del Fiskare-Lappar, under det de äro på sina fisk-fängen, ei wilja tala; och om man kommer oförwarandes på dem, så fly de, som wildjur, undan, at de må slippa uplåta munnen. &amp;lt;ref&amp;gt;Det berättas, at i Lule-Lapmark har för 30 år sedan sig tildragit, at enär Pesten ibland Rendjuren begynt gå i swang, hwarigenom en stor myckenhet af dem bortdödt, hafwer en Lapman trägit och med all uptänkelig flit flera resor om dagen infunnit sig hos sin och grannarnes Afgud, som de hade i skogen, i mening at han skulle hjelpa honom. Men enär ingen bot derå fölgde, förelade denne Lapman sin Afgud en wiß tid med utlåtande, at om han wille blifwa ärad och dyrkad för en Gud, så skulle han åtminstone innom samma tid stilla sjukdomen; Men i annor händelse blifwa förbränd och aldeles utrotad såsom en bedragare. Den förelagde tiden gick til ända, och Rendjurs störtningen påstod lika fult. Lapmannen lät fördenskul sit gjorde slut gå i werkställighet medelst en stor stockelds görande ikring och ofwanpå Afguden, hwilken så mycket förr blef förderfwad, som hela Bylaget i många tider den samma med åtskillige feta saker smort, och således hade elden med honom en större kraft, än uti annor osmord sten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Just då detta påstod, blef Lapmannens förfarande hos Byamännen bekant, hwilka derföre mangrant sig på platsen instälte, och i fult upsåt wille dräpa uphofsmannen, samt honom, såsom försoning hos Gudarna, låta förbränna. Men han gaf deremot tilkänna, huru ofta och trägit, som han denne Guden på sina knän och med bart hufwud troligen tilbedit och om hjelp anmodat, samt ändteligen honom en wiß dag förelagt, at stilla fänads störtningen med tilsäjelse och hot, som förmält är. Och emedan han ingen hjelp åstad komma kunnat, ty har han honom med allan rätt såsom en bedragare förbrändt, jämte förmodan: at om han warit den rätta Guden, som gjort himmel och jord med alt hwad deruti finnes, så hade han wäl kunnat borttaga sjukdomen och altid friat sig för elds förtäring, hwarmed the uti ondska församlade Lapmän blefwo stillade, samt låto sig åtnöja med hwad fom skedt war.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 23.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna, utom deras Afguderi, hafwa jämwäl namn före at wara starke i hwarjehanda Truldoms konster, är en sak, som är så allmänt bekant, at nästan ingen, som hört detta folket nämnas, ju hollit Lapp och Trollkarl för &#039;&#039;Synonyma&#039;&#039;, eller et och samma ord. At ju mycken widskepelse fins hos detta folket kan jag ei neka; men tror dock at ryktet gjort deras konst til många delar större, än hon är. At all widskepelse fordomdags kommit ifrån Norden, har warit en gammal sägn, hwilket &#039;&#039;Herodotus&#039;&#039; skal hafwa gifwit de gamla Skribenter anledning at tro, som sagt at &#039;&#039;Skytherna&#039;&#039;, från hwilka en hop helgedomar sig utspridt kring hela werlden, hafwa fått de samma ifrån &#039;&#039;Hyperboreis&#039;&#039; etc. &amp;lt;ref&amp;gt;Conf. Plin. Hist. Nat. L. IV. c. 12.&amp;lt;/ref&amp;gt; At förtiga hwad en del Utlänningar weta förtalja om oß i Swerige, så är det bekant, at få af den gemena hopen i de södre &#039;&#039;Provincier&#039;&#039; äro, som ju tro, at man i Norrland är i alla Truldoms konster mycket öfwad. I deße länder, hwarest sådana konster äro mindre bekante än nästan på någon annan ort, har man samma tanka om Lapparna. Då jag kom til Ume-Lapmark hördes ej af sådant, utan man hölt före, at man i Lule-Lapmark sådant brukade. Deße sköto åter skulden på Finnarna, o, s. w. Dock hwad jag hos deße af något wärde i dy mål hört och funnit, skal kort blifwa berättadt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 24.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Uti Gelliware Församling, hwarest man kan räkna af Lappar til hundrade matlag, dem jag allesamman wäl känner, har jag ej öfwer par personer fått namn uppå, som blifwit holdne för sådana at de kunnat i detta målet något göra, Jag talar ej om dem, som brukat allehanda skrock och widskepelser, emedan sådant sker snart allmänt, utan blott om dem, som ibland Lapparna blifwit holdne för Trollkarlar, och som kunnat genom Truldom göra sin nästa något godt eller ondt. I hwad mål de kunnat göra godt har jag förr til en del nämt, och består förnämligast deruti, at de förmenas med någon läsning och andra medel kunna hjelpa någon til helsan. De blifwa altså af dem, som äro i nöd, besökte, hwilka tilstå, at deras hjelpmedel ibland hulpit, och ibland ej. Äfwen holla de det för en god Truldom, at de kunna göra igen hwad stulit är. Men ibland de många stölder, som skedt sedan jag kommit dit, har jag ej ännu hört någon enda på det sättet hafwa fått igen sit, ej eller kan någon påminna sig sådant hafwa skedt. Så hafwa de ock wißa läsningar emot Spökerien (&#039;&#039;æpparlockus&#039;&#039;), hwilka dock jämwäl brukas af dem, som ej äro Trollkarlar; men deße måste de hafwa lärdt af sina grannar, emedan man uti sådana läsningar undertiden fått höra klara Skriftenes språk ur Davids Psalmer och andra böcker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 25.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad den Truldomen beträffar, med hwilken man plägar tilfoga någon ondt, som är at sända skott på honom och hans kreatur, med mera sådant, så har jag ej hört någon berättelse, som jag kan säja om sådant kunna aldeles öfwertyga mig. At de undertiden hotas at göra hwarandra ondt, som dock är en ilslughet hos dem, deraf kan man ingen ting sluta, så länge man ej rönt at deras hot haft någon werkan. At man undertiden hört dem joicka och siunga några onda önskningar, som jag märkt ej wara olika &#039;&#039;Busræ&#039;&#039; önskningar i &#039;&#039;Herröds&#039;&#039; och &#039;&#039;Bosa Saga&#039;&#039;. Det kan ej eller göra något til saken: emedan man har exempel på dem, som hotat förtrolla den andra, och jämwäl med de wanliga Truldoms &#039;&#039;Formulairen&#039;&#039; önskat ondt öfwer honom, hans hus och egendom; dock dermed ej det ringaste uträttat. Den enda berättelse, som warit uti förenämde Församling af någon trowärdighet, skal hafwa til-dragit sig 1741 om hösten, at då en wiß Lapp-hustru, som begärat af deß Far sin afledne Moders kläder, men fick icke, hotades göra honom skada, blefwo dagen derpå några och 30 Renar för honom förskingrade. Detta är alt hwad jag hört i dylika mål ibland det folk, som hafwa namn före at wara de alrawildaste. Sådana Trollpackor förmenas hos Lapparna hafwa lärdt konsten af de Swenske, emedan de til en del mäst warit någon tid wistandes på landet. Warandes ock beklageligit, at man wet Nybygare, som blifwit hitsände ifrån Wermeland och andra södre orter, hafwa gjort sådana konster, som satt alla Lapmarkens Inbyggare i förundran.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 26.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Jag nekar ej, at Truldom kan brukas så wäl ibland Lapparna som andra folkslag, och mäst hos dem, som minst weta; emedan jag wäl wet hwad den onda Anden uti och genom otrones barn kan uträtta, och dristar för ingen del at draga de exempel och berättelser i twifwelsmål, som af så lärde, förnuftige och hederlige Män blifwit rönte&amp;lt;ref&amp;gt;Hwaribland jag ock kan räkna hwad en wiß prestman i en annan Lapmark för mig berättat, om hvilkens trovärdighet jag ei må twifla, nämligen at de genom Truldom pläga skada och döda hwars andras Renar, samt at de undertiden upmana hwarandra dertil, då den, som är swagare i konsten, ei får taga sådant illa op, om han blir wunnen, utan plägar hälre utlåta sig i dylika ord: »Nu min Bror, aldrig tänkte jag du hade warit så stark i konsten,« etc.&amp;lt;/ref&amp;gt; som hos Schefferum och andra berättes. Men jag har den tron, at den Högste ej någonsin tilstadt eller tilstäder, at deße konster blifwa så allmänt brukade, som man föregifwit. Ty, det är för mig obegripeligit, huru någon nation kunde blifwa beståndandes, hos hwilken et så grufweligit Trolleri föröfwes, som man för detta berättat om Lapparna. Hos deße har jag wäl märkt så många trätor och twistigheter, som hos annat folk. Med Truldom höres ganska sällan at de skada hwarandra, men wäl antingen medelst lag och rätt, eller hugg och slag. Om samma konster blifwit nu i de fläste Lapmarker mindre öfwade än förr, sedan man märkt, at de största Trolkarlar warit gemenligen de största stackare, är mycket troligit. Men det är wist, at de äro ganska få, som lägga sig deruppå: och då de samme något besynnerligit uträtta, så är det ibland dem så sälsamt och underliga, som hos oß. Och emedan jag således har orsak at tro, det en stor del, som blifwit talt om Lapparnas Truldom, warit blott grundadt på gemene mans lösa rykten och berättelser, så holler jag det för &#039;&#039;injurieust&#039;&#039; emot sjelfwa nationen at tilwita dem en sådan last, för hwilken en och an-nan ibland dem kan wara häftad, och til hwilken de gemensamt draga en sådan leda, som någon af oß. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 27.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; skrifwer&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 144. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt; om Trollknutarna, genom hwilkas oplosande de sjöfarande kunna få så starkt wäder och wind de wilja: &#039;&#039;Hippotades, qui dat pro munere ventos, Curvet ut impulsos utilis aura sinus. (Ovid)&#039;&#039; eller om et stags djeflar, som Lappen förwarar i en pung, ur hwilken han dageligen utsläpper en, och kallas &#039;&#039;Gan&#039;&#039;, hwilken skadar folk och boskap samt sönderbråkar hällar; eller om &#039;&#039;Tyre&#039;&#039;; eller at de med sin Truldom kunna komma skeppen på hafwet i deras häftigaste lopp at twär stadna och blifwa för alt wäder orörlige, samt mycket annat, som af gemene man kringföres, sådant är denna tiden ohördt på de orter jag warit i Lapmarken wistande. &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039;, som om alla deße saker ej fant något &#039;&#039;hodiernos&#039;&#039; &#039;&#039;Scriptores&#039;&#039;, af hwilkas Skrifter och berättelser han sig eljest betjente, mente sådant härröra deraf, at deße ej warit wid sjösidan wistande, utan woro &#039;&#039;homines mediterranei&#039;&#039;. Men om sådana saker blifwit den tiden bedrefne af Lapparna i Norrige och Wästersjön, emedan Norrske Skribenter i synnerhet &#039;&#039;citeras&#039;&#039;, så hade det i Pite- och Torne-Lapmarker ej kunnat wara obekant.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 28.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
En annan sak är det med detta folkets nästan kring hela werlden bekanta Spåtrummor (&#039;&#039;Gobdas&#039;&#039;), dem jag wäl ei ännu fått se i Lapmarken, men måste dock tilstå, at de på somlige orter torde ej ännu aldeles wara komne ur bruk, eller förglömde, ändock man för de skarpa &#039;&#039;inquisitioner&#039;&#039;, som derwid blifwit gjorde, ej widare, än i löndom dermed omgår. De som sådant bruka, göra det i sådan tysthet, at näpligen deras eget folk få weta derutaf, emedan de weta det kommer på lifwet an, och at de af andra, som sådana ej bruka, lätteligen kunde blifwa angifne. Och detta är orsaken, hwarföre ei eller någon dristar sig at dem och de &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039;, man derwid brukat, redigt beskrifwa. Jag kan således ej med någon trygghet härom yttra mig widare, än hwad jag af allmänna rykten fått förnimma, nämligen, at de bruka dem för orakel, i det de, i anseende til de figurer deruppå äro målade, förmena sig kunna få weta hwad som tildrager sig på fjärran orter, om deras Björn- och djurjagter skola wäl lyckas, hwaraf wiße sjukdomar äro timade, och huru de kunna botas&amp;lt;ref&amp;gt;I detta målet wet jag exempel på en wiß Lapp i Nederbyn, som fastnade för en tid tilbaka i en swår sjukdom, och rådfrågade sig fördenskul med sin Trumma. Och emedan under &#039;&#039;operationen&#039;&#039; lotten föll på en af hans bästa Renar, lät han straxt slagta honom, i mening och hopp at få på det sättet sjelf lefwa. Men det liste ej, emedan han måste straxt derpå i egen person sjelf dö.&amp;lt;/ref&amp;gt; på hwad sätt och med hwilka offer de wißa tider kunna bäst behaga sina afgudar o. s. w. Ty emedan de hafwa i alla sådana händelser wißa och särskildta märken målade på Trumman, inbilla de sig få säker och tilförlitelig kundskap om alt, sedan deras ringknippa under wißa sånger och slag på Trumman medelst en hammare, som är gjord as Renshorn, på et wist märke eller figur stadnat. Detta skulle jag anse för et gyckelspel eller en blott widskepelse utan effect och werkan, om icke Lappens beswimande, som med så många säkra och ofelbara witnens besannande blifwit rönt, tyktes hafwa något besynnerligit med sig, efter man säger at han under sit slående och sjungande faller ned som wore han död på jorden, och wid upwaknandet wet berätta hwad på fjärran orter skedt och annat, som han begärt få weta. Men detta händer ej androm, än dem, som hafwa namn före at wara Trollkarlar och äro således med den Onda Anden i en närmare bekantskap och förbindelse. Ty, de andre, som bruka deße &#039;&#039;instrumenter&#039;&#039;, hafwa dem blott som medel at få weta något hemligit&amp;lt;ref&amp;gt; Det säjes at för 40 år sedan, skal det tildragit sig i Lule-Lapmark, under påstående upbörds stämning, at en Lapman om en aftonstund kommit til Lapfogden, och sig beklagat, huruledes en af des grannar, som han ock namngifwit, för honom bortstulit något Silfwer, men hade dock dertil intet laga bewis. Fogden lät fördenskul följande dagen sammankalla de Lapmän af bylaget som wore wid marknadsplatsen, och bestodo af 10 eller 12, samt anstälde ransakning på följanjande sätt:&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Fogden lät ställa et bord ut på marken, och Lapmännen rundt deromkring, förkunnande derpå, at han om den angifne stölden ransaka skulle, och satte &#039;&#039;Compassen&#039;&#039; midt på bordet, hwilken han kallade sin Spåtrumma, och gaf de närwarande tilkänna at sedan han trillat &#039;&#039;Compass&#039;&#039;skifwan ikring, skulle det derpå utsatte teknet, som bestod af en fogelfjäder, stadna gent emot Tjufwen. Så snart skifwan stannade, och teknet wiste, efter fogdens förut gjorde tilställning, midt på den angifne Lappen, begjärte han få sjelf å nyo trilla om skifwan, både andra och 3die gången; men bägge gångarne hade teknet ock en lika utvisning, hvilket icke allenast uträttade så mycket, at Tjufwen tilstod sin utöfwade stöld, utan ock infant sig natten derpå hos Fogden med begäran, at få köpa des Trumma, som han förmärkt wara långt starkare än hans. For Compassen böd han ock ansenlig betalning.&amp;lt;/ref&amp;gt;: hwilket förekommer mig som wåra Kast-böcker eller Lyckohjul, som wäl äro af förståndigt folk för ro skull gjorde, men ofta af de enfaldige til widskepelse brukas. Den som åstundar utförligare sammanhang häruppå, finner sådant hos &#039;&#039;Schefferum&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. Cap. IX.&amp;lt;/ref&amp;gt;, emedan jag, som ej ens fått se dem, dristar ej eller widare beskrifwa dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 29.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
I somlige Lapmarker har man wetat berätta om den konsten at göra det den andra måste löpa Warg, ändock sådant på de andra och mäste ställen är ohördt. För några år tilbaka berättade en Lapp uti en wiß Församling för sin Själesörjare, at då han skulle taga skinnet af en Warg, fann han under huden et Tenbälte samt pung och knifslidor. En annan berättade för många år, äfwen för Häradshöfdingen i orten, at en wiß man kommit och bedt honom om förlåtelse, at han året tilförene, såsom Warg, dräpte tre Renar för honom, det ock denne sig påminte. Jag wet, at en sådan sak holles ibland de lärde &#039;&#039;inter paradoxa&#039;&#039;. Jag har sådant ej sedt. Men är det sant, så lärer det wara den Ondas gäckeri, hwarmed han bjuder til at apa efter Skaparens underwerk på &#039;&#039;Nebucadnezar&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 30.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Af gammalt hafwa Lapparna brukat åtskillige widskepelser med sina döda. At de undertiden offrat några år Renar til deras åminnelse, blir äfwen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 317.&amp;lt;/ref&amp;gt; förmält, som berättar&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 117.&amp;lt;/ref&amp;gt; dem holla sina döde såsom &#039;&#039;Deos minores gentium&#039;&#039;, och således offra deße &#039;&#039;manibus&#039;&#039; såsom sina andra Gudar. De döda, eller deras manes, berättar han kallas hos Lapparna &#039;&#039;Sitte&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt; Hwilket lärer komma af en orätt version af de orden &#039;&#039;maite verro jabmike sitte&#039;&#039;. Ty da man gifwit deruppå et sådant Latin, &#039;&#039;quodnam sacrificium poscitis manes? &#039;&#039; så kunde det synas som woro sitte och &#039;&#039;manes&#039;&#039; swarande emot hwarandra. Hade &#039;&#039;Anonymus&#039;&#039; skrifwit: &#039;&#039;Quodnam sacrificium, manes, poicitis? &#039;&#039; så hade &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; förmodeligen ej misstagit sig, ehuru det dock eljest synes antingen wara mindre &#039;&#039;accurat verteradt&#039;&#039;, eller de Lapske orden orätt utförde.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har ej annat ord hört uppå de döda, än &#039;&#039;Jabmig&#039;&#039; eller &#039;&#039;æppar&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Undantagande &#039;&#039;rauke&#039;&#039; det de bruka likasom wi det ordet salig om de döda, Til exempel &#039;&#039;attjam rauke&#039;&#039;, min salige fader.&amp;lt;/ref&amp;gt;, (så kalla de barnen, som dödt utan döpelse), och Lapparna hafwa jemwäl tilståt det man undertiden en lång tid brukat offra åt dem. At de eljest haft sälsamma tankar om dem, har jag märkt dels derutaf, at när de swept dem, hafwa de sedt noga efter om swepningen wälbetäkt hela kroppen, föregifwande at själen, om kroppen ej wore wäl omswept, skulle slippa bort, dels emedan de på somliga ställen brukat lägga tobak, yxa, några torra stickor samt eldsaker, etc. uti Likkistan, I Åsele Lapmark blef man för en tid sedan warse sådana saker, då man wid Kyrkan af en händelse komat byta om Likkista. I Kaitom har det warit brukeligit, at när den dödas slägtingar eller goda wänner farit förbi de ställen, på hwilka de haft sina Lik obegrafna, hafwa de kastat åt dem et stycke tobak. För en gammal widskepelse kan det ock räknas, at de somligstädes pläga nedergrafwa med Liket de kläder, i hwilka någon blifwit död, samt merendels förtära den Renen wid grafölet, med hwilken den döde blifwit förd til grafwen, som ock sedermera des ben i jorden begrafwa.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hurudan tanka de eljest haft om sina döda har jag kunnat sluta af en wiß Laps utlåtelse öfwer en man som dödde i sin bästa ålder. Gud hade ej, sade han, så snart tagit en sådan man til sig, om han honom ej behöft och haft arbete, at sätta honom göra. Det är ock wist, at aldrig sättes den Ren för oket mera, som dragit en död til grafwa. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 31.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At de jemwäl på många ställen bruka allehanda skrock med djur- och fiskefången, utom de Afgudiske konster jag tilförene nämnt, har man tid efter annan försport. En trowärdig Bonde på Landsbygden berättade, at då han för en tid tilbaka hade en Lapp i sällskap då han wille skjuta en Björn, blef han, sedan de fått djuret, tillika med de andre följeslagare af samma Lapp warnad at ej smörja sina skor med denna Björnens ister, med föregifwande, at der han det gjorde, skulle en Björn taga lifwet af honom. Deße, som ej wille tro Lappen, gjorde twärt emot hans förmaning. Hwarpå hände, at samma Lapp året derefter, under det han gick wall, måste ej allenast för en Björn sätta lifwet til, utan ock blifwa af honom i grund opäten. Om detta är sant, hwilket dock samma Bonde betygade, måste det utan twifwel hafwa härkommit af någon djefwulsk förpliktelse, den han sig tilförene underkastat. Eljest kan jag ej dertil gifwa skäl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 32.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Iöfrigit är det wist, at detta folket, hälst wid Björnjagter, bruka många &#039;&#039;Ceremomer&#039;&#039;, om hwilka hwarest de tagit dem, antingen af sina grannar, eller sjelfwa updiktat dem, är owist. Man wil ej nämna om Spåtrumman, af hwilken de betjent sig at få weta om deras jagt skulle lyckas eller ej, emedan derom något tilförene är nämnt, utan de hafwa derwid wißa joikningar och sånger, dem de bruka dels då de dräpit Björnen och under det de föra honom hem, dels då de komma fram, samt äta op honom, etc. hwilka wisor äro af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; til en del beskrefna&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 233. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt;, ändock man tror, at deße wisor äro i Lapmarkerne något &#039;&#039;variable&#039;&#039;. Då de draga honom utur sit bo eller hide, pläga de piska honom med ris, och den som är baneman slår gemenligen en Mäßings nagla uti sin byßa, eller hänger han något sådant märke på sin hals, det han bär en lång tid antingen som et heders tekn at han giort en så berömlig gerning, eller af någon widskepelse, kan jag ej wist säja. Besynnerligit är det, at de uti sina wisor ibland annat aflägga sin tacksäjelse hos honom, at han låtit dem dräpa sig och ej gjort dem skada: samt at deras hustrur måste wid hemkomsten tugga Albark och spotta dem i ansigtet, sjunga segersånger, samt skynda sig ut genom den rätta dören, under det de komma sjelfwe in genom heligdören. Björnen koka de på somliga ställen op merendels på en gång, och byta sedan köttet; men hufwudet koka de helt och hollet, samt förwara wäl hufwudskålen och benen, som skola begrafwas, och om en hund drager bort något ben, så måste han sätta sit ben i stället, lika som förr är talt om offren. En del tilstädja ej sina hustrur och barn äta af köttet. Somlige tillåta sina hustrur at äta deraf, åtminstone wißa delar, men det skal ske genom en Mäßingsring, den de sätta för munnen. Somligstädes plägar man gräfwa ned ej allenast, som förr mäldt är, hufwudskålen och benen, utan jemwäl et par skidor, hyfwel, knif, et stycke Mäßing, etc. hwarmed han utan twifwel skal hjelpa sig fram i den andra werlden. Ömkeligit, at deße människor wilja änteligen tro det Björnen skal upstå och lefwa efter döden, när de likwäl äro sjelfwe nog twifwelaktige om deras egen upståndelse, ändock de undertiden säja sig tro, at de efter döden skola lefwa, eller, efter deras ordasätt, wandra i den andra werlden. Hwad öfrigit härwid wore at berätta, och som af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; på anförde ställe blifwit widlyftigare omtalt, går jag för kortheten skul förbi. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 33.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Så har det ej eller hos Lapparna varit obrukeligit at lämpa både Guds dyra ord och jemwäl wåra Christeliga helgedomar til sina widskepelser. Jag har tilförene något nämnt om deras läsningar, som til en stor del befinnas wara tagne ur Guds heliga Ord, men genom deßas widskepliga bruk skändeligen mißbrukade. Jag wille tro, at de tagit de maneren til at korßa sina Afgudabeläten, etc. af bilderna, som de sedt uti wåra Swenska Kyrkor, som jag ock har hollit före, at de Fartyg de pläga hänga op i trän, äro efterdömen af de Skepp, som man plägar hänga op i somliga Kyrkor på landsbygden och jemwäl i Lapmarken, ändock jag finner &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; hafwa andra tankar derom&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 119.&amp;lt;/ref&amp;gt;. I Jockmocks Kyrka war för en tid mycket i bruk, at man hemligen bar in en hop byltor och slarfwor af allehanda slag, dem de stoppat under wäggarna och i holen wid Kyrkogolfwet. Men sedan deras Capellan lät söka op alla deße gömslor och för deras ögon offenteligen bränna op dem, har man ej hört widare deraf. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 34.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom hittils omtalte Lapparnas Afgudar och widskepelser, kunde man ännu upräkna en hop af mindre wärde, der ej detta gjorde tilfyllest at wisa, det tilståndet i somliga Lapmarken är ännu nog beklageligit. Man kan ej eller neka, at de ju uti alt detta äro, som i tungomål, seder och opförande, fins emellan olika och skiljaktige: och jag har märkt at de nu mera, sedan Guds hel. Ord begynt wisa sin werkan ibland dem, mycket kommit i oordning med sina konster, hwaraf är skedt, at man nu har swårare före at komma under wädret med sjelfwa sammanhanget af deras Afgudatjenster, än fordomdags. De som ännu lefwa i sit mörker kunna ej bewekas at rätt beskrifwa sina konster, eller drista de det göra. Och de, som fått smak af Christendomen, blyas merendels wid at tala om sådant; hwaraf händt, at då jag fått se ögonskenliga märken til något dylikt, hafwa deße sökt ej allenast at förtiga det, utan ock al wända det til andra ändamål. Jag har just ej eller warit så mycket angelägen at utspana deras werk, efter jag sedt man kunde ingen nyttig sanning upfinna, om man än wiste et noga sammanhang på hela deras Afgudatjenst, ej eller någon nytta dermed skaffa, emedan det fast nödigare är, at häfwa otron och mörkret ur deras hjertan och sinnen, då det öfriga lärer af sig sjelft, med Guds hjelp, småningom förswinna, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 35.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Imedlertid får man mer än ofta förundra sig, då man hörer en del af detta folket så redigt och förnuftigt tala och utlåta sig om alt annat, men i sin Afgudatjenst bära sig så oförnuftigt åt. Hwaraf man har tilfälle at utröna huru djupa rötter en wedertagen widskepelse och wane kunna hafwa i en människas hjerta. Och, emedan jag sedt Nybyggare, som warit så wäl för sig komne, at de läst i bok, samt haft både Bibel och andra andeliga böcker, men genom omgänget med Lapparna blifwit bögde til en hop af de upräknade widskepelser, dem de brukat utan eftertanka och blott af en wana samt naturlig räddhoga för landsens helgedomar, har jag haft tilfälle at göra öfwer detta folket den anmärkning, at det lärer både falla swårt och gå långsamt til, innan man får alla deras widskepelser ifrån dem. Imedlertid är på de fläste ställen en god begynnelse gjord, och i anseende til Guds heliga Ords dageliga tilwäxt och förökelse i denna werldenes del, har man at trösta sig dermed, at ändock sådant för människom är omöjeligit, så äro för Gudi all ting möjelig&amp;lt;ref&amp;gt;Matth. 19: 26.&amp;lt;/ref&amp;gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på svensk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Pehr Högström]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84508</id>
		<title>Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84508"/>
		<updated>2026-08-07T05:28:44Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser]] !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Pehr Högström.jpg|thumb|200px|&amp;lt;center&amp;gt;Pehr Högström (1714-1784)&amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Pehr Högström&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
1747&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af &amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrifning Öfwer de&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &#039;&#039;&#039;til Sweriges Krona lydande Lapmarker&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 1&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
EHuru nu mera alla Swenska Lapmarker bekänna sig til det Christeliga namnet, och äro jämwäl til en stor del uti deras Christendom emot mångas förmodan rotade och grundade, som man framdeles på sit ställe får omröra; så måste man dock på många orter i deße Länder ännu finna så mycket mörker och vilfarelse, at man föga Christligt kan märka hos dem, då man tager undan at de äro döpte och at de med munnen bekänna sig för Christne. Häraf sker, at på de ställen, hwarest et mindre antal af nitälskande Prestmän warit, eller der man för orternas aflägsenhet hwarken haft tilfälle at något oftare få dem til Guds hus, eller sjelfwe hunnit med at så ofta, som kunnat behöfwas, besöka dem, finner man många hedniska aflefwor och widskepelser, ja ock uppenbarligit afguderi och belätens tilbedjande, som lärer skönjas af det, som jag i detta Capitel beslutit at korteligen omtala.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sådana hedniska seder och opförande wilja de så mycket swårare låta förmå sig at aflägga, som denna Nationen är benägen at hysa ganska stor wördnad och höga tankar för sina gamla Förfäder, hollande gemenligen alt hwad de gjort och brukat för godt och lofligit. Och, som de gemenligen holla de äldre tider, förr än Christendomen blef hos dem fortplantad, för bättre och lyckligare, än de närwarande, samt deras Förfäder för rikare och mera wälmående, än de sjelfwe nu; så wet jag mig hafwa träffat dem, som beklagat at deras konster och widskepelser nu förfallit, emedan de hade frukten deraf, nämligen fattigdom och en tilstundande allmän olycka, för ögonen, föga annorledes, än Judafolket bemötte Jeremiam. &amp;lt;ref&amp;gt;Cap. 44: 17, 18.&amp;lt;/ref&amp;gt; I hwilket mål jag beklagar mig måste berätta om detta folket hwad som fordom sades om de Samaritaner, nämligen at de fruktade HERran och tjente likwäl afgudomen&amp;lt;ref&amp;gt;2. Reg. 17: 23.&amp;lt;/ref&amp;gt;. De äro döpte och bekänna sig til det Christeliga namnet, men bruka dock hemligen sina asgudiska konster och hedniska åtbörder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 2&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Om deße saker, nämligen Lapparnas truldom, widskepelser och afguda-tienster, har jag mycket hört och sedt både talas och skrifwas. At ock berättelserna om sådant äro undertiden nog skiljaktige, har jag äfwen i akt tagit, som kommit antingen af osanna rykten, eller ock, som mycket troligit är, af sedernas och manerens skiljaktighet i åtskilliga Lapmarker. För samma orsak har jag i dy mål ej dristat anföra något lånt antingen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; eller andra, som sådant beskrifwit, utan blott hwad jag med egna ögon sedt, eller af trowärdigt folk, besynnerligen &#039;&#039;testibus oculatis&#039;&#039; hört berättas, om det, som nyligast skedt i dylika mål: och det i Kaitom Församling, såsom et folk, som jag funnit med all rätt bära det namn de fått, nämligen at wara i Christendomen minst för sig komne bland alla Församlingar i Lapmarken, I hwilket afseende min Läsare ej får undra, om jag kommer at tala om sådant, som antingen hos andra ej finnes eller ifrån deras berättelser något afwiker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 3.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså förnämligast deras Afguderi beträffar, så har jag märkt at de bära sig mycket likt åt med andra hedniska Nationer i det målet, at ehuru de ärkänna en Öfwer-HErre och Gud öfwer alt, som de kalla &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Hwilket ord, utom den bemärkelse de nu som Christne hafwa deruppå, ej så egenteligen swarar emot Deus som fast mer emot &#039;&#039;Jupiter&#039;&#039; hos Latinerna.&amp;lt;/ref&amp;gt;, så hafwa de jämwäl en hop andra naturer, dem de dyrka och tilbedja, en del såsom onda, hwilka kunna tilfoga dem ondt, endel som goda, hwilka kunna göra dem godt; finnande sig föranlåtne at med lika fog dyrka dem bägge, de förra at blidka och förmå til at ej tilfoga dem det onda, och hos de sednare at komma i en god åtanka, på det de af deras wälgörande ständigt måge wara delaktige.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 4.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Som hufwudet för deße goda naturer är &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; som sagt är, så har jag ock blifwit warse, at de werkeligen holla &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; för en hufwudman för de onda, Ty, emedan detta namnet &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; ej är något nytt ord, utansådant som de äfwen brukat, innan någon af dem fått smak af den Christna Läran, så hafwa ej eller alla Lappar ännu fått deruppå samma begrep. De som ega någon kundskap om Christendomen, hafwa derom samma tankar, som wi om den Onda andan. Men de öfrige hafwa i sjelfwa werket haft deruppå et sådant begrep, som de gamla hedniske Nationer om sit onda &#039;&#039;principio&#039;&#039;, som de mente wara lika ewigt med Gud. Detta sluter jag af de berättelser jag på sit ställe til en del nämt, nämligen &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; war i råd med Gud eller &#039;&#039;Jubme&#039;&#039;l då werlden skulle skapas, och at jemwäl han war orsaken at intet alt blef så godt, som &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; wille hafwat. Och at han jemwäl täflar med Gud om Allmagten, har man af andra deras berättelser förnummit. En wiß Lapp har, utom annat, wetat tala om en tid, da &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; gjorde sig kädjor af järn, hwarmed han bandt &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;, samt kastade öfwer honom et stort berg, då &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; låg under berget, utan at slippa derifrån. Sedan bandt &#039;&#039;Jubmel Perkel&#039;&#039; och kastade et berg öfwer honom. Men den Onda slet sig lös, så at stenar och dam foro himmels högt, o. s. w. Om uti alt detta afbildas någon strid emellan deras förmenta Stamfader &#039;&#039;Jumi&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jumo&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Se Scheff. Lappon. pag. 43.&amp;lt;/ref&amp;gt; och någon deras fiendsman, Birkal, etc. kunde någon gißa, men emedan ingen Christen kan hysa så nedriga tankar om wår Allswoldige och härlige Gud, ej eller så höga om den orena Andan, så skönjes nogsamt, at både &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; och &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; hos de fordna Lappar och jemwäl ännu hos de klentrogne kunna räknas för deras Afgudar. Det skönjes ock tillika, at de ej warit frie ifrån &#039;&#039;Anthropomorphismo&#039;&#039;. Och emedan de hafwa tilägnat den Onda jämte Gud en så stor magt, så undrar man ej, om de, som andre Hedningar, sökt på hwarjehanda sätt at blidka denna Onda andan, på det han ej måtte tilskynda dem så mycket ondt, som han eljest wore i stånd at tilfoga dem. Det är altså nödigt för Lärarena i Lapmarken, det de beflita sig om at redigt &#039;&#039;evolvera notiones Dei &amp;amp; Diaboli&#039;&#039; efter wår Christeliga &#039;&#039;Religion&#039;&#039;, på det det arma folket under deße namnen ej måge blifwa bedragne och förwillade.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 5.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Jag har tilförene förmält huruledes Lapparna på den ort jag wistats hollit före, at Gud omedelbarligen låter höra sig, då åskan bulrar. Men jag har ock märkt at en del holla den, som förrättar sjelfwa actum, eller bulret för et lefwande ting och en särskild natur, &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; kallar det &#039;&#039;Thor&#039;&#039; eller &#039;&#039;Tiermes&#039;&#039;, som Lapparna eljest kalla &#039;&#039;Aijeke (Aja, Atja)&#039;&#039;, som det ock hos oß blifwit kalladt både Thor och Storfader. Hos mina Lappar har jag märkt, at de holla det för et särskildt wäsende ifrån Gud, och jemwäl sådant, som är både godt och ondt, emedan denna naturen, efter deras berättelse, blifwit af &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; stjälandes skapad i en stenklippa, utan at Jubmel skulle få weta derutaf; men sedan &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; eller Gud fick det samma weta, gick han dit, samt hämtade ut och födde op honom, Och emedan denna Thorgubbe är således den Ondas barn, men Guds fosterson (efter deras eget ordasätt), så är han både god och ond; warandes hans förnämsta och egenteliga göremål at döda och förgöra alla Troll och spökerien, som ock deras &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, hwarom framdeles skal talas, ofta af åskan blifwa rörde, hwilket han, efter deras mening, gör med sin boga, Regnbogen, som de kalla &#039;&#039;Ajanjokßa&#039;&#039;, eller Storfadrens boga. Och emedan han dermed gör människorna godt, at han utrotar deße Trollskaper, hwilket de finna sig pliktige at erkänna, hälst han ock i annor händelse, besynnerligen då han rörer deras helgedomar, kan göra dem skada, så bör han jemwäl räknas ibland deras fordna Afgudar. Men eliest har jag åter af andra Lappar fått inhämta om samma person följande händelse; at då en flicka hade i skogen satt sig wid et trä, kom den Onda och bad henne lägga torr Tjäruwed i sin Mudd, den hon hade under hufwudet: men när han denna weden itändt och hon blef warse at denne hade horn, wardt hon förskräkt och skulle fly, men slapp ej undan hans wåldsamhet, hwaraf hon blef hafwande och födde en son, som ouphörligen gret och wiste sig orolig. Gud kom och tog barnet med sig op i skyn, samt frågade hwilkom det wille wara til hjelp, anten sin Far eller Mor? Barnet swarade sig wilja hjelpa Modren och förfölja Fadren med all sin slägt, det han ock nu gör, far i luften, klyfwer berg och slår eld i trän, då de göma sig under dem, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 6.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna ock trodt på någon, som de kallat &#039;&#039;Saracka&#039;&#039;, har den nitälskande Danska Läraren &#039;&#039;Thomas von Westen&#039;&#039; för detta berättat, och jemwäl den samma beskrifwit. Det är wist, at man i somliga Lapmarker brukat det ordet &#039;&#039;Saragads&#039;&#039; för et &#039;&#039;Nomen Appellativum&#039;&#039;, i stället för &#039;&#039;Creator&#039;&#039;. I Kaitom har man andra ord på skapare och skapa, nämlipen &#039;&#039;Seunedie&#039;&#039; och &#039;&#039;Seunedet&#039;&#039; men Sarak är ej eller obekant, emedan det händt, at då man frågat dem hwilken som skapat werlden, har en del swarat Sarak. Jag har om denna person af Lapparnas mun ej kunnat få något redigt begrep. Men efter berättelserna af andra har jag funnit dem holla honom nästan som en &#039;&#039;naturam naturantem&#039;&#039;, dock särskild ifrån Gud, som werkar wid människors och andra kreaturs födelser, deras trefnad och bibehollelse, etc. och lärer altså äfwen kunna räknas ibland deras gamla Afgudar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 7.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Utom deße förenämde Gudar, som jag ej märkt dem hafwa under några bilder eller beläten tilbedit, har jag ock tid efter annan i akt tagit, at de hafwa jemwäl en hop andra &#039;&#039;genios&#039;&#039;, halfgudar eller något dylikt: wetandes jag ej huru stor ära de göra dem, eller under hwad wärde och &#039;&#039;Character&#039;&#039; de blifwa af dem holdne. Det wet jag, at en del föreställa sig sådana, som äro regerande dels i luften, dels på jorden, dels under jorden, dem de finna sig pliktige at på wist sätt hedra och wörda. Ibland hwilka jag ock kan räkna dem, som de mena ej allenast wara regerande wid hwart och et stånd och lefnadssätt, utan jemwäl wid alla tider och månader i året, o. s. w. En af detta sista slaget har jag märkt dem hafwa på &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad, som de kalla &#039;&#039;Kuowa manno:&#039;&#039; äfwen för Julhögtiden, som de kalla &#039;&#039;Jaluoherra&#039;&#039; (Julherren), samt Julaftonen, som de kalla &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; eller &#039;&#039;Druetta&#039;&#039; (Drott). Hwad &#039;&#039;Jauloherra&#039;&#039; är för en person kan jag ej wist säja, så framt de ej af en Hednisk &#039;&#039;κακοζ ηλια&#039;&#039; derunder förstå wår Frälsare. Men &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; torde wara någon af deras eller wåra fordna Drottar, som gjort dem något godt, eller ock snarare ondt, emedan man af det, som framdeles skal berättas, nogsamt ser, at han hos dem blir dyrkad, som en annan &#039;&#039;averruncus&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 8.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At de ock jämte deße hafwa werkeligen, som andra Hedningar, tilbedit Afgudabeläten, är beklagligen rönt. Ty at någon nation skulle denna tiden tibedia stockar och stenar, har iag näpligen welat tro, innan jag i denna Lule-Lapmark tid efter annan fått med egna ögon se sådana styggelser. I Jockmocks Prestegård förwaras trenne sådana beläten, tilhugne med yxa af rötter under liknelse af människor, hwilka om år 1738 blifwit tagne af en Kaitom Lapp, som inför Häradsrätten sedermera bekände, huru han med bugande och tilbedjande fallit dem til fota. Den ena kallade han &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039; och war den största. Om de andra, som woro smärre, &#039;&#039;repræsenterade&#039;&#039; hans hustru, barn eller drängar, är mig obekant. Jag har jemwäl sedermera tid efter annan flerestädes under mina resor blifwit warse sådana beläten wid deras offerlafwar, om hwilka framdeles skal talas, warandes ei annat, än rötter merendels af Björk, dem de wändt op och med yxa tiltälgt som et hufwud, utwisandes sjelfwa stommen eller stubben det öfriga af en kropp med fötterna, Deße stå antingen ständigt på sina wißa ställen, och blifwa dock årligen med offer besökte, då Lappen kommer at ligga dem så när, eller upsättas de hwart år höstetiden merendels på de rum, der de slakta sina Brun-Renar: eller äro de ock på stora berg och högder upreste, der de af en större myckenhet Lappar blifwa besökte och hedrade. Hwaraf skönjes, at af deße Afgudar måste gifwas åtskilligt slag, blifwandes en del ansedde för Landsgudar, dem wißa Lappar wid något tilfälle åt sig sjelfwa i synnerhet uprest: hafwandes jag ock förnummit, at de undertiden göra woldswerkan på hwars andras Helgedomar, hwaraf jag såg prof om wåren 1742, då en häftig fiendskap upkom emellan twänne Lappar, emedan den ena hade huggit sönder hornen och benen, som den andra hade åt sina gudar på en lafwa wid sit kojeställe uprest. Om alla förenämde Trägudar heta Storjunkare, kan jag ej försäkra; men at jag ofta under mina resor sedt dem på åtskilligt sätt gjorde, kan jag ej neka. At ock Lapparna sjelfwa kalla dem så wäl som sina Stengudar undertiden Passe&amp;lt;ref&amp;gt;Detta ordet &#039;&#039;Passe, Basse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Bisse&#039;&#039; brukas nu af Lärarena i somliga Lapmarker i stället för &#039;&#039;Sanctus&#039;&#039;. Men i sjelfwa werket hafwa Lapparna förståt dermed sina Afgudiska helgedomar. Om det är i någon slägtskap med de gamla Swenskars &#039;&#039;Buse, Bjesse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Basse&#039;&#039; (Se &#039;&#039;Rudb. Atlant. Tom. pag. 448&#039;&#039;), hwarmed de förståt den Onda sjelf, lemnas til andras bedöme.&amp;lt;/ref&amp;gt;, har jag jemwäl tagit i akt. Det är ock märkeligt, at de Trägudar jag sedt, hafwa mäst öfwer alt warit korßade, samt med blod öfwerstrukne. I Kimi Lapmark och Trinnäs berättar man, Lapparna hafwa på Fjällen dyrkat en Afgudinna uti en Trästubbe eller eljest uti et Träbeläte, som de kallat &#039;&#039;Wiros-Acka&#039;&#039;. Denna hafwa de likasom Latinerne Dianam hollit för et Skogsrå, samt henne offrat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 9.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
På den orten i Lule Lapmark, hwarest jag warit wistande, äro i synnerhet deras Stengudar mycket gängse och allmänne. Om ock deße &#039;&#039;repræsentera&#039;&#039; Storjunkaren eller någon annan, är mig jemwäl okunnigt. Men jag har ej hört dem af Lapparna annorlunda kallas, än Passe, nämligen sjelfwa ställen; men Stenarna kalla de &#039;&#039;Säite&#039;&#039;. På dem har jag just icke tagit i akt någon särdeles skapnad efter någon människa eller djur, utan de hafwa warit sådana, som naturen tyckes sjelf hafwa gjort dem; men hafwa dock merendels en sälsynt skapnad, som &#039;&#039;petrisicater&#039;&#039;, krusiga och knottriga. En del Lappar äro aldeles i den tron, at deße stenar hafwa lif och kunna gå: warandes ock undertiden flere på et ställe upreste. Gemenligen finnas de ligga wid bergsändar, wid uddar af Träsk, på Holmar, wid Forßar, eller andra helgade orter: wetandes ingen, hwilken som lagt dit dem, eller när de kommit dit: utan man har welat inbilla mig, at deße ställen blifwit dem inrymde redan i första Skapelsen, o. s. w. En stor myckenhet af sådana finnes i en del Lapmarker, ändock man har swårt före at få se dem, emedan ej gärna någon Lapp åtager sig at följa någon dit, af fruktan dem torde wederfaras något ondt: som de hafwa at beropa sig på mångfaldiga exempel, huru de blifwit angripne til lif och helsa, som deße ställen welat ohelga eller förstöra. Jag wet ock en wiß Nybyggare, som igenom det han dristade angripa och förderfwa en hop sådana stenar, berättat sig mistat sin helsa och krafter, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 10.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Deße Stenars magt plägar man wärdera efter myckenheten och antalet af dem som dyrka dem och offra wid dem, Om så händer at man öfwergifwer offra på dem, så mista de ock sin magt, kunnande sedan göra enom hwarken godt eller ondt. Och sådana magtlösa samt af sig komna gudar, har man ej swårt före at få se, emedan ingen fruktar widare för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwaruti deras magt egenteligen består, kan jag ej säja. Men at Lapparna förmoda sig både godt och ondt utaf dem, sluter jag af deras berättelser derom. En trowärdig Nybyggare, som såg huru en wiß Lapp offrade hufwudet, föttren och wingarna af en Tjäder på en bekant sten wid &#039;&#039;Sagga guoika&#039;&#039; ej långt från Gelliware, frågade honom, til hwad ända han sådant gjorde? Då Lappen skal hafwa swarat, det skulle utaf alt detta wäxa andra och nya foglar igen, dem han skulle få skjuta. Och emedan de göra löften åt deße stenar, då antingen folk eller kreatur sjukna, sluter jag at de tro dem om til at hafwa helsa och sjukdom, lif och död i sit wold. Men at de ock förmoda sig ondt utaf dem, sluter jag af en wiß Laps egen berättelse, som tilstått, at då han för några år sedan kom oförwarandes wid sin flyttning at gå för när intil en sådan &#039;&#039;Säite&#039;&#039; wid &#039;&#039;Käppowoma&#039;&#039; (et Nybygge til 3 mil norr om Gelliware), och trädde öfwer udden der stenen låg, så nära intil honom, at han kom på sjelfwa fjäten eller wägen, som stenen (&#039;&#039;si diis placet&#039;&#039;) hade längst efter landet öfwer til en udde midt emot, lofwade han, wid det han blef sådant warse, offer af Ox-Renar, Wajor, Får, Getter, etc. Men kunde likwäl dermed icke blidka honom, emedan Wargar kommo samma natt ihop med hans Renar och gjorde honom en ansenlig skada.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 11.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Wid en Sten ej långt söder ifrån Gelliware, som för detta warit Nederby-Lappars &#039;&#039;Stuor amus Passe&#039;&#039; och alrastörsta helgedom, likasom stenen på &#039;&#039;Aran oiwe&#039;&#039; warit Kaitoms Lappars, ligger en stor Järnyxa, som ingen rost skal kunna bita uppå. Samma yxa har på det sättet kommit dit, at då en Lapp i äldre tider, wid namn &#039;&#039;Patto-podnie&#039;&#039;, kommit at drabba ihop med en &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jatton&#039;&#039; (förmodeligen Bergtroll) som han märkte hafwa tilhold med sin Dotter&amp;lt;ref&amp;gt;Om detta kom han således under wädret, at emedan Lappen hade sin koja bredo wid en Myra, öfwer hwilken hans Dotter dageligen gick, blef han warse, at hennes fötter aldrig blefwo wåta, och förstod således at &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; bar henne öfwer Myran.&amp;lt;/ref&amp;gt;; men kunde ej blifwa honom öfwermägtig, har han anropat denna stenen om hjelp. Men emedan Jätten gjorde det samma, kunde ingen dera få öfwerhanden; Ty, alt hwad Lappen lofwade ut, at gifwa åt sin hjelpare, det lofwade ock Jätten. Omsider lofwade Lappen sig wilja gifwa åt Stenen den yxa som Jätten hade i sin hand, och i det samma blef han honom öfwermägtig, så at Jätten måste sätta lifwet til. Ifrån den tiden har yxan blifwit beständigt wid samma sten. Wid offrandet brukar man den seden, at man hänger henne på öfwersta hornet, hwaruti denna Stenens Afgudatjenst är skiljaktig ifrån alla de andras, som jag framdeles wil omtala. Denna yxa blef om hösten 1745 af en Kaitom-Lapp borttagen, som skal hafwa lofwat i deß ställe lägga dit hornen och benen as en Ox-Ren, det han ock förmodeligen gjort. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 12.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad en del, jemwäl i de bättre för sig komne Församlingar, hafwa för tankar om en hop Änglar, som pläga uppenbara sig för dem, wet iag ej. Men at de hafwa mycket at tala om sina Änglasyner, hwarigenom de förmena sig wara bättre och heligare folk, än de Swenske, som ej se sådant, har mig af en wiß prestman blifwit berättadt. I hans Församling har en man sagt om sig sjelf, at han en gång sedt twänne Änglar, som wiste honom en wacker grön äng, samt wid ändan en skön byggning. Och när han af deße twå blef anmodad at följa dem dit, men af en annan derifrån warnad, gåfwo de honom hwardera en kindpust, så at halfwa hufwudet swulnade och han hade en tid deraf stor wärk. Denna gången kom han på den tro, at det måste hafwa warit onda englar, i det han utlät sig i deße ord: »Nu kan jag se, at de icke äro gode.« Utan twifwel hade han ock tilförene sedt sådana; Men emedan de ej förr lärt honom känna sig, så trodde han det de woro goda och helige Änglar. Flera dylika rykten och berättelser hafwa tid efter annan kommit för mig. Och blifwa sådana uppenbarelser af dem, som hafwa någon liten kundskap om Christendomen och Änglarnas natur, holdne för Ängla uppenbarelser, men af de andra, som näpligen hört talas om Änglar, för Gudar antingen Storjunkare eller andra, som de mena undertiden uppenbara sig för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 13.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Om några Lappar holla, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 98.&amp;lt;/ref&amp;gt;, Solen i någon Gudomelig wördning, har jag wäl denna tiden ej kunnat förmärka, dock har jag träffat Lappar, som berättat sådant fordna tider hafwa warit brukeligit. Ej eller har jag funnit at de, efter &#039;&#039;Damiani à Goës&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;De &#039;&#039;Lappiæ situ &amp;amp; ejus regionis incolis&#039;&#039;, apud J. Boem. Auban. de &#039;&#039;moribus Gentium&#039;&#039; P. M. 499.&amp;lt;/ref&amp;gt; holla elden för deras Gud. At de ock, besynnerligen Jämtelands-Lappar, skulle dyrkat någon under den bekanta &#039;&#039;Herculis&#039;&#039; namn (Herkel-gud), har jag tilförene låtit mig inbilla: som jag jemwäl minnes mig hafwa sedt et &#039;&#039;Academiskt&#039;&#039; arbete de &#039;&#039;Hercule&#039;&#039; utgifwit i &#039;&#039;Upsala&#039;&#039; i förra &#039;&#039;Seculo&#039;&#039;, hwars &#039;&#039;Auctor&#039;&#039; berättar sig hafwa hört af Lapparnas mun en &#039;&#039;susurrum&#039;&#039; (så kallade man den tiden det Lapska språket) af något dylikt ord. Men det torde kan ske wara kommit af något mißhörande, at då Lappen sagt &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, kunde det uti dens öra, som warit om språket okunnig, lätteligen blifwit &#039;&#039;Herkel&#039;&#039;. Åtminstone wet man ej i de norra Lapmarker, så mycket mig bekant är, af någon sådan Gud. Om &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; har jag tilförene något utlåtit mig. Men om Lapparna hafwa fått detta ordet af de gamla Hedniska folkslag, som dyrkade &#039;&#039;Herculem&#039;&#039;, och sedan ändrat det samma uti &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, emedan sådana ombytelser äro just ej hos dem owanlige, dertil dristar jag hwarken neka eller jaka.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 14.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Huru och på hwad sätt hwar och en i synnerhet af deße främmande Gudar blifwa hos Lapparna tjente och dyrkade, kan jag ej til alla delar säja. Man lärer ock näpligen wara i stånd at utnämna några wißa reglor derwid, emedan jag är af den tankan, at sjelfwa ordningen och sättet at tjena dem lärer ej hafwa bättre sammanhang, än grunden, på hwilken deras Gudars wäsende och antal sig stöder. Icke des mindre wil jag blott upräkna de sätt och maner jag blifwit warse, samt hwad öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; derwid kunnat blifwa mer bekante.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Huru de dyrka de Gudar och Naturer, til hwilka de ej hafwa några bilder, är mig okunnigt: undantagandes hwad jag om den förr omtalte &#039;&#039;Kuowa-manno&#039;&#039;, samt &#039;&#039;Jaulo-herra&#039;&#039; och &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; kunnat få höra af Lapparne sjelfwa förtäljas. Nämligen, hwad den första angår, berättade en gammal Hustru, det hennes Föräldrar plägade en wiß tid i &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad binda hö och gräs, sådant som de hafwa i sina skor och wantar, wid hornen på deras Renar: då man sedan med ringar och annat skrammel, samt bultande på ackijorna, bad &#039;&#039;Kuowo-manno&#039;&#039; äta. Hwaraf tillika skönjes, at de höllo denna Naturen ej allenast för et lefwande kreatur, utan ock sådant, som kunde lefwa af hö, samt behöfde genom allehanda buller och gny påkallas, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 15.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At man åt den så kallade Jul-herren plägar offra små skep eller båtar, besynnerligen under något gjordt löfte, derpå har jag sedt flera prof. Deße båtar om tre qwarters eller högst en alns längd hafwa warit tilhuggne med yxa af Furuträ med master uti, samt här och der korßade och med Renblod öfwerstrukne. Sådana båtar göra de gemenligen färdige til den tiden de slakta sina offer-Renar til Jul, emedan de skola under slaktandet med blod bestrykas. De jag sedt hafwa warit högt upsatte uti stora Granar, dock ej hängande, utan liggande på några af samma Granar ihopwekne qwistar, warandes äfwen sjelfwa Granarne korsade här och der, samt et godt stycke op med blod öfwerstrukne. Deße båtar finner man ej annorstädes, än omkring de ställen, hwarest de Jultiden haft sina kojor och tilhold. Til hwilkens ära de omtalte offer-Renar slaktas är owist: men at wid deras Julkojor (eller nu mera, et godt stycke derifrån), altid finnes offerlafwar, sådana som jag framdeles wil omtala, har jag flera resor märkt: liggande på bemälte lafwar ej allenast hornen af de slaktade Renarna, utan ock alla ben af det kött, som de då äta, och som är af samma Renar tagit.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 16.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Åt &#039;&#039;Ruotta pläga&#039;&#039; de äfwen samma tid hänga Näfwer-ryfwor eller små trattar af Näfwer gjorde, op i höga trän, hwilka trän äro mäst på twänne kanter tälgde och korßade. Uti deße ryfwor lägga de et stycke af all den mat, som de äta om Julafton och Julmorgon, hwilket ej är Kött, utan gemenligen Ost och Mjölk, eller ock Fisk. Hafwa de Mjöl, så göra de en kaka om en riksdalers storlek, men en god tum tjock, den de fylla med litet Mjölk och Ost, samt steka på glöden. Samma kaka lägga de uti en af de omtalte kärillen, i hwilkens brädd twenne träspjelkar äro stukne om en half alns längd, gjorde som spador. Detta blir ophängdt bredowid kojan, hwarest det ock warder sittandes; hwilket tillika med de öfriga ryfwor, i hwilka deras öfwerlefwor blifwa förwarade, äro &#039;&#039;destinerade&#039;&#039; åt den förr omtale &#039;&#039;Ruott&#039;&#039;a, på det han, efter deras föregifwande, ej må skada deras qwinfolk på et wist sätt (&#039;&#039;ne ventrem illarum terebret seu perforet&#039;&#039;).  Schefferus talar om deße offer något annorlunda, hwilket man ock torde somligstädes brukat, men emedan en Lapp berättat mig derom, som i sin enfaldighet ej trodde at sådant skulle wara någon widskepelse, så har jag fölgt hans tal, och lemnat andras berättelser å sido.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 17.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Deras offerlafwar, som jag flera resor nämnt, göra dem den tjensten som altare, men åro gjorde af trä och stå på 3 eller 4 stolpar, ifrån 2 til 4 alnar högt ifrån jorden. Då de offra något på dem, lägga de ofwan på och omkring dem Gran- och Björkris, samt qwista trän nedantil på alla sidor der omkring. Deße hafwa de antingen wid wißa tilfällen bak för deras kojor: eller äro de upbygde på andra ställen, hwarest de hafwa sina Trägudar, hafwandes oprest Träguden antingen ofwanuppå, eller, som allmännare är, bredo wid lafwen, likasom stödde han sig mot honom. På deße lägga de Renshorn eller det öfriga som jag kommer at omtala, men på de lafwar, som stå wid Stengudarna, hafwa de mäst de offer, som wildiuren eljest kunde draga bort.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De förnämligaste offren, som de på eller bredowid deße lafwar lägga och tilägna sina Gudar, äro gemenligen hornen och benen af sina Renar, hälst de Brun-Renar, som han slaktar Mathsmäßotiden om hösten. Deße offra de både på Sten- och Trägudar. Utan twifwel lära de hafwa någon wiß skildnad, då de skola offra åt åtskilliga Gudar, som mig är obekant, men så mycket jag kunnat inhämta, tjena de sina Stengudar, då de äro dem så nära: men eljest de af trä, dem de antingen göra nya, eller ock besöka de dem på de ställen hwarest de förrut oprest dem. De, som hafwa Trumma, säjas rådfråga sig med henne wid många tilfällen då de, samt hwad de på åtskilliga Gudar skola offra o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 18.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom de offer, til hwilka Lapparna årligen finna sig förpliktade, har jag funnit, at de offer, som han gör för nöds skull och under något löfte, falla honom undertiden något kostsammare. Ty, om folk eller deras kreatur blifwa sjuke och wantrifwas, eller ock om eljest något widrigt möter dem, få göra de löfte åt en wiß Gud (den de antingen sjelfwa hafwa bästa förtroende til, eller den deras Trumma pekar uppå), eller ock åt flere tillika at offra det eller det, om de winna sin önskan och undwika det onda. Det som de i ringare mål, til exempel om en ren sjuknar eller wantriswes, lofwa, plägar ej gerna sträcka sig längre, än til horn och ben af Renar. Til exempel, när en ren sjuknar, så gör Lappen löfte, at om han kommer sig före igen och lefwer, wil han en wiß tid slakta honom, samt ej hugga sönder eller låta förkomma något ben, utan altsammans förwara åt den Guden, som han gör löfte åt, och som han menar skal kunna hjelpa sig. Hwad Lappen sålunda lofwar, holler han troligen, och då han slaktar en sådan Ren, hugger han icke et ben sönder, utan delar honom led ifrån led, samt förwarar benen. Om en hund råkar draga bort något deraf, så måste han sätta sit lif til, och man offrar et af hans ben i stället. Man plägar ock undertiden så wäl wid deße som andra tilfällen smörja deße Gudar, dem de hafwa under några bilder opreste, med blodet och fetman af den Ren som slaktas, samt äfwen, som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; berättar, låta et stycke af hjertat och lungan följa med offren, dem de hänga i trän: jämwäl binda hwita och röda etc. trådar om hornen på den Ren, som slaktas för et märke åt hwilken Gud han blir förärd. Men om de, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse, med en hwit trå betekna Solen, en röd Storjunkaren, en swart åt de döda, kan wäl wara sant, ändock jag ej wist wet säja derom. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 19.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Men är det i något wigtigare ärende, som Lappen finner sig föranlåten at göra löfte, så kommer det ock undertiden an på andra kreatur, som Bockar, Getter, Får, samt Kattor och Hönstuppar, dem han köper och skaffar sig från Landsbygden, ehwad de må kosta, sedan han en gång lofwat dem. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwad Stengudarna, eller de så kallade &#039;&#039;Säite&#039;&#039; i synnerhet widkommer, så tyckas de af Lapparna blifwa holdne i långt större helighet, än de af trä. Man plägar omkring somliga stänga gärdesgårdar, ibland tämligen widt omkring. Om någon skiuter Ickornar, foglar eller andra diur innom samma gårdar, det är innom stenens rå, så måste han taga fötterna, hufwuden med wingarna och offra på stenen, men det öfriga beholler han sjelf. Man brukar på somliga ställen hwart år lyfta op stenarna och lägga fristkt Granris under och omkring dem, hwilket Lappen gör med blottadt hufwud och krypande på fyra fötter, äfwen som då han eljest går at offra: då han jämwäl af stenens tyngd eller lätthet kan sluta om han är ogunstig eller gunstig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Utom Renshornen och annat offer, som omtalt är, hwaraf på många ställen finnes en otrolig myckenhet, som Ättebackar samlade, ses ock undertiden omkring sådana ställen en ansenlig hop Näfwer-ryfwor fulla med matsaker och smorning. Ty, likasom Fjäll-Lappar och de som hafwa Renar offra gemenligen horn och ben, samt öfwerstryka sina Gudar med Renblod, så hafwa ock Fiskare-Lappar sina heliga stenar, Råd och wårdnader wid sina sjöar, dem de kalla &#039;&#039;Saiwo&#039;&#039;, hwilka Gudar de, utom andra föräringar, som oftast smörja med fiskflott: hwaraf, efter deras tro, skal förorsakas, at uti bemälte sjöar merendels är fetare fiskslag, än uti andra. Ju tididigare de smörja sina stenar, ju mera och fetare fisk förmena de sig få. Ehuru Fiskare-Lappar kunna således hafwa sina egna särskildt stenar ifrån de andras, så finner man dock sällan någon sten eller &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, som ej af bägge blir tjent, så framt de annars ligga så til at bägge nå dem. De Lappar, som hafwa Renar och fiska tillika, göra ock bägge delar, nämligen offra horn och ben, samt tillika smörja och rykta dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 20.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Hwad angår de öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; och maner förr, under och efter sjelfwa ofrandet, så är wäl sådant til en del skiljaktigt hos Fjäll- och Fiskare-Lappar, men kommer dock merendels på et ut. Bägge gå de til och ifrån ofrandet icke genom den rätta kojedören, utan genom en helig dör, som är en liten öpning bak på kojan, genom hwilken ock Fjäll-Lappen bär mäst altid in sit kött, åtminstone af sina offer-Renar, och Fiskare-Lappen sin fisk, besynnerligen då han fiskar uti de helige sjöarna. Genom samma dör får aldrig något qwinfolk gå, som ej eller öfwer hans fjät, då han går at offra eller fiska, Fiskare-Lappen får aldrig hafwa något qwinfolk med sig til hjelp, utan måste förse sig med folk annorstades ifrån, då han wil draga not i samma sjöar, om han ej har sjelf tilräckelig manshjelp: som ock aldrig något qwinfolk får på långt holl komma in til de ställen, hwarest deße helgade stenar äro upreste, ej eller fara omkring dem, så at om de wid sin flyttning ifrån Fjällen gått på höger om dem, så måste de wid deras flyttning tilbaka gå på samma sida, fast det woro tio mil til krok, emedan det eljest skal komma an ej allenast på helsan utan ock lifwet. Så tilstädja de ej eller en del andra saker komma at föras omkring deße orter: hwaraf jag år 1733 såg ögonskenligit prof, då en wiß Lapp wägrade mig en takhud til låns på min &#039;&#039;pagage&#039;&#039;-ackia, föregifwande at hon, efter den kosa jag föresatt mig, skulle komma at färdas omkring et passe, hwaraf han sig en stor olycka förmodade. Lade ock til, at der hon warit ny, hade det ej haft stort på sig, men emedan han henne länge brukat, wore det fara wid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 21.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Då Fjäll-Lappen går bort at offra, så måste hans hundar sättas i band. Slipper någon hund lös och kommer at gå öfwer hans fjät, så skola odjuren straxt komma ihop med hans Renare och om inga odjur äro å färde, skola hans hundar i deras ställe bita, sarga och döda boskapen, Fiskare-Lappen sätter ock sammaledes sina hundar i band, då han går at offra eller fiska i de helgade sjöarna. Då deße draga not i samma sjöar, få de aldrig nämna GUD. Den fisk de få måste de antingen wid samma sjö rensa och göra op, eller, om de bära honom hem oopgjord, låta honom komma in genom bakdören. Benen gifwa de icke sina hundar, innan de förrut lagt dem i kalt watn, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 22.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Det ömkeligaste är at se då Lappen (både Fjäll- och Fiskare-Lapp) går at offra. Ty, då han kommer så när, at han ser rummet hwarest Guden bor, så tager han af sig mößan samt begynner buga och bucka sig, och då han kommer närmare intil, börjar han krypa på fyra fötter intil des han kommer intil stenen, hwarest han lemnar sina offer. Om han brukar derwid något tal eller andra &#039;&#039;complementer&#039;&#039; är mig okunnigt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Et besynnerligit offer är det som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; nämner, och som jag äfwen tyckes hafwa funnit några spor til denna tiden, nämligen at man undertiden gör Afgudabeläten, dem man straxt efter offrandet tillika med offren gräfwer ned i jorden&amp;lt;ref&amp;gt;Hwar wid dock &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; (pag. 111) litet mißtagit sig; ty under det han &#039;&#039;verterade Spirri Nilses&#039;&#039; ord: den de sedan tillika med benen i jorden nedergrafwa, uti hwilka synes wara någon twetydighet, och owist, om particula den skal swara emot stenen eller Afguden, har &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; gifwit Latin derpå: &#039;&#039;postremo rangiferum una cum ossibus defodiunt in terra; &#039;&#039; der likwäl &#039;&#039;Auctoris&#039;&#039; mening lärer förmodeligen wara: den de, nämligen Afguden, sedan tillika med benen etc.; åtminstone är det nu obrukeligt at Lappen offrar åt sina Gudar någon hel Ren.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har funnit allehanda beläten och bilder (äfwen under liknelse af Renar) jämte åtskillig slags offer i marken nedgräfde och öfwerhölgde. Jag har ock sedt dem gräfne blott under snön, samt hölgde med trän och ris, förmodeligen emedan de antingen för is eller sten ej sluppit ned med dem i sjelfwa marken. Det synes som skulle sådana offer wara &#039;&#039;déstinerade&#039;&#039; åt dem, som äro rådande under jorden, lika som de lägga på marken och hänga op i trän åt dem som äro på jorden och i luften regerande.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En omständighet mins jag mig än hafwa hört wid offrandet, nämligen at då Lappen går til och från offrandet, får han ej ens tala, då någon kunde möta eller eljest råka honom. Detta har jag ej sjelf sedt, men holler det så mycket troligare, som jag märkt huru en del Fiskare-Lappar, under det de äro på sina fisk-fängen, ei wilja tala; och om man kommer oförwarandes på dem, så fly de, som wildjur, undan, at de må slippa uplåta munnen. &amp;lt;ref&amp;gt;Det berättas, at i Lule-Lapmark har för 30 år sedan sig tildragit, at enär Pesten ibland Rendjuren begynt gå i swang, hwarigenom en stor myckenhet af dem bortdödt, hafwer en Lapman trägit och med all uptänkelig flit flera resor om dagen infunnit sig hos sin och grannarnes Afgud, som de hade i skogen, i mening at han skulle hjelpa honom. Men enär ingen bot derå fölgde, förelade denne Lapman sin Afgud en wiß tid med utlåtande, at om han wille blifwa ärad och dyrkad för en Gud, så skulle han åtminstone innom samma tid stilla sjukdomen; Men i annor händelse blifwa förbränd och aldeles utrotad såsom en bedragare. Den förelagde tiden gick til ända, och Rendjurs störtningen påstod lika fult. Lapmannen lät fördenskul sit gjorde slut gå i werkställighet medelst en stor stockelds görande ikring och ofwanpå Afguden, hwilken så mycket förr blef förderfwad, som hela Bylaget i många tider den samma med åtskillige feta saker smort, och således hade elden med honom en större kraft, än uti annor osmord sten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Just då detta påstod, blef Lapmannens förfarande hos Byamännen bekant, hwilka derföre mangrant sig på platsen instälte, och i fult upsåt wille dräpa uphofsmannen, samt honom, såsom försoning hos Gudarna, låta förbränna. Men han gaf deremot tilkänna, huru ofta och trägit, som han denne Guden på sina knän och med bart hufwud troligen tilbedit och om hjelp anmodat, samt ändteligen honom en wiß dag förelagt, at stilla fänads störtningen med tilsäjelse och hot, som förmält är. Och emedan han ingen hjelp åstad komma kunnat, ty har han honom med allan rätt såsom en bedragare förbrändt, jämte förmodan: at om han warit den rätta Guden, som gjort himmel och jord med alt hwad deruti finnes, så hade han wäl kunnat borttaga sjukdomen och altid friat sig för elds förtäring, hwarmed the uti ondska församlade Lapmän blefwo stillade, samt låto sig åtnöja med hwad fom skedt war.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 23.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna, utom deras Afguderi, hafwa jämwäl namn före at wara starke i hwarjehanda Truldoms konster, är en sak, som är så allmänt bekant, at nästan ingen, som hört detta folket nämnas, ju hollit Lapp och Trollkarl för &#039;&#039;Synonyma&#039;&#039;, eller et och samma ord. At ju mycken widskepelse fins hos detta folket kan jag ei neka; men tror dock at ryktet gjort deras konst til många delar större, än hon är. At all widskepelse fordomdags kommit ifrån Norden, har warit en gammal sägn, hwilket &#039;&#039;Herodotus&#039;&#039; skal hafwa gifwit de gamla Skribenter anledning at tro, som sagt at &#039;&#039;Skytherna&#039;&#039;, från hwilka en hop helgedomar sig utspridt kring hela werlden, hafwa fått de samma ifrån &#039;&#039;Hyperboreis&#039;&#039; etc. &amp;lt;ref&amp;gt;Conf. Plin. Hist. Nat. L. IV. c. 12.&amp;lt;/ref&amp;gt; At förtiga hwad en del Utlänningar weta förtalja om oß i Swerige, så är det bekant, at få af den gemena hopen i de södre &#039;&#039;Provincier&#039;&#039; äro, som ju tro, at man i Norrland är i alla Truldoms konster mycket öfwad. I deße länder, hwarest sådana konster äro mindre bekante än nästan på någon annan ort, har man samma tanka om Lapparna. Då jag kom til Ume-Lapmark hördes ej af sådant, utan man hölt före, at man i Lule-Lapmark sådant brukade. Deße sköto åter skulden på Finnarna, o, s. w. Dock hwad jag hos deße af något wärde i dy mål hört och funnit, skal kort blifwa berättadt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 24.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Uti Gelliware Församling, hwarest man kan räkna af Lappar til hundrade matlag, dem jag allesamman wäl känner, har jag ej öfwer par personer fått namn uppå, som blifwit holdne för sådana at de kunnat i detta målet något göra, Jag talar ej om dem, som brukat allehanda skrock och widskepelser, emedan sådant sker snart allmänt, utan blott om dem, som ibland Lapparna blifwit holdne för Trollkarlar, och som kunnat genom Truldom göra sin nästa något godt eller ondt. I hwad mål de kunnat göra godt har jag förr til en del nämt, och består förnämligast deruti, at de förmenas med någon läsning och andra medel kunna hjelpa någon til helsan. De blifwa altså af dem, som äro i nöd, besökte, hwilka tilstå, at deras hjelpmedel ibland hulpit, och ibland ej. Äfwen holla de det för en god Truldom, at de kunna göra igen hwad stulit är. Men ibland de många stölder, som skedt sedan jag kommit dit, har jag ej ännu hört någon enda på det sättet hafwa fått igen sit, ej eller kan någon påminna sig sådant hafwa skedt, Så hafwa de ock wißa läsningar emot Spökerien (&#039;&#039;æpparlockus&#039;&#039;), hwilka dock jämwäl brukas af dem, som ej äro Trollkarlar; men deße måste de hafwa lärdt af sina grannar, emedan man uti sådana läsningar undertiden fått höra klara Skriftenes språk ur Davids Psalmer och andra böcker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 25.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad den Truldomen beträffar, med hwilken man plägar tilfoga någon ondt, som är at sända skott på honom och hans kreatur, med mera sådant, så har jag ej hört någon berättelse, som jag kan säja om sådant kunna aldeles öfwertyga mig. At de undertiden hotas at göra hwarandra ondt, som dock är en ilslughet hos dem, deraf kan man ingen ting sluta, så länge man ej rönt at deras hot haft någon werkan. At man undertiden hört dem joicka och siunga några onda önskningar, som jag märkt ej wara olika &#039;&#039;Busræ&#039;&#039; önskningar i &#039;&#039;Herröds&#039;&#039; och &#039;&#039;Bosa Saga&#039;&#039;. Det kan ej eller göra något til saken: emedan man har exempel på dem, som hotat förtrolla den andra, och jämwäl med de wanliga Truldoms &#039;&#039;Formulairen&#039;&#039; önskat ondt öfwer honom, hans hus och egendom; dock dermed ej det ringaste uträttat. Den enda berättelse, som warit uti förenämde Församling af någon trowärdighet, skal hafwa til-dragit sig 1741 om hösten, at då en wiß Lapp-hustru, som begärat af deß Far sin afledne Moders kläder, men fick icke, hotades göra honom skada, blefwo dagen derpå några och 30 Renar för honom förskingrade. Detta är alt hwad jag hört i dylika mål ibland det folk, som hafwa namn före at wara de alrawildaste. Sådana Trollpackor förmenas hos Lapparna hafwa lärdt konsten af de Swenske, emedan de til en del mäst warit någon tid wistandes på landet. Warandes ock beklageligit, at man wet Nybygare, som blifwit hitsände ifrån Wermeland och andra södre orter, hafwa gjort sådana konster, som satt alla Lapmarkens Inbyggare i förundran.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 26.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Jag nekar ej, at Truldom kan brukas så wäl ibland Lapparna som andra folkslag, och mäst hos dem, som minst weta; emedan jag wäl wet hwad den onda Anden uti och genom otrones barn kan uträtta, och dristar för ingen del at draga de exempel och berättelser i twifwelsmål, som af så lärde, förnuftige och hederlige Män blifwit rönte&amp;lt;ref&amp;gt;Hwaribland jag ock kan räkna hwad en wiß prestman i en annan Lapmark för mig berättat, om hvilkens trovärdighet jag ei må twifla, nämligen at de genom Truldom pläga skada och döda hwars andras Renar, samt at de undertiden upmana hwarandra dertil, då den, som är swagare i konsten, ei får taga sådant illa op, om han blir wunnen, utan plägar hälre utlåta sig i dylika ord: »Nu min Bror, aldrig tänkte jag du hade warit så stark i konsten,« etc.&amp;lt;/ref&amp;gt; som hos Schefferum och andra berättes. Men jag har den tron, at den Högste ej någonsin tilstadt eller tilstäder, at deße konster blifwa så allmänt brukade, som man föregifwit. Ty, det är för mig obegripeligit, huru någon nation kunde blifwa beståndandes, hos hwilken et så grufweligit Trolleri föröfwes, som man för detta berättat om Lapparna. Hos deße har jag wäl märkt så många trätor och twistigheter, som hos annat folk. Med Truldom höres ganska sällan at de skada hwarandra, men wäl antingen medelst lag och rätt, eller hugg och slag. Om samma konster blifwit nu i de fläste Lapmarker mindre öfwade än förr, sedan man märkt, at de största Trolkarlar warit gemenligen de största stackare, är mycket troligit. Men det är wist, at de äro ganska få, som lägga sig deruppå: och då de samme något besynnerligit uträtta, så är det ibland dem så sälsamt och underliga, som hos oß. Och emedan jag således har orsak at tro, det en stor del, som blifwit talt om Lapparnas Truldom, warit blott grundadt på gemene mans lösa rykten och berättelser, så holler jag det för &#039;&#039;injurieust&#039;&#039; emot sjelfwa nationen at tilwita dem en sådan last, för hwilken en och an-nan ibland dem kan wara häftad, och til hwilken de gemensamt draga en sådan leda, som någon af oß. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 27.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; skrifwer&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 144. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt; om Trollknutarna, genom hwilkas oplosande de sjöfarande kunna få så starkt wäder och wind de wilja: &#039;&#039;Hippotades, qui dat pro munere ventos, Curvet ut impulsos utilis aura sinus. (Ovid)&#039;&#039; eller om et stags djeflar, som Lappen förwarar i en pung, ur hwilken han dageligen utsläpper en, och kallas &#039;&#039;Gan&#039;&#039;, hwilken skadar folk och boskap samt sönderbråkar hällar; eller om &#039;&#039;Tyre&#039;&#039;; eller at de med sin Truldom kunna komma skeppen på hafwet i deras häftigaste lopp at twär stadna och blifwa för alt wäder orörlige, samt mycket annat, som af gemene man kringföres, sådant är denna tiden ohördt på de orter jag warit i Lapmarken wistande. &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039;, som om alla deße saker ej fant något &#039;&#039;hodiernos&#039;&#039; &#039;&#039;Scriptores&#039;&#039;, af hwilkas Skrifter och berättelser han sig eljest betjente, mente sådant härröra deraf, at deße ej warit wid sjösidan wistande, utan woro &#039;&#039;homines mediterranei&#039;&#039;. Men om sådana saker blifwit den tiden bedrefne af Lapparna i Norrige och Wästersjön, emedan Norrske Skribenter i synnerhet &#039;&#039;citeras&#039;&#039;, så hade det i Pite- och Torne-Lapmarker ej kunnat wara obekant.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 28.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
En annan sak är det med detta folkets nästan kring hela werlden bekanta Spåtrummor (&#039;&#039;Gobdas&#039;&#039;), dem jag wäl ei ännu fått se i Lapmarken, men måste dock tilstå, at de på somlige orter torde ej ännu aldeles wara komne ur bruk, eller förglömde, ändock man för de skarpa &#039;&#039;inquisitioner&#039;&#039;, som derwid blifwit gjorde, ej widare, än i löndom dermed omgår. De som sådant bruka, göra det i sådan tysthet, at näpligen deras eget folk få weta derutaf, emedan de weta det kommer på lifwet an, och at de af andra, som sådana ej bruka, lätteligen kunde blifwa angifne. Och detta är orsaken, hwarföre ei eller någon dristar sig at dem och de &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039;, man derwid brukat, redigt beskrifwa. Jag kan således ej med någon trygghet härom yttra mig widare, än hwad jag af allmänna rykten fått förnimma, nämligen, at de bruka dem för orakel, i det de, i anseende til de figurer deruppå äro målade, förmena sig kunna få weta hwad som tildrager sig på fjärran orter, om deras Björn- och djurjagter skola wäl lyckas, hwaraf wiße sjukdomar äro timade, och huru de kunna botas&amp;lt;ref&amp;gt;I detta målet wet jag exempel på en wiß Lapp i Nederbyn, som fastnade för en tid tilbaka i en swår sjukdom, och rådfrågade sig fördenskul med sin Trumma. Och emedan under &#039;&#039;operationen&#039;&#039; lotten föll på en af hans bästa Renar, lät han straxt slagta honom, i mening och hopp at få på det sättet sjelf lefwa. Men det liste ej, emedan han måste straxt derpå i egen person sjelf dö.&amp;lt;/ref&amp;gt; på hwad sätt och med hwilka offer de wißa tider kunna bäst behaga sina afgudar o. s. w. Ty emedan de hafwa i alla sådana händelser wißa och särskildta märken målade på Trumman, inbilla de sig få säker och tilförlitelig kundskap om alt, sedan deras ringknippa under wißa sånger och slag på Trumman medelst en hammare, som är gjord as Renshorn, på et wist märke eller figur stadnat. Detta skulle jag anse för et gyckelspel eller en blott widskepelse utan effect och werkan, om icke Lappens beswimande, som med så många säkra och ofelbara witnens besannande blifwit rönt, tyktes hafwa något besynnerligit med sig, efter man säger at han under sit slående och sjungande faller ned som wore han död på jorden, och wid upwaknandet wet berätta hwad på fjärran orter skedt och annat, som han begärt få weta. Men detta händer ej androm, än dem, som hafwa namn före at wara Trollkarlar och äro således med den Onda Anden i en närmare bekantskap och förbindelse. Ty, de andre, som bruka deße &#039;&#039;instrumenter&#039;&#039;, hafwa dem blott som medel at få weta något hemligit&amp;lt;ref&amp;gt; Det säjes at för 40 år sedan, skal det tildragit sig i Lule-Lapmark, under påstående upbörds stämning, at en Lapman om en aftonstund kommit til Lapfogden, och sig beklagat, huruledes en af des grannar, som han ock namngifwit, för honom bortstulit något Silfwer, men hade dock dertil intet laga bewis. Fogden lät fördenskul följande dagen sammankalla de Lapmän af bylaget som wore wid marknadsplatsen, och bestodo af 10 eller 12, samt anstälde ransakning på följanjande sätt:&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Fogden lät ställa et bord ut på marken, och Lapmännen rundt deromkring, förkunnande derpå, at han om den angifne stölden ransaka skulle, och satte &#039;&#039;Compassen&#039;&#039; midt på bordet, hwilken han kallade sin Spåtrumma, och gaf de närwarande tilkänna at sedan han trillat &#039;&#039;Compass&#039;&#039;skifwan ikring, skulle det derpå utsatte teknet, som bestod af en fogelfjäder, stadna gent emot Tjufwen. Så snart skifwan stannade, och teknet wiste, efter fogdens förut gjorde tilställning, midt på den angifne Lappen, begjärte han få sjelf å nyo trilla om skifwan, både andra och 3die gången; men bägge gångarne hade teknet ock en lika utvisning, hvilket icke allenast uträttade så mycket, at Tjufwen tilstod sin utöfwade stöld, utan ock infant sig natten derpå hos Fogden med begäran, at få köpa des Trumma, som han förmärkt wara långt starkare än hans. For Compassen böd han ock ansenlig betalning.&amp;lt;/ref&amp;gt;: hwilket förekommer mig som wåra Kast-böcker eller Lyckohjul, som wäl äro af förståndigt folk för ro skull gjorde, men ofta af de enfaldige til widskepelse brukas. Den som åstundar utförligare sammanhang häruppå, finner sådant hos &#039;&#039;Schefferum&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. Cap. IX.&amp;lt;/ref&amp;gt;, emedan jag, som ej ens fått se dem, dristar ej eller widare beskrifwa dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 29.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
I somlige Lapmarker har man wetat berätta om den konsten at göra det den andra måste löpa Warg, ändock sådant på de andra och mäste ställen är ohördt. För några år tilbaka berättade en Lapp uti en wiß Församling för sin Själesörjare, at då han skulle taga skinnet af en Warg, fann han under huden et Tenbälte samt pung och knifslidor. En annan berättade för många år, äfwen för Häradshöfdingen i orten, at en wiß man kommit och bedt honom om förlåtelse, at han året tilförene, såsom Warg, dräpte tre Renar för honom, det ock denne sig påminte. Jag wet, at en sådan sak holles ibland de lärde &#039;&#039;inter paradoxa&#039;&#039;. Jag har sådant ej sedt. Men är det sant, så lärer det wara den Ondas gäckeri, hwarmed han bjuder til at apa efter Skaparens underwerk på &#039;&#039;Nebucadnezar&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 30.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Af gammalt hafwa Lapparna brukat åtskillige widskepelser med sina döda. At de undertiden offrat några år Renar til deras åminnelse, blir äfwen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 317.&amp;lt;/ref&amp;gt; förmält, som berättar&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 117.&amp;lt;/ref&amp;gt; dem holla sina döde såsom &#039;&#039;Deos minores gentium&#039;&#039;, och således offra deße &#039;&#039;manibus&#039;&#039; såsom sina andra Gudar. De döda, eller deras manes, berättar han kallas hos Lapparna &#039;&#039;Sitte&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt; Hwilket lärer komma af en orätt version af de orden &#039;&#039;maite verro jabmike sitte&#039;&#039;. Ty da man gifwit deruppå et sådant Latin, &#039;&#039;quodnam sacrificium poscitis manes? &#039;&#039; så kunde det synas som woro sitte och &#039;&#039;manes&#039;&#039; swarande emot hwarandra. Hade &#039;&#039;Anonymus&#039;&#039; skrifwit: &#039;&#039;Quodnam sacrificium, manes, poicitis? &#039;&#039; så hade &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; förmodeligen ej misstagit sig, ehuru det dock eljest synes antingen wara mindre &#039;&#039;accurat verteradt&#039;&#039;, eller de Lapske orden orätt utförde.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har ej annat ord hört uppå de döda, än &#039;&#039;Jabmig&#039;&#039; eller &#039;&#039;æppar&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Undantagande &#039;&#039;rauke&#039;&#039; det de bruka likasom wi det ordet salig om de döda, Til exempel &#039;&#039;attjam rauke&#039;&#039;, min salige fader.&amp;lt;/ref&amp;gt;, (så kalla de barnen, som dödt utan döpelse), och Lapparna hafwa jemwäl tilståt det man undertiden en lång tid brukat offra åt dem. At de eljest haft sälsamma tankar om dem, har jag märkt dels derutaf, at när de swept dem, hafwa de sedt noga efter om swepningen wälbetäkt hela kroppen, föregifwande at själen, om kroppen ej wore wäl omswept, skulle slippa bort, dels emedan de på somliga ställen brukat lägga tobak, yxa, några torra stickor samt eldsaker, etc. uti Likkistan, I Åsele Lapmark blef man för en tid sedan warse sådana saker, då man wid Kyrkan af en händelse komat byta om Likkista. I Kaitom har det warit brukeligit, at när den dödas slägtingar eller goda wänner farit förbi de ställen, på hwilka de haft sina Lik obegrafna, hafwa de kastat åt dem et stycke tobak. För en gammal widskepelse kan det ock räknas, at de somligstädes pläga nedergrafwa med Liket de kläder, i hwilka någon blifwit död, samt merendels förtära den Renen wid grafölet, med hwilken den döde blifwit förd til grafwen, som ock sedermera des ben i jorden begrafwa.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hurudan tanka de eljest haft om sina döda har jag kunnat sluta af en wiß Laps utlåtelse öfwer en man som dödde i sin bästa ålder. Gud hade ej, sade han, så snart tagit en sådan man til sig, om han honom ej behöft och haft arbete, at sätta honom göra. Det är ock wist, at aldrig sättes den Ren för oket mera, som dragit en död til grafwa. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 31.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At de jemwäl på många ställen bruka allehanda skrock med djur- och fiskefången, utom de Afgudiske konster jag tilförene nämnt, har man tid efter annan försport. En trowärdig Bonde på Landsbygden berättade, at då han för en tid tilbaka hade en Lapp i sällskap då han wille skjuta en Björn, blef han, sedan de fått djuret, tillika med de andre följeslagare af samma Lapp warnad at ej smörja sina skor med denna Björnens ister, med föregifwande, at der han det gjorde, skulle en Björn taga lifwet af honom. Deße, som ej wille tro Lappen, gjorde twärt emot hans förmaning. Hwarpå hände, at samma Lapp året derefter, under det han gick wall, måste ej allenast för en Björn sätta lifwet til, utan ock blifwa af honom i grund opäten. Om detta är sant, hwilket dock samma Bonde betygade, måste det utan twifwel hafwa härkommit af någon djefwulsk förpliktelse, den han sig tilförene underkastat. Eljest kan jag ej dertil gifwa skäl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 32.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Iöfrigit är det wist, at detta folket, hälst wid Björnjagter, bruka många &#039;&#039;Ceremomer&#039;&#039;, om hwilka hwarest de tagit dem, antingen af sina grannar, eller sjelfwa updiktat dem, är owist. Man wil ej nämna om Spåtrumman, af hwilken de betjent sig at få weta om deras jagt skulle lyckas eller ej, emedan derom något tilförene är nämnt, utan de hafwa derwid wißa joikningar och sånger, dem de bruka dels då de dräpit Björnen och under det de föra honom hem, dels då de komma fram, samt äta op honom, etc. hwilka wisor äro af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; til en del beskrefna&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 233. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt;, ändock man tror, at deße wisor äro i Lapmarkerne något &#039;&#039;variable&#039;&#039;. Då de draga honom utur sit bo eller hide, pläga de piska honom med ris, och den som är baneman slår gemenligen en Mäßings nagla uti sin byßa, eller hänger han något sådant märke på sin hals, det han bär en lång tid antingen som et heders tekn at han giort en så berömlig gerning, eller af någon widskepelse, kan jag ej wist säja. Besynnerligit är det, at de uti sina wisor ibland annat aflägga sin tacksäjelse hos honom, at han låtit dem dräpa sig och ej gjort dem skada: samt at deras hustrur måste wid hemkomsten tugga Albark och spotta dem i ansigtet, sjunga segersånger, samt skynda sig ut genom den rätta dören, under det de komma sjelfwe in genom heligdören. Björnen koka de på somliga ställen op merendels på en gång, och byta sedan köttet; men hufwudet koka de helt och hollet, samt förwara wäl hufwudskålen och benen, som skola begrafwas, och om en hund drager bort något ben, så måste han sätta sit ben i stället, lika som förr är talt om offren. En del tilstädja ej sina hustrur och barn äta af köttet. Somlige tillåta sina hustrur at äta deraf, åtminstone wißa delar, men det skal ske genom en Mäßingsring, den de sätta för munnen. Somligstädes plägar man gräfwa ned ej allenast, som förr mäldt är, hufwudskålen och benen, utan jemwäl et par skidor, hyfwel, knif, et stycke Mäßing, etc. hwarmed han utan twifwel skal hjelpa sig fram i den andra werlden. Ömkeligit, at deße människor wilja änteligen tro det Björnen skal upstå och lefwa efter döden, när de likwäl äro sjelfwe nog twifwelaktige om deras egen upståndelse, ändock de undertiden säja sig tro, at de efter döden skola lefwa, eller, efter deras ordasätt, wandra i den andra werlden. Hwad öfrigit härwid wore at berätta, och som af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; på anförde ställe blifwit widlyftigare omtalt, går jag för kortheten skul förbi. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 33.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Så har det ej eller hos Lapparna varit obrukeligit at lämpa både Guds dyra ord och jemwäl wåra Christeliga helgedomar til sina widskepelser. Jag har tilförene något nämnt om deras läsningar, som til en stor del befinnas wara tagne ur Guds heliga Ord, men genom deßas widskepliga bruk skändeligen mißbrukade. Jag wille tro, at de tagit de maneren til at korßa sina Afgudabeläten, etc. af bilderna, som de sedt uti wåra Swenska Kyrkor, som jag ock har hollit före, at de Fartyg de pläga hänga op i trän, äro efterdömen af de Skepp, som man plägar hänga op i somliga Kyrkor på landsbygden och jemwäl i Lapmarken, ändock jag finner &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; hafwa andra tankar derom&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 119.&amp;lt;/ref&amp;gt;. I Jockmocks Kyrka war för en tid mycket i bruk, at man hemligen bar in en hop byltor och slarfwor af allehanda slag, dem de stoppat under wäggarna och i holen wid Kyrkogolfwet. Men sedan deras Capellan lät söka op alla deße gömslor och för deras ögon offenteligen bränna op dem, har man ej hört widare deraf. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 34.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom hittils omtalte Lapparnas Afgudar och widskepelser, kunde man ännu upräkna en hop af mindre wärde, der ej detta gjorde tilfyllest at wisa, det tilståndet i somliga Lapmarken är ännu nog beklageligit. Man kan ej eller neka, at de ju uti alt detta äro, som i tungomål, seder och opförande, fins emellan olika och skiljaktige: och jag har märkt at de nu mera, sedan Guds hel. Ord begynt wisa sin werkan ibland dem, mycket kommit i oordning med sina konster, hwaraf är skedt, at man nu har swårare före at komma under wädret med sjelfwa sammanhanget af deras Afgudatjenster, än fordomdags. De som ännu lefwa i sit mörker kunna ej bewekas at rätt beskrifwa sina konster, eller drista de det göra. Och de, som fått smak af Christendomen, blyas merendels wid at tala om sådant; hwaraf händt, at då jag fått se ögonskenliga märken til något dylikt, hafwa deße sökt ej allenast at förtiga det, utan ock al wända det til andra ändamål. Jag har just ej eller warit så mycket angelägen at utspana deras werk, efter jag sedt man kunde ingen nyttig sanning upfinna, om man än wiste et noga sammanhang på hela deras Afgudatjenst, ej eller någon nytta dermed skaffa, emedan det fast nödigare är, at häfwa otron och mörkret ur deras hjertan och sinnen, då det öfriga lärer af sig sjelft, med Guds hjelp, småningom förswinna, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 35.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Imedlertid får man mer än ofta förundra sig, då man hörer en del af detta folket så redigt och förnuftigt tala och utlåta sig om alt annat, men i sin Afgudatjenst bära sig så oförnuftigt åt. Hwaraf man har tilfälle at utröna huru djupa rötter en wedertagen widskepelse och wane kunna hafwa i en människas hjerta. Och, emedan jag sedt Nybyggare, som warit så wäl för sig komne, at de läst i bok, samt haft både Bibel och andra andeliga böcker, men genom omgänget med Lapparna blifwit bögde til en hop af de upräknade widskepelser, dem de brukat utan eftertanka och blott af en wana samt naturlig räddhoga för landsens helgedomar, har jag haft tilfälle at göra öfwer detta folket den anmärkning, at det lärer både falla swårt och gå långsamt til, innan man får alla deras widskepelser ifrån dem. Imedlertid är på de fläste ställen en god begynnelse gjord, och i anseende til Guds heliga Ords dageliga tilwäxt och förökelse i denna werldenes del, har man at trösta sig dermed, at ändock sådant för människom är omöjeligit, så äro för Gudi all ting möjelig&amp;lt;ref&amp;gt;Matth. 19: 26.&amp;lt;/ref&amp;gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på svensk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Pehr Högström]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84507</id>
		<title>Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84507"/>
		<updated>2026-08-06T14:32:08Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser]] !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Pehr Högström.jpg|thumb|200px|&amp;lt;center&amp;gt;Pehr Högström (1714-1784)&amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Pehr Högström&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
1747&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af &amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrifning Öfwer de&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &#039;&#039;&#039;til Sweriges Krona lydande Lapmarker&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 1&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
EHuru nu mera alla Swenska Lapmarker bekänna sig til det Christeliga namnet, och äro jämwäl til en stor del uti deras Christendom emot mångas förmodan rotade och grundade, som man framdeles på sit ställe får omröra; så måste man dock på många orter i deße Länder ännu finna så mycket mörker och vilfarelse, at man föga Christligt kan märka hos dem, då man tager undan at de äro döpte och at de med munnen bekänna sig för Christne. Häraf sker, at på de ställen, hwarest et mindre antal af nitälskande Prestmän warit, eller der man för orternas aflägsenhet hwarken haft tilfälle at något oftare få dem til Guds hus, eller sjelfwe hunnit med at så ofta, som kunnat behöfwas, besöka dem, finner man många hedniska aflefwor och widskepelser, ja ock uppenbarligit afguderi och belätens tilbedjande, som lärer skönjas af det, som jag i detta Capitel beslutit at korteligen omtala.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sådana hedniska seder och opförande wilja de så mycket swårare låta förmå sig at aflägga, som denna Nationen är benägen at hysa ganska stor wördnad och höga tankar för sina gamla Förfäder, hollande gemenligen alt hwad de gjort och brukat för godt och lofligit. Och, som de gemenligen holla de äldre tider, förr än Christendomen blef hos dem fortplantad, för bättre och lyckligare, än de närwarande, samt deras Förfäder för rikare och mera wälmående, än de sjelfwe nu; så wet jag mig hafwa träffat dem, som beklagat at deras konster och widskepelser nu förfallit, emedan de hade frukten deraf, nämligen fattigdom och en tilstundande allmän olycka, för ögonen, föga annorledes, än Judafolket bemötte Jeremiam. &amp;lt;ref&amp;gt;Cap. 44: 17, 18.&amp;lt;/ref&amp;gt; I hwilket mål jag beklagar mig måste berätta om detta folket hwad som fordom sades om de Samaritaner, nämligen at de fruktade HERran och tjente likwäl afgudomen&amp;lt;ref&amp;gt;2. Reg. 17: 23.&amp;lt;/ref&amp;gt;. De äro döpte och bekänna sig til det Christeliga namnet, men bruka dock hemligen sina asgudiska konster och hedniska åtbörder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 2&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Om deße saker, nämligen Lapparnas truldom, widskepelser och afguda-tienster, har jag mycket hört och sedt både talas och skrifwas. At ock berättelserna om sådant äro undertiden nog skiljaktige, har jag äfwen i akt tagit, som kommit antingen af osanna rykten, eller ock, som mycket troligit är, af sedernas och manerens skiljaktighet i åtskilliga Lapmarker. För samma orsak har jag i dy mål ej dristat anföra något lånt antingen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; eller andra, som sådant beskrifwit, utan blott hwad jag med egna ögon sedt, eller af trowärdigt folk, besynnerligen &#039;&#039;testibus oculatis&#039;&#039; hört berättas, om det, som nyligast skedt i dylika mål: och det i Kaitom Församling, såsom et folk, som jag funnit med all rätt bära det namn de fått, nämligen at wara i Christendomen minst för sig komne bland alla Församlingar i Lapmarken, I hwilket afseende min Läsare ej får undra, om jag kommer at tala om sådant, som antingen hos andra ej finnes eller ifrån deras berättelser något afwiker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 3.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså förnämligast deras Afguderi beträffar, så har jag märkt at de bära sig mycket likt åt med andra hedniska Nationer i det målet, at ehuru de ärkänna en Öfwer-HErre och Gud öfwer alt, som de kalla &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Hwilket ord, utom den bemärkelse de nu som Christne hafwa deruppå, ej så egenteligen swarar emot Deus som fast mer emot &#039;&#039;Jupiter&#039;&#039; hos Latinerna.&amp;lt;/ref&amp;gt;, så hafwa de jämwäl en hop andra naturer, dem de dyrka och tilbedja, en del såsom onda, hwilka kunna tilfoga dem ondt, endel som goda, hwilka kunna göra dem godt; finnande sig föranlåtne at med lika fog dyrka dem bägge, de förra at blidka och förmå til at ej tilfoga dem det onda, och hos de sednare at komma i en god åtanka, på det de af deras wälgörande ständigt måge wara delaktige.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 4.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Som hufwudet för deße goda naturer är &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; som sagt är, så har jag ock blifwit warse, at de werkeligen holla &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; för en hufwudman för de onda, Ty, emedan detta namnet &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; ej är något nytt ord, utansådant som de äfwen brukat, innan någon af dem fått smak af den Christna Läran, så hafwa ej eller alla Lappar ännu fått deruppå samma begrep. De som ega någon kundskap om Christendomen, hafwa derom samma tankar, som wi om den Onda andan. Men de öfrige hafwa i sjelfwa werket haft deruppå et sådant begrep, som de gamla hedniske Nationer om sit onda &#039;&#039;principio&#039;&#039;, som de mente wara lika ewigt med Gud. Detta sluter jag af de berättelser jag på sit ställe til en del nämt, nämligen &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; war i råd med Gud eller &#039;&#039;Jubme&#039;&#039;l då werlden skulle skapas, och at jemwäl han war orsaken at intet alt blef så godt, som &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; wille hafwat. Och at han jemwäl täflar med Gud om Allmagten, har man af andra deras berättelser förnummit. En wiß Lapp har, utom annat, wetat tala om en tid, da &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; gjorde sig kädjor af järn, hwarmed han bandt &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;, samt kastade öfwer honom et stort berg, då &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; låg under berget, utan at slippa derifrån. Sedan bandt &#039;&#039;Jubmel Perkel&#039;&#039; och kastade et berg öfwer honom. Men den Onda slet sig lös, så at stenar och dam foro himmels högt, o. s. w. Om uti alt detta afbildas någon strid emellan deras förmenta Stamfader &#039;&#039;Jumi&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jumo&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Se Scheff. Lappon. pag. 43.&amp;lt;/ref&amp;gt; och någon deras fiendsman, Birkal, etc. kunde någon gißa, men emedan ingen Christen kan hysa så nedriga tankar om wår Allswoldige och härlige Gud, ej eller så höga om den orena Andan, så skönjes nogsamt, at både &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; och &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; hos de fordna Lappar och jemwäl ännu hos de klentrogne kunna räknas för deras Afgudar. Det skönjes ock tillika, at de ej warit frie ifrån &#039;&#039;Anthropomorphismo&#039;&#039;. Och emedan de hafwa tilägnat den Onda jämte Gud en så stor magt, så undrar man ej, om de, som andre Hedningar, sökt på hwarjehanda sätt at blidka denna Onda andan, på det han ej måtte tilskynda dem så mycket ondt, som han eljest wore i stånd at tilfoga dem. Det är altså nödigt för Lärarena i Lapmarken, det de beflita sig om at redigt &#039;&#039;evolvera notiones Dei &amp;amp; Diaboli&#039;&#039; efter wår Christeliga &#039;&#039;Religion&#039;&#039;, på det det arma folket under deße namnen ej måge blifwa bedragne och förwillade.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 5.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Jag har tilförene förmält huruledes Lapparna på den ort jag wistats hollit före, at Gud omedelbarligen låter höra sig, då åskan bulrar. Men jag har ock märkt at en del holla den, som förrättar sjelfwa actum, eller bulret för et lefwande ting och en särskild natur, &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; kallar det &#039;&#039;Thor&#039;&#039; eller &#039;&#039;Tiermes&#039;&#039;, som Lapparna eljest kalla &#039;&#039;Aijeke (Aja, Atja)&#039;&#039;, som det ock hos oß blifwit kalladt både Thor och Storfader. Hos mina Lappar har jag märkt, at de holla det för et särskildt wäsende ifrån Gud, och jemwäl sådant, som är både godt och ondt, emedan denna naturen, efter deras berättelse, blifwit af &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; stjälandes skapad i en stenklippa, utan at Jubmel skulle få weta derutaf; men sedan &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; eller Gud fick det samma weta, gick han dit, samt hämtade ut och födde op honom, Och emedan denna Thorgubbe är således den Ondas barn, men Guds fosterson (efter deras eget ordasätt), så är han både god och ond; warandes hans förnämsta och egenteliga göremål at döda och förgöra alla Troll och spökerien, som ock deras &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, hwarom framdeles skal talas, ofta af åskan blifwa rörde, hwilket han, efter deras mening, gör med sin boga, Regnbogen, som de kalla &#039;&#039;Ajanjokßa&#039;&#039;, eller Storfadrens boga. Och emedan han dermed gör människorna godt, at han utrotar deße Trollskaper, hwilket de finna sig pliktige at erkänna, hälst han ock i annor händelse, besynnerligen då han rörer deras helgedomar, kan göra dem skada, så bör han jemwäl räknas ibland deras fordna Afgudar. Men eliest har jag åter af andra Lappar fått inhämta om samma person följande händelse; at då en flicka hade i skogen satt sig wid et trä, kom den Onda och bad henne lägga torr Tjäruwed i sin Mudd, den hon hade under hufwudet: men när han denna weden itändt och hon blef warse at denne hade horn, wardt hon förskräkt och skulle fly, men slapp ej undan hans wåldsamhet, hwaraf hon blef hafwande och födde en son, som ouphörligen gret och wiste sig orolig. Gud kom och tog barnet med sig op i skyn, samt frågade hwilkom det wille wara til hjelp, anten sin Far eller Mor? Barnet swarade sig wilja hjelpa Modren och förfölja Fadren med all sin slägt, det han ock nu gör, far i luften, klyfwer berg och slår eld i trän, då de göma sig under dem, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 6.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna ock trodt på någon, som de kallat &#039;&#039;Saracka&#039;&#039;, har den nitälskande Danska Läraren &#039;&#039;Thomas von Westen&#039;&#039; för detta berättat, och jemwäl den samma beskrifwit. Det är wist, at man i somliga Lapmarker brukat det ordet &#039;&#039;Saragads&#039;&#039; för et &#039;&#039;Nomen Appellativum&#039;&#039;, i stället för &#039;&#039;Creator&#039;&#039;. I Kaitom har man andra ord på skapare och skapa, nämlipen &#039;&#039;Seunedie&#039;&#039; och &#039;&#039;Seunedet&#039;&#039; men Sarak är ej eller obekant, emedan det händt, at då man frågat dem hwilken som skapat werlden, har en del swarat Sarak. Jag har om denna person af Lapparnas mun ej kunnat få något redigt begrep. Men efter berättelserna af andra har jag funnit dem holla honom nästan som en &#039;&#039;naturam naturantem&#039;&#039;, dock särskild ifrån Gud, som werkar wid människors och andra kreaturs födelser, deras trefnad och bibehollelse, etc. och lärer altså äfwen kunna räknas ibland deras gamla Afgudar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 7.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Utom deße förenämde Gudar, som jag ej märkt dem hafwa under några bilder eller beläten tilbedit, har jag ock tid efter annan i akt tagit, at de hafwa jemwäl en hop andra &#039;&#039;genios&#039;&#039;, halfgudar eller något dylikt: wetandes jag ej huru stor ära de göra dem, eller under hwad wärde och &#039;&#039;Character&#039;&#039; de blifwa af dem holdne. Det wet jag, at en del föreställa sig sådana, som äro regerande dels i luften, dels på jorden, dels under jorden, dem de finna sig pliktige at på wist sätt hedra och wörda. Ibland hwilka jag ock kan räkna dem, som de mena ej allenast wara regerande wid hwart och et stånd och lefnadssätt, utan jemwäl wid alla tider och månader i året, o. s. w. En af detta sista slaget har jag märkt dem hafwa på &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad, som de kalla &#039;&#039;Kuowa manno:&#039;&#039; äfwen för Julhögtiden, som de kalla &#039;&#039;Jaluoherra&#039;&#039; (Julherren), samt Julaftonen, som de kalla &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; eller &#039;&#039;Druetta&#039;&#039; (Drott). Hwad &#039;&#039;Jauloherra&#039;&#039; är för en person kan jag ej wist säja, så framt de ej af en Hednisk &#039;&#039;κακοζ ηλια&#039;&#039; derunder förstå wår Frälsare. Men &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; torde wara någon af deras eller wåra fordna Drottar, som gjort dem något godt, eller ock snarare ondt, emedan man af det, som framdeles skal berättas, nogsamt ser, at han hos dem blir dyrkad, som en annan &#039;&#039;averruncus&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 8.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At de ock jämte deße hafwa werkeligen, som andra Hedningar, tilbedit Afgudabeläten, är beklagligen rönt. Ty at någon nation skulle denna tiden tibedia stockar och stenar, har iag näpligen welat tro, innan jag i denna Lule-Lapmark tid efter annan fått med egna ögon se sådana styggelser. I Jockmocks Prestegård förwaras trenne sådana beläten, tilhugne med yxa af rötter under liknelse af människor, hwilka om år 1738 blifwit tagne af en Kaitom Lapp, som inför Häradsrätten sedermera bekände, huru han med bugande och tilbedjande fallit dem til fota. Den ena kallade han &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039; och war den största. Om de andra, som woro smärre, &#039;&#039;repræsenterade&#039;&#039; hans hustru, barn eller drängar, är mig obekant. Jag har jemwäl sedermera tid efter annan flerestädes under mina resor blifwit warse sådana beläten wid deras offerlafwar, om hwilka framdeles skal talas, warandes ei annat, än rötter merendels af Björk, dem de wändt op och med yxa tiltälgt som et hufwud, utwisandes sjelfwa stommen eller stubben det öfriga af en kropp med fötterna, Deße stå antingen ständigt på sina wißa ställen, och blifwa dock årligen med offer besökte, då Lappen kommer at ligga dem så när, eller upsättas de hwart år höstetiden merendels på de rum, der de slakta sina Brun-Renar: eller äro de ock på stora berg och högder upreste, der de af en större myckenhet Lappar blifwa besökte och hedrade. Hwaraf skönjes, at af deße Afgudar måste gifwas åtskilligt slag, blifwandes en del ansedde för Landsgudar, dem wißa Lappar wid något tilfälle åt sig sjelfwa i synnerhet uprest: hafwandes jag ock förnummit, at de undertiden göra woldswerkan på hwars andras Helgedomar, hwaraf jag såg prof om wåren 1742, då en häftig fiendskap upkom emellan twänne Lappar, emedan den ena hade huggit sönder hornen och benen, som den andra hade åt sina gudar på en lafwa wid sit kojeställe uprest. Om alla förenämde Trägudar heta Storjunkare, kan jag ej försäkra; men at jag ofta under mina resor sedt dem på åtskilligt sätt gjorde, kan jag ej neka. At ock Lapparna sjelfwa kalla dem så wäl som sina Stengudar undertiden Passe&amp;lt;ref&amp;gt;Detta ordet &#039;&#039;Passe, Basse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Bisse&#039;&#039; brukas nu af Lärarena i somliga Lapmarker i stället för &#039;&#039;Sanctus&#039;&#039;. Men i sjelfwa werket hafwa Lapparna förståt dermed sina Afgudiska helgedomar. Om det är i någon slägtskap med de gamla Swenskars &#039;&#039;Buse, Bjesse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Basse&#039;&#039; (Se &#039;&#039;Rudb. Atlant. Tom. pag. 448&#039;&#039;), hwarmed de förståt den Onda sjelf, lemnas til andras bedöme.&amp;lt;/ref&amp;gt;, har jag jemwäl tagit i akt. Det är ock märkeligt, at de Trägudar jag sedt, hafwa mäst öfwer alt warit korßade, samt med blod öfwerstrukne. I Kimi Lapmark och Trinnäs berättar man, Lapparna hafwa på Fjällen dyrkat en Afgudinna uti en Trästubbe eller eljest uti et Träbeläte, som de kallat &#039;&#039;Wiros-Acka&#039;&#039;. Denna hafwa de likasom Latinerne Dianam hollit för et Skogsrå, samt henne offrat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 9.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
På den orten i Lule Lapmark, hwarest jag warit wistande, äro i synnerhet deras Stengudar mycket gängse och allmänne. Om ock deße &#039;&#039;repræsentera&#039;&#039; Storjunkaren eller någon annan, är mig jemwäl okunnigt. Men jag har ej hört dem af Lapparna annorlunda kallas, än Passe, nämligen sjelfwa ställen; men Stenarna kalla de &#039;&#039;Säite&#039;&#039;. På dem har jag just icke tagit i akt någon särdeles skapnad efter någon människa eller djur, utan de hafwa warit sådana, som naturen tyckes sjelf hafwa gjort dem; men hafwa dock merendels en sälsynt skapnad, som &#039;&#039;petrisicater&#039;&#039;, krusiga och knottriga. En del Lappar äro aldeles i den tron, at deße stenar hafwa lif och kunna gå: warandes ock undertiden flere på et ställe upreste. Gemenligen finnas de ligga wid bergsändar, wid uddar af Träsk, på Holmar, wid Forßar, eller andra helgade orter: wetandes ingen, hwilken som lagt dit dem, eller när de kommit dit: utan man har welat inbilla mig, at deße ställen blifwit dem inrymde redan i första Skapelsen, o. s. w. En stor myckenhet af sådana finnes i en del Lapmarker, ändock man har swårt före at få se dem, emedan ej gärna någon Lapp åtager sig at följa någon dit, af fruktan dem torde wederfaras något ondt: som de hafwa at beropa sig på mångfaldiga exempel, huru de blifwit angripne til lif och helsa, som deße ställen welat ohelga eller förstöra. Jag wet ock en wiß Nybyggare, som igenom det han dristade angripa och förderfwa en hop sådana stenar, berättat sig mistat sin helsa och krafter, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 10.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Deße Stenars magt plägar man wärdera efter myckenheten och antalet af dem som dyrka dem och offra wid dem, Om så händer at man öfwergifwer offra på dem, så mista de ock sin magt, kunnande sedan göra enom hwarken godt eller ondt. Och sådana magtlösa samt af sig komna gudar, har man ej swårt före at få se, emedan ingen fruktar widare för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwaruti deras magt egenteligen består, kan jag ej säja. Men at Lapparna förmoda sig både godt och ondt utaf dem, sluter jag af deras berättelser derom. En trowärdig Nybyggare, som såg huru en wiß Lapp offrade hufwudet, föttren och wingarna af en Tjäder på en bekant sten wid &#039;&#039;Sagga guoika&#039;&#039; ej långt från Gelliware, frågade honom, til hwad ända han sådant gjorde? Då Lappen skal hafwa swarat, det skulle utaf alt detta wäxa andra och nya foglar igen, dem han skulle få skjuta. Och emedan de göra löften åt deße stenar, då antingen folk eller kreatur sjukna, sluter jag at de tro dem om til at hafwa helsa och sjukdom, lif och död i sit wold. Men at de ock förmoda sig ondt utaf dem, sluter jag af en wiß Laps egen berättelse, som tilstått, at då han för några år sedan kom oförwarandes wid sin flyttning at gå för när intil en sådan &#039;&#039;Säite&#039;&#039; wid &#039;&#039;Käppowoma&#039;&#039; (et Nybygge til 3 mil norr om Gelliware), och trädde öfwer udden der stenen låg, så nära intil honom, at han kom på sjelfwa fjäten eller wägen, som stenen (&#039;&#039;si diis placet&#039;&#039;) hade längst efter landet öfwer til en udde midt emot, lofwade han, wid det han blef sådant warse, offer af Ox-Renar, Wajor, Får, Getter, etc. Men kunde likwäl dermed icke blidka honom, emedan Wargar kommo samma natt ihop med hans Renar och gjorde honom en ansenlig skada.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 11.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Wid en Sten ej långt söder ifrån Gelliware, som för detta warit Nederby-Lappars &#039;&#039;Stuor amus Passe&#039;&#039; och alrastörsta helgedom, likasom stenen på &#039;&#039;Aran oiwe&#039;&#039; warit Kaitoms Lappars, ligger en stor Järnyxa, som ingen rost skal kunna bita uppå. Samma yxa har på det sättet kommit dit, at då en Lapp i äldre tider, wid namn &#039;&#039;Patto-podnie&#039;&#039;, kommit at drabba ihop med en &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jatton&#039;&#039; (förmodeligen Bergtroll) som han märkte hafwa tilhold med sin Dotter&amp;lt;ref&amp;gt;Om detta kom han således under wädret, at emedan Lappen hade sin koja bredo wid en Myra, öfwer hwilken hans Dotter dageligen gick, blef han warse, at hennes fötter aldrig blefwo wåta, och förstod således at &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; bar henne öfwer Myran.&amp;lt;/ref&amp;gt;; men kunde ej blifwa honom öfwermägtig, har han anropat denna stenen om hjelp. Men emedan Jätten gjorde det samma, kunde ingen dera få öfwerhanden; Ty, alt hwad Lappen lofwade ut, at gifwa åt sin hjelpare, det lofwade ock Jätten. Omsider lofwade Lappen sig wilja gifwa åt Stenen den yxa som Jätten hade i sin hand, och i det samma blef han honom öfwermägtig, så at Jätten måste sätta lifwet til. Ifrån den tiden har yxan blifwit beständigt wid samma sten. Wid offrandet brukar man den seden, at man hänger henne på öfwersta hornet, hwaruti denna Stenens Afgudatjenst är skiljaktig ifrån alla de andras, som jag framdeles wil omtala. Denna yxa blef om hösten 1745 af en Kaitom-Lapp borttagen, som skal hafwa lofwat i deß ställe lägga dit hornen och benen as en Ox-Ren, det han ock förmodeligen gjort. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 12.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad en del, jemwäl i de bättre för sig komne Församlingar, hafwa för tankar om en hop Änglar, som pläga uppenbara sig för dem, wet iag ej. Men at de hafwa mycket at tala om sina Änglasyner, hwarigenom de förmena sig wara bättre och heligare folk, än de Swenske, som ej se sådant, har mig af en wiß prestman blifwit berättadt. I hans Församling har en man sagt om sig sjelf, at han en gång sedt twänne Änglar, som wiste honom en wacker grön äng, samt wid ändan en skön byggning. Och när han af deße twå blef anmodad at följa dem dit, men af en annan derifrån warnad, gåfwo de honom hwardera en kindpust, så at halfwa hufwudet swulnade och han hade en tid deraf stor wärk. Denna gången kom han på den tro, at det måste hafwa warit onda englar, i det han utlät sig i deße ord: »Nu kan jag se, at de icke äro gode.« Utan twifwel hade han ock tilförene sedt sådana; Men emedan de ej förr lärt honom känna sig, så trodde han det de woro goda och helige Änglar. Flera dylika rykten och berättelser hafwa tid efter annan kommit för mig. Och blifwa sådana uppenbarelser af dem, som hafwa någon liten kundskap om Christendomen och Änglarnas natur, holdne för Ängla uppenbarelser, men af de andra, som näpligen hört talas om Änglar, för Gudar antingen Storjunkare eller andra, som de mena undertiden uppenbara sig för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 13.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Om några Lappar holla, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 98.&amp;lt;/ref&amp;gt;, Solen i någon Gudomelig wördning, har jag wäl denna tiden ej kunnat förmärka, dock har jag träffat Lappar, som berättat sådant fordna tider hafwa warit brukeligit. Ej eller har jag funnit at de, efter &#039;&#039;Damiani à Goës&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;De &#039;&#039;Lappiæ situ &amp;amp; ejus regionis incolis&#039;&#039;, apud J. Boem. Auban. de &#039;&#039;moribus Gentium&#039;&#039; P. M. 499.&amp;lt;/ref&amp;gt; holla elden för deras Gud. At de ock, besynnerligen Jämtelands-Lappar, skulle dyrkat någon under den bekanta &#039;&#039;Herculis&#039;&#039; namn (Herkel-gud), har jag tilförene låtit mig inbilla: som jag jemwäl minnes mig hafwa sedt et &#039;&#039;Academiskt&#039;&#039; arbete de &#039;&#039;Hercule&#039;&#039; utgifwit i &#039;&#039;Upsala&#039;&#039; i förra &#039;&#039;Seculo&#039;&#039;, hwars &#039;&#039;Auctor&#039;&#039; berättar sig hafwa hört af Lapparnas mun en &#039;&#039;susurrum&#039;&#039; (så kallade man den tiden det Lapska språket) af något dylikt ord. Men det torde kan ske wara kommit af något mißhörande, at då Lappen sagt &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, kunde det uti dens öra, som warit om språket okunnig, lätteligen blifwit &#039;&#039;Herkel&#039;&#039;. Åtminstone wet man ej i de norra Lapmarker, så mycket mig bekant är, af någon sådan Gud. Om &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; har jag tilförene något utlåtit mig. Men om Lapparna hafwa fått detta ordet af de gamla Hedniska folkslag, som dyrkade &#039;&#039;Herculem&#039;&#039;, och sedan ändrat det samma uti &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, emedan sådana ombytelser äro just ej hos dem owanlige, dertil dristar jag hwarken neka eller jaka.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 14.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Huru och på hwad sätt hwar och en i synnerhet af deße främmande Gudar blifwa hos Lapparna tjente och dyrkade, kan jag ej til alla delar säja. Man lärer ock näpligen wara i stånd at utnämna några wißa reglor derwid, emedan jag är af den tankan, at sjelfwa ordningen och sättet at tjena dem lärer ej hafwa bättre sammanhang, än grunden, på hwilken deras Gudars wäsende och antal sig stöder. Icke des mindre wil jag blott upräkna de sätt och maner jag blifwit warse, samt hwad öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; derwid kunnat blifwa mer bekante.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Huru de dyrka de Gudar och Naturer, til hwilka de ej hafwa några bilder, är mig okunnigt: undantagandes hwad jag om den förr omtalte &#039;&#039;Kuowa-manno&#039;&#039;, samt &#039;&#039;Jaulo-herra&#039;&#039; och &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; kunnat få höra af Lapparne sjelfwa förtäljas. Nämligen, hwad den första angår, berättade en gammal Hustru, det hennes Föräldrar plägade en wiß tid i &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad binda hö och gräs, sådant som de hafwa i sina skor och wantar, wid hornen på deras Renar: då man sedan med ringar och annat skrammel, samt bultande på ackijorna, bad &#039;&#039;Kuowo-manno&#039;&#039; äta. Hwaraf tillika skönjes, at de höllo denna Naturen ej allenast för et lefwande kreatur, utan ock sådant, som kunde lefwa af hö, samt behöfde genom allehanda buller och gny påkallas, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 15.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At man åt den så kallade Jul-herren plägar offra små skep eller båtar, besynnerligen under något gjordt löfte, derpå har jag sedt flera prof. Deße båtar om tre qwarters eller högst en alns längd hafwa warit tilhuggne med yxa af Furuträ med master uti, samt här och der korßade och med Renblod öfwerstrukne. Sådana båtar göra de gemenligen färdige til den tiden de slakta sina offer-Renar til Jul, emedan de skola under slaktandet med blod bestrykas. De jag sedt hafwa warit högt upsatte uti stora Granar, dock ej hängande, utan liggande på några af samma Granar ihopwekne qwistar, warandes äfwen sjelfwa Granarne korsade här och der, samt et godt stycke op med blod öfwerstrukne. Deße båtar finner man ej annorstädes, än omkring de ställen, hwarest de Jultiden haft sina kojor och tilhold. Til hwilkens ära de omtalte offer-Renar slaktas är owist: men at wid deras Julkojor (eller nu mera, et godt stycke derifrån), altid finnes offerlafwar, sådana som jag framdeles wil omtala, har jag flera resor märkt: liggande på bemälte lafwar ej allenast hornen af de slaktade Renarna, utan ock alla ben af det kött, som de då äta, och som är af samma Renar tagit.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 16.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Åt &#039;&#039;Ruotta pläga&#039;&#039; de äfwen samma tid hänga Näfwer-ryfwor eller små trattar af Näfwer gjorde, op i höga trän, hwilka trän äro mäst på twänne kanter tälgde och korßade. Uti deße ryfwor lägga de et stycke af all den mat, som de äta om Julafton och Julmorgon, hwilket ej är Kött, utan gemenligen Ost och Mjölk, eller ock Fisk. Hafwa de Mjöl, så göra de en kaka om en riksdalers storlek, men en god tum tjock, den de fylla med litet Mjölk och Ost, samt steka på glöden. Samma kaka lägga de uti en af de omtalte kärillen, i hwilkens brädd twenne träspjelkar äro stukne om en half alns längd, gjorde som spador. Detta blir ophängdt bredowid kojan, hwarest det ock warder sittandes; hwilket tillika med de öfriga ryfwor, i hwilka deras öfwerlefwor blifwa förwarade, äro &#039;&#039;destinerade&#039;&#039; åt den förr omtale &#039;&#039;Ruott&#039;&#039;a, på det han, efter deras föregifwande, ej må skada deras qwinfolk på et wist sätt (&#039;&#039;ne ventrem illarum terebret seu perforet&#039;&#039;).  Schefferus talar om deße offer något annorlunda, hwilket man ock torde somligstädes brukat, men emedan en Lapp berättat mig derom, som i sin enfaldighet ej trodde at sådant skulle wara någon widskepelse, så har jag fölgt hans tal, och lemnat andras berättelser å sido.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 17.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Deras offerlafwar, som jag flera resor nämnt, göra dem den tjensten som altare, men åro gjorde af trä och stå på 3 eller 4 stolpar, ifrån 2 til 4 alnar högt ifrån jorden. Då de offra något på dem, lägga de ofwan på och omkring dem Gran- och Björkris, samt qwista trän nedantil på alla sidor der omkring. Deße hafwa de antingen wid wißa tilfällen bak för deras kojor: eller äro de upbygde på andra ställen, hwarest de hafwa sina Trägudar, hafwandes oprest Träguden antingen ofwanuppå, eller, som allmännare är, bredo wid lafwen, likasom stödde han sig mot honom. På deße lägga de Renshorn eller det öfriga som jag kommer at omtala, men på de lafwar, som stå wid Stengudarna, hafwa de mäst de offer, som wildiuren eljest kunde draga bort.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De förnämligaste offren, som de på eller bredowid deße lafwar lägga och tilägna sina Gudar, äro gemenligen hornen och benen af sina Renar, hälst de Brun-Renar, som han slaktar Mathsmäßotiden om hösten. Deße offra de både på Sten- och Trägudar. Utan twifwel lära de hafwa någon wiß skildnad, då de skola offra åt åtskilliga Gudar, som mig är obekant, men så mycket jag kunnat inhämta, tjena de sina Stengudar, då de äro dem så nära: men eljest de af trä, dem de antingen göra nya, eller ock besöka de dem på de ställen hwarest de förrut oprest dem. De, som hafwa Trumma, säjas rådfråga sig med henne wid många tilfällen då de, samt hwad de på åtskilliga Gudar skola offra o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 18.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom de offer, til hwilka Lapparna årligen finna sig förpliktade, har jag funnit, at de offer, som han gör för nöds skull och under något löfte, falla honom undertiden något kostsammare. Ty, om folk eller deras kreatur blifwa sjuke och wantrifwas, eller ock om eljest något widrigt möter dem, få göra de löfte åt en wiß Gud (den de antingen sjelfwa hafwa bästa förtroende til, eller den deras Trumma pekar uppå), eller ock åt flere tillika at offra det eller det, om de winna sin önskan och undwika det onda. Det som de i ringare mål, til exempel om en ren sjuknar eller wantriswes, lofwa, plägar ej gerna sträcka sig längre, än til horn och ben af Renar. Til exempel, när en ren sjuknar, så gör Lappen löfte, at om han kommer sig före igen och lefwer, wil han en wiß tid slakta honom, samt ej hugga sönder eller låta förkomma något ben, utan altsammans förwara åt den Guden, som han gör löfte åt, och som han menar skal kunna hjelpa sig. Hwad Lappen sålunda lofwar, holler han troligen, och då han slaktar en sådan Ren, hugger han icke et ben sönder, utan delar honom led ifrån led, samt förwarar benen. Om en hund råkar draga bort något deraf, så måste han sätta sit lif til, och man offrar et af hans ben i stället. Man plägar ock undertiden så wäl wid deße som andra tilfällen smörja deße Gudar, dem de hafwa under några bilder opreste, med blodet och fetman af den Ren som slaktas, samt äfwen, som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; berättar, låta et stycke af hjertat och lungan följa med offren, dem de hänga i trän: jämwäl binda hwita och röda etc. trådar om hornen på den Ren, som slaktas för et märke åt hwilken Gud han blir förärd. Men om de, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse, med en hwit trå betekna Solen, en röd Storjunkaren, en swart åt de döda, kan wäl wara sant, ändock jag ej wist wet säja derom. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 19.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Men är det i något wigtigare ärende, som Lappen finner sig föranlåten at göra löfte, så kommer det ock undertiden an på andra kreatur, som Bockar, Getter, Får, samt Kattor och Hönstuppar, dem han köper och skaffar sig från Landsbygden, ehwad de må kosta, sedan han en gång lofwat dem. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwad Stengudarna, eller de så kallade &#039;&#039;Säite&#039;&#039; i synnerhet widkommer, så tyckas de af Lapparna blifwa holdne i långt större helighet, än de af trä. Man plägar omkring somliga stänga gärdesgårdar, ibland tämligen widt omkring. Om någon skiuter Ickornar, foglar eller andra diur innom samma gårdar, det är innom stenens rå, så måste han taga fötterna, hufwuden med wingarna och offra på stenen, men det öfriga beholler han sjelf. Man brukar på somliga ställen hwart år lyfta op stenarna och lägga fristkt Granris under och omkring dem, hwilket Lappen gör med blottadt hufwud och krypande på fyra fötter, äfwen som då han eljest går at offra: då han jämwäl af stenens tyngd eller lätthet kan sluta om han är ogunstig eller gunstig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Utom Renshornen och annat offer, som omtalt är, hwaraf på många ställen finnes en otrolig myckenhet, som Ättebackar samlade, ses ock undertiden omkring sådana ställen en ansenlig hop Näfwer-ryfwor fulla med matsaker och smorning. Ty, likasom Fjäll-Lappar och de som hafwa Renar offra gemenligen horn och ben, samt öfwerstryka sina Gudar med Renblod, så hafwa ock Fiskare-Lappar sina heliga stenar, Råd och wårdnader wid sina sjöar, dem de kalla &#039;&#039;Saiwo&#039;&#039;, hwilka Gudar de, utom andra föräringar, som oftast smörja med fiskflott: hwaraf, efter deras tro, skal förorsakas, at uti bemälte sjöar merendels är fetare fiskslag, än uti andra. Ju tididigare de smörja sina stenar, ju mera och fetare fisk förmena de sig få. Ehuru Fiskare-Lappar kunna således hafwa sina egna särskildt stenar ifrån de andras, så finner man dock sällan någon sten eller &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, som ej af bägge blir tjent, så framt de annars ligga så til at bägge nå dem. De Lappar, som hafwa Renar och fiska tillika, göra ock bägge delar, nämligen offra horn och ben, samt tillika smörja och rykta dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 20.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Hwad angår de öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; och maner förr, under och efter sjelfwa ofrandet, så är wäl sådant til en del skiljaktigt hos Fjäll- och Fiskare-Lappar, men kommer dock merendels på et ut. Bägge gå de til och ifrån ofrandet icke genom den rätta kojedören, utan genom en helig dör, som är en liten öpning bak på kojan, genom hwilken ock Fjäll-Lappen bär mäst altid in sit kött, åtminstone af sina offer-Renar, och Fiskare-Lappen sin fisk, besynnerligen då han fiskar uti de helige sjöarna. Genom samma dör får aldrig något qwinfolk gå, som ej eller öfwer hans fjät, då han går at offra eller fiska, Fiskare-Lappen får aldrig hafwa något qwinfolk med sig til hjelp, utan måste förse sig med folk annorstades ifrån, då han wil draga not i samma sjöar, om han ej har sjelf tilräckelig manshjelp: som ock aldrig något qwinfolk får på långt holl komma in til de ställen, hwarest deße helgade stenar äro upreste, ej eller fara omkring dem, så at om de wid sin flyttning ifrån Fjällen gått på höger om dem, så måste de wid deras flyttning tilbaka gå på samma sida, fast det woro tio mil til krok, emedan det eljest skal komma an ej allenast på helsan utan ock lifwet. Så tilstädja de ej eller en del andra saker komma at föras omkring deße orter: hwaraf jag år 1733 såg ögonskenligit prof, då en wiß Lapp wägrade mig en takhud til låns på min &#039;&#039;pagage&#039;&#039;-ackia, föregifwande at hon, efter den kosa jag föresatt mig, skulle komma at färdas omkring et passe, hwaraf han sig en stor olycka förmodade. Lade ock til, at der hon warit ny, hade det ej haft stort på sig, men emedan han henne länge brukat, wore det fara wid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 21.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Då Fjäll-Lappen går bort at offra, så måste hans hundar sättas i band. Slipper någon hund lös och kommer at gå öfwer hans fjät, så skola odjuren straxt komma ihop med hans Renare och om inga odjur äro å färde, skola hans hundar i deras ställe bita, sarga och döda boskapen, Fiskare-Lappen sätter ock sammaledes sina hundar i band, då han går at offra eller fiska i de helgade sjöarna. Då deße draga not i samma sjöar, få de aldrig nämna GUD. Den fisk de få måste de antingen wid samma sjö rensa och göra op, eller, om de bära honom hem oopgjord, låta honom komma in genom bakdören. Benen gifwa de icke sina hundar, innan de förrut lagt dem i kalt watn, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 22.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Det ömkeligaste är at se då Lappen (både Fjäll- och Fiskare-Lapp) går at offra. Ty, då han kommer så när, at han ser rummet hwarest Guden bor, så tager han af sig mößan samt begynner buga och bucka sig, och då han kommer närmare intil, börjar han krypa på fyra fötter intil des han kommer intil stenen, hwarest han lemnar sina offer. Om han brukar derwid något tal eller andra &#039;&#039;complementer&#039;&#039; är mig okunnigt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Et besynnerligit offer är det som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; nämner, och som jag äfwen tyckes hafwa funnit några spor til denna tiden, nämligen at man undertiden gör Afgudabeläten, dem man straxt efter offrandet tillika med offren gräfwer ned i jorden&amp;lt;ref&amp;gt;Hwar wid dock &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; (pag. 111) litet mißtagit sig; ty under det han &#039;&#039;verterade Spirri Nilses&#039;&#039; ord: den de sedan tillika med benen i jorden nedergrafwa, uti hwilka synes wara någon twetydighet, och owist, om particula den skal swara emot stenen eller Afguden, har &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; gifwit Latin derpå: &#039;&#039;postremo rangiferum una cum ossibus defodiunt in terra; &#039;&#039; der likwäl &#039;&#039;Auctoris&#039;&#039; mening lärer förmodeligen wara: den de, nämligen Afguden, sedan tillika med benen etc.; åtminstone är det nu obrukeligt at Lappen offrar åt sina Gudar någon hel Ren.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har funnit allehanda beläten och bilder (äfwen under liknelse af Renar) jämte åtskillig slags offer i marken nedgräfde och öfwerhölgde. Jag har ock sedt dem gräfne blott under snön, samt hölgde med trän och ris, förmodeligen emedan de antingen för is eller sten ej sluppit ned med dem i sjelfwa marken. Det synes som skulle sådana offer wara &#039;&#039;déstinerade&#039;&#039; åt dem, som äro rådande under jorden, lika som de lägga på marken och hänga op i trän åt dem som äro på jorden och i luften regerande.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En omständighet mins jag mig än hafwa hört wid offrandet, nämligen at då Lappen går til och från offrandet, får han ej ens tala, då någon kunde möta eller eljest råka honom. Detta har jag ej sjelf sedt, men holler det så mycket troligare, som jag märkt huru en del Fiskare-Lappar, under det de äro på sina fisk-fängen, ei wilja tala; och om man kommer oförwarandes på dem, så fly de, som wildjur, undan, at de må slippa uplåta munnen. &amp;lt;ref&amp;gt;Det berättas, at i Lule-Lapmark har för 30 år sedan sig tildragit, at enär Pesten ibland Rendjuren begynt gå i swang, hwarigenom en stor myckenhet af dem bortdödt, hafwer en Lapman trägit och med all uptänkelig flit flera resor om dagen infunnit sig hos sin och grannarnes Afgud, som de hade i skogen, i mening at han skulle hjelpa honom. Men enär ingen bot derå fölgde, förelade denne Lapman sin Afgud en wiß tid med utlåtande, at om han wille blifwa ärad och dyrkad för en Gud, så skulle han åtminstone innom samma tid stilla sjukdomen; Men i annor händelse blifwa förbränd och aldeles utrotad såsom en bedragare. Den förelagde tiden gick til ända, och Rendjurs störtningen påstod lika fult. Lapmannen lät fördenskul sit gjorde slut gå i werkställighet medelst en stor stockelds görande ikring och ofwanpå Afguden, hwilken så mycket förr blef förderfwad, som hela Bylaget i många tider den samma med åtskillige feta saker smort, och således hade elden med honom en större kraft, än uti annor osmord sten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Just då detta påstod, blef Lapmannens förfarande hos Byamännen bekant, hwilka derföre mangrant sig på platsen instälte, och i fult upsåt wille dräpa uphofsmannen, samt honom, såsom försoning hos Gudarna, låta förbränna. Men han gaf deremot tilkänna, huru ofta och trägit, som han denne Guden på sina knän och med bart hufwud troligen tilbedit och om hjelp anmodat, samt ändteligen honom en wiß dag förelagt, at stilla fänads störtningen med tilsäjelse och hot, som förmält är. Och emedan han ingen hjelp åstad komma kunnat, ty har han honom med allan rätt såsom en bedragare förbrändt, jämte förmodan: at om han warit den rätta Guden, som gjort himmel och jord med alt hwad deruti finnes, så hade han wäl kunnat borttaga sjukdomen och altid friat sig för elds förtäring, hwarmed the uti ondska församlade Lapmän blefwo stillade, samt låto sig åtnöja med hwad fom skedt war.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 23.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna, utom deras Afguderi, hafwa jämwäl namn före at wara starke i hwarjehanda Truldoms konster, är en sak, som är så allmänt bekant, at nästan ingen, som hört detta folket nämnas, ju hollit Lapp och Trollkarl för &#039;&#039;Synonyma&#039;&#039;, eller et och samma ord. At ju mycken widskepelse fins hos detta folket kan jag ei neka; men tror dock at ryktet gjort deras konst til många delar större, än hon är. At all widskepelse fordomdags kommit ifrån Norden, har warit en gammal sägn, hwilket &#039;&#039;Herodotus&#039;&#039; skal hafwa gifwit de gamla Skribenter anledning at tro, som sagt at &#039;&#039;Skytherna&#039;&#039;, från hwilka en hop helgedomar sig utspridt kring hela werlden, hafwa fått de samma ifrån &#039;&#039;Hyperboreis&#039;&#039; etc. &amp;lt;ref&amp;gt;Conf. Plin. Hist. Nar. L. IV. c. 12.&amp;lt;/ref&amp;gt; At förtiga hwad en del Utlänningar weta förtalja om oß i Swerige, så är det bekant, at få af den gemena hopen i de södre &#039;&#039;Provincier&#039;&#039; äro, som ju tro, at man i Norrland är i alla Truldoms konster mycket öfwad. I deße länder, hwarest sådana konster äro mindre bekante än nästan på någon annan ort, har man samma tanka om Lapparna. Då jag kom til Ume-Lapmark hördes ej af sådant, utan man hölt före, at man i Lule-Lapmark sådant brukade. Deße sköto åter skulden på Finnarna, o, s. w. Dock hwad jag hos deße af något wärde i dy mål hört och funnit, skal kort blifwa berättadt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 24.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Uti Gelliware Församling, hwarest man kan räkna af Lappar til hundrade matlag, dem jag allesamman wäl känner, har jag ej öfwer par personer fått namn uppå, som blifwit holdne för sådana at de kunnat i detta målet något göra, Jag talar ej om dem, som brukat allehanda skrock och widskepelser, emedan sådant sker snart allmänt, utan blott om dem, som ibland Lapparna blifwit holdne för Trollkarlar, och som kunnat genom Truldom göra sin nästa något godt eller ondt. I hwad mål de kunnat göra godt har jag förr til en del nämt, och består förnämligast deruti, at de förmenas med någon läsning och andra medel kunna hjelpa någon til helsan. De blifwa altså af dem, som äro i nöd, besökte, hwilka tilstå, at deras hjelpmedel ibland hulpit, och ibland ej. Äfwen holla de det för en god Truldom, at de kunna göra igen hwad stulit är. Men ibland de många stölder, som skedt sedan jag kommit dit, har jag ej ännu hört någon enda på det sättet hafwa fått igen sit, ej eller kan någon påminna sig sådant hafwa skedt, Så hafwa de ock wißa läsningar emot Spökerien (&#039;&#039;æpparlockus&#039;&#039;), hwilka dock jämwäl brukas af dem, som ej äro Trollkarlar; men deße måste de hafwa lärdt af sina grannar, emedan man uti sådana läsningar undertiden fått höra klara Skriftenes språk ur Davids Psalmer och andra böcker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 25.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad den Truldomen beträffar, med hwilken man plägar tilfoga någon ondt, som är at sända skott på honom och hans kreatur, med mera sådant, så har jag ej hört någon berättelse, som jag kan säja om sådant kunna aldeles öfwertyga mig. At de undertiden hotas at göra hwarandra ondt, som dock är en ilslughet hos dem, deraf kan man ingen ting sluta, så länge man ej rönt at deras hot haft någon werkan. At man undertiden hört dem joicka och siunga några onda önskningar, som jag märkt ej wara olika &#039;&#039;Busræ&#039;&#039; önskningar i &#039;&#039;Herröds&#039;&#039; och &#039;&#039;Bosa Saga&#039;&#039;. Det kan ej eller göra något til saken: emedan man har exempel på dem, som hotat förtrolla den andra, och jämwäl med de wanliga Truldoms &#039;&#039;Formulairen&#039;&#039; önskat ondt öfwer honom, hans hus och egendom; dock dermed ej det ringaste uträttat. Den enda berättelse, som warit uti förenämde Församling af någon trowärdighet, skal hafwa til-dragit sig 1741 om hösten, at då en wiß Lapp-hustru, som begärat af deß Far sin afledne Moders kläder, men fick icke, hotades göra honom skada, blefwo dagen derpå några och 30 Renar för honom förskingrade. Detta är alt hwad jag hört i dylika mål ibland det folk, som hafwa namn före at wara de alrawildaste. Sådana Trollpackor förmenas hos Lapparna hafwa lärdt konsten af de Swenske, emedan de til en del mäst warit någon tid wistandes på landet. Warandes ock beklageligit, at man wet Nybygare, som blifwit hitsände ifrån Wermeland och andra södre orter, hafwa gjort sådana konster, som satt alla Lapmarkens Inbyggare i förundran.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 26.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Jag nekar ej, at Truldom kan brukas så wäl ibland Lapparna som andra folkslag, och mäst hos dem, som minst weta; emedan jag wäl wet hwad den onda Anden uti och genom otrones barn kan uträtta, och dristar för ingen del at draga de exempel och berättelser i twifwelsmål, som af så lärde, förnuftige och hederlige Män blifwit rönte&amp;lt;ref&amp;gt;Hwaribland jag ock kan räkna hwad en wiß prestman i en annan Lapmark för mig berättat, om hvilkens trovärdighet jag ei må twifla, nämligen at de genom Truldom pläga skada och döda hwars andras Renar, samt at de undertiden upmana hwarandra dertil, då den, som är swagare i konsten, ei får taga sådant illa op, om han blir wunnen, utan plägar hälre utlåta sig i dylika ord: »Nu min Bror, aldrig tänkte jag du hade warit så stark i konsten,« etc.&amp;lt;/ref&amp;gt; som hos Schefferum och andra berättes. Men jag har den tron, at den Högste ej någonsin tilstadt eller tilstäder, at deße konster blifwa så allmänt brukade, som man föregifwit. Ty, det är för mig obegripeligit, huru någon nation kunde blifwa beståndandes, hos hwilken et så grufweligit Trolleri föröfwes, som man för detta berättat om Lapparna. Hos deße har jag wäl märkt så många trätor och twistigheter, som hos annat folk. Med Truldom höres ganska sällan at de skada hwarandra, men wäl antingen medelst lag och rätt, eller hugg och slag. Om samma konster blifwit nu i de fläste Lapmarker mindre öfwade än förr, sedan man märkt, at de största Trolkarlar warit gemenligen de största stackare, är mycket troligit. Men det är wist, at de äro ganska få, som lägga sig deruppå: och då de samme något besynnerligit uträtta, så är det ibland dem så sälsamt och underliga, som hos oß. Och emedan jag således har orsak at tro, det en stor del, som blifwit talt om Lapparnas Truldom, warit blott grundadt på gemene mans lösa rykten och berättelser, så holler jag det för &#039;&#039;injurieust&#039;&#039; emot sjelfwa nationen at tilwita dem en sådan last, för hwilken en och an-nan ibland dem kan wara häftad, och til hwilken de gemensamt draga en sådan leda, som någon af oß. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 27.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; skrifwer&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 144. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt; om Trollknutarna, genom hwilkas oplosande de sjöfarande kunna få så starkt wäder och wind de wilja: &#039;&#039;Hippotades, qui dat pro munere ventos, Curvet ut impulsos utilis aura sinus. (Ovid)&#039;&#039; eller om et stags djeflar, som Lappen förwarar i en pung, ur hwilken han dageligen utsläpper en, och kallas &#039;&#039;Gan&#039;&#039;, hwilken skadar folk och boskap samt sönderbråkar hällar; eller om &#039;&#039;Tyre&#039;&#039;; eller at de med sin Truldom kunna komma skeppen på hafwet i deras häftigaste lopp at twär stadna och blifwa för alt wäder orörlige, samt mycket annat, som af gemene man kringföres, sådant är denna tiden ohördt på de orter jag warit i Lapmarken wistande. &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039;, som om alla deße saker ej fant något &#039;&#039;hodiernos&#039;&#039; &#039;&#039;Scriptores&#039;&#039;, af hwilkas Skrifter och berättelser han sig eljest betjente, mente sådant härröra deraf, at deße ej warit wid sjösidan wistande, utan woro &#039;&#039;homines mediterranei&#039;&#039;. Men om sådana saker blifwit den tiden bedrefne af Lapparna i Norrige och Wästersjön, emedan Norrske Skribenter i synnerhet &#039;&#039;citeras&#039;&#039;, så hade det i Pite- och Torne-Lapmarker ej kunnat wara obekant.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 28.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
En annan sak är det med detta folkets nästan kring hela werlden bekanta Spåtrummor (&#039;&#039;Gobdas&#039;&#039;), dem jag wäl ei ännu fått se i Lapmarken, men måste dock tilstå, at de på somlige orter torde ej ännu aldeles wara komne ur bruk, eller förglömde, ändock man för de skarpa &#039;&#039;inquisitioner&#039;&#039;, som derwid blifwit gjorde, ej widare, än i löndom dermed omgår. De som sådant bruka, göra det i sådan tysthet, at näpligen deras eget folk få weta derutaf, emedan de weta det kommer på lifwet an, och at de af andra, som sådana ej bruka, lätteligen kunde blifwa angifne. Och detta är orsaken, hwarföre ei eller någon dristar sig at dem och de &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039;, man derwid brukat, redigt beskrifwa. Jag kan således ej med någon trygghet härom yttra mig widare, än hwad jag af allmänna rykten fått förnimma, nämligen, at de bruka dem för orakel, i det de, i anseende til de figurer deruppå äro målade, förmena sig kunna få weta hwad som tildrager sig på fjärran orter, om deras Björn- och djurjagter skola wäl lyckas, hwaraf wiße sjukdomar äro timade, och huru de kunna botas&amp;lt;ref&amp;gt;I detta målet wet jag exempel på en wiß Lapp i Nederbyn, som fastnade för en tid tilbaka i en swår sjukdom, och rådfrågade sig fördenskul med sin Trumma. Och emedan under &#039;&#039;operationen&#039;&#039; lotten föll på en af hans bästa Renar, lät han straxt slagta honom, i mening och hopp at få på det sättet sjelf lefwa. Men det liste ej, emedan han måste straxt derpå i egen person sjelf dö.&amp;lt;/ref&amp;gt; på hwad sätt och med hwilka offer de wißa tider kunna bäst behaga sina afgudar o. s. w. Ty emedan de hafwa i alla sådana händelser wißa och särskildta märken målade på Trumman, inbilla de sig få säker och tilförlitelig kundskap om alt, sedan deras ringknippa under wißa sånger och slag på Trumman medelst en hammare, som är gjord as Renshorn, på et wist märke eller figur stadnat. Detta skulle jag anse för et gyckelspel eller en blott widskepelse utan effect och werkan, om icke Lappens beswimande, som med så många säkra och ofelbara witnens besannande blifwit rönt, tyktes hafwa något besynnerligit med sig, efter man säger at han under sit slående och sjungande faller ned som wore han död på jorden, och wid upwaknandet wet berätta hwad på fjärran orter skedt och annat, som han begärt få weta. Men detta händer ej androm, än dem, som hafwa namn före at wara Trollkarlar och äro således med den Onda Anden i en närmare bekantskap och förbindelse. Ty, de andre, som bruka deße &#039;&#039;instrumenter&#039;&#039;, hafwa dem blott som medel at få weta något hemligit&amp;lt;ref&amp;gt; Det säjes at för 40 år sedan, skal det tildragit sig i Lule-Lapmark, under påstående upbörds stämning, at en Lapman om en aftonstund kommit til Lapfogden, och sig beklagat, huruledes en af des grannar, som han ock namngifwit, för honom bortstulit något Silfwer, men hade dock dertil intet laga bewis. Fogden lät fördenskul följande dagen sammankalla de Lapmän af bylaget som wore wid marknadsplatsen, och bestodo af 10 eller 12, samt anstälde ransakning på följanjande sätt:&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Fogden lät ställa et bord ut på marken, och Lapmännen rundt deromkring, förkunnande derpå, at han om den angifne stölden ransaka skulle, och satte &#039;&#039;Compassen&#039;&#039; midt på bordet, hwilken han kallade sin Spåtrumma, och gaf de närwarande tilkänna at sedan han trillat &#039;&#039;Compass&#039;&#039;skifwan ikring, skulle det derpå utsatte teknet, som bestod af en fogelfjäder, stadna gent emot Tjufwen. Så snart skifwan stannade, och teknet wiste, efter fogdens förut gjorde tilställning, midt på den angifne Lappen, begjärte han få sjelf å nyo trilla om skifwan, både andra och 3die gången; men bägge gångarne hade teknet ock en lika utvisning, hvilket icke allenast uträttade så mycket, at Tjufwen tilstod sin utöfwade stöld, utan ock infant sig natten derpå hos Fogden med begäran, at få köpa des Trumma, som han förmärkt wara långt starkare än hans. For Compassen böd han ock ansenlig betalning.&amp;lt;/ref&amp;gt;: hwilket förekommer mig som wåra Kast-böcker eller Lyckohjul, som wäl äro af förståndigt folk för ro skull gjorde, men ofta af de enfaldige til widskepelse brukas. Den som åstundar utförligare sammanhang häruppå, finner sådant hos &#039;&#039;Schefferum&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. Cap. IX.&amp;lt;/ref&amp;gt;, emedan jag, som ej ens fått se dem, dristar ej eller widare beskrifwa dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 29.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
I somlige Lapmarker har man wetat berätta om den konsten at göra det den andra måste löpa Warg, ändock sådant på de andra och mäste ställen är ohördt. För några år tilbaka berättade en Lapp uti en wiß Församling för sin Själesörjare, at då han skulle taga skinnet af en Warg, fann han under huden et Tenbälte samt pung och knifslidor. En annan berättade för många år, äfwen för Häradshöfdingen i orten, at en wiß man kommit och bedt honom om förlåtelse, at han året tilförene, såsom Warg, dräpte tre Renar för honom, det ock denne sig påminte. Jag wet, at en sådan sak holles ibland de lärde &#039;&#039;inter paradoxa&#039;&#039;. Jag har sådant ej sedt. Men är det sant, så lärer det wara den Ondas gäckeri, hwarmed han bjuder til at apa efter Skaparens underwerk på &#039;&#039;Nebucadnezar&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 30.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Af gammalt hafwa Lapparna brukat åtskillige widskepelser med sina döda. At de undertiden offrat några år Renar til deras åminnelse, blir äfwen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 317.&amp;lt;/ref&amp;gt; förmält, som berättar&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 117.&amp;lt;/ref&amp;gt; dem holla sina döde såsom &#039;&#039;Deos minores gentium&#039;&#039;, och således offra deße &#039;&#039;manibus&#039;&#039; såsom sina andra Gudar. De döda, eller deras manes, berättar han kallas hos Lapparna &#039;&#039;Sitte&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt; Hwilket lärer komma af en orätt version af de orden &#039;&#039;maite verro jabmike sitte&#039;&#039;. Ty da man gifwit deruppå et sådant Latin, &#039;&#039;quodnam sacrificium poscitis manes? &#039;&#039; så kunde det synas som woro sitte och &#039;&#039;manes&#039;&#039; swarande emot hwarandra. Hade &#039;&#039;Anonymus&#039;&#039; skrifwit: &#039;&#039;Quodnam sacrificium, manes, poicitis? &#039;&#039; så hade &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; förmodeligen ej misstagit sig, ehuru det dock eljest synes antingen wara mindre &#039;&#039;accurat verteradt&#039;&#039;, eller de Lapske orden orätt utförde.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har ej annat ord hört uppå de döda, än &#039;&#039;Jabmig&#039;&#039; eller &#039;&#039;æppar&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Undantagande &#039;&#039;rauke&#039;&#039; det de bruka likasom wi det ordet salig om de döda, Til exempel &#039;&#039;attjam rauke&#039;&#039;, min salige fader.&amp;lt;/ref&amp;gt;, (så kalla de barnen, som dödt utan döpelse), och Lapparna hafwa jemwäl tilståt det man undertiden en lång tid brukat offra åt dem. At de eljest haft sälsamma tankar om dem, har jag märkt dels derutaf, at när de swept dem, hafwa de sedt noga efter om swepningen wälbetäkt hela kroppen, föregifwande at själen, om kroppen ej wore wäl omswept, skulle slippa bort, dels emedan de på somliga ställen brukat lägga tobak, yxa, några torra stickor samt eldsaker, etc. uti Likkistan, I Åsele Lapmark blef man för en tid sedan warse sådana saker, då man wid Kyrkan af en händelse komat byta om Likkista. I Kaitom har det warit brukeligit, at när den dödas slägtingar eller goda wänner farit förbi de ställen, på hwilka de haft sina Lik obegrafna, hafwa de kastat åt dem et stycke tobak. För en gammal widskepelse kan det ock räknas, at de somligstädes pläga nedergrafwa med Liket de kläder, i hwilka någon blifwit död, samt merendels förtära den Renen wid grafölet, med hwilken den döde blifwit förd til grafwen, som ock sedermera des ben i jorden begrafwa.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hurudan tanka de eljest haft om sina döda har jag kunnat sluta af en wiß Laps utlåtelse öfwer en man som dödde i sin bästa ålder. Gud hade ej, sade han, så snart tagit en sådan man til sig, om han honom ej behöft och haft arbete, at sätta honom göra. Det är ock wist, at aldrig sättes den Ren för oket mera, som dragit en död til grafwa. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 31.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At de jemwäl på många ställen bruka allehanda skrock med djur- och fiskefången, utom de Afgudiske konster jag tilförene nämnt, har man tid efter annan försport. En trowärdig Bonde på Landsbygden berättade, at då han för en tid tilbaka hade en Lapp i sällskap då han wille skjuta en Björn, blef han, sedan de fått djuret, tillika med de andre följeslagare af samma Lapp warnad at ej smörja sina skor med denna Björnens ister, med föregifwande, at der han det gjorde, skulle en Björn taga lifwet af honom. Deße, som ej wille tro Lappen, gjorde twärt emot hans förmaning. Hwarpå hände, at samma Lapp året derefter, under det han gick wall, måste ej allenast för en Björn sätta lifwet til, utan ock blifwa af honom i grund opäten. Om detta är sant, hwilket dock samma Bonde betygade, måste det utan twifwel hafwa härkommit af någon djefwulsk förpliktelse, den han sig tilförene underkastat. Eljest kan jag ej dertil gifwa skäl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 32.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Iöfrigit är det wist, at detta folket, hälst wid Björnjagter, bruka många &#039;&#039;Ceremomer&#039;&#039;, om hwilka hwarest de tagit dem, antingen af sina grannar, eller sjelfwa updiktat dem, är owist. Man wil ej nämna om Spåtrumman, af hwilken de betjent sig at få weta om deras jagt skulle lyckas eller ej, emedan derom något tilförene är nämnt, utan de hafwa derwid wißa joikningar och sånger, dem de bruka dels då de dräpit Björnen och under det de föra honom hem, dels då de komma fram, samt äta op honom, etc. hwilka wisor äro af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; til en del beskrefna&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 233. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt;, ändock man tror, at deße wisor äro i Lapmarkerne något &#039;&#039;variable&#039;&#039;. Då de draga honom utur sit bo eller hide, pläga de piska honom med ris, och den som är baneman slår gemenligen en Mäßings nagla uti sin byßa, eller hänger han något sådant märke på sin hals, det han bär en lång tid antingen som et heders tekn at han giort en så berömlig gerning, eller af någon widskepelse, kan jag ej wist säja. Besynnerligit är det, at de uti sina wisor ibland annat aflägga sin tacksäjelse hos honom, at han låtit dem dräpa sig och ej gjort dem skada: samt at deras hustrur måste wid hemkomsten tugga Albark och spotta dem i ansigtet, sjunga segersånger, samt skynda sig ut genom den rätta dören, under det de komma sjelfwe in genom heligdören. Björnen koka de på somliga ställen op merendels på en gång, och byta sedan köttet; men hufwudet koka de helt och hollet, samt förwara wäl hufwudskålen och benen, som skola begrafwas, och om en hund drager bort något ben, så måste han sätta sit ben i stället, lika som förr är talt om offren. En del tilstädja ej sina hustrur och barn äta af köttet. Somlige tillåta sina hustrur at äta deraf, åtminstone wißa delar, men det skal ske genom en Mäßingsring, den de sätta för munnen. Somligstädes plägar man gräfwa ned ej allenast, som förr mäldt är, hufwudskålen och benen, utan jemwäl et par skidor, hyfwel, knif, et stycke Mäßing, etc. hwarmed han utan twifwel skal hjelpa sig fram i den andra werlden. Ömkeligit, at deße människor wilja änteligen tro det Björnen skal upstå och lefwa efter döden, när de likwäl äro sjelfwe nog twifwelaktige om deras egen upståndelse, ändock de undertiden säja sig tro, at de efter döden skola lefwa, eller, efter deras ordasätt, wandra i den andra werlden. Hwad öfrigit härwid wore at berätta, och som af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; på anförde ställe blifwit widlyftigare omtalt, går jag för kortheten skul förbi. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 33.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Så har det ej eller hos Lapparna varit obrukeligit at lämpa både Guds dyra ord och jemwäl wåra Christeliga helgedomar til sina widskepelser. Jag har tilförene något nämnt om deras läsningar, som til en stor del befinnas wara tagne ur Guds heliga Ord, men genom deßas widskepliga bruk skändeligen mißbrukade. Jag wille tro, at de tagit de maneren til at korßa sina Afgudabeläten, etc. af bilderna, som de sedt uti wåra Swenska Kyrkor, som jag ock har hollit före, at de Fartyg de pläga hänga op i trän, äro efterdömen af de Skepp, som man plägar hänga op i somliga Kyrkor på landsbygden och jemwäl i Lapmarken, ändock jag finner &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; hafwa andra tankar derom&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 119.&amp;lt;/ref&amp;gt;. I Jockmocks Kyrka war för en tid mycket i bruk, at man hemligen bar in en hop byltor och slarfwor af allehanda slag, dem de stoppat under wäggarna och i holen wid Kyrkogolfwet. Men sedan deras Capellan lät söka op alla deße gömslor och för deras ögon offenteligen bränna op dem, har man ej hört widare deraf. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 34.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom hittils omtalte Lapparnas Afgudar och widskepelser, kunde man ännu upräkna en hop af mindre wärde, der ej detta gjorde tilfyllest at wisa, det tilståndet i somliga Lapmarken är ännu nog beklageligit. Man kan ej eller neka, at de ju uti alt detta äro, som i tungomål, seder och opförande, fins emellan olika och skiljaktige: och jag har märkt at de nu mera, sedan Guds hel. Ord begynt wisa sin werkan ibland dem, mycket kommit i oordning med sina konster, hwaraf är skedt, at man nu har swårare före at komma under wädret med sjelfwa sammanhanget af deras Afgudatjenster, än fordomdags. De som ännu lefwa i sit mörker kunna ej bewekas at rätt beskrifwa sina konster, eller drista de det göra. Och de, som fått smak af Christendomen, blyas merendels wid at tala om sådant; hwaraf händt, at då jag fått se ögonskenliga märken til något dylikt, hafwa deße sökt ej allenast at förtiga det, utan ock al wända det til andra ändamål. Jag har just ej eller warit så mycket angelägen at utspana deras werk, efter jag sedt man kunde ingen nyttig sanning upfinna, om man än wiste et noga sammanhang på hela deras Afgudatjenst, ej eller någon nytta dermed skaffa, emedan det fast nödigare är, at häfwa otron och mörkret ur deras hjertan och sinnen, då det öfriga lärer af sig sjelft, med Guds hjelp, småningom förswinna, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 35.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Imedlertid får man mer än ofta förundra sig, då man hörer en del af detta folket så redigt och förnuftigt tala och utlåta sig om alt annat, men i sin Afgudatjenst bära sig så oförnuftigt åt. Hwaraf man har tilfälle at utröna huru djupa rötter en wedertagen widskepelse och wane kunna hafwa i en människas hjerta. Och, emedan jag sedt Nybyggare, som warit så wäl för sig komne, at de läst i bok, samt haft både Bibel och andra andeliga böcker, men genom omgänget med Lapparna blifwit bögde til en hop af de upräknade widskepelser, dem de brukat utan eftertanka och blott af en wana samt naturlig räddhoga för landsens helgedomar, har jag haft tilfälle at göra öfwer detta folket den anmärkning, at det lärer både falla swårt och gå långsamt til, innan man får alla deras widskepelser ifrån dem. Imedlertid är på de fläste ställen en god begynnelse gjord, och i anseende til Guds heliga Ords dageliga tilwäxt och förökelse i denna werldenes del, har man at trösta sig dermed, at ändock sådant för människom är omöjeligit, så äro för Gudi all ting möjelig&amp;lt;ref&amp;gt;Matth. 19: 26.&amp;lt;/ref&amp;gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på svensk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Pehr Högström]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84506</id>
		<title>Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84506"/>
		<updated>2026-08-06T14:03:04Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser]] !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Pehr Högström.jpg|thumb|250px|&amp;lt;center&amp;gt;Pehr Högström (1714-1784)&amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Pehr Högström&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
1747&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af &amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrifning Öfwer de&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &#039;&#039;&#039;til Sweriges Krona lydande Lapmarker&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 1&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
EHuru nu mera alla Swenska Lapmarker bekänna sig til det Christeliga namnet, och äro jämwäl til en stor del uti deras Christendom emot mångas förmodan rotade och grundade, som man framdeles på sit ställe får omröra; så måste man dock på många orter i deße Länder ännu finna så mycket mörker och vilfarelse, at man föga Christligt kan märka hos dem, då man tager undan at de äro döpte och at de med munnen bekänna sig för Christne. Häraf sker, at på de ställen, hwarest et mindre antal af nitälskande Prestmän warit, eller der man för orternas aflägsenhet hwarken haft tilfälle at något oftare få dem til Guds hus, eller sjelfwe hunnit med at så ofta, som kunnat behöfwas, besöka dem, finner man många hedniska aflefwor och widskepelser, ja ock uppenbarligit afguderi och belätens tilbedjande, som lärer skönjas af det, som jag i detta Capitel beslutit at korteligen omtala.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sådana hedniska seder och opförande wilja de så mycket swårare låta förmå sig at aflägga, som denna Nationen är benägen at hysa ganska stor wördnad och höga tankar för sina gamla Förfäder, hollande gemenligen alt hwad de gjort och brukat för godt och lofligit. Och, som de gemenligen holla de äldre tider, förr än Christendomen blef hos dem fortplantad, för bättre och lyckligare, än de närwarande, samt deras Förfäder för rikare och mera wälmående, än de sjelfwe nu; så wet jag mig hafwa träffat dem, som beklagat at deras konster och widskepelser nu förfallit, emedan de hade frukten deraf, nämligen fattigdom och en tilstundande allmän olycka, för ögonen, föga annorledes, än Judafolket bemötte Jeremiam. &amp;lt;ref&amp;gt;Cap. 44: 17, 18.&amp;lt;/ref&amp;gt; I hwilket mål jag beklagar mig måste berätta om detta folket hwad som fordom sades om de Samaritaner, nämligen at de fruktade HERran och tjente likwäl afgudomen&amp;lt;ref&amp;gt;2. Reg. 17: 23.&amp;lt;/ref&amp;gt;. De äro döpte och bekänna sig til det Christeliga namnet, men bruka dock hemligen sina asgudiska konster och hedniska åtbörder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 2&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Om deße saker, nämligen Lapparnas truldom, widskepelser och afguda-tienster, har jag mycket hört och sedt både talas och skrifwas. At ock berättelserna om sådant äro undertiden nog skiljaktige, har jag äfwen i akt tagit, som kommit antingen af osanna rykten, eller ock, som mycket troligit är, af sedernas och manerens skiljaktighet i åtskilliga Lapmarker. För samma orsak har jag i dy mål ej dristat anföra något lånt antingen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; eller andra, som sådant beskrifwit, utan blott hwad jag med egna ögon sedt, eller af trowärdigt folk, besynnerligen &#039;&#039;testibus oculatis&#039;&#039; hört berättas, om det, som nyligast skedt i dylika mål: och det i Kaitom Församling, såsom et folk, som jag funnit med all rätt bära det namn de fått, nämligen at wara i Christendomen minst för sig komne bland alla Församlingar i Lapmarken, I hwilket afseende min Läsare ej får undra, om jag kommer at tala om sådant, som antingen hos andra ej finnes eller ifrån deras berättelser något afwiker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 3.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså förnämligast deras Afguderi beträffar, så har jag märkt at de bära sig mycket likt åt med andra hedniska Nationer i det målet, at ehuru de ärkänna en Öfwer-HErre och Gud öfwer alt, som de kalla &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Hwilket ord, utom den bemärkelse de nu som Christne hafwa deruppå, ej så egenteligen swarar emot Deus som fast mer emot &#039;&#039;Jupiter&#039;&#039; hos Latinerna.&amp;lt;/ref&amp;gt;, så hafwa de jämwäl en hop andra naturer, dem de dyrka och tilbedja, en del såsom onda, hwilka kunna tilfoga dem ondt, endel som goda, hwilka kunna göra dem godt; finnande sig föranlåtne at med lika fog dyrka dem bägge, de förra at blidka och förmå til at ej tilfoga dem det onda, och hos de sednare at komma i en god åtanka, på det de af deras wälgörande ständigt måge wara delaktige.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 4.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Som hufwudet för deße goda naturer är &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; som sagt är, så har jag ock blifwit warse, at de werkeligen holla &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; för en hufwudman för de onda, Ty, emedan detta namnet &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; ej är något nytt ord, utansådant som de äfwen brukat, innan någon af dem fått smak af den Christna Läran, så hafwa ej eller alla Lappar ännu fått deruppå samma begrep. De som ega någon kundskap om Christendomen, hafwa derom samma tankar, som wi om den Onda andan. Men de öfrige hafwa i sjelfwa werket haft deruppå et sådant begrep, som de gamla hedniske Nationer om sit onda &#039;&#039;principio&#039;&#039;, som de mente wara lika ewigt med Gud. Detta sluter jag af de berättelser jag på sit ställe til en del nämt, nämligen &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; war i råd med Gud eller &#039;&#039;Jubme&#039;&#039;l då werlden skulle skapas, och at jemwäl han war orsaken at intet alt blef så godt, som &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; wille hafwat. Och at han jemwäl täflar med Gud om Allmagten, har man af andra deras berättelser förnummit. En wiß Lapp har, utom annat, wetat tala om en tid, da &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; gjorde sig kädjor af järn, hwarmed han bandt &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;, samt kastade öfwer honom et stort berg, då &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; låg under berget, utan at slippa derifrån. Sedan bandt &#039;&#039;Jubmel Perkel&#039;&#039; och kastade et berg öfwer honom. Men den Onda slet sig lös, så at stenar och dam foro himmels högt, o. s. w. Om uti alt detta afbildas någon strid emellan deras förmenta Stamfader &#039;&#039;Jumi&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jumo&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Se Scheff. Lappon. pag. 43.&amp;lt;/ref&amp;gt; och någon deras fiendsman, Birkal, etc. kunde någon gißa, men emedan ingen Christen kan hysa så nedriga tankar om wår Allswoldige och härlige Gud, ej eller så höga om den orena Andan, så skönjes nogsamt, at både &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; och &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; hos de fordna Lappar och jemwäl ännu hos de klentrogne kunna räknas för deras Afgudar. Det skönjes ock tillika, at de ej warit frie ifrån &#039;&#039;Anthropomorphismo&#039;&#039;. Och emedan de hafwa tilägnat den Onda jämte Gud en så stor magt, så undrar man ej, om de, som andre Hedningar, sökt på hwarjehanda sätt at blidka denna Onda andan, på det han ej måtte tilskynda dem så mycket ondt, som han eljest wore i stånd at tilfoga dem. Det är altså nödigt för Lärarena i Lapmarken, det de beflita sig om at redigt &#039;&#039;evolvera notiones Dei &amp;amp; Diaboli&#039;&#039; efter wår Christeliga &#039;&#039;Religion&#039;&#039;, på det det arma folket under deße namnen ej måge blifwa bedragne och förwillade.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 5.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Jag har tilförene förmält huruledes Lapparna på den ort jag wistats hollit före, at Gud omedelbarligen låter höra sig, då åskan bulrar. Men jag har ock märkt at en del holla den, som förrättar sjelfwa actum, eller bulret för et lefwande ting och en särskild natur, &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; kallar det &#039;&#039;Thor&#039;&#039; eller &#039;&#039;Tiermes&#039;&#039;, som Lapparna eljest kalla &#039;&#039;Aijeke (Aja, Atja)&#039;&#039;, som det ock hos oß blifwit kalladt både Thor och Storfader. Hos mina Lappar har jag märkt, at de holla det för et särskildt wäsende ifrån Gud, och jemwäl sådant, som är både godt och ondt, emedan denna naturen, efter deras berättelse, blifwit af &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; stjälandes skapad i en stenklippa, utan at Jubmel skulle få weta derutaf; men sedan &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; eller Gud fick det samma weta, gick han dit, samt hämtade ut och födde op honom, Och emedan denna Thorgubbe är således den Ondas barn, men Guds fosterson (efter deras eget ordasätt), så är han både god och ond; warandes hans förnämsta och egenteliga göremål at döda och förgöra alla Troll och spökerien, som ock deras &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, hwarom framdeles skal talas, ofta af åskan blifwa rörde, hwilket han, efter deras mening, gör med sin boga, Regnbogen, som de kalla &#039;&#039;Ajanjokßa&#039;&#039;, eller Storfadrens boga. Och emedan han dermed gör människorna godt, at han utrotar deße Trollskaper, hwilket de finna sig pliktige at erkänna, hälst han ock i annor händelse, besynnerligen då han rörer deras helgedomar, kan göra dem skada, så bör han jemwäl räknas ibland deras fordna Afgudar. Men eliest har jag åter af andra Lappar fått inhämta om samma person följande händelse; at då en flicka hade i skogen satt sig wid et trä, kom den Onda och bad henne lägga torr Tjäruwed i sin Mudd, den hon hade under hufwudet: men när han denna weden itändt och hon blef warse at denne hade horn, wardt hon förskräkt och skulle fly, men slapp ej undan hans wåldsamhet, hwaraf hon blef hafwande och födde en son, som ouphörligen gret och wiste sig orolig. Gud kom och tog barnet med sig op i skyn, samt frågade hwilkom det wille wara til hjelp, anten sin Far eller Mor? Barnet swarade sig wilja hjelpa Modren och förfölja Fadren med all sin slägt, det han ock nu gör, far i luften, klyfwer berg och slår eld i trän, då de göma sig under dem, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 6.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna ock trodt på någon, som de kallat &#039;&#039;Saracka&#039;&#039;, har den nitälskande Danska Läraren &#039;&#039;Thomas von Westen&#039;&#039; för detta berättat, och jemwäl den samma beskrifwit. Det är wist, at man i somliga Lapmarker brukat det ordet &#039;&#039;Saragads&#039;&#039; för et &#039;&#039;Nomen Appellativum&#039;&#039;, i stället för &#039;&#039;Creator&#039;&#039;. I Kaitom har man andra ord på skapare och skapa, nämlipen &#039;&#039;Seunedie&#039;&#039; och &#039;&#039;Seunedet&#039;&#039; men Sarak är ej eller obekant, emedan det händt, at då man frågat dem hwilken som skapat werlden, har en del swarat Sarak. Jag har om denna person af Lapparnas mun ej kunnat få något redigt begrep. Men efter berättelserna af andra har jag funnit dem holla honom nästan som en &#039;&#039;naturam naturantem&#039;&#039;, dock särskild ifrån Gud, som werkar wid människors och andra kreaturs födelser, deras trefnad och bibehollelse, etc. och lärer altså äfwen kunna räknas ibland deras gamla Afgudar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 7.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Utom deße förenämde Gudar, som jag ej märkt dem hafwa under några bilder eller beläten tilbedit, har jag ock tid efter annan i akt tagit, at de hafwa jemwäl en hop andra &#039;&#039;genios&#039;&#039;, halfgudar eller något dylikt: wetandes jag ej huru stor ära de göra dem, eller under hwad wärde och &#039;&#039;Character&#039;&#039; de blifwa af dem holdne. Det wet jag, at en del föreställa sig sådana, som äro regerande dels i luften, dels på jorden, dels under jorden, dem de finna sig pliktige at på wist sätt hedra och wörda. Ibland hwilka jag ock kan räkna dem, som de mena ej allenast wara regerande wid hwart och et stånd och lefnadssätt, utan jemwäl wid alla tider och månader i året, o. s. w. En af detta sista slaget har jag märkt dem hafwa på &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad, som de kalla &#039;&#039;Kuowa manno:&#039;&#039; äfwen för Julhögtiden, som de kalla &#039;&#039;Jaluoherra&#039;&#039; (Julherren), samt Julaftonen, som de kalla &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; eller &#039;&#039;Druetta&#039;&#039; (Drott). Hwad &#039;&#039;Jauloherra&#039;&#039; är för en person kan jag ej wist säja, så framt de ej af en Hednisk &#039;&#039;κακοζ ηλια&#039;&#039; derunder förstå wår Frälsare. Men &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; torde wara någon af deras eller wåra fordna Drottar, som gjort dem något godt, eller ock snarare ondt, emedan man af det, som framdeles skal berättas, nogsamt ser, at han hos dem blir dyrkad, som en annan &#039;&#039;averruncus&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 8.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At de ock jämte deße hafwa werkeligen, som andra Hedningar, tilbedit Afgudabeläten, är beklagligen rönt. Ty at någon nation skulle denna tiden tibedia stockar och stenar, har iag näpligen welat tro, innan jag i denna Lule-Lapmark tid efter annan fått med egna ögon se sådana styggelser. I Jockmocks Prestegård förwaras trenne sådana beläten, tilhugne med yxa af rötter under liknelse af människor, hwilka om år 1738 blifwit tagne af en Kaitom Lapp, som inför Häradsrätten sedermera bekände, huru han med bugande och tilbedjande fallit dem til fota. Den ena kallade han &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039; och war den största. Om de andra, som woro smärre, &#039;&#039;repræsenterade&#039;&#039; hans hustru, barn eller drängar, är mig obekant. Jag har jemwäl sedermera tid efter annan flerestädes under mina resor blifwit warse sådana beläten wid deras offerlafwar, om hwilka framdeles skal talas, warandes ei annat, än rötter merendels af Björk, dem de wändt op och med yxa tiltälgt som et hufwud, utwisandes sjelfwa stommen eller stubben det öfriga af en kropp med fötterna, Deße stå antingen ständigt på sina wißa ställen, och blifwa dock årligen med offer besökte, då Lappen kommer at ligga dem så när, eller upsättas de hwart år höstetiden merendels på de rum, der de slakta sina Brun-Renar: eller äro de ock på stora berg och högder upreste, der de af en större myckenhet Lappar blifwa besökte och hedrade. Hwaraf skönjes, at af deße Afgudar måste gifwas åtskilligt slag, blifwandes en del ansedde för Landsgudar, dem wißa Lappar wid något tilfälle åt sig sjelfwa i synnerhet uprest: hafwandes jag ock förnummit, at de undertiden göra woldswerkan på hwars andras Helgedomar, hwaraf jag såg prof om wåren 1742, då en häftig fiendskap upkom emellan twänne Lappar, emedan den ena hade huggit sönder hornen och benen, som den andra hade åt sina gudar på en lafwa wid sit kojeställe uprest. Om alla förenämde Trägudar heta Storjunkare, kan jag ej försäkra; men at jag ofta under mina resor sedt dem på åtskilligt sätt gjorde, kan jag ej neka. At ock Lapparna sjelfwa kalla dem så wäl som sina Stengudar undertiden Passe&amp;lt;ref&amp;gt;Detta ordet &#039;&#039;Passe, Basse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Bisse&#039;&#039; brukas nu af Lärarena i somliga Lapmarker i stället för &#039;&#039;Sanctus&#039;&#039;. Men i sjelfwa werket hafwa Lapparna förståt dermed sina Afgudiska helgedomar. Om det är i någon slägtskap med de gamla Swenskars &#039;&#039;Buse, Bjesse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Basse&#039;&#039; (Se &#039;&#039;Rudb. Atlant. Tom. pag. 448&#039;&#039;), hwarmed de förståt den Onda sjelf, lemnas til andras bedöme.&amp;lt;/ref&amp;gt;, har jag jemwäl tagit i akt. Det är ock märkeligt, at de Trägudar jag sedt, hafwa mäst öfwer alt warit korßade, samt med blod öfwerstrukne. I Kimi Lapmark och Trinnäs berättar man, Lapparna hafwa på Fjällen dyrkat en Afgudinna uti en Trästubbe eller eljest uti et Träbeläte, som de kallat &#039;&#039;Wiros-Acka&#039;&#039;. Denna hafwa de likasom Latinerne Dianam hollit för et Skogsrå, samt henne offrat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 9.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
På den orten i Lule Lapmark, hwarest jag warit wistande, äro i synnerhet deras Stengudar mycket gängse och allmänne. Om ock deße &#039;&#039;repræsentera&#039;&#039; Storjunkaren eller någon annan, är mig jemwäl okunnigt. Men jag har ej hört dem af Lapparna annorlunda kallas, än Passe, nämligen sjelfwa ställen; men Stenarna kalla de &#039;&#039;Säite&#039;&#039;. På dem har jag just icke tagit i akt någon särdeles skapnad efter någon människa eller djur, utan de hafwa warit sådana, som naturen tyckes sjelf hafwa gjort dem; men hafwa dock merendels en sälsynt skapnad, som &#039;&#039;petrisicater&#039;&#039;, krusiga och knottriga. En del Lappar äro aldeles i den tron, at deße stenar hafwa lif och kunna gå: warandes ock undertiden flere på et ställe upreste. Gemenligen finnas de ligga wid bergsändar, wid uddar af Träsk, på Holmar, wid Forßar, eller andra helgade orter: wetandes ingen, hwilken som lagt dit dem, eller när de kommit dit: utan man har welat inbilla mig, at deße ställen blifwit dem inrymde redan i första Skapelsen, o. s. w. En stor myckenhet af sådana finnes i en del Lapmarker, ändock man har swårt före at få se dem, emedan ej gärna någon Lapp åtager sig at följa någon dit, af fruktan dem torde wederfaras något ondt: som de hafwa at beropa sig på mångfaldiga exempel, huru de blifwit angripne til lif och helsa, som deße ställen welat ohelga eller förstöra. Jag wet ock en wiß Nybyggare, som igenom det han dristade angripa och förderfwa en hop sådana stenar, berättat sig mistat sin helsa och krafter, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 10.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Deße Stenars magt plägar man wärdera efter myckenheten och antalet af dem som dyrka dem och offra wid dem, Om så händer at man öfwergifwer offra på dem, så mista de ock sin magt, kunnande sedan göra enom hwarken godt eller ondt. Och sådana magtlösa samt af sig komna gudar, har man ej swårt före at få se, emedan ingen fruktar widare för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwaruti deras magt egenteligen består, kan jag ej säja. Men at Lapparna förmoda sig både godt och ondt utaf dem, sluter jag af deras berättelser derom. En trowärdig Nybyggare, som såg huru en wiß Lapp offrade hufwudet, föttren och wingarna af en Tjäder på en bekant sten wid &#039;&#039;Sagga guoika&#039;&#039; ej långt från Gelliware, frågade honom, til hwad ända han sådant gjorde? Då Lappen skal hafwa swarat, det skulle utaf alt detta wäxa andra och nya foglar igen, dem han skulle få skjuta. Och emedan de göra löften åt deße stenar, då antingen folk eller kreatur sjukna, sluter jag at de tro dem om til at hafwa helsa och sjukdom, lif och död i sit wold. Men at de ock förmoda sig ondt utaf dem, sluter jag af en wiß Laps egen berättelse, som tilstått, at då han för några år sedan kom oförwarandes wid sin flyttning at gå för när intil en sådan &#039;&#039;Säite&#039;&#039; wid &#039;&#039;Käppowoma&#039;&#039; (et Nybygge til 3 mil norr om Gelliware), och trädde öfwer udden der stenen låg, så nära intil honom, at han kom på sjelfwa fjäten eller wägen, som stenen (&#039;&#039;si diis placet&#039;&#039;) hade längst efter landet öfwer til en udde midt emot, lofwade han, wid det han blef sådant warse, offer af Ox-Renar, Wajor, Får, Getter, etc. Men kunde likwäl dermed icke blidka honom, emedan Wargar kommo samma natt ihop med hans Renar och gjorde honom en ansenlig skada.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 11.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Wid en Sten ej långt söder ifrån Gelliware, som för detta warit Nederby-Lappars &#039;&#039;Stuor amus Passe&#039;&#039; och alrastörsta helgedom, likasom stenen på &#039;&#039;Aran oiwe&#039;&#039; warit Kaitoms Lappars, ligger en stor Järnyxa, som ingen rost skal kunna bita uppå. Samma yxa har på det sättet kommit dit, at då en Lapp i äldre tider, wid namn &#039;&#039;Patto-podnie&#039;&#039;, kommit at drabba ihop med en &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jatton&#039;&#039; (förmodeligen Bergtroll) som han märkte hafwa tilhold med sin Dotter&amp;lt;ref&amp;gt;Om detta kom han således under wädret, at emedan Lappen hade sin koja bredo wid en Myra, öfwer hwilken hans Dotter dageligen gick, blef han warse, at hennes fötter aldrig blefwo wåta, och förstod således at &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; bar henne öfwer Myran.&amp;lt;/ref&amp;gt;; men kunde ej blifwa honom öfwermägtig, har han anropat denna stenen om hjelp. Men emedan Jätten gjorde det samma, kunde ingen dera få öfwerhanden; Ty, alt hwad Lappen lofwade ut, at gifwa åt sin hjelpare, det lofwade ock Jätten. Omsider lofwade Lappen sig wilja gifwa åt Stenen den yxa som Jätten hade i sin hand, och i det samma blef han honom öfwermägtig, så at Jätten måste sätta lifwet til. Ifrån den tiden har yxan blifwit beständigt wid samma sten. Wid offrandet brukar man den seden, at man hänger henne på öfwersta hornet, hwaruti denna Stenens Afgudatjenst är skiljaktig ifrån alla de andras, som jag framdeles wil omtala. Denna yxa blef om hösten 1745 af en Kaitom-Lapp borttagen, som skal hafwa lofwat i deß ställe lägga dit hornen och benen as en Ox-Ren, det han ock förmodeligen gjort. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 12.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad en del, jemwäl i de bättre för sig komne Församlingar, hafwa för tankar om en hop Änglar, som pläga uppenbara sig för dem, wet iag ej. Men at de hafwa mycket at tala om sina Änglasyner, hwarigenom de förmena sig wara bättre och heligare folk, än de Swenske, som ej se sådant, har mig af en wiß prestman blifwit berättadt. I hans Församling har en man sagt om sig sjelf, at han en gång sedt twänne Änglar, som wiste honom en wacker grön äng, samt wid ändan en skön byggning. Och när han af deße twå blef anmodad at följa dem dit, men af en annan derifrån warnad, gåfwo de honom hwardera en kindpust, så at halfwa hufwudet swulnade och han hade en tid deraf stor wärk. Denna gången kom han på den tro, at det måste hafwa warit onda englar, i det han utlät sig i deße ord: »Nu kan jag se, at de icke äro gode.« Utan twifwel hade han ock tilförene sedt sådana; Men emedan de ej förr lärt honom känna sig, så trodde han det de woro goda och helige Änglar. Flera dylika rykten och berättelser hafwa tid efter annan kommit för mig. Och blifwa sådana uppenbarelser af dem, som hafwa någon liten kundskap om Christendomen och Änglarnas natur, holdne för Ängla uppenbarelser, men af de andra, som näpligen hört talas om Änglar, för Gudar antingen Storjunkare eller andra, som de mena undertiden uppenbara sig för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 13.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Om några Lappar holla, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 98.&amp;lt;/ref&amp;gt;, Solen i någon Gudomelig wördning, har jag wäl denna tiden ej kunnat förmärka, dock har jag träffat Lappar, som berättat sådant fordna tider hafwa warit brukeligit. Ej eller har jag funnit at de, efter &#039;&#039;Damiani à Goës&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;De &#039;&#039;Lappiæ situ &amp;amp; ejus regionis incolis&#039;&#039;, apud J. Boem. Auban. de &#039;&#039;moribus Gentium&#039;&#039; P. M. 499.&amp;lt;/ref&amp;gt; holla elden för deras Gud. At de ock, besynnerligen Jämtelands-Lappar, skulle dyrkat någon under den bekanta &#039;&#039;Herculis&#039;&#039; namn (Herkel-gud), har jag tilförene låtit mig inbilla: som jag jemwäl minnes mig hafwa sedt et &#039;&#039;Academiskt&#039;&#039; arbete de &#039;&#039;Hercule&#039;&#039; utgifwit i &#039;&#039;Upsala&#039;&#039; i förra &#039;&#039;Seculo&#039;&#039;, hwars &#039;&#039;Auctor&#039;&#039; berättar sig hafwa hört af Lapparnas mun en &#039;&#039;susurrum&#039;&#039; (så kallade man den tiden det Lapska språket) af något dylikt ord. Men det torde kan ske wara kommit af något mißhörande, at då Lappen sagt &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, kunde det uti dens öra, som warit om språket okunnig, lätteligen blifwit &#039;&#039;Herkel&#039;&#039;. Åtminstone wet man ej i de norra Lapmarker, så mycket mig bekant är, af någon sådan Gud. Om &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; har jag tilförene något utlåtit mig. Men om Lapparna hafwa fått detta ordet af de gamla Hedniska folkslag, som dyrkade &#039;&#039;Herculem&#039;&#039;, och sedan ändrat det samma uti &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, emedan sådana ombytelser äro just ej hos dem owanlige, dertil dristar jag hwarken neka eller jaka.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 14.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Huru och på hwad sätt hwar och en i synnerhet af deße främmande Gudar blifwa hos Lapparna tjente och dyrkade, kan jag ej til alla delar säja. Man lärer ock näpligen wara i stånd at utnämna några wißa reglor derwid, emedan jag är af den tankan, at sjelfwa ordningen och sättet at tjena dem lärer ej hafwa bättre sammanhang, än grunden, på hwilken deras Gudars wäsende och antal sig stöder. Icke des mindre wil jag blott upräkna de sätt och maner jag blifwit warse, samt hwad öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; derwid kunnat blifwa mer bekante.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Huru de dyrka de Gudar och Naturer, til hwilka de ej hafwa några bilder, är mig okunnigt: undantagandes hwad jag om den förr omtalte &#039;&#039;Kuowa-manno&#039;&#039;, samt &#039;&#039;Jaulo-herra&#039;&#039; och &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; kunnat få höra af Lapparne sjelfwa förtäljas. Nämligen, hwad den första angår, berättade en gammal Hustru, det hennes Föräldrar plägade en wiß tid i &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad binda hö och gräs, sådant som de hafwa i sina skor och wantar, wid hornen på deras Renar: då man sedan med ringar och annat skrammel, samt bultande på ackijorna, bad &#039;&#039;Kuowo-manno&#039;&#039; äta. Hwaraf tillika skönjes, at de höllo denna Naturen ej allenast för et lefwande kreatur, utan ock sådant, som kunde lefwa af hö, samt behöfde genom allehanda buller och gny påkallas, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 15.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At man åt den så kallade Jul-herren plägar offra små skep eller båtar, besynnerligen under något gjordt löfte, derpå har jag sedt flera prof. Deße båtar om tre qwarters eller högst en alns längd hafwa warit tilhuggne med yxa af Furuträ med master uti, samt här och der korßade och med Renblod öfwerstrukne. Sådana båtar göra de gemenligen färdige til den tiden de slakta sina offer-Renar til Jul, emedan de skola under slaktandet med blod bestrykas. De jag sedt hafwa warit högt upsatte uti stora Granar, dock ej hängande, utan liggande på några af samma Granar ihopwekne qwistar, warandes äfwen sjelfwa Granarne korsade här och der, samt et godt stycke op med blod öfwerstrukne. Deße båtar finner man ej annorstädes, än omkring de ställen, hwarest de Jultiden haft sina kojor och tilhold. Til hwilkens ära de omtalte offer-Renar slaktas är owist: men at wid deras Julkojor (eller nu mera, et godt stycke derifrån), altid finnes offerlafwar, sådana som jag framdeles wil omtala, har jag flera resor märkt: liggande på bemälte lafwar ej allenast hornen af de slaktade Renarna, utan ock alla ben af det kött, som de då äta, och som är af samma Renar tagit.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 16.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Åt &#039;&#039;Ruotta pläga&#039;&#039; de äfwen samma tid hänga Näfwer-ryfwor eller små trattar af Näfwer gjorde, op i höga trän, hwilka trän äro mäst på twänne kanter tälgde och korßade. Uti deße ryfwor lägga de et stycke af all den mat, som de äta om Julafton och Julmorgon, hwilket ej är Kött, utan gemenligen Ost och Mjölk, eller ock Fisk. Hafwa de Mjöl, så göra de en kaka om en riksdalers storlek, men en god tum tjock, den de fylla med litet Mjölk och Ost, samt steka på glöden. Samma kaka lägga de uti en af de omtalte kärillen, i hwilkens brädd twenne träspjelkar äro stukne om en half alns längd, gjorde som spador. Detta blir ophängdt bredowid kojan, hwarest det ock warder sittandes; hwilket tillika med de öfriga ryfwor, i hwilka deras öfwerlefwor blifwa förwarade, äro &#039;&#039;destinerade&#039;&#039; åt den förr omtale &#039;&#039;Ruott&#039;&#039;a, på det han, efter deras föregifwande, ej må skada deras qwinfolk på et wist sätt (&#039;&#039;ne ventrem illarum terebret seu perforet&#039;&#039;).  Schefferus talar om deße offer något annorlunda, hwilket man ock torde somligstädes brukat, men emedan en Lapp berättat mig derom, som i sin enfaldighet ej trodde at sådant skulle wara någon widskepelse, så har jag fölgt hans tal, och lemnat andras berättelser å sido.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 17.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Deras offerlafwar, som jag flera resor nämnt, göra dem den tjensten som altare, men åro gjorde af trä och stå på 3 eller 4 stolpar, ifrån 2 til 4 alnar högt ifrån jorden. Då de offra något på dem, lägga de ofwan på och omkring dem Gran- och Björkris, samt qwista trän nedantil på alla sidor der omkring. Deße hafwa de antingen wid wißa tilfällen bak för deras kojor: eller äro de upbygde på andra ställen, hwarest de hafwa sina Trägudar, hafwandes oprest Träguden antingen ofwanuppå, eller, som allmännare är, bredo wid lafwen, likasom stödde han sig mot honom. På deße lägga de Renshorn eller det öfriga som jag kommer at omtala, men på de lafwar, som stå wid Stengudarna, hafwa de mäst de offer, som wildiuren eljest kunde draga bort.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De förnämligaste offren, som de på eller bredowid deße lafwar lägga och tilägna sina Gudar, äro gemenligen hornen och benen af sina Renar, hälst de Brun-Renar, som han slaktar Mathsmäßotiden om hösten. Deße offra de både på Sten- och Trägudar. Utan twifwel lära de hafwa någon wiß skildnad, då de skola offra åt åtskilliga Gudar, som mig är obekant, men så mycket jag kunnat inhämta, tjena de sina Stengudar, då de äro dem så nära: men eljest de af trä, dem de antingen göra nya, eller ock besöka de dem på de ställen hwarest de förrut oprest dem. De, som hafwa Trumma, säjas rådfråga sig med henne wid många tilfällen då de, samt hwad de på åtskilliga Gudar skola offra o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 18.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom de offer, til hwilka Lapparna årligen finna sig förpliktade, har jag funnit, at de offer, som han gör för nöds skull och under något löfte, falla honom undertiden något kostsammare. Ty, om folk eller deras kreatur blifwa sjuke och wantrifwas, eller ock om eljest något widrigt möter dem, få göra de löfte åt en wiß Gud (den de antingen sjelfwa hafwa bästa förtroende til, eller den deras Trumma pekar uppå), eller ock åt flere tillika at offra det eller det, om de winna sin önskan och undwika det onda. Det som de i ringare mål, til exempel om en ren sjuknar eller wantriswes, lofwa, plägar ej gerna sträcka sig längre, än til horn och ben af Renar. Til exempel, när en ren sjuknar, så gör Lappen löfte, at om han kommer sig före igen och lefwer, wil han en wiß tid slakta honom, samt ej hugga sönder eller låta förkomma något ben, utan altsammans förwara åt den Guden, som han gör löfte åt, och som han menar skal kunna hjelpa sig. Hwad Lappen sålunda lofwar, holler han troligen, och då han slaktar en sådan Ren, hugger han icke et ben sönder, utan delar honom led ifrån led, samt förwarar benen. Om en hund råkar draga bort något deraf, så måste han sätta sit lif til, och man offrar et af hans ben i stället. Man plägar ock undertiden så wäl wid deße som andra tilfällen smörja deße Gudar, dem de hafwa under några bilder opreste, med blodet och fetman af den Ren som slaktas, samt äfwen, som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; berättar, låta et stycke af hjertat och lungan följa med offren, dem de hänga i trän: jämwäl binda hwita och röda etc. trådar om hornen på den Ren, som slaktas för et märke åt hwilken Gud han blir förärd. Men om de, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse, med en hwit trå betekna Solen, en röd Storjunkaren, en swart åt de döda, kan wäl wara sant, ändock jag ej wist wet säja derom. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 19.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Men är det i något wigtigare ärende, som Lappen finner sig föranlåten at göra löfte, så kommer det ock undertiden an på andra kreatur, som Bockar, Getter, Får, samt Kattor och Hönstuppar, dem han köper och skaffar sig från Landsbygden, ehwad de må kosta, sedan han en gång lofwat dem. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwad Stengudarna, eller de så kallade &#039;&#039;Säite&#039;&#039; i synnerhet widkommer, så tyckas de af Lapparna blifwa holdne i långt större helighet, än de af trä. Man plägar omkring somliga stänga gärdesgårdar, ibland tämligen widt omkring. Om någon skiuter Ickornar, foglar eller andra diur innom samma gårdar, det är innom stenens rå, så måste han taga fötterna, hufwuden med wingarna och offra på stenen, men det öfriga beholler han sjelf. Man brukar på somliga ställen hwart år lyfta op stenarna och lägga fristkt Granris under och omkring dem, hwilket Lappen gör med blottadt hufwud och krypande på fyra fötter, äfwen som då han eljest går at offra: då han jämwäl af stenens tyngd eller lätthet kan sluta om han är ogunstig eller gunstig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Utom Renshornen och annat offer, som omtalt är, hwaraf på många ställen finnes en otrolig myckenhet, som Ättebackar samlade, ses ock undertiden omkring sådana ställen en ansenlig hop Näfwer-ryfwor fulla med matsaker och smorning. Ty, likasom Fjäll-Lappar och de som hafwa Renar offra gemenligen horn och ben, samt öfwerstryka sina Gudar med Renblod, så hafwa ock Fiskare-Lappar sina heliga stenar, Råd och wårdnader wid sina sjöar, dem de kalla &#039;&#039;Saiwo&#039;&#039;, hwilka Gudar de, utom andra föräringar, som oftast smörja med fiskflott: hwaraf, efter deras tro, skal förorsakas, at uti bemälte sjöar merendels är fetare fiskslag, än uti andra. Ju tididigare de smörja sina stenar, ju mera och fetare fisk förmena de sig få. Ehuru Fiskare-Lappar kunna således hafwa sina egna särskildt stenar ifrån de andras, så finner man dock sällan någon sten eller &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, som ej af bägge blir tjent, så framt de annars ligga så til at bägge nå dem. De Lappar, som hafwa Renar och fiska tillika, göra ock bägge delar, nämligen offra horn och ben, samt tillika smörja och rykta dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 20.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Hwad angår de öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; och maner förr, under och efter sjelfwa ofrandet, så är wäl sådant til en del skiljaktigt hos Fjäll- och Fiskare-Lappar, men kommer dock merendels på et ut. Bägge gå de til och ifrån ofrandet icke genom den rätta kojedören, utan genom en helig dör, som är en liten öpning bak på kojan, genom hwilken ock Fjäll-Lappen bär mäst altid in sit kött, åtminstone af sina offer-Renar, och Fiskare-Lappen sin fisk, besynnerligen då han fiskar uti de helige sjöarna. Genom samma dör får aldrig något qwinfolk gå, som ej eller öfwer hans fjät, då han går at offra eller fiska, Fiskare-Lappen får aldrig hafwa något qwinfolk med sig til hjelp, utan måste förse sig med folk annorstades ifrån, då han wil draga not i samma sjöar, om han ej har sjelf tilräckelig manshjelp: som ock aldrig något qwinfolk får på långt holl komma in til de ställen, hwarest deße helgade stenar äro upreste, ej eller fara omkring dem, så at om de wid sin flyttning ifrån Fjällen gått på höger om dem, så måste de wid deras flyttning tilbaka gå på samma sida, fast det woro tio mil til krok, emedan det eljest skal komma an ej allenast på helsan utan ock lifwet. Så tilstädja de ej eller en del andra saker komma at föras omkring deße orter: hwaraf jag år 1733 såg ögonskenligit prof, då en wiß Lapp wägrade mig en takhud til låns på min &#039;&#039;pagage&#039;&#039;-ackia, föregifwande at hon, efter den kosa jag föresatt mig, skulle komma at färdas omkring et passe, hwaraf han sig en stor olycka förmodade. Lade ock til, at der hon warit ny, hade det ej haft stort på sig, men emedan han henne länge brukat, wore det fara wid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 21.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Då Fjäll-Lappen går bort at offra, så måste hans hundar sättas i band. Slipper någon hund lös och kommer at gå öfwer hans fjät, så skola odjuren straxt komma ihop med hans Renare och om inga odjur äro å färde, skola hans hundar i deras ställe bita, sarga och döda boskapen, Fiskare-Lappen sätter ock sammaledes sina hundar i band, då han går at offra eller fiska i de helgade sjöarna. Då deße draga not i samma sjöar, få de aldrig nämna GUD. Den fisk de få måste de antingen wid samma sjö rensa och göra op, eller, om de bära honom hem oopgjord, låta honom komma in genom bakdören. Benen gifwa de icke sina hundar, innan de förrut lagt dem i kalt watn, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 22.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Det ömkeligaste är at se då Lappen (både Fjäll- och Fiskare-Lapp) går at offra. Ty, då han kommer så när, at han ser rummet hwarest Guden bor, så tager han af sig mößan samt begynner buga och bucka sig, och då han kommer närmare intil, börjar han krypa på fyra fötter intil des han kommer intil stenen, hwarest han lemnar sina offer. Om han brukar derwid något tal eller andra &#039;&#039;complementer&#039;&#039; är mig okunnigt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Et besynnerligit offer är det som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; nämner, och som jag äfwen tyckes hafwa funnit några spor til denna tiden, nämligen at man undertiden gör Afgudabeläten, dem man straxt efter offrandet tillika med offren gräfwer ned i jorden&amp;lt;ref&amp;gt;Hwar wid dock &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; (pag. 111) litet mißtagit sig; ty under det han &#039;&#039;verterade Spirri Nilses&#039;&#039; ord: den de sedan tillika med benen i jorden nedergrafwa, uti hwilka synes wara någon twetydighet, och owist, om particula den skal swara emot stenen eller Afguden, har &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; gifwit Latin derpå: &#039;&#039;postremo rangiferum una sum offibus defodiunt in terra; &#039;&#039; der likwäl &#039;&#039;Auctoris&#039;&#039; mening lärer förmodeligen wara: den de, nämligen Afguden, sedan tillika med benen etc.; åtminstone är det nu obrukeligt at Lappen offrar åt sina Gudar någon hel Ren.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har funnit allehanda beläten och bilder (äfwen under liknelse af Renar) jämte åtskillig slags offer i marken nedgräfde och öfwerhölgde. Jag har ock sedt dem gräfne blott under snön, samt hölgde med trän och ris, förmodeligen emedan de antingen för is eller sten ej sluppit ned med dem i sjelfwa marken. Det synes som skulle sådana offer wara &#039;&#039;déstinerade&#039;&#039; åt dem, som äro rådande under jorden, lika som de lägga på marken och hänga op i trän åt dem som äro på jorden och i luften regerande.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En omständighet mins jag mig än hafwa hört wid offrandet, nämligen at då Lappen går til och från offrandet, får han ej ens tala, då någon kunde möta eller eljest råka honom. Detta har jag ej sjelf sedt, men holler det så mycket troligare, som jag märkt huru en del Fiskare-Lappar, under det de äro på sina fisk-fängen, ei wilja tala; och om man kommer oförwarandes på dem, så fly de, som wildjur, undan, at de må slippa uplåta munnen. &amp;lt;ref&amp;gt;Det berättas, at i Lule-Lapmark har för 30 år sedan sig tildragit, at enär Pesten ibland Rendjuren begynt gå i swang, hwarigenom en stor myckenhet af dem bortdödt, hafwer en Lapman trägit och med all uptänkelig flit flera resor om dagen infunnit sig hos sin och grannarnes Afgud, som de hade i skogen, i mening at han skulle hjelpa honom. Men enär ingen bot derå fölgde, förelade denne Lapman sin Afgud en wiß tid med utlåtande, at om han wille blifwa ärad och dyrkad för en Gud, så skulle han åtminstone innom samma tid stilla sjukdomen; Men i annor händelse blifwa förbränd och aldeles utrotad såsom en bedragare. Den förelagde tiden gick til ända, och Rendjurs störtningen påstod lika fult. Lapmannen lät fördenskul sit gjorde slut gå i werkställighet medelst en stor stockelds görande ikring och ofwanpå Afguden, hwilken så mycket förr blef förderfwad, som hela Bylaget i många tider den samma med åtskillige feta saker smort, och således hade elden med honom en större kraft, än uti annor osmord sten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Just då detta påstod, blef Lapmannens förfarande hos Byamännen bekant, hwilka derföre mangrant sig på platsen instälte, och i fult upsåt wille dräpa uphofsmannen, samt honom, såsom försoning hos Gudarna, låta förbränna. Men han gaf deremot tilkänna, huru ofta och trägit, som han denne Guden på sina knän och med bart hufwud troligen tilbedit och om hjelp anmodat, samt ändteligen honom en wiß dag förelagt, at stilla fänads störtningen med tilsäjelse och hot, som förmält är. Och emedan han ingen hjelp åstad komma kunnat, ty har han honom med allan rätt såsom en bedragare förbrändt, jämte förmodan: at om han warit den rätta Guden, som gjort himmel och jord med alt hwad deruti finnes, så hade han wäl kunnat borttaga sjukdomen och altid friat sig för elds förtäring, hwarmed the uti ondska församlade Lapmän blefwo stillade, samt låto sig åtnöja med hwad fom skedt war.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 23.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna, utom deras Afguderi, hafwa jämwäl namn före at wara starke i hwarjehanda Truldoms konster, är en sak, som är så allmänt bekant, at nästan ingen, som hört detta folket nämnas, ju hollit Lapp och Trollkarl för &#039;&#039;Synonyma&#039;&#039;, eller et och samma ord. At ju mycken widskepelse fins hos detta folket kan jag ei neka; men tror dock at ryktet gjort deras konst til många delar större, än hon är. At all widskepelse fordomdags kommit ifrån Norden, har warit en gammal sägn, hwilket &#039;&#039;Herodotus&#039;&#039; skal hafwa gifwit de gamla Skribenter anledning at tro, som sagt at &#039;&#039;Skytherna&#039;&#039;, från hwilka en hop helgedomar sig utspridt kring hela werlden, hafwa fått de samma ifrån &#039;&#039;Hyperboreis&#039;&#039; etc. &amp;lt;ref&amp;gt;Conf. Plin. Hist. Nar. L. IV. c. 12.&amp;lt;/ref&amp;gt; At förtiga hwad en del Utlänningar weta förtalja om oß i Swerige, så är det bekant, at få af den gemena hopen i de södre &#039;&#039;Provincier&#039;&#039; äro, som ju tro, at man i Norrland är i alla Truldoms konster mycket öfwad. I deße länder, hwarest sådana konster äro mindre bekante än nästan på någon annan ort, har man samma tanka om Lapparna. Då jag kom til Ume-Lapmark hördes ej af sådant, utan man hölt före, at man i Lule-Lapmark sådant brukade. Deße sköto åter skulden på Finnarna, o, s. w. Dock hwad jag hos deße af något wärde i dy mål hört och funnit, skal kort blifwa berättadt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 24.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Uti Gelliware Församling, hwarest man kan räkna af Lappar til hundrade matlag, dem jag allesamman wäl känner, har jag ej öfwer par personer fått namn uppå, som blifwit holdne för sådana at de kunnat i detta målet något göra, Jag talar ej om dem, som brukat allehanda skrock och widskepelser, emedan sådant sker snart allmänt, utan blott om dem, som ibland Lapparna blifwit holdne för Trollkarlar, och som kunnat genom Truldom göra sin nästa något godt eller ondt. I hwad mål de kunnat göra godt har jag förr til en del nämt, och består förnämligast deruti, at de förmenas med någon läsning och andra medel kunna hjelpa någon til helsan. De blifwa altså af dem, som äro i nöd, besökte, hwilka tilstå, at deras hjelpmedel ibland hulpit, och ibland ej. Äfwen holla de det för en god Truldom, at de kunna göra igen hwad stulit är. Men ibland de många stölder, som skedt sedan jag kommit dit, har jag ej ännu hört någon enda på det sättet hafwa fått igen sit, ej eller kan någon påminna sig sådant hafwa skedt, Så hafwa de ock wißa läsningar emot Spökerien (&#039;&#039;æpparlockus&#039;&#039;), hwilka dock jämwäl brukas af dem, som ej äro Trollkarlar; men deße måste de hafwa lärdt af sina grannar, emedan man uti sådana läsningar undertiden fått höra klara Skriftenes språk ur Davids Psalmer och andra böcker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 25.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad den Truldomen beträffar, med hwilken man plägar tilfoga någon ondt, som är at sända skott på honom och hans kreatur, med mera sådant, så har jag ej hört någon berättelse, som jag kan säja om sådant kunna aldeles öfwertyga mig. At de undertiden hotas at göra hwarandra ondt, som dock är en ilslughet hos dem, deraf kan man ingen ting sluta, så länge man ej rönt at deras hot haft någon werkan. At man undertiden hört dem joicka och siunga några onda önskningar, som jag märkt ej wara olika &#039;&#039;Busræ&#039;&#039; önskningar i &#039;&#039;Herröds&#039;&#039; och &#039;&#039;Bosa Saga&#039;&#039;. Det kan ej eller göra något til saken: emedan man har exempel på dem, som hotat förtrolla den andra, och jämwäl med de wanliga Truldoms &#039;&#039;Formulairen&#039;&#039; önskat ondt öfwer honom, hans hus och egendom; dock dermed ej det ringaste uträttat. Den enda berättelse, som warit uti förenämde Församling af någon trowärdighet, skal hafwa til-dragit sig 1741 om hösten, at då en wiß Lapp-hustru, som begärat af deß Far sin afledne Moders kläder, men fick icke, hotades göra honom skada, blefwo dagen derpå några och 30 Renar för honom förskingrade. Detta är alt hwad jag hört i dylika mål ibland det folk, som hafwa namn före at wara de alrawildaste. Sådana Trollpackor förmenas hos Lapparna hafwa lärdt konsten af de Swenske, emedan de til en del mäst warit någon tid wistandes på landet. Warandes ock beklageligit, at man wet Nybygare, som blifwit hitsände ifrån Wermeland och andra södre orter, hafwa gjort sådana konster, som satt alla Lapmarkens Inbyggare i förundran.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 26.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Jag nekar ej, at Truldom kan brukas så wäl ibland Lapparna som andra folkslag, och mäst hos dem, som minst weta; emedan jag wäl wet hwad den onda Anden uti och genom otrones barn kan uträtta, och dristar för ingen del at draga de exempel och berättelser i twifwelsmål, som af så lärde, förnuftige och hederlige Män blifwit rönte&amp;lt;ref&amp;gt;Hwaribland jag ock kan räkna hwad en wiß prestman i en annan Lapmark för mig berättat, om hvilkens trovärdighet jag ei må twifla, nämligen at de genom Truldom pläga skada och döda hwars andras Renar, samt at de undertiden upmana hwarandra dertil, då den, som är swagare i konsten, ei får taga sådant illa op, om han blir wunnen, utan plägar hälre utlåta sig i dylika ord: »Nu min Bror, aldrig tänkte jag du hade warit så stark i konsten,« etc.&amp;lt;/ref&amp;gt; som hos Schefferum och andra berättes. Men jag har den tron, at den Högste ej någonsin tilstadt eller tilstäder, at deße konster blifwa så allmänt brukade, som man föregifwit. Ty, det är för mig obegripeligit, huru någon nation kunde blifwa beståndandes, hos hwilken et så grufweligit Trolleri föröfwes, som man för detta berättat om Lapparna. Hos deße har jag wäl märkt så många trätor och twistigheter, som hos annat folk. Med Truldom höres ganska sällan at de skada hwarandra, men wäl antingen medelst lag och rätt, eller hugg och slag. Om samma konster blifwit nu i de fläste Lapmarker mindre öfwade än förr, sedan man märkt, at de största Trolkarlar warit gemenligen de största stackare, är mycket troligit. Men det är wist, at de äro ganska få, som lägga sig deruppå: och då de samme något besynnerligit uträtta, så är det ibland dem så sälsamt och underliga, som hos oß. Och emedan jag således har orsak at tro, det en stor del, som blifwit talt om Lapparnas Truldom, warit blott grundadt på gemene mans lösa rykten och berättelser, så holler jag det för &#039;&#039;injurieust&#039;&#039; emot sjelfwa nationen at tilwita dem en sådan last, för hwilken en och an-nan ibland dem kan wara häftad, och til hwilken de gemensamt draga en sådan leda, som någon af oß. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 27.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; skrifwer&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 144. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt; om Trollknutarna, genom hwilkas oplosande de sjöfarande kunna få så starkt wäder och wind de wilja: &#039;&#039;Hippotades, qui dat pro munere ventos, Curvet ut impulsos utilis aura sinus. (Ovid)&#039;&#039; eller om et stags djeflar, som Lappen förwarar i en pung, ur hwilken han dageligen utsläpper en, och kallas &#039;&#039;Gan&#039;&#039;, hwilken skadar folk och boskap samt sönderbråkar hällar; eller om &#039;&#039;Tyre&#039;&#039;; eller at de med sin Truldom kunna komma skeppen på hafwet i deras häftigaste lopp at twär stadna och blifwa för alt wäder orörlige, samt mycket annat, som af gemene man kringföres, sådant är denna tiden ohördt på de orter jag warit i Lapmarken wistande. &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039;, som om alla deße saker ej fant något &#039;&#039;hodiernos&#039;&#039; &#039;&#039;Scriptores&#039;&#039;, af hwilkas Skrifter och berättelser han sig eljest betjente, mente sådant härröra deraf, at deße ej warit wid sjösidan wistande, utan woro &#039;&#039;homines mediterranei&#039;&#039;. Men om sådana saker blifwit den tiden bedrefne af Lapparna i Norrige och Wästersjön, emedan Norrske Skribenter i synnerhet &#039;&#039;citeras&#039;&#039;, så hade det i Pite- och Torne-Lapmarker ej kunnat wara obekant.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 28.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
En annan sak är det med detta folkets nästan kring hela werlden bekanta Spåtrummor (&#039;&#039;Gobdas&#039;&#039;), dem jag wäl ei ännu fått se i Lapmarken, men måste dock tilstå, at de på somlige orter torde ej ännu aldeles wara komne ur bruk, eller förglömde, ändock man för de skarpa &#039;&#039;inquisitioner&#039;&#039;, som derwid blifwit gjorde, ej widare, än i löndom dermed omgår. De som sådant bruka, göra det i sådan tysthet, at näpligen deras eget folk få weta derutaf, emedan de weta det kommer på lifwet an, och at de af andra, som sådana ej bruka, lätteligen kunde blifwa angifne. Och detta är orsaken, hwarföre ei eller någon dristar sig at dem och de &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039;, man derwid brukat, redigt beskrifwa. Jag kan således ej med någon trygghet härom yttra mig widare, än hwad jag af allmänna rykten fått förnimma, nämligen, at de bruka dem för orakel, i det de, i anseende til de figurer deruppå äro målade, förmena sig kunna få weta hwad som tildrager sig på fjärran orter, om deras Björn- och djurjagter skola wäl lyckas, hwaraf wiße sjukdomar äro timade, och huru de kunna botas&amp;lt;ref&amp;gt;I detta målet wet jag exempel på en wiß Lapp i Nederbyn, som fastnade för en tid tilbaka i en swår sjukdom, och rådfrågade sig fördenskul med sin Trumma. Och emedan under &#039;&#039;operationen&#039;&#039; lotten föll på en af hans bästa Renar, lät han straxt slagta honom, i mening och hopp at få på det sättet sjelf lefwa. Men det liste ej, emedan han måste straxt derpå i egen person sjelf dö.&amp;lt;/ref&amp;gt; på hwad sätt och med hwilka offer de wißa tider kunna bäst behaga sina afgudar o. s. w. Ty emedan de hafwa i alla sådana händelser wißa och särskildta märken målade på Trumman, inbilla de sig få säker och tilförlitelig kundskap om alt, sedan deras ringknippa under wißa sånger och slag på Trumman medelst en hammare, som är gjord as Renshorn, på et wist märke eller figur stadnat. Detta skulle jag anse för et gyckelspel eller en blott widskepelse utan effect och werkan, om icke Lappens beswimande, som med så många säkra och ofelbara witnens besannande blifwit rönt, tyktes hafwa något besynnerligit med sig, efter man säger at han under sit slående och sjungande faller ned som wore han död på jorden, och wid upwaknandet wet berätta hwad på fjärran orter skedt och annat, som han begärt få weta. Men detta händer ej androm, än dem, som hafwa namn före at wara Trollkarlar och äro således med den Onda Anden i en närmare bekantskap och förbindelse. Ty, de andre, som bruka deße &#039;&#039;instrumenter&#039;&#039;, hafwa dem blott som medel at få weta något hemligit&amp;lt;ref&amp;gt; Det säjes at för 40 år sedan, skal det tildragit sig i Lule-Lapmark, under påstående upbörds stämning, at en Lapman om en aftonstund kommit til Lapfogden, och sig beklagat, huruledes en af des grannar, som han ock namngifwit, för honom bortstulit något Silfwer, men hade dock dertil intet laga bewis. Fogden lät fördenskul följande dagen sammankalla de Lapmän af bylaget som wore wid marknadsplatsen, och bestodo af 10 eller 12, samt anstälde ransakning på följanjande sätt:&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Fogden lät ställa et bord ut på marken, och Lapmännen rundt deromkring, förkunnande derpå, at han om den angifne stölden ransaka skulle, och satte &#039;&#039;Compassen&#039;&#039; midt på bordet, hwilken han kallade sin Spåtrumma, och gaf de närwarande tilkänna at sedan han trillat &#039;&#039;Compass&#039;&#039;skifwan ikring, skulle det derpå utsatte teknet, som bestod af en fogelfjäder, stadna gent emot Tjufwen. Så snart skifwan stannade, och teknet wiste, efter fogdens förut gjorde tilställning, midt på den angifne Lappen, begjärte han få sjelf å nyo trilla om skifwan, både andra och 3die gången; men bägge gångarne hade teknet ock en lika utvisning, hvilket icke allenast uträttade så mycket, at Tjufwen tilstod sin utöfwade stöld, utan ock infant sig natten derpå hos Fogden med begäran, at få köpa des Trumma, som han förmärkt wara långt starkare än hans. For Compassen böd han ock ansenlig betalning.&amp;lt;/ref&amp;gt;: hwilket förekommer mig som wåra Kast-böcker eller Lyckohjul, som wäl äro af förståndigt folk för ro skull gjorde, men ofta af de enfaldige til widskepelse brukas. Den som åstundar utförligare sammanhang häruppå, finner sådant hos &#039;&#039;Schefferum&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. Cap. IX.&amp;lt;/ref&amp;gt;, emedan jag, som ej ens fått se dem, dristar ej eller widare beskrifwa dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 29.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
I somlige Lapmarker har man wetat berätta om den konsten at göra det den andra måste löpa Warg, ändock sådant på de andra och mäste ställen är ohördt. För några år tilbaka berättade en Lapp uti en wiß Församling för sin Själesörjare, at då han skulle taga skinnet af en Warg, fann han under huden et Tenbälte samt pung och knifslidor. En annan berättade för många år, äfwen för Häradshöfdingen i orten, at en wiß man kommit och bedt honom om förlåtelse, at han året tilförene, såsom Warg, dräpte tre Renar för honom, det ock denne sig påminte. Jag wet, at en sådan sak holles ibland de lärde &#039;&#039;inter paradoxa&#039;&#039;. Jag har sådant ej sedt. Men är det sant, så lärer det wara den Ondas gäckeri, hwarmed han bjuder til at apa efter Skaparens underwerk på &#039;&#039;Nebucadnezar&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 30.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Af gammalt hafwa Lapparna brukat åtskillige widskepelser med sina döda. At de undertiden offrat några år Renar til deras åminnelse, blir äfwen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 317.&amp;lt;/ref&amp;gt; förmält, som berättar&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 117.&amp;lt;/ref&amp;gt; dem holla sina döde såsom &#039;&#039;Deos minores gentium&#039;&#039;, och således offra deße &#039;&#039;manibus&#039;&#039; såsom sina andra Gudar. De döda, eller deras manes, berättar han kallas hos Lapparna &#039;&#039;Sitte&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt; Hwilket lärer komma af en orätt version af de orden &#039;&#039;maite verro jabmike sitte&#039;&#039;. Ty da man gifwit deruppå et sådant Latin, &#039;&#039;quodnam sacrificium poscitis manes? &#039;&#039; så kunde det synas som woro sitte och &#039;&#039;manes&#039;&#039; swarande emot hwarandra. Hade &#039;&#039;Anonymus&#039;&#039; skrifwit: &#039;&#039;Quodnam sacrificium, manes, poicitis? &#039;&#039; så hade &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; förmodeligen ej misstagit sig, ehuru det dock eljest synes antingen wara mindre &#039;&#039;accurat verteradt&#039;&#039;, eller de Lapske orden orätt utförde.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har ej annat ord hört uppå de döda, än &#039;&#039;Jabmig&#039;&#039; eller &#039;&#039;æppar&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Undantagande &#039;&#039;rauke&#039;&#039; det de bruka likasom wi det ordet salig om de döda, Til exempel &#039;&#039;attjam rauke&#039;&#039;, min salige fader.&amp;lt;/ref&amp;gt;, (så kalla de barnen, som dödt utan döpelse), och Lapparna hafwa jemwäl tilståt det man undertiden en lång tid brukat offra åt dem. At de eljest haft sälsamma tankar om dem, har jag märkt dels derutaf, at när de swept dem, hafwa de sedt noga efter om swepningen wälbetäkt hela kroppen, föregifwande at själen, om kroppen ej wore wäl omswept, skulle slippa bort, dels emedan de på somliga ställen brukat lägga tobak, yxa, några torra stickor samt eldsaker, etc. uti Likkistan, I Åsele Lapmark blef man för en tid sedan warse sådana saker, då man wid Kyrkan af en händelse komat byta om Likkista. I Kaitom har det warit brukeligit, at när den dödas slägtingar eller goda wänner farit förbi de ställen, på hwilka de haft sina Lik obegrafna, hafwa de kastat åt dem et stycke tobak. För en gammal widskepelse kan det ock räknas, at de somligstädes pläga nedergrafwa med Liket de kläder, i hwilka någon blifwit död, samt merendels förtära den Renen wid grafölet, med hwilken den döde blifwit förd til grafwen, som ock sedermera des ben i jorden begrafwa.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hurudan tanka de eljest haft om sina döda har jag kunnat sluta af en wiß Laps utlåtelse öfwer en man som dödde i sin bästa ålder. Gud hade ej, sade han, så snart tagit en sådan man til sig, om han honom ej behöft och haft arbete, at sätta honom göra. Det är ock wist, at aldrig sättes den Ren för oket mera, som dragit en död til grafwa. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 31.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At de jemwäl på många ställen bruka allehanda skrock med djur- och fiskefången, utom de Afgudiske konster jag tilförene nämnt, har man tid efter annan försport. En trowärdig Bonde på Landsbygden berättade, at då han för en tid tilbaka hade en Lapp i sällskap då han wille skjuta en Björn, blef han, sedan de fått djuret, tillika med de andre följeslagare af samma Lapp warnad at ej smörja sina skor med denna Björnens ister, med föregifwande, at der han det gjorde, skulle en Björn taga lifwet af honom. Deße, som ej wille tro Lappen, gjorde twärt emot hans förmaning. Hwarpå hände, at samma Lapp året derefter, under det han gick wall, måste ej allenast för en Björn sätta lifwet til, utan ock blifwa af honom i grund opäten. Om detta är sant, hwilket dock samma Bonde betygade, måste det utan twifwel hafwa härkommit af någon djefwulsk förpliktelse, den han sig tilförene underkastat. Eljest kan jag ej dertil gifwa skäl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 32.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Iöfrigit är det wist, at detta folket, hälst wid Björnjagter, bruka många &#039;&#039;Ceremomer&#039;&#039;, om hwilka hwarest de tagit dem, antingen af sina grannar, eller sjelfwa updiktat dem, är owist. Man wil ej nämna om Spåtrumman, af hwilken de betjent sig at få weta om deras jagt skulle lyckas eller ej, emedan derom något tilförene är nämnt, utan de hafwa derwid wißa joikningar och sånger, dem de bruka dels då de dräpit Björnen och under det de föra honom hem, dels då de komma fram, samt äta op honom, etc. hwilka wisor äro af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; til en del beskrefna&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 233. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt;, ändock man tror, at deße wisor äro i Lapmarkerne något &#039;&#039;variable&#039;&#039;. Då de draga honom utur sit bo eller hide, pläga de piska honom med ris, och den som är baneman slår gemenligen en Mäßings nagla uti sin byßa, eller hänger han något sådant märke på sin hals, det han bär en lång tid antingen som et heders tekn at han giort en så berömlig gerning, eller af någon widskepelse, kan jag ej wist säja. Besynnerligit är det, at de uti sina wisor ibland annat aflägga sin tacksäjelse hos honom, at han låtit dem dräpa sig och ej gjort dem skada: samt at deras hustrur måste wid hemkomsten tugga Albark och spotta dem i ansigtet, sjunga segersånger, samt skynda sig ut genom den rätta dören, under det de komma sjelfwe in genom heligdören. Björnen koka de på somliga ställen op merendels på en gång, och byta sedan köttet; men hufwudet koka de helt och hollet, samt förwara wäl hufwudskålen och benen, som skola begrafwas, och om en hund drager bort något ben, så måste han sätta sit ben i stället, lika som förr är talt om offren. En del tilstädja ej sina hustrur och barn äta af köttet. Somlige tillåta sina hustrur at äta deraf, åtminstone wißa delar, men det skal ske genom en Mäßingsring, den de sätta för munnen. Somligstädes plägar man gräfwa ned ej allenast, som förr mäldt är, hufwudskålen och benen, utan jemwäl et par skidor, hyfwel, knif, et stycke Mäßing, etc. hwarmed han utan twifwel skal hjelpa sig fram i den andra werlden. Ömkeligit, at deße människor wilja änteligen tro det Björnen skal upstå och lefwa efter döden, när de likwäl äro sjelfwe nog twifwelaktige om deras egen upståndelse, ändock de undertiden säja sig tro, at de efter döden skola lefwa, eller, efter deras ordasätt, wandra i den andra werlden. Hwad öfrigit härwid wore at berätta, och som af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; på anförde ställe blifwit widlyftigare omtalt, går jag för kortheten skul förbi. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 33.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Så har det ej eller hos Lapparna varit obrukeligit at lämpa både Guds dyra ord och jemwäl wåra Christeliga helgedomar til sina widskepelser. Jag har tilförene något nämnt om deras läsningar, som til en stor del befinnas wara tagne ur Guds heliga Ord, men genom deßas widskepliga bruk skändeligen mißbrukade. Jag wille tro, at de tagit de maneren til at korßa sina Afgudabeläten, etc. af bilderna, som de sedt uti wåra Swenska Kyrkor, som jag ock har hollit före, at de Fartyg de pläga hänga op i trän, äro efterdömen af de Skepp, som man plägar hänga op i somliga Kyrkor på landsbygden och jemwäl i Lapmarken, ändock jag finner &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; hafwa andra tankar derom&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 119.&amp;lt;/ref&amp;gt;. I Jockmocks Kyrka war för en tid mycket i bruk, at man hemligen bar in en hop byltor och slarfwor af allehanda slag, dem de stoppat under wäggarna och i holen wid Kyrkogolfwet. Men sedan deras Capellan lät söka op alla deße gömslor och för deras ögon offenteligen bränna op dem, har man ej hört widare deraf. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 34.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom hittils omtalte Lapparnas Afgudar och widskepelser, kunde man ännu upräkna en hop af mindre wärde, der ej detta gjorde tilfyllest at wisa, det tilståndet i somliga Lapmarken är ännu nog beklageligit. Man kan ej eller neka, at de ju uti alt detta äro, som i tungomål, seder och opförande, fins emellan olika och skiljaktige: och jag har märkt at de nu mera, sedan Guds hel. Ord begynt wisa sin werkan ibland dem, mycket kommit i oordning med sina konster, hwaraf är skedt, at man nu har swårare före at komma under wädret med sjelfwa sammanhanget af deras Afgudatjenster, än fordomdags. De som ännu lefwa i sit mörker kunna ej bewekas at rätt beskrifwa sina konster, eller drista de det göra. Och de, som fått smak af Christendomen, blyas merendels wid at tala om sådant; hwaraf händt, at då jag fått se ögonskenliga märken til något dylikt, hafwa deße sökt ej allenast at förtiga det, utan ock al wända det til andra ändamål. Jag har just ej eller warit så mycket angelägen at utspana deras werk, efter jag sedt man kunde ingen nyttig sanning upfinna, om man än wiste et noga sammanhang på hela deras Afgudatjenst, ej eller någon nytta dermed skaffa, emedan det fast nödigare är, at häfwa otron och mörkret ur deras hjertan och sinnen, då det öfriga lärer af sig sjelft, med Guds hjelp, småningom förswinna, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 35.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Imedlertid får man mer än ofta förundra sig, då man hörer en del af detta folket så redigt och förnuftigt tala och utlåta sig om alt annat, men i sin Afgudatjenst bära sig så oförnuftigt åt. Hwaraf man har tilfälle at utröna huru djupa rötter en wedertagen widskepelse och wane kunna hafwa i en människas hjerta. Och, emedan jag sedt Nybyggare, som warit så wäl för sig komne, at de läst i bok, samt haft både Bibel och andra andeliga böcker, men genom omgänget med Lapparna blifwit bögde til en hop af de upräknade widskepelser, dem de brukat utan eftertanka och blott af en wana samt naturlig räddhoga för landsens helgedomar, har jag haft tilfälle at göra öfwer detta folket den anmärkning, at det lärer både falla swårt och gå långsamt til, innan man får alla deras widskepelser ifrån dem. Imedlertid är på de fläste ställen en god begynnelse gjord, och i anseende til Guds heliga Ords dageliga tilwäxt och förökelse i denna werldenes del, har man at trösta sig dermed, at ändock sådant för människom är omöjeligit, så äro för Gudi all ting möjelig&amp;lt;ref&amp;gt;Matth. 19: 26.&amp;lt;/ref&amp;gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på svensk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Pehr Högström]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Fil:Pehr_H%C3%B6gstr%C3%B6m.jpg&amp;diff=84505</id>
		<title>Fil:Pehr Högström.jpg</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Fil:Pehr_H%C3%B6gstr%C3%B6m.jpg&amp;diff=84505"/>
		<updated>2026-08-06T14:02:11Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: Pehr Högström (1714-1784)

Kategori:Portrætter
Kategori:Pehr Högström
Kategori:Samisk mytologi&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Beskrivelse ==&lt;br /&gt;
Pehr Högström (1714-1784)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Portrætter]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Pehr Högström]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84504</id>
		<title>Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84504"/>
		<updated>2026-08-06T13:28:49Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser]] !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Pehr_Hogstrom.jpg|thumb|250px|&amp;lt;center&amp;gt;Pehr Högström (1714-1784)&amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Pehr Högström&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
1747&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af &amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrifning Öfwer de&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &#039;&#039;&#039;til Sweriges Krona lydande Lapmarker&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 1&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
EHuru nu mera alla Swenska Lapmarker bekänna sig til det Christeliga namnet, och äro jämwäl til en stor del uti deras Christendom emot mångas förmodan rotade och grundade, som man framdeles på sit ställe får omröra; så måste man dock på många orter i deße Länder ännu finna så mycket mörker och vilfarelse, at man föga Christligt kan märka hos dem, då man tager undan at de äro döpte och at de med munnen bekänna sig för Christne. Häraf sker, at på de ställen, hwarest et mindre antal af nitälskande Prestmän warit, eller der man för orternas aflägsenhet hwarken haft tilfälle at något oftare få dem til Guds hus, eller sjelfwe hunnit med at så ofta, som kunnat behöfwas, besöka dem, finner man många hedniska aflefwor och widskepelser, ja ock uppenbarligit afguderi och belätens tilbedjande, som lärer skönjas af det, som jag i detta Capitel beslutit at korteligen omtala.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sådana hedniska seder och opförande wilja de så mycket swårare låta förmå sig at aflägga, som denna Nationen är benägen at hysa ganska stor wördnad och höga tankar för sina gamla Förfäder, hollande gemenligen alt hwad de gjort och brukat för godt och lofligit. Och, som de gemenligen holla de äldre tider, förr än Christendomen blef hos dem fortplantad, för bättre och lyckligare, än de närwarande, samt deras Förfäder för rikare och mera wälmående, än de sjelfwe nu; så wet jag mig hafwa träffat dem, som beklagat at deras konster och widskepelser nu förfallit, emedan de hade frukten deraf, nämligen fattigdom och en tilstundande allmän olycka, för ögonen, föga annorledes, än Judafolket bemötte Jeremiam. &amp;lt;ref&amp;gt;Cap. 44: 17, 18.&amp;lt;/ref&amp;gt; I hwilket mål jag beklagar mig måste berätta om detta folket hwad som fordom sades om de Samaritaner, nämligen at de fruktade HERran och tjente likwäl afgudomen&amp;lt;ref&amp;gt;2. Reg. 17: 23.&amp;lt;/ref&amp;gt;. De äro döpte och bekänna sig til det Christeliga namnet, men bruka dock hemligen sina asgudiska konster och hedniska åtbörder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 2&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Om deße saker, nämligen Lapparnas truldom, widskepelser och afguda-tienster, har jag mycket hört och sedt både talas och skrifwas. At ock berättelserna om sådant äro undertiden nog skiljaktige, har jag äfwen i akt tagit, som kommit antingen af osanna rykten, eller ock, som mycket troligit är, af sedernas och manerens skiljaktighet i åtskilliga Lapmarker. För samma orsak har jag i dy mål ej dristat anföra något lånt antingen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; eller andra, som sådant beskrifwit, utan blott hwad jag med egna ögon sedt, eller af trowärdigt folk, besynnerligen &#039;&#039;testibus oculatis&#039;&#039; hört berättas, om det, som nyligast skedt i dylika mål: och det i Kaitom Församling, såsom et folk, som jag funnit med all rätt bära det namn de fått, nämligen at wara i Christendomen minst för sig komne bland alla Församlingar i Lapmarken, I hwilket afseende min Läsare ej får undra, om jag kommer at tala om sådant, som antingen hos andra ej finnes eller ifrån deras berättelser något afwiker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 3.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså förnämligast deras Afguderi beträffar, så har jag märkt at de bära sig mycket likt åt med andra hedniska Nationer i det målet, at ehuru de ärkänna en Öfwer-HErre och Gud öfwer alt, som de kalla &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Hwilket ord, utom den bemärkelse de nu som Christne hafwa deruppå, ej så egenteligen swarar emot Deus som fast mer emot &#039;&#039;Jupiter&#039;&#039; hos Latinerna.&amp;lt;/ref&amp;gt;, så hafwa de jämwäl en hop andra naturer, dem de dyrka och tilbedja, en del såsom onda, hwilka kunna tilfoga dem ondt, endel som goda, hwilka kunna göra dem godt; finnande sig föranlåtne at med lika fog dyrka dem bägge, de förra at blidka och förmå til at ej tilfoga dem det onda, och hos de sednare at komma i en god åtanka, på det de af deras wälgörande ständigt måge wara delaktige.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 4.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Som hufwudet för deße goda naturer är &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; som sagt är, så har jag ock blifwit warse, at de werkeligen holla &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; för en hufwudman för de onda, Ty, emedan detta namnet &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; ej är något nytt ord, utansådant som de äfwen brukat, innan någon af dem fått smak af den Christna Läran, så hafwa ej eller alla Lappar ännu fått deruppå samma begrep. De som ega någon kundskap om Christendomen, hafwa derom samma tankar, som wi om den Onda andan. Men de öfrige hafwa i sjelfwa werket haft deruppå et sådant begrep, som de gamla hedniske Nationer om sit onda &#039;&#039;principio&#039;&#039;, som de mente wara lika ewigt med Gud. Detta sluter jag af de berättelser jag på sit ställe til en del nämt, nämligen &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; war i råd med Gud eller &#039;&#039;Jubme&#039;&#039;l då werlden skulle skapas, och at jemwäl han war orsaken at intet alt blef så godt, som &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; wille hafwat. Och at han jemwäl täflar med Gud om Allmagten, har man af andra deras berättelser förnummit. En wiß Lapp har, utom annat, wetat tala om en tid, da &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; gjorde sig kädjor af järn, hwarmed han bandt &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;, samt kastade öfwer honom et stort berg, då &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; låg under berget, utan at slippa derifrån. Sedan bandt &#039;&#039;Jubmel Perkel&#039;&#039; och kastade et berg öfwer honom. Men den Onda slet sig lös, så at stenar och dam foro himmels högt, o. s. w. Om uti alt detta afbildas någon strid emellan deras förmenta Stamfader &#039;&#039;Jumi&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jumo&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Se Scheff. Lappon. pag. 43.&amp;lt;/ref&amp;gt; och någon deras fiendsman, Birkal, etc. kunde någon gißa, men emedan ingen Christen kan hysa så nedriga tankar om wår Allswoldige och härlige Gud, ej eller så höga om den orena Andan, så skönjes nogsamt, at både &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; och &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; hos de fordna Lappar och jemwäl ännu hos de klentrogne kunna räknas för deras Afgudar. Det skönjes ock tillika, at de ej warit frie ifrån &#039;&#039;Anthropomorphismo&#039;&#039;. Och emedan de hafwa tilägnat den Onda jämte Gud en så stor magt, så undrar man ej, om de, som andre Hedningar, sökt på hwarjehanda sätt at blidka denna Onda andan, på det han ej måtte tilskynda dem så mycket ondt, som han eljest wore i stånd at tilfoga dem. Det är altså nödigt för Lärarena i Lapmarken, det de beflita sig om at redigt &#039;&#039;evolvera notiones Dei &amp;amp; Diaboli&#039;&#039; efter wår Christeliga &#039;&#039;Religion&#039;&#039;, på det det arma folket under deße namnen ej måge blifwa bedragne och förwillade.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 5.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Jag har tilförene förmält huruledes Lapparna på den ort jag wistats hollit före, at Gud omedelbarligen låter höra sig, då åskan bulrar. Men jag har ock märkt at en del holla den, som förrättar sjelfwa actum, eller bulret för et lefwande ting och en särskild natur, &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; kallar det &#039;&#039;Thor&#039;&#039; eller &#039;&#039;Tiermes&#039;&#039;, som Lapparna eljest kalla &#039;&#039;Aijeke (Aja, Atja)&#039;&#039;, som det ock hos oß blifwit kalladt både Thor och Storfader. Hos mina Lappar har jag märkt, at de holla det för et särskildt wäsende ifrån Gud, och jemwäl sådant, som är både godt och ondt, emedan denna naturen, efter deras berättelse, blifwit af &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; stjälandes skapad i en stenklippa, utan at Jubmel skulle få weta derutaf; men sedan &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; eller Gud fick det samma weta, gick han dit, samt hämtade ut och födde op honom, Och emedan denna Thorgubbe är således den Ondas barn, men Guds fosterson (efter deras eget ordasätt), så är han både god och ond; warandes hans förnämsta och egenteliga göremål at döda och förgöra alla Troll och spökerien, som ock deras &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, hwarom framdeles skal talas, ofta af åskan blifwa rörde, hwilket han, efter deras mening, gör med sin boga, Regnbogen, som de kalla &#039;&#039;Ajanjokßa&#039;&#039;, eller Storfadrens boga. Och emedan han dermed gör människorna godt, at han utrotar deße Trollskaper, hwilket de finna sig pliktige at erkänna, hälst han ock i annor händelse, besynnerligen då han rörer deras helgedomar, kan göra dem skada, så bör han jemwäl räknas ibland deras fordna Afgudar. Men eliest har jag åter af andra Lappar fått inhämta om samma person följande händelse; at då en flicka hade i skogen satt sig wid et trä, kom den Onda och bad henne lägga torr Tjäruwed i sin Mudd, den hon hade under hufwudet: men när han denna weden itändt och hon blef warse at denne hade horn, wardt hon förskräkt och skulle fly, men slapp ej undan hans wåldsamhet, hwaraf hon blef hafwande och födde en son, som ouphörligen gret och wiste sig orolig. Gud kom och tog barnet med sig op i skyn, samt frågade hwilkom det wille wara til hjelp, anten sin Far eller Mor? Barnet swarade sig wilja hjelpa Modren och förfölja Fadren med all sin slägt, det han ock nu gör, far i luften, klyfwer berg och slår eld i trän, då de göma sig under dem, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 6.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna ock trodt på någon, som de kallat &#039;&#039;Saracka&#039;&#039;, har den nitälskande Danska Läraren &#039;&#039;Thomas von Westen&#039;&#039; för detta berättat, och jemwäl den samma beskrifwit. Det är wist, at man i somliga Lapmarker brukat det ordet &#039;&#039;Saragads&#039;&#039; för et &#039;&#039;Nomen Appellativum&#039;&#039;, i stället för &#039;&#039;Creator&#039;&#039;. I Kaitom har man andra ord på skapare och skapa, nämlipen &#039;&#039;Seunedie&#039;&#039; och &#039;&#039;Seunedet&#039;&#039; men Sarak är ej eller obekant, emedan det händt, at då man frågat dem hwilken som skapat werlden, har en del swarat Sarak. Jag har om denna person af Lapparnas mun ej kunnat få något redigt begrep. Men efter berättelserna af andra har jag funnit dem holla honom nästan som en &#039;&#039;naturam naturantem&#039;&#039;, dock särskild ifrån Gud, som werkar wid människors och andra kreaturs födelser, deras trefnad och bibehollelse, etc. och lärer altså äfwen kunna räknas ibland deras gamla Afgudar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 7.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Utom deße förenämde Gudar, som jag ej märkt dem hafwa under några bilder eller beläten tilbedit, har jag ock tid efter annan i akt tagit, at de hafwa jemwäl en hop andra &#039;&#039;genios&#039;&#039;, halfgudar eller något dylikt: wetandes jag ej huru stor ära de göra dem, eller under hwad wärde och &#039;&#039;Character&#039;&#039; de blifwa af dem holdne. Det wet jag, at en del föreställa sig sådana, som äro regerande dels i luften, dels på jorden, dels under jorden, dem de finna sig pliktige at på wist sätt hedra och wörda. Ibland hwilka jag ock kan räkna dem, som de mena ej allenast wara regerande wid hwart och et stånd och lefnadssätt, utan jemwäl wid alla tider och månader i året, o. s. w. En af detta sista slaget har jag märkt dem hafwa på &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad, som de kalla &#039;&#039;Kuowa manno:&#039;&#039; äfwen för Julhögtiden, som de kalla &#039;&#039;Jaluoherra&#039;&#039; (Julherren), samt Julaftonen, som de kalla &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; eller &#039;&#039;Druetta&#039;&#039; (Drott). Hwad &#039;&#039;Jauloherra&#039;&#039; är för en person kan jag ej wist säja, så framt de ej af en Hednisk &#039;&#039;κακοζ ηλια&#039;&#039; derunder förstå wår Frälsare. Men &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; torde wara någon af deras eller wåra fordna Drottar, som gjort dem något godt, eller ock snarare ondt, emedan man af det, som framdeles skal berättas, nogsamt ser, at han hos dem blir dyrkad, som en annan &#039;&#039;averruncus&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 8.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At de ock jämte deße hafwa werkeligen, som andra Hedningar, tilbedit Afgudabeläten, är beklagligen rönt. Ty at någon nation skulle denna tiden tibedia stockar och stenar, har iag näpligen welat tro, innan jag i denna Lule-Lapmark tid efter annan fått med egna ögon se sådana styggelser. I Jockmocks Prestegård förwaras trenne sådana beläten, tilhugne med yxa af rötter under liknelse af människor, hwilka om år 1738 blifwit tagne af en Kaitom Lapp, som inför Häradsrätten sedermera bekände, huru han med bugande och tilbedjande fallit dem til fota. Den ena kallade han &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039; och war den största. Om de andra, som woro smärre, &#039;&#039;repræsenterade&#039;&#039; hans hustru, barn eller drängar, är mig obekant. Jag har jemwäl sedermera tid efter annan flerestädes under mina resor blifwit warse sådana beläten wid deras offerlafwar, om hwilka framdeles skal talas, warandes ei annat, än rötter merendels af Björk, dem de wändt op och med yxa tiltälgt som et hufwud, utwisandes sjelfwa stommen eller stubben det öfriga af en kropp med fötterna, Deße stå antingen ständigt på sina wißa ställen, och blifwa dock årligen med offer besökte, då Lappen kommer at ligga dem så när, eller upsättas de hwart år höstetiden merendels på de rum, der de slakta sina Brun-Renar: eller äro de ock på stora berg och högder upreste, der de af en större myckenhet Lappar blifwa besökte och hedrade. Hwaraf skönjes, at af deße Afgudar måste gifwas åtskilligt slag, blifwandes en del ansedde för Landsgudar, dem wißa Lappar wid något tilfälle åt sig sjelfwa i synnerhet uprest: hafwandes jag ock förnummit, at de undertiden göra woldswerkan på hwars andras Helgedomar, hwaraf jag såg prof om wåren 1742, då en häftig fiendskap upkom emellan twänne Lappar, emedan den ena hade huggit sönder hornen och benen, som den andra hade åt sina gudar på en lafwa wid sit kojeställe uprest. Om alla förenämde Trägudar heta Storjunkare, kan jag ej försäkra; men at jag ofta under mina resor sedt dem på åtskilligt sätt gjorde, kan jag ej neka. At ock Lapparna sjelfwa kalla dem så wäl som sina Stengudar undertiden Passe&amp;lt;ref&amp;gt;Detta ordet &#039;&#039;Passe, Basse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Bisse&#039;&#039; brukas nu af Lärarena i somliga Lapmarker i stället för &#039;&#039;Sanctus&#039;&#039;. Men i sjelfwa werket hafwa Lapparna förståt dermed sina Afgudiska helgedomar. Om det är i någon slägtskap med de gamla Swenskars &#039;&#039;Buse, Bjesse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Basse&#039;&#039; (Se &#039;&#039;Rudb. Atlant. Tom. pag. 448&#039;&#039;), hwarmed de förståt den Onda sjelf, lemnas til andras bedöme.&amp;lt;/ref&amp;gt;, har jag jemwäl tagit i akt. Det är ock märkeligt, at de Trägudar jag sedt, hafwa mäst öfwer alt warit korßade, samt med blod öfwerstrukne. I Kimi Lapmark och Trinnäs berättar man, Lapparna hafwa på Fjällen dyrkat en Afgudinna uti en Trästubbe eller eljest uti et Träbeläte, som de kallat &#039;&#039;Wiros-Acka&#039;&#039;. Denna hafwa de likasom Latinerne Dianam hollit för et Skogsrå, samt henne offrat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 9.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
På den orten i Lule Lapmark, hwarest jag warit wistande, äro i synnerhet deras Stengudar mycket gängse och allmänne. Om ock deße &#039;&#039;repræsentera&#039;&#039; Storjunkaren eller någon annan, är mig jemwäl okunnigt. Men jag har ej hört dem af Lapparna annorlunda kallas, än Passe, nämligen sjelfwa ställen; men Stenarna kalla de &#039;&#039;Säite&#039;&#039;. På dem har jag just icke tagit i akt någon särdeles skapnad efter någon människa eller djur, utan de hafwa warit sådana, som naturen tyckes sjelf hafwa gjort dem; men hafwa dock merendels en sälsynt skapnad, som &#039;&#039;petrisicater&#039;&#039;, krusiga och knottriga. En del Lappar äro aldeles i den tron, at deße stenar hafwa lif och kunna gå: warandes ock undertiden flere på et ställe upreste. Gemenligen finnas de ligga wid bergsändar, wid uddar af Träsk, på Holmar, wid Forßar, eller andra helgade orter: wetandes ingen, hwilken som lagt dit dem, eller när de kommit dit: utan man har welat inbilla mig, at deße ställen blifwit dem inrymde redan i första Skapelsen, o. s. w. En stor myckenhet af sådana finnes i en del Lapmarker, ändock man har swårt före at få se dem, emedan ej gärna någon Lapp åtager sig at följa någon dit, af fruktan dem torde wederfaras något ondt: som de hafwa at beropa sig på mångfaldiga exempel, huru de blifwit angripne til lif och helsa, som deße ställen welat ohelga eller förstöra. Jag wet ock en wiß Nybyggare, som igenom det han dristade angripa och förderfwa en hop sådana stenar, berättat sig mistat sin helsa och krafter, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 10.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Deße Stenars magt plägar man wärdera efter myckenheten och antalet af dem som dyrka dem och offra wid dem, Om så händer at man öfwergifwer offra på dem, så mista de ock sin magt, kunnande sedan göra enom hwarken godt eller ondt. Och sådana magtlösa samt af sig komna gudar, har man ej swårt före at få se, emedan ingen fruktar widare för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwaruti deras magt egenteligen består, kan jag ej säja. Men at Lapparna förmoda sig både godt och ondt utaf dem, sluter jag af deras berättelser derom. En trowärdig Nybyggare, som såg huru en wiß Lapp offrade hufwudet, föttren och wingarna af en Tjäder på en bekant sten wid &#039;&#039;Sagga guoika&#039;&#039; ej långt från Gelliware, frågade honom, til hwad ända han sådant gjorde? Då Lappen skal hafwa swarat, det skulle utaf alt detta wäxa andra och nya foglar igen, dem han skulle få skjuta. Och emedan de göra löften åt deße stenar, då antingen folk eller kreatur sjukna, sluter jag at de tro dem om til at hafwa helsa och sjukdom, lif och död i sit wold. Men at de ock förmoda sig ondt utaf dem, sluter jag af en wiß Laps egen berättelse, som tilstått, at då han för några år sedan kom oförwarandes wid sin flyttning at gå för när intil en sådan &#039;&#039;Säite&#039;&#039; wid &#039;&#039;Käppowoma&#039;&#039; (et Nybygge til 3 mil norr om Gelliware), och trädde öfwer udden der stenen låg, så nära intil honom, at han kom på sjelfwa fjäten eller wägen, som stenen (&#039;&#039;si diis placet&#039;&#039;) hade längst efter landet öfwer til en udde midt emot, lofwade han, wid det han blef sådant warse, offer af Ox-Renar, Wajor, Får, Getter, etc. Men kunde likwäl dermed icke blidka honom, emedan Wargar kommo samma natt ihop med hans Renar och gjorde honom en ansenlig skada.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 11.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Wid en Sten ej långt söder ifrån Gelliware, som för detta warit Nederby-Lappars &#039;&#039;Stuor amus Passe&#039;&#039; och alrastörsta helgedom, likasom stenen på &#039;&#039;Aran oiwe&#039;&#039; warit Kaitoms Lappars, ligger en stor Järnyxa, som ingen rost skal kunna bita uppå. Samma yxa har på det sättet kommit dit, at då en Lapp i äldre tider, wid namn &#039;&#039;Patto-podnie&#039;&#039;, kommit at drabba ihop med en &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jatton&#039;&#039; (förmodeligen Bergtroll) som han märkte hafwa tilhold med sin Dotter&amp;lt;ref&amp;gt;Om detta kom han således under wädret, at emedan Lappen hade sin koja bredo wid en Myra, öfwer hwilken hans Dotter dageligen gick, blef han warse, at hennes fötter aldrig blefwo wåta, och förstod således at &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; bar henne öfwer Myran.&amp;lt;/ref&amp;gt;; men kunde ej blifwa honom öfwermägtig, har han anropat denna stenen om hjelp. Men emedan Jätten gjorde det samma, kunde ingen dera få öfwerhanden; Ty, alt hwad Lappen lofwade ut, at gifwa åt sin hjelpare, det lofwade ock Jätten. Omsider lofwade Lappen sig wilja gifwa åt Stenen den yxa som Jätten hade i sin hand, och i det samma blef han honom öfwermägtig, så at Jätten måste sätta lifwet til. Ifrån den tiden har yxan blifwit beständigt wid samma sten. Wid offrandet brukar man den seden, at man hänger henne på öfwersta hornet, hwaruti denna Stenens Afgudatjenst är skiljaktig ifrån alla de andras, som jag framdeles wil omtala. Denna yxa blef om hösten 1745 af en Kaitom-Lapp borttagen, som skal hafwa lofwat i deß ställe lägga dit hornen och benen as en Ox-Ren, det han ock förmodeligen gjort. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 12.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad en del, jemwäl i de bättre för sig komne Församlingar, hafwa för tankar om en hop Änglar, som pläga uppenbara sig för dem, wet iag ej. Men at de hafwa mycket at tala om sina Änglasyner, hwarigenom de förmena sig wara bättre och heligare folk, än de Swenske, som ej se sådant, har mig af en wiß prestman blifwit berättadt. I hans Församling har en man sagt om sig sjelf, at han en gång sedt twänne Änglar, som wiste honom en wacker grön äng, samt wid ändan en skön byggning. Och när han af deße twå blef anmodad at följa dem dit, men af en annan derifrån warnad, gåfwo de honom hwardera en kindpust, så at halfwa hufwudet swulnade och han hade en tid deraf stor wärk. Denna gången kom han på den tro, at det måste hafwa warit onda englar, i det han utlät sig i deße ord: »Nu kan jag se, at de icke äro gode.« Utan twifwel hade han ock tilförene sedt sådana; Men emedan de ej förr lärt honom känna sig, så trodde han det de woro goda och helige Änglar. Flera dylika rykten och berättelser hafwa tid efter annan kommit för mig. Och blifwa sådana uppenbarelser af dem, som hafwa någon liten kundskap om Christendomen och Änglarnas natur, holdne för Ängla uppenbarelser, men af de andra, som näpligen hört talas om Änglar, för Gudar antingen Storjunkare eller andra, som de mena undertiden uppenbara sig för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 13.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Om några Lappar holla, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 98.&amp;lt;/ref&amp;gt;, Solen i någon Gudomelig wördning, har jag wäl denna tiden ej kunnat förmärka, dock har jag träffat Lappar, som berättat sådant fordna tider hafwa warit brukeligit. Ej eller har jag funnit at de, efter &#039;&#039;Damiani à Goës&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;De &#039;&#039;Lappiæ situ &amp;amp; ejus regionis incolis&#039;&#039;, apud J. Boem. Auban. de &#039;&#039;moribus Gentium&#039;&#039; P. M. 499.&amp;lt;/ref&amp;gt; holla elden för deras Gud. At de ock, besynnerligen Jämtelands-Lappar, skulle dyrkat någon under den bekanta &#039;&#039;Herculis&#039;&#039; namn (Herkel-gud), har jag tilförene låtit mig inbilla: som jag jemwäl minnes mig hafwa sedt et &#039;&#039;Academiskt&#039;&#039; arbete de &#039;&#039;Hercule&#039;&#039; utgifwit i &#039;&#039;Upsala&#039;&#039; i förra &#039;&#039;Seculo&#039;&#039;, hwars &#039;&#039;Auctor&#039;&#039; berättar sig hafwa hört af Lapparnas mun en &#039;&#039;susurrum&#039;&#039; (så kallade man den tiden det Lapska språket) af något dylikt ord. Men det torde kan ske wara kommit af något mißhörande, at då Lappen sagt &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, kunde det uti dens öra, som warit om språket okunnig, lätteligen blifwit &#039;&#039;Herkel&#039;&#039;. Åtminstone wet man ej i de norra Lapmarker, så mycket mig bekant är, af någon sådan Gud. Om &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; har jag tilförene något utlåtit mig. Men om Lapparna hafwa fått detta ordet af de gamla Hedniska folkslag, som dyrkade &#039;&#039;Herculem&#039;&#039;, och sedan ändrat det samma uti &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, emedan sådana ombytelser äro just ej hos dem owanlige, dertil dristar jag hwarken neka eller jaka.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 14.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Huru och på hwad sätt hwar och en i synnerhet af deße främmande Gudar blifwa hos Lapparna tjente och dyrkade, kan jag ej til alla delar säja. Man lärer ock näpligen wara i stånd at utnämna några wißa reglor derwid, emedan jag är af den tankan, at sjelfwa ordningen och sättet at tjena dem lärer ej hafwa bättre sammanhang, än grunden, på hwilken deras Gudars wäsende och antal sig stöder. Icke des mindre wil jag blott upräkna de sätt och maner jag blifwit warse, samt hwad öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; derwid kunnat blifwa mer bekante.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Huru de dyrka de Gudar och Naturer, til hwilka de ej hafwa några bilder, är mig okunnigt: undantagandes hwad jag om den förr omtalte &#039;&#039;Kuowa-manno&#039;&#039;, samt &#039;&#039;Jaulo-herra&#039;&#039; och &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; kunnat få höra af Lapparne sjelfwa förtäljas. Nämligen, hwad den första angår, berättade en gammal Hustru, det hennes Föräldrar plägade en wiß tid i &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad binda hö och gräs, sådant som de hafwa i sina skor och wantar, wid hornen på deras Renar: då man sedan med ringar och annat skrammel, samt bultande på ackijorna, bad &#039;&#039;Kuowo-manno&#039;&#039; äta. Hwaraf tillika skönjes, at de höllo denna Naturen ej allenast för et lefwande kreatur, utan ock sådant, som kunde lefwa af hö, samt behöfde genom allehanda buller och gny påkallas, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 15.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At man åt den så kallade Jul-herren plägar offra små skep eller båtar, besynnerligen under något gjordt löfte, derpå har jag sedt flera prof. Deße båtar om tre qwarters eller högst en alns längd hafwa warit tilhuggne med yxa af Furuträ med master uti, samt här och der korßade och med Renblod öfwerstrukne. Sådana båtar göra de gemenligen färdige til den tiden de slakta sina offer-Renar til Jul, emedan de skola under slaktandet med blod bestrykas. De jag sedt hafwa warit högt upsatte uti stora Granar, dock ej hängande, utan liggande på några af samma Granar ihopwekne qwistar, warandes äfwen sjelfwa Granarne korsade här och der, samt et godt stycke op med blod öfwerstrukne. Deße båtar finner man ej annorstädes, än omkring de ställen, hwarest de Jultiden haft sina kojor och tilhold. Til hwilkens ära de omtalte offer-Renar slaktas är owist: men at wid deras Julkojor (eller nu mera, et godt stycke derifrån), altid finnes offerlafwar, sådana som jag framdeles wil omtala, har jag flera resor märkt: liggande på bemälte lafwar ej allenast hornen af de slaktade Renarna, utan ock alla ben af det kött, som de då äta, och som är af samma Renar tagit.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 16.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Åt &#039;&#039;Ruotta pläga&#039;&#039; de äfwen samma tid hänga Näfwer-ryfwor eller små trattar af Näfwer gjorde, op i höga trän, hwilka trän äro mäst på twänne kanter tälgde och korßade. Uti deße ryfwor lägga de et stycke af all den mat, som de äta om Julafton och Julmorgon, hwilket ej är Kött, utan gemenligen Ost och Mjölk, eller ock Fisk. Hafwa de Mjöl, så göra de en kaka om en riksdalers storlek, men en god tum tjock, den de fylla med litet Mjölk och Ost, samt steka på glöden. Samma kaka lägga de uti en af de omtalte kärillen, i hwilkens brädd twenne träspjelkar äro stukne om en half alns längd, gjorde som spador. Detta blir ophängdt bredowid kojan, hwarest det ock warder sittandes; hwilket tillika med de öfriga ryfwor, i hwilka deras öfwerlefwor blifwa förwarade, äro &#039;&#039;destinerade&#039;&#039; åt den förr omtale &#039;&#039;Ruott&#039;&#039;a, på det han, efter deras föregifwande, ej må skada deras qwinfolk på et wist sätt (&#039;&#039;ne ventrem illarum terebret seu perforet&#039;&#039;).  Schefferus talar om deße offer något annorlunda, hwilket man ock torde somligstädes brukat, men emedan en Lapp berättat mig derom, som i sin enfaldighet ej trodde at sådant skulle wara någon widskepelse, så har jag fölgt hans tal, och lemnat andras berättelser å sido.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 17.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Deras offerlafwar, som jag flera resor nämnt, göra dem den tjensten som altare, men åro gjorde af trä och stå på 3 eller 4 stolpar, ifrån 2 til 4 alnar högt ifrån jorden. Då de offra något på dem, lägga de ofwan på och omkring dem Gran- och Björkris, samt qwista trän nedantil på alla sidor der omkring. Deße hafwa de antingen wid wißa tilfällen bak för deras kojor: eller äro de upbygde på andra ställen, hwarest de hafwa sina Trägudar, hafwandes oprest Träguden antingen ofwanuppå, eller, som allmännare är, bredo wid lafwen, likasom stödde han sig mot honom. På deße lägga de Renshorn eller det öfriga som jag kommer at omtala, men på de lafwar, som stå wid Stengudarna, hafwa de mäst de offer, som wildiuren eljest kunde draga bort.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De förnämligaste offren, som de på eller bredowid deße lafwar lägga och tilägna sina Gudar, äro gemenligen hornen och benen af sina Renar, hälst de Brun-Renar, som han slaktar Mathsmäßotiden om hösten. Deße offra de både på Sten- och Trägudar. Utan twifwel lära de hafwa någon wiß skildnad, då de skola offra åt åtskilliga Gudar, som mig är obekant, men så mycket jag kunnat inhämta, tjena de sina Stengudar, då de äro dem så nära: men eljest de af trä, dem de antingen göra nya, eller ock besöka de dem på de ställen hwarest de förrut oprest dem. De, som hafwa Trumma, säjas rådfråga sig med henne wid många tilfällen då de, samt hwad de på åtskilliga Gudar skola offra o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 18.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom de offer, til hwilka Lapparna årligen finna sig förpliktade, har jag funnit, at de offer, som han gör för nöds skull och under något löfte, falla honom undertiden något kostsammare. Ty, om folk eller deras kreatur blifwa sjuke och wantrifwas, eller ock om eljest något widrigt möter dem, få göra de löfte åt en wiß Gud (den de antingen sjelfwa hafwa bästa förtroende til, eller den deras Trumma pekar uppå), eller ock åt flere tillika at offra det eller det, om de winna sin önskan och undwika det onda. Det som de i ringare mål, til exempel om en ren sjuknar eller wantriswes, lofwa, plägar ej gerna sträcka sig längre, än til horn och ben af Renar. Til exempel, när en ren sjuknar, så gör Lappen löfte, at om han kommer sig före igen och lefwer, wil han en wiß tid slakta honom, samt ej hugga sönder eller låta förkomma något ben, utan altsammans förwara åt den Guden, som han gör löfte åt, och som han menar skal kunna hjelpa sig. Hwad Lappen sålunda lofwar, holler han troligen, och då han slaktar en sådan Ren, hugger han icke et ben sönder, utan delar honom led ifrån led, samt förwarar benen. Om en hund råkar draga bort något deraf, så måste han sätta sit lif til, och man offrar et af hans ben i stället. Man plägar ock undertiden så wäl wid deße som andra tilfällen smörja deße Gudar, dem de hafwa under några bilder opreste, med blodet och fetman af den Ren som slaktas, samt äfwen, som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; berättar, låta et stycke af hjertat och lungan följa med offren, dem de hänga i trän: jämwäl binda hwita och röda etc. trådar om hornen på den Ren, som slaktas för et märke åt hwilken Gud han blir förärd. Men om de, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse, med en hwit trå betekna Solen, en röd Storjunkaren, en swart åt de döda, kan wäl wara sant, ändock jag ej wist wet säja derom. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 19.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Men är det i något wigtigare ärende, som Lappen finner sig föranlåten at göra löfte, så kommer det ock undertiden an på andra kreatur, som Bockar, Getter, Får, samt Kattor och Hönstuppar, dem han köper och skaffar sig från Landsbygden, ehwad de må kosta, sedan han en gång lofwat dem. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwad Stengudarna, eller de så kallade &#039;&#039;Säite&#039;&#039; i synnerhet widkommer, så tyckas de af Lapparna blifwa holdne i långt större helighet, än de af trä. Man plägar omkring somliga stänga gärdesgårdar, ibland tämligen widt omkring. Om någon skiuter Ickornar, foglar eller andra diur innom samma gårdar, det är innom stenens rå, så måste han taga fötterna, hufwuden med wingarna och offra på stenen, men det öfriga beholler han sjelf. Man brukar på somliga ställen hwart år lyfta op stenarna och lägga fristkt Granris under och omkring dem, hwilket Lappen gör med blottadt hufwud och krypande på fyra fötter, äfwen som då han eljest går at offra: då han jämwäl af stenens tyngd eller lätthet kan sluta om han är ogunstig eller gunstig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Utom Renshornen och annat offer, som omtalt är, hwaraf på många ställen finnes en otrolig myckenhet, som Ättebackar samlade, ses ock undertiden omkring sådana ställen en ansenlig hop Näfwer-ryfwor fulla med matsaker och smorning. Ty, likasom Fjäll-Lappar och de som hafwa Renar offra gemenligen horn och ben, samt öfwerstryka sina Gudar med Renblod, så hafwa ock Fiskare-Lappar sina heliga stenar, Råd och wårdnader wid sina sjöar, dem de kalla &#039;&#039;Saiwo&#039;&#039;, hwilka Gudar de, utom andra föräringar, som oftast smörja med fiskflott: hwaraf, efter deras tro, skal förorsakas, at uti bemälte sjöar merendels är fetare fiskslag, än uti andra. Ju tididigare de smörja sina stenar, ju mera och fetare fisk förmena de sig få. Ehuru Fiskare-Lappar kunna således hafwa sina egna särskildt stenar ifrån de andras, så finner man dock sällan någon sten eller &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, som ej af bägge blir tjent, så framt de annars ligga så til at bägge nå dem. De Lappar, som hafwa Renar och fiska tillika, göra ock bägge delar, nämligen offra horn och ben, samt tillika smörja och rykta dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 20.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Hwad angår de öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; och maner förr, under och efter sjelfwa ofrandet, så är wäl sådant til en del skiljaktigt hos Fjäll- och Fiskare-Lappar, men kommer dock merendels på et ut. Bägge gå de til och ifrån ofrandet icke genom den rätta kojedören, utan genom en helig dör, som är en liten öpning bak på kojan, genom hwilken ock Fjäll-Lappen bär mäst altid in sit kött, åtminstone af sina offer-Renar, och Fiskare-Lappen sin fisk, besynnerligen då han fiskar uti de helige sjöarna. Genom samma dör får aldrig något qwinfolk gå, som ej eller öfwer hans fjät, då han går at offra eller fiska, Fiskare-Lappen får aldrig hafwa något qwinfolk med sig til hjelp, utan måste förse sig med folk annorstades ifrån, då han wil draga not i samma sjöar, om han ej har sjelf tilräckelig manshjelp: som ock aldrig något qwinfolk får på långt holl komma in til de ställen, hwarest deße helgade stenar äro upreste, ej eller fara omkring dem, så at om de wid sin flyttning ifrån Fjällen gått på höger om dem, så måste de wid deras flyttning tilbaka gå på samma sida, fast det woro tio mil til krok, emedan det eljest skal komma an ej allenast på helsan utan ock lifwet. Så tilstädja de ej eller en del andra saker komma at föras omkring deße orter: hwaraf jag år 1733 såg ögonskenligit prof, då en wiß Lapp wägrade mig en takhud til låns på min &#039;&#039;pagage&#039;&#039;-ackia, föregifwande at hon, efter den kosa jag föresatt mig, skulle komma at färdas omkring et passe, hwaraf han sig en stor olycka förmodade. Lade ock til, at der hon warit ny, hade det ej haft stort på sig, men emedan han henne länge brukat, wore det fara wid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 21.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Då Fjäll-Lappen går bort at offra, så måste hans hundar sättas i band. Slipper någon hund lös och kommer at gå öfwer hans fjät, så skola odjuren straxt komma ihop med hans Renare och om inga odjur äro å färde, skola hans hundar i deras ställe bita, sarga och döda boskapen, Fiskare-Lappen sätter ock sammaledes sina hundar i band, då han går at offra eller fiska i de helgade sjöarna. Då deße draga not i samma sjöar, få de aldrig nämna GUD. Den fisk de få måste de antingen wid samma sjö rensa och göra op, eller, om de bära honom hem oopgjord, låta honom komma in genom bakdören. Benen gifwa de icke sina hundar, innan de förrut lagt dem i kalt watn, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 22.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Det ömkeligaste är at se då Lappen (både Fjäll- och Fiskare-Lapp) går at offra. Ty, då han kommer så när, at han ser rummet hwarest Guden bor, så tager han af sig mößan samt begynner buga och bucka sig, och då han kommer närmare intil, börjar han krypa på fyra fötter intil des han kommer intil stenen, hwarest han lemnar sina offer. Om han brukar derwid något tal eller andra &#039;&#039;complementer&#039;&#039; är mig okunnigt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Et besynnerligit offer är det som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; nämner, och som jag äfwen tyckes hafwa funnit några spor til denna tiden, nämligen at man undertiden gör Afgudabeläten, dem man straxt efter offrandet tillika med offren gräfwer ned i jorden&amp;lt;ref&amp;gt;Hwar wid dock &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; (pag. 111) litet mißtagit sig; ty under det han &#039;&#039;verterade Spirri Nilses&#039;&#039; ord: den de sedan tillika med benen i jorden nedergrafwa, uti hwilka synes wara någon twetydighet, och owist, om particula den skal swara emot stenen eller Afguden, har &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; gifwit Latin derpå: &#039;&#039;postremo rangiferum una sum offibus defodiunt in terra; &#039;&#039; der likwäl &#039;&#039;Auctoris&#039;&#039; mening lärer förmodeligen wara: den de, nämligen Afguden, sedan tillika med benen etc.; åtminstone är det nu obrukeligt at Lappen offrar åt sina Gudar någon hel Ren.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har funnit allehanda beläten och bilder (äfwen under liknelse af Renar) jämte åtskillig slags offer i marken nedgräfde och öfwerhölgde. Jag har ock sedt dem gräfne blott under snön, samt hölgde med trän och ris, förmodeligen emedan de antingen för is eller sten ej sluppit ned med dem i sjelfwa marken. Det synes som skulle sådana offer wara &#039;&#039;déstinerade&#039;&#039; åt dem, som äro rådande under jorden, lika som de lägga på marken och hänga op i trän åt dem som äro på jorden och i luften regerande.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En omständighet mins jag mig än hafwa hört wid offrandet, nämligen at då Lappen går til och från offrandet, får han ej ens tala, då någon kunde möta eller eljest råka honom. Detta har jag ej sjelf sedt, men holler det så mycket troligare, som jag märkt huru en del Fiskare-Lappar, under det de äro på sina fisk-fängen, ei wilja tala; och om man kommer oförwarandes på dem, så fly de, som wildjur, undan, at de må slippa uplåta munnen. &amp;lt;ref&amp;gt;Det berättas, at i Lule-Lapmark har för 30 år sedan sig tildragit, at enär Pesten ibland Rendjuren begynt gå i swang, hwarigenom en stor myckenhet af dem bortdödt, hafwer en Lapman trägit och med all uptänkelig flit flera resor om dagen infunnit sig hos sin och grannarnes Afgud, som de hade i skogen, i mening at han skulle hjelpa honom. Men enär ingen bot derå fölgde, förelade denne Lapman sin Afgud en wiß tid med utlåtande, at om han wille blifwa ärad och dyrkad för en Gud, så skulle han åtminstone innom samma tid stilla sjukdomen; Men i annor händelse blifwa förbränd och aldeles utrotad såsom en bedragare. Den förelagde tiden gick til ända, och Rendjurs störtningen påstod lika fult. Lapmannen lät fördenskul sit gjorde slut gå i werkställighet medelst en stor stockelds görande ikring och ofwanpå Afguden, hwilken så mycket förr blef förderfwad, som hela Bylaget i många tider den samma med åtskillige feta saker smort, och således hade elden med honom en större kraft, än uti annor osmord sten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Just då detta påstod, blef Lapmannens förfarande hos Byamännen bekant, hwilka derföre mangrant sig på platsen instälte, och i fult upsåt wille dräpa uphofsmannen, samt honom, såsom försoning hos Gudarna, låta förbränna. Men han gaf deremot tilkänna, huru ofta och trägit, som han denne Guden på sina knän och med bart hufwud troligen tilbedit och om hjelp anmodat, samt ändteligen honom en wiß dag förelagt, at stilla fänads störtningen med tilsäjelse och hot, som förmält är. Och emedan han ingen hjelp åstad komma kunnat, ty har han honom med allan rätt såsom en bedragare förbrändt, jämte förmodan: at om han warit den rätta Guden, som gjort himmel och jord med alt hwad deruti finnes, så hade han wäl kunnat borttaga sjukdomen och altid friat sig för elds förtäring, hwarmed the uti ondska församlade Lapmän blefwo stillade, samt låto sig åtnöja med hwad fom skedt war.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 23.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna, utom deras Afguderi, hafwa jämwäl namn före at wara starke i hwarjehanda Truldoms konster, är en sak, som är så allmänt bekant, at nästan ingen, som hört detta folket nämnas, ju hollit Lapp och Trollkarl för &#039;&#039;Synonyma&#039;&#039;, eller et och samma ord. At ju mycken widskepelse fins hos detta folket kan jag ei neka; men tror dock at ryktet gjort deras konst til många delar större, än hon är. At all widskepelse fordomdags kommit ifrån Norden, har warit en gammal sägn, hwilket &#039;&#039;Herodotus&#039;&#039; skal hafwa gifwit de gamla Skribenter anledning at tro, som sagt at &#039;&#039;Skytherna&#039;&#039;, från hwilka en hop helgedomar sig utspridt kring hela werlden, hafwa fått de samma ifrån &#039;&#039;Hyperboreis&#039;&#039; etc. &amp;lt;ref&amp;gt;Conf. Plin. Hist. Nar. L. IV. c. 12.&amp;lt;/ref&amp;gt; At förtiga hwad en del Utlänningar weta förtalja om oß i Swerige, så är det bekant, at få af den gemena hopen i de södre &#039;&#039;Provincier&#039;&#039; äro, som ju tro, at man i Norrland är i alla Truldoms konster mycket öfwad. I deße länder, hwarest sådana konster äro mindre bekante än nästan på någon annan ort, har man samma tanka om Lapparna. Då jag kom til Ume-Lapmark hördes ej af sådant, utan man hölt före, at man i Lule-Lapmark sådant brukade. Deße sköto åter skulden på Finnarna, o, s. w. Dock hwad jag hos deße af något wärde i dy mål hört och funnit, skal kort blifwa berättadt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 24.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Uti Gelliware Församling, hwarest man kan räkna af Lappar til hundrade matlag, dem jag allesamman wäl känner, har jag ej öfwer par personer fått namn uppå, som blifwit holdne för sådana at de kunnat i detta målet något göra, Jag talar ej om dem, som brukat allehanda skrock och widskepelser, emedan sådant sker snart allmänt, utan blott om dem, som ibland Lapparna blifwit holdne för Trollkarlar, och som kunnat genom Truldom göra sin nästa något godt eller ondt. I hwad mål de kunnat göra godt har jag förr til en del nämt, och består förnämligast deruti, at de förmenas med någon läsning och andra medel kunna hjelpa någon til helsan. De blifwa altså af dem, som äro i nöd, besökte, hwilka tilstå, at deras hjelpmedel ibland hulpit, och ibland ej. Äfwen holla de det för en god Truldom, at de kunna göra igen hwad stulit är. Men ibland de många stölder, som skedt sedan jag kommit dit, har jag ej ännu hört någon enda på det sättet hafwa fått igen sit, ej eller kan någon påminna sig sådant hafwa skedt, Så hafwa de ock wißa läsningar emot Spökerien (&#039;&#039;æpparlockus&#039;&#039;), hwilka dock jämwäl brukas af dem, som ej äro Trollkarlar; men deße måste de hafwa lärdt af sina grannar, emedan man uti sådana läsningar undertiden fått höra klara Skriftenes språk ur Davids Psalmer och andra böcker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 25.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad den Truldomen beträffar, med hwilken man plägar tilfoga någon ondt, som är at sända skott på honom och hans kreatur, med mera sådant, så har jag ej hört någon berättelse, som jag kan säja om sådant kunna aldeles öfwertyga mig. At de undertiden hotas at göra hwarandra ondt, som dock är en ilslughet hos dem, deraf kan man ingen ting sluta, så länge man ej rönt at deras hot haft någon werkan. At man undertiden hört dem joicka och siunga några onda önskningar, som jag märkt ej wara olika &#039;&#039;Busræ&#039;&#039; önskningar i &#039;&#039;Herröds&#039;&#039; och &#039;&#039;Bosa Saga&#039;&#039;. Det kan ej eller göra något til saken: emedan man har exempel på dem, som hotat förtrolla den andra, och jämwäl med de wanliga Truldoms &#039;&#039;Formulairen&#039;&#039; önskat ondt öfwer honom, hans hus och egendom; dock dermed ej det ringaste uträttat. Den enda berättelse, som warit uti förenämde Församling af någon trowärdighet, skal hafwa til-dragit sig 1741 om hösten, at då en wiß Lapp-hustru, som begärat af deß Far sin afledne Moders kläder, men fick icke, hotades göra honom skada, blefwo dagen derpå några och 30 Renar för honom förskingrade. Detta är alt hwad jag hört i dylika mål ibland det folk, som hafwa namn före at wara de alrawildaste. Sådana Trollpackor förmenas hos Lapparna hafwa lärdt konsten af de Swenske, emedan de til en del mäst warit någon tid wistandes på landet. Warandes ock beklageligit, at man wet Nybygare, som blifwit hitsände ifrån Wermeland och andra södre orter, hafwa gjort sådana konster, som satt alla Lapmarkens Inbyggare i förundran.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 26.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Jag nekar ej, at Truldom kan brukas så wäl ibland Lapparna som andra folkslag, och mäst hos dem, som minst weta; emedan jag wäl wet hwad den onda Anden uti och genom otrones barn kan uträtta, och dristar för ingen del at draga de exempel och berättelser i twifwelsmål, som af så lärde, förnuftige och hederlige Män blifwit rönte&amp;lt;ref&amp;gt;Hwaribland jag ock kan räkna hwad en wiß prestman i en annan Lapmark för mig berättat, om hvilkens trovärdighet jag ei må twifla, nämligen at de genom Truldom pläga skada och döda hwars andras Renar, samt at de undertiden upmana hwarandra dertil, då den, som är swagare i konsten, ei får taga sådant illa op, om han blir wunnen, utan plägar hälre utlåta sig i dylika ord: »Nu min Bror, aldrig tänkte jag du hade warit så stark i konsten,« etc.&amp;lt;/ref&amp;gt; som hos Schefferum och andra berättes. Men jag har den tron, at den Högste ej någonsin tilstadt eller tilstäder, at deße konster blifwa så allmänt brukade, som man föregifwit. Ty, det är för mig obegripeligit, huru någon nation kunde blifwa beståndandes, hos hwilken et så grufweligit Trolleri föröfwes, som man för detta berättat om Lapparna. Hos deße har jag wäl märkt så många trätor och twistigheter, som hos annat folk. Med Truldom höres ganska sällan at de skada hwarandra, men wäl antingen medelst lag och rätt, eller hugg och slag. Om samma konster blifwit nu i de fläste Lapmarker mindre öfwade än förr, sedan man märkt, at de största Trolkarlar warit gemenligen de största stackare, är mycket troligit. Men det är wist, at de äro ganska få, som lägga sig deruppå: och då de samme något besynnerligit uträtta, så är det ibland dem så sälsamt och underliga, som hos oß. Och emedan jag således har orsak at tro, det en stor del, som blifwit talt om Lapparnas Truldom, warit blott grundadt på gemene mans lösa rykten och berättelser, så holler jag det för &#039;&#039;injurieust&#039;&#039; emot sjelfwa nationen at tilwita dem en sådan last, för hwilken en och an-nan ibland dem kan wara häftad, och til hwilken de gemensamt draga en sådan leda, som någon af oß. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 27.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; skrifwer&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 144. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt; om Trollknutarna, genom hwilkas oplosande de sjöfarande kunna få så starkt wäder och wind de wilja: &#039;&#039;Hippotades, qui dat pro munere ventos, Curvet ut impulsos utilis aura sinus. (Ovid)&#039;&#039; eller om et stags djeflar, som Lappen förwarar i en pung, ur hwilken han dageligen utsläpper en, och kallas &#039;&#039;Gan&#039;&#039;, hwilken skadar folk och boskap samt sönderbråkar hällar; eller om &#039;&#039;Tyre&#039;&#039;; eller at de med sin Truldom kunna komma skeppen på hafwet i deras häftigaste lopp at twär stadna och blifwa för alt wäder orörlige, samt mycket annat, som af gemene man kringföres, sådant är denna tiden ohördt på de orter jag warit i Lapmarken wistande. &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039;, som om alla deße saker ej fant något &#039;&#039;hodiernos&#039;&#039; &#039;&#039;Scriptores&#039;&#039;, af hwilkas Skrifter och berättelser han sig eljest betjente, mente sådant härröra deraf, at deße ej warit wid sjösidan wistande, utan woro &#039;&#039;homines mediterranei&#039;&#039;. Men om sådana saker blifwit den tiden bedrefne af Lapparna i Norrige och Wästersjön, emedan Norrske Skribenter i synnerhet &#039;&#039;citeras&#039;&#039;, så hade det i Pite- och Torne-Lapmarker ej kunnat wara obekant.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 28.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
En annan sak är det med detta folkets nästan kring hela werlden bekanta Spåtrummor (&#039;&#039;Gobdas&#039;&#039;), dem jag wäl ei ännu fått se i Lapmarken, men måste dock tilstå, at de på somlige orter torde ej ännu aldeles wara komne ur bruk, eller förglömde, ändock man för de skarpa &#039;&#039;inquisitioner&#039;&#039;, som derwid blifwit gjorde, ej widare, än i löndom dermed omgår. De som sådant bruka, göra det i sådan tysthet, at näpligen deras eget folk få weta derutaf, emedan de weta det kommer på lifwet an, och at de af andra, som sådana ej bruka, lätteligen kunde blifwa angifne. Och detta är orsaken, hwarföre ei eller någon dristar sig at dem och de &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039;, man derwid brukat, redigt beskrifwa. Jag kan således ej med någon trygghet härom yttra mig widare, än hwad jag af allmänna rykten fått förnimma, nämligen, at de bruka dem för orakel, i det de, i anseende til de figurer deruppå äro målade, förmena sig kunna få weta hwad som tildrager sig på fjärran orter, om deras Björn- och djurjagter skola wäl lyckas, hwaraf wiße sjukdomar äro timade, och huru de kunna botas&amp;lt;ref&amp;gt;I detta målet wet jag exempel på en wiß Lapp i Nederbyn, som fastnade för en tid tilbaka i en swår sjukdom, och rådfrågade sig fördenskul med sin Trumma. Och emedan under &#039;&#039;operationen&#039;&#039; lotten föll på en af hans bästa Renar, lät han straxt slagta honom, i mening och hopp at få på det sättet sjelf lefwa. Men det liste ej, emedan han måste straxt derpå i egen person sjelf dö.&amp;lt;/ref&amp;gt; på hwad sätt och med hwilka offer de wißa tider kunna bäst behaga sina afgudar o. s. w. Ty emedan de hafwa i alla sådana händelser wißa och särskildta märken målade på Trumman, inbilla de sig få säker och tilförlitelig kundskap om alt, sedan deras ringknippa under wißa sånger och slag på Trumman medelst en hammare, som är gjord as Renshorn, på et wist märke eller figur stadnat. Detta skulle jag anse för et gyckelspel eller en blott widskepelse utan effect och werkan, om icke Lappens beswimande, som med så många säkra och ofelbara witnens besannande blifwit rönt, tyktes hafwa något besynnerligit med sig, efter man säger at han under sit slående och sjungande faller ned som wore han död på jorden, och wid upwaknandet wet berätta hwad på fjärran orter skedt och annat, som han begärt få weta. Men detta händer ej androm, än dem, som hafwa namn före at wara Trollkarlar och äro således med den Onda Anden i en närmare bekantskap och förbindelse. Ty, de andre, som bruka deße &#039;&#039;instrumenter&#039;&#039;, hafwa dem blott som medel at få weta något hemligit&amp;lt;ref&amp;gt; Det säjes at för 40 år sedan, skal det tildragit sig i Lule-Lapmark, under påstående upbörds stämning, at en Lapman om en aftonstund kommit til Lapfogden, och sig beklagat, huruledes en af des grannar, som han ock namngifwit, för honom bortstulit något Silfwer, men hade dock dertil intet laga bewis. Fogden lät fördenskul följande dagen sammankalla de Lapmän af bylaget som wore wid marknadsplatsen, och bestodo af 10 eller 12, samt anstälde ransakning på följanjande sätt:&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Fogden lät ställa et bord ut på marken, och Lapmännen rundt deromkring, förkunnande derpå, at han om den angifne stölden ransaka skulle, och satte &#039;&#039;Compassen&#039;&#039; midt på bordet, hwilken han kallade sin Spåtrumma, och gaf de närwarande tilkänna at sedan han trillat &#039;&#039;Compass&#039;&#039;skifwan ikring, skulle det derpå utsatte teknet, som bestod af en fogelfjäder, stadna gent emot Tjufwen. Så snart skifwan stannade, och teknet wiste, efter fogdens förut gjorde tilställning, midt på den angifne Lappen, begjärte han få sjelf å nyo trilla om skifwan, både andra och 3die gången; men bägge gångarne hade teknet ock en lika utvisning, hvilket icke allenast uträttade så mycket, at Tjufwen tilstod sin utöfwade stöld, utan ock infant sig natten derpå hos Fogden med begäran, at få köpa des Trumma, som han förmärkt wara långt starkare än hans. For Compassen böd han ock ansenlig betalning.&amp;lt;/ref&amp;gt;: hwilket förekommer mig som wåra Kast-böcker eller Lyckohjul, som wäl äro af förståndigt folk för ro skull gjorde, men ofta af de enfaldige til widskepelse brukas. Den som åstundar utförligare sammanhang häruppå, finner sådant hos &#039;&#039;Schefferum&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. Cap. IX.&amp;lt;/ref&amp;gt;, emedan jag, som ej ens fått se dem, dristar ej eller widare beskrifwa dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 29.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
I somlige Lapmarker har man wetat berätta om den konsten at göra det den andra måste löpa Warg, ändock sådant på de andra och mäste ställen är ohördt. För några år tilbaka berättade en Lapp uti en wiß Församling för sin Själesörjare, at då han skulle taga skinnet af en Warg, fann han under huden et Tenbälte samt pung och knifslidor. En annan berättade för många år, äfwen för Häradshöfdingen i orten, at en wiß man kommit och bedt honom om förlåtelse, at han året tilförene, såsom Warg, dräpte tre Renar för honom, det ock denne sig påminte. Jag wet, at en sådan sak holles ibland de lärde &#039;&#039;inter paradoxa&#039;&#039;. Jag har sådant ej sedt. Men är det sant, så lärer det wara den Ondas gäckeri, hwarmed han bjuder til at apa efter Skaparens underwerk på &#039;&#039;Nebucadnezar&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 30.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Af gammalt hafwa Lapparna brukat åtskillige widskepelser med sina döda. At de undertiden offrat några år Renar til deras åminnelse, blir äfwen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 317.&amp;lt;/ref&amp;gt; förmält, som berättar&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 117.&amp;lt;/ref&amp;gt; dem holla sina döde såsom &#039;&#039;Deos minores gentium&#039;&#039;, och således offra deße &#039;&#039;manibus&#039;&#039; såsom sina andra Gudar. De döda, eller deras manes, berättar han kallas hos Lapparna &#039;&#039;Sitte&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt; Hwilket lärer komma af en orätt version af de orden &#039;&#039;maite verro jabmike sitte&#039;&#039;. Ty da man gifwit deruppå et sådant Latin, &#039;&#039;quodnam sacrificium poscitis manes? &#039;&#039; så kunde det synas som woro sitte och &#039;&#039;manes&#039;&#039; swarande emot hwarandra. Hade &#039;&#039;Anonymus&#039;&#039; skrifwit: &#039;&#039;Quodnam sacrificium, manes, poicitis? &#039;&#039; så hade &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; förmodeligen ej misstagit sig, ehuru det dock eljest synes antingen wara mindre &#039;&#039;accurat verteradt&#039;&#039;, eller de Lapske orden orätt utförde.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har ej annat ord hört uppå de döda, än &#039;&#039;Jabmig&#039;&#039; eller &#039;&#039;æppar&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Undantagande &#039;&#039;rauke&#039;&#039; det de bruka likasom wi det ordet salig om de döda, Til exempel &#039;&#039;attjam rauke&#039;&#039;, min salige fader.&amp;lt;/ref&amp;gt;, (så kalla de barnen, som dödt utan döpelse), och Lapparna hafwa jemwäl tilståt det man undertiden en lång tid brukat offra åt dem. At de eljest haft sälsamma tankar om dem, har jag märkt dels derutaf, at när de swept dem, hafwa de sedt noga efter om swepningen wälbetäkt hela kroppen, föregifwande at själen, om kroppen ej wore wäl omswept, skulle slippa bort, dels emedan de på somliga ställen brukat lägga tobak, yxa, några torra stickor samt eldsaker, etc. uti Likkistan, I Åsele Lapmark blef man för en tid sedan warse sådana saker, då man wid Kyrkan af en händelse komat byta om Likkista. I Kaitom har det warit brukeligit, at när den dödas slägtingar eller goda wänner farit förbi de ställen, på hwilka de haft sina Lik obegrafna, hafwa de kastat åt dem et stycke tobak. För en gammal widskepelse kan det ock räknas, at de somligstädes pläga nedergrafwa med Liket de kläder, i hwilka någon blifwit död, samt merendels förtära den Renen wid grafölet, med hwilken den döde blifwit förd til grafwen, som ock sedermera des ben i jorden begrafwa.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hurudan tanka de eljest haft om sina döda har jag kunnat sluta af en wiß Laps utlåtelse öfwer en man som dödde i sin bästa ålder. Gud hade ej, sade han, så snart tagit en sådan man til sig, om han honom ej behöft och haft arbete, at sätta honom göra. Det är ock wist, at aldrig sättes den Ren för oket mera, som dragit en död til grafwa. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 31.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At de jemwäl på många ställen bruka allehanda skrock med djur- och fiskefången, utom de Afgudiske konster jag tilförene nämnt, har man tid efter annan försport. En trowärdig Bonde på Landsbygden berättade, at då han för en tid tilbaka hade en Lapp i sällskap då han wille skjuta en Björn, blef han, sedan de fått djuret, tillika med de andre följeslagare af samma Lapp warnad at ej smörja sina skor med denna Björnens ister, med föregifwande, at der han det gjorde, skulle en Björn taga lifwet af honom. Deße, som ej wille tro Lappen, gjorde twärt emot hans förmaning. Hwarpå hände, at samma Lapp året derefter, under det han gick wall, måste ej allenast för en Björn sätta lifwet til, utan ock blifwa af honom i grund opäten. Om detta är sant, hwilket dock samma Bonde betygade, måste det utan twifwel hafwa härkommit af någon djefwulsk förpliktelse, den han sig tilförene underkastat. Eljest kan jag ej dertil gifwa skäl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 32.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Iöfrigit är det wist, at detta folket, hälst wid Björnjagter, bruka många &#039;&#039;Ceremomer&#039;&#039;, om hwilka hwarest de tagit dem, antingen af sina grannar, eller sjelfwa updiktat dem, är owist. Man wil ej nämna om Spåtrumman, af hwilken de betjent sig at få weta om deras jagt skulle lyckas eller ej, emedan derom något tilförene är nämnt, utan de hafwa derwid wißa joikningar och sånger, dem de bruka dels då de dräpit Björnen och under det de föra honom hem, dels då de komma fram, samt äta op honom, etc. hwilka wisor äro af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; til en del beskrefna&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 233. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt;, ändock man tror, at deße wisor äro i Lapmarkerne något &#039;&#039;variable&#039;&#039;. Då de draga honom utur sit bo eller hide, pläga de piska honom med ris, och den som är baneman slår gemenligen en Mäßings nagla uti sin byßa, eller hänger han något sådant märke på sin hals, det han bär en lång tid antingen som et heders tekn at han giort en så berömlig gerning, eller af någon widskepelse, kan jag ej wist säja. Besynnerligit är det, at de uti sina wisor ibland annat aflägga sin tacksäjelse hos honom, at han låtit dem dräpa sig och ej gjort dem skada: samt at deras hustrur måste wid hemkomsten tugga Albark och spotta dem i ansigtet, sjunga segersånger, samt skynda sig ut genom den rätta dören, under det de komma sjelfwe in genom heligdören. Björnen koka de på somliga ställen op merendels på en gång, och byta sedan köttet; men hufwudet koka de helt och hollet, samt förwara wäl hufwudskålen och benen, som skola begrafwas, och om en hund drager bort något ben, så måste han sätta sit ben i stället, lika som förr är talt om offren. En del tilstädja ej sina hustrur och barn äta af köttet. Somlige tillåta sina hustrur at äta deraf, åtminstone wißa delar, men det skal ske genom en Mäßingsring, den de sätta för munnen. Somligstädes plägar man gräfwa ned ej allenast, som förr mäldt är, hufwudskålen och benen, utan jemwäl et par skidor, hyfwel, knif, et stycke Mäßing, etc. hwarmed han utan twifwel skal hjelpa sig fram i den andra werlden. Ömkeligit, at deße människor wilja änteligen tro det Björnen skal upstå och lefwa efter döden, när de likwäl äro sjelfwe nog twifwelaktige om deras egen upståndelse, ändock de undertiden säja sig tro, at de efter döden skola lefwa, eller, efter deras ordasätt, wandra i den andra werlden. Hwad öfrigit härwid wore at berätta, och som af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; på anförde ställe blifwit widlyftigare omtalt, går jag för kortheten skul förbi. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 33.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Så har det ej eller hos Lapparna varit obrukeligit at lämpa både Guds dyra ord och jemwäl wåra Christeliga helgedomar til sina widskepelser. Jag har tilförene något nämnt om deras läsningar, som til en stor del befinnas wara tagne ur Guds heliga Ord, men genom deßas widskepliga bruk skändeligen mißbrukade. Jag wille tro, at de tagit de maneren til at korßa sina Afgudabeläten, etc. af bilderna, som de sedt uti wåra Swenska Kyrkor, som jag ock har hollit före, at de Fartyg de pläga hänga op i trän, äro efterdömen af de Skepp, som man plägar hänga op i somliga Kyrkor på landsbygden och jemwäl i Lapmarken, ändock jag finner &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; hafwa andra tankar derom&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 119.&amp;lt;/ref&amp;gt;. I Jockmocks Kyrka war för en tid mycket i bruk, at man hemligen bar in en hop byltor och slarfwor af allehanda slag, dem de stoppat under wäggarna och i holen wid Kyrkogolfwet. Men sedan deras Capellan lät söka op alla deße gömslor och för deras ögon offenteligen bränna op dem, har man ej hört widare deraf. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 34.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom hittils omtalte Lapparnas Afgudar och widskepelser, kunde man ännu upräkna en hop af mindre wärde, der ej detta gjorde tilfyllest at wisa, det tilståndet i somliga Lapmarken är ännu nog beklageligit. Man kan ej eller neka, at de ju uti alt detta äro, som i tungomål, seder och opförande, fins emellan olika och skiljaktige: och jag har märkt at de nu mera, sedan Guds hel. Ord begynt wisa sin werkan ibland dem, mycket kommit i oordning med sina konster, hwaraf är skedt, at man nu har swårare före at komma under wädret med sjelfwa sammanhanget af deras Afgudatjenster, än fordomdags. De som ännu lefwa i sit mörker kunna ej bewekas at rätt beskrifwa sina konster, eller drista de det göra. Och de, som fått smak af Christendomen, blyas merendels wid at tala om sådant; hwaraf händt, at då jag fått se ögonskenliga märken til något dylikt, hafwa deße sökt ej allenast at förtiga det, utan ock al wända det til andra ändamål. Jag har just ej eller warit så mycket angelägen at utspana deras werk, efter jag sedt man kunde ingen nyttig sanning upfinna, om man än wiste et noga sammanhang på hela deras Afgudatjenst, ej eller någon nytta dermed skaffa, emedan det fast nödigare är, at häfwa otron och mörkret ur deras hjertan och sinnen, då det öfriga lärer af sig sjelft, med Guds hjelp, småningom förswinna, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 35.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Imedlertid får man mer än ofta förundra sig, då man hörer en del af detta folket så redigt och förnuftigt tala och utlåta sig om alt annat, men i sin Afgudatjenst bära sig så oförnuftigt åt. Hwaraf man har tilfälle at utröna huru djupa rötter en wedertagen widskepelse och wane kunna hafwa i en människas hjerta. Och, emedan jag sedt Nybyggare, som warit så wäl för sig komne, at de läst i bok, samt haft både Bibel och andra andeliga böcker, men genom omgänget med Lapparna blifwit bögde til en hop af de upräknade widskepelser, dem de brukat utan eftertanka och blott af en wana samt naturlig räddhoga för landsens helgedomar, har jag haft tilfälle at göra öfwer detta folket den anmärkning, at det lärer både falla swårt och gå långsamt til, innan man får alla deras widskepelser ifrån dem. Imedlertid är på de fläste ställen en god begynnelse gjord, och i anseende til Guds heliga Ords dageliga tilwäxt och förökelse i denna werldenes del, har man at trösta sig dermed, at ändock sådant för människom är omöjeligit, så äro för Gudi all ting möjelig&amp;lt;ref&amp;gt;Matth. 19: 26.&amp;lt;/ref&amp;gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på svensk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Pehr Högström]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84501</id>
		<title>Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84501"/>
		<updated>2026-08-06T11:17:33Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser]] !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Pehr_Hogstrom.jpg|thumb|250px|&amp;lt;center&amp;gt;Pehr Högström (1714-1784)&amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Pehr Högström&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
1747&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af &amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrifning Öfwer de&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &#039;&#039;&#039;til Sweriges Krona lydande Lapmarker&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 1&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
EHuru nu mera alla Swenska Lapmarker bekänna sig til det Christeliga namnet, och äro jämwäl til en stor del uti deras Christendom emot mångas förmodan rotade och grundade, som man framdeles på sit ställe får omröra; så måste man dock på många orter i deße Länder ännu finna så mycket mörker och vilfarelse, at man föga Christligt kan märka hos dem, då man tager undan at de äro döpte och at de med munnen bekänna sig för Christne. Häraf sker, at på de ställen, hwarest et mindre antal af nitälskande Prestmän warit, eller der man för orternas aflägsenhet hwarken haft tilfälle at något oftare få dem til Guds hus, eller sjelfwe hunnit med at så ofta, som kunnat behöfwas, besöka dem, finner man många hedniska aflefwor och widskepelser, ja ock uppenbarligit afguderi och belätens tilbedjande, som lärer skönjas af det, som jag i detta Capitel beslutit at korteligen omtala.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sådana hedniska seder och opförande wilja de så mycket swårare låta förmå sig at aflägga, som denna Nationen är benägen at hysa ganska stor wördnad och höga tankar för sina gamla Förfäder, hollande gemenligen alt hwad de gjort och brukat för godt och lofligit. Och, som de gemenligen holla de äldre tider, förr än Christendomen blef hos dem fortplantad, för bättre och lyckligare, än de närwarande, samt deras Förfäder för rikare och mera wälmående, än de sjelfwe nu; så wet jag mig hafwa träffat dem, som beklagat at deras konster och widskepelser nu förfallit, emedan de hade frukten deraf, nämligen fattigdom och en tilstundande allmän olycka, för ögonen, föga annorledes, än Judafolket bemötte Jeremiam. &amp;lt;ref&amp;gt;Cap. 44: 17, 18.&amp;lt;/ref&amp;gt; I hwilket mål jag beklagar mig måste berätta om detta folket hwad som fordom sades om de Samaritaner, nämligen at de fruktade HERran och tjente likwäl afgudomen&amp;lt;ref&amp;gt;2. Reg. 17: 23.&amp;lt;/ref&amp;gt;. De äro döpte och bekänna sig til det Christeliga namnet, men bruka dock hemligen sina asgudiska konster och hedniska åtbörder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 2&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Om deße saker, nämligen Lapparnas truldom, widskepelser och afguda-tienster, har jag mycket hört och sedt både talas och skrifwas. At ock berättelserna om sådant äro undertiden nog skiljaktige, har jag äfwen i akt tagit, som kommit antingen af osanna rykten, eller ock, som mycket troligit är, af sedernas och manerens skiljaktighet i åtskilliga Lapmarker. För samma orsak har jag i dy mål ej dristat anföra något lånt antingen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; eller andra, som sådant beskrifwit, utan blott hwad jag med egna ögon sedt, eller af trowärdigt folk, besynnerligen &#039;&#039;testibus oculatis&#039;&#039; hört berättas, om det, som nyligast skedt i dylika mål: och det i Kaitom Församling, såsom et folk, som jag funnit med all rätt bära det namn de fått, nämligen at wara i Christendomen minst för sig komne bland alla Församlingar i Lapmarken, I hwilket afseende min Läsare ej får undra, om jag kommer at tala om sådant, som antingen hos andra ej finnes eller ifrån deras berättelser något afwiker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 3.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså förnämligast deras Afguderi beträffar, så har jag märkt at de bära sig mycket likt åt med andra hedniska Nationer i det målet, at ehuru de ärkänna en Öfwer-HErre och Gud öfwer alt, som de kalla &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Hwilket ord, utom den bemärkelse de nu som Christne hafwa deruppå, ej så egenteligen swarar emot Deus som fast mer emot &#039;&#039;Jupiter&#039;&#039; hos Latinerna.&amp;lt;/ref&amp;gt;, så hafwa de jämwäl en hop andra naturer, dem de dyrka och tilbedja, en del såsom onda, hwilka kunna tilfoga dem ondt, endel som goda, hwilka kunna göra dem godt; finnande sig föranlåtne at med lika fog dyrka dem bägge, de förra at blidka och förmå til at ej tilfoga dem det onda, och hos de sednare at komma i en god åtanka, på det de af deras wälgörande ständigt måge wara delaktige.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 4.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Som hufwudet för deße goda naturer är &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; som sagt är, så har jag ock blifwit warse, at de werkeligen holla &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; för en hufwudman för de onda, Ty, emedan detta namnet &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; ej är något nytt ord, utansådant som de äfwen brukat, innan någon af dem fått smak af den Christna Läran, så hafwa ej eller alla Lappar ännu fått deruppå samma begrep. De som ega någon kundskap om Christendomen, hafwa derom samma tankar, som wi om den Onda andan. Men de öfrige hafwa i sjelfwa werket haft deruppå et sådant begrep, som de gamla hedniske Nationer om sit onda &#039;&#039;principio&#039;&#039;, som de mente wara lika ewigt med Gud. Detta sluter jag af de berättelser jag på sit ställe til en del nämt, nämligen &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; war i råd med Gud eller &#039;&#039;Jubme&#039;&#039;l då werlden skulle skapas, och at jemwäl han war orsaken at intet alt blef så godt, som &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; wille hafwat. Och at han jemwäl täflar med Gud om Allmagten, har man af andra deras berättelser förnummit. En wiß Lapp har, utom annat, wetat tala om en tid, da &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; gjorde sig kädjor af järn, hwarmed han bandt &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;, samt kastade öfwer honom et stort berg, då &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; låg under berget, utan at slippa derifrån. Sedan bandt &#039;&#039;Jubmel Perkel&#039;&#039; och kastade et berg öfwer honom. Men den Onda slet sig lös, så at stenar och dam foro himmels högt, o. s. w. Om uti alt detta afbildas någon strid emellan deras förmenta Stamfader &#039;&#039;Jumi&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jumo&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Se Scheff. Lappon. pag. 43.&amp;lt;/ref&amp;gt; och någon deras fiendsman, Birkal, etc. kunde någon gißa, men emedan ingen Christen kan hysa så nedriga tankar om wår Allswoldige och härlige Gud, ej eller så höga om den orena Andan, så skönjes nogsamt, at både &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; och &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; hos de fordna Lappar och jemwäl ännu hos de klentrogne kunna räknas för deras Afgudar. Det skönjes ock tillika, at de ej warit frie ifrån &#039;&#039;Anthropomorphismo&#039;&#039;. Och emedan de hafwa tilägnat den Onda jämte Gud en så stor magt, så undrar man ej, om de, som andre Hedningar, sökt på hwarjehanda sätt at blidka denna Onda andan, på det han ej måtte tilskynda dem så mycket ondt, som han eljest wore i stånd at tilfoga dem. Det är altså nödigt för Lärarena i Lapmarken, det de beflita sig om at redigt &#039;&#039;evolvera notiones Dei &amp;amp; Diaboli&#039;&#039; efter wår Christeliga &#039;&#039;Religion&#039;&#039;, på det det arma folket under deße namnen ej måge blifwa bedragne och förwillade.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 5.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Jag har tilförene förmält huruledes Lapparna på den ort jag wistats hollit före, at Gud omedelbarligen låter höra sig, då åskan bulrar. Men jag har ock märkt at en del holla den, som förrättar sjelfwa actum, eller bulret för et lefwande ting och en särskild natur, &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; kallar det &#039;&#039;Thor&#039;&#039; eller &#039;&#039;Tiermes&#039;&#039;, som Lapparna eljest kalla &#039;&#039;Aijeke (Aja, Atja)&#039;&#039;, som det ock hos oß blifwit kalladt både Thor och Storfader. Hos mina Lappar har jag märkt, at de holla det för et särskildt wäsende ifrån Gud, och jemwäl sådant, som är både godt och ondt, emedan denna naturen, efter deras berättelse, blifwit af &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; stjälandes skapad i en stenklippa, utan at Jubmel skulle få weta derutaf; men sedan &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; eller Gud fick det samma weta, gick han dit, samt hämtade ut och födde op honom, Och emedan denna Thorgubbe är således den Ondas barn, men Guds fosterson (efter deras eget ordasätt), så är han både god och ond; warandes hans förnämsta och egenteliga göremål at döda och förgöra alla Troll och spökerien, som ock deras &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, hwarom framdeles skal talas, ofta af åskan blifwa rörde, hwilket han, efter deras mening, gör med sin boga, Regnbogen, som de kalla &#039;&#039;Ajanjokßa&#039;&#039;, eller Storfadrens boga. Och emedan han dermed gör människorna godt, at han utrotar deße Trollskaper, hwilket de finna sig pliktige at erkänna, hälst han ock i annor händelse, besynnerligen då han rörer deras helgedomar, kan göra dem skada, så bör han jemwäl räknas ibland deras fordna Afgudar. Men eliest har jag åter af andra Lappar fått inhämta om samma person följande händelse; at då en flicka hade i skogen satt sig wid et trä, kom den Onda och bad henne lägga torr Tjäruwed i sin Mudd, den hon hade under hufwudet: men när han denna weden itändt och hon blef warse at denne hade horn, wardt hon förskräkt och skulle fly, men slapp ej undan hans wåldsamhet, hwaraf hon blef hafwande och födde en son, som ouphörligen gret och wiste sig orolig. Gud kom och tog barnet med sig op i skyn, samt frågade hwilkom det wille wara til hjelp, anten sin Far eller Mor? Barnet swarade sig wilja hjelpa Modren och förfölja Fadren med all sin slägt, det han ock nu gör, far i luften, klyfwer berg och slår eld i trän, då de göma sig under dem, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 6.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna ock trodt på någon, som de kallat &#039;&#039;Saracka&#039;&#039;, har den nitälskande Danska Läraren &#039;&#039;Thomas von Westen&#039;&#039; för detta berättat, och jemwäl den samma beskrifwit. Det är wist, at man i somliga Lapmarker brukat det ordet &#039;&#039;Saragads&#039;&#039; för et &#039;&#039;Nomen Appellativum&#039;&#039;, i stället för &#039;&#039;Creator&#039;&#039;. I Kaitom har man andra ord på skapare och skapa, nämlipen &#039;&#039;Seunedie&#039;&#039; och &#039;&#039;Seunedet&#039;&#039; men Sarak är ej eller obekant, emedan det händt, at då man frågat dem hwilken som skapat werlden, har en del swarat Sarak. Jag har om denna person af Lapparnas mun ej kunnat få något redigt begrep. Men efter berättelserna af andra har jag funnit dem holla honom nästan som en &#039;&#039;naturam naturantem&#039;&#039;, dock särskild ifrån Gud, som werkar wid människors och andra kreaturs födelser, deras trefnad och bibehollelse, etc. och lärer altså äfwen kunna räknas ibland deras gamla Afgudar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 7.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Utom deße förenämde Gudar, som jag ej märkt dem hafwa under några bilder eller beläten tilbedit, har jag ock tid efter annan i akt tagit, at de hafwa jemwäl en hop andra &#039;&#039;genios&#039;&#039;, halfgudar eller något dylikt: wetandes jag ej huru stor ära de göra dem, eller under hwad wärde och &#039;&#039;Character&#039;&#039; de blifwa af dem holdne. Det wet jag, at en del föreställa sig sådana, som äro regerande dels i luften, dels på jorden, dels under jorden, dem de finna sig pliktige at på wist sätt hedra och wörda. Ibland hwilka jag ock kan räkna dem, som de mena ej allenast wara regerande wid hwart och et stånd och lefnadssätt, utan jemwäl wid alla tider och månader i året, o. s. w. En af detta sista slaget har jag märkt dem hafwa på &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad, som de kalla &#039;&#039;Kuowa manno:&#039;&#039; äfwen för Julhögtiden, som de kalla &#039;&#039;Jaluoherra&#039;&#039; (Julherren), samt Julaftonen, som de kalla &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; eller &#039;&#039;Druetta&#039;&#039; (Drott). Hwad &#039;&#039;Jauloherra&#039;&#039; är för en person kan jag ej wist säja, så framt de ej af en Hednisk &#039;&#039;κακοζ ηλια&#039;&#039; derunder förstå wår Frälsare. Men &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; torde wara någon af deras eller wåra fordna Drottar, som gjort dem något godt, eller ock snarare ondt, emedan man af det, som framdeles skal berättas, nogsamt ser, at han hos dem blir dyrkad, som en annan &#039;&#039;averruncus&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 8.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At de ock jämte deße hafwa werkeligen, som andra Hedningar, tilbedit Afgudabeläten, är beklagligen rönt. Ty at någon nation skulle denna tiden tibedia stockar och stenar, har iag näpligen welat tro, innan jag i denna Lule-Lapmark tid efter annan fått med egna ögon se sådana styggelser. I Jockmocks Prestegård förwaras trenne sådana beläten, tilhugne med yxa af rötter under liknelse af människor, hwilka om år 1738 blifwit tagne af en Kaitom Lapp, som inför Häradsrätten sedermera bekände, huru han med bugande och tilbedjande fallit dem til fota. Den ena kallade han &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039; och war den största. Om de andra, som woro smärre, &#039;&#039;repræsenterade&#039;&#039; hans hustru, barn eller drängar, är mig obekant. Jag har jemwäl sedermera tid efter annan flerestädes under mina resor blifwit warse sådana beläten wid deras offerlafwar, om hwilka framdeles skal talas, warandes ei annat, än rötter merendels af Björk, dem de wändt op och med yxa tiltälgt som et hufwud, utwisandes sjelfwa stommen eller stubben det öfriga af en kropp med fötterna, Deße stå antingen ständigt på sina wißa ställen, och blifwa dock årligen med offer besökte, då Lappen kommer at ligga dem så när, eller upsättas de hwart år höstetiden merendels på de rum, der de slakta sina Brun-Renar: eller äro de ock på stora berg och högder upreste, der de af en större myckenhet Lappar blifwa besökte och hedrade. Hwaraf skönjes, at af deße Afgudar måste gifwas åtskilligt slag, blifwandes en del ansedde för Landsgudar, dem wißa Lappar wid något tilfälle åt sig sjelfwa i synnerhet uprest: hafwandes jag ock förnummit, at de undertiden göra woldswerkan på hwars andras Helgedomar, hwaraf jag såg prof om wåren 1742, då en häftig fiendskap upkom emellan twänne Lappar, emedan den ena hade huggit sönder hornen och benen, som den andra hade åt sina gudar på en lafwa wid sit kojeställe uprest. Om alla förenämde Trägudar heta Storjunkare, kan jag ej försäkra; men at jag ofta under mina resor sedt dem på åtskilligt sätt gjorde, kan jag ej neka. At ock Lapparna sjelfwa kalla dem så wäl som sina Stengudar undertiden Passe&amp;lt;ref&amp;gt;Detta ordet &#039;&#039;Passe, Basse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Bisse&#039;&#039; brukas nu af Lärarena i somliga Lapmarker i stället för &#039;&#039;Sanctus&#039;&#039;. Men i sjelfwa werket hafwa Lapparna förståt dermed sina Afgudiska helgedomar. Om det är i någon slägtskap med de gamla Swenskars &#039;&#039;Buse, Bjesse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Basse&#039;&#039; (Se &#039;&#039;Rudb. Atlant. Tom. pag. 448&#039;&#039;), hwarmed de förståt den Onda sjelf, lemnas til andras bedöme.&amp;lt;/ref&amp;gt;, har jag jemwäl tagit i akt. Det är ock märkeligt, at de Trägudar jag sedt, hafwa mäst öfwer alt warit korßade, samt med blod öfwerstrukne. I Kimi Lapmark och Trinnäs berättar man, Lapparna hafwa på Fjällen dyrkat en Afgudinna uti en Trästubbe eller eljest uti et Träbeläte, som de kallat &#039;&#039;Wiros-Acka&#039;&#039;. Denna hafwa de likasom Latinerne Dianam hollit för et Skogsrå, samt henne offrat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 9.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
På den orten i Lule Lapmark, hwarest jag warit wistande, äro i synnerhet deras Stengudar mycket gängse och allmänne. Om ock deße &#039;&#039;repræsentera&#039;&#039; Storjunkaren eller någon annan, är mig jemwäl okunnigt. Men jag har ej hört dem af Lapparna annorlunda kallas, än Passe, nämligen sjelfwa ställen; men Stenarna kalla de &#039;&#039;Säite&#039;&#039;. På dem har jag just icke tagit i akt någon särdeles skapnad efter någon människa eller djur, utan de hafwa warit sådana, som naturen tyckes sjelf hafwa gjort dem; men hafwa dock merendels en sälsynt skapnad, som &#039;&#039;petrisicater&#039;&#039;, krusiga och knottriga. En del Lappar äro aldeles i den tron, at deße stenar hafwa lif och kunna gå: warandes ock undertiden flere på et ställe upreste. Gemenligen finnas de ligga wid bergsändar, wid uddar af Träsk, på Holmar, wid Forßar, eller andra helgade orter: wetandes ingen, hwilken som lagt dit dem, eller när de kommit dit: utan man har welat inbilla mig, at deße ställen blifwit dem inrymde redan i första Skapelsen, o. s. w. En stor myckenhet af sådana finnes i en del Lapmarker, ändock man har swårt före at få se dem, emedan ej gärna någon Lapp åtager sig at följa någon dit, af fruktan dem torde wederfaras något ondt: som de hafwa at beropa sig på mångfaldiga exempel, huru de blifwit angripne til lif och helsa, som deße ställen welat ohelga eller förstöra. Jag wet ock en wiß Nybyggare, som igenom det han dristade angripa och förderfwa en hop sådana stenar, berättat sig mistat sin helsa och krafter, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 10.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Deße Stenars magt plägar man wärdera efter myckenheten och antalet af dem som dyrka dem och offra wid dem, Om så händer at man öfwergifwer offra på dem, så mista de ock sin magt, kunnande sedan göra enom hwarken godt eller ondt. Och sådana magtlösa samt af sig komna gudar, har man ej swårt före at få se, emedan ingen fruktar widare för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwaruti deras magt egenteligen består, kan jag ej säja. Men at Lapparna förmoda sig både godt och ondt utaf dem, sluter jag af deras berättelser derom. En trowärdig Nybyggare, som såg huru en wiß Lapp offrade hufwudet, föttren och wingarna af en Tjäder på en bekant sten wid &#039;&#039;Sagga guoika&#039;&#039; ej långt från Gelliware, frågade honom, til hwad ända han sådant gjorde? Då Lappen skal hafwa swarat, det skulle utaf alt detta wäxa andra och nya foglar igen, dem han skulle få skjuta. Och emedan de göra löften åt deße stenar, då antingen folk eller kreatur sjukna, sluter jag at de tro dem om til at hafwa helsa och sjukdom, lif och död i sit wold. Men at de ock förmoda sig ondt utaf dem, sluter jag af en wiß Laps egen berättelse, som tilstått, at då han för några år sedan kom oförwarandes wid sin flyttning at gå för när intil en sådan &#039;&#039;Säite&#039;&#039; wid &#039;&#039;Käppowoma&#039;&#039; (et Nybygge til 3 mil norr om Gelliware), och trädde öfwer udden der stenen låg, så nära intil honom, at han kom på sjelfwa fjäten eller wägen, som stenen (&#039;&#039;si diis placet&#039;&#039;) hade längst efter landet öfwer til en udde midt emot, lofwade han, wid det han blef sådant warse, offer af Ox-Renar, Wajor, Får, Getter, etc. Men kunde likwäl dermed icke blidka honom, emedan Wargar kommo samma natt ihop med hans Renar och gjorde honom en ansenlig skada.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 11.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Wid en Sten ej långt söder ifrån Gelliware, som för detta warit Nederby-Lappars &#039;&#039;Stuor amus Passe&#039;&#039; och alrastörsta helgedom, likasom stenen på &#039;&#039;Aran oiwe&#039;&#039; warit Kaitoms Lappars, ligger en stor Järnyxa, som ingen rost skal kunna bita uppå. Samma yxa har på det sättet kommit dit, at då en Lapp i äldre tider, wid namn &#039;&#039;Patto-podnie&#039;&#039;, kommit at drabba ihop med en &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jatton&#039;&#039; (förmodeligen Bergtroll) som han märkte hafwa tilhold med sin Dotter&amp;lt;ref&amp;gt;Om detta kom han således under wädret, at emedan Lappen hade sin koja bredo wid en Myra, öfwer hwilken hans Dotter dageligen gick, blef han warse, at hennes fötter aldrig blefwo wåta, och förstod således at &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; bar henne öfwer Myran.&amp;lt;/ref&amp;gt;; men kunde ej blifwa honom öfwermägtig, har han anropat denna stenen om hjelp. Men emedan Jätten gjorde det samma, kunde ingen dera få öfwerhanden; Ty, alt hwad Lappen lofwade ut, at gifwa åt sin hjelpare, det lofwade ock Jätten. Omsider lofwade Lappen sig wilja gifwa åt Stenen den yxa som Jätten hade i sin hand, och i det samma blef han honom öfwermägtig, så at Jätten måste sätta lifwet til. Ifrån den tiden har yxan blifwit beständigt wid samma sten. Wid offrandet brukar man den seden, at man hänger henne på öfwersta hornet, hwaruti denna Stenens Afgudatjenst är skiljaktig ifrån alla de andras, som jag framdeles wil omtala. Denna yxa blef om hösten 1745 af en Kaitom-Lapp borttagen, som skal hafwa lofwat i deß ställe lägga dit hornen och benen as en Ox-Ren, det han ock förmodeligen gjort. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 12.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad en del, jemwäl i de bättre för sig komne Församlingar, hafwa för tankar om en hop Änglar, som pläga uppenbara sig för dem, wet iag ej. Men at de hafwa mycket at tala om sina Änglasyner, hwarigenom de förmena sig wara bättre och heligare folk, än de Swenske, som ej se sådant, har mig af en wiß prestman blifwit berättadt. I hans Församling har en man sagt om sig sjelf, at han en gång sedt twänne Änglar, som wiste honom en wacker grön äng, samt wid ändan en skön byggning. Och när han af deße twå blef anmodad at följa dem dit, men af en annan derifrån warnad, gåfwo de honom hwardera en kindpust, så at halfwa hufwudet swulnade och han hade en tid deraf stor wärk. Denna gången kom han på den tro, at det måste hafwa warit onda englar, i det han utlät sig i deße ord: »Nu kan jag se, at de icke äro gode.« Utan twifwel hade han ock tilförene sedt sådana; Men emedan de ej förr lärt honom känna sig, så trodde han det de woro goda och helige Änglar. Flera dylika rykten och berättelser hafwa tid efter annan kommit för mig. Och blifwa sådana uppenbarelser af dem, som hafwa någon liten kundskap om Christendomen och Änglarnas natur, holdne för Ängla uppenbarelser, men af de andra, som näpligen hört talas om Änglar, för Gudar antingen Storjunkare eller andra, som de mena undertiden uppenbara sig för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 13.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Om några Lappar holla, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 98.&amp;lt;/ref&amp;gt;, Solen i någon Gudomelig wördning, har jag wäl denna tiden ej kunnat förmärka, dock har jag träffat Lappar, som berättat sådant fordna tider hafwa warit brukeligit. Ej eller har jag funnit at de, efter &#039;&#039;Damiani à Goës&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;De &#039;&#039;Lappiæ situ &amp;amp; ejus regionis incolis&#039;&#039;, apud J. Boem. Auban. de &#039;&#039;moribus Gentium&#039;&#039; P. M. 499.&amp;lt;/ref&amp;gt; holla elden för deras Gud. At de ock, besynnerligen Jämtelands-Lappar, skulle dyrkat någon under den bekanta &#039;&#039;Herculis&#039;&#039; namn (Herkel-gud), har jag tilförene låtit mig inbilla: som jag jemwäl minnes mig hafwa sedt et &#039;&#039;Academiskt&#039;&#039; arbete de &#039;&#039;Hercule&#039;&#039; utgifwit i &#039;&#039;Upsala&#039;&#039; i förra &#039;&#039;Seculo&#039;&#039;, hwars &#039;&#039;Auctor&#039;&#039; berättar sig hafwa hört af Lapparnas mun en &#039;&#039;susurrum&#039;&#039; (så kallade man den tiden det Lapska språket) af något dylikt ord. Men det torde kan ske wara kommit af något mißhörande, at då Lappen sagt &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, kunde det uti dens öra, som warit om språket okunnig, lätteligen blifwit &#039;&#039;Herkel&#039;&#039;. Åtminstone wet man ej i de norra Lapmarker, så mycket mig bekant är, af någon sådan Gud. Om &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; har jag tilförene något utlåtit mig. Men om Lapparna hafwa fått detta ordet af de gamla Hedniska folkslag, som dyrkade &#039;&#039;Herculem&#039;&#039;, och sedan ändrat det samma uti &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, emedan sådana ombytelser äro just ej hos dem owanlige, dertil dristar jag hwarken neka eller jaka.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 14.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Huru och på hwad sätt hwar och en i synnerhet af deße främmande Gudar blifwa hos Lapparna tjente och dyrkade, kan jag ej til alla delar säja. Man lärer ock näpligen wara i stånd at utnämna några wißa reglor derwid, emedan jag är af den tankan, at sjelfwa ordningen och sättet at tjena dem lärer ej hafwa bättre sammanhang, än grunden, på hwilken deras Gudars wäsende och antal sig stöder. Icke des mindre wil jag blott upräkna de sätt och maner jag blifwit warse, samt hwad öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; derwid kunnat blifwa mer bekante.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Huru de dyrka de Gudar och Naturer, til hwilka de ej hafwa några bilder, är mig okunnigt: undantagandes hwad jag om den förr omtalte &#039;&#039;Kuowa-manno&#039;&#039;, samt &#039;&#039;Jaulo-herra&#039;&#039; och &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; kunnat få höra af Lapparne sjelfwa förtäljas. Nämligen, hwad den första angår, berättade en gammal Hustru, det hennes Föräldrar plägade en wiß tid i &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad binda hö och gräs, sådant som de hafwa i sina skor och wantar, wid hornen på deras Renar: då man sedan med ringar och annat skrammel, samt bultande på ackijorna, bad &#039;&#039;Kuowo-manno&#039;&#039; äta. Hwaraf tillika skönjes, at de höllo denna Naturen ej allenast för et lefwande kreatur, utan ock sådant, som kunde lefwa af hö, samt behöfde genom allehanda buller och gny påkallas, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 15.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At man åt den så kallade Jul-herren plägar offra små skep eller båtar, besynnerligen under något gjordt löfte, derpå har jag sedt flera prof. Deße båtar om tre qwarters eller högst en alns längd hafwa warit tilhuggne med yxa af Furuträ med master uti, samt här och der korßade och med Renblod öfwerstrukne. Sådana båtar göra de gemenligen färdige til den tiden de slakta sina offer-Renar til Jul, emedan de skola under slaktandet med blod bestrykas. De jag sedt hafwa warit högt upsatte uti stora Granar, dock ej hängande, utan liggande på några af samma Granar ihopwekne qwistar, warandes äfwen sjelfwa Granarne korsade här och der, samt et godt stycke op med blod öfwerstrukne. Deße båtar finner man ej annorstädes, än omkring de ställen, hwarest de Jultiden haft sina kojor och tilhold. Til hwilkens ära de omtalte offer-Renar slaktas är owist: men at wid deras Julkojor (eller nu mera, et godt stycke derifrån), altid finnes offerlafwar, sådana som jag framdeles wil omtala, har jag flera resor märkt: liggande på bemälte lafwar ej allenast hornen af de slaktade Renarna, utan ock alla ben af det kött, som de då äta, och som är af samma Renar tagit.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 16.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Åt &#039;&#039;Ruotta pläga&#039;&#039; de äfwen samma tid hänga Näfwer-ryfwor eller små trattar af Näfwer gjorde, op i höga trän, hwilka trän äro mäst på twänne kanter tälgde och korßade. Uti deße ryfwor lägga de et stycke af all den mat, som de äta om Julafton och Julmorgon, hwilket ej är Kött, utan gemenligen Ost och Mjölk, eller ock Fisk. Hafwa de Mjöl, så göra de en kaka om en riksdalers storlek, men en god tum tjock, den de fylla med litet Mjölk och Ost, samt steka på glöden. Samma kaka lägga de uti en af de omtalte kärillen, i hwilkens brädd twenne träspjelkar äro stukne om en half alns längd, gjorde som spador. Detta blir ophängdt bredowid kojan, hwarest det ock warder sittandes; hwilket tillika med de öfriga ryfwor, i hwilka deras öfwerlefwor blifwa förwarade, äro &#039;&#039;destinerade&#039;&#039; åt den förr omtale &#039;&#039;Ruott&#039;&#039;a, på det han, efter deras föregifwande, ej må skada deras qwinfolk på et wist sätt (&#039;&#039;ne ventrem illarum terebret seu perforet&#039;&#039;).  Schefferus talar om deße offer något annorlunda, hwilket man ock torde somligstädes brukat, men emedan en Lapp berättat mig derom, som i sin enfaldighet ej trodde at sådant skulle wara någon widskepelse, så har jag fölgt hans tal, och lemnat andras berättelser å sido.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 17.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Deras offerlafwar, som jag flera resor nämnt, göra dem den tjensten som altare, men åro gjorde af trä och stå på 3 eller 4 stolpar, ifrån 2 til 4 alnar högt ifrån jorden. Då de offra något på dem, lägga de ofwan på och omkring dem Gran- och Björkris, samt qwista trän nedantil på alla sidor der omkring. Deße hafwa de antingen wid wißa tilfällen bak för deras kojor: eller äro de upbygde på andra ställen, hwarest de hafwa sina Trägudar, hafwandes oprest Träguden antingen ofwanuppå, eller, som allmännare är, bredo wid lafwen, likasom stödde han sig mot honom. På deße lägga de Renshorn eller det öfriga som jag kommer at omtala, men på de lafwar, som stå wid Stengudarna, hafwa de mäst de offer, som wildiuren eljest kunde draga bort.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De förnämligaste offren, som de på eller bredowid deße lafwar lägga och tilägna sina Gudar, äro gemenligen hornen och benen af sina Renar, hälst de Brun-Renar, som han slaktar Mathsmäßotiden om hösten. Deße offra de både på Sten- och Trägudar. Utan twifwel lära de hafwa någon wiß skildnad, då de skola offra åt åtskilliga Gudar, som mig är obekant, men så mycket jag kunnat inhämta, tjena de sina Stengudar, då de äro dem så nära: men eljest de af trä, dem de antingen göra nya, eller ock besöka de dem på de ställen hwarest de förrut oprest dem. De, som hafwa Trumma, säjas rådfråga sig med henne wid många tilfällen då de, samt hwad de på åtskilliga Gudar skola offra o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 18.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom de offer, til hwilka Lapparna årligen finna sig förpliktade, har jag funnit, at de offer, som han gör för nöds skull och under något löfte, falla honom undertiden något kostsammare. Ty, om folk eller deras kreatur blifwa sjuke och wantrifwas, eller ock om eljest något widrigt möter dem, få göra de löfte åt en wiß Gud (den de antingen sjelfwa hafwa bästa förtroende til, eller den deras Trumma pekar uppå), eller ock åt flere tillika at offra det eller det, om de winna sin önskan och undwika det onda. Det som de i ringare mål, til exempel om en ren sjuknar eller wantriswes, lofwa, plägar ej gerna sträcka sig längre, än til horn och ben af Renar. Til exempel, när en ren sjuknar, så gör Lappen löfte, at om han kommer sig före igen och lefwer, wil han en wiß tid slakta honom, samt ej hugga sönder eller låta förkomma något ben, utan altsammans förwara åt den Guden, som han gör löfte åt, och som han menar skal kunna hjelpa sig. Hwad Lappen sålunda lofwar, holler han troligen, och då han slaktar en sådan Ren, hugger han icke et ben sönder, utan delar honom led ifrån led, samt förwarar benen. Om en hund råkar draga bort något deraf, så måste han sätta sit lif til, och man offrar et af hans ben i stället. Man plägar ock undertiden så wäl wid deße som andra tilfällen smörja deße Gudar, dem de hafwa under några bilder opreste, med blodet och fetman af den Ren som slaktas, samt äfwen, som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; berättar, låta et stycke af hjertat och lungan följa med offren, dem de hänga i trän: jämwäl binda hwita och röda etc. trådar om hornen på den Ren, som slaktas för et märke åt hwilken Gud han blir förärd. Men om de, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse, med en hwit trå betekna Solen, en röd Storjunkaren, en swart åt de döda, kan wäl wara sant, ändock jag ej wist wet säja derom. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 19.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Men är det i något wigtigare ärende, som Lappen finner sig föranlåten at göra löfte, så kommer det ock undettiden an på andra kreatur, som Bockar, Getter, Får, samt Kattor och Hönstuppar, dem han köper och skaffar sig från Landsbygden, ehwad de må kosta, sedan han en gång lofwat dem. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwad Stengudarna, eller de så kallade &#039;&#039;Säite&#039;&#039; i synnerhet widkommer, så tyckas de af Lapparna blifwa holdne i långt större helighet, än de af trä. Man plägar omkring somliga stänga gärdesgårdar, ibland tämligen widt omkring. Om någon skiuter Ickornar, foglar eller andra diur innom samma gårdar, det är innom stenens rå, så måste han taga fötterna, hufwuden med wingarna och offra på stenen, men det öfriga beholler han sjelf. Man brukar på somliga ställen hwart år lyfta op stenarna och lägga fristkt Granris under och omkring dem, hwilket Lappen gör med blottadt hufwud och krypande på fyra fötter, äfwen som då han eljest går at offra: då han jämwäl af stenens tyngd eller lätthet kan sluta om han är ogunstig eller gunstig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Utom Renshornen och annat offer, som omtalt är, hwaraf på många ställen finnes en otrolig myckenhet, som Ättebackar samlade, ses ock undertiden omkring sådana ställen en ansenlig hop Näfwer-ryfwor fulla med matsaker och smorning. Ty, likasom Fjäll-Lappar och de som hafwa Renar offra gemenligen horn och ben, samt öfwerstryka sina Gudar med Renblod, så hafwa ock Fiskare-Lappar sina heliga stenar, Råd och wårdnader wid sina sjöar, dem de kalla &#039;&#039;Saiwo&#039;&#039;, hwilka Gudar de, utom andra föräringar, som oftast smörja med fiskflott: hwaraf, efter deras tro, skal förorsakas, at uti bemälte sjöar merendels är fetare fiskslag, än uti andra. Ju tididigare de smörja sina stenar, ju mera och fetare fisk förmena de sig få. Ehuru Fiskare-Lappar kunna således hafwa sina egna särskildt stenar ifrån de andras, så finner man dock sällan någon sten eller &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, som ej af bägge blir tjent, så framt de annars ligga så til at bägge nå dem. De Lappar, som hafwa Renar och fiska tillika, göra ock bägge delar, nämligen offra horn och ben, samt tillika smörja och rykta dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 20.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Hwad angår de öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; och maner förr, under och efter sjelfwa ofrandet, så är wäl sådant til en del skiljaktigt hos Fjäll- och Fiskare-Lappar, men kommer dock merendels på et ut. Bägge gå de til och ifrån ofrandet icke genom den rätta kojedören, utan genom en helig dör, som är en liten öpning bak på kojan, genom hwilken ock Fjäll-Lappen bär mäst altid in sit kött, åtminstone af sina offer-Renar, och Fiskare-Lappen sin fisk, besynnerligen då han fiskar uti de helige sjöarna. Genom samma dör får aldrig något qwinfolk gå, som ej eller öfwer hans fjät, då han går at offra eller fiska, Fiskare-Lappen får aldrig hafwa något qwinfolk med sig til hjelp, utan måste förse sig med folk annorstades ifrån, då han wil draga not i samma sjöar, om han ej har sjelf tilräckelig manshjelp: som ock aldrig något qwinfolk får på långt holl komma in til de ställen, hwarest deße helgade stenar äro upreste, ej eller fara omkring dem, så at om de wid sin flyttning ifrån Fjällen gått på höger om dem, så måste de wid deras flyttning tilbaka gå på samma sida, fast det woro tio mil til krok, emedan det eljest skal komma an ej allenast på helsan utan ock lifwet. Så tilstädja de ej eller en del andra saker komma at föras omkring deße orter: hwaraf jag år 1733 såg ögonskenligit prof, då en wiß Lapp wägrade mig en takhud til låns på min &#039;&#039;pagage&#039;&#039;-ackia, föregifwande at hon, efter den kosa jag föresatt mig, skulle komma at färdas omkring et passe, hwaraf han sig en stor olycka förmodade. Lade ock til, at der hon warit ny, hade det ej haft stort på sig, men emedan han henne länge brukat, wore det fara wid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 21.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Då Fjäll-Lappen går bort at offra, så måste hans hundar sättas i band. Slipper någon hund lös och kommer at gå öfwer hans fjät, så skola odjuren straxt komma ihop med hans Renare och om inga odjur äro å färde, skola hans hundar i deras ställe bita, sarga och döda boskapen, Fiskare-Lappen sätter ock sammaledes sina hundar i band, då han går at offra eller fiska i de helgade sjöarna. Då deße draga not i samma sjöar, få de aldrig nämna GUD. Den fisk de få måste de antingen wid samma sjö rensa och göra op, eller, om de bära honom hem oopgjord, låta honom komma in genom bakdören. Benen gifwa de icke sina hundar, innan de förrut lagt dem i kalt watn, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 22.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Det ömkeligaste är at se då Lappen (både Fjäll- och Fiskare-Lapp) går at offra. Ty, då han kommer så när, at han ser rummet hwarest Guden bor, så tager han af sig mößan samt begynner buga och bucka sig, och då han kommer närmare intil, börjar han krypa på fyra fötter intil des han kommer intil stenen, hwarest han lemnar sina offer. Om han brukar derwid något tal eller andra &#039;&#039;complementer&#039;&#039; är mig okunnigt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Et besynnerligit offer är det som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; nämner, och som jag äfwen tyckes hafwa funnit några spor til denna tiden, nämligen at man undertiden gör Afgudabeläten, dem man straxt efter offrandet tillika med offren gräfwer ned i jorden&amp;lt;ref&amp;gt;Hwar wid dock &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; (pag. 111) litet mißtagit sig; ty under det han &#039;&#039;verterade Spirri Nilses&#039;&#039; ord: den de sedan tillika med benen i jorden nedergrafwa, uti hwilka synes wara någon twetydighet, och owist, om particula den skal swara emot stenen eller Afguden, har &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; gifwit Latin derpå: &#039;&#039;postremo rangiferum una sum offibus defodiunt in terra; &#039;&#039; der likwäl &#039;&#039;Auctoris&#039;&#039; mening lärer förmodeligen wara: den de, nämligen Afguden, sedan tillika med benen etc.; åtminstone är det nu obrukeligt at Lappen offrar åt sina Gudar någon hel Ren.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har funnit allehanda beläten och bilder (äfwen under liknelse af Renar) jämte åtskillig slags offer i marken nedgräfde och öfwerhölgde. Jag har ock sedt dem gräfne blott under snön, samt hölgde med trän och ris, förmodeligen emedan de antingen för is eller sten ej sluppit ned med dem i sjelfwa marken. Det synes som skulle sådana offer wara &#039;&#039;déstinerade&#039;&#039; åt dem, som äro rådande under jorden, lika som de lägga på marken och hänga op i trän åt dem som äro på jorden och i luften regerande.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En omständighet mins jag mig än hafwa hört wid offrandet, nämligen at då Lappen går til och från offrandet, får han ej ens tala, då någon kunde möta eller eljest råka honom. Detta har jag ej sjelf sedt, men holler det så mycket troligare, som jag märkt huru en del Fiskare-Lappar, under det de äro på sina fisk-fängen, ei wilja tala; och om man kommer oförwarandes på dem, så fly de, som wildjur, undan, at de må slippa uplåta munnen. &amp;lt;ref&amp;gt;Det berättas, at i Lule-Lapmark har för 30 år sedan sig tildragit, at enär Pesten ibland Rendjuren begynt gå i swang, hwarigenom en stor myckenhet af dem bortdödt, hafwer en Lapman trägit och med all uptänkelig flit flera resor om dagen infunnit sig hos sin och grannarnes Afgud, som de hade i skogen, i mening at han skulle hjelpa honom. Men enär ingen bot derå fölgde, förelade denne Lapman sin Afgud en wiß tid med utlåtande, at om han wille blifwa ärad och dyrkad för en Gud, så skulle han åtminstone innom samma tid stilla sjukdomen; Men i annor händelse blifwa förbränd och aldeles utrotad såsom en bedragare. Den förelagde tiden gick til ända, och Rendjurs störtningen påstod lika fult. Lapmannen lät fördenskul sit gjorde slut gå i werkställighet medelst en stor stockelds görande ikring och ofwanpå Afguden, hwilken så mycket förr blef förderfwad, som hela Bylaget i många tider den samma med åtskillige feta saker smort, och således hade elden med honom en större kraft, än uti annor osmord sten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Just då detta påstod, blef Lapmannens förfarande hos Byamännen bekant, hwilka derföre mangrant sig på platsen instälte, och i fult upsåt wille dräpa uphofsmannen, samt honom, såsom försoning hos Gudarna, låta förbränna. Men han gaf deremot tilkänna, huru ofta och trägit, som han denne Guden på sina knän och med bart hufwud troligen tilbedit och om hjelp anmodat, samt ändteligen honom en wiß dag förelagt, at stilla fänads störtningen med tilsäjelse och hot, som förmält är. Och emedan han ingen hjelp åstad komma kunnat, ty har han honom med allan rätt såsom en bedragare förbrändt, jämte förmodan: at om han warit den rätta Guden, som gjort himmel och jord med alt hwad deruti finnes, så hade han wäl kunnat borttaga sjukdomen och altid friat sig för elds förtäring, hwarmed the uti ondska församlade Lapmän blefwo stillade, samt låto sig åtnöja med hwad fom skedt war.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 23.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna, utom deras Afguderi, hafwa jämwäl namn före at wara starke i hwarjehanda Truldoms konster, är en sak, som är så allmänt bekant, at nästan ingen, som hört detta folket nämnas, ju hollit Lapp och Trollkarl för &#039;&#039;Synonyma&#039;&#039;, eller et och samma ord. At ju mycken widskepelse fins hos detta folket kan jag ei neka; men tror dock at ryktet gjort deras konst til många delar större, än hon är. At all widskepelse fordomdags kommit ifrån Norden, har warit en gammal sägn, hwilket &#039;&#039;Herodotus&#039;&#039; skal hafwa gifwit de gamla Skribenter anledning at tro, som sagt at &#039;&#039;Skytherna&#039;&#039;, från hwilka en hop helgedomar sig utspridt kring hela werlden, hafwa fått de samma ifrån &#039;&#039;Hyperboreis&#039;&#039; etc. &amp;lt;ref&amp;gt;Conf. Plin. Hist. Nar. L. IV. c. 12.&amp;lt;/ref&amp;gt; At förtiga hwad en del Utlänningar weta förtalja om oß i Swerige, så är det bekant, at få af den gemena hopen i de södre &#039;&#039;Provincier&#039;&#039; äro, som ju tro, at man i Norrland är i alla Truldoms konster mycket öfwad. I deße länder, hwarest sådana konster äro mindre bekante än nästan på någon annan ort, har man samma tanka om Lapparna. Då jag kom til Ume-Lapmark hördes ej af sådant, utan man hölt före, at man i Lule-Lapmark sådant brukade. Deße sköto åter skulden på Finnarna, o, s. w. Dock hwad jag hos deße af något wärde i dy mål hört och funnit, skal kort blifwa berättadt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 24.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Uti Gelliware Församling, hwarest man kan räkna af Lappar til hundrade matlag, dem jag allesamman wäl känner, har jag ej öfwer par personer fått namn uppå, som blifwit holdne för sådana at de kunnat i detta målet något göra, Jag talar ej om dem, som brukat allehanda skrock och widskepelser, emedan sådant sker snart allmänt, utan blott om dem, som ibland Lapparna blifwit holdne för Trollkarlar, och som kunnat genom Truldom göra sin nästa något godt eller ondt. I hwad mål de kunnat göra godt har jag förr til en del nämt, och består förnämligast deruti, at de förmenas med någon läsning och andra medel kunna hjelpa någon til helsan. De blifwa altså af dem, som äro i nöd, besökte, hwilka tilstå, at deras hjelpmedel ibland hulpit, och ibland ej. Äfwen holla de det för en god Truldom, at de kunna göra igen hwad stulit är. Men ibland de många stölder, som skedt sedan jag kommit dit, har jag ej ännu hört någon enda på det sättet hafwa fått igen sit, ej eller kan någon påminna sig sådant hafwa skedt, Så hafwa de ock wißa läsningar emot Spökerien (&#039;&#039;æpparlockus&#039;&#039;), hwilka dock jämwäl brukas af dem, som ej äro Trollkarlar; men deße måste de hafwa lärdt af sina grannar, emedan man uti sådana läsningar undertiden fått höra klara Skriftenes språk ur Davids Psalmer och andra böcker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 25.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad den Truldomen beträffar, med hwilken man plägar tilfoga någon ondt, som är at sända skott på honom och hans kreatur, med mera sådant, så har jag ej hört någon berättelse, som jag kan säja om sådant kunna aldeles öfwertyga mig. At de undertiden hotas at göra hwarandra ondt, som dock är en ilslughet hos dem, deraf kan man ingen ting sluta, så länge man ej rönt at deras hot haft någon werkan. At man undertiden hört dem joicka och siunga några onda önskningar, som jag märkt ej wara olika &#039;&#039;Busræ&#039;&#039; önskningar i &#039;&#039;Herröds&#039;&#039; och &#039;&#039;Bosa Saga&#039;&#039;. Det kan ej eller göra något til saken: emedan man har exempel på dem, som hotat förtrolla den andra, och jämwäl med de wanliga Truldoms &#039;&#039;Formulairen&#039;&#039; önskat ondt öfwer honom, hans hus och egendom; dock dermed ej det ringaste uträttat. Den enda berättelse, som warit uti förenämde Församling af någon trowärdighet, skal hafwa til-dragit sig 1741 om hösten, at då en wiß Lapp-hustru, som begärat af deß Far sin afledne Moders kläder, men fick icke, hotades göra honom skada, blefwo dagen derpå några och 30 Renar för honom förskingrade. Detta är alt hwad jag hört i dylika mål ibland det folk, som hafwa namn före at wara de alrawildaste. Sådana Trollpackor förmenas hos Lapparna hafwa lärdt konsten af de Swenske, emedan de til en del mäst warit någon tid wistandes på landet. Warandes ock beklageligit, at man wet Nybygare, som blifwit hitsände ifrån Wermeland och andra södre orter, hafwa gjort sådana konster, som satt alla Lapmarkens Inbyggare i förundran.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 26.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Jag nekar ej, at Truldom kan brukas så wäl ibland Lapparna som andra folkslag, och mäst hos dem, som minst weta; emedan jag wäl wet hwad den onda Anden uti och genom otrones barn kan uträtta, och dristar för ingen del at draga de exempel och berättelser i twifwelsmål, som af så lärde, förnuftige och hederlige Män blifwit rönte&amp;lt;ref&amp;gt;Hwaribland jag ock kan räkna hwad en wiß prestman i en annan Lapmark för mig berättat, om hvilkens trovärdighet jag ei må twifla, nämligen at de genom Truldom pläga skada och döda hwars andras Renar, samt at de undertiden upmana hwarandra dertil, då den, som är swagare i konsten, ei får taga sådant illa op, om han blir wunnen, utan plägar hälre utlåta sig i dylika ord: »Nu min Bror, aldrig tänkte jag du hade warit så stark i konsten,« etc.&amp;lt;/ref&amp;gt; som hos Schefferum och andra berättes. Men jag har den tron, at den Högste ej någonsin tilstadt eller tilstäder, at deße konster blifwa så allmänt brukade, som man föregifwit. Ty, det är för mig obegripeligit, huru någon nation kunde blifwa beståndandes, hos hwilken et så grufweligit Trolleri föröfwes, som man för detta berättat om Lapparna. Hos deße har jag wäl märkt så många trätor och twistigheter, som hos annat folk. Med Truldom höres ganska sällan at de skada hwarandra, men wäl antingen medelst lag och rätt, eller hugg och slag. Om samma konster blifwit nu i de fläste Lapmarker mindre öfwade än förr, sedan man märkt, at de största Trolkarlar warit gemenligen de största stackare, är mycket troligit. Men det är wist, at de äro ganska få, som lägga sig deruppå: och då de samme något besynnerligit uträtta, så är det ibland dem så sälsamt och underliga, som hos oß. Och emedan jag således har orsak at tro, det en stor del, som blifwit talt om Lapparnas Truldom, warit blott grundadt på gemene mans lösa rykten och berättelser, så holler jag det för &#039;&#039;injurieust&#039;&#039; emot sjelfwa nationen at tilwita dem en sådan last, för hwilken en och an-nan ibland dem kan wara häftad, och til hwilken de gemensamt draga en sådan leda, som någon af oß. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 27.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; skrifwer&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 144. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt; om Trollknutarna, genom hwilkas oplosande de sjöfarande kunna få så starkt wäder och wind de wilja: &#039;&#039;Hippotades, qui dat pro munere ventos, Curvet ut impulsos utilis aura sinus. (Ovid)&#039;&#039; eller om et stags djeflar, som Lappen förwarar i en pung, ur hwilken han dageligen utsläpper en, och kallas &#039;&#039;Gan&#039;&#039;, hwilken skadar folk och boskap samt sönderbråkar hällar; eller om &#039;&#039;Tyre&#039;&#039;; eller at de med sin Truldom kunna komma skeppen på hafwet i deras häftigaste lopp at twär stadna och blifwa för alt wäder orörlige, samt mycket annat, som af gemene man kringföres, sådant är denna tiden ohördt på de orter jag warit i Lapmarken wistande. &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039;, som om alla deße saker ej fant något &#039;&#039;hodiernos&#039;&#039; &#039;&#039;Scriptores&#039;&#039;, af hwilkas Skrifter och berättelser han sig eljest betjente, mente sådant härröra deraf, at deße ej warit wid sjösidan wistande, utan woro &#039;&#039;homines mediterranei&#039;&#039;. Men om sådana saker blifwit den tiden bedrefne af Lapparna i Norrige och Wästersjön, emedan Norrske Skribenter i synnerhet &#039;&#039;citeras&#039;&#039;, så hade det i Pite- och Torne-Lapmarker ej kunnat wara obekant.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 28.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
En annan sak är det med detta folkets nästan kring hela werlden bekanta Spåtrummor (&#039;&#039;Gobdas&#039;&#039;), dem jag wäl ei ännu fått se i Lapmarken, men måste dock tilstå, at de på somlige orter torde ej ännu aldeles wara komne ur bruk, eller förglömde, ändock man för de skarpa &#039;&#039;inquisitioner&#039;&#039;, som derwid blifwit gjorde, ej widare, än i löndom dermed omgår. De som sådant bruka, göra det i sådan tysthet, at näpligen deras eget folk få weta derutaf, emedan de weta det kommer på lifwet an, och at de af andra, som sådana ej bruka, lätteligen kunde blifwa angifne. Och detta är orsaken, hwarföre ei eller någon dristar sig at dem och de &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039;, man derwid brukat, redigt beskrifwa. Jag kan således ej med någon trygghet härom yttra mig widare, än hwad jag af allmänna rykten fått förnimma, nämligen, at de bruka dem för orakel, i det de, i anseende til de figurer deruppå äro målade, förmena sig kunna få weta hwad som tildrager sig på fjärran orter, om deras Björn- och djurjagter skola wäl lyckas, hwaraf wiße sjukdomar äro timade, och huru de kunna botas&amp;lt;ref&amp;gt;I detta målet wet jag exempel på en wiß Lapp i Nederbyn, som fastnade för en tid tilbaka i en swår sjukdom, och rådfrågade sig fördenskul med sin Trumma. Och emedan under &#039;&#039;operationen&#039;&#039; lotten föll på en af hans bästa Renar, lät han straxt slagta honom, i mening och hopp at få på det sättet sjelf lefwa. Men det liste ej, emedan han måste straxt derpå i egen person sjelf dö.&amp;lt;/ref&amp;gt; på hwad sätt och med hwilka offer de wißa tider kunna bäst behaga sina afgudar o. s. w. Ty emedan de hafwa i alla sådana händelser wißa och särskildta märken målade på Trumman, inbilla de sig få säker och tilförlitelig kundskap om alt, sedan deras ringknippa under wißa sånger och slag på Trumman medelst en hammare, som är gjord as Renshorn, på et wist märke eller figur stadnat. Detta skulle jag anse för et gyckelspel eller en blott widskepelse utan effect och werkan, om icke Lappens beswimande, som med så många säkra och ofelbara witnens besannande blifwit rönt, tyktes hafwa något besynnerligit med sig, efter man säger at han under sit slående och sjungande faller ned som wore han död på jorden, och wid upwaknandet wet berätta hwad på fjärran orter skedt och annat, som han begärt få weta. Men detta händer ej androm, än dem, som hafwa namn före at wara Trollkarlar och äro således med den Onda Anden i en närmare bekantskap och förbindelse. Ty, de andre, som bruka deße &#039;&#039;instrumenter&#039;&#039;, hafwa dem blott som medel at få weta något hemligit&amp;lt;ref&amp;gt; Det säjes at för 40 år sedan, skal det tildragit sig i Lule-Lapmark, under påstående upbörds stämning, at en Lapman om en aftonstund kommit til Lapfogden, och sig beklagat, huruledes en af des grannar, som han ock namngifwit, för honom bortstulit något Silfwer, men hade dock dertil intet laga bewis. Fogden lät fördenskul följande dagen sammankalla de Lapmän af bylaget som wore wid marknadsplatsen, och bestodo af 10 eller 12, samt anstälde ransakning på följanjande sätt:&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Fogden lät ställa et bord ut på marken, och Lapmännen rundt deromkring, förkunnande derpå, at han om den angifne stölden ransaka skulle, och satte &#039;&#039;Compassen&#039;&#039; midt på bordet, hwilken han kallade sin Spåtrumma, och gaf de närwarande tilkänna at sedan han trillat &#039;&#039;Compass&#039;&#039;skifwan ikring, skulle det derpå utsatte teknet, som bestod af en fogelfjäder, stadna gent emot Tjufwen. Så snart skifwan stannade, och teknet wiste, efter fogdens förut gjorde tilställning, midt på den angifne Lappen, begjärte han få sjelf å nyo trilla om skifwan, både andra och 3die gången; men bägge gångarne hade teknet ock en lika utvisning, hvilket icke allenast uträttade så mycket, at Tjufwen tilstod sin utöfwade stöld, utan ock infant sig natten derpå hos Fogden med begäran, at få köpa des Trumma, som han förmärkt wara långt starkare än hans. For Compassen böd han ock ansenlig betalning.&amp;lt;/ref&amp;gt;: hwilket förekommer mig som wåra Kast-böcker eller Lyckohjul, som wäl äro af förståndigt folk för ro skull gjorde, men ofta af de enfaldige til widskepelse brukas. Den som åstundar utförligare sammanhang häruppå, finner sådant hos &#039;&#039;Schefferum&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. Cap. IX.&amp;lt;/ref&amp;gt;, emedan jag, som ej ens fått se dem, dristar ej eller widare beskrifwa dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 29.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
I somlige Lapmarker har man wetat berätta om den konsten at göra det den andra måste löpa Warg, ändock sådant på de andra och mäste ställen är ohördt. För några år tilbaka berättade en Lapp uti en wiß Församling för sin Själesörjare, at då han skulle taga skinnet af en Warg, fann han under huden et Tenbälte samt pung och knifslidor. En annan berättade för många år, äfwen för Häradshöfdingen i orten, at en wiß man kommit och bedt honom om förlåtelse, at han året tilförene, såsom Warg, dräpte tre Renar för honom, det ock denne sig påminte. Jag wet, at en sådan sak holles ibland de lärde &#039;&#039;inter paradoxa&#039;&#039;. Jag har sådant ej sedt. Men är det sant, så lärer det wara den Ondas gäckeri, hwarmed han bjuder til at apa efter Skaparens underwerk på &#039;&#039;Nebucadnezar&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 30.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Af gammalt hafwa Lapparna brukat åtskillige widskepelser med sina döda. At de undertiden offrat några år Renar til deras åminnelse, blir äfwen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 317.&amp;lt;/ref&amp;gt; förmält, som berättar&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 117.&amp;lt;/ref&amp;gt; dem holla sina döde såsom &#039;&#039;Deos minores gentium&#039;&#039;, och således offra deße &#039;&#039;manibus&#039;&#039; såsom sina andra Gudar. De döda, eller deras manes, berättar han kallas hos Lapparna &#039;&#039;Sitte&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt; Hwilket lärer komma af en orätt version af de orden &#039;&#039;maite verro jabmike sitte&#039;&#039;. Ty da man gifwit deruppå et sådant Latin, &#039;&#039;quodnam sacrificium poscitis manes? &#039;&#039; så kunde det synas som woro sitte och &#039;&#039;manes&#039;&#039; swarande emot hwarandra. Hade &#039;&#039;Anonymus&#039;&#039; skrifwit: &#039;&#039;Quodnam sacrificium, manes, poicitis? &#039;&#039; så hade &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; förmodeligen ej misstagit sig, ehuru det dock eljest synes antingen wara mindre &#039;&#039;accurat verteradt&#039;&#039;, eller de Lapske orden orätt utförde.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har ej annat ord hört uppå de döda, än &#039;&#039;Jabmig&#039;&#039; eller &#039;&#039;æppar&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Undantagande &#039;&#039;rauke&#039;&#039; det de bruka likasom wi det ordet salig om de döda, Til exempel &#039;&#039;attjam rauke&#039;&#039;, min salige fader.&amp;lt;/ref&amp;gt;, (så kalla de barnen, som dödt utan döpelse), och Lapparna hafwa jemwäl tilståt det man undertiden en lång tid brukat offra åt dem. At de eljest haft sälsamma tankar om dem, har jag märkt dels derutaf, at när de swept dem, hafwa de sedt noga efter om swepningen wälbetäkt hela kroppen, föregifwande at själen, om kroppen ej wore wäl omswept, skulle slippa bort, dels emedan de på somliga ställen brukat lägga tobak, yxa, några torra stickor samt eldsaker, etc. uti Likkistan, I Åsele Lapmark blef man för en tid sedan warse sådana saker, då man wid Kyrkan af en händelse komat byta om Likkista. I Kaitom har det warit brukeligit, at när den dödas slägtingar eller goda wänner farit förbi de ställen, på hwilka de haft sina Lik obegrafna, hafwa de kastat åt dem et stycke tobak. För en gammal widskepelse kan det ock räknas, at de somligstädes pläga nedergrafwa med Liket de kläder, i hwilka någon blifwit död, samt merendels förtära den Renen wid grafölet, med hwilken den döde blifwit förd til grafwen, som ock sedermera des ben i jorden begrafwa.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hurudan tanka de eljest haft om sina döda har jag kunnat sluta af en wiß Laps utlåtelse öfwer en man som dödde i sin bästa ålder. Gud hade ej, sade han, så snart tagit en sådan man til sig, om han honom ej behöft och haft arbete, at sätta honom göra. Det är ock wist, at aldrig sättes den Ren för oket mera, som dragit en död til grafwa. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 31.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At de jemwäl på många ställen bruka allehanda skrock med djur- och fiskefången, utom de Afgudiske konster jag tilförene nämnt, har man tid efter annan försport. En trowärdig Bonde på Landsbygden berättade, at då han för en tid tilbaka hade en Lapp i sällskap då han wille skjuta en Björn, blef han, sedan de fått djuret, tillika med de andre följeslagare af samma Lapp warnad at ej smörja sina skor med denna Björnens ister, med föregifwande, at der han det gjorde, skulle en Björn taga lifwet af honom. Deße, som ej wille tro Lappen, gjorde twärt emot hans förmaning. Hwarpå hände, at samma Lapp året derefter, under det han gick wall, måste ej allenast för en Björn sätta lifwet til, utan ock blifwa af honom i grund opäten. Om detta är sant, hwilket dock samma Bonde betygade, måste det utan twifwel hafwa härkommit af någon djefwulsk förpliktelse, den han sig tilförene underkastat. Eljest kan jag ej dertil gifwa skäl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 32.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Iöfrigit är det wist, at detta folket, hälst wid Björnjagter, bruka många &#039;&#039;Ceremomer&#039;&#039;, om hwilka hwarest de tagit dem, antingen af sina grannar, eller sjelfwa updiktat dem, är owist. Man wil ej nämna om Spåtrumman, af hwilken de betjent sig at få weta om deras jagt skulle lyckas eller ej, emedan derom något tilförene är nämnt, utan de hafwa derwid wißa joikningar och sånger, dem de bruka dels då de dräpit Björnen och under det de föra honom hem, dels då de komma fram, samt äta op honom, etc. hwilka wisor äro af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; til en del beskrefna&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 233. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt;, ändock man tror, at deße wisor äro i Lapmarkerne något &#039;&#039;variable&#039;&#039;. Då de draga honom utur sit bo eller hide, pläga de piska honom med ris, och den som är baneman slår gemenligen en Mäßings nagla uti sin byßa, eller hänger han något sådant märke på sin hals, det han bär en lång tid antingen som et heders tekn at han giort en så berömlig gerning, eller af någon widskepelse, kan jag ej wist säja. Besynnerligit är det, at de uti sina wisor ibland annat aflägga sin tacksäjelse hos honom, at han låtit dem dräpa sig och ej gjort dem skada: samt at deras hustrur måste wid hemkomsten tugga Albark och spotta dem i ansigtet, sjunga segersånger, samt skynda sig ut genom den rätta dören, under det de komma sjelfwe in genom heligdören. Björnen koka de på somliga ställen op merendels på en gång, och byta sedan köttet; men hufwudet koka de helt och hollet, samt förwara wäl hufwudskålen och benen, som skola begrafwas, och om en hund drager bort något ben, så måste han sätta sit ben i stället, lika som förr är talt om offren. En del tilstädja ej sina hustrur och barn äta af köttet. Somlige tillåta sina hustrur at äta deraf, åtminstone wißa delar, men det skal ske genom en Mäßingsring, den de sätta för munnen. Somligstädes plägar man gräfwa ned ej allenast, som förr mäldt är, hufwudskålen och benen, utan jemwäl et par skidor, hyfwel, knif, et stycke Mäßing, etc. hwarmed han utan twifwel skal hjelpa sig fram i den andra werlden. Ömkeligit, at deße människor wilja änteligen tro det Björnen skal upstå och lefwa efter döden, när de likwäl äro sjelfwe nog twifwelaktige om deras egen upståndelse, ändock de undertiden säja sig tro, at de efter döden skola lefwa, eller, efter deras ordasätt, wandra i den andra werlden. Hwad öfrigit härwid wore at berätta, och som af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; på anförde ställe blifwit widlyftigare omtalt, går jag för kortheten skul förbi. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 33.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Så har det ej eller hos Lapparna varit obrukeligit at lämpa både Guds dyra ord och jemwäl wåra Christeliga helgedomar til sina widskepelser. Jag har tilförene något nämnt om deras läsningar, som til en stor del befinnas wara tagne ur Guds heliga Ord, men genom deßas widskepliga bruk skändeligen mißbrukade. Jag wille tro, at de tagit de maneren til at korßa sina Afgudabeläten, etc. af bilderna, som de sedt uti wåra Swenska Kyrkor, som jag ock har hollit före, at de Fartyg de pläga hänga op i trän, äro efterdömen af de Skepp, som man plägar hänga op i somliga Kyrkor på landsbygden och jemwäl i Lapmarken, ändock jag finner &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; hafwa andra tankar derom&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 119.&amp;lt;/ref&amp;gt;. I Jockmocks Kyrka war för en tid mycket i bruk, at man hemligen bar in en hop byltor och slarfwor af allehanda slag, dem de stoppat under wäggarna och i holen wid Kyrkogolfwet. Men sedan deras Capellan lät söka op alla deße gömslor och för deras ögon offenteligen bränna op dem, har man ej hört widare deraf. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 34.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom hittils omtalte Lapparnas Afgudar och widskepelser, kunde man ännu upräkna en hop af mindre wärde, der ej detta gjorde tilfyllest at wisa, det tilståndet i somliga Lapmarken är ännu nog beklageligit. Man kan ej eller neka, at de ju uti alt detta äro, som i tungomål, seder och opförande, fins emellan olika och skiljaktige: och jag har märkt at de nu mera, sedan Guds hel. Ord begynt wisa sin werkan ibland dem, mycket kommit i oordning med sina konster, hwaraf är skedt, at man nu har swårare före at komma under wädret med sjelfwa sammanhanget af deras Afgudatjenster, än fordomdags. De som ännu lefwa i sit mörker kunna ej bewekas at rätt beskrifwa sina konster, eller drista de det göra. Och de, som fått smak af Christendomen, blyas merendels wid at tala om sådant; hwaraf händt, at då jag fått se ögonskenliga märken til något dylikt, hafwa deße sökt ej allenast at förtiga det, utan ock al wända det til andra ändamål. Jag har just ej eller warit så mycket angelägen at utspana deras werk, efter jag sedt man kunde ingen nyttig sanning upfinna, om man än wiste et noga sammanhang på hela deras Afgudatjenst, ej eller någon nytta dermed skaffa, emedan det fast nödigare är, at häfwa otron och mörkret ur deras hjertan och sinnen, då det öfriga lärer af sig sjelft, med Guds hjelp, småningom förswinna, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 35.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Imedlertid får man mer än ofta förundra sig, då man hörer en del af detta folket så redigt och förnuftigt tala och utlåta sig om alt annat, men i sin Afgudatjenst bära sig så oförnuftigt åt. Hwaraf man har tilfälle at utröna huru djupa rötter en wedertagen widskepelse och wane kunna hafwa i en människas hjerta. Och, emedan jag sedt Nybyggare, som warit så wäl för sig komne, at de läst i bok, samt haft både Bibel och andra andeliga böcker, men genom omgänget med Lapparna blifwit bögde til en hop af de upräknade widskepelser, dem de brukat utan eftertanka och blott af en wana samt naturlig räddhoga för landsens helgedomar, har jag haft tilfälle at göra öfwer detta folket den anmärkning, at det lärer både falla swårt och gå långsamt til, innan man får alla deras widskepelser ifrån dem. Imedlertid är på de fläste ställen en god begynnelse gjord, och i anseende til Guds heliga Ords dageliga tilwäxt och förökelse i denna werldenes del, har man at trösta sig dermed, at ändock sådant för människom är omöjeligit, så äro för Gudi all ting möjelig&amp;lt;ref&amp;gt;Matth. 19: 26.&amp;lt;/ref&amp;gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på svensk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Pehr Högström]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84500</id>
		<title>Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84500"/>
		<updated>2026-08-06T10:17:57Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser]] !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Pehr_Hogstrom.jpg|thumb|250px|&amp;lt;center&amp;gt;Pehr Högström (1714-1784)&amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Pehr Högström&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
1747&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af &amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrifning Öfwer de&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &#039;&#039;&#039;til Sweriges Krona lydande Lapmarker&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 1&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
EHuru nu mera alla Swenska Lapmarker bekänna sig til det Christeliga namnet, och äro jämwäl til en stor del uti deras Christendom emot mångas förmodan rotade och grundade, som man framdeles på sit ställe får omröra; så måste man dock på många orter i deße Länder ännu finna så mycket mörker och vilfarelse, at man föga Christligt kan märka hos dem, då man tager undan at de äro döpte och at de med munnen bekänna sig för Christne. Häraf sker, at på de ställen, hwarest et mindre antal af nitälskande Prestmän warit, eller der man för orternas aflägsenhet hwarken haft tilfälle at något oftare få dem til Guds hus, eller sjelfwe hunnit med at så ofta, som kunnat behöfwas, besöka dem, finner man många hedniska aflefwor och widskepelser, ja ock uppenbarligit afguderi och belätens tilbedjande, som lärer skönjas af det, som jag i detta Capitel beslutit at korteligen omtala.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sådana hedniska seder och opförande wilja de så mycket swårare låta förmå sig at aflägga, som denna Nationen är benägen at hysa ganska stor wördnad och höga tankar för sina gamla Förfäder, hollande gemenligen alt hwad de gjort och brukat för godt och lofligit. Och, som de gemenligen holla de äldre tider, förr än Christendomen blef hos dem fortplantad, för bättre och lyckligare, än de närwarande, samt deras Förfäder för rikare och mera wälmående, än de sjelfwe nu; så wet jag mig hafwa träffat dem, som beklagat at deras konster och widskepelser nu förfallit, emedan de hade frukten deraf, nämligen fattigdom och en tilstundande allmän olycka, för ögonen, föga annorledes, än Judafolket bemötte Jeremiam. &amp;lt;ref&amp;gt;Cap. 44: 17, 18.&amp;lt;/ref&amp;gt; I hwilket mål jag beklagar mig måste berätta om detta folket hwad som fordom sades om de Samaritaner, nämligen at de fruktade HERran och tjente likwäl afgudomen&amp;lt;ref&amp;gt;2. Reg. 17: 23.&amp;lt;/ref&amp;gt;. De äro döpte och bekänna sig til det Christeliga namnet, men bruka dock hemligen sina asgudiska konster och hedniska åtbörder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 2&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Om deße saker, nämligen Lapparnas truldom, widskepelser och afguda-tienster, har jag mycket hört och sedt både talas och skrifwas. At ock berättelserna om sådant äro undertiden nog skiljaktige, har jag äfwen i akt tagit, som kommit antingen af osanna rykten, eller ock, som mycket troligit är, af sedernas och manerens skiljaktighet i åtskilliga Lapmarker. För samma orsak har jag i dy mål ej dristat anföra något lånt antingen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; eller andra, som sådant beskrifwit, utan blott hwad jag med egna ögon sedt, eller af trowärdigt folk, besynnerligen &#039;&#039;testibus oculatis&#039;&#039; hört berättas, om det, som nyligast skedt i dylika mål: och det i Kaitom Församling, såsom et folk, som jag funnit med all rätt bära det namn de fått, nämligen at wara i Christendomen minst för sig komne bland alla Församlingar i Lapmarken, I hwilket afseende min Läsare ej får undra, om jag kommer at tala om sådant, som antingen hos andra ej finnes eller ifrån deras berättelser något afwiker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 3.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså förnämligast deras Afguderi beträffar, så har jag märkt at de bära sig mycket likt åt med andra hedniska Nationer i det målet, at ehuru de ärkänna en Öfwer-HErre och Gud öfwer alt, som de kalla &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Hwilket ord, utom den bemärkelse de nu som Christne hafwa deruppå, ej så egenteligen swarar emot Deus som fast mer emot &#039;&#039;Jupiter&#039;&#039; hos Latinerna.&amp;lt;/ref&amp;gt;, så hafwa de jämwäl en hop andra naturer, dem de dyrka och tilbedja, en del såsom onda, hwilka kunna tilfoga dem ondt, endel som goda, hwilka kunna göra dem godt; finnande sig föranlåtne at med lika fog dyrka dem bägge, de förra at blidka och förmå til at ej tilfoga dem det onda, och hos de sednare at komma i en god åtanka, på det de af deras wälgörande ständigt måge wara delaktige.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 4.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Som hufwudet för deße goda naturer är &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; som sagt är, så har jag ock blifwit warse, at de werkeligen holla &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; för en hufwudman för de onda, Ty, emedan detta namnet &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; ej är något nytt ord, utansådant som de äfwen brukat, innan någon af dem fått smak af den Christna Läran, så hafwa ej eller alla Lappar ännu fått deruppå samma begrep. De som ega någon kundskap om Christendomen, hafwa derom samma tankar, som wi om den Onda andan. Men de öfrige hafwa i sjelfwa werket haft deruppå et sådant begrep, som de gamla hedniske Nationer om sit onda &#039;&#039;principio&#039;&#039;, som de mente wara lika ewigt med Gud. Detta sluter jag af de berättelser jag på sit ställe til en del nämt, nämligen &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; war i råd med Gud eller &#039;&#039;Jubme&#039;&#039;l då werlden skulle skapas, och at jemwäl han war orsaken at intet alt blef så godt, som &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; wille hafwat. Och at han jemwäl täflar med Gud om Allmagten, har man af andra deras berättelser förnummit. En wiß Lapp har, utom annat, wetat tala om en tid, da &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; gjorde sig kädjor af järn, hwarmed han bandt &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;, samt kastade öfwer honom et stort berg, då &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; låg under berget, utan at slippa derifrån. Sedan bandt &#039;&#039;Jubmel Perkel&#039;&#039; och kastade et berg öfwer honom. Men den Onda slet sig lös, så at stenar och dam foro himmels högt, o. s. w. Om uti alt detta afbildas någon strid emellan deras förmenta Stamfader &#039;&#039;Jumi&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jumo&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Se Scheff. Lappon. pag. 43.&amp;lt;/ref&amp;gt; och någon deras fiendsman, Birkal, etc. kunde någon gißa, men emedan ingen Christen kan hysa så nedriga tankar om wår Allswoldige och härlige Gud, ej eller så höga om den orena Andan, så skönjes nogsamt, at både &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; och &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; hos de fordna Lappar och jemwäl ännu hos de klentrogne kunna räknas för deras Afgudar. Det skönjes ock tillika, at de ej warit frie ifrån &#039;&#039;Anthropomorphismo&#039;&#039;. Och emedan de hafwa tilägnat den Onda jämte Gud en så stor magt, så undrar man ej, om de, som andre Hedningar, sökt på hwarjehanda sätt at blidka denna Onda andan, på det han ej måtte tilskynda dem så mycket ondt, som han eljest wore i stånd at tilfoga dem. Det är altså nödigt för Lärarena i Lapmarken, det de beflita sig om at redigt &#039;&#039;evolvera notiones Dei &amp;amp; Diaboli&#039;&#039; efter wår Christeliga &#039;&#039;Religion&#039;&#039;, på det det arma folket under deße namnen ej måge blifwa bedragne och förwillade.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 5.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Jag har tilförene förmält huruledes Lapparna på den ort jag wistats hollit före, at Gud omedelbarligen låter höra sig, då åskan bulrar. Men jag har ock märkt at en del holla den, som förrättar sjelfwa actum, eller bulret för et lefwande ting och en särskild natur, &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; kallar det &#039;&#039;Thor&#039;&#039; eller &#039;&#039;Tiermes&#039;&#039;, som Lapparna eljest kalla &#039;&#039;Aijeke (Aja, Atja)&#039;&#039;, som det ock hos oß blifwit kalladt både Thor och Storfader. Hos mina Lappar har jag märkt, at de holla det för et särskildt wäsende ifrån Gud, och jemwäl sådant, som är både godt och ondt, emedan denna naturen, efter deras berättelse, blifwit af &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; stjälandes skapad i en stenklippa, utan at Jubmel skulle få weta derutaf; men sedan &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; eller Gud fick det samma weta, gick han dit, samt hämtade ut och födde op honom, Och emedan denna Thorgubbe är således den Ondas barn, men Guds fosterson (efter deras eget ordasätt), så är han både god och ond; warandes hans förnämsta och egenteliga göremål at döda och förgöra alla Troll och spökerien, som ock deras &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, hwarom framdeles skal talas, ofta af åskan blifwa rörde, hwilket han, efter deras mening, gör med sin boga, Regnbogen, som de kalla &#039;&#039;Ajanjokßa&#039;&#039;, eller Storfadrens boga. Och emedan han dermed gör människorna godt, at han utrotar deße Trollskaper, hwilket de finna sig pliktige at erkänna, hälst han ock i annor händelse, besynnerligen då han rörer deras helgedomar, kan göra dem skada, så bör han jemwäl räknas ibland deras fordna Afgudar. Men eliest har jag åter af andra Lappar fått inhämta om samma person följande händelse; at då en flicka hade i skogen satt sig wid et trä, kom den Onda och bad henne lägga torr Tjäruwed i sin Mudd, den hon hade under hufwudet: men när han denna weden itändt och hon blef warse at denne hade horn, wardt hon förskräkt och skulle fly, men slapp ej undan hans wåldsamhet, hwaraf hon blef hafwande och födde en son, som ouphörligen gret och wiste sig orolig. Gud kom och tog barnet med sig op i skyn, samt frågade hwilkom det wille wara til hjelp, anten sin Far eller Mor? Barnet swarade sig wilja hjelpa Modren och förfölja Fadren med all sin slägt, det han ock nu gör, far i luften, klyfwer berg och slår eld i trän, då de göma sig under dem, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 6.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna ock trodt på någon, som de kallat &#039;&#039;Saracka&#039;&#039;, har den nitälskande Danska Läraren &#039;&#039;Thomas von Westen&#039;&#039; för detta berättat, och jemwäl den samma beskrifwit. Det är wist, at man i somliga Lapmarker brukat det ordet &#039;&#039;Saragads&#039;&#039; för et &#039;&#039;Nomen Appellativum&#039;&#039;, i stället för &#039;&#039;Creator&#039;&#039;. I Kaitom har man andra ord på skapare och skapa, nämlipen &#039;&#039;Seunedie&#039;&#039; och &#039;&#039;Seunedet&#039;&#039; men Sarak är ej eller obekant, emedan det händt, at då man frågat dem hwilken som skapat werlden, har en del swarat Sarak. Jag har om denna person af Lapparnas mun ej kunnat få något redigt begrep. Men efter berättelserna af andra har jag funnit dem holla honom nästan som en &#039;&#039;naturam naturantem&#039;&#039;, dock särskild ifrån Gud, som werkar wid människors och andra kreaturs födelser, deras trefnad och bibehollelse, etc. och lärer altså äfwen kunna räknas ibland deras gamla Afgudar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 7.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Utom deße förenämde Gudar, som jag ej märkt dem hafwa under några bilder eller beläten tilbedit, har jag ock tid efter annan i akt tagit, at de hafwa jemwäl en hop andra &#039;&#039;genios&#039;&#039;, halfgudar eller något dylikt: wetandes jag ej huru stor ära de göra dem, eller under hwad wärde och &#039;&#039;Character&#039;&#039; de blifwa af dem holdne. Det wet jag, at en del föreställa sig sådana, som äro regerande dels i luften, dels på jorden, dels under jorden, dem de finna sig pliktige at på wist sätt hedra och wörda. Ibland hwilka jag ock kan räkna dem, som de mena ej allenast wara regerande wid hwart och et stånd och lefnadssätt, utan jemwäl wid alla tider och månader i året, o. s. w. En af detta sista slaget har jag märkt dem hafwa på &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad, som de kalla &#039;&#039;Kuowa manno:&#039;&#039; äfwen för Julhögtiden, som de kalla &#039;&#039;Jaluoherra&#039;&#039; (Julherren), samt Julaftonen, som de kalla &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; eller &#039;&#039;Druetta&#039;&#039; (Drott). Hwad &#039;&#039;Jauloherra&#039;&#039; är för en person kan jag ej wist säja, så framt de ej af en Hednisk &#039;&#039;κακοζ ηλια&#039;&#039; derunder förstå wår Frälsare. Men &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; torde wara någon af deras eller wåra fordna Drottar, som gjort dem något godt, eller ock snarare ondt, emedan man af det, som framdeles skal berättas, nogsamt ser, at han hos dem blir dyrkad, som en annan &#039;&#039;averruncus&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 8.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At de ock jämte deße hafwa werkeligen, som andra Hedningar, tilbedit Afgudabeläten, är beklagligen rönt. Ty at någon nation skulle denna tiden tibedia stockar och stenar, har iag näpligen welat tro, innan jag i denna Lule-Lapmark tid efter annan fått med egna ögon se sådana styggelser. I Jockmocks Prestegård förwaras trenne sådana beläten, tilhugne med yxa af rötter under liknelse af människor, hwilka om år 1738 blifwit tagne af en Kaitom Lapp, som inför Häradsrätten sedermera bekände, huru han med bugande och tilbedjande fallit dem til fota. Den ena kallade han &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039; och war den största. Om de andra, som woro smärre, &#039;&#039;repræsenterade&#039;&#039; hans hustru, barn eller drängar, är mig obekant. Jag har jemwäl sedermera tid efter annan flerestädes under mina resor blifwit warse sådana beläten wid deras offerlafwar, om hwilka framdeles skal talas, warandes ei annat, än rötter merendels af Björk, dem de wändt op och med yxa tiltälgt som et hufwud, utwisandes sjelfwa stommen eller stubben det öfriga af en kropp med fötterna, Deße stå antingen ständigt på sina wißa ställen, och blifwa dock årligen med offer besökte, då Lappen kommer at ligga dem så när, eller upsättas de hwart år höstetiden merendels på de rum, der de slakta sina Brun-Renar: eller äro de ock på stora berg och högder upreste, der de af en större myckenhet Lappar blifwa besökte och hedrade. Hwaraf skönjes, at af deße Afgudar måste gifwas åtskilligt slag, blifwandes en del ansedde för Landsgudar, dem wißa Lappar wid något tilfälle åt sig sjelfwa i synnerhet uprest: hafwandes jag ock förnummit, at de undertiden göra woldswerkan på hwars andras Helgedomar, hwaraf jag såg prof om wåren 1742, då en häftig fiendskap upkom emellan twänne Lappar, emedan den ena hade huggit sönder hornen och benen, som den andra hade åt sina gudar på en lafwa wid sit kojeställe uprest. Om alla förenämde Trägudar heta Storjunkare, kan jag ej försäkra; men at jag ofta under mina resor sedt dem på åtskilligt sätt gjorde, kan jag ej neka. At ock Lapparna sjelfwa kalla dem så wäl som sina Stengudar undertiden Passe&amp;lt;ref&amp;gt;Detta ordet &#039;&#039;Passe, Basse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Bisse&#039;&#039; brukas nu af Lärarena i somliga Lapmarker i stället för &#039;&#039;Sanctus&#039;&#039;. Men i sjelfwa werket hafwa Lapparna förståt dermed sina Afgudiska helgedomar. Om det är i någon slägtskap med de gamla Swenskars &#039;&#039;Buse, Bjesse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Basse&#039;&#039; (Se &#039;&#039;Rudb. Atlant. Tom. pag. 448&#039;&#039;), hwarmed de förståt den Onda sjelf, lemnas til andras bedöme.&amp;lt;/ref&amp;gt;, har jag jemwäl tagit i akt. Det är ock märkeligt, at de Trägudar jag sedt, hafwa mäst öfwer alt warit korßade, samt med blod öfwerstrukne. I Kimi Lapmark och Trinnäs berättar man, Lapparna hafwa på Fjällen dyrkat en Afgudinna uti en Trästubbe eller eljest uti et Träbeläte, som de kallat &#039;&#039;Wiros-Acka&#039;&#039;. Denna hafwa de likasom Latinerne Dianam hollit för et Skogsrå, samt henne offrat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 9.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
På den orten i Lule Lapmark, hwarest jag warit wistande, äro i synnerhet deras Stengudar mycket gängse och allmänne. Om ock deße &#039;&#039;repræsentera&#039;&#039; Storjunkaren eller någon annan, är mig jemwäl okunnigt. Men jag har ej hört dem af Lapparna annorlunda kallas, än Passe, nämligen sjelfwa ställen; men Stenarna kalla de &#039;&#039;Säite&#039;&#039;. På dem har jag just icke tagit i akt någon särdeles skapnad efter någon människa eller djur, utan de hafwa warit sådana, som naturen tyckes sjelf hafwa gjort dem; men hafwa dock merendels en sälsynt skapnad, som &#039;&#039;petrisicater&#039;&#039;, krusiga och knottriga. En del Lappar äro aldeles i den tron, at deße stenar hafwa lif och kunna gå: warandes ock undertiden flere på et ställe upreste. Gemenligen finnas de ligga wid bergsändar, wid uddar af Träsk, på Holmar, wid Forßar, eller andra helgade orter: wetandes ingen, hwilken som lagt dit dem, eller när de kommit dit: utan man har welat inbilla mig, at deße ställen blifwit dem inrymde redan i första Skapelsen, o. s. w. En stor myckenhet af sådana finnes i en del Lapmarker, ändock man har swårt före at få se dem, emedan ej gärna någon Lapp åtager sig at följa någon dit, af fruktan dem torde wederfaras något ondt: som de hafwa at beropa sig på mångfaldiga exempel, huru de blifwit angripne til lif och helsa, som deße ställen welat ohelga eller förstöra. Jag wet ock en wiß Nybyggare, som igenom det han dristade angripa och förderfwa en hop sådana stenar, berättat sig mistat sin helsa och krafter, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 10.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Deße Stenars magt plägar man wärdera efter myckenheten och antalet af dem som dyrka dem och offra wid dem, Om så händer at man öfwergifwer offra på dem, så mista de ock sin magt, kunnande sedan göra enom hwarken godt eller ondt. Och sådana magtlösa samt af sig komna gudar, har man ej swårt före at få se, emedan ingen fruktar widare för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwaruti deras magt egenteligen består, kan jag ej säja. Men at Lapparna förmoda sig både godt och ondt utaf dem, sluter jag af deras berättelser derom. En trowärdig Nybyggare, som såg huru en wiß Lapp offrade hufwudet, föttren och wingarna af en Tjäder på en bekant sten wid &#039;&#039;Sagga guoika&#039;&#039; ej långt från Gelliware, frågade honom, til hwad ända han sådant gjorde? Då Lappen skal hafwa swarat, det skulle utaf alt detta wäxa andra och nya foglar igen, dem han skulle få skjuta. Och emedan de göra löften åt deße stenar, då antingen folk eller kreatur sjukna, sluter jag at de tro dem om til at hafwa helsa och sjukdom, lif och död i sit wold. Men at de ock förmoda sig ondt utaf dem, sluter jag af en wiß Laps egen berättelse, som tilstått, at då han för några år sedan kom oförwarandes wid sin flyttning at gå för när intil en sådan &#039;&#039;Säite&#039;&#039; wid &#039;&#039;Käppowoma&#039;&#039; (et Nybygge til 3 mil norr om Gelliware), och trädde öfwer udden der stenen låg, så nära intil honom, at han kom på sjelfwa fjäten eller wägen, som stenen (&#039;&#039;si diis placet&#039;&#039;) hade längst efter landet öfwer til en udde midt emot, lofwade han, wid det han blef sådant warse, offer af Ox-Renar, Wajor, Får, Getter, etc. Men kunde likwäl dermed icke blidka honom, emedan Wargar kommo samma natt ihop med hans Renar och gjorde honom en ansenlig skada.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 11.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Wid en Sten ej långt söder ifrån Gelliware, som för detta warit Nederby-Lappars &#039;&#039;Stuor amus Passe&#039;&#039; och alrastörsta helgedom, likasom stenen på &#039;&#039;Aran oiwe&#039;&#039; warit Kaitoms Lappars, ligger en stor Järnyxa, som ingen rost skal kunna bita uppå. Samma yxa har på det sättet kommit dit, at då en Lapp i äldre tider, wid namn &#039;&#039;Patto-podnie&#039;&#039;, kommit at drabba ihop med en &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jatton&#039;&#039; (förmodeligen Bergtroll) som han märkte hafwa tilhold med sin Dotter&amp;lt;ref&amp;gt;Om detta kom han således under wädret, at emedan Lappen hade sin koja bredo wid en Myra, öfwer hwilken hans Dotter dageligen gick, blef han warse, at hennes fötter aldrig blefwo wåta, och förstod således at &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; bar henne öfwer Myran.&amp;lt;/ref&amp;gt;; men kunde ej blifwa honom öfwermägtig, har han anropat denna stenen om hjelp. Men emedan Jätten gjorde det samma, kunde ingen dera få öfwerhanden; Ty, alt hwad Lappen lofwade ut, at gifwa åt sin hjelpare, det lofwade ock Jätten. Omsider lofwade Lappen sig wilja gifwa åt Stenen den yxa som Jätten hade i sin hand, och i det samma blef han honom öfwermägtig, så at Jätten måste sätta lifwet til. Ifrån den tiden har yxan blifwit beständigt wid samma sten. Wid offrandet brukar man den seden, at man hänger henne på öfwersta hornet, hwaruti denna Stenens Afgudatjenst är skiljaktig ifrån alla de andras, som jag framdeles wil omtala. Denna yxa blef om hösten 1745 af en Kaitom-Lapp borttagen, som skal hafwa lofwat i deß ställe lägga dit hornen och benen as en Ox-Ren, det han ock förmodeligen gjort. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 12.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad en del, jemwäl i de bättre för sig komne Församlingar, hafwa för tankar om en hop Änglar, som pläga uppenbara sig för dem, wet iag ej. Men at de hafwa mycket at tala om sina Änglasyner, hwarigenom de förmena sig wara bättre och heligare folk, än de Swenske, som ej se sådant, har mig af en wiß prestman blifwit berättadt. I hans Församling har en man sagt om sig sjelf, at han en gång sedt twänne Änglar, som wiste honom en wacker grön äng, samt wid ändan en skön byggning. Och när han af deße twå blef anmodad at följa dem dit, men af en annan derifrån warnad, gåfwo de honom hwardera en kindpust, så at halfwa hufwudet swulnade och han hade en tid deraf stor wärk. Denna gången kom han på den tro, at det måste hafwa warit onda englar, i det han utlät sig i deße ord: »Nu kan jag se, at de icke äro gode.« Utan twifwel hade han ock tilförene sedt sådana; Men emedan de ej förr lärt honom känna sig, så trodde han det de woro goda och helige Änglar. Flera dylika rykten och berättelser hafwa tid efter annan kommit för mig. Och blifwa sådana uppenbarelser af dem, som hafwa någon liten kundskap om Christendomen och Änglarnas natur, holdne för Ängla uppenbarelser, men af de andra, som näpligen hört talas om Änglar, för Gudar antingen Storjunkare eller andra, som de mena undertiden uppenbara sig för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 13.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Om några Lappar holla, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 98.&amp;lt;/ref&amp;gt;, Solen i någon Gudomelig wördning, har jag wäl denna tiden ej kunnat förmärka, dock har jag träffat Lappar, som berättat sådant fordna tider hafwa warit brukeligit. Ej eller har jag funnit at de, efter &#039;&#039;Damiani à Goës&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;De &#039;&#039;Lappiæ situ &amp;amp; ejus regionis incolis&#039;&#039;, apud J. Boem. Auban. de &#039;&#039;moribus Gentium&#039;&#039; P. M. 499.&amp;lt;/ref&amp;gt; holla elden för deras Gud. At de ock, besynnerligen Jämtelands-Lappar, skulle dyrkat någon under den bekanta &#039;&#039;Herculis&#039;&#039; namn (Herkel-gud), har jag tilförene låtit mig inbilla: som jag jemwäl minnes mig hafwa sedt et &#039;&#039;Academiskt&#039;&#039; arbete de &#039;&#039;Hercule&#039;&#039; utgifwit i &#039;&#039;Upsala&#039;&#039; i förra &#039;&#039;Seculo&#039;&#039;, hwars &#039;&#039;Auctor&#039;&#039; berättar sig hafwa hört af Lapparnas mun en &#039;&#039;susurrum&#039;&#039; (så kallade man den tiden det Lapska språket) af något dylikt ord. Men det torde kan ske wara kommit af något mißhörande, at då Lappen sagt &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, kunde det uti dens öra, som warit om språket okunnig, lätteligen blifwit &#039;&#039;Herkel&#039;&#039;. Åtminstone wet man ej i de norra Lapmarker, så mycket mig bekant är, af någon sådan Gud. Om &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; har jag tilförene något utlåtit mig. Men om Lapparna hafwa fått detta ordet af de gamla Hedniska folkslag, som dyrkade &#039;&#039;Herculem&#039;&#039;, och sedan ändrat det samma uti &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, emedan sådana ombytelser äro just ej hos dem owanlige, dertil dristar jag hwarken neka eller jaka.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 14.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Huru och på hwad sätt hwar och en i synnerhet af deße främmande Gudar blifwa hos Lapparna tjente och dyrkade, kan jag ej til alla delar säja. Man lärer ock näpligen wara i stånd at utnämna några wißa reglor derwid, emedan jag är af den tankan, at sjelfwa ordningen och sättet at tjena dem lärer ej hafwa bättre sammanhang, än grunden, på hwilken deras Gudars wäsende och antal sig stöder. Icke des mindre wil jag blott upräkna de sätt och maner jag blifwit warse, samt hwad öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; derwid kunnat blifwa mer bekante.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Huru de dyrka de Gudar och Naturer, til hwilka de ej hafwa några bilder, är mig okunnigt: undantagandes hwad jag om den förr omtalte &#039;&#039;Kuowa-manno&#039;&#039;, samt &#039;&#039;Jaulo-herra&#039;&#039; och &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; kunnat få höra af Lapparne sjelfwa förtäljas. Nämligen, hwad den första angår, berättade en gammal Hustru, det hennes Föräldrar plägade en wiß tid i &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad binda hö och gräs, sådant som de hafwa i sina skor och wantar, wid hornen på deras Renar: då man sedan med ringar och annat skrammel, samt bultande på ackijorna, bad &#039;&#039;Kuowo-manno&#039;&#039; äta. Hwaraf tillika skönjes, at de höllo denna Naturen ej allenast för et lefwande kreatur, utan ock sådant, som kunde lefwa af hö, samt behöfde genom allehanda buller och gny påkallas, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 15.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At man åt den så kallade Jul-herren plägar offra små skep eller båtar, besynnerligen under något gjordt löfte, derpå har jag sedt flera prof. Deße båtar om tre qwarters eller högst en alns längd hafwa warit tilhuggne med yxa af Furuträ med master uti, samt här och der korßade och med Renblod öfwerstrukne. Sådana båtar göra de gemenligen färdige til den tiden de slakta sina offer-Renar til Jul, emedan de skola under slaktandet med blod bestrykas. De jag sedt hafwa warit högt upsatte uti stora Granar, dock ej hängande, utan liggande på några af samma Granar ihopwekne qwistar, warandes äfwen sjelfwa Granarne korsade här och der, samt et godt stycke op med blod öfwerstrukne. Deße båtar finner man ej annorstädes, än omkring de ställen, hwarest de Jultiden haft sina kojor och tilhold. Til hwilkens ära de omtalte offer-Renar slaktas är owist: men at wid deras Julkojor (eller nu mera, et godt stycke derifrån), altid finnes offerlafwar, sådana som jag framdeles wil omtala, har jag flera resor märkt: liggande på bemälte lafwar ej allenast hornen af de slaktade Renarna, utan ock alla ben af det kött, som de då äta, och som är af samma Renar tagit.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 16.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Åt &#039;&#039;Ruotta pläga&#039;&#039; de äfwen samma tid hänga Näfwer-ryfwor eller små trattar af Näfwer gjorde, op i höga trän, hwilka trän äro mäst på twänne kanter tälgde och korßade. Uti deße ryfwor lägga de et stycke af all den mat, som de äta om Julafton och Julmorgon, hwilket ej är Kött, utan gemenligen Ost och Mjölk, eller ock Fisk. Hafwa de Mjöl, så göra de en kaka om en riksdalers storlek, men en god tum tjock, den de fylla med litet Mjölk och Ost, samt steka på glöden. Samma kaka lägga de uti en af de omtalte kärillen, i hwilkens brädd twenne träspjelkar äro stukne om en half alns längd, gjorde som spador. Detta blir ophängdt bredowid kojan, hwarest det ock warder sittandes; hwilket tillika med de öfriga ryfwor, i hwilka deras öfwerlefwor blifwa förwarade, äro &#039;&#039;destinerade&#039;&#039; åt den förr omtale &#039;&#039;Ruott&#039;&#039;a, på det han, efter deras föregifwande, ej må skada deras qwinfolk på et wist sätt (&#039;&#039;ne ventrem illarum terebret seu perforet&#039;&#039;).  Schefferus talar om deße offer något annorlunda, hwilket man ock torde somligstädes brukat, men emedan en Lapp berättat mig derom, som i sin enfaldighet ej trodde at sådant skulle wara någon widskepelse, så har jag fölgt hans tal, och lemnat andras berättelser å sido.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 17.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Deras offerlafwar, som jag flera resor nämnt, göra dem den tjensten som altare, men åro gjorde af trä och stå på 3 eller 4 stolpar, ifrån 2 til 4 alnar högt ifrån jorden. Då de offra något på dem, lägga de ofwan på och omkring dem Gran- och Björkris, samt qwista trän nedantil på alla sidor der omkring. Deße hafwa de antingen wid wißa tilfällen bak för deras kojor: eller äro de upbygde på andra ställen, hwarest de hafwa sina Trägudar, hafwandes oprest Träguden antingen ofwanuppå, eller, som allmännare är, bredo wid lafwen, likasom stödde han sig mot honom. På deße lägga de Renshorn eller det öfriga som jag kommer at omtala, men på de lafwar, som stå wid Stengudarna, hafwa de mäst de offer, som wildiuren eljest kunde draga bort.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De förnämligaste offren, som de på eller bredowid deße lafwar lägga och tilägna sina Gudar, äro gemenligen hornen och benen af sina Renar, hälst de Brun-Renar, som han slaktar Mathsmäßotiden om hösten. Deße offra de både på Sten- och Trägudar. Utan twifwel lara de hafwa någon wiß skildnad, då de skola offra åt åtskilliga Gudar, som mig är obekant, men så mycket jag kunnat inhämta, tjena de sina Stengudar, då de äro dem så nära: men eljest de af trä, dem de antingen göra nya, eller ock besöka de dem på de ställen hwarest de förrut oprest dem. De, som hafwa Trumma, säjas rådfråga sig med henne wid många tilfällen då de, samt hwad de på åtskilliga Gudar skola offra o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 18.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom de offer, til hwilka Lapparna årligen finna sig förpliktade, har jag funnit, at de offer, som han gör för nöds skull och under något löfte, falla honom undertiden något kostsammare. Ty, om folk eller deras kreatur blifwa sjuke och wantrifwas, eller ock om eljest något widrigt möter dem, få göra de löfte åt en wiß Gud (den de antingen sjelfwa hafwa bästa förtroende til, eller den deras Trumma pekar uppå), eller ock åt flere tillika at offra det eller det, om de winna sin önskan och undwika det onda. Det som de i ringare mål, til exempel om en ren sjuknar eller wantriswes, lofwa, plägar ej gerna sträcka sig längre, än til horn och ben af Renar. Til exempel, när en ren sjuknar, så gör Lappen löfte, at om han kommer sig före igen och lefwer, wil han en wiß tid slakta honom, samt ej hugga sönder eller låta förkomma något ben, utan altsammans förwara åt den Guden, som han gör löfte åt, och som han menar skal kunna hjelpa sig. Hwad Lappen sålunda lofwar, holler han troligen, och då han slaktar en sådan Ren, hugger han icke et ben sönder, utan delar honom led ifrån led, samt förwarar benen. Om en hund råkar draga bort något deraf, så måste han sätta sit lif til, och man offrar et af hans ben i stället. Man plägar ock undertiden så wäl wid deße som andra tilfällen smörja deße Gudar, dem de hafwa under några bilder opreste, med blodet och fetman af den Ren som slaktas, samt äfwen, som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; berättar, låta et stycke af hjertat och lungan följa med offren, dem de hänga i trän: jämwäl binda hwita och röda etc. trådar om hornen på den Ren, som slaktas för et märke åt hwilken Gud han blir förärd. Men om de, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse, med en hwit trå betekna Solen, en röd Storjunkaren, en swart åt de döda, kan wäl wara sant, ändock jag ej wist wet säja derom. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 19.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Men är det i något wigtigare ärende, som Lappen finner sig föranlåten at göra löfte, så kommer det ock undettiden an på andra kreatur, som Bockar, Getter, Får, samt Kattor och Hönstuppar, dem han köper och skaffar sig från Landsbygden, ehwad de må kosta, sedan han en gång lofwat dem. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwad Stengudarna, eller de så kallade &#039;&#039;Säite&#039;&#039; i synnerhet widkommer, så tyckas de af Lapparna blifwa holdne i långt större helighet, än de af trä. Man plägar omkring somliga stänga gärdesgårdar, ibland tämligen widt omkring. Om någon skiuter Ickornar, foglar eller andra diur innom samma gårdar, det är innom stenens rå, så måste han taga fötterna, hufwuden med wingarna och offra på stenen, men det öfriga beholler han sjelf. Man brukar på somliga ställen hwart år lyfta op stenarna och lägga fristkt Granris under och omkring dem, hwilket Lappen gör med blottadt hufwud och krypande på fyra fötter, äfwen som då han eljest går at offra: då han jämwäl af stenens tyngd eller lätthet kan sluta om han är ogunstig eller gunstig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Utom Renshornen och annat offer, som omtalt är, hwaraf på många ställen finnes en otrolig myckenhet, som Ättebackar samlade, ses ock undertiden omkring sådana ställen en ansenlig hop Näfwer-ryfwor fulla med matsaker och smorning. Ty, likasom Fjäll-Lappar och de som hafwa Renar offra gemenligen horn och ben, samt öfwerstryka sina Gudar med Renblod, så hafwa ock Fiskare-Lappar sina heliga stenar, Råd och wårdnader wid sina sjöar, dem de kalla &#039;&#039;Saiwo&#039;&#039;, hwilka Gudar de, utom andra föräringar, som oftast smörja med fiskflott: hwaraf, efter deras tro, skal förorsakas, at uti bemälte sjöar merendels är fetare fiskslag, än uti andra. Ju tididigare de smörja sina stenar, ju mera och fetare fisk förmena de sig få. Ehuru Fiskare-Lappar kunna således hafwa sina egna särskildt stenar ifrån de andras, så finner man dock sällan någon sten eller &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, som ej af bägge blir tjent, så framt de annars ligga så til at bägge nå dem. De Lappar, som hafwa Renar och fiska tillika, göra ock bägge delar, nämligen offra horn och ben, samt tillika smörja och rykta dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 20.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Hwad angår de öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; och maner förr, under och efter sjelfwa ofrandet, så är wäl sådant til en del skiljaktigt hos Fjäll- och Fiskare-Lappar, men kommer dock merendels på et ut. Bägge gå de til och ifrån ofrandet icke genom den rätta kojedören, utan genom en helig dör, som är en liten öpning bak på kojan, genom hwilken ock Fjäll-Lappen bär mäst altid in sit kött, åtminstone af sina offer-Renar, och Fiskare-Lappen sin fisk, besynnerligen då han fiskar uti de helige sjöarna. Genom samma dör får aldrig något qwinfolk gå, som ej eller öfwer hans fjät, då han går at offra eller fiska, Fiskare-Lappen får aldrig hafwa något qwinfolk med sig til hjelp, utan måste förse sig med folk annorstades ifrån, då han wil draga not i samma sjöar, om han ej har sjelf tilräckelig manshjelp: som ock aldrig något qwinfolk får på långt holl komma in til de ställen, hwarest deße helgade stenar äro upreste, ej eller fara omkring dem, så at om de wid sin flyttning ifrån Fjällen gått på höger om dem, så måste de wid deras flyttning tilbaka gå på samma sida, fast det woro tio mil til krok, emedan det eljest skal komma an ej allenast på helsan utan ock lifwet. Så tilstädja de ej eller en del andra saker komma at föras omkring deße orter: hwaraf jag år 1733 såg ögonskenligit prof, då en wiß Lapp wägrade mig en takhud til låns på min &#039;&#039;pagage&#039;&#039;-ackia, föregifwande at hon, efter den kosa jag föresatt mig, skulle komma at färdas omkring et passe, hwaraf han sig en stor olycka förmodade. Lade ock til, at der hon warit ny, hade det ej haft stort på sig, men emedan han henne länge brukat, wore det fara wid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 21.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Då Fjäll-Lappen går bort at offra, så måste hans hundar sättas i band. Slipper någon hund lös och kommer at gå öfwer hans fjät, så skola odjuren straxt komma ihop med hans Renare och om inga odjur äro å färde, skola hans hundar i deras ställe bita, sarga och döda boskapen, Fiskare-Lappen sätter ock sammaledes sina hundar i band, då han går at offra eller fiska i de helgade sjöarna. Då deße draga not i samma sjöar, få de aldrig nämna GUD. Den fisk de få måste de antingen wid samma sjö rensa och göra op, eller, om de bära honom hem oopgjord, låta honom komma in genom bakdören. Benen gifwa de icke sina hundar, innan de förrut lagt dem i kalt watn, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 22.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Det ömkeligaste är at se då Lappen (både Fjäll- och Fiskare-Lapp) går at offra. Ty, då han kommer så när, at han ser rummet hwarest Guden bor, så tager han af sig mößan samt begynner buga och bucka sig, och då han kommer närmare intil, börjar han krypa på fyra fötter intil des han kommer intil stenen, hwarest han lemnar sina offer. Om han brukar derwid något tal eller andra &#039;&#039;complementer&#039;&#039; är mig okunnigt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Et besynnerligit offer är det som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; nämner, och som jag äfwen tyckes hafwa funnit några spor til denna tiden, nämligen at man undertiden gör Afgudabeläten, dem man straxt efter offrandet tillika med offren gräfwer ned i jorden&amp;lt;ref&amp;gt;Hwar wid dock &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; (pag. 111) litet mißtagit sig; ty under det han &#039;&#039;verterade Spirri Nilses&#039;&#039; ord: den de sedan tillika med benen i jorden nedergrafwa, uti hwilka synes wara någon twetydighet, och owist, om particula den skal swara emot stenen eller Afguden, har &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; gifwit Latin derpå: &#039;&#039;postremo rangiferum una sum offibus defodiunt in terra; &#039;&#039; der likwäl &#039;&#039;Auctoris&#039;&#039; mening lärer förmodeligen wara: den de, nämligen Afguden, sedan tillika med benen etc.; åtminstone är det nu obrukeligt at Lappen offrar åt sina Gudar någon hel Ren.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har funnit allehanda beläten och bilder (äfwen under liknelse af Renar) jämte åtskillig slags offer i marken nedgräfde och öfwerhölgde. Jag har ock sedt dem gräfne blott under snön, samt hölgde med trän och ris, förmodeligen emedan de antingen för is eller sten ej sluppit ned med dem i sjelfwa marken. Det synes som skulle sådana offer wara &#039;&#039;déstinerade&#039;&#039; åt dem, som äro rådande under jorden, lika som de lägga på marken och hänga op i trän åt dem som äro på jorden och i luften regerande.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En omständighet mins jag mig än hafwa hört wid offrandet, nämligen at då Lappen går til och från offrandet, får han ej ens tala, då någon kunde möta eller eljest råka honom. Detta har jag ej sjelf sedt, men holler det så mycket troligare, som jag märkt huru en del Fiskare-Lappar, under det de äro på sina fisk-fängen, ei wilja tala; och om man kommer oförwarandes på dem, så fly de, som wildjur, undan, at de må slippa uplåta munnen. &amp;lt;ref&amp;gt;Det berättas, at i Lule-Lapmark har för 30 år sedan sig tildragit, at enär Pesten ibland Rendjuren begynt gå i swang, hwarigenom en stor myckenhet af dem bortdödt, hafwer en Lapman trägit och med all uptänkelig flit flera resor om dagen infunnit sig hos sin och grannarnes Afgud, som de hade i skogen, i mening at han skulle hjelpa honom. Men enär ingen bot derå fölgde, förelade denne Lapman sin Afgud en wiß tid med utlåtande, at om han wille blifwa ärad och dyrkad för en Gud, så skulle han åtminstone innom samma tid stilla sjukdomen; Men i annor händelse blifwa förbränd och aldeles utrotad såsom en bedragare. Den förelagde tiden gick til ända, och Rendjurs störtningen påstod lika fult. Lapmannen lät fördenskul sit gjorde slut gå i werkställighet medelst en stor stockelds görande ikring och ofwanpå Afguden, hwilken så mycket förr blef förderfwad, som hela Bylaget i många tider den samma med åtskillige feta saker smort, och således hade elden med honom en större kraft, än uti annor osmord sten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Just då detta påstod, blef Lapmannens förfarande hos Byamännen bekant, hwilka derföre mangrant sig på platsen instälte, och i fult upsåt wille dräpa uphofsmannen, samt honom, såsom försoning hos Gudarna, låta förbränna. Men han gaf deremot tilkänna, huru ofta och trägit, som han denne Guden på sina knän och med bart hufwud troligen tilbedit och om hjelp anmodat, samt ändteligen honom en wiß dag förelagt, at stilla fänads störtningen med tilsäjelse och hot, som förmält är. Och emedan han ingen hjelp åstad komma kunnat, ty har han honom med allan rätt såsom en bedragare förbrändt, jämte förmodan: at om han warit den rätta Guden, som gjort himmel och jord med alt hwad deruti finnes, så hade han wäl kunnat borttaga sjukdomen och altid friat sig för elds förtäring, hwarmed the uti ondska församlade Lapmän blefwo stillade, samt låto sig åtnöja med hwad fom skedt war.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 23.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna, utom deras Afguderi, hafwa jämwäl namn före at wara starke i hwarjehanda Truldoms konster, är en sak, som är så allmänt bekant, at nästan ingen, som hört detta folket nämnas, ju hollit Lapp och Trollkarl för &#039;&#039;Synonyma&#039;&#039;, eller et och samma ord. At ju mycken widskepelse fins hos detta folket kan jag ei neka; men tror dock at ryktet gjort deras konst til många delar större, än hon är. At all widskepelse fordomdags kommit ifrån Norden, har warit en gammal sägn, hwilket &#039;&#039;Herodotus&#039;&#039; skal hafwa gifwit de gamla Skribenter anledning at tro, som sagt at &#039;&#039;Skytherna&#039;&#039;, från hwilka en hop helgedomar sig utspridt kring hela werlden, hafwa fått de samma ifrån &#039;&#039;Hyperboreis&#039;&#039; etc. &amp;lt;ref&amp;gt;Conf. Plin. Hist. Nar. L. IV. c. 12.&amp;lt;/ref&amp;gt; At förtiga hwad en del Utlänningar weta förtalja om oß i Swerige, så är det bekant, at få af den gemena hopen i de södre &#039;&#039;Provincier&#039;&#039; äro, som ju tro, at man i Norrland är i alla Truldoms konster mycket öfwad. I deße länder, hwarest sådana konster äro mindre bekante än nästan på någon annan ort, har man samma tanka om Lapparna. Då jag kom til Ume-Lapmark hördes ej af sådant, utan man hölt före, at man i Lule-Lapmark sådant brukade. Deße sköto åter skulden på Finnarna, o, s. w. Dock hwad jag hos deße af något wärde i dy mål hört och funnit, skal kort blifwa berättadt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 24.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Uti Gelliware Församling, hwarest man kan räkna af Lappar til hundrade matlag, dem jag allesamman wäl känner, har jag ej öfwer par personer fått namn uppå, som blifwit holdne för sådana at de kunnat i detta målet något göra, Jag talar ej om dem, som brukat allehanda skrock och widskepelser, emedan sådant sker snart allmänt, utan blott om dem, som ibland Lapparna blifwit holdne för Trollkarlar, och som kunnat genom Truldom göra sin nästa något godt eller ondt. I hwad mål de kunnat göra godt har jag förr til en del nämt, och består förnämligast deruti, at de förmenas med någon läsning och andra medel kunna hjelpa någon til helsan. De blifwa altså af dem, som äro i nöd, besökte, hwilka tilstå, at deras hjelpmedel ibland hulpit, och ibland ej. Äfwen holla de det för en god Truldom, at de kunna göra igen hwad stulit är. Men ibland de många stölder, som skedt sedan jag kommit dit, har jag ej ännu hört någon enda på det sättet hafwa fått igen sit, ej eller kan någon påminna sig sådant hafwa skedt, Så hafwa de ock wißa läsningar emot Spökerien (&#039;&#039;æpparlockus&#039;&#039;), hwilka dock jämwäl brukas af dem, som ej äro Trollkarlar; men deße måste de hafwa lärdt af sina grannar, emedan man uti sådana läsningar undertiden fått höra klara Skriftenes språk ur Davids Psalmer och andra böcker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 25.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad den Truldomen beträffar, med hwilken man plägar tilfoga någon ondt, som är at sända skott på honom och hans kreatur, med mera sådant, så har jag ej hört någon berättelse, som jag kan säja om sådant kunna aldeles öfwertyga mig. At de undertiden hotas at göra hwarandra ondt, som dock är en ilslughet hos dem, deraf kan man ingen ting sluta, så länge man ej rönt at deras hot haft någon werkan. At man undertiden hört dem joicka och siunga några onda önskningar, som jag märkt ej wara olika &#039;&#039;Busræ&#039;&#039; önskningar i &#039;&#039;Herröds&#039;&#039; och &#039;&#039;Bosa Saga&#039;&#039;. Det kan ej eller göra något til saken: emedan man har exempel på dem, som hotat förtrolla den andra, och jämwäl med de wanliga Truldoms &#039;&#039;Formulairen&#039;&#039; önskat ondt öfwer honom, hans hus och egendom; dock dermed ej det ringaste uträttat. Den enda berättelse, som warit uti förenämde Församling af någon trowärdighet, skal hafwa til-dragit sig 1741 om hösten, at då en wiß Lapp-hustru, som begärat af deß Far sin afledne Moders kläder, men fick icke, hotades göra honom skada, blefwo dagen derpå några och 30 Renar för honom förskingrade. Detta är alt hwad jag hört i dylika mål ibland det folk, som hafwa namn före at wara de alrawildaste. Sådana Trollpackor förmenas hos Lapparna hafwa lärdt konsten af de Swenske, emedan de til en del mäst warit någon tid wistandes på landet. Warandes ock beklageligit, at man wet Nybygare, som blifwit hitsände ifrån Wermeland och andra södre orter, hafwa gjort sådana konster, som satt alla Lapmarkens Inbyggare i förundran.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 26.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Jag nekar ej, at Truldom kan brukas så wäl ibland Lapparna som andra folkslag, och mäst hos dem, som minst weta; emedan jag wäl wet hwad den onda Anden uti och genom otrones barn kan uträtta, och dristar för ingen del at draga de exempel och berättelser i twifwelsmål, som af så lärde, förnuftige och hederlige Män blifwit rönte&amp;lt;ref&amp;gt;Hwaribland jag ock kan räkna hwad en wiß prestman i en annan Lapmark för mig berättat, om hvilkens trovärdighet jag ei må twifla, nämligen at de genom Truldom pläga skada och döda hwars andras Renar, samt at de undertiden upmana hwarandra dertil, då den, som är swagare i konsten, ei får taga sådant illa op, om han blir wunnen, utan plägar hälre utlåta sig i dylika ord: »Nu min Bror, aldrig tänkte jag du hade warit så stark i konsten,« etc.&amp;lt;/ref&amp;gt; som hos Schefferum och andra berättes. Men jag har den tron, at den Högste ej någonsin tilstadt eller tilstäder, at deße konster blifwa så allmänt brukade, som man föregifwit. Ty, det är för mig obegripeligit, huru någon nation kunde blifwa beståndandes, hos hwilken et så grufweligit Trolleri föröfwes, som man för detta berättat om Lapparna. Hos deße har jag wäl märkt så många trätor och twistigheter, som hos annat folk. Med Truldom höres ganska sällan at de skada hwarandra, men wäl antingen medelst lag och rätt, eller hugg och slag. Om samma konster blifwit nu i de fläste Lapmarker mindre öfwade än förr, sedan man märkt, at de största Trolkarlar warit gemenligen de största stackare, är mycket troligit. Men det är wist, at de äro ganska få, som lägga sig deruppå: och då de samme något besynnerligit uträtta, så är det ibland dem så sälsamt och underliga, som hos oß. Och emedan jag således har orsak at tro, det en stor del, som blifwit talt om Lapparnas Truldom, warit blott grundadt på gemene mans lösa rykten och berättelser, så holler jag det för &#039;&#039;injurieust&#039;&#039; emot sjelfwa nationen at tilwita dem en sådan last, för hwilken en och an-nan ibland dem kan wara häftad, och til hwilken de gemensamt draga en sådan leda, som någon af oß. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 27.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; skrifwer&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 144. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt; om Trollknutarna, genom hwilkas oplosande de sjöfarande kunna få så starkt wäder och wind de wilja: &#039;&#039;Hippotades, qui dat pro munere ventos, Curvet ut impulsos utilis aura sinus. (Ovid)&#039;&#039; eller om et stags djeflar, som Lappen förwarar i en pung, ur hwilken han dageligen utsläpper en, och kallas &#039;&#039;Gan&#039;&#039;, hwilken skadar folk och boskap samt sönderbråkar hällar; eller om &#039;&#039;Tyre&#039;&#039;; eller at de med sin Truldom kunna komma skeppen på hafwet i deras häftigaste lopp at twär stadna och blifwa för alt wäder orörlige, samt mycket annat, som af gemene man kringföres, sådant är denna tiden ohördt på de orter jag warit i Lapmarken wistande. &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039;, som om alla deße saker ej fant något &#039;&#039;hodiernos&#039;&#039; &#039;&#039;Scriptores&#039;&#039;, af hwilkas Skrifter och berättelser han sig eljest betjente, mente sådant härröra deraf, at deße ej warit wid sjösidan wistande, utan woro &#039;&#039;homines mediterranei&#039;&#039;. Men om sådana saker blifwit den tiden bedrefne af Lapparna i Norrige och Wästersjön, emedan Norrske Skribenter i synnerhet &#039;&#039;citeras&#039;&#039;, så hade det i Pite- och Torne-Lapmarker ej kunnat wara obekant.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 28.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
En annan sak är det med detta folkets nästan kring hela werlden bekanta Spåtrummor (&#039;&#039;Gobdas&#039;&#039;), dem jag wäl ei ännu fått se i Lapmarken, men måste dock tilstå, at de på somlige orter torde ej ännu aldeles wara komne ur bruk, eller förglömde, ändock man för de skarpa &#039;&#039;inquisitioner&#039;&#039;, som derwid blifwit gjorde, ej widare, än i löndom dermed omgår. De som sådant bruka, göra det i sådan tysthet, at näpligen deras eget folk få weta derutaf, emedan de weta det kommer på lifwet an, och at de af andra, som sådana ej bruka, lätteligen kunde blifwa angifne. Och detta är orsaken, hwarföre ei eller någon dristar sig at dem och de &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039;, man derwid brukat, redigt beskrifwa. Jag kan således ej med någon trygghet härom yttra mig widare, än hwad jag af allmänna rykten fått förnimma, nämligen, at de bruka dem för orakel, i det de, i anseende til de figurer deruppå äro målade, förmena sig kunna få weta hwad som tildrager sig på fjärran orter, om deras Björn- och djurjagter skola wäl lyckas, hwaraf wiße sjukdomar äro timade, och huru de kunna botas&amp;lt;ref&amp;gt;I detta målet wet jag exempel på en wiß Lapp i Nederbyn, som fastnade för en tid tilbaka i en swår sjukdom, och rådfrågade sig fördenskul med sin Trumma. Och emedan under &#039;&#039;operationen&#039;&#039; lotten föll på en af hans bästa Renar, lät han straxt slagta honom, i mening och hopp at få på det sättet sjelf lefwa. Men det liste ej, emedan han måste straxt derpå i egen person sjelf dö.&amp;lt;/ref&amp;gt; på hwad sätt och med hwilka offer de wißa tider kunna bäst behaga sina afgudar o. s. w. Ty emedan de hafwa i alla sådana händelser wißa och särskildta märken målade på Trumman, inbilla de sig få säker och tilförlitelig kundskap om alt, sedan deras ringknippa under wißa sånger och slag på Trumman medelst en hammare, som är gjord as Renshorn, på et wist märke eller figur stadnat. Detta skulle jag anse för et gyckelspel eller en blott widskepelse utan effect och werkan, om icke Lappens beswimande, som med så många säkra och ofelbara witnens besannande blifwit rönt, tyktes hafwa något besynnerligit med sig, efter man säger at han under sit slående och sjungande faller ned som wore han död på jorden, och wid upwaknandet wet berätta hwad på fjärran orter skedt och annat, som han begärt få weta. Men detta händer ej androm, än dem, som hafwa namn före at wara Trollkarlar och äro således med den Onda Anden i en närmare bekantskap och förbindelse. Ty, de andre, som bruka deße &#039;&#039;instrumenter&#039;&#039;, hafwa dem blott som medel at få weta något hemligit&amp;lt;ref&amp;gt; Det säjes at för 40 år sedan, skal det tildragit sig i Lule-Lapmark, under påstående upbörds stämning, at en Lapman om en aftonstund kommit til Lapfogden, och sig beklagat, huruledes en af des grannar, som han ock namngifwit, för honom bortstulit något Silfwer, men hade dock dertil intet laga bewis. Fogden lät fördenskul följande dagen sammankalla de Lapmän af bylaget som wore wid marknadsplatsen, och bestodo af 10 eller 12, samt anstälde ransakning på följanjande sätt:&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Fogden lät ställa et bord ut på marken, och Lapmännen rundt deromkring, förkunnande derpå, at han om den angifne stölden ransaka skulle, och satte &#039;&#039;Compassen&#039;&#039; midt på bordet, hwilken han kallade sin Spåtrumma, och gaf de närwarande tilkänna at sedan han trillat &#039;&#039;Compass&#039;&#039;skifwan ikring, skulle det derpå utsatte teknet, som bestod af en fogelfjäder, stadna gent emot Tjufwen. Så snart skifwan stannade, och teknet wiste, efter fogdens förut gjorde tilställning, midt på den angifne Lappen, begjärte han få sjelf å nyo trilla om skifwan, både andra och 3die gången; men bägge gångarne hade teknet ock en lika utvisning, hvilket icke allenast uträttade så mycket, at Tjufwen tilstod sin utöfwade stöld, utan ock infant sig natten derpå hos Fogden med begäran, at få köpa des Trumma, som han förmärkt wara långt starkare än hans. For Compassen böd han ock ansenlig betalning.&amp;lt;/ref&amp;gt;: hwilket förekommer mig som wåra Kast-böcker eller Lyckohjul, som wäl äro af förståndigt folk för ro skull gjorde, men ofta af de enfaldige til widskepelse brukas. Den som åstundar utförligare sammanhang häruppå, finner sådant hos &#039;&#039;Schefferum&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. Cap. IX.&amp;lt;/ref&amp;gt;, emedan jag, som ej ens fått se dem, dristar ej eller widare beskrifwa dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 29.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
I somlige Lapmarker har man wetat berätta om den konsten at göra det den andra måste löpa Warg, ändock sådant på de andra och mäste ställen är ohördt. För några år tilbaka berättade en Lapp uti en wiß Församling för sin Själesörjare, at då han skulle taga skinnet af en Warg, fann han under huden et Tenbälte samt pung och knifslidor. En annan berättade för många år, äfwen för Häradshöfdingen i orten, at en wiß man kommit och bedt honom om förlåtelse, at han året tilförene, såsom Warg, dräpte tre Renar för honom, det ock denne sig påminte. Jag wet, at en sådan sak holles ibland de lärde &#039;&#039;inter paradoxa&#039;&#039;. Jag har sådant ej sedt. Men är det sant, så lärer det wara den Ondas gäckeri, hwarmed han bjuder til at apa efter Skaparens underwerk på &#039;&#039;Nebucadnezar&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 30.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Af gammalt hafwa Lapparna brukat åtskillige widskepelser med sina döda. At de undertiden offrat några år Renar til deras åminnelse, blir äfwen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 317.&amp;lt;/ref&amp;gt; förmält, som berättar&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 117.&amp;lt;/ref&amp;gt; dem holla sina döde såsom &#039;&#039;Deos minores gentium&#039;&#039;, och således offra deße &#039;&#039;manibus&#039;&#039; såsom sina andra Gudar. De döda, eller deras manes, berättar han kallas hos Lapparna &#039;&#039;Sitte&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt; Hwilket lärer komma af en orätt version af de orden &#039;&#039;maite verro jabmike sitte&#039;&#039;. Ty da man gifwit deruppå et sådant Latin, &#039;&#039;quodnam sacrificium poscitis manes? &#039;&#039; så kunde det synas som woro sitte och &#039;&#039;manes&#039;&#039; swarande emot hwarandra. Hade &#039;&#039;Anonymus&#039;&#039; skrifwit: &#039;&#039;Quodnam sacrificium, manes, poicitis? &#039;&#039; så hade &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; förmodeligen ej misstagit sig, ehuru det dock eljest synes antingen wara mindre &#039;&#039;accurat verteradt&#039;&#039;, eller de Lapske orden orätt utförde.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har ej annat ord hört uppå de döda, än &#039;&#039;Jabmig&#039;&#039; eller &#039;&#039;æppar&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Undantagande &#039;&#039;rauke&#039;&#039; det de bruka likasom wi det ordet salig om de döda, Til exempel &#039;&#039;attjam rauke&#039;&#039;, min salige fader.&amp;lt;/ref&amp;gt;, (så kalla de barnen, som dödt utan döpelse), och Lapparna hafwa jemwäl tilståt det man undertiden en lång tid brukat offra åt dem. At de eljest haft sälsamma tankar om dem, har jag märkt dels derutaf, at när de swept dem, hafwa de sedt noga efter om swepningen wälbetäkt hela kroppen, föregifwande at själen, om kroppen ej wore wäl omswept, skulle slippa bort, dels emedan de på somliga ställen brukat lägga tobak, yxa, några torra stickor samt eldsaker, etc. uti Likkistan, I Åsele Lapmark blef man för en tid sedan warse sådana saker, då man wid Kyrkan af en händelse komat byta om Likkista. I Kaitom har det warit brukeligit, at när den dödas slägtingar eller goda wänner farit förbi de ställen, på hwilka de haft sina Lik obegrafna, hafwa de kastat åt dem et stycke tobak. För en gammal widskepelse kan det ock räknas, at de somligstädes pläga nedergrafwa med Liket de kläder, i hwilka någon blifwit död, samt merendels förtära den Renen wid grafölet, med hwilken den döde blifwit förd til grafwen, som ock sedermera des ben i jorden begrafwa.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hurudan tanka de eljest haft om sina döda har jag kunnat sluta af en wiß Laps utlåtelse öfwer en man som dödde i sin bästa ålder. Gud hade ej, sade han, så snart tagit en sådan man til sig, om han honom ej behöft och haft arbete, at sätta honom göra. Det är ock wist, at aldrig sättes den Ren för oket mera, som dragit en död til grafwa. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 31.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At de jemwäl på många ställen bruka allehanda skrock med djur- och fiskefången, utom de Afgudiske konster jag tilförene nämnt, har man tid efter annan försport. En trowärdig Bonde på Landsbygden berättade, at då han för en tid tilbaka hade en Lapp i sällskap då han wille skjuta en Björn, blef han, sedan de fått djuret, tillika med de andre följeslagare af samma Lapp warnad at ej smörja sina skor med denna Björnens ister, med föregifwande, at der han det gjorde, skulle en Björn taga lifwet af honom. Deße, som ej wille tro Lappen, gjorde twärt emot hans förmaning. Hwarpå hände, at samma Lapp året derefter, under det han gick wall, måste ej allenast för en Björn sätta lifwet til, utan ock blifwa af honom i grund opäten. Om detta är sant, hwilket dock samma Bonde betygade, måste det utan twifwel hafwa härkommit af någon djefwulsk förpliktelse, den han sig tilförene underkastat. Eljest kan jag ej dertil gifwa skäl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 32.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Iöfrigit är det wist, at detta folket, hälst wid Björnjagter, bruka många &#039;&#039;Ceremomer&#039;&#039;, om hwilka hwarest de tagit dem, antingen af sina grannar, eller sjelfwa updiktat dem, är owist. Man wil ej nämna om Spåtrumman, af hwilken de betjent sig at få weta om deras jagt skulle lyckas eller ej, emedan derom något tilförene är nämnt, utan de hafwa derwid wißa joikningar och sånger, dem de bruka dels då de dräpit Björnen och under det de föra honom hem, dels då de komma fram, samt äta op honom, etc. hwilka wisor äro af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; til en del beskrefna&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 233. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt;, ändock man tror, at deße wisor äro i Lapmarkerne något &#039;&#039;variable&#039;&#039;. Då de draga honom utur sit bo eller hide, pläga de piska honom med ris, och den som är baneman slår gemenligen en Mäßings nagla uti sin byßa, eller hänger han något sådant märke på sin hals, det han bär en lång tid antingen som et heders tekn at han giort en så berömlig gerning, eller af någon widskepelse, kan jag ej wist säja. Besynnerligit är det, at de uti sina wisor ibland annat aflägga sin tacksäjelse hos honom, at han låtit dem dräpa sig och ej gjort dem skada: samt at deras hustrur måste wid hemkomsten tugga Albark och spotta dem i ansigtet, sjunga segersånger, samt skynda sig ut genom den rätta dören, under det de komma sjelfwe in genom heligdören. Björnen koka de på somliga ställen op merendels på en gång, och byta sedan köttet; men hufwudet koka de helt och hollet, samt förwara wäl hufwudskålen och benen, som skola begrafwas, och om en hund drager bort något ben, så måste han sätta sit ben i stället, lika som förr är talt om offren. En del tilstädja ej sina hustrur och barn äta af köttet. Somlige tillåta sina hustrur at äta deraf, åtminstone wißa delar, men det skal ske genom en Mäßingsring, den de sätta för munnen. Somligstädes plägar man gräfwa ned ej allenast, som förr mäldt är, hufwudskålen och benen, utan jemwäl et par skidor, hyfwel, knif, et stycke Mäßing, etc. hwarmed han utan twifwel skal hjelpa sig fram i den andra werlden. Ömkeligit, at deße människor wilja änteligen tro det Björnen skal upstå och lefwa efter döden, när de likwäl äro sjelfwe nog twifwelaktige om deras egen upståndelse, ändock de undertiden säja sig tro, at de efter döden skola lefwa, eller, efter deras ordasätt, wandra i den andra werlden. Hwad öfrigit härwid wore at berätta, och som af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; på anförde ställe blifwit widlyftigare omtalt, går jag för kortheten skul förbi. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 33.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Så har det ej eller hos Lapparna varit obrukeligit at lämpa både Guds dyra ord och jemwäl wåra Christeliga helgedomar til sina widskepelser. Jag har tilförene något nämnt om deras läsningar, som til en stor del befinnas wara tagne ur Guds heliga Ord, men genom deßas widskepliga bruk skändeligen mißbrukade. Jag wille tro, at de tagit de maneren til at korßa sina Afgudabeläten, etc. af bilderna, som de sedt uti wåra Swenska Kyrkor, som jag ock har hollit före, at de Fartyg de pläga hänga op i trän, äro efterdömen af de Skepp, som man plägar hänga op i somliga Kyrkor på landsbygden och jemwäl i Lapmarken, ändock jag finner &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; hafwa andra tankar derom&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 119.&amp;lt;/ref&amp;gt;. I Jockmocks Kyrka war för en tid mycket i bruk, at man hemligen bar in en hop byltor och slarfwor af allehanda slag, dem de stoppat under wäggarna och i holen wid Kyrkogolfwet. Men sedan deras Capellan lät söka op alla deße gömslor och för deras ögon offenteligen bränna op dem, har man ej hört widare deraf. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 34.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom hittils omtalte Lapparnas Afgudar och widskepelser, kunde man ännu upräkna en hop af mindre wärde, der ej detta gjorde tilfyllest at wisa, det tilståndet i somliga Lapmarken är ännu nog beklageligit. Man kan ej eller neka, at de ju uti alt detta äro, som i tungomål, seder och opförande, fins emellan olika och skiljaktige: och jag har märkt at de nu mera, sedan Guds hel. Ord begynt wisa sin werkan ibland dem, mycket kommit i oordning med sina konster, hwaraf är skedt, at man nu har swårare före at komma under wädret med sjelfwa sammanhanget af deras Afgudatjenster, än fordomdags. De som ännu lefwa i sit mörker kunna ej bewekas at rätt beskrifwa sina konster, eller drista de det göra. Och de, som fått smak af Christendomen, blyas merendels wid at tala om sådant; hwaraf händt, at då jag fått se ögonskenliga märken til något dylikt, hafwa deße sökt ej allenast at förtiga det, utan ock al wända det til andra ändamål. Jag har just ej eller warit så mycket angelägen at utspana deras werk, efter jag sedt man kunde ingen nyttig sanning upfinna, om man än wiste et noga sammanhang på hela deras Afgudatjenst, ej eller någon nytta dermed skaffa, emedan det fast nödigare är, at häfwa otron och mörkret ur deras hjertan och sinnen, då det öfriga lärer af sig sjelft, med Guds hjelp, småningom förswinna, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 35.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Imedlertid får man mer än ofta förundra sig, då man hörer en del af detta folket så redigt och förnuftigt tala och utlåta sig om alt annat, men i sin Afgudatjenst bära sig så oförnuftigt åt. Hwaraf man har tilfälle at utröna huru djupa rötter en wedertagen widskepelse och wane kunna hafwa i en människas hjerta. Och, emedan jag sedt Nybyggare, som warit så wäl för sig komne, at de läst i bok, samt haft både Bibel och andra andeliga böcker, men genom omgänget med Lapparna blifwit bögde til en hop af de upräknade widskepelser, dem de brukat utan eftertanka och blott af en wana samt naturlig räddhoga för landsens helgedomar, har jag haft tilfälle at göra öfwer detta folket den anmärkning, at det lärer både falla swårt och gå långsamt til, innan man får alla deras widskepelser ifrån dem. Imedlertid är på de fläste ställen en god begynnelse gjord, och i anseende til Guds heliga Ords dageliga tilwäxt och förökelse i denna werldenes del, har man at trösta sig dermed, at ändock sådant för människom är omöjeligit, så äro för Gudi all ting möjelig&amp;lt;ref&amp;gt;Matth. 19: 26.&amp;lt;/ref&amp;gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på svensk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Pehr Högström]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84499</id>
		<title>Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84499"/>
		<updated>2026-08-06T10:10:27Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser]] !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Pehr_Hogstrom.jpg|thumb|250px|&amp;lt;center&amp;gt;Pehr Högström (1714-1784)&amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Pehr Högström&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
1747&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af &amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrifning Öfwer de&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &#039;&#039;&#039;til Sweriges Krona lydande Lapmarker&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 1&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
EHuru nu mera alla Swenska Lapmarker bekänna sig til det Christeliga namnet, och äro jämwäl til en stor del uti deras Christendom emot mångas förmodan rotade och grundade, som man framdeles på sit ställe får omröra; så måste man dock på många orter i deße Länder ännu finna så mycket mörker och vilfarelse, at man föga Christligt kan märka hos dem, då man tager undan at de äro döpte och at de med munnen bekänna sig för Christne. Häraf sker, at på de ställen, hwarest et mindre antal af nitälskande Prestmän warit, eller der man för orternas aflägsenhet hwarken haft tilfälle at något oftare få dem til Guds hus, eller sjelfwe hunnit med at så ofta, som kunnat behöfwas, besöka dem, finner man många hedniska aflefwor och widskepelser, ja ock uppenbarligit afguderi och belätens tilbedjande, som lärer skönjas af det, som jag i detta Capitel beslutit at korteligen omtala.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sådana hedniska seder och opförande wilja de så mycket swårare låta förmå sig at aflägga, som denna Nationen är benägen at hysa ganska stor wördnad och höga tankar för sina gamla Förfäder, hollande gemenligen alt hwad de gjort och brukat för godt och lofligit. Och, som de gemenligen holla de äldre tider, förr än Christendomen blef hos dem fortplantad, för bättre och lyckligare, än de närwarande, samt deras Förfäder för rikare och mera wälmående, än de sjelfwe nu; så wet jag mig hafwa träffat dem, som beklagat at deras konster och widskepelser nu förfallit, emedan de hade frukten deraf, nämligen fattigdom och en tilstundande allmän olycka, för ögonen, föga annorledes, än Judafolket bemötte Jeremiam. &amp;lt;ref&amp;gt;Cap. 44: 17, 18.&amp;lt;/ref&amp;gt; I hwilket mål jag beklagar mig måste berätta om detta folket hwad som fordom sades om de Samaritaner, nämligen at de fruktade HERran och tjente likwäl afgudomen&amp;lt;ref&amp;gt;2. Reg. 17: 23.&amp;lt;/ref&amp;gt;. De äro döpte och bekänna sig til det Christeliga namnet, men bruka dock hemligen sina asgudiska konster och hedniska åtbörder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 2&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Om deße saker, nämligen Lapparnas truldom, widskepelser och afguda-tienster, har jag mycket hört och sedt både talas och skrifwas. At ock berättelserna om sådant äro undertiden nog skiljaktige, har jag äfwen i akt tagit, som kommit antingen af osanna rykten, eller ock, som mycket troligit är, af sedernas och manerens skiljaktighet i åtskilliga Lapmarker. För samma orsak har jag i dy mål ej dristat anföra något lånt antingen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; eller andra, som sådant beskrifwit, utan blott hwad jag med egna ögon sedt, eller af trowärdigt folk, besynnerligen &#039;&#039;testibus oculatis&#039;&#039; hört berättas, om det, som nyligast skedt i dylika mål: och det i Kaitom Församling, såsom et folk, som jag funnit med all rätt bära det namn de fått, nämligen at wara i Christendomen minst för sig komne bland alla Församlingar i Lapmarken, I hwilket afseende min Läsare ej får undra, om jag kommer at tala om sådant, som antingen hos andra ej finnes eller ifrån deras berättelser något afwiker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 3.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså förnämligast deras Afguderi beträffar, så har jag märkt at de bära sig mycket likt åt med andra hedniska Nationer i det målet, at ehuru de ärkänna en Öfwer-HErre och Gud öfwer alt, som de kalla &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Hwilket ord, utom den bemärkelse de nu som Christne hafwa deruppå, ej så egenteligen swarar emot Deus som fast mer emot &#039;&#039;Jupiter&#039;&#039; hos Latinerna.&amp;lt;/ref&amp;gt;, så hafwa de jämwäl en hop andra naturer, dem de dyrka och tilbedja, en del såsom onda, hwilka kunna tilfoga dem ondt, endel som goda, hwilka kunna göra dem godt; finnande sig föranlåtne at med lika fog dyrka dem bägge, de förra at blidka och förmå til at ej tilfoga dem det onda, och hos de sednare at komma i en god åtanka, på det de af deras wälgörande ständigt måge wara delaktige.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 4.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Som hufwudet för deße goda naturer är &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; som sagt är, så har jag ock blifwit warse, at de werkeligen holla &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; för en hufwudman för de onda, Ty, emedan detta namnet &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; ej är något nytt ord, utansådant som de äfwen brukat, innan någon af dem fått smak af den Christna Läran, så hafwa ej eller alla Lappar ännu fått deruppå samma begrep. De som ega någon kundskap om Christendomen, hafwa derom samma tankar, som wi om den Onda andan. Men de öfrige hafwa i sjelfwa werket haft deruppå et sådant begrep, som de gamla hedniske Nationer om sit onda &#039;&#039;principio&#039;&#039;, som de mente wara lika ewigt med Gud. Detta sluter jag af de berättelser jag på sit ställe til en del nämt, nämligen &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; war i råd med Gud eller &#039;&#039;Jubme&#039;&#039;l då werlden skulle skapas, och at jemwäl han war orsaken at intet alt blef så godt, som &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; wille hafwat. Och at han jemwäl täflar med Gud om Allmagten, har man af andra deras berättelser förnummit. En wiß Lapp har, utom annat, wetat tala om en tid, da &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; gjorde sig kädjor af järn, hwarmed han bandt &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;, samt kastade öfwer honom et stort berg, då &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; låg under berget, utan at slippa derifrån. Sedan bandt &#039;&#039;Jubmel Perkel&#039;&#039; och kastade et berg öfwer honom. Men den Onda slet sig lös, så at stenar och dam foro himmels högt, o. s. w. Om uti alt detta afbildas någon strid emellan deras förmenta Stamfader &#039;&#039;Jumi&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jumo&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Se Scheff. Lappon. pag. 43.&amp;lt;/ref&amp;gt; och någon deras fiendsman, Birkal, etc. kunde någon gißa, men emedan ingen Christen kan hysa så nedriga tankar om wår Allswoldige och härlige Gud, ej eller så höga om den orena Andan, så skönjes nogsamt, at både &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; och &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; hos de fordna Lappar och jemwäl ännu hos de klentrogne kunna räknas för deras Afgudar. Det skönjes ock tillika, at de ej warit frie ifrån &#039;&#039;Anthropomorphismo&#039;&#039;. Och emedan de hafwa tilägnat den Onda jämte Gud en så stor magt, så undrar man ej, om de, som andre Hedningar, sökt på hwarjehanda sätt at blidka denna Onda andan, på det han ej måtte tilskynda dem så mycket ondt, som han eljest wore i stånd at tilfoga dem. Det är altså nödigt för Lärarena i Lapmarken, det de beflita sig om at redigt &#039;&#039;evolvera notiones Dei &amp;amp; Diaboli&#039;&#039; efter wår Christeliga &#039;&#039;Religion&#039;&#039;, på det det arma folket under deße namnen ej måge blifwa bedragne och förwillade.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 5.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Jag har tilförene förmält huruledes Lapparna på den ort jag wistats hollit före, at Gud omedelbarligen låter höra sig, då åskan bulrar. Men jag har ock märkt at en del holla den, som förrättar sjelfwa actum, eller bulret för et lefwande ting och en särskild natur, &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; kallar det &#039;&#039;Thor&#039;&#039; eller &#039;&#039;Tiermes&#039;&#039;, som Lapparna eljest kalla &#039;&#039;Aijeke (Aja, Atja)&#039;&#039;, som det ock hos oß blifwit kalladt både Thor och Storfader. Hos mina Lappar har jag märkt, at de holla det för et särskildt wäsende ifrån Gud, och jemwäl sådant, som är både godt och ondt, emedan denna naturen, efter deras berättelse, blifwit af &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; stjälandes skapad i en stenklippa, utan at Jubmel skulle få weta derutaf; men sedan &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; eller Gud fick det samma weta, gick han dit, samt hämtade ut och födde op honom, Och emedan denna Thorgubbe är således den Ondas barn, men Guds fosterson (efter deras eget ordasätt), så är han både god och ond; warandes hans förnämsta och egenteliga göremål at döda och förgöra alla Troll och spökerien, som ock deras &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, hwarom framdeles skal talas, ofta af åskan blifwa rörde, hwilket han, efter deras mening, gör med sin boga, Regnbogen, som de kalla &#039;&#039;Ajanjokßa&#039;&#039;, eller Storfadrens boga. Och emedan han dermed gör människorna godt, at han utrotar deße Trollskaper, hwilket de finna sig pliktige at erkänna, hälst han ock i annor händelse, besynnerligen då han rörer deras helgedomar, kan göra dem skada, så bör han jemwäl räknas ibland deras fordna Afgudar. Men eliest har jag åter af andra Lappar fått inhämta om samma person följande händelse; at då en flicka hade i skogen satt sig wid et trä, kom den Onda och bad henne lägga torr Tjäruwed i sin Mudd, den hon hade under hufwudet: men när han denna weden itändt och hon blef warse at denne hade horn, wardt hon förskräkt och skulle fly, men slapp ej undan hans wåldsamhet, hwaraf hon blef hafwande och födde en son, som ouphörligen gret och wiste sig orolig. Gud kom och tog barnet med sig op i skyn, samt frågade hwilkom det wille wara til hjelp, anten sin Far eller Mor? Barnet swarade sig wilja hjelpa Modren och förfölja Fadren med all sin slägt, det han ock nu gör, far i luften, klyfwer berg och slår eld i trän, då de göma sig under dem, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 6.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna ock trodt på någon, som de kallat &#039;&#039;Saracka&#039;&#039;, har den nitälskande Danska Läraren &#039;&#039;Thomas von Westen&#039;&#039; för detta berättat, och jemwäl den samma beskrifwit. Det är wist, at man i somliga Lapmarker brukat det ordet &#039;&#039;Saragads&#039;&#039; för et &#039;&#039;Nomen Appellativum&#039;&#039;, i stället för &#039;&#039;Creator&#039;&#039;. I Kaitom har man andra ord på skapare och skapa, nämlipen &#039;&#039;Seunedie&#039;&#039; och &#039;&#039;Seunedet&#039;&#039; men Sarak är ej eller obekant, emedan det händt, at då man frågat dem hwilken som skapat werlden, har en del swarat Sarak. Jag har om denna person af Lapparnas mun ej kunnat få något redigt begrep. Men efter berättelserna af andra har jag funnit dem holla honom nästan som en &#039;&#039;naturam naturantem&#039;&#039;, dock särskild ifrån Gud, som werkar wid människors och andra kreaturs födelser, deras trefnad och bibehollelse, etc. och lärer altså äfwen kunna räknas ibland deras gamla Afgudar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 7.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Utom deße förenämde Gudar, som jag ej märkt dem hafwa under några bilder eller beläten tilbedit, har jag ock tid efter annan i akt tagit, at de hafwa jemwäl en hop andra &#039;&#039;genios&#039;&#039;, halfgudar eller något dylikt: wetandes jag ej huru stor ära de göra dem, eller under hwad wärde och &#039;&#039;Character&#039;&#039; de blifwa af dem holdne. Det wet jag, at en del föreställa sig sådana, som äro regerande dels i luften, dels på jorden, dels under jorden, dem de finna sig pliktige at på wist sätt hedra och wörda. Ibland hwilka jag ock kan räkna dem, som de mena ej allenast wara regerande wid hwart och et stånd och lefnadssätt, utan jemwäl wid alla tider och månader i året, o. s. w. En af detta sista slaget har jag märkt dem hafwa på &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad, som de kalla &#039;&#039;Kuowa manno:&#039;&#039; äfwen för Julhögtiden, som de kalla &#039;&#039;Jaluoherra&#039;&#039; (Julherren), samt Julaftonen, som de kalla &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; eller &#039;&#039;Druetta&#039;&#039; (Drott). Hwad &#039;&#039;Jauloherra&#039;&#039; är för en person kan jag ej wist säja, så framt de ej af en Hednisk &#039;&#039;κακοζ ηλια&#039;&#039; derunder förstå wår Frälsare. Men &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; torde wara någon af deras eller wåra fordna Drottar, som gjort dem något godt, eller ock snarare ondt, emedan man af det, som framdeles skal berättas, nogsamt ser, at han hos dem blir dyrkad, som en annan &#039;&#039;averruncus&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 8.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At de ock jämte deße hafwa werkeligen, som andra Hedningar, tilbedit Afgudabeläten, är beklagligen rönt. Ty at någon nation skulle denna tiden tibedia stockar och stenar, har iag näpligen welat tro, innan jag i denna Lule-Lapmark tid efter annan fått med egna ögon se sådana styggelser. I Jockmocks Prestegård förwaras trenne sådana beläten, tilhugne med yxa af rötter under liknelse af människor, hwilka om år 1738 blifwit tagne af en Kaitom Lapp, som inför Häradsrätten sedermera bekände, huru han med bugande och tilbedjande fallit dem til fota. Den ena kallade han &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039; och war den största. Om de andra, som woro smärre, &#039;&#039;repræsenterade&#039;&#039; hans hustru, barn eller drängar, är mig obekant. Jag har jemwäl sedermera tid efter annan flerestädes under mina resor blifwit warse sådana beläten wid deras offerlafwar, om hwilka framdeles skal talas, warandes ei annat, än rötter merendels af Björk, dem de wändt op och med yxa tiltälgt som et hufwud, utwisandes sjelfwa stommen eller stubben det öfriga af en kropp med fötterna, Deße stå antingen ständigt på sina wißa ställen, och blifwa dock årligen med offer besökte, då Lappen kommer at ligga dem så när, eller upsättas de hwart år höstetiden merendels på de rum, der de slakta sina Brun-Renar: eller äro de ock på stora berg och högder upreste, der de af en större myckenhet Lappar blifwa besökte och hedrade. Hwaraf skönjes, at af deße Afgudar måste gifwas åtskilligt slag, blifwandes en del ansedde för Landsgudar, dem wißa Lappar wid något tilfälle åt sig sjelfwa i synnerhet uprest: hafwandes jag ock förnummit, at de undertiden göra woldswerkan på hwars andras Helgedomar, hwaraf jag såg prof om wåren 1742, då en häftig fiendskap upkom emellan twänne Lappar, emedan den ena hade huggit sönder hornen och benen, som den andra hade åt sina gudar på en lafwa wid sit kojeställe uprest. Om alla förenämde Trägudar heta Storjunkare, kan jag ej försäkra; men at jag ofta under mina resor sedt dem på åtskilligt sätt gjorde, kan jag ej neka. At ock Lapparna sjelfwa kalla dem så wäl som sina Stengudar undertiden Passe&amp;lt;ref&amp;gt;Detta ordet &#039;&#039;Passe, Basse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Bisse&#039;&#039; brukas nu af Lärarena i somliga Lapmarker i stället för &#039;&#039;Sanctus&#039;&#039;. Men i sjelfwa werket hafwa Lapparna förståt dermed sina Afgudiska helgedomar. Om det är i någon slägtskap med de gamla Swenskars &#039;&#039;Buse, Bjesse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Basse&#039;&#039; (Se &#039;&#039;Rudb. Atlant. Tom. pag. 448&#039;&#039;), hwarmed de förståt den Onda sjelf, lemnas til andras bedöme.&amp;lt;/ref&amp;gt;, har jag jemwäl tagit i akt. Det är ock märkeligt, at de Trägudar jag sedt, hafwa mäst öfwer alt warit korßade, samt med blod öfwerstrukne. I Kimi Lapmark och Trinnäs berättar man, Lapparna hafwa på Fjällen dyrkat en Afgudinna uti en Trästubbe eller eljest uti et Träbeläte, som de kallat &#039;&#039;Wiros-Acka&#039;&#039;. Denna hafwa de likasom Latinerne Dianam hollit för et Skogsrå, samt henne offrat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 9.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
På den orten i Lule Lapmark, hwarest jag warit wistande, äro i synnerhet deras Stengudar mycket gängse och allmänne. Om ock deße &#039;&#039;repræsentera&#039;&#039; Storjunkaren eller någon annan, är mig jemwäl okunnigt. Men jag har ej hört dem af Lapparna annorlunda kallas, än Passe, nämligen sjelfwa ställen; men Stenarna kalla de &#039;&#039;Säite&#039;&#039;. På dem har jag just icke tagit i akt någon särdeles skapnad efter någon människa eller djur, utan de hafwa warit sådana, som naturen tyckes sjelf hafwa gjort dem; men hafwa dock merendels en sälsynt skapnad, som &#039;&#039;petrisicater&#039;&#039;, krusiga och knottriga. En del Lappar äro aldeles i den tron, at deße stenar hafwa lif och kunna gå: warandes ock undertiden flere på et ställe upreste. Gemenligen finnas de ligga wid bergsändar, wid uddar af Träsk, på Holmar, wid Forßar, eller andra helgade orter: wetandes ingen, hwilken som lagt dit dem, eller när de kommit dit: utan man har welat inbilla mig, at deße ställen blifwit dem inrymde redan i första Skapelsen, o. s. w. En stor myckenhet af sådana finnes i en del Lapmarker, ändock man har swårt före at få se dem, emedan ej gärna någon Lapp åtager sig at följa någon dit, af fruktan dem torde wederfaras något ondt: som de hafwa at beropa sig på mångfaldiga exempel, huru de blifwit angripne til lif och helsa, som deße ställen welat ohelga eller förstöra. Jag wet ock en wiß Nybyggare, som igenom det han dristade angripa och förderfwa en hop sådana stenar, berättat sig mistat sin helsa och krafter, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 10.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Deße Stenars magt plägar man wärdera efter myckenheten och antalet af dem som dyrka dem och offra wid dem, Om så händer at man öfwergifwer offra på dem, så mista de ock sin magt, kunnande sedan göra enom hwarken godt eller ondt. Och sådana magtlösa samt af sig komna gudar, har man ej swårt före at få se, emedan ingen fruktar widare för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwaruti deras magt egenteligen består, kan jag ej säja. Men at Lapparna förmoda sig både godt och ondt utaf dem, sluter jag af deras berättelser derom. En trowärdig Nybyggare, som såg huru en wiß Lapp offrade hufwudet, föttren och wingarna af en Tjäder på en bekant sten wid &#039;&#039;Sagga guoika&#039;&#039; ej långt från Gelliware, frågade honom, til hwad ända han sådant gjorde? Då Lappen skal hafwa swarat, det skulle utaf alt detta wäxa andra och nya foglar igen, dem han skulle få skjuta. Och emedan de göra löften åt deße stenar, då antingen folk eller kreatur sjukna, sluter jag at de tro dem om til at hafwa helsa och sjukdom, lif och död i sit wold. Men at de ock förmoda sig ondt utaf dem, sluter jag af en wiß Laps egen berättelse, som tilstått, at då han för några år sedan kom oförwarandes wid sin flyttning at gå för när intil en sådan &#039;&#039;Säite&#039;&#039; wid &#039;&#039;Käppowoma&#039;&#039; (et Nybygge til 3 mil norr om Gelliware), och trädde öfwer udden der stenen låg, så nära intil honom, at han kom på sjelfwa fjäten eller wägen, som stenen (&#039;&#039;si diis placet&#039;&#039;) hade längst efter landet öfwer til en udde midt emot, lofwade han, wid det han blef sådant warse, offer af Ox-Renar, Wajor, Får, Getter, etc. Men kunde likwäl dermed icke blidka honom, emedan Wargar kommo samma natt ihop med hans Renar och gjorde honom en ansenlig skada.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 11.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Wid en Sten ej långt söder ifrån Gelliware, som för detta warit Nederby-Lappars &#039;&#039;Stuor amus Passe&#039;&#039; och alrastörsta helgedom, likasom stenen på &#039;&#039;Aran oiwe&#039;&#039; warit Kaitoms Lappars, ligger en stor Järnyxa, som ingen rost skal kunna bita uppå. Samma yxa har på det sättet kommit dit, at då en Lapp i äldre tider, wid namn &#039;&#039;Patto-podnie&#039;&#039;, kommit at drabba ihop med en &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jatton&#039;&#039; (förmodeligen Bergtroll) som han märkte hafwa tilhold med sin Dotter&amp;lt;ref&amp;gt;Om detta kom han således under wädret, at emedan Lappen hade sin koja bredo wid en Myra, öfwer hwilken hans Dotter dageligen gick, blef han warse, at hennes fötter aldrig blefwo wåta, och förstod således at &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; bar henne öfwer Myran.&amp;lt;/ref&amp;gt;; men kunde ej blifwa honom öfwermägtig, har han anropat denna stenen om hjelp. Men emedan Jätten gjorde det samma, kunde ingen dera få öfwerhanden; Ty, alt hwad Lappen lofwade ut, at gifwa åt sin hjelpare, det lofwade ock Jätten. Omsider lofwade Lappen sig wilja gifwa åt Stenen den yxa som Jätten hade i sin hand, och i det samma blef han honom öfwermägtig, så at Jätten måste sätta lifwet til. Ifrån den tiden har yxan blifwit beständigt wid samma sten. Wid offrandet brukar man den seden, at man hänger henne på öfwersta hornet, hwaruti denna Stenens Afgudatjenst är skiljaktig ifrån alla de andras, som jag framdeles wil omtala. Denna yxa blef om hösten 1745 af en Kaitom-Lapp borttagen, som skal hafwa lofwat i deß ställe lägga dit hornen och benen as en Ox-Ren, det han ock förmodeligen gjort. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 12.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad en del, jemwäl i de bättre för sig komne Församlingar, hafwa för tankar om en hop Änglar, som pläga uppenbara sig för dem, wet iag ej. Men at de hafwa mycket at tala om sina Änglasyner, hwarigenom de förmena sig wara bättre och heligare folk, än de Swenske, som ej se sådant, har mig af en wiß prestman blifwit berättadt. I hans Församling har en man sagt om sig sjelf, at han en gång sedt twänne Änglar, som wiste honom en wacker grön äng, samt wid ändan en skön byggning. Och när han af deße twå blef anmodad at följa dem dit, men af en annan derifrån warnad, gåfwo de honom hwardera en kindpust, så at halfwa hufwudet swulnade och han hade en tid deraf stor wärk. Denna gången kom han på den tro, at det måste hafwa warit onda englar, i det han utlät sig i deße ord: »Nu kan jag se, at de icke äro gode.« Utan twifwel hade han ock tilförene sedt sådana; Men emedan de ej förr lärt honom känna sig, så trodde han det de woro goda och helige Änglar. Flera dylika rykten och berättelser hafwa tid efter annan kommit för mig. Och blifwa sådana uppenbarelser af dem, som hafwa någon liten kundskap om Christendomen och Änglarnas natur, holdne för Ängla uppenbarelser, men af de andra, som näpligen hört talas om Änglar, för Gudar antingen Storjunkare eller andra, som de mena undertiden uppenbara sig för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 13.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Om några Lappar holla, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 98.&amp;lt;/ref&amp;gt;, Solen i någon Gudomelig wördning, har jag wäl denna tiden ej kunnat förmärka, dock har jag träffat Lappar, som berättat sådant fordna tider hafwa warit brukeligit. Ej eller har jag funnit at de, efter &#039;&#039;Damiani à Goës&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;De &#039;&#039;Lappiæ situ &amp;amp; ejus regionis incolis&#039;&#039;, apud J. Boem. Auban. de &#039;&#039;moribus Gentium&#039;&#039; P. M. 499.&amp;lt;/ref&amp;gt; holla elden för deras Gud. At de ock, besynnerligen Jämtelands-Lappar, skulle dyrkat någon under den bekanta &#039;&#039;Herculis&#039;&#039; namn (Herkel-gud), har jag tilförene låtit mig inbilla: som jag jemwäl minnes mig hafwa sedt et &#039;&#039;Academiskt&#039;&#039; arbete de &#039;&#039;Hercule&#039;&#039; utgifwit i &#039;&#039;Upsala&#039;&#039; i förra &#039;&#039;Seculo&#039;&#039;, hwars &#039;&#039;Auctor&#039;&#039; berättar sig hafwa hört af Lapparnas mun en &#039;&#039;susurrum&#039;&#039; (så kallade man den tiden det Lapska språket) af något dylikt ord. Men det torde kan ske wara kommit af något mißhörande, at då Lappen sagt &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, kunde det uti dens öra, som warit om språket okunnig, lätteligen blifwit &#039;&#039;Herkel&#039;&#039;. Åtminstone wet man ej i de norra Lapmarker, så mycket mig bekant är, af någon sådan Gud. Om &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; har jag tilförene något utlåtit mig. Men om Lapparna hafwa fått detta ordet af de gamla Hedniska folkslag, som dyrkade &#039;&#039;Herculem&#039;&#039;, och sedan ändrat det samma uti &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, emedan sådana ombytelser äro just ej hos dem owanlige, dertil dristar jag hwarken neka eller jaka.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 14.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Huru och på hwad sätt hwar och en i synnerhet af deße främmande Gudar blifwa hos Lapparna tjente och dyrkade, kan jag ej til alla delar säja. Man lärer ock näpligen wara i stånd at utnämna några wißa reglor derwid, emedan jag är af den tankan, at sjelfwa ordningen och sättet at tjena dem lärer ej hafwa bättre sammanhang, än grunden, på hwilken deras Gudars wäsende och antal sig stöder. Icke des mindre wil jag blott upräkna de sätt och maner jag blifwit warse, samt hwad öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; derwid kunnat blifwa mer bekante.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Huru de dyrka de Gudar och Naturer, til hwilka de ej hafwa några bilder, är mig okunnigt: undantagandes hwad jag om den förr omtalte &#039;&#039;Kuowa-manno&#039;&#039;, samt &#039;&#039;Jaulo-herra&#039;&#039; och &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; kunnat få höra af Lapparne sjelfwa förtäljas. Nämligen, hwad den första angår, berättade en gammal Hustru, det hennes Föräldrar plägade en wiß tid i &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad binda hö och gräs, sådant som de hafwa i sina skor och wantar, wid hornen på deras Renar: då man sedan med ringar och annat skrammel, samt bultande på ackijorna, bad &#039;&#039;Kuowo-manno&#039;&#039; äta. Hwaraf tillika skönjes, at de höllo denna Naturen ej allenast för et lefwande kreatur, utan ock sådant, som kunde lefwa af hö, samt behöfde genom allehanda buller och gny påkallas, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 15.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At man åt den så kallade Jul-herren plägar offra små skep eller båtar, besynnerligen under något gjordt löfte, derpå har jag sedt flera prof. Deße båtar om tre qwarters eller högst en alns längd hafwa warit tilhuggne med yxa af Furuträ med master uti, samt här och der korßade och med Renblod öfwerstrukne. Sådana båtar göra de gemenligen färdige til den tiden de slakta sina offer-Renar til Jul, emedan de skola under slaktandet med blod bestrykas. De jag sedt hafwa warit högt upsatte uti stora Granar, dock ej hängande, utan liggande på några af samma Granar ihopwekne qwistar, warandes äfwen sjelfwa Granarne korsade här och der, samt et godt stycke op med blod öfwerstrukne. Deße båtar finner man ej annorstädes, än omkring de ställen, hwarest de Jultiden haft sina kojor och tilhold. Til hwilkens ära de omtalte offer-Renar slaktas är owist: men at wid deras Julkojor (eller nu mera, et godt stycke derifrån), altid finnes offerlafwar, sådana som jag framdeles wil omtala, har jag flera resor märkt: liggande på bemälte lafwar ej allenast hornen af de slaktade Renarna, utan ock alla ben af det kött, som de då äta, och som är af samma Renar tagit.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 16.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Åt &#039;&#039;Ruotta pläga&#039;&#039; de äfwen samma tid hänga Näfwer-ryfwor eller små trattar af Näfwer gjorde, op i höga trän, hwilka trän äro mäst på twänne kanter tälgde och korßade. Uti deße ryfwor lägga de et stycke af all den mat, som de äta om Julafton och Julmorgon, hwilket ej är Kött, utan gemenligen Ost och Mjölk, eller ock Fisk. Hafwa de Mjöl, få göra de en kaka om en riksdalers storlek, men en god tum tjock, den de fylla med litet Mjölk och Ost, samt steka på glöden. Samma kaka lägga de uti en af de omtalte kärillen, i hwilkens brädd twenne träspjelkar äro stukne om en half alns längd, gjorde som spador. Detta blir ophängdt bredowid kojan, hwarest det ock warder sittandes; hwilket tillika med de öfriga ryfwor, i hwilka deras öfwerlefwor blifwa förwarade, äro &#039;&#039;destinerade&#039;&#039; åt den förr omtale &#039;&#039;Ruott&#039;&#039;a, på det han, efter deras föregifwande, ej må skada deras qwinfolk på et wist sätt (&#039;&#039;ne ventrem illarum terebret seu perforet&#039;&#039;).  Schefferus talar om deße offer något annorlunda, hwilket man ock torde somligstädes brukat, men emedan en Lapp berättat mig derom, som i sin enfaldighet ej trodde at sådant skulle wara någon widskepelse, så har jag fölgt hans tal, och lemnat andras berättelser å sido.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 17.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Deras offerlafwar, som jag flera resor nämnt, göra dem den tjensten som altare, men åro gjorde af trä och stå på 3 eller 4 stolpar, ifrån 2 til 4 alnar högt ifrån jorden. Då de offra något på dem, lägga de ofwan på och omkring dem Gran- och Björkris, samt qwista trän nedantil på alla sidor der omkring. Deße hafwa de antingen wid wißa tilfällen bak för deras kojor: eller äro de upbygde på andra ställen, hwarest de hafwa sina Trägudar, hafwandes oprest Träguden antingen ofwanuppå, eller, som allmännare är, bredo wid lafwen, likasom stödde han sig mot honom. På deße lägga de Renshorn eller det öfriga som jag kommer at omtala, men på de lafwar, som stå wid Stengudarna, hafwa de mäst de offer, som wildiuren eljest kunde draga bort.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De förnämligaste offren, som de på eller bredowid deße lafwar lägga och tilägna sina Gudar, äro gemenligen hornen och benen af sina Renar, hälst de Brun-Renar, som han slaktar Mathsmäßotiden om hösten. Deße offra de både på Sten- och Trägudar. Utan twifwel lara de hafwa någon wiß skildnad, då de skola offra åt åtskilliga Gudar, som mig är obekant, men så mycket jag kunnat inhämta, tjena de sina Stengudar, då de äro dem så nära: men eljest de af trä, dem de antingen göra nya, eller ock besöka de dem på de ställen hwarest de förrut oprest dem. De, som hafwa Trumma, säjas rådfråga sig med henne wid många tilfällen då de, samt hwad de på åtskilliga Gudar skola offra o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 18.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom de offer, til hwilka Lapparna årligen finna sig förpliktade, har jag funnit, at de offer, som han gör för nöds skull och under något löfte, falla honom undertiden något kostsammare. Ty, om folk eller deras kreatur blifwa sjuke och wantrifwas, eller ock om eljest något widrigt möter dem, få göra de löfte åt en wiß Gud (den de antingen sjelfwa hafwa bästa förtroende til, eller den deras Trumma pekar uppå), eller ock åt flere tillika at offra det eller det, om de winna sin önskan och undwika det onda. Det som de i ringare mål, til exempel om en ren sjuknar eller wantriswes, lofwa, plägar ej gerna sträcka sig längre, än til horn och ben af Renar. Til exempel, när en ren sjuknar, så gör Lappen löfte, at om han kommer sig före igen och lefwer, wil han en wiß tid slakta honom, samt ej hugga sönder eller låta förkomma något ben, utan altsammans förwara åt den Guden, som han gör löfte åt, och som han menar skal kunna hjelpa sig. Hwad Lappen sålunda lofwar, holler han troligen, och då han slaktar en sådan Ren, hugger han icke et ben sönder, utan delar honom led ifrån led, samt förwarar benen. Om en hund råkar draga bort något deraf, så måste han sätta sit lif til, och man offrar et af hans ben i stället. Man plägar ock undertiden så wäl wid deße som andra tilfällen smörja deße Gudar, dem de hafwa under några bilder opreste, med blodet och fetman af den Ren som slaktas, samt äfwen, som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; berättar, låta et stycke af hjertat och lungan följa med offren, dem de hänga i trän: jämwäl binda hwita och röda etc. trådar om hornen på den Ren, som slaktas för et märke åt hwilken Gud han blir förärd. Men om de, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse, med en hwit trå betekna Solen, en röd Storjunkaren, en swart åt de döda, kan wäl wara sant, ändock jag ej wist wet säja derom. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 19.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Men är det i något wigtigare ärende, som Lappen finner sig föranlåten at göra löfte, så kommer det ock undettiden an på andra kreatur, som Bockar, Getter, Får, samt Kattor och Hönstuppar, dem han köper och skaffar sig från Landsbygden, ehwad de må kosta, sedan han en gång lofwat dem. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwad Stengudarna, eller de så kallade &#039;&#039;Säite&#039;&#039; i synnerhet widkommer, så tyckas de af Lapparna blifwa holdne i långt större helighet, än de af trä. Man plägar omkring somliga stänga gärdesgårdar, ibland tämligen widt omkring. Om någon skiuter Ickornar, foglar eller andra diur innom samma gårdar, det är innom stenens rå, så måste han taga fötterna, hufwuden med wingarna och offra på stenen, men det öfriga beholler han sjelf. Man brukar på somliga ställen hwart år lyfta op stenarna och lägga fristkt Granris under och omkring dem, hwilket Lappen gör med blottadt hufwud och krypande på fyra fötter, äfwen som då han eljest går at offra: då han jämwäl af stenens tyngd eller lätthet kan sluta om han är ogunstig eller gunstig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Utom Renshornen och annat offer, som omtalt är, hwaraf på många ställen finnes en otrolig myckenhet, som Ättebackar samlade, ses ock undertiden omkring sådana ställen en ansenlig hop Näfwer-ryfwor fulla med matsaker och smorning. Ty, likasom Fjäll-Lappar och de som hafwa Renar offra gemenligen horn och ben, samt öfwerstryka sina Gudar med Renblod, så hafwa ock Fiskare-Lappar sina heliga stenar, Råd och wårdnader wid sina sjöar, dem de kalla &#039;&#039;Saiwo&#039;&#039;, hwilka Gudar de, utom andra föräringar, som oftast smörja med fiskflott: hwaraf, efter deras tro, skal förorsakas, at uti bemälte sjöar merendels är fetare fiskslag, än uti andra. Ju tididigare de smörja sina stenar, ju mera och fetare fisk förmena de sig få. Ehuru Fiskare-Lappar kunna således hafwa sina egna särskildt stenar ifrån de andras, så finner man dock sällan någon sten eller &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, som ej af bägge blir tjent, så framt de annars ligga så til at bägge nå dem. De Lappar, som hafwa Renar och fiska tillika, göra ock bägge delar, nämligen offra horn och ben, samt tillika smörja och rykta dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 20.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Hwad angår de öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; och maner förr, under och efter sjelfwa ofrandet, så är wäl sådant til en del skiljaktigt hos Fjäll- och Fiskare-Lappar, men kommer dock merendels på et ut. Bägge gå de til och ifrån ofrandet icke genom den rätta kojedören, utan genom en helig dör, som är en liten öpning bak på kojan, genom hwilken ock Fjäll-Lappen bär mäst altid in sit kött, åtminstone af sina offer-Renar, och Fiskare-Lappen sin fisk, besynnerligen då han fiskar uti de helige sjöarna. Genom samma dör får aldrig något qwinfolk gå, som ej eller öfwer hans fjät, då han går at offra eller fiska, Fiskare-Lappen får aldrig hafwa något qwinfolk med sig til hjelp, utan måste förse sig med folk annorstades ifrån, då han wil draga not i samma sjöar, om han ej har sjelf tilräckelig manshjelp: som ock aldrig något qwinfolk får på långt holl komma in til de ställen, hwarest deße helgade stenar äro upreste, ej eller fara omkring dem, så at om de wid sin flyttning ifrån Fjällen gått på höger om dem, så måste de wid deras flyttning tilbaka gå på samma sida, fast det woro tio mil til krok, emedan det eljest skal komma an ej allenast på helsan utan ock lifwet. Så tilstädja de ej eller en del andra saker komma at föras omkring deße orter: hwaraf jag år 1733 såg ögonskenligit prof, då en wiß Lapp wägrade mig en takhud til låns på min &#039;&#039;pagage&#039;&#039;-ackia, föregifwande at hon, efter den kosa jag föresatt mig, skulle komma at färdas omkring et passe, hwaraf han sig en stor olycka förmodade. Lade ock til, at der hon warit ny, hade det ej haft stort på sig, men emedan han henne länge brukat, wore det fara wid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 21.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Då Fjäll-Lappen går bort at offra, så måste hans hundar sättas i band. Slipper någon hund lös och kommer at gå öfwer hans fjät, så skola odjuren straxt komma ihop med hans Renare och om inga odjur äro å färde, skola hans hundar i deras ställe bita, sarga och döda boskapen, Fiskare-Lappen sätter ock sammaledes sina hundar i band, då han går at offra eller fiska i de helgade sjöarna. Då deße draga not i samma sjöar, få de aldrig nämna GUD. Den fisk de få måste de antingen wid samma sjö rensa och göra op, eller, om de bära honom hem oopgjord, låta honom komma in genom bakdören. Benen gifwa de icke sina hundar, innan de förrut lagt dem i kalt watn, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 22.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Det ömkeligaste är at se då Lappen (både Fjäll- och Fiskare-Lapp) går at offra. Ty, då han kommer så när, at han ser rummet hwarest Guden bor, så tager han af sig mößan samt begynner buga och bucka sig, och då han kommer närmare intil, börjar han krypa på fyra fötter intil des han kommer intil stenen, hwarest han lemnar sina offer. Om han brukar derwid något tal eller andra &#039;&#039;complementer&#039;&#039; är mig okunnigt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Et besynnerligit offer är det som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; nämner, och som jag äfwen tyckes hafwa funnit några spor til denna tiden, nämligen at man undertiden gör Afgudabeläten, dem man straxt efter offrandet tillika med offren gräfwer ned i jorden&amp;lt;ref&amp;gt;Hwar wid dock &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; (pag. 111) litet mißtagit sig; ty under det han &#039;&#039;verterade Spirri Nilses&#039;&#039; ord: den de sedan tillika med benen i jorden nedergrafwa, uti hwilka synes wara någon twetydighet, och owist, om particula den skal swara emot stenen eller Afguden, har &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; gifwit Latin derpå: &#039;&#039;postremo rangiferum una sum offibus defodiunt in terra; &#039;&#039; der likwäl &#039;&#039;Auctoris&#039;&#039; mening lärer förmodeligen wara: den de, nämligen Afguden, sedan tillika med benen etc.; åtminstone är det nu obrukeligt at Lappen offrar åt sina Gudar någon hel Ren.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har funnit allehanda beläten och bilder (äfwen under liknelse af Renar) jämte åtskillig slags offer i marken nedgräfde och öfwerhölgde. Jag har ock sedt dem gräfne blott under snön, samt hölgde med trän och ris, förmodeligen emedan de antingen för is eller sten ej sluppit ned med dem i sjelfwa marken. Det synes som skulle sådana offer wara &#039;&#039;déstinerade&#039;&#039; åt dem, som äro rådande under jorden, lika som de lägga på marken och hänga op i trän åt dem som äro på jorden och i luften regerande.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En omständighet mins jag mig än hafwa hört wid offrandet, nämligen at då Lappen går til och från offrandet, får han ej ens tala, då någon kunde möta eller eljest råka honom. Detta har jag ej sjelf sedt, men holler det så mycket troligare, som jag märkt huru en del Fiskare-Lappar, under det de äro på sina fisk-fängen, ei wilja tala; och om man kommer oförwarandes på dem, så fly de, som wildjur, undan, at de må slippa uplåta munnen. &amp;lt;ref&amp;gt;Det berättas, at i Lule-Lapmark har för 30 år sedan sig tildragit, at enär Pesten ibland Rendjuren begynt gå i swang, hwarigenom en stor myckenhet af dem bortdödt, hafwer en Lapman trägit och med all uptänkelig flit flera resor om dagen infunnit sig hos sin och grannarnes Afgud, som de hade i skogen, i mening at han skulle hjelpa honom. Men enär ingen bot derå fölgde, förelade denne Lapman sin Afgud en wiß tid med utlåtande, at om han wille blifwa ärad och dyrkad för en Gud, så skulle han åtminstone innom samma tid stilla sjukdomen; Men i annor händelse blifwa förbränd och aldeles utrotad såsom en bedragare. Den förelagde tiden gick til ända, och Rendjurs störtningen påstod lika fult. Lapmannen lät fördenskul sit gjorde slut gå i werkställighet medelst en stor stockelds görande ikring och ofwanpå Afguden, hwilken så mycket förr blef förderfwad, som hela Bylaget i många tider den samma med åtskillige feta saker smort, och således hade elden med honom en större kraft, än uti annor osmord sten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Just då detta påstod, blef Lapmannens förfarande hos Byamännen bekant, hwilka derföre mangrant sig på platsen instälte, och i fult upsåt wille dräpa uphofsmannen, samt honom, såsom försoning hos Gudarna, låta förbränna. Men han gaf deremot tilkänna, huru ofta och trägit, som han denne Guden på sina knän och med bart hufwud troligen tilbedit och om hjelp anmodat, samt ändteligen honom en wiß dag förelagt, at stilla fänads störtningen med tilsäjelse och hot, som förmält är. Och emedan han ingen hjelp åstad komma kunnat, ty har han honom med allan rätt såsom en bedragare förbrändt, jämte förmodan: at om han warit den rätta Guden, som gjort himmel och jord med alt hwad deruti finnes, så hade han wäl kunnat borttaga sjukdomen och altid friat sig för elds förtäring, hwarmed the uti ondska församlade Lapmän blefwo stillade, samt låto sig åtnöja med hwad fom skedt war.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 23.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna, utom deras Afguderi, hafwa jämwäl namn före at wara starke i hwarjehanda Truldoms konster, är en sak, som är så allmänt bekant, at nästan ingen, som hört detta folket nämnas, ju hollit Lapp och Trollkarl för &#039;&#039;Synonyma&#039;&#039;, eller et och samma ord. At ju mycken widskepelse fins hos detta folket kan jag ei neka; men tror dock at ryktet gjort deras konst til många delar större, än hon är. At all widskepelse fordomdags kommit ifrån Norden, har warit en gammal sägn, hwilket &#039;&#039;Herodotus&#039;&#039; skal hafwa gifwit de gamla Skribenter anledning at tro, som sagt at &#039;&#039;Skytherna&#039;&#039;, från hwilka en hop helgedomar sig utspridt kring hela werlden, hafwa fått de samma ifrån &#039;&#039;Hyperboreis&#039;&#039; etc. &amp;lt;ref&amp;gt;Conf. Plin. Hist. Nar. L. IV. c. 12.&amp;lt;/ref&amp;gt; At förtiga hwad en del Utlänningar weta förtalja om oß i Swerige, så är det bekant, at få af den gemena hopen i de södre &#039;&#039;Provincier&#039;&#039; äro, som ju tro, at man i Norrland är i alla Truldoms konster mycket öfwad. I deße länder, hwarest sådana konster äro mindre bekante än nästan på någon annan ort, har man samma tanka om Lapparna. Då jag kom til Ume-Lapmark hördes ej af sådant, utan man hölt före, at man i Lule-Lapmark sådant brukade. Deße sköto åter skulden på Finnarna, o, s. w. Dock hwad jag hos deße af något wärde i dy mål hört och funnit, skal kort blifwa berättadt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 24.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Uti Gelliware Församling, hwarest man kan räkna af Lappar til hundrade matlag, dem jag allesamman wäl känner, har jag ej öfwer par personer fått namn uppå, som blifwit holdne för sådana at de kunnat i detta målet något göra, Jag talar ej om dem, som brukat allehanda skrock och widskepelser, emedan sådant sker snart allmänt, utan blott om dem, som ibland Lapparna blifwit holdne för Trollkarlar, och som kunnat genom Truldom göra sin nästa något godt eller ondt. I hwad mål de kunnat göra godt har jag förr til en del nämt, och består förnämligast deruti, at de förmenas med någon läsning och andra medel kunna hjelpa någon til helsan. De blifwa altså af dem, som äro i nöd, besökte, hwilka tilstå, at deras hjelpmedel ibland hulpit, och ibland ej. Äfwen holla de det för en god Truldom, at de kunna göra igen hwad stulit är. Men ibland de många stölder, som skedt sedan jag kommit dit, har jag ej ännu hört någon enda på det sättet hafwa fått igen sit, ej eller kan någon påminna sig sådant hafwa skedt, Så hafwa de ock wißa läsningar emot Spökerien (&#039;&#039;æpparlockus&#039;&#039;), hwilka dock jämwäl brukas af dem, som ej äro Trollkarlar; men deße måste de hafwa lärdt af sina grannar, emedan man uti sådana läsningar undertiden fått höra klara Skriftenes språk ur Davids Psalmer och andra böcker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 25.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad den Truldomen beträffar, med hwilken man plägar tilfoga någon ondt, som är at sända skott på honom och hans kreatur, med mera sådant, så har jag ej hört någon berättelse, som jag kan säja om sådant kunna aldeles öfwertyga mig. At de undertiden hotas at göra hwarandra ondt, som dock är en ilslughet hos dem, deraf kan man ingen ting sluta, så länge man ej rönt at deras hot haft någon werkan. At man undertiden hört dem joicka och siunga några onda önskningar, som jag märkt ej wara olika &#039;&#039;Busræ&#039;&#039; önskningar i &#039;&#039;Herröds&#039;&#039; och &#039;&#039;Bosa Saga&#039;&#039;. Det kan ej eller göra något til saken: emedan man har exempel på dem, som hotat förtrolla den andra, och jämwäl med de wanliga Truldoms &#039;&#039;Formulairen&#039;&#039; önskat ondt öfwer honom, hans hus och egendom; dock dermed ej det ringaste uträttat. Den enda berättelse, som warit uti förenämde Församling af någon trowärdighet, skal hafwa til-dragit sig 1741 om hösten, at då en wiß Lapp-hustru, som begärat af deß Far sin afledne Moders kläder, men fick icke, hotades göra honom skada, blefwo dagen derpå några och 30 Renar för honom förskingrade. Detta är alt hwad jag hört i dylika mål ibland det folk, som hafwa namn före at wara de alrawildaste. Sådana Trollpackor förmenas hos Lapparna hafwa lärdt konsten af de Swenske, emedan de til en del mäst warit någon tid wistandes på landet. Warandes ock beklageligit, at man wet Nybygare, som blifwit hitsände ifrån Wermeland och andra södre orter, hafwa gjort sådana konster, som satt alla Lapmarkens Inbyggare i förundran.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 26.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Jag nekar ej, at Truldom kan brukas så wäl ibland Lapparna som andra folkslag, och mäst hos dem, som minst weta; emedan jag wäl wet hwad den onda Anden uti och genom otrones barn kan uträtta, och dristar för ingen del at draga de exempel och berättelser i twifwelsmål, som af så lärde, förnuftige och hederlige Män blifwit rönte&amp;lt;ref&amp;gt;Hwaribland jag ock kan räkna hwad en wiß prestman i en annan Lapmark för mig berättat, om hvilkens trovärdighet jag ei må twifla, nämligen at de genom Truldom pläga skada och döda hwars andras Renar, samt at de undertiden upmana hwarandra dertil, då den, som är swagare i konsten, ei får taga sådant illa op, om han blir wunnen, utan plägar hälre utlåta sig i dylika ord: »Nu min Bror, aldrig tänkte jag du hade warit så stark i konsten,« etc.&amp;lt;/ref&amp;gt; som hos Schefferum och andra berättes. Men jag har den tron, at den Högste ej någonsin tilstadt eller tilstäder, at deße konster blifwa så allmänt brukade, som man föregifwit. Ty, det är för mig obegripeligit, huru någon nation kunde blifwa beståndandes, hos hwilken et så grufweligit Trolleri föröfwes, som man för detta berättat om Lapparna. Hos deße har jag wäl märkt så många trätor och twistigheter, som hos annat folk. Med Truldom höres ganska sällan at de skada hwarandra, men wäl antingen medelst lag och rätt, eller hugg och slag. Om samma konster blifwit nu i de fläste Lapmarker mindre öfwade än förr, sedan man märkt, at de största Trolkarlar warit gemenligen de största stackare, är mycket troligit. Men det är wist, at de äro ganska få, som lägga sig deruppå: och då de samme något besynnerligit uträtta, så är det ibland dem så sälsamt och underliga, som hos oß. Och emedan jag således har orsak at tro, det en stor del, som blifwit talt om Lapparnas Truldom, warit blott grundadt på gemene mans lösa rykten och berättelser, så holler jag det för &#039;&#039;injurieust&#039;&#039; emot sjelfwa nationen at tilwita dem en sådan last, för hwilken en och an-nan ibland dem kan wara häftad, och til hwilken de gemensamt draga en sådan leda, som någon af oß. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 27.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; skrifwer&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 144. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt; om Trollknutarna, genom hwilkas oplosande de sjöfarande kunna få så starkt wäder och wind de wilja: &#039;&#039;Hippotades, qui dat pro munere ventos, Curvet ut impulsos utilis aura sinus. (Ovid)&#039;&#039; eller om et stags djeflar, som Lappen förwarar i en pung, ur hwilken han dageligen utsläpper en, och kallas &#039;&#039;Gan&#039;&#039;, hwilken skadar folk och boskap samt sönderbråkar hällar; eller om &#039;&#039;Tyre&#039;&#039;; eller at de med sin Truldom kunna komma skeppen på hafwet i deras häftigaste lopp at twär stadna och blifwa för alt wäder orörlige, samt mycket annat, som af gemene man kringföres, sådant är denna tiden ohördt på de orter jag warit i Lapmarken wistande. &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039;, som om alla deße saker ej fant något &#039;&#039;hodiernos&#039;&#039; &#039;&#039;Scriptores&#039;&#039;, af hwilkas Skrifter och berättelser han sig eljest betjente, mente sådant härröra deraf, at deße ej warit wid sjösidan wistande, utan woro &#039;&#039;homines mediterranei&#039;&#039;. Men om sådana saker blifwit den tiden bedrefne af Lapparna i Norrige och Wästersjön, emedan Norrske Skribenter i synnerhet &#039;&#039;citeras&#039;&#039;, så hade det i Pite- och Torne-Lapmarker ej kunnat wara obekant.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 28.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
En annan sak är det med detta folkets nästan kring hela werlden bekanta Spåtrummor (&#039;&#039;Gobdas&#039;&#039;), dem jag wäl ei ännu fått se i Lapmarken, men måste dock tilstå, at de på somlige orter torde ej ännu aldeles wara komne ur bruk, eller förglömde, ändock man för de skarpa &#039;&#039;inquisitioner&#039;&#039;, som derwid blifwit gjorde, ej widare, än i löndom dermed omgår. De som sådant bruka, göra det i sådan tysthet, at näpligen deras eget folk få weta derutaf, emedan de weta det kommer på lifwet an, och at de af andra, som sådana ej bruka, lätteligen kunde blifwa angifne. Och detta är orsaken, hwarföre ei eller någon dristar sig at dem och de &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039;, man derwid brukat, redigt beskrifwa. Jag kan således ej med någon trygghet härom yttra mig widare, än hwad jag af allmänna rykten fått förnimma, nämligen, at de bruka dem för orakel, i det de, i anseende til de figurer deruppå äro målade, förmena sig kunna få weta hwad som tildrager sig på fjärran orter, om deras Björn- och djurjagter skola wäl lyckas, hwaraf wiße sjukdomar äro timade, och huru de kunna botas&amp;lt;ref&amp;gt;I detta målet wet jag exempel på en wiß Lapp i Nederbyn, som fastnade för en tid tilbaka i en swår sjukdom, och rådfrågade sig fördenskul med sin Trumma. Och emedan under &#039;&#039;operationen&#039;&#039; lotten föll på en af hans bästa Renar, lät han straxt slagta honom, i mening och hopp at få på det sättet sjelf lefwa. Men det liste ej, emedan han måste straxt derpå i egen person sjelf dö.&amp;lt;/ref&amp;gt; på hwad sätt och med hwilka offer de wißa tider kunna bäst behaga sina afgudar o. s. w. Ty emedan de hafwa i alla sådana händelser wißa och särskildta märken målade på Trumman, inbilla de sig få säker och tilförlitelig kundskap om alt, sedan deras ringknippa under wißa sånger och slag på Trumman medelst en hammare, som är gjord as Renshorn, på et wist märke eller figur stadnat. Detta skulle jag anse för et gyckelspel eller en blott widskepelse utan effect och werkan, om icke Lappens beswimande, som med så många säkra och ofelbara witnens besannande blifwit rönt, tyktes hafwa något besynnerligit med sig, efter man säger at han under sit slående och sjungande faller ned som wore han död på jorden, och wid upwaknandet wet berätta hwad på fjärran orter skedt och annat, som han begärt få weta. Men detta händer ej androm, än dem, som hafwa namn före at wara Trollkarlar och äro således med den Onda Anden i en närmare bekantskap och förbindelse. Ty, de andre, som bruka deße &#039;&#039;instrumenter&#039;&#039;, hafwa dem blott som medel at få weta något hemligit&amp;lt;ref&amp;gt; Det säjes at för 40 år sedan, skal det tildragit sig i Lule-Lapmark, under påstående upbörds stämning, at en Lapman om en aftonstund kommit til Lapfogden, och sig beklagat, huruledes en af des grannar, som han ock namngifwit, för honom bortstulit något Silfwer, men hade dock dertil intet laga bewis. Fogden lät fördenskul följande dagen sammankalla de Lapmän af bylaget som wore wid marknadsplatsen, och bestodo af 10 eller 12, samt anstälde ransakning på följanjande sätt:&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Fogden lät ställa et bord ut på marken, och Lapmännen rundt deromkring, förkunnande derpå, at han om den angifne stölden ransaka skulle, och satte &#039;&#039;Compassen&#039;&#039; midt på bordet, hwilken han kallade sin Spåtrumma, och gaf de närwarande tilkänna at sedan han trillat &#039;&#039;Compass&#039;&#039;skifwan ikring, skulle det derpå utsatte teknet, som bestod af en fogelfjäder, stadna gent emot Tjufwen. Så snart skifwan stannade, och teknet wiste, efter fogdens förut gjorde tilställning, midt på den angifne Lappen, begjärte han få sjelf å nyo trilla om skifwan, både andra och 3die gången; men bägge gångarne hade teknet ock en lika utvisning, hvilket icke allenast uträttade så mycket, at Tjufwen tilstod sin utöfwade stöld, utan ock infant sig natten derpå hos Fogden med begäran, at få köpa des Trumma, som han förmärkt wara långt starkare än hans. For Compassen böd han ock ansenlig betalning.&amp;lt;/ref&amp;gt;: hwilket förekommer mig som wåra Kast-böcker eller Lyckohjul, som wäl äro af förståndigt folk för ro skull gjorde, men ofta af de enfaldige til widskepelse brukas. Den som åstundar utförligare sammanhang häruppå, finner sådant hos &#039;&#039;Schefferum&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. Cap. IX.&amp;lt;/ref&amp;gt;, emedan jag, som ej ens fått se dem, dristar ej eller widare beskrifwa dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 29.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
I somlige Lapmarker har man wetat berätta om den konsten at göra det den andra måste löpa Warg, ändock sådant på de andra och mäste ställen är ohördt. För några år tilbaka berättade en Lapp uti en wiß Församling för sin Själesörjare, at då han skulle taga skinnet af en Warg, fann han under huden et Tenbälte samt pung och knifslidor. En annan berättade för många år, äfwen för Häradshöfdingen i orten, at en wiß man kommit och bedt honom om förlåtelse, at han året tilförene, såsom Warg, dräpte tre Renar för honom, det ock denne sig påminte. Jag wet, at en sådan sak holles ibland de lärde &#039;&#039;inter paradoxa&#039;&#039;. Jag har sådant ej sedt. Men är det sant, så lärer det wara den Ondas gäckeri, hwarmed han bjuder til at apa efter Skaparens underwerk på &#039;&#039;Nebucadnezar&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 30.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Af gammalt hafwa Lapparna brukat åtskillige widskepelser med sina döda. At de undertiden offrat några år Renar til deras åminnelse, blir äfwen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 317.&amp;lt;/ref&amp;gt; förmält, som berättar&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 117.&amp;lt;/ref&amp;gt; dem holla sina döde såsom &#039;&#039;Deos minores gentium&#039;&#039;, och således offra deße &#039;&#039;manibus&#039;&#039; såsom sina andra Gudar. De döda, eller deras manes, berättar han kallas hos Lapparna &#039;&#039;Sitte&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt; Hwilket lärer komma af en orätt version af de orden &#039;&#039;maite verro jabmike sitte&#039;&#039;. Ty da man gifwit deruppå et sådant Latin, &#039;&#039;quodnam sacrificium poscitis manes? &#039;&#039; så kunde det synas som woro sitte och &#039;&#039;manes&#039;&#039; swarande emot hwarandra. Hade &#039;&#039;Anonymus&#039;&#039; skrifwit: &#039;&#039;Quodnam sacrificium, manes, poicitis? &#039;&#039; så hade &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; förmodeligen ej misstagit sig, ehuru det dock eljest synes antingen wara mindre &#039;&#039;accurat verteradt&#039;&#039;, eller de Lapske orden orätt utförde.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har ej annat ord hört uppå de döda, än &#039;&#039;Jabmig&#039;&#039; eller &#039;&#039;æppar&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Undantagande &#039;&#039;rauke&#039;&#039; det de bruka likasom wi det ordet salig om de döda, Til exempel &#039;&#039;attjam rauke&#039;&#039;, min salige fader.&amp;lt;/ref&amp;gt;, (så kalla de barnen, som dödt utan döpelse), och Lapparna hafwa jemwäl tilståt det man undertiden en lång tid brukat offra åt dem. At de eljest haft sälsamma tankar om dem, har jag märkt dels derutaf, at när de swept dem, hafwa de sedt noga efter om swepningen wälbetäkt hela kroppen, föregifwande at själen, om kroppen ej wore wäl omswept, skulle slippa bort, dels emedan de på somliga ställen brukat lägga tobak, yxa, några torra stickor samt eldsaker, etc. uti Likkistan, I Åsele Lapmark blef man för en tid sedan warse sådana saker, då man wid Kyrkan af en händelse komat byta om Likkista. I Kaitom har det warit brukeligit, at när den dödas slägtingar eller goda wänner farit förbi de ställen, på hwilka de haft sina Lik obegrafna, hafwa de kastat åt dem et stycke tobak. För en gammal widskepelse kan det ock räknas, at de somligstädes pläga nedergrafwa med Liket de kläder, i hwilka någon blifwit död, samt merendels förtära den Renen wid grafölet, med hwilken den döde blifwit förd til grafwen, som ock sedermera des ben i jorden begrafwa.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hurudan tanka de eljest haft om sina döda har jag kunnat sluta af en wiß Laps utlåtelse öfwer en man som dödde i sin bästa ålder. Gud hade ej, sade han, så snart tagit en sådan man til sig, om han honom ej behöft och haft arbete, at sätta honom göra. Det är ock wist, at aldrig sättes den Ren för oket mera, som dragit en död til grafwa. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 31.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At de jemwäl på många ställen bruka allehanda skrock med djur- och fiskefången, utom de Afgudiske konster jag tilförene nämnt, har man tid efter annan försport. En trowärdig Bonde på Landsbygden berättade, at då han för en tid tilbaka hade en Lapp i sällskap då han wille skjuta en Björn, blef han, sedan de fått djuret, tillika med de andre följeslagare af samma Lapp warnad at ej smörja sina skor med denna Björnens ister, med föregifwande, at der han det gjorde, skulle en Björn taga lifwet af honom. Deße, som ej wille tro Lappen, gjorde twärt emot hans förmaning. Hwarpå hände, at samma Lapp året derefter, under det han gick wall, måste ej allenast för en Björn sätta lifwet til, utan ock blifwa af honom i grund opäten. Om detta är sant, hwilket dock samma Bonde betygade, måste det utan twifwel hafwa härkommit af någon djefwulsk förpliktelse, den han sig tilförene underkastat. Eljest kan jag ej dertil gifwa skäl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 32.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Iöfrigit är det wist, at detta folket, hälst wid Björnjagter, bruka många &#039;&#039;Ceremomer&#039;&#039;, om hwilka hwarest de tagit dem, antingen af sina grannar, eller sjelfwa updiktat dem, är owist. Man wil ej nämna om Spåtrumman, af hwilken de betjent sig at få weta om deras jagt skulle lyckas eller ej, emedan derom något tilförene är nämnt, utan de hafwa derwid wißa joikningar och sånger, dem de bruka dels då de dräpit Björnen och under det de föra honom hem, dels då de komma fram, samt äta op honom, etc. hwilka wisor äro af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; til en del beskrefna&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 233. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt;, ändock man tror, at deße wisor äro i Lapmarkerne något &#039;&#039;variable&#039;&#039;. Då de draga honom utur sit bo eller hide, pläga de piska honom med ris, och den som är baneman slår gemenligen en Mäßings nagla uti sin byßa, eller hänger han något sådant märke på sin hals, det han bär en lång tid antingen som et heders tekn at han giort en så berömlig gerning, eller af någon widskepelse, kan jag ej wist säja. Besynnerligit är det, at de uti sina wisor ibland annat aflägga sin tacksäjelse hos honom, at han låtit dem dräpa sig och ej gjort dem skada: samt at deras hustrur måste wid hemkomsten tugga Albark och spotta dem i ansigtet, sjunga segersånger, samt skynda sig ut genom den rätta dören, under det de komma sjelfwe in genom heligdören. Björnen koka de på somliga ställen op merendels på en gång, och byta sedan köttet; men hufwudet koka de helt och hollet, samt förwara wäl hufwudskålen och benen, som skola begrafwas, och om en hund drager bort något ben, så måste han sätta sit ben i stället, lika som förr är talt om offren. En del tilstädja ej sina hustrur och barn äta af köttet. Somlige tillåta sina hustrur at äta deraf, åtminstone wißa delar, men det skal ske genom en Mäßingsring, den de sätta för munnen. Somligstädes plägar man gräfwa ned ej allenast, som förr mäldt är, hufwudskålen och benen, utan jemwäl et par skidor, hyfwel, knif, et stycke Mäßing, etc. hwarmed han utan twifwel skal hjelpa sig fram i den andra werlden. Ömkeligit, at deße människor wilja änteligen tro det Björnen skal upstå och lefwa efter döden, när de likwäl äro sjelfwe nog twifwelaktige om deras egen upståndelse, ändock de undertiden säja sig tro, at de efter döden skola lefwa, eller, efter deras ordasätt, wandra i den andra werlden. Hwad öfrigit härwid wore at berätta, och som af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; på anförde ställe blifwit widlyftigare omtalt, går jag för kortheten skul förbi. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 33.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Så har det ej eller hos Lapparna varit obrukeligit at lämpa både Guds dyra ord och jemwäl wåra Christeliga helgedomar til sina widskepelser. Jag har tilförene något nämnt om deras läsningar, som til en stor del befinnas wara tagne ur Guds heliga Ord, men genom deßas widskepliga bruk skändeligen mißbrukade. Jag wille tro, at de tagit de maneren til at korßa sina Afgudabeläten, etc. af bilderna, som de sedt uti wåra Swenska Kyrkor, som jag ock har hollit före, at de Fartyg de pläga hänga op i trän, äro efterdömen af de Skepp, som man plägar hänga op i somliga Kyrkor på landsbygden och jemwäl i Lapmarken, ändock jag finner &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; hafwa andra tankar derom&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 119.&amp;lt;/ref&amp;gt;. I Jockmocks Kyrka war för en tid mycket i bruk, at man hemligen bar in en hop byltor och slarfwor af allehanda slag, dem de stoppat under wäggarna och i holen wid Kyrkogolfwet. Men sedan deras Capellan lät söka op alla deße gömslor och för deras ögon offenteligen bränna op dem, har man ej hört widare deraf. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 34.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom hittils omtalte Lapparnas Afgudar och widskepelser, kunde man ännu upräkna en hop af mindre wärde, der ej detta gjorde tilfyllest at wisa, det tilståndet i somliga Lapmarken är ännu nog beklageligit. Man kan ej eller neka, at de ju uti alt detta äro, som i tungomål, seder och opförande, fins emellan olika och skiljaktige: och jag har märkt at de nu mera, sedan Guds hel. Ord begynt wisa sin werkan ibland dem, mycket kommit i oordning med sina konster, hwaraf är skedt, at man nu har swårare före at komma under wädret med sjelfwa sammanhanget af deras Afgudatjenster, än fordomdags. De som ännu lefwa i sit mörker kunna ej bewekas at rätt beskrifwa sina konster, eller drista de det göra. Och de, som fått smak af Christendomen, blyas merendels wid at tala om sådant; hwaraf händt, at då jag fått se ögonskenliga märken til något dylikt, hafwa deße sökt ej allenast at förtiga det, utan ock al wända det til andra ändamål. Jag har just ej eller warit så mycket angelägen at utspana deras werk, efter jag sedt man kunde ingen nyttig sanning upfinna, om man än wiste et noga sammanhang på hela deras Afgudatjenst, ej eller någon nytta dermed skaffa, emedan det fast nödigare är, at häfwa otron och mörkret ur deras hjertan och sinnen, då det öfriga lärer af sig sjelft, med Guds hjelp, småningom förswinna, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 35.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Imedlertid får man mer än ofta förundra sig, då man hörer en del af detta folket så redigt och förnuftigt tala och utlåta sig om alt annat, men i sin Afgudatjenst bära sig så oförnuftigt åt. Hwaraf man har tilfälle at utröna huru djupa rötter en wedertagen widskepelse och wane kunna hafwa i en människas hjerta. Och, emedan jag sedt Nybyggare, som warit så wäl för sig komne, at de läst i bok, samt haft både Bibel och andra andeliga böcker, men genom omgänget med Lapparna blifwit bögde til en hop af de upräknade widskepelser, dem de brukat utan eftertanka och blott af en wana samt naturlig räddhoga för landsens helgedomar, har jag haft tilfälle at göra öfwer detta folket den anmärkning, at det lärer både falla swårt och gå långsamt til, innan man får alla deras widskepelser ifrån dem. Imedlertid är på de fläste ställen en god begynnelse gjord, och i anseende til Guds heliga Ords dageliga tilwäxt och förökelse i denna werldenes del, har man at trösta sig dermed, at ändock sådant för människom är omöjeligit, så äro för Gudi all ting möjelig&amp;lt;ref&amp;gt;Matth. 19: 26.&amp;lt;/ref&amp;gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på svensk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Pehr Högström]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84498</id>
		<title>Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84498"/>
		<updated>2026-08-06T09:53:32Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser]] !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Pehr_Hogstrom.jpg|thumb|250px|&amp;lt;center&amp;gt;Pehr Högström (1714-1784)&amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Pehr Högström&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
1747&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af &amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrifning Öfwer de&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &#039;&#039;&#039;til Sweriges Krona lydande Lapmarker&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 1&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
EHuru nu mera alla Swenska Lapmarker bekänna sig til det Christeliga namnet, och äro jämwäl til en stor del uti deras Christendom emot mångas förmodan rotade och grundade, som man framdeles på sit ställe får omröra; så måste man dock på många orter i deße Länder ännu finna så mycket mörker och vilfarelse, at man föga Christligt kan märka hos dem, då man tager undan at de äro döpte och at de med munnen bekänna sig för Christne. Häraf sker, at på de ställen, hwarest et mindre antal af nitälskande Prestmän warit, eller der man för orternas aflägsenhet hwarken haft tilfälle at något oftare få dem til Guds hus, eller sjelfwe hunnit med at så ofta, som kunnat behöfwas, besöka dem, finner man många hedniska aflefwor och widskepelser, ja ock uppenbarligit afguderi och belätens tilbedjande, som lärer skönjas af det, som jag i detta Capitel beslutit at korteligen omtala.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sådana hedniska seder och opförande wilja de så mycket swårare låta förmå sig at aflägga, som denna Nationen är benägen at hysa ganska stor wördnad och höga tankar för sina gamla Förfäder, hollande gemenligen alt hwad de gjort och brukat för godt och lofligit. Och, som de gemenligen holla de äldre tider, förr än Christendomen blef hos dem fortplantad, för bättre och lyckligare, än de närwarande, samt deras Förfäder för rikare och mera wälmående, än de sjelfwe nu; så wet jag mig hafwa träffat dem, som beklagat at deras konster och widskepelser nu förfallit, emedan de hade frukten deraf, nämligen fattigdom och en tilstundande allmän olycka, för ögonen, föga annorledes, än Judafolket bemötte Jeremiam. &amp;lt;ref&amp;gt;Cap. 44: 17, 18.&amp;lt;/ref&amp;gt; I hwilket mål jag beklagar mig måste berätta om detta folket hwad som fordom sades om de Samaritaner, nämligen at de fruktade HERran och tjente likwäl afgudomen&amp;lt;ref&amp;gt;2. Reg. 17: 23.&amp;lt;/ref&amp;gt;. De äro döpte och bekänna sig til det Christeliga namnet, men bruka dock hemligen sina asgudiska konster och hedniska åtbörder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 2&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Om deße saker, nämligen Lapparnas truldom, widskepelser och afguda-tienster, har jag mycket hört och sedt både talas och skrifwas. At ock berättelserna om sådant äro undertiden nog skiljaktige, har jag äfwen i akt tagit, som kommit antingen af osanna rykten, eller ock, som mycket troligit är, af sedernas och manerens skiljaktighet i åtskilliga Lapmarker. För samma orsak har jag i dy mål ej dristat anföra något lånt antingen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; eller andra, som sådant beskrifwit, utan blott hwad jag med egna ögon sedt, eller af trowärdigt folk, besynnerligen &#039;&#039;testibus oculatis&#039;&#039; hört berättas, om det, som nyligast skedt i dylika mål: och det i Kaitom Församling, såsom et folk, som jag funnit med all rätt bära det namn de fått, nämligen at wara i Christendomen minst för sig komne bland alla Församlingar i Lapmarken, I hwilket afseende min Läsare ej får undra, om jag kommer at tala om sådant, som antingen hos andra ej finnes eller ifrån deras berättelser något afwiker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 3.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså förnämligast deras Afguderi beträffar, så har jag märkt at de bära sig mycket likt åt med andra hedniska Nationer i det målet, at ehuru de ärkänna en Öfwer-HErre och Gud öfwer alt, som de kalla &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Hwilket ord, utom den bemärkelse de nu som Christne hafwa deruppå, ej så egenteligen swarar emot Deus som fast mer emot &#039;&#039;Jupiter&#039;&#039; hos Latinerna.&amp;lt;/ref&amp;gt;, så hafwa de jämwäl en hop andra naturer, dem de dyrka och tilbedja, en del såsom onda, hwilka kunna tilfoga dem ondt, endel som goda, hwilka kunna göra dem godt; finnande sig föranlåtne at med lika fog dyrka dem bägge, de förra at blidka och förmå til at ej tilfoga dem det onda, och hos de sednare at komma i en god åtanka, på det de af deras wälgörande ständigt måge wara delaktige.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 4.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Som hufwudet för deße goda naturer är &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; som sagt är, så har jag ock blifwit warse, at de werkeligen holla &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; för en hufwudman för de onda, Ty, emedan detta namnet &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; ej är något nytt ord, utansådant som de äfwen brukat, innan någon af dem fått smak af den Christna Läran, så hafwa ej eller alla Lappar ännu fått deruppå samma begrep. De som ega någon kundskap om Christendomen, hafwa derom samma tankar, som wi om den Onda andan. Men de öfrige hafwa i sjelfwa werket haft deruppå et sådant begrep, som de gamla hedniske Nationer om sit onda &#039;&#039;principio&#039;&#039;, som de mente wara lika ewigt med Gud. Detta sluter jag af de berättelser jag på sit ställe til en del nämt, nämligen &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; war i råd med Gud eller &#039;&#039;Jubme&#039;&#039;l då werlden skulle skapas, och at jemwäl han war orsaken at intet alt blef så godt, som &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; wille hafwat. Och at han jemwäl täflar med Gud om Allmagten, har man af andra deras berättelser förnummit. En wiß Lapp har, utom annat, wetat tala om en tid, da &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; gjorde sig kädjor af järn, hwarmed han bandt &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;, samt kastade öfwer honom et stort berg, då &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; låg under berget, utan at slippa derifrån. Sedan bandt &#039;&#039;Jubmel Perkel&#039;&#039; och kastade et berg öfwer honom. Men den Onda slet sig lös, så at stenar och dam foro himmels högt, o. s. w. Om uti alt detta afbildas någon strid emellan deras förmenta Stamfader &#039;&#039;Jumi&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jumo&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Se Scheff. Lappon. pag. 43.&amp;lt;/ref&amp;gt; och någon deras fiendsman, Birkal, etc. kunde någon gißa, men emedan ingen Christen kan hysa så nedriga tankar om wår Allswoldige och härlige Gud, ej eller så höga om den orena Andan, så skönjes nogsamt, at både &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; och &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; hos de fordna Lappar och jemwäl ännu hos de klentrogne kunna räknas för deras Afgudar. Det skönjes ock tillika, at de ej warit frie ifrån &#039;&#039;Anthropomorphismo&#039;&#039;. Och emedan de hafwa tilägnat den Onda jämte Gud en så stor magt, så undrar man ej, om de, som andre Hedningar, sökt på hwarjehanda sätt at blidka denna Onda andan, på det han ej måtte tilskynda dem så mycket ondt, som han eljest wore i stånd at tilfoga dem. Det är altså nödigt för Lärarena i Lapmarken, det de beflita sig om at redigt &#039;&#039;evolvera notiones Dei &amp;amp; Diaboli&#039;&#039; efter wår Christeliga &#039;&#039;Religion&#039;&#039;, på det det arma folket under deße namnen ej måge blifwa bedragne och förwillade.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 5.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Jag har tilförene förmält huruledes Lapparna på den ort jag wistats hollit före, at Gud omedelbarligen låter höra sig, då åskan bulrar. Men jag har ock märkt at en del holla den, som förrättar sjelfwa actum, eller bulret för et lefwande ting och en särskild natur, &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; kallar det &#039;&#039;Thor&#039;&#039; eller &#039;&#039;Tiermes&#039;&#039;, som Lapparna eljest kalla &#039;&#039;Aijeke (Aja, Atja)&#039;&#039;, som det ock hos oß blifwit kalladt både Thor och Storfader. Hos mina Lappar har jag märkt, at de holla det för et särskildt wäsende ifrån Gud, och jemwäl sådant, som är både godt och ondt, emedan denna naturen, efter deras berättelse, blifwit af &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; stjälandes skapad i en stenklippa, utan at Jubmel skulle få weta derutaf; men sedan &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; eller Gud fick det samma weta, gick han dit, samt hämtade ut och födde op honom, Och emedan denna Thorgubbe är således den Ondas barn, men Guds fosterson (efter deras eget ordasätt), så är han både god och ond; warandes hans förnämsta och egenteliga göremål at döda och förgöra alla Troll och spökerien, som ock deras &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, hwarom framdeles skal talas, ofta af åskan blifwa rörde, hwilket han, efter deras mening, gör med sin boga, Regnbogen, som de kalla &#039;&#039;Ajanjokßa&#039;&#039;, eller Storfadrens boga. Och emedan han dermed gör människorna godt, at han utrotar deße Trollskaper, hwilket de finna sig pliktige at erkänna, hälst han ock i annor händelse, besynnerligen då han rörer deras helgedomar, kan göra dem skada, så bör han jemwäl räknas ibland deras fordna Afgudar. Men eliest har jag åter af andra Lappar fått inhämta om samma person följande händelse; at då en flicka hade i skogen satt sig wid et trä, kom den Onda och bad henne lägga torr Tjäruwed i sin Mudd, den hon hade under hufwudet: men när han denna weden itändt och hon blef warse at denne hade horn, wardt hon förskräkt och skulle fly, men slapp ej undan hans wåldsamhet, hwaraf hon blef hafwande och födde en son, som ouphörligen gret och wiste sig orolig. Gud kom och tog barnet med sig op i skyn, samt frågade hwilkom det wille wara til hjelp, anten sin Far eller Mor? Barnet swarade sig wilja hjelpa Modren och förfölja Fadren med all sin slägt, det han ock nu gör, far i luften, klyfwer berg och slår eld i trän, då de göma sig under dem, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 6.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna ock trodt på någon, som de kallat &#039;&#039;Saracka&#039;&#039;, har den nitälskande Danska Läraren &#039;&#039;Thomas von Westen&#039;&#039; för detta berättat, och jemwäl den samma beskrifwit. Det är wist, at man i somliga Lapmarker brukat det ordet &#039;&#039;Saragads&#039;&#039; för et &#039;&#039;Nomen Appellativum&#039;&#039;, i stället för &#039;&#039;Creator&#039;&#039;. I Kaitom har man andra ord på skapare och skapa, nämlipen &#039;&#039;Seunedie&#039;&#039; och &#039;&#039;Seunedet&#039;&#039; men Sarak är ej eller obekant, emedan det händt, at då man frågat dem hwilken som skapat werlden, har en del swarat Sarak. Jag har om denna person af Lapparnas mun ej kunnat få något redigt begrep. Men efter berättelserna af andra har jag funnit dem holla honom nästan som en &#039;&#039;naturam naturantem&#039;&#039;, dock särskild ifrån Gud, som werkar wid människors och andra kreaturs födelser, deras trefnad och bibehollelse, etc. och lärer altså äfwen kunna räknas ibland deras gamla Afgudar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 7.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Utom deße förenämde Gudar, som jag ej märkt dem hafwa under några bilder eller beläten tilbedit, har jag ock tid efter annan i akt tagit, at de hafwa jemwäl en hop andra &#039;&#039;genios&#039;&#039;, halfgudar eller något dylikt: wetandes jag ej huru stor ära de göra dem, eller under hwad wärde och &#039;&#039;Character&#039;&#039; de blifwa af dem holdne. Det wet jag, at en del föreställa sig sådana, som äro regerande dels i luften, dels på jorden, dels under jorden, dem de finna sig pliktige at på wist sätt hedra och wörda. Ibland hwilka jag ock kan räkna dem, som de mena ej allenast wara regerande wid hwart och et stånd och lefnadssätt, utan jemwäl wid alla tider och månader i året, o. s. w. En af detta sista slaget har jag märkt dem hafwa på &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad, som de kalla &#039;&#039;Kuowa manno:&#039;&#039; äfwen för Julhögtiden, som de kalla &#039;&#039;Jaluoherra&#039;&#039; (Julherren), samt Julaftonen, som de kalla &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; eller &#039;&#039;Druetta&#039;&#039; (Drott). Hwad &#039;&#039;Jauloherra&#039;&#039; är för en person kan jag ej wist säja, så framt de ej af en Hednisk &#039;&#039;κακοζ ηλια&#039;&#039; derunder förstå wår Frälsare. Men &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; torde wara någon af deras eller wåra fordna Drottar, som gjort dem något godt, eller ock snarare ondt, emedan man af det, som framdeles skal berättas, nogsamt ser, at han hos dem blir dyrkad, som en annan &#039;&#039;averruncus&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 8.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At de ock jämte deße hafwa werkeligen, som andra Hedningar, tilbedit Afgudabeläten, är beklagligen rönt. Ty at någon nation skulle denna tiden tibedia stockar och stenar, har iag näpligen welat tro, innan jag i denna Lule-Lapmark tid efter annan fått med egna ögon se sådana styggelser. I Jockmocks Prestegård förwaras trenne sådana beläten, tilhugne med yxa af rötter under liknelse af människor, hwilka om år 1738 blifwit tagne af en Kaitom Lapp, som inför Häradsrätten sedermera bekände, huru han med bugande och tilbedjande fallit dem til fota. Den ena kallade han &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039; och war den största. Om de andra, som woro smärre, &#039;&#039;repræsenterade&#039;&#039; hans hustru, barn eller drängar, är mig obekant. Jag har jemwäl sedermera tid efter annan flerestädes under mina resor blifwit warse sådana beläten wid deras offerlafwar, om hwilka framdeles skal talas, warandes ei annat, än rötter merendels af Björk, dem de wändt op och med yxa tiltälgt som et hufwud, utwisandes sjelfwa stommen eller stubben det öfriga af en kropp med fötterna, Deße stå antingen ständigt på sina wißa ställen, och blifwa dock årligen med offer besökte, då Lappen kommer at ligga dem så när, eller upsättas de hwart år höstetiden merendels på de rum, der de slakta sina Brun-Renar: eller äro de ock på stora berg och högder upreste, der de af en större myckenhet Lappar blifwa besökte och hedrade. Hwaraf skönjes, at af deße Afgudar måste gifwas åtskilligt slag, blifwandes en del ansedde för Landsgudar, dem wißa Lappar wid något tilfälle åt sig sjelfwa i synnerhet uprest: hafwandes jag ock förnummit, at de undertiden göra woldswerkan på hwars andras Helgedomar, hwaraf jag såg prof om wåren 1742, då en häftig fiendskap upkom emellan twänne Lappar, emedan den ena hade huggit sönder hornen och benen, som den andra hade åt sina gudar på en lafwa wid sit kojeställe uprest. Om alla förenämde Trägudar heta Storjunkare, kan jag ej försäkra; men at jag ofta under mina resor sedt dem på åtskilligt sätt gjorde, kan jag ej neka. At ock Lapparna sjelfwa kalla dem så wäl som sina Stengudar undertiden Passe&amp;lt;ref&amp;gt;Detta ordet &#039;&#039;Passe, Basse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Bisse&#039;&#039; brukas nu af Lärarena i somliga Lapmarker i stället för &#039;&#039;Sanctus&#039;&#039;. Men i sjelfwa werket hafwa Lapparna förståt dermed sina Afgudiska helgedomar. Om det är i någon slägtskap med de gamla Swenskars &#039;&#039;Buse, Bjesse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Basse&#039;&#039; (Se &#039;&#039;Rudb. Atlant. Tom. pag. 448&#039;&#039;), hwarmed de förståt den Onda sjelf, lemnas til andras bedöme.&amp;lt;/ref&amp;gt;, har jag jemwäl tagit i akt. Det är ock märkeligt, at de Trägudar jag sedt, hafwa mäst öfwer alt warit korßade, samt med blod öfwerstrukne. I Kimi Lapmark och Trinnäs berättar man, Lapparna hafwa på Fjällen dyrkat en Afgudinna uti en Trästubbe eller eljest uti et Träbeläte, som de kallat &#039;&#039;Wiros-Acka&#039;&#039;. Denna hafwa de likasom Latinerne Dianam hollit för et Skogsrå, samt henne offrat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 9.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
På den orten i Lule Lapmark, hwarest jag warit wistande, äro i synnerhet deras Stengudar mycket gängse och allmänne. Om ock deße &#039;&#039;repræsentera&#039;&#039; Storjunkaren eller någon annan, är mig jemwäl okunnigt. Men jag har ej hört dem af Lapparna annorlunda kallas, än Passe, nämligen sjelfwa ställen; men Stenarna kalla de &#039;&#039;Säite&#039;&#039;. På dem har jag just icke tagit i akt någon särdeles skapnad efter någon människa eller djur, utan de hafwa warit sådana, som naturen tyckes sjelf hafwa gjort dem; men hafwa dock merendels en sälsynt skapnad, som &#039;&#039;petrisicater&#039;&#039;, krusiga och knottriga. En del Lappar äro aldeles i den tron, at deße stenar hafwa lif och kunna gå: warandes ock undertiden flere på et ställe upreste. Gemenligen finnas de ligga wid bergsändar, wid uddar af Träsk, på Holmar, wid Forßar, eller andra helgade orter: wetandes ingen, hwilken som lagt dit dem, eller när de kommit dit: utan man har welat inbilla mig, at deße ställen blifwit dem inrymde redan i första Skapelsen, o. s. w. En stor myckenhet af sådana finnes i en del Lapmarker, ändock man har swårt före at få se dem, emedan ej gärna någon Lapp åtager sig at följa någon dit, af fruktan dem torde wederfaras något ondt: som de hafwa at beropa sig på mångfaldiga exempel, huru de blifwit angripne til lif och helsa, som deße ställen welat ohelga eller förstöra. Jag wet ock en wiß Nybyggare, som igenom det han dristade angripa och förderfwa en hop sådana stenar, berättat sig mistat sin helsa och krafter, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 10.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Deße Stenars magt plägar man wärdera efter myckenheten och antalet af dem som dyrka dem och offra wid dem, Om så händer at man öfwergifwer offra på dem, så mista de ock sin magt, kunnande sedan göra enom hwarken godt eller ondt. Och sådana magtlösa samt af sig komna gudar, har man ej swårt före at få se, emedan ingen fruktar widare för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwaruti deras magt egenteligen består, kan jag ej säja. Men at Lapparna förmoda sig både godt och ondt utaf dem, sluter jag af deras berättelser derom. En trowärdig Nybyggare, som såg huru en wiß Lapp offrade hufwudet, föttren och wingarna af en Tjäder på en bekant sten wid &#039;&#039;Sagga guoika&#039;&#039; ej långt från Gelliware, frågade honom, til hwad ända han sådant gjorde? Då Lappen skal hafwa swarat, det skulle utaf alt detta wäxa andra och nya foglar igen, dem han skulle få skjuta. Och emedan de göra löften åt deße stenar, då antingen folk eller kreatur sjukna, sluter jag at de tro dem om til at hafwa helsa och sjukdom, lif och död i sit wold. Men at de ock förmoda sig ondt utaf dem, sluter jag af en wiß Laps egen berättelse, som tilstått, at då han för några år sedan kom oförwarandes wid sin flyttning at gå för när intil en sådan &#039;&#039;Säite&#039;&#039; wid &#039;&#039;Käppowoma&#039;&#039; (et Nybygge til 3 mil norr om Gelliware), och trädde öfwer udden der stenen låg, så nära intil honom, at han kom på sjelfwa fjäten eller wägen, som stenen (&#039;&#039;si diis placet&#039;&#039;) hade längst efter landet öfwer til en udde midt emot, lofwade han, wid det han blef sådant warse, offer af Ox-Renar, Wajor, Får, Getter, etc. Men kunde likwäl dermed icke blidka honom, emedan Wargar kommo samma natt ihop med hans Renar och gjorde honom en ansenlig skada.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 11.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Wid en Sten ej långt söder ifrån Gelliware, som för detta warit Nederby-Lappars &#039;&#039;Stuor amus Passe&#039;&#039; och alrastörsta helgedom, likasom stenen på &#039;&#039;Aran oiwe&#039;&#039; warit Kaitoms Lappars, ligger en stor Järnyxa, som ingen rost skal kunna bita uppå. Samma yxa har på det sättet kommit dit, at då en Lapp i äldre tider, wid namn &#039;&#039;Patto-podnie&#039;&#039;, kommit at drabba ihop med en &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jatton&#039;&#039; (förmodeligen Bergtroll) som han märkte hafwa tilhold med sin Dotter&amp;lt;ref&amp;gt;Om detta kom han således under wädret, at emedan Lappen hade sin koja bredo wid en Myra, öfwer hwilken hans Dotter dageligen gick, blef han warse, at hennes fötter aldrig blefwo wåta, och förstod således at &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; bar henne öfwer Myran.&amp;lt;/ref&amp;gt;; men kunde ej blifwa honom öfwermägtig, har han anropat denna stenen om hjelp. Men emedan Jätten gjorde det samma, kunde ingen dera få öfwerhanden; Ty, alt hwad Lappen lofwade ut, at gifwa åt sin hjelpare, det lofwade ock Jätten. Omsider lofwade Lappen sig wilja gifwa åt Stenen den yxa som Jätten hade i sin hand, och i det samma blef han honom öfwermägtig, så at Jätten måste sätta lifwet til. Ifrån den tiden har yxan blifwit beständigt wid samma sten. Wid offrandet brukar man den seden, at man hänger henne på öfwersta hornet, hwaruti denna Stenens Afgudatjenst är skiljaktig ifrån alla de andras, som jag framdeles wil omtala. Denna yxa blef om hösten 1745 af en Kaitom-Lapp borttagen, som skal hafwa lofwat i deß ställe lägga dit hornen och benen as en Ox-Ren, det han ock förmodeligen gjort. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 12.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad en del, jemwäl i de bättre för sig komne Församlingar, hafwa för tankar om en hop Änglar, som pläga uppenbara sig för dem, wet iag ej. Men at de hafwa mycket at tala om sina Änglasyner, hwarigenom de förmena sig wara bättre och heligare folk, än de Swenske, som ej se sådant, har mig af en wiß prestman blifwit berättadt. I hans Församling har en man sagt om sig sjelf, at han en gång sedt twänne Änglar, som wiste honom en wacker grön äng, samt wid ändan en skön byggning. Och när han af deße twå blef anmodad at följa dem dit, men af en annan derifrån warnad, gåfwo de honom hwardera en kindpust, så at halfwa hufwudet swulnade och han hade en tid deraf stor wärk. Denna gången kom han på den tro, at det måste hafwa warit onda englar, i det han utlät sig i deße ord: »Nu kan jag se, at de icke äro gode.« Utan twifwel hade han ock tilförene sedt sådana; Men emedan de ej förr lärt honom känna sig, så trodde han det de woro goda och helige Änglar. Flera dylika rykten och berättelser hafwa tid efter annan kommit för mig. Och blifwa sådana uppenbarelser af dem, som hafwa någon liten kundskap om Christendomen och Änglarnas natur, holdne för Ängla uppenbarelser, men af de andra, som näpligen hört talas om Änglar, för Gudar antingen Storjunkare eller andra, som de mena undertiden uppenbara sig för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 13.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Om några Lappar holla, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 98.&amp;lt;/ref&amp;gt;, Solen i någon Gudomelig wördning, har jag wäl denna tiden ej kunnat förmärka, dock har jag träffat Lappar, som berättat sådant fordna tider hafwa warit brukeligit. Ej eller har jag funnit at de, efter &#039;&#039;Damiani à Goës&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;De &#039;&#039;Lappiæ situ &amp;amp; ejus regionis incolis&#039;&#039;, apud J. Boem. Auban. de &#039;&#039;moribus Gentium&#039;&#039; P. M. 499.&amp;lt;/ref&amp;gt; holla elden för deras Gud. At de ock, besynnerligen Jämtelands-Lappar, skulle dyrkat någon under den bekanta &#039;&#039;Herculis&#039;&#039; namn (Herkel-gud), har jag tilförene låtit mig inbilla: som jag jemwäl minnes mig hafwa sedt et &#039;&#039;Academiskt&#039;&#039; arbete de &#039;&#039;Hercule&#039;&#039; utgifwit i &#039;&#039;Upsala&#039;&#039; i förra &#039;&#039;Seculo&#039;&#039;, hwars &#039;&#039;Auctor&#039;&#039; berättar sig hafwa hört af Lapparnas mun en &#039;&#039;susurrum&#039;&#039; (så kallade man den tiden det Lapska språket) af något dylikt ord. Men det torde kan ske wara kommit af något mißhörande, at då Lappen sagt &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, kunde det uti dens öra, som warit om språket okunnig, lätteligen blifwit &#039;&#039;Herkel&#039;&#039;. Åtminstone wet man ej i de norra Lapmarker, så mycket mig bekant är, af någon sådan Gud. Om &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; har jag tilförene något utlåtit mig. Men om Lapparna hafwa fått detta ordet af de gamla Hedniska folkslag, som dyrkade &#039;&#039;Herculem&#039;&#039;, och sedan ändrat det samma uti &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, emedan sådana ombytelser äro just ej hos dem owanlige, dertil dristar jag hwarken neka eller jaka.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 14.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Huru och på hwad sätt hwar och en i synnerhet af deße främmande Gudar blifwa hos Lapparna tjente och dyrkade, kan jag ej til alla delar säja. Man lärer ock näpligen wara i stånd at utnämna några wißa reglor derwid, emedan jag är af den tankan, at sjelfwa ordningen och sättet at tjena dem lärer ej hafwa bättre sammanhang, än grunden, på hwilken deras Gudars wäsende och antal sig stöder. Icke des mindre wil jag blott upräkna de sätt och maner jag blifwit warse, samt hwad öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; derwid kunnat blifwa mer bekante.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Huru de dyrka de Gudar och Naturer, til hwilka de ej hafwa några bilder, är mig okunnigt: undantagandes hwad jag om den förr omtalte &#039;&#039;Kuowa-manno&#039;&#039;, samt &#039;&#039;Jaulo-herra&#039;&#039; och &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; kunnat få höra af Lapparne sjelfwa förtäljas. Nämligen, hwad den första angår, berättade en gammal Hustru, det hennes Föräldrar plägade en wiß tid i &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad binda hö och gräs, sådant som de hafwa i sina skor och wantar, wid hornen på deras Renar: då man sedan med ringar och annat skrammel, samt bultande på ackijorna, bad &#039;&#039;Kuowo-manno&#039;&#039; äta. Hwaraf tillika skönjes, at de höllo denna Naturen ej allenast för et lefwande kreatur, utan ock sådant, som kunde lefwa af hö, samt behöfde genom allehanda buller och gny påkallas, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 15.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At man åt den så kallade Jul-herren plägar offra små skep eller båtar, besynnerligen under något gjordt löfte, derpå har jag sedt flera prof. Deße båtar om tre qwarters eller högst en alns längd hafwa warit tilhuggne med yxa af Furuträ med master uti, samt här och der korßade och med Renblod öfwerstrukne. Sådana båtar göra de gemenligen färdige til den tiden de slakta sina offer-Renar til Jul, emedan de skola under slaktandet med blod bestrykas. De jag sedt hafwa warit högt upsatte uti stora Granar, dock ej hängande, utan liggande på några af samma Granar ihopwekne qwistar, warandes äfwen sjelfwa Granarne korsade här och der, samt et godt stycke op med blod öfwerstrukne. Deße båtar finner man ej annorstädes, än omkring de ställen, hwarest de Jultiden haft sina kojor och tilhold. Til hwilkens ära de omtalte offer-Renar slaktas är owist: men at wid deras Julkojor (eller nu mera, et godt stycke derifrån), altid finnes offerlafwar, sådana som jag framdeles wil omtala, har jag flera resor märkt: liggande på bemälte lafwar ej allenast hornen af de slaktade Renarna, utan ock alla ben af det kött, som de då äta, och som är af samma Renar tagit.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 16.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Åt &#039;&#039;Ruotta pläga&#039;&#039; de äfwen samma tid hänga Näfwer-ryfwor eller små trattar af Näfwer gjorde, op i höga trän, hwilka trän äro mäst på twänne kanter tälgde och korßade, uti deße ryfwor lägga de et stycke af all den mat, som de äta om Julafton och Julmorgon, hwilket ej är Kött, utan gemenligen Ost och Mjölk, eller ock Fisk. Hafwa de Mjöl, få göra de en kaka om en riksdalers storlek, men en god tum tjock, den de fylla med litet Mjölk och Ost, samt steka på glöden. Samma kaka lägga de uti en af de omtalte kärillen, i hwilkens brädd twenne träspjelkar äro stukne om en half alns längd, gjorde som spador. Detta blir ophängdt bredowid kojan, hwarest det ock warder sittandes; hwilket tillika med de öfriga ryfwor, i hwilka deras öfwerlefwor blifwa förwarade, äro &#039;&#039;destinerade&#039;&#039; åt den förr omtale &#039;&#039;Ruott&#039;&#039;a, på det han, efter deras föregifwande, ej må skada deras qwinfolk på et wist sätt (&#039;&#039;ne ventrem illarum terebret seu perforet&#039;&#039;).  Schefferus talar om deße offer något annorlunda, hwilket man ock torde somligstädes brukat, men emedan en Lapp berättat mig derom, som i sin enfaldighet ej trodde at sådant skulle wara någon widskepelse, så har jag fölgt hans tal, och lemnat andras berättelser å sido.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 17.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Deras offerlafwar, som jag flera resor nämnt, göra dem den tjensten som altare, men åro gjorde af trä och stå på 3 eller 4 stolpar, ifrån 2 til 4 alnar högt ifrån jorden. Då de offra något på dem, lägga de ofwan på och omkring dem Gran- och Björkris, samt qwista trän nedantil på alla sidor der omkring. Deße hafwa de antingen wid wißa tilfällen bak för deras kojor: eller äro de upbygde på andra ställen, hwarest de hafwa sina Trägudar, hafwandes oprest Träguden antingen ofwanuppå, eller, som allmännare är, bredo wid lafwen, likasom stödde han sig mot honom. På deße lägga de Renshorn eller det öfriga som jag kommer at omtala, men på de lafwar, som stå wid Stengudarna, hafwa de mäst de offer, som wildiuren eljest kunde draga bort.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De förnämligaste offren, som de på eller bredowid deße lafwar lägga och tilägna sina Gudar, äro gemenligen hornen och benen af sina Renar, hälst de Brun-Renar, som han slaktar Mathsmäßotiden om hösten. Deße offra de både på Sten- och Trägudar. Utan twifwel lara de hafwa någon wiß skildnad, då de skola offra åt åtskilliga Gudar, som mig är obekant, men så mycket jag kunnat inhämta, tjena de sina Stengudar, då de äro dem så nära: men eljest de af trä, dem de antingen göra nya, eller ock besöka de dem på de ställen hwarest de förrut oprest dem. De, som hafwa Trumma, säjas rådfråga sig med henne wid många tilfällen då de, samt hwad de på åtskilliga Gudar skola offra o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 18.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom de offer, til hwilka Lapparna årligen finna sig förpliktade, har jag funnit, at de offer, som han gör för nöds skull och under något löfte, falla honom undertiden något kostsammare. Ty, om folk eller deras kreatur blifwa sjuke och wantrifwas, eller ock om eljest något widrigt möter dem, få göra de löfte åt en wiß Gud (den de antingen sjelfwa hafwa bästa förtroende til, eller den deras Trumma pekar uppå), eller ock åt flere tillika at offra det eller det, om de winna sin önskan och undwika det onda. Det som de i ringare mål, til exempel om en ren sjuknar eller wantriswes, lofwa, plägar ej gerna sträcka sig längre, än til horn och ben af Renar. Til exempel, när en ren sjuknar, så gör Lappen löfte, at om han kommer sig före igen och lefwer, wil han en wiß tid slakta honom, samt ej hugga sönder eller låta förkomma något ben, utan altsammans förwara åt den Guden, som han gör löfte åt, och som han menar skal kunna hjelpa sig. Hwad Lappen sålunda lofwar, holler han troligen, och då han slaktar en sådan Ren, hugger han icke et ben sönder, utan delar honom led ifrån led, samt förwarar benen. Om en hund råkar draga bort något deraf, så måste han sätta sit lif til, och man offrar et af hans ben i stället. Man plägar ock undertiden så wäl wid deße som andra tilfällen smörja deße Gudar, dem de hafwa under några bilder opreste, med blodet och fetman af den Ren som slaktas, samt äfwen, som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; berättar, låta et stycke af hjertat och lungan följa med offren, dem de hänga i trän: jämwäl binda hwita och röda etc. trådar om hornen på den Ren, som slaktas för et märke åt hwilken Gud han blir förärd. Men om de, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse, med en hwit trå betekna Solen, en röd Storjunkaren, en swart åt de döda, kan wäl wara sant, ändock jag ej wist wet säja derom. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 19.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Men är det i något wigtigare ärende, som Lappen finner sig föranlåten at göra löfte, så kommer det ock undettiden an på andra kreatur, som Bockar, Getter, Får, samt Kattor och Hönstuppar, dem han köper och skaffar sig från Landsbygden, ehwad de må kosta, sedan han en gång lofwat dem. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwad Stengudarna, eller de så kallade &#039;&#039;Säite&#039;&#039; i synnerhet widkommer, så tyckas de af Lapparna blifwa holdne i långt större helighet, än de af trä. Man plägar omkring somliga stänga gärdesgårdar, ibland tämligen widt omkring. Om någon skiuter Ickornar, foglar eller andra diur innom samma gårdar, det är innom stenens rå, så måste han taga fötterna, hufwuden med wingarna och offra på stenen, men det öfriga beholler han sjelf. Man brukar på somliga ställen hwart år lyfta op stenarna och lägga fristkt Granris under och omkring dem, hwilket Lappen gör med blottadt hufwud och krypande på fyra fötter, äfwen som då han eljest går at offra: då han jämwäl af stenens tyngd eller lätthet kan sluta om han är ogunstig eller gunstig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Utom Renshornen och annat offer, som omtalt är, hwaraf på många ställen finnes en otrolig myckenhet, som Ättebackar samlade, ses ock undertiden omkring sådana ställen en ansenlig hop Näfwer-ryfwor fulla med matsaker och smorning. Ty, likasom Fjäll-Lappar och de som hafwa Renar offra gemenligen horn och ben, samt öfwerstryka sina Gudar med Renblod, så hafwa ock Fiskare-Lappar sina heliga stenar, Råd och wårdnader wid sina sjöar, dem de kalla &#039;&#039;Saiwo&#039;&#039;, hwilka Gudar de, utom andra föräringar, som oftast smörja med fiskflott: hwaraf, efter deras tro, skal förorsakas, at uti bemälte sjöar merendels är fetare fiskslag, än uti andra. Ju tididigare de smörja sina stenar, ju mera och fetare fisk förmena de sig få. Ehuru Fiskare-Lappar kunna således hafwa sina egna särskildt stenar ifrån de andras, så finner man dock sällan någon sten eller &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, som ej af bägge blir tjent, så framt de annars ligga så til at bägge nå dem. De Lappar, som hafwa Renar och fiska tillika, göra ock bägge delar, nämligen offra horn och ben, samt tillika smörja och rykta dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 20.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Hwad angår de öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; och maner förr, under och efter sjelfwa ofrandet, så är wäl sådant til en del skiljaktigt hos Fjäll- och Fiskare-Lappar, men kommer dock merendels på et ut. Bägge gå de til och ifrån ofrandet icke genom den rätta kojedören, utan genom en helig dör, som är en liten öpning bak på kojan, genom hwilken ock Fjäll-Lappen bär mäst altid in sit kött, åtminstone af sina offer-Renar, och Fiskare-Lappen sin fisk, besynnerligen då han fiskar uti de helige sjöarna. Genom samma dör får aldrig något qwinfolk gå, som ej eller öfwer hans fjät, då han går at offra eller fiska, Fiskare-Lappen får aldrig hafwa något qwinfolk med sig til hjelp, utan måste förse sig med folk annorstades ifrån, då han wil draga not i samma sjöar, om han ej har sjelf tilräckelig manshjelp: som ock aldrig något qwinfolk får på långt holl komma in til de ställen, hwarest deße helgade stenar äro upreste, ej eller fara omkring dem, så at om de wid sin flyttning ifrån Fjällen gått på höger om dem, så måste de wid deras flyttning tilbaka gå på samma sida, fast det woro tio mil til krok, emedan det eljest skal komma an ej allenast på helsan utan ock lifwet. Så tilstädja de ej eller en del andra saker komma at föras omkring deße orter: hwaraf jag år 1733 såg ögonskenligit prof, då en wiß Lapp wägrade mig en takhud til låns på min &#039;&#039;pagage&#039;&#039;-ackia, föregifwande at hon, efter den kosa jag föresatt mig, skulle komma at färdas omkring et passe, hwaraf han sig en stor olycka förmodade. Lade ock til, at der hon warit ny, hade det ej haft stort på sig, men emedan han henne länge brukat, wore det fara wid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 21.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Då Fjäll-Lappen går bort at offra, så måste hans hundar sättas i band. Slipper någon hund lös och kommer at gå öfwer hans fjät, så skola odjuren straxt komma ihop med hans Renare och om inga odjur äro å färde, skola hans hundar i deras ställe bita, sarga och döda boskapen, Fiskare-Lappen sätter ock sammaledes sina hundar i band, då han går at offra eller fiska i de helgade sjöarna. Då deße draga not i samma sjöar, få de aldrig nämna GUD. Den fisk de få måste de antingen wid samma sjö rensa och göra op, eller, om de bära honom hem oopgjord, låta honom komma in genom bakdören. Benen gifwa de icke sina hundar, innan de förrut lagt dem i kalt watn, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 22.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Det ömkeligaste är at se då Lappen (både Fjäll- och Fiskare-Lapp) går at offra. Ty, då han kommer så när, at han ser rummet hwarest Guden bor, så tager han af sig mößan samt begynner buga och bucka sig, och då han kommer närmare intil, börjar han krypa på fyra fötter intil des han kommer intil stenen, hwarest han lemnar sina offer. Om han brukar derwid något tal eller andra &#039;&#039;complementer&#039;&#039; är mig okunnigt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Et besynnerligit offer är det som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; nämner, och som jag äfwen tyckes hafwa funnit några spor til denna tiden, nämligen at man undertiden gör Afgudabeläten, dem man straxt efter offrandet tillika med offren gräfwer ned i jorden&amp;lt;ref&amp;gt;Hwar wid dock &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; (pag. 111) litet mißtagit sig; ty under det han &#039;&#039;verterade Spirri Nilses&#039;&#039; ord: den de sedan tillika med benen i jorden nedergrafwa, uti hwilka synes wara någon twetydighet, och owist, om particula den skal swara emot stenen eller Afguden, har &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; gifwit Latin derpå: &#039;&#039;postremo rangiferum una sum offibus defodiunt in terra; &#039;&#039; der likwäl &#039;&#039;Auctoris&#039;&#039; mening lärer förmodeligen wara: den de, nämligen Afguden, sedan tillika med benen etc.; åtminstone är det nu obrukeligt at Lappen offrar åt sina Gudar någon hel Ren.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har funnit allehanda beläten och bilder (äfwen under liknelse af Renar) jämte åtskillig slags offer i marken nedgräfde och öfwerhölgde. Jag har ock sedt dem gräfne blott under snön, samt hölgde med trän och ris, förmodeligen emedan de antingen för is eller sten ej sluppit ned med dem i sjelfwa marken. Det synes som skulle sådana offer wara &#039;&#039;déstinerade&#039;&#039; åt dem, som äro rådande under jorden, lika som de lägga på marken och hänga op i trän åt dem som äro på jorden och i luften regerande.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En omständighet mins jag mig än hafwa hört wid offrandet, nämligen at då Lappen går til och från offrandet, får han ej ens tala, då någon kunde möta eller eljest råka honom. Detta har jag ej sjelf sedt, men holler det så mycket troligare, som jag märkt huru en del Fiskare-Lappar, under det de äro på sina fisk-fängen, ei wilja tala; och om man kommer oförwarandes på dem, så fly de, som wildjur, undan, at de må slippa uplåta munnen. &amp;lt;ref&amp;gt;Det berättas, at i Lule-Lapmark har för 30 år sedan sig tildragit, at enär Pesten ibland Rendjuren begynt gå i swang, hwarigenom en stor myckenhet af dem bortdödt, hafwer en Lapman trägit och med all uptänkelig flit flera resor om dagen infunnit sig hos sin och grannarnes Afgud, som de hade i skogen, i mening at han skulle hjelpa honom. Men enär ingen bot derå fölgde, förelade denne Lapman sin Afgud en wiß tid med utlåtande, at om han wille blifwa ärad och dyrkad för en Gud, så skulle han åtminstone innom samma tid stilla sjukdomen; Men i annor händelse blifwa förbränd och aldeles utrotad såsom en bedragare. Den förelagde tiden gick til ända, och Rendjurs störtningen påstod lika fult. Lapmannen lät fördenskul sit gjorde slut gå i werkställighet medelst en stor stockelds görande ikring och ofwanpå Afguden, hwilken så mycket förr blef förderfwad, som hela Bylaget i många tider den samma med åtskillige feta saker smort, och således hade elden med honom en större kraft, än uti annor osmord sten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Just då detta påstod, blef Lapmannens förfarande hos Byamännen bekant, hwilka derföre mangrant sig på platsen instälte, och i fult upsåt wille dräpa uphofsmannen, samt honom, såsom försoning hos Gudarna, låta förbränna. Men han gaf deremot tilkänna, huru ofta och trägit, som han denne Guden på sina knän och med bart hufwud troligen tilbedit och om hjelp anmodat, samt ändteligen honom en wiß dag förelagt, at stilla fänads störtningen med tilsäjelse och hot, som förmält är. Och emedan han ingen hjelp åstad komma kunnat, ty har han honom med allan rätt såsom en bedragare förbrändt, jämte förmodan: at om han warit den rätta Guden, som gjort himmel och jord med alt hwad deruti finnes, så hade han wäl kunnat borttaga sjukdomen och altid friat sig för elds förtäring, hwarmed the uti ondska församlade Lapmän blefwo stillade, samt låto sig åtnöja med hwad fom skedt war.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 23.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna, utom deras Afguderi, hafwa jämwäl namn före at wara starke i hwarjehanda Truldoms konster, är en sak, som är så allmänt bekant, at nästan ingen, som hört detta folket nämnas, ju hollit Lapp och Trollkarl för &#039;&#039;Synonyma&#039;&#039;, eller et och samma ord. At ju mycken widskepelse fins hos detta folket kan jag ei neka; men tror dock at ryktet gjort deras konst til många delar större, än hon är. At all widskepelse fordomdags kommit ifrån Norden, har warit en gammal sägn, hwilket &#039;&#039;Herodotus&#039;&#039; skal hafwa gifwit de gamla Skribenter anledning at tro, som sagt at &#039;&#039;Skytherna&#039;&#039;, från hwilka en hop helgedomar sig utspridt kring hela werlden, hafwa fått de samma ifrån &#039;&#039;Hyperboreis&#039;&#039; etc. &amp;lt;ref&amp;gt;Conf. Plin. Hist. Nar. L. IV. c. 12.&amp;lt;/ref&amp;gt; At förtiga hwad en del Utlänningar weta förtalja om oß i Swerige, så är det bekant, at få af den gemena hopen i de södre &#039;&#039;Provincier&#039;&#039; äro, som ju tro, at man i Norrland är i alla Truldoms konster mycket öfwad. I deße länder, hwarest sådana konster äro mindre bekante än nästan på någon annan ort, har man samma tanka om Lapparna. Då jag kom til Ume-Lapmark hördes ej af sådant, utan man hölt före, at man i Lule-Lapmark sådant brukade. Deße sköto åter skulden på Finnarna, o, s. w. Dock hwad jag hos deße af något wärde i dy mål hört och funnit, skal kort blifwa berättadt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 24.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Uti Gelliware Församling, hwarest man kan räkna af Lappar til hundrade matlag, dem jag allesamman wäl känner, har jag ej öfwer par personer fått namn uppå, som blifwit holdne för sådana at de kunnat i detta målet något göra, Jag talar ej om dem, som brukat allehanda skrock och widskepelser, emedan sådant sker snart allmänt, utan blott om dem, som ibland Lapparna blifwit holdne för Trollkarlar, och som kunnat genom Truldom göra sin nästa något godt eller ondt. I hwad mål de kunnat göra godt har jag förr til en del nämt, och består förnämligast deruti, at de förmenas med någon läsning och andra medel kunna hjelpa någon til helsan. De blifwa altså af dem, som äro i nöd, besökte, hwilka tilstå, at deras hjelpmedel ibland hulpit, och ibland ej. Äfwen holla de det för en god Truldom, at de kunna göra igen hwad stulit är. Men ibland de många stölder, som skedt sedan jag kommit dit, har jag ej ännu hört någon enda på det sättet hafwa fått igen sit, ej eller kan någon påminna sig sådant hafwa skedt, Så hafwa de ock wißa läsningar emot Spökerien (&#039;&#039;æpparlockus&#039;&#039;), hwilka dock jämwäl brukas af dem, som ej äro Trollkarlar; men deße måste de hafwa lärdt af sina grannar, emedan man uti sådana läsningar undertiden fått höra klara Skriftenes språk ur Davids Psalmer och andra böcker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 25.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad den Truldomen beträffar, med hwilken man plägar tilfoga någon ondt, som är at sända skott på honom och hans kreatur, med mera sådant, så har jag ej hört någon berättelse, som jag kan säja om sådant kunna aldeles öfwertyga mig. At de undertiden hotas at göra hwarandra ondt, som dock är en ilslughet hos dem, deraf kan man ingen ting sluta, så länge man ej rönt at deras hot haft någon werkan. At man undertiden hört dem joicka och siunga några onda önskningar, som jag märkt ej wara olika &#039;&#039;Busræ&#039;&#039; önskningar i &#039;&#039;Herröds&#039;&#039; och &#039;&#039;Bosa Saga&#039;&#039;. Det kan ej eller göra något til saken: emedan man har exempel på dem, som hotat förtrolla den andra, och jämwäl med de wanliga Truldoms &#039;&#039;Formulairen&#039;&#039; önskat ondt öfwer honom, hans hus och egendom; dock dermed ej det ringaste uträttat. Den enda berättelse, som warit uti förenämde Församling af någon trowärdighet, skal hafwa til-dragit sig 1741 om hösten, at då en wiß Lapp-hustru, som begärat af deß Far sin afledne Moders kläder, men fick icke, hotades göra honom skada, blefwo dagen derpå några och 30 Renar för honom förskingrade. Detta är alt hwad jag hört i dylika mål ibland det folk, som hafwa namn före at wara de alrawildaste. Sådana Trollpackor förmenas hos Lapparna hafwa lärdt konsten af de Swenske, emedan de til en del mäst warit någon tid wistandes på landet. Warandes ock beklageligit, at man wet Nybygare, som blifwit hitsände ifrån Wermeland och andra södre orter, hafwa gjort sådana konster, som satt alla Lapmarkens Inbyggare i förundran.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 26.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Jag nekar ej, at Truldom kan brukas så wäl ibland Lapparna som andra folkslag, och mäst hos dem, som minst weta; emedan jag wäl wet hwad den onda Anden uti och genom otrones barn kan uträtta, och dristar för ingen del at draga de exempel och berättelser i twifwelsmål, som af så lärde, förnuftige och hederlige Män blifwit rönte&amp;lt;ref&amp;gt;Hwaribland jag ock kan räkna hwad en wiß prestman i en annan Lapmark för mig berättat, om hvilkens trovärdighet jag ei må twifla, nämligen at de genom Truldom pläga skada och döda hwars andras Renar, samt at de undertiden upmana hwarandra dertil, då den, som är swagare i konsten, ei får taga sådant illa op, om han blir wunnen, utan plägar hälre utlåta sig i dylika ord: »Nu min Bror, aldrig tänkte jag du hade warit så stark i konsten,« etc.&amp;lt;/ref&amp;gt; som hos Schefferum och andra berättes. Men jag har den tron, at den Högste ej någonsin tilstadt eller tilstäder, at deße konster blifwa så allmänt brukade, som man föregifwit. Ty, det är för mig obegripeligit, huru någon nation kunde blifwa beståndandes, hos hwilken et så grufweligit Trolleri föröfwes, som man för detta berättat om Lapparna. Hos deße har jag wäl märkt så många trätor och twistigheter, som hos annat folk. Med Truldom höres ganska sällan at de skada hwarandra, men wäl antingen medelst lag och rätt, eller hugg och slag. Om samma konster blifwit nu i de fläste Lapmarker mindre öfwade än förr, sedan man märkt, at de största Trolkarlar warit gemenligen de största stackare, är mycket troligit. Men det är wist, at de äro ganska få, som lägga sig deruppå: och då de samme något besynnerligit uträtta, så är det ibland dem så sälsamt och underliga, som hos oß. Och emedan jag således har orsak at tro, det en stor del, som blifwit talt om Lapparnas Truldom, warit blott grundadt på gemene mans lösa rykten och berättelser, så holler jag det för &#039;&#039;injurieust&#039;&#039; emot sjelfwa nationen at tilwita dem en sådan last, för hwilken en och an-nan ibland dem kan wara häftad, och til hwilken de gemensamt draga en sådan leda, som någon af oß. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 27.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; skrifwer&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 144. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt; om Trollknutarna, genom hwilkas oplosande de sjöfarande kunna få så starkt wäder och wind de wilja: &#039;&#039;Hippotades, qui dat pro munere ventos, Curvet ut impulsos utilis aura sinus. (Ovid)&#039;&#039; eller om et stags djeflar, som Lappen förwarar i en pung, ur hwilken han dageligen utsläpper en, och kallas &#039;&#039;Gan&#039;&#039;, hwilken skadar folk och boskap samt sönderbråkar hällar; eller om &#039;&#039;Tyre&#039;&#039;; eller at de med sin Truldom kunna komma skeppen på hafwet i deras häftigaste lopp at twär stadna och blifwa för alt wäder orörlige, samt mycket annat, som af gemene man kringföres, sådant är denna tiden ohördt på de orter jag warit i Lapmarken wistande. &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039;, som om alla deße saker ej fant något &#039;&#039;hodiernos&#039;&#039; &#039;&#039;Scriptores&#039;&#039;, af hwilkas Skrifter och berättelser han sig eljest betjente, mente sådant härröra deraf, at deße ej warit wid sjösidan wistande, utan woro &#039;&#039;homines mediterranei&#039;&#039;. Men om sådana saker blifwit den tiden bedrefne af Lapparna i Norrige och Wästersjön, emedan Norrske Skribenter i synnerhet &#039;&#039;citeras&#039;&#039;, så hade det i Pite- och Torne-Lapmarker ej kunnat wara obekant.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 28.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
En annan sak är det med detta folkets nästan kring hela werlden bekanta Spåtrummor (&#039;&#039;Gobdas&#039;&#039;), dem jag wäl ei ännu fått se i Lapmarken, men måste dock tilstå, at de på somlige orter torde ej ännu aldeles wara komne ur bruk, eller förglömde, ändock man för de skarpa &#039;&#039;inquisitioner&#039;&#039;, som derwid blifwit gjorde, ej widare, än i löndom dermed omgår. De som sådant bruka, göra det i sådan tysthet, at näpligen deras eget folk få weta derutaf, emedan de weta det kommer på lifwet an, och at de af andra, som sådana ej bruka, lätteligen kunde blifwa angifne. Och detta är orsaken, hwarföre ei eller någon dristar sig at dem och de &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039;, man derwid brukat, redigt beskrifwa. Jag kan således ej med någon trygghet härom yttra mig widare, än hwad jag af allmänna rykten fått förnimma, nämligen, at de bruka dem för orakel, i det de, i anseende til de figurer deruppå äro målade, förmena sig kunna få weta hwad som tildrager sig på fjärran orter, om deras Björn- och djurjagter skola wäl lyckas, hwaraf wiße sjukdomar äro timade, och huru de kunna botas&amp;lt;ref&amp;gt;I detta målet wet jag exempel på en wiß Lapp i Nederbyn, som fastnade för en tid tilbaka i en swår sjukdom, och rådfrågade sig fördenskul med sin Trumma. Och emedan under &#039;&#039;operationen&#039;&#039; lotten föll på en af hans bästa Renar, lät han straxt slagta honom, i mening och hopp at få på det sättet sjelf lefwa. Men det liste ej, emedan han måste straxt derpå i egen person sjelf dö.&amp;lt;/ref&amp;gt; på hwad sätt och med hwilka offer de wißa tider kunna bäst behaga sina afgudar o. s. w. Ty emedan de hafwa i alla sådana händelser wißa och särskildta märken målade på Trumman, inbilla de sig få säker och tilförlitelig kundskap om alt, sedan deras ringknippa under wißa sånger och slag på Trumman medelst en hammare, som är gjord as Renshorn, på et wist märke eller figur stadnat. Detta skulle jag anse för et gyckelspel eller en blott widskepelse utan effect och werkan, om icke Lappens beswimande, som med så många säkra och ofelbara witnens besannande blifwit rönt, tyktes hafwa något besynnerligit med sig, efter man säger at han under sit slående och sjungande faller ned som wore han död på jorden, och wid upwaknandet wet berätta hwad på fjärran orter skedt och annat, som han begärt få weta. Men detta händer ej androm, än dem, som hafwa namn före at wara Trollkarlar och äro således med den Onda Anden i en närmare bekantskap och förbindelse. Ty, de andre, som bruka deße &#039;&#039;instrumenter&#039;&#039;, hafwa dem blott som medel at få weta något hemligit&amp;lt;ref&amp;gt; Det säjes at för 40 år sedan, skal det tildragit sig i Lule-Lapmark, under påstående upbörds stämning, at en Lapman om en aftonstund kommit til Lapfogden, och sig beklagat, huruledes en af des grannar, som han ock namngifwit, för honom bortstulit något Silfwer, men hade dock dertil intet laga bewis. Fogden lät fördenskul följande dagen sammankalla de Lapmän af bylaget som wore wid marknadsplatsen, och bestodo af 10 eller 12, samt anstälde ransakning på följanjande sätt:&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Fogden lät ställa et bord ut på marken, och Lapmännen rundt deromkring, förkunnande derpå, at han om den angifne stölden ransaka skulle, och satte &#039;&#039;Compassen&#039;&#039; midt på bordet, hwilken han kallade sin Spåtrumma, och gaf de närwarande tilkänna at sedan han trillat &#039;&#039;Compass&#039;&#039;skifwan ikring, skulle det derpå utsatte teknet, som bestod af en fogelfjäder, stadna gent emot Tjufwen. Så snart skifwan stannade, och teknet wiste, efter fogdens förut gjorde tilställning, midt på den angifne Lappen, begjärte han få sjelf å nyo trilla om skifwan, både andra och 3die gången; men bägge gångarne hade teknet ock en lika utvisning, hvilket icke allenast uträttade så mycket, at Tjufwen tilstod sin utöfwade stöld, utan ock infant sig natten derpå hos Fogden med begäran, at få köpa des Trumma, som han förmärkt wara långt starkare än hans. For Compassen böd han ock ansenlig betalning.&amp;lt;/ref&amp;gt;: hwilket förekommer mig som wåra Kast-böcker eller Lyckohjul, som wäl äro af förståndigt folk för ro skull gjorde, men ofta af de enfaldige til widskepelse brukas. Den som åstundar utförligare sammanhang häruppå, finner sådant hos &#039;&#039;Schefferum&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. Cap. IX.&amp;lt;/ref&amp;gt;, emedan jag, som ej ens fått se dem, dristar ej eller widare beskrifwa dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 29.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
I somlige Lapmarker har man wetat berätta om den konsten at göra det den andra måste löpa Warg, ändock sådant på de andra och mäste ställen är ohördt. För några år tilbaka berättade en Lapp uti en wiß Församling för sin Själesörjare, at då han skulle taga skinnet af en Warg, fann han under huden et Tenbälte samt pung och knifslidor. En annan berättade för många år, äfwen för Häradshöfdingen i orten, at en wiß man kommit och bedt honom om förlåtelse, at han året tilförene, såsom Warg, dräpte tre Renar för honom, det ock denne sig påminte. Jag wet, at en sådan sak holles ibland de lärde &#039;&#039;inter paradoxa&#039;&#039;. Jag har sådant ej sedt. Men är det sant, så lärer det wara den Ondas gäckeri, hwarmed han bjuder til at apa efter Skaparens underwerk på &#039;&#039;Nebucadnezar&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 30.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Af gammalt hafwa Lapparna brukat åtskillige widskepelser med sina döda. At de undertiden offrat några år Renar til deras åminnelse, blir äfwen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 317.&amp;lt;/ref&amp;gt; förmält, som berättar&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 117.&amp;lt;/ref&amp;gt; dem holla sina döde såsom &#039;&#039;Deos minores gentium&#039;&#039;, och således offra deße &#039;&#039;manibus&#039;&#039; såsom sina andra Gudar. De döda, eller deras manes, berättar han kallas hos Lapparna &#039;&#039;Sitte&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt; Hwilket lärer komma af en orätt version af de orden &#039;&#039;maite verro jabmike sitte&#039;&#039;. Ty da man gifwit deruppå et sådant Latin, &#039;&#039;quodnam sacrificium poscitis manes? &#039;&#039; så kunde det synas som woro sitte och &#039;&#039;manes&#039;&#039; swarande emot hwarandra. Hade &#039;&#039;Anonymus&#039;&#039; skrifwit: &#039;&#039;Quodnam sacrificium, manes, poicitis? &#039;&#039; så hade &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; förmodeligen ej misstagit sig, ehuru det dock eljest synes antingen wara mindre &#039;&#039;accurat verteradt&#039;&#039;, eller de Lapske orden orätt utförde.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har ej annat ord hört uppå de döda, än &#039;&#039;Jabmig&#039;&#039; eller &#039;&#039;æppar&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Undantagande &#039;&#039;rauke&#039;&#039; det de bruka likasom wi det ordet salig om de döda, Til exempel &#039;&#039;attjam rauke&#039;&#039;, min salige fader.&amp;lt;/ref&amp;gt;, (så kalla de barnen, som dödt utan döpelse), och Lapparna hafwa jemwäl tilståt det man undertiden en lång tid brukat offra åt dem. At de eljest haft sälsamma tankar om dem, har jag märkt dels derutaf, at när de swept dem, hafwa de sedt noga efter om swepningen wälbetäkt hela kroppen, föregifwande at själen, om kroppen ej wore wäl omswept, skulle slippa bort, dels emedan de på somliga ställen brukat lägga tobak, yxa, några torra stickor samt eldsaker, etc. uti Likkistan, I Åsele Lapmark blef man för en tid sedan warse sådana saker, då man wid Kyrkan af en händelse komat byta om Likkista. I Kaitom har det warit brukeligit, at när den dödas slägtingar eller goda wänner farit förbi de ställen, på hwilka de haft sina Lik obegrafna, hafwa de kastat åt dem et stycke tobak. För en gammal widskepelse kan det ock räknas, at de somligstädes pläga nedergrafwa med Liket de kläder, i hwilka någon blifwit död, samt merendels förtära den Renen wid grafölet, med hwilken den döde blifwit förd til grafwen, som ock sedermera des ben i jorden begrafwa.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hurudan tanka de eljest haft om sina döda har jag kunnat sluta af en wiß Laps utlåtelse öfwer en man som dödde i sin bästa ålder. Gud hade ej, sade han, så snart tagit en sådan man til sig, om han honom ej behöft och haft arbete, at sätta honom göra. Det är ock wist, at aldrig sättes den Ren för oket mera, som dragit en död til grafwa. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 31.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At de jemwäl på många ställen bruka allehanda skrock med djur- och fiskefången, utom de Afgudiske konster jag tilförene nämnt, har man tid efter annan försport. En trowärdig Bonde på Landsbygden berättade, at då han för en tid tilbaka hade en Lapp i sällskap då han wille skjuta en Björn, blef han, sedan de fått djuret, tillika med de andre följeslagare af samma Lapp warnad at ej smörja sina skor med denna Björnens ister, med föregifwande, at der han det gjorde, skulle en Björn taga lifwet af honom. Deße, som ej wille tro Lappen, gjorde twärt emot hans förmaning. Hwarpå hände, at samma Lapp året derefter, under det han gick wall, måste ej allenast för en Björn sätta lifwet til, utan ock blifwa af honom i grund opäten. Om detta är sant, hwilket dock samma Bonde betygade, måste det utan twifwel hafwa härkommit af någon djefwulsk förpliktelse, den han sig tilförene underkastat. Eljest kan jag ej dertil gifwa skäl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 32.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Iöfrigit är det wist, at detta folket, hälst wid Björnjagter, bruka många &#039;&#039;Ceremomer&#039;&#039;, om hwilka hwarest de tagit dem, antingen af sina grannar, eller sjelfwa updiktat dem, är owist. Man wil ej nämna om Spåtrumman, af hwilken de betjent sig at få weta om deras jagt skulle lyckas eller ej, emedan derom något tilförene är nämnt, utan de hafwa derwid wißa joikningar och sånger, dem de bruka dels då de dräpit Björnen och under det de föra honom hem, dels då de komma fram, samt äta op honom, etc. hwilka wisor äro af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; til en del beskrefna&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 233. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt;, ändock man tror, at deße wisor äro i Lapmarkerne något &#039;&#039;variable&#039;&#039;. Då de draga honom utur sit bo eller hide, pläga de piska honom med ris, och den som är baneman slår gemenligen en Mäßings nagla uti sin byßa, eller hänger han något sådant märke på sin hals, det han bär en lång tid antingen som et heders tekn at han giort en så berömlig gerning, eller af någon widskepelse, kan jag ej wist säja. Besynnerligit är det, at de uti sina wisor ibland annat aflägga sin tacksäjelse hos honom, at han låtit dem dräpa sig och ej gjort dem skada: samt at deras hustrur måste wid hemkomsten tugga Albark och spotta dem i ansigtet, sjunga segersånger, samt skynda sig ut genom den rätta dören, under det de komma sjelfwe in genom heligdören. Björnen koka de på somliga ställen op merendels på en gång, och byta sedan köttet; men hufwudet koka de helt och hollet, samt förwara wäl hufwudskålen och benen, som skola begrafwas, och om en hund drager bort något ben, så måste han sätta sit ben i stället, lika som förr är talt om offren. En del tilstädja ej sina hustrur och barn äta af köttet. Somlige tillåta sina hustrur at äta deraf, åtminstone wißa delar, men det skal ske genom en Mäßingsring, den de sätta för munnen. Somligstädes plägar man gräfwa ned ej allenast, som förr mäldt är, hufwudskålen och benen, utan jemwäl et par skidor, hyfwel, knif, et stycke Mäßing, etc. hwarmed han utan twifwel skal hjelpa sig fram i den andra werlden. Ömkeligit, at deße människor wilja änteligen tro det Björnen skal upstå och lefwa efter döden, när de likwäl äro sjelfwe nog twifwelaktige om deras egen upståndelse, ändock de undertiden säja sig tro, at de efter döden skola lefwa, eller, efter deras ordasätt, wandra i den andra werlden. Hwad öfrigit härwid wore at berätta, och som af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; på anförde ställe blifwit widlyftigare omtalt, går jag för kortheten skul förbi. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 33.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Så har det ej eller hos Lapparna varit obrukeligit at lämpa både Guds dyra ord och jemwäl wåra Christeliga helgedomar til sina widskepelser. Jag har tilförene något nämnt om deras läsningar, som til en stor del befinnas wara tagne ur Guds heliga Ord, men genom deßas widskepliga bruk skändeligen mißbrukade. Jag wille tro, at de tagit de maneren til at korßa sina Afgudabeläten, etc. af bilderna, som de sedt uti wåra Swenska Kyrkor, som jag ock har hollit före, at de Fartyg de pläga hänga op i trän, äro efterdömen af de Skepp, som man plägar hänga op i somliga Kyrkor på landsbygden och jemwäl i Lapmarken, ändock jag finner &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; hafwa andra tankar derom&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 119.&amp;lt;/ref&amp;gt;. I Jockmocks Kyrka war för en tid mycket i bruk, at man hemligen bar in en hop byltor och slarfwor af allehanda slag, dem de stoppat under wäggarna och i holen wid Kyrkogolfwet. Men sedan deras Capellan lät söka op alla deße gömslor och för deras ögon offenteligen bränna op dem, har man ej hört widare deraf. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 34.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom hittils omtalte Lapparnas Afgudar och widskepelser, kunde man ännu upräkna en hop af mindre wärde, der ej detta gjorde tilfyllest at wisa, det tilståndet i somliga Lapmarken är ännu nog beklageligit. Man kan ej eller neka, at de ju uti alt detta äro, som i tungomål, seder och opförande, fins emellan olika och skiljaktige: och jag har märkt at de nu mera, sedan Guds hel. Ord begynt wisa sin werkan ibland dem, mycket kommit i oordning med sina konster, hwaraf är skedt, at man nu har swårare före at komma under wädret med sjelfwa sammanhanget af deras Afgudatjenster, än fordomdags. De som ännu lefwa i sit mörker kunna ej bewekas at rätt beskrifwa sina konster, eller drista de det göra. Och de, som fått smak af Christendomen, blyas merendels wid at tala om sådant; hwaraf händt, at då jag fått se ögonskenliga märken til något dylikt, hafwa deße sökt ej allenast at förtiga det, utan ock al wända det til andra ändamål. Jag har just ej eller warit så mycket angelägen at utspana deras werk, efter jag sedt man kunde ingen nyttig sanning upfinna, om man än wiste et noga sammanhang på hela deras Afgudatjenst, ej eller någon nytta dermed skaffa, emedan det fast nödigare är, at häfwa otron och mörkret ur deras hjertan och sinnen, då det öfriga lärer af sig sjelft, med Guds hjelp, småningom förswinna, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 35.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Imedlertid får man mer än ofta förundra sig, då man hörer en del af detta folket så redigt och förnuftigt tala och utlåta sig om alt annat, men i sin Afgudatjenst bära sig så oförnuftigt åt. Hwaraf man har tilfälle at utröna huru djupa rötter en wedertagen widskepelse och wane kunna hafwa i en människas hjerta. Och, emedan jag sedt Nybyggare, som warit så wäl för sig komne, at de läst i bok, samt haft både Bibel och andra andeliga böcker, men genom omgänget med Lapparna blifwit bögde til en hop af de upräknade widskepelser, dem de brukat utan eftertanka och blott af en wana samt naturlig räddhoga för landsens helgedomar, har jag haft tilfälle at göra öfwer detta folket den anmärkning, at det lärer både falla swårt och gå långsamt til, innan man får alla deras widskepelser ifrån dem. Imedlertid är på de fläste ställen en god begynnelse gjord, och i anseende til Guds heliga Ords dageliga tilwäxt och förökelse i denna werldenes del, har man at trösta sig dermed, at ändock sådant för människom är omöjeligit, så äro för Gudi all ting möjelig&amp;lt;ref&amp;gt;Matth. 19: 26.&amp;lt;/ref&amp;gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på svensk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Pehr Högström]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84497</id>
		<title>Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84497"/>
		<updated>2026-08-06T09:35:43Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser]] !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Pehr_Hogstrom.jpg|thumb|250px|&amp;lt;center&amp;gt;Pehr Högström (1714-1784)&amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Pehr Högström&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
1747&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af &amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrifning Öfwer de&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &#039;&#039;&#039;til Sweriges Krona lydande Lapmarker&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 1&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
EHuru nu mera alla Swenska Lapmarker bekänna sig til det Christeliga namnet, och äro jämwäl til en stor del uti deras Christendom emot mångas förmodan rotade och grundade, som man framdeles på sit ställe får omröra; så måste man dock på många orter i deße Länder ännu finna så mycket mörker och vilfarelse, at man föga Christligt kan märka hos dem, då man tager undan at de äro döpte och at de med munnen bekänna sig för Christne. Häraf sker, at på de ställen, hwarest et mindre antal af nitälskande Prestmän warit, eller der man för orternas aflägsenhet hwarken haft tilfälle at något oftare få dem til Guds hus, eller sjelfwe hunnit med at så ofta, som kunnat behöfwas, besöka dem, finner man många hedniska aflefwor och widskepelser, ja ock uppenbarligit afguderi och belätens tilbedjande, som lärer skönjas af det, som jag i detta Capitel beslutit at korteligen omtala.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sådana hedniska seder och opförande wilja de så mycket swårare låta förmå sig at aflägga, som denna Nationen är benägen at hysa ganska stor wördnad och höga tankar för sina gamla Förfäder, hollande gemenligen alt hwad de gjort och brukat för godt och lofligit. Och, som de gemenligen holla de äldre tider, förr än Christendomen blef hos dem fortplantad, för bättre och lyckligare, än de närwarande, samt deras Förfäder för rikare och mera wälmående, än de sjelfwe nu; så wet jag mig hafwa träffat dem, som beklagat at deras konster och widskepelser nu förfallit, emedan de hade frukten deraf, nämligen fattigdom och en tilstundande allmän olycka, för ögonen, föga annorledes, än Judafolket bemötte Jeremiam. &amp;lt;ref&amp;gt;Cap. 44: 17, 18.&amp;lt;/ref&amp;gt; I hwilket mål jag beklagar mig måste berätta om detta folket hwad som fordom sades om de Samaritaner, nämligen at de fruktade HERran och tjente likwäl afgudomen&amp;lt;ref&amp;gt;2. Reg. 17: 23.&amp;lt;/ref&amp;gt;. De äro döpte och bekänna sig til det Christeliga namnet, men bruka dock hemligen sina asgudiska konster och hedniska åtbörder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 2&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Om deße saker, nämligen Lapparnas truldom, widskepelser och afguda-tienster, har jag mycket hört och sedt både talas och skrifwas. At ock berättelserna om sådant äro undertiden nog skiljaktige, har jag äfwen i akt tagit, som kommit antingen af osanna rykten, eller ock, som mycket troligit är, af sedernas och manerens skiljaktighet i åtskilliga Lapmarker. För samma orsak har jag i dy mål ej dristat anföra något lånt antingen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; eller andra, som sådant beskrifwit, utan blott hwad jag med egna ögon sedt, eller af trowärdigt folk, besynnerligen &#039;&#039;testibus oculatis&#039;&#039; hört berättas, om det, som nyligast skedt i dylika mål: och det i Kaitom Församling, såsom et folk, som jag funnit med all rätt bära det namn de fått, nämligen at wara i Christendomen minst för sig komne bland alla Församlingar i Lapmarken, I hwilket afseende min Läsare ej får undra, om jag kommer at tala om sådant, som antingen hos andra ej finnes eller ifrån deras berättelser något afwiker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 3.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså förnämligast deras Afguderi beträffar, så har jag märkt at de bära sig mycket likt åt med andra hedniska Nationer i det målet, at ehuru de ärkänna en Öfwer-HErre och Gud öfwer alt, som de kalla &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Hwilket ord, utom den bemärkelse de nu som Christne hafwa deruppå, ej så egenteligen swarar emot Deus som fast mer emot &#039;&#039;Jupiter&#039;&#039; hos Latinerna.&amp;lt;/ref&amp;gt;, så hafwa de jämwäl en hop andra naturer, dem de dyrka och tilbedja, en del såsom onda, hwilka kunna tilfoga dem ondt, endel som goda, hwilka kunna göra dem godt; finnande sig föranlåtne at med lika fog dyrka dem bägge, de förra at blidka och förmå til at ej tilfoga dem det onda, och hos de sednare at komma i en god åtanka, på det de af deras wälgörande ständigt måge wara delaktige.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 4.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Som hufwudet för deße goda naturer är &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; som sagt är, så har jag ock blifwit warse, at de werkeligen holla &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; för en hufwudman för de onda, Ty, emedan detta namnet &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; ej är något nytt ord, utansådant som de äfwen brukat, innan någon af dem fått smak af den Christna Läran, så hafwa ej eller alla Lappar ännu fått deruppå samma begrep. De som ega någon kundskap om Christendomen, hafwa derom samma tankar, som wi om den Onda andan. Men de öfrige hafwa i sjelfwa werket haft deruppå et sådant begrep, som de gamla hedniske Nationer om sit onda &#039;&#039;principio&#039;&#039;, som de mente wara lika ewigt med Gud. Detta sluter jag af de berättelser jag på sit ställe til en del nämt, nämligen &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; war i råd med Gud eller &#039;&#039;Jubme&#039;&#039;l då werlden skulle skapas, och at jemwäl han war orsaken at intet alt blef så godt, som &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; wille hafwat. Och at han jemwäl täflar med Gud om Allmagten, har man af andra deras berättelser förnummit. En wiß Lapp har, utom annat, wetat tala om en tid, da &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; gjorde sig kädjor af järn, hwarmed han bandt &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;, samt kastade öfwer honom et stort berg, då &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; låg under berget, utan at slippa derifrån. Sedan bandt &#039;&#039;Jubmel Perkel&#039;&#039; och kastade et berg öfwer honom. Men den Onda slet sig lös, så at stenar och dam foro himmels högt, o. s. w. Om uti alt detta afbildas någon strid emellan deras förmenta Stamfader &#039;&#039;Jumi&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jumo&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Se Scheff. Lappon. pag. 43.&amp;lt;/ref&amp;gt; och någon deras fiendsman, Birkal, etc. kunde någon gißa, men emedan ingen Christen kan hysa så nedriga tankar om wår Allswoldige och härlige Gud, ej eller så höga om den orena Andan, så skönjes nogsamt, at både &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; och &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; hos de fordna Lappar och jemwäl ännu hos de klentrogne kunna räknas för deras Afgudar. Det skönjes ock tillika, at de ej warit frie ifrån &#039;&#039;Anthropomorphismo&#039;&#039;. Och emedan de hafwa tilägnat den Onda jämte Gud en så stor magt, så undrar man ej, om de, som andre Hedningar, sökt på hwarjehanda sätt at blidka denna Onda andan, på det han ej måtte tilskynda dem så mycket ondt, som han eljest wore i stånd at tilfoga dem. Det är altså nödigt för Lärarena i Lapmarken, det de beflita sig om at redigt &#039;&#039;evolvera notiones Dei &amp;amp; Diaboli&#039;&#039; efter wår Christeliga &#039;&#039;Religion&#039;&#039;, på det det arma folket under deße namnen ej måge blifwa bedragne och förwillade.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 5.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Jag har tilförene förmält huruledes Lapparna på den ort jag wistats hollit före, at Gud omedelbarligen låter höra sig, då åskan bulrar. Men jag har ock märkt at en del holla den, som förrättar sjelfwa actum, eller bulret för et lefwande ting och en särskild natur, &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; kallar det &#039;&#039;Thor&#039;&#039; eller &#039;&#039;Tiermes&#039;&#039;, som Lapparna eljest kalla &#039;&#039;Aijeke (Aja, Atja)&#039;&#039;, som det ock hos oß blifwit kalladt både Thor och Storfader. Hos mina Lappar har jag märkt, at de holla det för et särskildt wäsende ifrån Gud, och jemwäl sådant, som är både godt och ondt, emedan denna naturen, efter deras berättelse, blifwit af &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; stjälandes skapad i en stenklippa, utan at Jubmel skulle få weta derutaf; men sedan &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; eller Gud fick det samma weta, gick han dit, samt hämtade ut och födde op honom, Och emedan denna Thorgubbe är således den Ondas barn, men Guds fosterson (efter deras eget ordasätt), så är han både god och ond; warandes hans förnämsta och egenteliga göremål at döda och förgöra alla Troll och spökerien, som ock deras &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, hwarom framdeles skal talas, ofta af åskan blifwa rörde, hwilket han, efter deras mening, gör med sin boga, Regnbogen, som de kalla &#039;&#039;Ajanjokßa&#039;&#039;, eller Storfadrens boga. Och emedan han dermed gör människorna godt, at han utrotar deße Trollskaper, hwilket de finna sig pliktige at erkänna, hälst han ock i annor händelse, besynnerligen då han rörer deras helgedomar, kan göra dem skada, så bör han jemwäl räknas ibland deras fordna Afgudar. Men eliest har jag åter af andra Lappar fått inhämta om samma person följande händelse; at då en flicka hade i skogen satt sig wid et trä, kom den Onda och bad henne lägga torr Tjäruwed i sin Mudd, den hon hade under hufwudet: men när han denna weden itändt och hon blef warse at denne hade horn, wardt hon förskräkt och skulle fly, men slapp ej undan hans wåldsamhet, hwaraf hon blef hafwande och födde en son, som ouphörligen gret och wiste sig orolig. Gud kom och tog barnet med sig op i skyn, samt frågade hwilkom det wille wara til hjelp, anten sin Far eller Mor? Barnet swarade sig wilja hjelpa Modren och förfölja Fadren med all sin slägt, det han ock nu gör, far i luften, klyfwer berg och slår eld i trän, då de göma sig under dem, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 6.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna ock trodt på någon, som de kallat &#039;&#039;Saracka&#039;&#039;, har den nitälskande Danska Läraren &#039;&#039;Thomas von Westen&#039;&#039; för detta berättat, och jemwäl den samma beskrifwit. Det är wist, at man i somliga Lapmarker brukat det ordet &#039;&#039;Saragads&#039;&#039; för et &#039;&#039;Nomen Appellativum&#039;&#039;, i stället för &#039;&#039;Creator&#039;&#039;. I Kaitom har man andra ord på skapare och skapa, nämlipen &#039;&#039;Seunedie&#039;&#039; och &#039;&#039;Seunedet&#039;&#039; men Sarak är ej eller obekant, emedan det händt, at då man frågat dem hwilken som skapat werlden, har en del swarat Sarak. Jag har om denna person af Lapparnas mun ej kunnat få något redigt begrep. Men efter berättelserna af andra har jag funnit dem holla honom nästan som en &#039;&#039;naturam naturantem&#039;&#039;, dock särskild ifrån Gud, som werkar wid människors och andra kreaturs födelser, deras trefnad och bibehollelse, etc. och lärer altså äfwen kunna räknas ibland deras gamla Afgudar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 7.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Utom deße förenämde Gudar, som jag ej märkt dem hafwa under några bilder eller beläten tilbedit, har jag ock tid efter annan i akt tagit, at de hafwa jemwäl en hop andra &#039;&#039;genios&#039;&#039;, halfgudar eller något dylikt: wetandes jag ej huru stor ära de göra dem, eller under hwad wärde och &#039;&#039;Character&#039;&#039; de blifwa af dem holdne. Det wet jag, at en del föreställa sig sådana, som äro regerande dels i luften, dels på jorden, dels under jorden, dem de finna sig pliktige at på wist sätt hedra och wörda. Ibland hwilka jag ock kan räkna dem, som de mena ej allenast wara regerande wid hwart och et stånd och lefnadssätt, utan jemwäl wid alla tider och månader i året, o. s. w. En af detta sista slaget har jag märkt dem hafwa på &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad, som de kalla &#039;&#039;Kuowa manno:&#039;&#039; äfwen för Julhögtiden, som de kalla &#039;&#039;Jaluoherra&#039;&#039; (Julherren), samt Julaftonen, som de kalla &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; eller &#039;&#039;Druetta&#039;&#039; (Drott). Hwad &#039;&#039;Jauloherra&#039;&#039; är för en person kan jag ej wist säja, så framt de ej af en Hednisk &#039;&#039;κακοζ ηλια&#039;&#039; derunder förstå wår Frälsare. Men &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; torde wara någon af deras eller wåra fordna Drottar, som gjort dem något godt, eller ock snarare ondt, emedan man af det, som framdeles skal berättas, nogsamt ser, at han hos dem blir dyrkad, som en annan &#039;&#039;averruncus&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 8.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At de ock jämte deße hafwa werkeligen, som andra Hedningar, tilbedit Afgudabeläten, är beklagligen rönt. Ty at någon nation skulle denna tiden tibedia stockar och stenar, har iag näpligen welat tro, innan jag i denna Lule-Lapmark tid efter annan fått med egna ögon se sådana styggelser. I Jockmocks Prestegård förwaras trenne sådana beläten, tilhugne med yxa af rötter under liknelse af människor, hwilka om år 1738 blifwit tagne af en Kaitom Lapp, som inför Häradsrätten sedermera bekände, huru han med bugande och tilbedjande fallit dem til fota. Den ena kallade han &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039; och war den största. Om de andra, som woro smärre, &#039;&#039;repræsenterade&#039;&#039; hans hustru, barn eller drängar, är mig obekant. Jag har jemwäl sedermera tid efter annan flerestädes under mina resor blifwit warse sådana beläten wid deras offerlafwar, om hwilka framdeles skal talas, warandes ei annat, än rötter merendels af Björk, dem de wändt op och med yxa tiltälgt som et hufwud, utwisandes sjelfwa stommen eller stubben det öfriga af en kropp med fötterna, Deße stå antingen ständigt på sina wißa ställen, och blifwa dock årligen med offer besökte, då Lappen kommer at ligga dem så när, eller upsättas de hwart år höstetiden merendels på de rum, der de slakta sina Brun-Renar: eller äro de ock på stora berg och högder upreste, der de af en större myckenhet Lappar blifwa besökte och hedrade. Hwaraf skönjes, at af deße Afgudar måste gifwas åtskilligt slag, blifwandes en del ansedde för Landsgudar, dem wißa Lappar wid något tilfälle åt sig sjelfwa i synnerhet uprest: hafwandes jag ock förnummit, at de undertiden göra woldswerkan på hwars andras Helgedomar, hwaraf jag såg prof om wåren 1742, då en häftig fiendskap upkom emellan twänne Lappar, emedan den ena hade huggit sönder hornen och benen, som den andra hade åt sina gudar på en lafwa wid sit kojeställe uprest. Om alla förenämde Trägudar heta Storjunkare, kan jag ej försäkra; men at jag ofta under mina resor sedt dem på åtskilligt sätt gjorde, kan jag ej neka. At ock Lapparna sjelfwa kalla dem så wäl som sina Stengudar undertiden Passe&amp;lt;ref&amp;gt;Detta ordet &#039;&#039;Passe, Basse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Bisse&#039;&#039; brukas nu af Lärarena i somliga Lapmarker i stället för &#039;&#039;Sanctus&#039;&#039;. Men i sjelfwa werket hafwa Lapparna förståt dermed sina Afgudiska helgedomar. Om det är i någon slägtskap med de gamla Swenskars &#039;&#039;Buse, Bjesse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Basse&#039;&#039; (Se &#039;&#039;Rudb. Atlant. Tom. pag. 448&#039;&#039;), hwarmed de förståt den Onda sjelf, lemnas til andras bedöme.&amp;lt;/ref&amp;gt;, har jag jemwäl tagit i akt. Det är ock märkeligt, at de Trägudar jag sedt, hafwa mäst öfwer alt warit korßade, samt med blod öfwerstrukne. I Kimi Lapmark och Trinnäs berättar man, Lapparna hafwa på Fjällen dyrkat en Afgudinna uti en Trästubbe eller eljest uti et Träbeläte, som de kallat &#039;&#039;Wiros-Acka&#039;&#039;. Denna hafwa de likasom Latinerne Dianam hollit för et Skogsrå, samt henne offrat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 9.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
På den orten i Lule Lapmark, hwarest jag warit wistande, äro i synnerhet deras Stengudar mycket gängse och allmänne. Om ock deße &#039;&#039;repræsentera&#039;&#039; Storjunkaren eller någon annan, är mig jemwäl okunnigt. Men jag har ej hört dem af Lapparna annorlunda kallas, än Passe, nämligen sjelfwa ställen; men Stenarna kalla de &#039;&#039;Säite&#039;&#039;. På dem har jag just icke tagit i akt någon särdeles skapnad efter någon människa eller djur, utan de hafwa warit sådana, som naturen tyckes sjelf hafwa gjort dem; men hafwa dock merendels en sälsynt skapnad, som &#039;&#039;petrisicater&#039;&#039;, krusiga och knottriga. En del Lappar äro aldeles i den tron, at deße stenar hafwa lif och kunna gå: warandes ock undertiden flere på et ställe upreste. Gemenligen finnas de ligga wid bergsändar, wid uddar af Träsk, på Holmar, wid Forßar, eller andra helgade orter: wetandes ingen, hwilken som lagt dit dem, eller när de kommit dit: utan man har welat inbilla mig, at deße ställen blifwit dem inrymde redan i första Skapelsen, o. s. w. En stor myckenhet af sådana finnes i en del Lapmarker, ändock man har swårt före at få se dem, emedan ej gärna någon Lapp åtager sig at följa någon dit, af fruktan dem torde wederfaras något ondt: som de hafwa at beropa sig på mångfaldiga exempel, huru de blifwit angripne til lif och helsa, som deße ställen welat ohelga eller förstöra. Jag wet ock en wiß Nybyggare, som igenom det han dristade angripa och förderfwa en hop sådana stenar, berättat sig mistat sin helsa och krafter, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 10.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Deße Stenars magt plägar man wärdera efter myckenheten och antalet af dem som dyrka dem och offra wid dem, Om så händer at man öfwergifwer offra på dem, så mista de ock sin magt, kunnande sedan göra enom hwarken godt eller ondt. Och sådana magtlösa samt af sig komna gudar, har man ej swårt före at få se, emedan ingen fruktar widare för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwaruti deras magt egenteligen består, kan jag ej säja. Men at Lapparna förmoda sig både godt och ondt utaf dem, sluter jag af deras berättelser derom. En trowärdig Nybyggare, som såg huru en wiß Lapp offrade hufwudet, föttren och wingarna af en Tjäder på en bekant sten wid &#039;&#039;Sagga guoika&#039;&#039; ej långt från Gelliware, frågade honom, til hwad ända han sådant gjorde? Då Lappen skal hafwa swarat, det skulle utaf alt detta wäxa andra och nya foglar igen, dem han skulle få skjuta. Och emedan de göra löften åt deße stenar, då antingen folk eller kreatur sjukna, sluter jag at de tro dem om til at hafwa helsa och sjukdom, lif och död i sit wold. Men at de ock förmoda sig ondt utaf dem, sluter jag af en wiß Laps egen berättelse, som tilstått, at då han för några år sedan kom oförwarandes wid sin flyttning at gå för när intil en sådan &#039;&#039;Säite&#039;&#039; wid &#039;&#039;Käppowoma&#039;&#039; (et Nybygge til 3 mil norr om Gelliware), och trädde öfwer udden der stenen låg, så nära intil honom, at han kom på sjelfwa fjäten eller wägen, som stenen (&#039;&#039;si diis placet&#039;&#039;) hade längst efter landet öfwer til en udde midt emot, lofwade han, wid det han blef sådant warse, offer af Ox-Renar, Wajor, Får, Getter, etc. Men kunde likwäl dermed icke blidka honom, emedan Wargar kommo samma natt ihop med hans Renar och gjorde honom en ansenlig skada.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 11.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Wid en Sten ej långt söder ifrån Gelliware, som för detta warit Nederby-Lappars &#039;&#039;Stuor amus Passe&#039;&#039; och alrastörsta helgedom, likasom stenen på &#039;&#039;Aran oiwe&#039;&#039; warit Kaitoms Lappars, ligger en stor Järnyxa, som ingen rost skal kunna bita uppå. Samma yxa har på det sättet kommit dit, at då en Lapp i äldre tider, wid namn &#039;&#039;Patto-podnie&#039;&#039;, kommit at drabba ihop med en &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jatton&#039;&#039; (förmodeligen Bergtroll) som han märkte hafwa tilhold med sin Dotter&amp;lt;ref&amp;gt;Om detta kom han således under wädret, at emedan Lappen hade sin koja bredo wid en Myra, öfwer hwilken hans Dotter dageligen gick, blef han warse, at hennes fötter aldrig blefwo wåta, och förstod således at &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; bar henne öfwer Myran.&amp;lt;/ref&amp;gt;; men kunde ej blifwa honom öfwermägtig, har han anropat denna stenen om hjelp. Men emedan Jätten gjorde det samma, kunde ingen dera få öfwerhanden; Ty, alt hwad Lappen lofwade ut, at gifwa åt sin hjelpare, det lofwade ock Jätten. Omsider lofwade Lappen sig wilja gifwa åt Stenen den yxa som Jätten hade i sin hand, och i det samma blef han honom öfwermägtig, så at Jätten måste sätta lifwet til. Ifrån den tiden har yxan blifwit beständigt wid samma sten. Wid offrandet brukar man den seden, at man hänger henne på öfwersta hornet, hwaruti denna Stenens Afgudatjenst är skiljaktig ifrån alla de andras, som jag framdeles wil omtala. Denna yxa blef om hösten 1745 af en Kaitom-Lapp borttagen, som skal hafwa lofwat i deß ställe lägga dit hornen och benen as en Ox-Ren, det han ock förmodeligen gjort. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 12.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad en del, jemwäl i de bättre för sig komne Församlingar, hafwa för tankar om en hop Änglar, som pläga uppenbara sig för dem, wet iag ej. Men at de hafwa mycket at tala om sina Änglasyner, hwarigenom de förmena sig wara bättre och heligare folk, än de Swenske, som ej se sådant, har mig af en wiß prestman blifwit berättadt. I hans Församling har en man sagt om sig sjelf, at han en gång sedt twänne Änglar, som wiste honom en wacker grön äng, samt wid ändan en skön byggning. Och när han af deße twå blef anmodad at följa dem dit, men af en annan derifrån warnad, gåfwo de honom hwardera en kindpust, så at halfwa hufwudet swulnade och han hade en tid deraf stor wärk. Denna gången kom han på den tro, at det måste hafwa warit onda englar, i det han utlät sig i deße ord: »Nu kan jag se, at de icke äro gode.« Utan twifwel hade han ock tilförene sedt sådana; Men emedan de ej förr lärt honom känna sig, så trodde han det de woro goda och helige Änglar. Flera dylika rykten och berättelser hafwa tid efter annan kommit för mig. Och blifwa sådana uppenbarelser af dem, som hafwa någon liten kundskap om Christendomen och Änglarnas natur, holdne för Ängla uppenbarelser, men af de andra, som näpligen hört talas om Änglar, för Gudar antingen Storjunkare eller andra, som de mena undertiden uppenbara sig för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 13.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Om några Lappar holla, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 98.&amp;lt;/ref&amp;gt;, Solen i någon Gudomelig wördning, har jag wäl denna tiden ej kunnat förmärka, dock har jag träffat Lappar, som berättat sådant fordna tider hafwa warit brukeligit. Ej eller har jag funnit at de, efter &#039;&#039;Damiani à Goës&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;De &#039;&#039;Lappiæ situ &amp;amp; ejus regionis incolis&#039;&#039;, apud J. Boem. Auban. de &#039;&#039;moribus Gentium&#039;&#039; P. M. 499.&amp;lt;/ref&amp;gt; holla elden för deras Gud. At de ock, besynnerligen Jämtelands-Lappar, skulle dyrkat någon under den bekanta &#039;&#039;Herculis&#039;&#039; namn (Herkel-gud), har jag tilförene låtit mig inbilla: som jag jemwäl minnes mig hafwa sedt et &#039;&#039;Academiskt&#039;&#039; arbete de &#039;&#039;Hercule&#039;&#039; utgifwit i &#039;&#039;Upsala&#039;&#039; i förra &#039;&#039;Seculo&#039;&#039;, hwars &#039;&#039;Auctor&#039;&#039; berättar sig hafwa hört af Lapparnas mun en &#039;&#039;susurrum&#039;&#039; (så kallade man den tiden det Lapska språket) af något dylikt ord. Men det torde kan ske wara kommit af något mißhörande, at då Lappen sagt &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, kunde det uti dens öra, som warit om språket okunnig, lätteligen blifwit &#039;&#039;Herkel&#039;&#039;. Åtminstone wet man ej i de norra Lapmarker, så mycket mig bekant är, af någon sådan Gud. Om &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; har jag tilförene något utlåtit mig. Men om Lapparna hafwa fått detta ordet af de gamla Hedniska folkslag, som dyrkade &#039;&#039;Herculem&#039;&#039;, och sedan ändrat det samma uti &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, emedan sådana ombytelser äro just ej hos dem owanlige, dertil dristar jag hwarken neka eller jaka.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 14.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Huru och på hwad sätt hwar och en Isynnerhet af deße främmande Gudar blifwa hos Lapparna tjente och dyrkade, kan jag ej til alla delar säja. Man lärer ock näpligen wara i stånd at utnämna några wißa reglor derwid, emedan jag är af den tankan, at sjelfwa ordningen och sättet at tjena dem lärer ej hafwa bättre sammanhang, än grunden, på hwilken deras Gudars wäsende och antal sig stöder. Icke des mindre wil jag blott upräkna de sätt och maner jag blifwit warse, samt hwad öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; derwid kunnat blifwa mer bekante.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Huru de dyrka de Gudar och Naturer, til hwilka de ej hafwa några bilder, är mig okunnigt: undantagandes hwad jag om den förr omtalte &#039;&#039;Kuowa-manno&#039;&#039;, samt &#039;&#039;Jaulo-herra&#039;&#039; och &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; kunnat få höra af Lapparne sjelfwa förtäljas. Nämligen, hwad den första angår, berättade en gammal Hustru, det hennes Föräldrar plägade en wiß tid i &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad binda hö och gräs, sådant som de hafwa i sina skor och wantar, wid hornen på deras Renar: då man sedan med ringar och annat skrammel, samt bultande på ackijorna, bad &#039;&#039;Kuowo-manno&#039;&#039; äta. Hwaraf tillika skönjes, at de höllo denna Naturen ej allenast för et lefwande kreatur, utan ock sådant, som kunde lefwa af hö, samt behöfde genom allehanda buller och gny påkallas, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 15.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At man åt den så kallade Jul-herren plägar offra små skep eller båtar, besynnerligen under något gjordt löfte, derpå har jag sedt flera prof. Deße båtar om tre qwarters eller högst en alns längd hafwa warit tilhuggne med yxa af Furuträ med master uti, samt här och der korßade och med Renblod öfwerstrukne. Sådana båtar göra de gemenligen färdige til den tiden de slakta sina offer-Renar til Jul, emedan de skola under slaktandet med blod bestrykas. De jag sedt hafwa warit högt upsatte uti stora Granar, dock ej hängande, utan liggande på några af samma Granar ihopwekne qwistar, warandes äfwen sjelfwa Granarne korsade här och der, samt et godt stycke op med blod öfwerstrukne. Deße båtar finner man ej annorstädes, än omkring de ställen, hwarest de Jultiden haft sina kojor och tilhold. Til hwilkens ära de omtalte offer-Renar slaktas är owist: men at wid deras Julkojor (eller nu mera, et godt stycke derifrån), altid finnes offerlafwar, sådana som jag framdeles wil omtala, har jag flera resor märkt: liggande på bemälte lafwar ej allenast hornen af de slaktade Renarna, utan ock alla ben af det kött, som de då äta, och som är af samma Renar tagit.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 16.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Åt &#039;&#039;Ruotta pläga&#039;&#039; de äfwen samma tid hänga Näfwer-ryfwor eller små trattar af Näfwer gjorde, op i höga trän, hwilka trän äro mäst på twänne kanter tälgde och korßade, uti deße ryfwor lägga de et stycke af all den mat, som de äta om Julafton och Julmorgon, hwilket ej är Kött, utan gemenligen Ost och Mjölk, eller ock Fisk. Hafwa de Mjöl, få göra de en kaka om en riksdalers storlek, men en god tum tjock, den de fylla med litet Mjölk och Ost, samt steka på glöden. Samma kaka lägga de uti en af de omtalte kärillen, i hwilkens brädd twenne träspjelkar äro stukne om en half alns längd, gjorde som spador. Detta blir ophängdt bredowid kojan, hwarest det ock warder sittandes; hwilket tillika med de öfriga ryfwor, i hwilka deras öfwerlefwor blifwa förwarade, äro &#039;&#039;destinerade&#039;&#039; åt den förr omtale &#039;&#039;Ruott&#039;&#039;a, på det han, efter deras föregifwande, ej må skada deras qwinfolk på et wist sätt (&#039;&#039;ne ventrem illarum terebret seu perforet&#039;&#039;).  Schefferus talar om deße offer något annorlunda, hwilket man ock torde somligstädes brukat, men emedan en Lapp berättat mig derom, som i sin enfaldighet ej trodde at sådant skulle wara någon widskepelse, så har jag fölgt hans tal, och lemnat andras berättelser å sido.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 17.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Deras offerlafwar, som jag flera resor nämnt, göra dem den tjensten som altare, men åro gjorde af trä och stå på 3 eller 4 stolpar, ifrån 2 til 4 alnar högt ifrån jorden. Då de offra något på dem, lägga de ofwan på och omkring dem Gran- och Björkris, samt qwista trän nedantil på alla sidor der omkring. Deße hafwa de antingen wid wißa tilfällen bak för deras kojor: eller äro de upbygde på andra ställen, hwarest de hafwa sina Trägudar, hafwandes oprest Träguden antingen ofwanuppå, eller, som allmännare är, bredo wid lafwen, likasom stödde han sig mot honom. På deße lägga de Renshorn eller det öfriga som jag kommer at omtala, men på de lafwar, som stå wid Stengudarna, hafwa de mäst de offer, som wildiuren eljest kunde draga bort.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De förnämligaste offren, som de på eller bredowid deße lafwar lägga och tilägna sina Gudar, äro gemenligen hornen och benen af sina Renar, hälst de Brun-Renar, som han slaktar Mathsmäßotiden om hösten. Deße offra de både på Sten- och Trägudar. Utan twifwel lara de hafwa någon wiß skildnad, då de skola offra åt åtskilliga Gudar, som mig är obekant, men så mycket jag kunnat inhämta, tjena de sina Stengudar, då de äro dem så nära: men eljest de af trä, dem de antingen göra nya, eller ock besöka de dem på de ställen hwarest de förrut oprest dem. De, som hafwa Trumma, säjas rådfråga sig med henne wid många tilfällen då de, samt hwad de på åtskilliga Gudar skola offra o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 18.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom de offer, til hwilka Lapparna årligen finna sig förpliktade, har jag funnit, at de offer, som han gör för nöds skull och under något löfte, falla honom undertiden något kostsammare. Ty, om folk eller deras kreatur blifwa sjuke och wantrifwas, eller ock om eljest något widrigt möter dem, få göra de löfte åt en wiß Gud (den de antingen sjelfwa hafwa bästa förtroende til, eller den deras Trumma pekar uppå), eller ock åt flere tillika at offra det eller det, om de winna sin önskan och undwika det onda. Det som de i ringare mål, til exempel om en ren sjuknar eller wantriswes, lofwa, plägar ej gerna sträcka sig längre, än til horn och ben af Renar. Til exempel, när en ren sjuknar, så gör Lappen löfte, at om han kommer sig före igen och lefwer, wil han en wiß tid slakta honom, samt ej hugga sönder eller låta förkomma något ben, utan altsammans förwara åt den Guden, som han gör löfte åt, och som han menar skal kunna hjelpa sig. Hwad Lappen sålunda lofwar, holler han troligen, och då han slaktar en sådan Ren, hugger han icke et ben sönder, utan delar honom led ifrån led, samt förwarar benen. Om en hund råkar draga bort något deraf, så måste han sätta sit lif til, och man offrar et af hans ben i stället. Man plägar ock undertiden så wäl wid deße som andra tilfällen smörja deße Gudar, dem de hafwa under några bilder opreste, med blodet och fetman af den Ren som slaktas, samt äfwen, som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; berättar, låta et stycke af hjertat och lungan följa med offren, dem de hänga i trän: jämwäl binda hwita och röda etc. trådar om hornen på den Ren, som slaktas för et märke åt hwilken Gud han blir förärd. Men om de, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse, med en hwit trå betekna Solen, en röd Storjunkaren, en swart åt de döda, kan wäl wara sant, ändock jag ej wist wet säja derom. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 19.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Men är det i något wigtigare ärende, som Lappen finner sig föranlåten at göra löfte, så kommer det ock undettiden an på andra kreatur, som Bockar, Getter, Får, samt Kattor och Hönstuppar, dem han köper och skaffar sig från Landsbygden, ehwad de må kosta, sedan han en gång lofwat dem. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwad Stengudarna, eller de så kallade &#039;&#039;Säite&#039;&#039; i synnerhet widkommer, så tyckas de af Lapparna blifwa holdne i långt större helighet, än de af trä. Man plägar omkring somliga stänga gärdesgårdar, ibland tämligen widt omkring. Om någon skiuter Ickornar, foglar eller andra diur innom samma gårdar, det är innom stenens rå, så måste han taga fötterna, hufwuden med wingarna och offra på stenen, men det öfriga beholler han sjelf. Man brukar på somliga ställen hwart år lyfta op stenarna och lägga fristkt Granris under och omkring dem, hwilket Lappen gör med blottadt hufwud och krypande på fyra fötter, äfwen som då han eljest går at offra: då han jämwäl af stenens tyngd eller lätthet kan sluta om han är ogunstig eller gunstig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Utom Renshornen och annat offer, som omtalt är, hwaraf på många ställen finnes en otrolig myckenhet, som Ättebackar samlade, ses ock undertiden omkring sådana ställen en ansenlig hop Näfwer-ryfwor fulla med matsaker och smorning. Ty, likasom Fjäll-Lappar och de som hafwa Renar offra gemenligen horn och ben, samt öfwerstryka sina Gudar med Renblod, så hafwa ock Fiskare-Lappar sina heliga stenar, Råd och wårdnader wid sina sjöar, dem de kalla &#039;&#039;Saiwo&#039;&#039;, hwilka Gudar de, utom andra föräringar, som oftast smörja med fiskflott: hwaraf, efter deras tro, skal förorsakas, at uti bemälte sjöar merendels är fetare fiskslag, än uti andra. Ju tididigare de smörja sina stenar, ju mera och fetare fisk förmena de sig få. Ehuru Fiskare-Lappar kunna således hafwa sina egna särskildt stenar ifrån de andras, så finner man dock sällan någon sten eller &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, som ej af bägge blir tjent, så framt de annars ligga så til at bägge nå dem. De Lappar, som hafwa Renar och fiska tillika, göra ock bägge delar, nämligen offra horn och ben, samt tillika smörja och rykta dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 20.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Hwad angår de öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; och maner förr, under och efter sjelfwa ofrandet, så är wäl sådant til en del skiljaktigt hos Fjäll- och Fiskare-Lappar, men kommer dock merendels på et ut. Bägge gå de til och ifrån ofrandet icke genom den rätta kojedören, utan genom en helig dör, som är en liten öpning bak på kojan, genom hwilken ock Fjäll-Lappen bär mäst altid in sit kött, åtminstone af sina offer-Renar, och Fiskare-Lappen sin fisk, besynnerligen då han fiskar uti de helige sjöarna. Genom samma dör får aldrig något qwinfolk gå, som ej eller öfwer hans fjät, då han går at offra eller fiska, Fiskare-Lappen får aldrig hafwa något qwinfolk med sig til hjelp, utan måste förse sig med folk annorstades ifrån, då han wil draga not i samma sjöar, om han ej har sjelf tilräckelig manshjelp: som ock aldrig något qwinfolk får på långt holl komma in til de ställen, hwarest deße helgade stenar äro upreste, ej eller fara omkring dem, så at om de wid sin flyttning ifrån Fjällen gått på höger om dem, så måste de wid deras flyttning tilbaka gå på samma sida, fast det woro tio mil til krok, emedan det eljest skal komma an ej allenast på helsan utan ock lifwet. Så tilstädja de ej eller en del andra saker komma at föras omkring deße orter: hwaraf jag år 1733 såg ögonskenligit prof, då en wiß Lapp wägrade mig en takhud til låns på min &#039;&#039;pagage&#039;&#039;-ackia, föregifwande at hon, efter den kosa jag föresatt mig, skulle komma at färdas omkring et passe, hwaraf han sig en stor olycka förmodade. Lade ock til, at der hon warit ny, hade det ej haft stort på sig, men emedan han henne länge brukat, wore det fara wid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 21.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Då Fjäll-Lappen går bort at offra, så måste hans hundar sättas i band. Slipper någon hund lös och kommer at gå öfwer hans fjät, så skola odjuren straxt komma ihop med hans Renare och om inga odjur äro å färde, skola hans hundar i deras ställe bita, sarga och döda boskapen, Fiskare-Lappen sätter ock sammaledes sina hundar i band, då han går at offra eller fiska i de helgade sjöarna. Då deße draga not i samma sjöar, få de aldrig nämna GUD. Den fisk de få måste de antingen wid samma sjö rensa och göra op, eller, om de bära honom hem oopgjord, låta honom komma in genom bakdören. Benen gifwa de icke sina hundar, innan de förrut lagt dem i kalt watn, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 22.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Det ömkeligaste är at se då Lappen (både Fjäll- och Fiskare-Lapp) går at offra. Ty, då han kommer så när, at han ser rummet hwarest Guden bor, så tager han af sig mößan samt begynner buga och bucka sig, och då han kommer närmare intil, börjar han krypa på fyra fötter intil des han kommer intil stenen, hwarest han lemnar sina offer. Om han brukar derwid något tal eller andra &#039;&#039;complementer&#039;&#039; är mig okunnigt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Et besynnerligit offer är det som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; nämner, och som jag äfwen tyckes hafwa funnit några spor til denna tiden, nämligen at man undertiden gör Afgudabeläten, dem man straxt efter offrandet tillika med offren gräfwer ned i jorden&amp;lt;ref&amp;gt;Hwar wid dock &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; (pag. 111) litet mißtagit sig; ty under det han &#039;&#039;verterade Spirri Nilses&#039;&#039; ord: den de sedan tillika med benen i jorden nedergrafwa, uti hwilka synes wara någon twetydighet, och owist, om particula den skal swara emot stenen eller Afguden, har &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; gifwit Latin derpå: &#039;&#039;postremo rangiferum una sum offibus defodiunt in terra; &#039;&#039; der likwäl &#039;&#039;Auctoris&#039;&#039; mening lärer förmodeligen wara: den de, nämligen Afguden, sedan tillika med benen etc.; åtminstone är det nu obrukeligt at Lappen offrar åt sina Gudar någon hel Ren.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har funnit allehanda beläten och bilder (äfwen under liknelse af Renar) jämte åtskillig slags offer i marken nedgräfde och öfwerhölgde. Jag har ock sedt dem gräfne blott under snön, samt hölgde med trän och ris, förmodeligen emedan de antingen för is eller sten ej sluppit ned med dem i sjelfwa marken. Det synes som skulle sådana offer wara &#039;&#039;déstinerade&#039;&#039; åt dem, som äro rådande under jorden, lika som de lägga på marken och hänga op i trän åt dem som äro på jorden och i luften regerande.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En omständighet mins jag mig än hafwa hört wid offrandet, nämligen at då Lappen går til och från offrandet, får han ej ens tala, då någon kunde möta eller eljest råka honom. Detta har jag ej sjelf sedt, men holler det så mycket troligare, som jag märkt huru en del Fiskare-Lappar, under det de äro på sina fisk-fängen, ei wilja tala; och om man kommer oförwarandes på dem, så fly de, som wildjur, undan, at de må slippa uplåta munnen. &amp;lt;ref&amp;gt;Det berättas, at i Lule-Lapmark har för 30 år sedan sig tildragit, at enär Pesten ibland Rendjuren begynt gå i swang, hwarigenom en stor myckenhet af dem bortdödt, hafwer en Lapman trägit och med all uptänkelig flit flera resor om dagen infunnit sig hos sin och grannarnes Afgud, som de hade i skogen, i mening at han skulle hjelpa honom. Men enär ingen bot derå fölgde, förelade denne Lapman sin Afgud en wiß tid med utlåtande, at om han wille blifwa ärad och dyrkad för en Gud, så skulle han åtminstone innom samma tid stilla sjukdomen; Men i annor händelse blifwa förbränd och aldeles utrotad såsom en bedragare. Den förelagde tiden gick til ända, och Rendjurs störtningen påstod lika fult. Lapmannen lät fördenskul sit gjorde slut gå i werkställighet medelst en stor stockelds görande ikring och ofwanpå Afguden, hwilken så mycket förr blef förderfwad, som hela Bylaget i många tider den samma med åtskillige feta saker smort, och således hade elden med honom en större kraft, än uti annor osmord sten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Just då detta påstod, blef Lapmannens förfarande hos Byamännen bekant, hwilka derföre mangrant sig på platsen instälte, och i fult upsåt wille dräpa uphofsmannen, samt honom, såsom försoning hos Gudarna, låta förbränna. Men han gaf deremot tilkänna, huru ofta och trägit, som han denne Guden på sina knän och med bart hufwud troligen tilbedit och om hjelp anmodat, samt ändteligen honom en wiß dag förelagt, at stilla fänads störtningen med tilsäjelse och hot, som förmält är. Och emedan han ingen hjelp åstad komma kunnat, ty har han honom med allan rätt såsom en bedragare förbrändt, jämte förmodan: at om han warit den rätta Guden, som gjort himmel och jord med alt hwad deruti finnes, så hade han wäl kunnat borttaga sjukdomen och altid friat sig för elds förtäring, hwarmed the uti ondska församlade Lapmän blefwo stillade, samt låto sig åtnöja med hwad fom skedt war.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 23.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna, utom deras Afguderi, hafwa jämwäl namn före at wara starke i hwarjehanda Truldoms konster, är en sak, som är så allmänt bekant, at nästan ingen, som hört detta folket nämnas, ju hollit Lapp och Trollkarl för &#039;&#039;Synonyma&#039;&#039;, eller et och samma ord. At ju mycken widskepelse fins hos detta folket kan jag ei neka; men tror dock at ryktet gjort deras konst til många delar större, än hon är. At all widskepelse fordomdags kommit ifrån Norden, har warit en gammal sägn, hwilket &#039;&#039;Herodotus&#039;&#039; skal hafwa gifwit de gamla Skribenter anledning at tro, som sagt at &#039;&#039;Skytherna&#039;&#039;, från hwilka en hop helgedomar sig utspridt kring hela werlden, hafwa fått de samma ifrån &#039;&#039;Hyperboreis&#039;&#039; etc. &amp;lt;ref&amp;gt;Conf. Plin. Hist. Nar. L. IV. c. 12.&amp;lt;/ref&amp;gt; At förtiga hwad en del Utlänningar weta förtalja om oß i Swerige, så är det bekant, at få af den gemena hopen i de södre &#039;&#039;Provincier&#039;&#039; äro, som ju tro, at man i Norrland är i alla Truldoms konster mycket öfwad. I deße länder, hwarest sådana konster äro mindre bekante än nästan på någon annan ort, har man samma tanka om Lapparna. Då jag kom til Ume-Lapmark hördes ej af sådant, utan man hölt före, at man i Lule-Lapmark sådant brukade. Deße sköto åter skulden på Finnarna, o, s. w. Dock hwad jag hos deße af något wärde i dy mål hört och funnit, skal kort blifwa berättadt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 24.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Uti Gelliware Församling, hwarest man kan räkna af Lappar til hundrade matlag, dem jag allesamman wäl känner, har jag ej öfwer par personer fått namn uppå, som blifwit holdne för sådana at de kunnat i detta målet något göra, Jag talar ej om dem, som brukat allehanda skrock och widskepelser, emedan sådant sker snart allmänt, utan blott om dem, som ibland Lapparna blifwit holdne för Trollkarlar, och som kunnat genom Truldom göra sin nästa något godt eller ondt. I hwad mål de kunnat göra godt har jag förr til en del nämt, och består förnämligast deruti, at de förmenas med någon läsning och andra medel kunna hjelpa någon til helsan. De blifwa altså af dem, som äro i nöd, besökte, hwilka tilstå, at deras hjelpmedel ibland hulpit, och ibland ej. Äfwen holla de det för en god Truldom, at de kunna göra igen hwad stulit är. Men ibland de många stölder, som skedt sedan jag kommit dit, har jag ej ännu hört någon enda på det sättet hafwa fått igen sit, ej eller kan någon påminna sig sådant hafwa skedt, Så hafwa de ock wißa läsningar emot Spökerien (&#039;&#039;æpparlockus&#039;&#039;), hwilka dock jämwäl brukas af dem, som ej äro Trollkarlar; men deße måste de hafwa lärdt af sina grannar, emedan man uti sådana läsningar undertiden fått höra klara Skriftenes språk ur Davids Psalmer och andra böcker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 25.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad den Truldomen beträffar, med hwilken man plägar tilfoga någon ondt, som är at sända skott på honom och hans kreatur, med mera sådant, så har jag ej hört någon berättelse, som jag kan säja om sådant kunna aldeles öfwertyga mig. At de undertiden hotas at göra hwarandra ondt, som dock är en ilslughet hos dem, deraf kan man ingen ting sluta, så länge man ej rönt at deras hot haft någon werkan. At man undertiden hört dem joicka och siunga några onda önskningar, som jag märkt ej wara olika &#039;&#039;Busræ&#039;&#039; önskningar i &#039;&#039;Herröds&#039;&#039; och &#039;&#039;Bosa Saga&#039;&#039;. Det kan ej eller göra något til saken: emedan man har exempel på dem, som hotat förtrolla den andra, och jämwäl med de wanliga Truldoms &#039;&#039;Formulairen&#039;&#039; önskat ondt öfwer honom, hans hus och egendom; dock dermed ej det ringaste uträttat. Den enda berättelse, som warit uti förenämde Församling af någon trowärdighet, skal hafwa til-dragit sig 1741 om hösten, at då en wiß Lapp-hustru, som begärat af deß Far sin afledne Moders kläder, men fick icke, hotades göra honom skada, blefwo dagen derpå några och 30 Renar för honom förskingrade. Detta är alt hwad jag hört i dylika mål ibland det folk, som hafwa namn före at wara de alrawildaste. Sådana Trollpackor förmenas hos Lapparna hafwa lärdt konsten af de Swenske, emedan de til en del mäst warit någon tid wistandes på landet. Warandes ock beklageligit, at man wet Nybygare, som blifwit hitsände ifrån Wermeland och andra södre orter, hafwa gjort sådana konster, som satt alla Lapmarkens Inbyggare i förundran.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 26.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Jag nekar ej, at Truldom kan brukas så wäl ibland Lapparna som andra folkslag, och mäst hos dem, som minst weta; emedan jag wäl wet hwad den onda Anden uti och genom otrones barn kan uträtta, och dristar för ingen del at draga de exempel och berättelser i twifwelsmål, som af så lärde, förnuftige och hederlige Män blifwit rönte&amp;lt;ref&amp;gt;Hwaribland jag ock kan räkna hwad en wiß prestman i en annan Lapmark för mig berättat, om hvilkens trovärdighet jag ei må twifla, nämligen at de genom Truldom pläga skada och döda hwars andras Renar, samt at de undertiden upmana hwarandra dertil, då den, som är swagare i konsten, ei får taga sådant illa op, om han blir wunnen, utan plägar hälre utlåta sig i dylika ord: »Nu min Bror, aldrig tänkte jag du hade warit så stark i konsten,« etc.&amp;lt;/ref&amp;gt; som hos Schefferum och andra berättes. Men jag har den tron, at den Högste ej någonsin tilstadt eller tilstäder, at deße konster blifwa så allmänt brukade, som man föregifwit. Ty, det är för mig obegripeligit, huru någon nation kunde blifwa beståndandes, hos hwilken et så grufweligit Trolleri föröfwes, som man för detta berättat om Lapparna. Hos deße har jag wäl märkt så många trätor och twistigheter, som hos annat folk. Med Truldom höres ganska sällan at de skada hwarandra, men wäl antingen medelst lag och rätt, eller hugg och slag. Om samma konster blifwit nu i de fläste Lapmarker mindre öfwade än förr, sedan man märkt, at de största Trolkarlar warit gemenligen de största stackare, är mycket troligit. Men det är wist, at de äro ganska få, som lägga sig deruppå: och då de samme något besynnerligit uträtta, så är det ibland dem så sälsamt och underliga, som hos oß. Och emedan jag således har orsak at tro, det en stor del, som blifwit talt om Lapparnas Truldom, warit blott grundadt på gemene mans lösa rykten och berättelser, så holler jag det för &#039;&#039;injurieust&#039;&#039; emot sjelfwa nationen at tilwita dem en sådan last, för hwilken en och an-nan ibland dem kan wara häftad, och til hwilken de gemensamt draga en sådan leda, som någon af oß. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 27.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; skrifwer&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 144. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt; om Trollknutarna, genom hwilkas oplosande de sjöfarande kunna få så starkt wäder och wind de wilja: &#039;&#039;Hippotades, qui dat pro munere ventos, Curvet ut impulsos utilis aura sinus. (Ovid)&#039;&#039; eller om et stags djeflar, som Lappen förwarar i en pung, ur hwilken han dageligen utsläpper en, och kallas &#039;&#039;Gan&#039;&#039;, hwilken skadar folk och boskap samt sönderbråkar hällar; eller om &#039;&#039;Tyre&#039;&#039;; eller at de med sin Truldom kunna komma skeppen på hafwet i deras häftigaste lopp at twär stadna och blifwa för alt wäder orörlige, samt mycket annat, som af gemene man kringföres, sådant är denna tiden ohördt på de orter jag warit i Lapmarken wistande. &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039;, som om alla deße saker ej fant något &#039;&#039;hodiernos&#039;&#039; &#039;&#039;Scriptores&#039;&#039;, af hwilkas Skrifter och berättelser han sig eljest betjente, mente sådant härröra deraf, at deße ej warit wid sjösidan wistande, utan woro &#039;&#039;homines mediterranei&#039;&#039;. Men om sådana saker blifwit den tiden bedrefne af Lapparna i Norrige och Wästersjön, emedan Norrske Skribenter i synnerhet &#039;&#039;citeras&#039;&#039;, så hade det i Pite- och Torne-Lapmarker ej kunnat wara obekant.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 28.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
En annan sak är det med detta folkets nästan kring hela werlden bekanta Spåtrummor (&#039;&#039;Gobdas&#039;&#039;), dem jag wäl ei ännu fått se i Lapmarken, men måste dock tilstå, at de på somlige orter torde ej ännu aldeles wara komne ur bruk, eller förglömde, ändock man för de skarpa &#039;&#039;inquisitioner&#039;&#039;, som derwid blifwit gjorde, ej widare, än i löndom dermed omgår. De som sådant bruka, göra det i sådan tysthet, at näpligen deras eget folk få weta derutaf, emedan de weta det kommer på lifwet an, och at de af andra, som sådana ej bruka, lätteligen kunde blifwa angifne. Och detta är orsaken, hwarföre ei eller någon dristar sig at dem och de &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039;, man derwid brukat, redigt beskrifwa. Jag kan således ej med någon trygghet härom yttra mig widare, än hwad jag af allmänna rykten fått förnimma, nämligen, at de bruka dem för orakel, i det de, i anseende til de figurer deruppå äro målade, förmena sig kunna få weta hwad som tildrager sig på fjärran orter, om deras Björn- och djurjagter skola wäl lyckas, hwaraf wiße sjukdomar äro timade, och huru de kunna botas&amp;lt;ref&amp;gt;I detta målet wet jag exempel på en wiß Lapp i Nederbyn, som fastnade för en tid tilbaka i en swår sjukdom, och rådfrågade sig fördenskul med sin Trumma. Och emedan under &#039;&#039;operationen&#039;&#039; lotten föll på en af hans bästa Renar, lät han straxt slagta honom, i mening och hopp at få på det sättet sjelf lefwa. Men det liste ej, emedan han måste straxt derpå i egen person sjelf dö.&amp;lt;/ref&amp;gt; på hwad sätt och med hwilka offer de wißa tider kunna bäst behaga sina afgudar o. s. w. Ty emedan de hafwa i alla sådana händelser wißa och särskildta märken målade på Trumman, inbilla de sig få säker och tilförlitelig kundskap om alt, sedan deras ringknippa under wißa sånger och slag på Trumman medelst en hammare, som är gjord as Renshorn, på et wist märke eller figur stadnat. Detta skulle jag anse för et gyckelspel eller en blott widskepelse utan effect och werkan, om icke Lappens beswimande, som med så många säkra och ofelbara witnens besannande blifwit rönt, tyktes hafwa något besynnerligit med sig, efter man säger at han under sit slående och sjungande faller ned som wore han död på jorden, och wid upwaknandet wet berätta hwad på fjärran orter skedt och annat, som han begärt få weta. Men detta händer ej androm, än dem, som hafwa namn före at wara Trollkarlar och äro således med den Onda Anden i en närmare bekantskap och förbindelse. Ty, de andre, som bruka deße &#039;&#039;instrumenter&#039;&#039;, hafwa dem blott som medel at få weta något hemligit&amp;lt;ref&amp;gt; Det säjes at för 40 år sedan, skal det tildragit sig i Lule-Lapmark, under påstående upbörds stämning, at en Lapman om en aftonstund kommit til Lapfogden, och sig beklagat, huruledes en af des grannar, som han ock namngifwit, för honom bortstulit något Silfwer, men hade dock dertil intet laga bewis. Fogden lät fördenskul följande dagen sammankalla de Lapmän af bylaget som wore wid marknadsplatsen, och bestodo af 10 eller 12, samt anstälde ransakning på följanjande sätt:&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Fogden lät ställa et bord ut på marken, och Lapmännen rundt deromkring, förkunnande derpå, at han om den angifne stölden ransaka skulle, och satte &#039;&#039;Compassen&#039;&#039; midt på bordet, hwilken han kallade sin Spåtrumma, och gaf de närwarande tilkänna at sedan han trillat &#039;&#039;Compass&#039;&#039;skifwan ikring, skulle det derpå utsatte teknet, som bestod af en fogelfjäder, stadna gent emot Tjufwen. Så snart skifwan stannade, och teknet wiste, efter fogdens förut gjorde tilställning, midt på den angifne Lappen, begjärte han få sjelf å nyo trilla om skifwan, både andra och 3die gången; men bägge gångarne hade teknet ock en lika utvisning, hvilket icke allenast uträttade så mycket, at Tjufwen tilstod sin utöfwade stöld, utan ock infant sig natten derpå hos Fogden med begäran, at få köpa des Trumma, som han förmärkt wara långt starkare än hans. For Compassen böd han ock ansenlig betalning.&amp;lt;/ref&amp;gt;: hwilket förekommer mig som wåra Kast-böcker eller Lyckohjul, som wäl äro af förståndigt folk för ro skull gjorde, men ofta af de enfaldige til widskepelse brukas. Den som åstundar utförligare sammanhang häruppå, finner sådant hos &#039;&#039;Schefferum&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. Cap. IX.&amp;lt;/ref&amp;gt;, emedan jag, som ej ens fått se dem, dristar ej eller widare beskrifwa dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 29.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
I somlige Lapmarker har man wetat berätta om den konsten at göra det den andra måste löpa Warg, ändock sådant på de andra och mäste ställen är ohördt. För några år tilbaka berättade en Lapp uti en wiß Församling för sin Själesörjare, at då han skulle taga skinnet af en Warg, fann han under huden et Tenbälte samt pung och knifslidor. En annan berättade för många år, äfwen för Häradshöfdingen i orten, at en wiß man kommit och bedt honom om förlåtelse, at han året tilförene, såsom Warg, dräpte tre Renar för honom, det ock denne sig påminte. Jag wet, at en sådan sak holles ibland de lärde &#039;&#039;inter paradoxa&#039;&#039;. Jag har sådant ej sedt. Men är det sant, så lärer det wara den Ondas gäckeri, hwarmed han bjuder til at apa efter Skaparens underwerk på &#039;&#039;Nebucadnezar&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 30.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Af gammalt hafwa Lapparna brukat åtskillige widskepelser med sina döda. At de undertiden offrat några år Renar til deras åminnelse, blir äfwen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 317.&amp;lt;/ref&amp;gt; förmält, som berättar&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 117.&amp;lt;/ref&amp;gt; dem holla sina döde såsom &#039;&#039;Deos minores gentium&#039;&#039;, och således offra deße &#039;&#039;manibus&#039;&#039; såsom sina andra Gudar. De döda, eller deras manes, berättar han kallas hos Lapparna &#039;&#039;Sitte&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt; Hwilket lärer komma af en orätt version af de orden &#039;&#039;maite verro jabmike sitte&#039;&#039;. Ty da man gifwit deruppå et sådant Latin, &#039;&#039;quodnam sacrificium poscitis manes? &#039;&#039; så kunde det synas som woro sitte och &#039;&#039;manes&#039;&#039; swarande emot hwarandra. Hade &#039;&#039;Anonymus&#039;&#039; skrifwit: &#039;&#039;Quodnam sacrificium, manes, poicitis? &#039;&#039; så hade &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; förmodeligen ej misstagit sig, ehuru det dock eljest synes antingen wara mindre &#039;&#039;accurat verteradt&#039;&#039;, eller de Lapske orden orätt utförde.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har ej annat ord hört uppå de döda, än &#039;&#039;Jabmig&#039;&#039; eller &#039;&#039;æppar&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Undantagande &#039;&#039;rauke&#039;&#039; det de bruka likasom wi det ordet salig om de döda, Til exempel &#039;&#039;attjam rauke&#039;&#039;, min salige fader.&amp;lt;/ref&amp;gt;, (så kalla de barnen, som dödt utan döpelse), och Lapparna hafwa jemwäl tilståt det man undertiden en lång tid brukat offra åt dem. At de eljest haft sälsamma tankar om dem, har jag märkt dels derutaf, at när de swept dem, hafwa de sedt noga efter om swepningen wälbetäkt hela kroppen, föregifwande at själen, om kroppen ej wore wäl omswept, skulle slippa bort, dels emedan de på somliga ställen brukat lägga tobak, yxa, några torra stickor samt eldsaker, etc. uti Likkistan, I Åsele Lapmark blef man för en tid sedan warse sådana saker, då man wid Kyrkan af en händelse komat byta om Likkista. I Kaitom har det warit brukeligit, at när den dödas slägtingar eller goda wänner farit förbi de ställen, på hwilka de haft sina Lik obegrafna, hafwa de kastat åt dem et stycke tobak. För en gammal widskepelse kan det ock räknas, at de somligstädes pläga nedergrafwa med Liket de kläder, i hwilka någon blifwit död, samt merendels förtära den Renen wid grafölet, med hwilken den döde blifwit förd til grafwen, som ock sedermera des ben i jorden begrafwa.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hurudan tanka de eljest haft om sina döda har jag kunnat sluta af en wiß Laps utlåtelse öfwer en man som dödde i sin bästa ålder. Gud hade ej, sade han, så snart tagit en sådan man til sig, om han honom ej behöft och haft arbete, at sätta honom göra. Det är ock wist, at aldrig sättes den Ren för oket mera, som dragit en död til grafwa. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 31.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At de jemwäl på många ställen bruka allehanda skrock med djur- och fiskefången, utom de Afgudiske konster jag tilförene nämnt, har man tid efter annan försport. En trowärdig Bonde på Landsbygden berättade, at då han för en tid tilbaka hade en Lapp i sällskap då han wille skjuta en Björn, blef han, sedan de fått djuret, tillika med de andre följeslagare af samma Lapp warnad at ej smörja sina skor med denna Björnens ister, med föregifwande, at der han det gjorde, skulle en Björn taga lifwet af honom. Deße, som ej wille tro Lappen, gjorde twärt emot hans förmaning. Hwarpå hände, at samma Lapp året derefter, under det han gick wall, måste ej allenast för en Björn sätta lifwet til, utan ock blifwa af honom i grund opäten. Om detta är sant, hwilket dock samma Bonde betygade, måste det utan twifwel hafwa härkommit af någon djefwulsk förpliktelse, den han sig tilförene underkastat. Eljest kan jag ej dertil gifwa skäl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 32.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Iöfrigit är det wist, at detta folket, hälst wid Björnjagter, bruka många &#039;&#039;Ceremomer&#039;&#039;, om hwilka hwarest de tagit dem, antingen af sina grannar, eller sjelfwa updiktat dem, är owist. Man wil ej nämna om Spåtrumman, af hwilken de betjent sig at få weta om deras jagt skulle lyckas eller ej, emedan derom något tilförene är nämnt, utan de hafwa derwid wißa joikningar och sånger, dem de bruka dels då de dräpit Björnen och under det de föra honom hem, dels då de komma fram, samt äta op honom, etc. hwilka wisor äro af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; til en del beskrefna&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 233. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt;, ändock man tror, at deße wisor äro i Lapmarkerne något &#039;&#039;variable&#039;&#039;. Då de draga honom utur sit bo eller hide, pläga de piska honom med ris, och den som är baneman slår gemenligen en Mäßings nagla uti sin byßa, eller hänger han något sådant märke på sin hals, det han bär en lång tid antingen som et heders tekn at han giort en så berömlig gerning, eller af någon widskepelse, kan jag ej wist säja. Besynnerligit är det, at de uti sina wisor ibland annat aflägga sin tacksäjelse hos honom, at han låtit dem dräpa sig och ej gjort dem skada: samt at deras hustrur måste wid hemkomsten tugga Albark och spotta dem i ansigtet, sjunga segersånger, samt skynda sig ut genom den rätta dören, under det de komma sjelfwe in genom heligdören. Björnen koka de på somliga ställen op merendels på en gång, och byta sedan köttet; men hufwudet koka de helt och hollet, samt förwara wäl hufwudskålen och benen, som skola begrafwas, och om en hund drager bort något ben, så måste han sätta sit ben i stället, lika som förr är talt om offren. En del tilstädja ej sina hustrur och barn äta af köttet. Somlige tillåta sina hustrur at äta deraf, åtminstone wißa delar, men det skal ske genom en Mäßingsring, den de sätta för munnen. Somligstädes plägar man gräfwa ned ej allenast, som förr mäldt är, hufwudskålen och benen, utan jemwäl et par skidor, hyfwel, knif, et stycke Mäßing, etc. hwarmed han utan twifwel skal hjelpa sig fram i den andra werlden. Ömkeligit, at deße människor wilja änteligen tro det Björnen skal upstå och lefwa efter döden, när de likwäl äro sjelfwe nog twifwelaktige om deras egen upståndelse, ändock de undertiden säja sig tro, at de efter döden skola lefwa, eller, efter deras ordasätt, wandra i den andra werlden. Hwad öfrigit härwid wore at berätta, och som af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; på anförde ställe blifwit widlyftigare omtalt, går jag för kortheten skul förbi. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 33.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Så har det ej eller hos Lapparna varit obrukeligit at lämpa både Guds dyra ord och jemwäl wåra Christeliga helgedomar til sina widskepelser. Jag har tilförene något nämnt om deras läsningar, som til en stor del befinnas wara tagne ur Guds heliga Ord, men genom deßas widskepliga bruk skändeligen mißbrukade. Jag wille tro, at de tagit de maneren til at korßa sina Afgudabeläten, etc. af bilderna, som de sedt uti wåra Swenska Kyrkor, som jag ock har hollit före, at de Fartyg de pläga hänga op i trän, äro efterdömen af de Skepp, som man plägar hänga op i somliga Kyrkor på landsbygden och jemwäl i Lapmarken, ändock jag finner &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; hafwa andra tankar derom&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 119.&amp;lt;/ref&amp;gt;. I Jockmocks Kyrka war för en tid mycket i bruk, at man hemligen bar in en hop byltor och slarfwor af allehanda slag, dem de stoppat under wäggarna och i holen wid Kyrkogolfwet. Men sedan deras Capellan lät söka op alla deße gömslor och för deras ögon offenteligen bränna op dem, har man ej hört widare deraf. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 34.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom hittils omtalte Lapparnas Afgudar och widskepelser, kunde man ännu upräkna en hop af mindre wärde, der ej detta gjorde tilfyllest at wisa, det tilståndet i somliga Lapmarken är ännu nog beklageligit. Man kan ej eller neka, at de ju uti alt detta äro, som i tungomål, seder och opförande, fins emellan olika och skiljaktige: och jag har märkt at de nu mera, sedan Guds hel. Ord begynt wisa sin werkan ibland dem, mycket kommit i oordning med sina konster, hwaraf är skedt, at man nu har swårare före at komma under wädret med sjelfwa sammanhanget af deras Afgudatjenster, än fordomdags. De som ännu lefwa i sit mörker kunna ej bewekas at rätt beskrifwa sina konster, eller drista de det göra. Och de, som fått smak af Christendomen, blyas merendels wid at tala om sådant; hwaraf händt, at då jag fått se ögonskenliga märken til något dylikt, hafwa deße sökt ej allenast at förtiga det, utan ock al wända det til andra ändamål. Jag har just ej eller warit så mycket angelägen at utspana deras werk, efter jag sedt man kunde ingen nyttig sanning upfinna, om man än wiste et noga sammanhang på hela deras Afgudatjenst, ej eller någon nytta dermed skaffa, emedan det fast nödigare är, at häfwa otron och mörkret ur deras hjertan och sinnen, då det öfriga lärer af sig sjelft, med Guds hjelp, småningom förswinna, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 35.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Imedlertid får man mer än ofta förundra sig, då man hörer en del af detta folket så redigt och förnuftigt tala och utlåta sig om alt annat, men i sin Afgudatjenst bära sig så oförnuftigt åt. Hwaraf man har tilfälle at utröna huru djupa rötter en wedertagen widskepelse och wane kunna hafwa i en människas hjerta. Och, emedan jag sedt Nybyggare, som warit så wäl för sig komne, at de läst i bok, samt haft både Bibel och andra andeliga böcker, men genom omgänget med Lapparna blifwit bögde til en hop af de upräknade widskepelser, dem de brukat utan eftertanka och blott af en wana samt naturlig räddhoga för landsens helgedomar, har jag haft tilfälle at göra öfwer detta folket den anmärkning, at det lärer både falla swårt och gå långsamt til, innan man får alla deras widskepelser ifrån dem. Imedlertid är på de fläste ställen en god begynnelse gjord, och i anseende til Guds heliga Ords dageliga tilwäxt och förökelse i denna werldenes del, har man at trösta sig dermed, at ändock sådant för människom är omöjeligit, så äro för Gudi all ting möjelig&amp;lt;ref&amp;gt;Matth. 19: 26.&amp;lt;/ref&amp;gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på svensk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Pehr Högström]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84496</id>
		<title>Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84496"/>
		<updated>2026-08-06T09:02:45Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser]] !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Pehr_Hogstrom.jpg|thumb|250px|&amp;lt;center&amp;gt;Pehr Högström (1714-1784)&amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Pehr Högström&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
1747&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af &amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrifning Öfwer de&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &#039;&#039;&#039;til Sweriges Krona lydande Lapmarker&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 1&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
EHuru nu mera alla Swenska Lapmarker bekänna sig til det Christeliga namnet, och äro jämwäl til en stor del uti deras Christendom emot mångas förmodan rotade och grundade, som man framdeles på sit ställe får omröra; så måste man dock på många orter i deße Länder ännu finna så mycket mörker och vilfarelse, at man föga Christligt kan märka hos dem, då man tager undan at de äro döpte och at de med munnen bekänna sig för Christne. Häraf sker, at på de ställen, hwarest et mindre antal af nitälskande Prestmän warit, eller der man för orternas aflägsenhet hwarken haft tilfälle at något oftare få dem til Guds hus, eller sjelfwe hunnit med at så ofta, som kunnat behöfwas, besöka dem, finner man många hedniska aflefwor och widskepelser, ja ock uppenbarligit afguderi och belätens tilbedjande, som lärer skönjas af det, som jag i detta Capitel beslutit at korteligen omtala.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sådana hedniska seder och opförande wilja de så mycket swårare låta förmå sig at aflägga, som denna Nationen är benägen at hysa ganska stor wördnad och höga tankar för sina gamla Förfäder, hollande gemenligen alt hwad de gjort och brukat för godt och lofligit. Och, som de gemenligen holla de äldre tider, förr än Christendomen blef hos dem fortplantad, för bättre och lyckligare, än de närwarande, samt deras Förfäder för rikare och mera wälmående, än de sjelfwe nu; så wet jag mig hafwa träffat dem, som beklagat at deras konster och widskepelser nu förfallit, emedan de hade frukten deraf, nämligen fattigdom och en tilstundande allmän olycka, för ögonen, föga annorledes, än Judafolket bemötte Jeremiam. &amp;lt;ref&amp;gt;Cap. 44: 17, 18.&amp;lt;/ref&amp;gt; I hwilket mål jag beklagar mig måste berätta om detta folket hwad som fordom sades om de Samaritaner, nämligen at de fruktade HERran och tjente likwäl afgudomen&amp;lt;ref&amp;gt;2. Reg. 17: 23.&amp;lt;/ref&amp;gt;. De äro döpte och bekänna sig til det Christeliga namnet, men bruka dock hemligen sina asgudiska konster och hedniska åtbörder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 2&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Om deße saker, nämligen Lapparnas truldom, widskepelser och afguda-tienster, har jag mycket hört och sedt både talas och skrifwas. At ock berättelserna om sådant äro undertiden nog skiljaktige, har jag äfwen i akt tagit, som kommit antingen af osanna rykten, eller ock, som mycket troligit är, af sedernas och manerens skiljaktighet i åtskilliga Lapmarker. För samma orsak har jag i dy mål ej dristat anföra något lånt antingen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; eller andra, som sådant beskrifwit, utan blott hwad jag med egna ögon sedt, eller af trowärdigt folk, besynnerligen &#039;&#039;testibus oculatis&#039;&#039; hört berättas, om det, som nyligast skedt i dylika mål: och det i Kaitom Församling, såsom et folk, som jag funnit med all rätt bära det namn de fått, nämligen at wara i Christendomen minst för sig komne bland alla Församlingar i Lapmarken, I hwilket afseende min Läsare ej får undra, om jag kommer at tala om sådant, som antingen hos andra ej finnes eller ifrån deras berättelser något afwiker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 3.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså förnämligast deras Afguderi beträffar, så har jag märkt at de bära sig mycket likt åt med andra hedniska Nationer i det målet, at ehuru de ärkänna en Öfwer-HErre och Gud öfwer alt, som de kalla &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Hwilket ord, utom den bemärkelse de nu som Christne hafwa deruppå, ej så egenteligen swarar emot Deus som fast mer emot &#039;&#039;Jupiter&#039;&#039; hos Latinerna.&amp;lt;/ref&amp;gt;, så hafwa de jämwäl en hop andra naturer, dem de dyrka och tilbedja, en del såsom onda, hwilka kunna tilfoga dem ondt, endel som goda, hwilka kunna göra dem godt; finnande sig föranlåtne at med lika fog dyrka dem bägge, de förra at blidka och förmå til at ej tilfoga dem det onda, och hos de sednare at komma i en god åtanka, på det de af deras wälgörande ständigt måge wara delaktige.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 4.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Som hufwudet för deße goda naturer är &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; som sagt är, så har jag ock blifwit warse, at de werkeligen holla &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; för en hufwudman för de onda, Ty, emedan detta namnet &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; ej är något nytt ord, utansådant som de äfwen brukat, innan någon af dem fått smak af den Christna Läran, så hafwa ej eller alla Lappar ännu fått deruppå samma begrep. De som ega någon kundskap om Christendomen, hafwa derom samma tankar, som wi om den Onda andan. Men de öfrige hafwa i sjelfwa werket haft deruppå et sådant begrep, som de gamla hedniske Nationer om sit onda &#039;&#039;principio&#039;&#039;, som de mente wara lika ewigt med Gud. Detta sluter jag af de berättelser jag på sit ställe til en del nämt, nämligen &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; war i råd med Gud eller &#039;&#039;Jubme&#039;&#039;l då werlden skulle skapas, och at jemwäl han war orsaken at intet alt blef så godt, som &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; wille hafwat. Och at han jemwäl täflar med Gud om Allmagten, har man af andra deras berättelser förnummit. En wiß Lapp har, utom annat, wetat tala om en tid, da &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; gjorde sig kädjor af järn, hwarmed han bandt &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;, samt kastade öfwer honom et stort berg, då &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; låg under berget, utan at slippa derifrån. Sedan bandt &#039;&#039;Jubmel Perkel&#039;&#039; och kastade et berg öfwer honom. Men den Onda slet sig lös, så at stenar och dam foro himmels högt, o. s. w. Om uti alt detta afbildas någon strid emellan deras förmenta Stamfader &#039;&#039;Jumi&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jumo&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Se Scheff. Lappon. pag. 43.&amp;lt;/ref&amp;gt; och någon deras fiendsman, Birkal, etc. kunde någon gißa, men emedan ingen Christen kan hysa så nedriga tankar om wår Allswoldige och härlige Gud, ej eller så höga om den orena Andan, så skönjes nogsamt, at både &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; och &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; hos de fordna Lappar och jemwäl ännu hos de klentrogne kunna räknas för deras Afgudar. Det skönjes ock tillika, at de ej warit frie ifrån &#039;&#039;Anthropomorphismo&#039;&#039;. Och emedan de hafwa tilägnat den Onda jämte Gud en så stor magt, så undrar man ej, om de, som andre Hedningar, sökt på hwarjehanda sätt at blidka denna Onda andan, på det han ej måtte tilskynda dem så mycket ondt, som han eljest wore i stånd at tilfoga dem. Det är altså nödigt för Lärarena i Lapmarken, det de beflita sig om at redigt &#039;&#039;evolvera notiones Dei &amp;amp; Diaboli&#039;&#039; efter wår Christeliga &#039;&#039;Religion&#039;&#039;, på det det arma folket under deße namnen ej måge blifwa bedragne och förwillade.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 5.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Jag har tilförene förmält huruledes Lapparna på den ort jag wistats hollit före, at Gud omedelbarligen låter höra sig, då åskan bulrar. Men jag har ock märkt at en del holla den, som förrättar sjelfwa actum, eller bulret för et lefwande ting och en särskild natur, &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; kallar det &#039;&#039;Thor&#039;&#039; eller &#039;&#039;Tiermes&#039;&#039;, som Lapparna eljest kalla &#039;&#039;Aijeke (Aja, Atja)&#039;&#039;, som det ock hos oß blifwit kalladt både Thor och Storfader. Hos mina Lappar har jag märkt, at de holla det för et särskildt wäsende ifrån Gud, och jemwäl sådant, som är både godt och ondt, emedan denna naturen, efter deras berättelse, blifwit af &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; stjälandes skapad i en stenklippa, utan at Jubmel skulle få weta derutaf; men sedan &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; eller Gud fick det samma weta, gick han dit, samt hämtade ut och födde op honom, Och emedan denna Thorgubbe är således den Ondas barn, men Guds fosterson (efter deras eget ordasätt), så är han både god och ond; warandes hans förnämsta och egenteliga göremål at döda och förgöra alla Troll och spökerien, som ock deras &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, hwarom framdeles skal talas, ofta af åskan blifwa rörde, hwilket han, efter deras mening, gör med sin boga, Regnbogen, som de kalla &#039;&#039;Ajanjokßa&#039;&#039;, eller Storfadrens boga. Och emedan han dermed gör människorna godt, at han utrotar deße Trollskaper, hwilket de finna sig pliktige at erkänna, hälst han ock i annor händelse, besynnerligen då han rörer deras helgedomar, kan göra dem skada, så bör han jemwäl räknas ibland deras fordna Afgudar. Men eliest har jag åter af andra Lappar fått inhämta om samma person följande händelse; at då en flicka hade i skogen satt sig wid et trä, kom den Onda och bad henne lägga torr Tjäruwed i sin Mudd, den hon hade under hufwudet: men när han denna weden itändt och hon blef warse at denne hade horn, wardt hon förskräkt och skulle fly, men slapp ej undan hans wåldsamhet, hwaraf hon blef hafwande och födde en son, som ouphörligen gret och wiste sig orolig. Gud kom och tog barnet med sig op i skyn, samt frågade hwilkom det wille wara til hjelp, anten sin Far eller Mor? Barnet swarade sig wilja hjelpa Modren och förfölja Fadren med all sin slägt, det han ock nu gör, far i luften, klyfwer berg och slår eld i trän, då de göma sig under dem, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 6.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna ock trodt på någon, som de kallat &#039;&#039;Saracka&#039;&#039;, har den nitälskande Danska Läraren &#039;&#039;Thomas von Westen&#039;&#039; för detta berättat, och jemwäl den samma beskrifwit. Det är wist, at man i somliga Lapmarker brukat det ordet &#039;&#039;Saragads&#039;&#039; för et &#039;&#039;Nomen Appellativum&#039;&#039;, i stället för &#039;&#039;Creator&#039;&#039;. I Kaitom har man andra ord på skapare och skapa, nämlipen &#039;&#039;Seunedie&#039;&#039; och &#039;&#039;Seunedet&#039;&#039; men Sarak är ej eller obekant, emedan det händt, at då man frågat dem hwilken som skapat werlden, har en del swarat Sarak. Jag har om denna person af Lapparnas mun ej kunnat få något redigt begrep. Men efter berättelserna af andra har jag funnit dem holla honom nästan som en &#039;&#039;naturam naturantem&#039;&#039;, dock särskild ifrån Gud, som werkar wid människors och andra kreaturs födelser, deras trefnad och bibehollelse, etc. och lärer altså äfwen kunna räknas ibland deras gamla Afgudar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 7.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Utom deße förenämde Gudar, som jag ej märkt dem hafwa under några bilder eller beläten tilbedit, har jag ock tid efter annan i akt tagit, at de hafwa jemwäl en hop andra &#039;&#039;genios&#039;&#039;, halfgudar eller något dylikt: wetandes jag ej huru stor ära de göra dem, eller under hwad wärde och &#039;&#039;Character&#039;&#039; de blifwa af dem holdne. Det wet jag, at en del föreställa sig sådana, som äro regerande dels i luften, dels på jorden, dels under jorden, dem de finna sig pliktige at på wist sätt hedra och wörda. Ibland hwilka jag ock kan räkna dem, som de mena ej allenast wara regerande wid hwart och et stånd och lefnadssätt, utan jemwäl wid alla tider och månader i året, o. s. w. En af detta sista slaget har jag märkt dem hafwa på &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad, som de kalla &#039;&#039;Kuowa manno:&#039;&#039; äfwen för Julhögtiden, som de kalla &#039;&#039;Jaluoherra&#039;&#039; (Julherren), samt Julaftonen, som de kalla &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; eller &#039;&#039;Druetta&#039;&#039; (Drott). Hwad &#039;&#039;Jauloherra&#039;&#039; är för en person kan jag ej wist säja, så framt de ej af en Hednisk &#039;&#039;κακοζ ηλια&#039;&#039; derunder förstå wår Frälsare. Men &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; torde wara någon af deras eller wåra fordna Drottar, som gjort dem något godt, eller ock snarare ondt, emedan man af det, som framdeles skal berättas, nogsamt ser, at han hos dem blir dyrkad, som en annan &#039;&#039;averruncus&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 8.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At de ock jämte deße hafwa werkeligen, som andra Hedningar, tilbedit Afgudabeläten, är beklagligen rönt. Ty at någon nation skulle denna tiden tibedia stockar och stenar, har iag näpligen welat tro, innan jag i denna Lule-Lapmark tid efter annan fått med egna ögon se sådana styggelser. I Jockmocks Prestegård förwaras trenne sådana beläten, tilhugne med yxa af rötter under liknelse af människor, hwilka om år 1738 blifwit tagne af en Kaitom Lapp, som inför Häradsrätten sedermera bekände, huru han med bugande och tilbedjande fallit dem til fota. Den ena kallade han &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039; och war den största. Om de andra, som woro smärre, &#039;&#039;repræsenterade&#039;&#039; hans hustru, barn eller drängar, är mig obekant. Jag har jemwäl sedermera tid efter annan flerestädes under mina resor blifwit warse sådana beläten wid deras offerlafwar, om hwilka framdeles skal talas, warandes ei annat, än rötter merendels af Björk, dem de wändt op och med yxa tiltälgt som et hufwud, utwisandes sjelfwa stommen eller stubben det öfriga af en kropp med fötterna, Deße stå antingen ständigt på sina wißa ställen, och blifwa dock årligen med offer besökte, då Lappen kommer at ligga dem så när, eller upsättas de hwart år höstetiden merendels på de rum, der de slakta sina Brun-Renar: eller äro de ock på stora berg och högder upreste, der de af en större myckenhet Lappar blifwa besökte och hedrade. Hwaraf skönjes, at af deße Afgudar måste gifwas åtskilligt slag, blifwandes en del ansedde för Landsgudar, dem wißa Lappar wid något tilfälle åt sig sjelfwa i synnerhet uprest: hafwandes jag ock förnummit, at de undertiden göra woldswerkan på hwars andras Helgedomar, hwaraf jag såg prof om wåren 1742, då en häftig fiendskap upkom emellan twänne Lappar, emedan den ena hade huggit sönder hornen och benen, som den andra hade åt sina gudar på en lafwa wid sit kojeställe uprest. Om alla förenämde Trägudar heta Storjunkare, kan jag ej försäkra; men at jag ofta under mina resor sedt dem på åtskilligt sätt gjorde, kan jag ej neka. At ock Lapparna sjelfwa kalla dem så wäl som sina Stengudar undertiden Passe&amp;lt;ref&amp;gt;Detta ordet &#039;&#039;Passe, Basse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Bisse&#039;&#039; brukas nu af Lärarena i somliga Lapmarker i stället för &#039;&#039;Sanctus&#039;&#039;. Men i sjelfwa werket hafwa Lapparna förståt dermed sina Afgudiska helgedomar. Om det är i någon slägtskap med de gamla Swenskars &#039;&#039;Buse, Bjesse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Basse&#039;&#039; (Se &#039;&#039;Rudb. Atlant. Tom. pag. 448&#039;&#039;), hwarmed de förståt den Onda sjelf, lemnas til andras bedöme.&amp;lt;/ref&amp;gt;, har jag jemwäl tagit i akt. Det är ock märkeligt, at de Trägudar jag sedt, hafwa mäst öfwer alt warit korßade, samt med blod öfwerstrukne. I Kimi Lapmark och Trinnäs berättar man, Lapparna hafwa på Fjällen dyrkat en Afgudinna uti en Trästubbe eller eljest uti et Träbeläte, som de kallat &#039;&#039;Wiros-Acka&#039;&#039;. Denna hafwa de likasom Latinerne Dianam hollit för et Skogsrå, samt henne offrat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 9.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
På den orten i Lule Lapmark, hwarest jag warit wistande, äro i synnerhet deras Stengudar mycket gängse och allmänne. Om ock deße &#039;&#039;repræsentera&#039;&#039; Storjunkaren eller någon annan, är mig jemwäl okunnigt. Men jag har ej hört dem af Lapparna annorlunda kallas, än Passe, nämligen sjelfwa ställen; men Stenarna kalla de &#039;&#039;Säite&#039;&#039;. På dem har jag just icke tagit i akt någon särdeles skapnad efter någon människa eller djur, utan de hafwa warit sådana, som naturen tyckes sjelf hafwa gjort dem; men hafwa dock merendels en sälsynt skapnad, som &#039;&#039;petrisicater&#039;&#039;, krusiga och knottriga. En del Lappar äro aldeles i den tron, at deße stenar hafwa lif och kunna gå: warandes ock undertiden flere på et ställe upreste. Gemenligen finnas de ligga wid bergsändar, wid uddar af Träsk, på Holmar, wid Forßar, eller andra helgade orter: wetandes ingen, hwilken som lagt dit dem, eller när de kommit dit: utan man har welat inbilla mig, at deße ställen blifwit dem inrymde redan i första Skapelsen, o. s. w. En stor myckenhet af sådana finnes i en del Lapmarker, ändock man har swårt före at få se dem, emedan ej gärna någon Lapp åtager sig at följa någon dit, af fruktan dem torde wederfaras något ondt: som de hafwa at beropa sig på mångfaldiga exempel, huru de blifwit angripne til lif och helsa, som deße ställen welat ohelga eller förstöra. Jag wet ock en wiß Nybyggare, som igenom det han dristade angripa och förderfwa en hop sådana stenar, berättat sig mistat sin helsa och krafter, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 10.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Deße Stenars magt plägar man wärdera efter myckenheten och antalet af dem som dyrka dem och offra wid dem, Om så händer at man öfwergifwer offra på dem, så mista de ock sin magt, kunnande sedan göra enom hwarken godt eller ondt. Och sådana magtlösa samt af sig komna gudar, har man ej swårt före at få se, emedan ingen fruktar widare för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwaruti deras magt egenteligen består, kan jag ej säja. Men at Lapparna förmoda sig både godt och ondt utaf dem, sluter jag af deras berättelser derom. En trowärdig Nybyggare, som såg huru en wiß Lapp offrade hufwudet, föttren och wingarna af en Tjäder på en bekant sten wid &#039;&#039;Sagga guoika&#039;&#039; ej långt från Gelliware, frågade honom, til hwad ända han sådant gjorde? Då Lappen skal hafwa swarat, det skulle utaf alt detta wäxa andra och nya foglar igen, dem han skulle få skjuta. Och emedan de göra löften åt deße stenar, då antingen folk eller kreatur sjukna, sluter jag at de tro dem om til at hafwa helsa och sjukdom, lif och död i sit wold. Men at de ock förmoda sig ondt utaf dem, sluter jag af en wiß Laps egen berättelse, som tilstått, at då han för några år sedan kom oförwarandes wid sin flyttning at gå för när intil en sådan &#039;&#039;Säite&#039;&#039; wid &#039;&#039;Käppowoma&#039;&#039; (et Nybygge til 3 mil norr om Gelliware), och trädde öfwer udden der stenen låg, så nära intil honom, at han kom på sjelfwa fjäten eller wägen, som stenen (&#039;&#039;si diis placet&#039;&#039;) hade längst efter landet öfwer til en udde midt emot, lofwade han, wid det han blef sådant warse, offer af Ox-Renar, Wajor, Får, Getter, etc. Men kunde likwäl dermed icke blidka honom, emedan Wargar kommo samma natt ihop med hans Renar och gjorde honom en ansenlig skada.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 11.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Wid en Sten ej långt söder ifrån Gelliware, som för detta warit Nederby-Lappars &#039;&#039;Stuor amus Passe&#039;&#039; och alrastörsta helgedom, likasom stenen på &#039;&#039;Aran oiwe&#039;&#039; warit Kaitoms Lappars, ligger en stor Järnyxa, som ingen rost skal kunna bita uppå. Samma yxa har på det sättet kommit dit, at då en Lapp i äldre tider, wid namn &#039;&#039;Patto-podnie&#039;&#039;, kommit at drabba ihop med en &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jatton&#039;&#039; (förmodeligen Bergtroll) som han märkte hafwa tilhold med sin Dotter&amp;lt;ref&amp;gt;Om detta kom han således under wädret, at emedan Lappen hade sin koja bredo wid en Myra, öfwer hwilken hans Dotter dageligen gick, blef han warse, at hennes fötter aldrig blefwo wåta, och förstod således at &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; bar henne öfwer Myran.&amp;lt;/ref&amp;gt;; men kunde ej blifwa honom öfwermägtig, har han anropat denna stenen om hjelp. Men emedan Jätten gjorde det samma, kunde ingen dera få öfwerhanden; Ty, alt hwad Lappen lofwade ut, at gifwa åt sin hjelpare, det lofwade ock Jätten. Omsider lofwade Lappen sig wilja gifwa åt Stenen den yxa som Jätten hade i sin hand, och i det samma blef han honom öfwermägtig, så at Jätten måste sätta lifwet til. Ifrån den tiden har yxan blifwit beständigt wid samma sten. Wid offrandet brukar man den seden, at man hänger henne på öfwersta hornet, hwaruti denna Stenens Afgudatjenst är skiljaktig ifrån alla de andras, som jag framdeles wil omtala. Denna yxa blef om hösten 1745 af en Kaitom-Lapp borttagen, som skal hafwa lofwat i deß ställe lägga dit hornen och benen as en Ox-Ren, det han ock förmodeligen gjort. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 12.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad en del, jemwäl i de bättre för sig komne Församlingar, hafwa för tankar om en hop Änglar, som pläga uppenbara sig för dem, wet iag ej. Men at de hafwa mycket at tala om sina Änglasyner, hwarigenom de förmena sig wara bättre och heligare folk, än de Swenske, som ej se sådant, har mig af en wiß prestman blifwit berättadt. I hans Församling har en man sagt om sig sjelf, at han en gång sedt twänne Änglar, som wiste honom en wacker grön äng, samt wid ändan en skön byggning. Och när han af deße twå blef anmodad at följa dem dit, men af en annan derifrån warnad, gåfwo de honom hwardera en kindpust, så at halfwa hufwudet swulnade och han hade en tid deraf stor wärk. Denna gången kom han på den tro, at det måste hafwa warit onda englar, i det han utlät sig i deße ord: »Nu kan jag se, at de icke äro gode.« Utan twifwel hade han ock tilförene sedt sådana; Men emedan de ej förr lärt honom känna sig, så trodde han det de woro goda och helige englar. Flera dylika rykten och berättelser hafwa tid efter annan kommit för mig. Och blifwa sådana uppenbarelser af dem, som hafwa någon liten kundskap om Christendomen och Änglarnas natur, holdne för Ängla uppenbarelser, men af de andra, som näpligen hört talas om Änglar, för Gudar antingen Storjunkare eller andra, som de mena undertiden uppenbara sig för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 13.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Om några Lappar holla, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 98.&amp;lt;/ref&amp;gt;, Solen i någon Gudomelig wördning, har jag wäl denna tiden ej kunnat förmärka, dock har jag träffat Lappar, som berättat sådant fordna tider hafwa warit brukeligit. Ej eller har jag funnit at de, efter &#039;&#039;Damiani à Goës&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;De &#039;&#039;Lappiæ situ &amp;amp; ejus regionis incolis&#039;&#039;, apud J. Boem. Auban. de &#039;&#039;moribus Gentium&#039;&#039; P. M. 499.&amp;lt;/ref&amp;gt; holla elden för deras Gud. At de ock, besynnerligen Jämtelands-Lappar, skulle dyrkat någon under den bekanta &#039;&#039;Herculis&#039;&#039; namn (Herkel-gud), har jag tilförene låtit mig inbilla: som jag jemwäl minnes mig hafwa sedt et &#039;&#039;Academiskt&#039;&#039; arbete de &#039;&#039;Hercule&#039;&#039; utgifwit i &#039;&#039;Upsala&#039;&#039; i förra &#039;&#039;Seculo&#039;&#039;, hwars &#039;&#039;Auctor&#039;&#039; berättar sig hafwa hört af Lapparnas mun en &#039;&#039;susurrum&#039;&#039; (så kallade man den tiden det Lapska språket) af något dylikt ord. Men det torde kan ske wara kommit af något mißhörande, at då Lappen sagt &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, kunde det uti dens öra, som warit om språket okunnig, lätteligen blifwit &#039;&#039;Herkel&#039;&#039;. Åtminstone wet man ej i de norra Lapmarker, så mycket mig bekant är, af någon sådan Gud. Om &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; har jag tilförene något utlåtit mig. Men om Lapparna hafwa fått detta ordet af de gamla Hedniska folkslag, som dyrkade &#039;&#039;Herculem&#039;&#039;, och sedan ändrat det samma uti &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, emedan sådana ombytelser äro just ej hos dem owanlige, dertil dristar jag hwarken neka eller jaka.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 14.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Huru och på hwad sätt hwar och en Isynnerhet af deße främmande Gudar blifwa hos Lapparna tjente och dyrkade, kan jag ej til alla delar säja. Man lärer ock näpligen wara i stånd at utnämna några wißa reglor derwid, emedan jag är af den tankan, at sjelfwa ordningen och sättet at tjena dem lärer ej hafwa bättre sammanhang, än grunden, på hwilken deras Gudars wäsende och antal sig stöder. Icke des mindre wil jag blott upräkna de sätt och maner jag blifwit warse, samt hwad öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; derwid kunnat blifwa mer bekante.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Huru de dyrka de Gudar och Naturer, til hwilka de ej hafwa några bilder, är mig okunnigt: undantagandes hwad jag om den förr omtalte &#039;&#039;Kuowa-manno&#039;&#039;, samt &#039;&#039;Jaulo-herra&#039;&#039; och &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; kunnat få höra af Lapparne sjelfwa förtäljas. Nämligen, hwad den första angår, berättade en gammal Hustru, det hennes Föräldrar plägade en wiß tid i &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad binda hö och gräs, sådant som de hafwa i sina skor och wantar, wid hornen på deras Renar: då man sedan med ringar och annat skrammel, samt bultande på ackijorna, bad &#039;&#039;Kuowo-manno&#039;&#039; äta. Hwaraf tillika skönjes, at de höllo denna Naturen ej allenast för et lefwande kreatur, utan ock sådant, som kunde lefwa af hö, samt behöfde genom allehanda buller och gny påkallas, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 15.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At man åt den så kallade Jul-herren plägar offra små skep eller båtar, besynnerligen under något gjordt löfte, derpå har jag sedt flera prof. Deße båtar om tre qwarters eller högst en alns längd hafwa warit tilhuggne med yxa af Furuträ med master uti, samt här och der korßade och med Renblod öfwerstrukne. Sådana båtar göra de gemenligen färdige til den tiden de slakta sina offer-Renar til Jul, emedan de skola under slaktandet med blod bestrykas. De jag sedt hafwa warit högt upsatte uti stora Granar, dock ej hängande, utan liggande på några af samma Granar ihopwekne qwistar, warandes äfwen sjelfwa Granarne korsade här och der, samt et godt stycke op med blod öfwerstrukne. Deße båtar finner man ej annorstädes, än omkring de ställen, hwarest de Jultiden haft sina kojor och tilhold. Til hwilkens ära de omtalte offer-Renar slaktas är owist: men at wid deras Julkojor (eller nu mera, et godt stycke derifrån), altid finnes offerlafwar, sådana som jag framdeles wil omtala, har jag flera resor märkt: liggande på bemälte lafwar ej allenast hornen af de slaktade Renarna, utan ock alla ben af det kött, som de då äta, och som är af samma Renar tagit.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 16.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Åt &#039;&#039;Ruotta pläga&#039;&#039; de äfwen samma tid hänga Näfwer-ryfwor eller små trattar af Näfwer gjorde, op i höga trän, hwilka trän äro mäst på twänne kanter tälgde och korßade, uti deße ryfwor lägga de et stycke af all den mat, som de äta om Julafton och Julmorgon, hwilket ej är Kött, utan gemenligen Ost och Mjölk, eller ock Fisk. Hafwa de Mjöl, få göra de en kaka om en riksdalers storlek, men en god tum tjock, den de fylla med litet Mjölk och Ost, samt steka på glöden. Samma kaka lägga de uti en af de omtalte kärillen, i hwilkens brädd twenne träspjelkar äro stukne om en half alns längd, gjorde som spador. Detta blir ophängdt bredowid kojan, hwarest det ock warder sittandes; hwilket tillika med de öfriga ryfwor, i hwilka deras öfwerlefwor blifwa förwarade, äro &#039;&#039;destinerade&#039;&#039; åt den förr omtale &#039;&#039;Ruott&#039;&#039;a, på det han, efter deras föregifwande, ej må skada deras qwinfolk på et wist sätt (&#039;&#039;ne ventrem illarum terebret seu perforet&#039;&#039;).  Schefferus talar om deße offer något annorlunda, hwilket man ock torde somligstädes brukat, men emedan en Lapp berättat mig derom, som i sin enfaldighet ej trodde at sådant skulle wara någon widskepelse, så har jag fölgt hans tal, och lemnat andras berättelser å sido.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 17.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Deras offerlafwar, som jag flera resor nämnt, göra dem den tjensten som altare, men åro gjorde af trä och stå på 3 eller 4 stolpar, ifrån 2 til 4 alnar högt ifrån jorden. Då de offra något på dem, lägga de ofwan på och omkring dem Gran- och Björkris, samt qwista trän nedantil på alla sidor der omkring. Deße hafwa de antingen wid wißa tilfällen bak för deras kojor: eller äro de upbygde på andra ställen, hwarest de hafwa sina Trägudar, hafwandes oprest Träguden antingen ofwanuppå, eller, som allmännare är, bredo wid lafwen, likasom stödde han sig mot honom. På deße lägga de Renshorn eller det öfriga som jag kommer at omtala, men på de lafwar, som stå wid Stengudarna, hafwa de mäst de offer, som wildiuren eljest kunde draga bort.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De förnämligaste offren, som de på eller bredowid deße lafwar lägga och tilägna sina Gudar, äro gemenligen hornen och benen af sina Renar, hälst de Brun-Renar, som han slaktar Mathsmäßotiden om hösten. Deße offra de både på Sten- och Trägudar. Utan twifwel lara de hafwa någon wiß skildnad, då de skola offra åt åtskilliga Gudar, som mig är obekant, men så mycket jag kunnat inhämta, tjena de sina Stengudar, då de äro dem så nära: men eljest de af trä, dem de antingen göra nya, eller ock besöka de dem på de ställen hwarest de förrut oprest dem. De, som hafwa Trumma, säjas rådfråga sig med henne wid många tilfällen då de, samt hwad de på åtskilliga Gudar skola offra o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 18.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom de offer, til hwilka Lapparna årligen finna sig förpliktade, har jag funnit, at de offer, som han gör för nöds skull och under något löfte, falla honom undertiden något kostsammare. Ty, om folk eller deras kreatur blifwa sjuke och wantrifwas, eller ock om eljest något widrigt möter dem, få göra de löfte åt en wiß Gud (den de antingen sjelfwa hafwa bästa förtroende til, eller den deras Trumma pekar uppå), eller ock åt flere tillika at offra det eller det, om de winna sin önskan och undwika det onda. Det som de i ringare mål, til exempel om en ren sjuknar eller wantriswes, lofwa, plägar ej gerna sträcka sig längre, än til horn och ben af Renar. Til exempel, när en ren sjuknar, så gör Lappen löfte, at om han kommer sig före igen och lefwer, wil han en wiß tid slakta honom, samt ej hugga sönder eller låta förkomma något ben, utan altsammans förwara åt den Guden, som han gör löfte åt, och som han menar skal kunna hjelpa sig. Hwad Lappen sålunda lofwar, holler han troligen, och då han slaktar en sådan Ren, hugger han icke et ben sönder, utan delar honom led ifrån led, samt förwarar benen. Om en hund råkar draga bort något deraf, så måste han sätta sit lif til, och man offrar et af hans ben i stället. Man plägar ock undertiden så wäl wid deße som andra tilfällen smörja deße Gudar, dem de hafwa under några bilder opreste, med blodet och fetman af den Ren som slaktas, samt äfwen, som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; berättar, låta et stycke af hjertat och lungan följa med offren, dem de hänga i trän: jämwäl binda hwita och röda etc. trådar om hornen på den Ren, som slaktas för et märke åt hwilken Gud han blir förärd. Men om de, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse, med en hwit trå betekna Solen, en röd Storjunkaren, en swart åt de döda, kan wäl wara sant, ändock jag ej wist wet säja derom. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 19.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Men är det i något wigtigare ärende, som Lappen finner sig föranlåten at göra löfte, så kommer det ock undettiden an på andra kreatur, som Bockar, Getter, Får, samt Kattor och Hönstuppar, dem han köper och skaffar sig från Landsbygden, ehwad de må kosta, sedan han en gång lofwat dem. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwad Stengudarna, eller de så kallade &#039;&#039;Säite&#039;&#039; i synnerhet widkommer, så tyckas de af Lapparna blifwa holdne i långt större helighet, än de af trä. Man plägar omkring somliga stänga gärdesgårdar, ibland tämligen widt omkring. Om någon skiuter Ickornar, foglar eller andra diur innom samma gårdar, det är innom stenens rå, så måste han taga fötterna, hufwuden med wingarna och offra på stenen, men det öfriga beholler han sjelf. Man brukar på somliga ställen hwart år lyfta op stenarna och lägga fristkt Granris under och omkring dem, hwilket Lappen gör med blottadt hufwud och krypande på fyra fötter, äfwen som då han eljest går at offra: då han jämwäl af stenens tyngd eller lätthet kan sluta om han är ogunstig eller gunstig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Utom Renshornen och annat offer, som omtalt är, hwaraf på många ställen finnes en otrolig myckenhet, som Ättebackar samlade, ses ock undertiden omkring sådana ställen en ansenlig hop Näfwer-ryfwor fulla med matsaker och smorning. Ty, likasom Fjäll-Lappar och de som hafwa Renar offra gemenligen horn och ben, samt öfwerstryka sina Gudar med Renblod, så hafwa ock Fiskare-Lappar sina heliga stenar, Råd och wårdnader wid sina sjöar, dem de kalla &#039;&#039;Saiwo&#039;&#039;, hwilka Gudar de, utom andra föräringar, som oftast smörja med fiskflott: hwaraf, efter deras tro, skal förorsakas, at uti bemälte sjöar merendels är fetare fiskslag, än uti andra. Ju tididigare de smörja sina stenar, ju mera och fetare fisk förmena de sig få. Ehuru Fiskare-Lappar kunna således hafwa sina egna särskildt stenar ifrån de andras, så finner man dock sällan någon sten eller &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, som ej af bägge blir tjent, så framt de annars ligga så til at bägge nå dem. De Lappar, som hafwa Renar och fiska tillika, göra ock bägge delar, nämligen offra horn och ben, samt tillika smörja och rykta dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 20.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Hwad angår de öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; och maner förr, under och efter sjelfwa ofrandet, så är wäl sådant til en del skiljaktigt hos Fjäll- och Fiskare-Lappar, men kommer dock merendels på et ut. Bägge gå de til och ifrån ofrandet icke genom den rätta kojedören, utan genom en helig dör, som är en liten öpning bak på kojan, genom hwilken ock Fjäll-Lappen bär mäst altid in sit kött, åtminstone af sina offer-Renar, och Fiskare-Lappen sin fisk, besynnerligen då han fiskar uti de helige sjöarna. Genom samma dör får aldrig något qwinfolk gå, som ej eller öfwer hans fjät, då han går at offra eller fiska, Fiskare-Lappen får aldrig hafwa något qwinfolk med sig til hjelp, utan måste förse sig med folk annorstades ifrån, då han wil draga not i samma sjöar, om han ej har sjelf tilräckelig manshjelp: som ock aldrig något qwinfolk får på långt holl komma in til de ställen, hwarest deße helgade stenar äro upreste, ej eller fara omkring dem, så at om de wid sin flyttning ifrån Fjällen gått på höger om dem, så måste de wid deras flyttning tilbaka gå på samma sida, fast det woro tio mil til krok, emedan det eljest skal komma an ej allenast på helsan utan ock lifwet. Så tilstädja de ej eller en del andra saker komma at föras omkring deße orter: hwaraf jag år 1733 såg ögonskenligit prof, då en wiß Lapp wägrade mig en takhud til låns på min &#039;&#039;pagage&#039;&#039;-ackia, föregifwande at hon, efter den kosa jag föresatt mig, skulle komma at färdas omkring et passe, hwaraf han sig en stor olycka förmodade. Lade ock til, at der hon warit ny, hade det ej haft stort på sig, men emedan han henne länge brukat, wore det fara wid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 21.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Då Fjäll-Lappen går bort at offra, så måste hans hundar sättas i band. Slipper någon hund lös och kommer at gå öfwer hans fjät, så skola odjuren straxt komma ihop med hans Renare och om inga odjur äro å färde, skola hans hundar i deras ställe bita, sarga och döda boskapen, Fiskare-Lappen sätter ock sammaledes sina hundar i band, då han går at offra eller fiska i de helgade sjöarna. Då deße draga not i samma sjöar, få de aldrig nämna GUD. Den fisk de få måste de antingen wid samma sjö rensa och göra op, eller, om de bära honom hem oopgjord, låta honom komma in genom bakdören. Benen gifwa de icke sina hundar, innan de förrut lagt dem i kalt watn, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 22.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Det ömkeligaste är at se då Lappen (både Fjäll- och Fiskare-Lapp) går at offra. Ty, då han kommer så när, at han ser rummet hwarest Guden bor, så tager han af sig mößan samt begynner buga och bucka sig, och då han kommer närmare intil, börjar han krypa på fyra fötter intil des han kommer intil stenen, hwarest han lemnar sina offer. Om han brukar derwid något tal eller andra &#039;&#039;complementer&#039;&#039; är mig okunnigt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Et besynnerligit offer är det som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; nämner, och som jag äfwen tyckes hafwa funnit några spor til denna tiden, nämligen at man undertiden gör Afgudabeläten, dem man straxt efter offrandet tillika med offren gräfwer ned i jorden&amp;lt;ref&amp;gt;Hwar wid dock &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; (pag. 111) litet mißtagit sig; ty under det han &#039;&#039;verterade Spirri Nilses&#039;&#039; ord: den de sedan tillika med benen i jorden nedergrafwa, uti hwilka synes wara någon twetydighet, och owist, om particula den skal swara emot stenen eller Afguden, har &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; gifwit Latin derpå: &#039;&#039;postremo rangiferum una sum offibus defodiunt in terra; &#039;&#039; der likwäl &#039;&#039;Auctoris&#039;&#039; mening lärer förmodeligen wara: den de, nämligen Afguden, sedan tillika med benen etc.; åtminstone är det nu obrukeligt at Lappen offrar åt sina Gudar någon hel Ren.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har funnit allehanda beläten och bilder (äfwen under liknelse af Renar) jämte åtskillig slags offer i marken nedgräfde och öfwerhölgde. Jag har ock sedt dem gräfne blott under snön, samt hölgde med trän och ris, förmodeligen emedan de antingen för is eller sten ej sluppit ned med dem i sjelfwa marken. Det synes som skulle sådana offer wara &#039;&#039;déstinerade&#039;&#039; åt dem, som äro rådande under jorden, lika som de lägga på marken och hänga op i trän åt dem som äro på jorden och i luften regerande.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En omständighet mins jag mig än hafwa hört wid offrandet, nämligen at då Lappen går til och från offrandet, får han ej ens tala, då någon kunde möta eller eljest råka honom. Detta har jag ej sjelf sedt, men holler det så mycket troligare, som jag märkt huru en del Fiskare-Lappar, under det de äro på sina fisk-fängen, ei wilja tala; och om man kommer oförwarandes på dem, så fly de, som wildjur, undan, at de må slippa uplåta munnen. &amp;lt;ref&amp;gt;Det berättas, at i Lule-Lapmark har för 30 år sedan sig tildragit, at enär Pesten ibland Rendjuren begynt gå i swang, hwarigenom en stor myckenhet af dem bortdödt, hafwer en Lapman trägit och med all uptänkelig flit flera resor om dagen infunnit sig hos sin och grannarnes Afgud, som de hade i skogen, i mening at han skulle hjelpa honom. Men enär ingen bot derå fölgde, förelade denne Lapman sin Afgud en wiß tid med utlåtande, at om han wille blifwa ärad och dyrkad för en Gud, så skulle han åtminstone innom samma tid stilla sjukdomen; Men i annor händelse blifwa förbränd och aldeles utrotad såsom en bedragare. Den förelagde tiden gick til ända, och Rendjurs störtningen påstod lika fult. Lapmannen lät fördenskul sit gjorde slut gå i werkställighet medelst en stor stockelds görande ikring och ofwanpå Afguden, hwilken så mycket förr blef förderfwad, som hela Bylaget i många tider den samma med åtskillige feta saker smort, och således hade elden med honom en större kraft, än uti annor osmord sten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Just då detta påstod, blef Lapmannens förfarande hos Byamännen bekant, hwilka derföre mangrant sig på platsen instälte, och i fult upsåt wille dräpa uphofsmannen, samt honom, såsom försoning hos Gudarna, låta förbränna. Men han gaf deremot tilkänna, huru ofta och trägit, som han denne Guden på sina knän och med bart hufwud troligen tilbedit och om hjelp anmodat, samt ändteligen honom en wiß dag förelagt, at stilla fänads störtningen med tilsäjelse och hot, som förmält är. Och emedan han ingen hjelp åstad komma kunnat, ty har han honom med allan rätt såsom en bedragare förbrändt, jämte förmodan: at om han warit den rätta Guden, som gjort himmel och jord med alt hwad deruti finnes, så hade han wäl kunnat borttaga sjukdomen och altid friat sig för elds förtäring, hwarmed the uti ondska församlade Lapmän blefwo stillade, samt låto sig åtnöja med hwad fom skedt war.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 23.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna, utom deras Afguderi, hafwa jämwäl namn före at wara starke i hwarjehanda Truldoms konster, är en sak, som är så allmänt bekant, at nästan ingen, som hört detta folket nämnas, ju hollit Lapp och Trollkarl för &#039;&#039;Synonyma&#039;&#039;, eller et och samma ord. At ju mycken widskepelse fins hos detta folket kan jag ei neka; men tror dock at ryktet gjort deras konst til många delar större, än hon är. At all widskepelse fordomdags kommit ifrån Norden, har warit en gammal sägn, hwilket &#039;&#039;Herodotus&#039;&#039; skal hafwa gifwit de gamla Skribenter anledning at tro, som sagt at &#039;&#039;Skytherna&#039;&#039;, från hwilka en hop helgedomar sig utspridt kring hela werlden, hafwa fått de samma ifrån &#039;&#039;Hyperboreis&#039;&#039; etc. &amp;lt;ref&amp;gt;Conf. Plin. Hist. Nar. L. IV. c. 12.&amp;lt;/ref&amp;gt; At förtiga hwad en del Utlänningar weta förtalja om oß i Swerige, så är det bekant, at få af den gemena hopen i de södre &#039;&#039;Provincier&#039;&#039; äro, som ju tro, at man i Norrland är i alla Truldoms konster mycket öfwad. I deße länder, hwarest sådana konster äro mindre bekante än nästan på någon annan ort, har man samma tanka om Lapparna. Då jag kom til Ume-Lapmark hördes ej af sådant, utan man hölt före, at man i Lule-Lapmark sådant brukade. Deße sköto åter skulden på Finnarna, o, s. w. Dock hwad jag hos deße af något wärde i dy mål hört och funnit, skal kort blifwa berättadt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 24.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Uti Gelliware Församling, hwarest man kan räkna af Lappar til hundrade matlag, dem jag allesamman wäl känner, har jag ej öfwer par personer fått namn uppå, som blifwit holdne för sådana at de kunnat i detta målet något göra, Jag talar ej om dem, som brukat allehanda skrock och widskepelser, emedan sådant sker snart allmänt, utan blott om dem, som ibland Lapparna blifwit holdne för Trollkarlar, och som kunnat genom Truldom göra sin nästa något godt eller ondt. I hwad mål de kunnat göra godt har jag förr til en del nämt, och består förnämligast deruti, at de förmenas med någon läsning och andra medel kunna hjelpa någon til helsan. De blifwa altså af dem, som äro i nöd, besökte, hwilka tilstå, at deras hjelpmedel ibland hulpit, och ibland ej. Äfwen holla de det för en god Truldom, at de kunna göra igen hwad stulit är. Men ibland de många stölder, som skedt sedan jag kommit dit, har jag ej ännu hört någon enda på det sättet hafwa fått igen sit, ej eller kan någon påminna sig sådant hafwa skedt, Så hafwa de ock wißa läsningar emot Spökerien (&#039;&#039;æpparlockus&#039;&#039;), hwilka dock jämwäl brukas af dem, som ej äro Trollkarlar; men deße måste de hafwa lärdt af sina grannar, emedan man uti sådana läsningar undertiden fått höra klara Skriftenes språk ur Davids Psalmer och andra böcker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 25.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad den Truldomen beträffar, med hwilken man plägar tilfoga någon ondt, som är at sända skott på honom och hans kreatur, med mera sådant, så har jag ej hört någon berättelse, som jag kan säja om sådant kunna aldeles öfwertyga mig. At de undertiden hotas at göra hwarandra ondt, som dock är en ilslughet hos dem, deraf kan man ingen ting sluta, så länge man ej rönt at deras hot haft någon werkan. At man undertiden hört dem joicka och siunga några onda önskningar, som jag märkt ej wara olika &#039;&#039;Busræ&#039;&#039; önskningar i &#039;&#039;Herröds&#039;&#039; och &#039;&#039;Bosa Saga&#039;&#039;. Det kan ej eller göra något til saken: emedan man har exempel på dem, som hotat förtrolla den andra, och jämwäl med de wanliga Truldoms &#039;&#039;Formulairen&#039;&#039; önskat ondt öfwer honom, hans hus och egendom; dock dermed ej det ringaste uträttat. Den enda berättelse, som warit uti förenämde Församling af någon trowärdighet, skal hafwa til-dragit sig 1741 om hösten, at då en wiß Lapp-hustru, som begärat af deß Far sin afledne Moders kläder, men fick icke, hotades göra honom skada, blefwo dagen derpå några och 30 Renar för honom förskingrade. Detta är alt hwad jag hört i dylika mål ibland det folk, som hafwa namn före at wara de alrawildaste. Sådana Trollpackor förmenas hos Lapparna hafwa lärdt konsten af de Swenske, emedan de til en del mäst warit någon tid wistandes på landet. Warandes ock beklageligit, at man wet Nybygare, som blifwit hitsände ifrån Wermeland och andra södre orter, hafwa gjort sådana konster, som satt alla Lapmarkens Inbyggare i förundran.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 26.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Jag nekar ej, at Truldom kan brukas så wäl ibland Lapparna som andra folkslag, och mäst hos dem, som minst weta; emedan jag wäl wet hwad den onda Anden uti och genom otrones barn kan uträtta, och dristar för ingen del at draga de exempel och berättelser i twifwelsmål, som af så lärde, förnuftige och hederlige Män blifwit rönte&amp;lt;ref&amp;gt;Hwaribland jag ock kan räkna hwad en wiß prestman i en annan Lapmark för mig berättat, om hvilkens trovärdighet jag ei må twifla, nämligen at de genom Truldom pläga skada och döda hwars andras Renar, samt at de undertiden upmana hwarandra dertil, då den, som är swagare i konsten, ei får taga sådant illa op, om han blir wunnen, utan plägar hälre utlåta sig i dylika ord: »Nu min Bror, aldrig tänkte jag du hade warit så stark i konsten,« etc.&amp;lt;/ref&amp;gt; som hos Schefferum och andra berättes. Men jag har den tron, at den Högste ej någonsin tilstadt eller tilstäder, at deße konster blifwa så allmänt brukade, som man föregifwit. Ty, det är för mig obegripeligit, huru någon nation kunde blifwa beståndandes, hos hwilken et så grufweligit Trolleri föröfwes, som man för detta berättat om Lapparna. Hos deße har jag wäl märkt så många trätor och twistigheter, som hos annat folk. Med Truldom höres ganska sällan at de skada hwarandra, men wäl antingen medelst lag och rätt, eller hugg och slag. Om samma konster blifwit nu i de fläste Lapmarker mindre öfwade än förr, sedan man märkt, at de största Trolkarlar warit gemenligen de största stackare, är mycket troligit. Men det är wist, at de äro ganska få, som lägga sig deruppå: och då de samme något besynnerligit uträtta, så är det ibland dem så sälsamt och underliga, som hos oß. Och emedan jag således har orsak at tro, det en stor del, som blifwit talt om Lapparnas Truldom, warit blott grundadt på gemene mans lösa rykten och berättelser, så holler jag det för &#039;&#039;injurieust&#039;&#039; emot sjelfwa nationen at tilwita dem en sådan last, för hwilken en och an-nan ibland dem kan wara häftad, och til hwilken de gemensamt draga en sådan leda, som någon af oß. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 27.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; skrifwer&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 144. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt; om Trollknutarna, genom hwilkas oplosande de sjöfarande kunna få så starkt wäder och wind de wilja: &#039;&#039;Hippotades, qui dat pro munere ventos, Curvet ut impulsos utilis aura sinus. (Ovid)&#039;&#039; eller om et stags djeflar, som Lappen förwarar i en pung, ur hwilken han dageligen utsläpper en, och kallas &#039;&#039;Gan&#039;&#039;, hwilken skadar folk och boskap samt sönderbråkar hällar; eller om &#039;&#039;Tyre&#039;&#039;; eller at de med sin Truldom kunna komma skeppen på hafwet i deras häftigaste lopp at twär stadna och blifwa för alt wäder orörlige, samt mycket annat, som af gemene man kringföres, sådant är denna tiden ohördt på de orter jag warit i Lapmarken wistande. &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039;, som om alla deße saker ej fant något &#039;&#039;hodiernos&#039;&#039; &#039;&#039;Scriptores&#039;&#039;, af hwilkas Skrifter och berättelser han sig eljest betjente, mente sådant härröra deraf, at deße ej warit wid sjösidan wistande, utan woro &#039;&#039;homines mediterranei&#039;&#039;. Men om sådana saker blifwit den tiden bedrefne af Lapparna i Norrige och Wästersjön, emedan Norrske Skribenter i synnerhet &#039;&#039;citeras&#039;&#039;, så hade det i Pite- och Torne-Lapmarker ej kunnat wara obekant.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 28.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
En annan sak är det med detta folkets nästan kring hela werlden bekanta Spåtrummor (&#039;&#039;Gobdas&#039;&#039;), dem jag wäl ei ännu fått se i Lapmarken, men måste dock tilstå, at de på somlige orter torde ej ännu aldeles wara komne ur bruk, eller förglömde, ändock man för de skarpa &#039;&#039;inquisitioner&#039;&#039;, som derwid blifwit gjorde, ej widare, än i löndom dermed omgår. De som sådant bruka, göra det i sådan tysthet, at näpligen deras eget folk få weta derutaf, emedan de weta det kommer på lifwet an, och at de af andra, som sådana ej bruka, lätteligen kunde blifwa angifne. Och detta är orsaken, hwarföre ei eller någon dristar sig at dem och de &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039;, man derwid brukat, redigt beskrifwa. Jag kan således ej med någon trygghet härom yttra mig widare, än hwad jag af allmänna rykten fått förnimma, nämligen, at de bruka dem för orakel, i det de, i anseende til de figurer deruppå äro målade, förmena sig kunna få weta hwad som tildrager sig på fjärran orter, om deras Björn- och djurjagter skola wäl lyckas, hwaraf wiße sjukdomar äro timade, och huru de kunna botas&amp;lt;ref&amp;gt;I detta målet wet jag exempel på en wiß Lapp i Nederbyn, som fastnade för en tid tilbaka i en swår sjukdom, och rådfrågade sig fördenskul med sin Trumma. Och emedan under &#039;&#039;operationen&#039;&#039; lotten föll på en af hans bästa Renar, lät han straxt slagta honom, i mening och hopp at få på det sättet sjelf lefwa. Men det liste ej, emedan han måste straxt derpå i egen person sjelf dö.&amp;lt;/ref&amp;gt; på hwad sätt och med hwilka offer de wißa tider kunna bäst behaga sina afgudar o. s. w. Ty emedan de hafwa i alla sådana händelser wißa och särskildta märken målade på Trumman, inbilla de sig få säker och tilförlitelig kundskap om alt, sedan deras ringknippa under wißa sånger och slag på Trumman medelst en hammare, som är gjord as Renshorn, på et wist märke eller figur stadnat. Detta skulle jag anse för et gyckelspel eller en blott widskepelse utan effect och werkan, om icke Lappens beswimande, som med så många säkra och ofelbara witnens besannande blifwit rönt, tyktes hafwa något besynnerligit med sig, efter man säger at han under sit slående och sjungande faller ned som wore han död på jorden, och wid upwaknandet wet berätta hwad på fjärran orter skedt och annat, som han begärt få weta. Men detta händer ej androm, än dem, som hafwa namn före at wara Trollkarlar och äro således med den Onda Anden i en närmare bekantskap och förbindelse. Ty, de andre, som bruka deße &#039;&#039;instrumenter&#039;&#039;, hafwa dem blott som medel at få weta något hemligit&amp;lt;ref&amp;gt; Det säjes at för 40 år sedan, skal det tildragit sig i Lule-Lapmark, under påstående upbörds stämning, at en Lapman om en aftonstund kommit til Lapfogden, och sig beklagat, huruledes en af des grannar, som han ock namngifwit, för honom bortstulit något Silfwer, men hade dock dertil intet laga bewis. Fogden lät fördenskul följande dagen sammankalla de Lapmän af bylaget som wore wid marknadsplatsen, och bestodo af 10 eller 12, samt anstälde ransakning på följanjande sätt:&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Fogden lät ställa et bord ut på marken, och Lapmännen rundt deromkring, förkunnande derpå, at han om den angifne stölden ransaka skulle, och satte &#039;&#039;Compassen&#039;&#039; midt på bordet, hwilken han kallade sin Spåtrumma, och gaf de närwarande tilkänna at sedan han trillat &#039;&#039;Compass&#039;&#039;skifwan ikring, skulle det derpå utsatte teknet, som bestod af en fogelfjäder, stadna gent emot Tjufwen. Så snart skifwan stannade, och teknet wiste, efter fogdens förut gjorde tilställning, midt på den angifne Lappen, begjärte han få sjelf å nyo trilla om skifwan, både andra och 3die gången; men bägge gångarne hade teknet ock en lika utvisning, hvilket icke allenast uträttade så mycket, at Tjufwen tilstod sin utöfwade stöld, utan ock infant sig natten derpå hos Fogden med begäran, at få köpa des Trumma, som han förmärkt wara långt starkare än hans. For Compassen böd han ock ansenlig betalning.&amp;lt;/ref&amp;gt;: hwilket förekommer mig som wåra Kast-böcker eller Lyckohjul, som wäl äro af förståndigt folk för ro skull gjorde, men ofta af de enfaldige til widskepelse brukas. Den som åstundar utförligare sammanhang häruppå, finner sådant hos &#039;&#039;Schefferum&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. Cap. IX.&amp;lt;/ref&amp;gt;, emedan jag, som ej ens fått se dem, dristar ej eller widare beskrifwa dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 29.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
I somlige Lapmarker har man wetat berätta om den konsten at göra det den andra måste löpa Warg, ändock sådant på de andra och mäste ställen är ohördt. För några år tilbaka berättade en Lapp uti en wiß Församling för sin Själesörjare, at då han skulle taga skinnet af en Warg, fann han under huden et Tenbälte samt pung och knifslidor. En annan berättade för många år, äfwen för Häradshöfdingen i orten, at en wiß man kommit och bedt honom om förlåtelse, at han året tilförene, såsom Warg, dräpte tre Renar för honom, det ock denne sig påminte. Jag wet, at en sådan sak holles ibland de lärde &#039;&#039;inter paradoxa&#039;&#039;. Jag har sådant ej sedt. Men är det sant, så lärer det wara den Ondas gäckeri, hwarmed han bjuder til at apa efter Skaparens underwerk på &#039;&#039;Nebucadnezar&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 30.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Af gammalt hafwa Lapparna brukat åtskillige widskepelser med sina döda. At de undertiden offrat några år Renar til deras åminnelse, blir äfwen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 317.&amp;lt;/ref&amp;gt; förmält, som berättar&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 117.&amp;lt;/ref&amp;gt; dem holla sina döde såsom &#039;&#039;Deos minores gentium&#039;&#039;, och således offra deße &#039;&#039;manibus&#039;&#039; såsom sina andra Gudar. De döda, eller deras manes, berättar han kallas hos Lapparna &#039;&#039;Sitte&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt; Hwilket lärer komma af en orätt version af de orden &#039;&#039;maite verro jabmike sitte&#039;&#039;. Ty da man gifwit deruppå et sådant Latin, &#039;&#039;quodnam sacrificium poscitis manes? &#039;&#039; så kunde det synas som woro sitte och &#039;&#039;manes&#039;&#039; swarande emot hwarandra. Hade &#039;&#039;Anonymus&#039;&#039; skrifwit: &#039;&#039;Quodnam sacrificium, manes, poicitis? &#039;&#039; så hade &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; förmodeligen ej misstagit sig, ehuru det dock eljest synes antingen wara mindre &#039;&#039;accurat verteradt&#039;&#039;, eller de Lapske orden orätt utförde.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har ej annat ord hört uppå de döda, än &#039;&#039;Jabmig&#039;&#039; eller &#039;&#039;æppar&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Undantagande &#039;&#039;rauke&#039;&#039; det de bruka likasom wi det ordet salig om de döda, Til exempel &#039;&#039;attjam rauke&#039;&#039;, min salige fader.&amp;lt;/ref&amp;gt;, (så kalla de barnen, som dödt utan döpelse), och Lapparna hafwa jemwäl tilståt det man undertiden en lång tid brukat offra åt dem. At de eljest haft sälsamma tankar om dem, har jag märkt dels derutaf, at när de swept dem, hafwa de sedt noga efter om swepningen wälbetäkt hela kroppen, föregifwande at själen, om kroppen ej wore wäl omswept, skulle slippa bort, dels emedan de på somliga ställen brukat lägga tobak, yxa, några torra stickor samt eldsaker, etc. uti Likkistan, I Åsele Lapmark blef man för en tid sedan warse sådana saker, då man wid Kyrkan af en händelse komat byta om Likkista. I Kaitom har det warit brukeligit, at när den dödas slägtingar eller goda wänner farit förbi de ställen, på hwilka de haft sina Lik obegrafna, hafwa de kastat åt dem et stycke tobak. För en gammal widskepelse kan det ock räknas, at de somligstädes pläga nedergrafwa med Liket de kläder, i hwilka någon blifwit död, samt merendels förtära den Renen wid grafölet, med hwilken den döde blifwit förd til grafwen, som ock sedermera des ben i jorden begrafwa.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hurudan tanka de eljest haft om sina döda har jag kunnat sluta af en wiß Laps utlåtelse öfwer en man som dödde i sin bästa ålder. Gud hade ej, sade han, så snart tagit en sådan man til sig, om han honom ej behöft och haft arbete, at sätta honom göra. Det är ock wist, at aldrig sättes den Ren för oket mera, som dragit en död til grafwa. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 31.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At de jemwäl på många ställen bruka allehanda skrock med djur- och fiskefången, utom de Afgudiske konster jag tilförene nämnt, har man tid efter annan försport. En trowärdig Bonde på Landsbygden berättade, at då han för en tid tilbaka hade en Lapp i sällskap då han wille skjuta en Björn, blef han, sedan de fått djuret, tillika med de andre följeslagare af samma Lapp warnad at ej smörja sina skor med denna Björnens ister, med föregifwande, at der han det gjorde, skulle en Björn taga lifwet af honom. Deße, som ej wille tro Lappen, gjorde twärt emot hans förmaning. Hwarpå hände, at samma Lapp året derefter, under det han gick wall, måste ej allenast för en Björn sätta lifwet til, utan ock blifwa af honom i grund opäten. Om detta är sant, hwilket dock samma Bonde betygade, måste det utan twifwel hafwa härkommit af någon djefwulsk förpliktelse, den han sig tilförene underkastat. Eljest kan jag ej dertil gifwa skäl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 32.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Iöfrigit är det wist, at detta folket, hälst wid Björnjagter, bruka många &#039;&#039;Ceremomer&#039;&#039;, om hwilka hwarest de tagit dem, antingen af sina grannar, eller sjelfwa updiktat dem, är owist. Man wil ej nämna om Spåtrumman, af hwilken de betjent sig at få weta om deras jagt skulle lyckas eller ej, emedan derom något tilförene är nämnt, utan de hafwa derwid wißa joikningar och sånger, dem de bruka dels då de dräpit Björnen och under det de föra honom hem, dels då de komma fram, samt äta op honom, etc. hwilka wisor äro af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; til en del beskrefna&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 233. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt;, ändock man tror, at deße wisor äro i Lapmarkerne något &#039;&#039;variable&#039;&#039;. Då de draga honom utur sit bo eller hide, pläga de piska honom med ris, och den som är baneman slår gemenligen en Mäßings nagla uti sin byßa, eller hänger han något sådant märke på sin hals, det han bär en lång tid antingen som et heders tekn at han giort en så berömlig gerning, eller af någon widskepelse, kan jag ej wist säja. Besynnerligit är det, at de uti sina wisor ibland annat aflägga sin tacksäjelse hos honom, at han låtit dem dräpa sig och ej gjort dem skada: samt at deras hustrur måste wid hemkomsten tugga Albark och spotta dem i ansigtet, sjunga segersånger, samt skynda sig ut genom den rätta dören, under det de komma sjelfwe in genom heligdören. Björnen koka de på somliga ställen op merendels på en gång, och byta sedan köttet; men hufwudet koka de helt och hollet, samt förwara wäl hufwudskålen och benen, som skola begrafwas, och om en hund drager bort något ben, så måste han sätta sit ben i stället, lika som förr är talt om offren. En del tilstädja ej sina hustrur och barn äta af köttet. Somlige tillåta sina hustrur at äta deraf, åtminstone wißa delar, men det skal ske genom en Mäßingsring, den de sätta för munnen. Somligstädes plägar man gräfwa ned ej allenast, som förr mäldt är, hufwudskålen och benen, utan jemwäl et par skidor, hyfwel, knif, et stycke Mäßing, etc. hwarmed han utan twifwel skal hjelpa sig fram i den andra werlden. Ömkeligit, at deße människor wilja änteligen tro det Björnen skal upstå och lefwa efter döden, när de likwäl äro sjelfwe nog twifwelaktige om deras egen upståndelse, ändock de undertiden säja sig tro, at de efter döden skola lefwa, eller, efter deras ordasätt, wandra i den andra werlden. Hwad öfrigit härwid wore at berätta, och som af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; på anförde ställe blifwit widlyftigare omtalt, går jag för kortheten skul förbi. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 33.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Så har det ej eller hos Lapparna varit obrukeligit at lämpa både Guds dyra ord och jemwäl wåra Christeliga helgedomar til sina widskepelser. Jag har tilförene något nämnt om deras läsningar, som til en stor del befinnas wara tagne ur Guds heliga Ord, men genom deßas widskepliga bruk skändeligen mißbrukade. Jag wille tro, at de tagit de maneren til at korßa sina Afgudabeläten, etc. af bilderna, som de sedt uti wåra Swenska Kyrkor, som jag ock har hollit före, at de Fartyg de pläga hänga op i trän, äro efterdömen af de Skepp, som man plägar hänga op i somliga Kyrkor på landsbygden och jemwäl i Lapmarken, ändock jag finner &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; hafwa andra tankar derom&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 119.&amp;lt;/ref&amp;gt;. I Jockmocks Kyrka war för en tid mycket i bruk, at man hemligen bar in en hop byltor och slarfwor af allehanda slag, dem de stoppat under wäggarna och i holen wid Kyrkogolfwet. Men sedan deras Capellan lät söka op alla deße gömslor och för deras ögon offenteligen bränna op dem, har man ej hört widare deraf. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 34.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom hittils omtalte Lapparnas Afgudar och widskepelser, kunde man ännu upräkna en hop af mindre wärde, der ej detta gjorde tilfyllest at wisa, det tilståndet i somliga Lapmarken är ännu nog beklageligit. Man kan ej eller neka, at de ju uti alt detta äro, som i tungomål, seder och opförande, fins emellan olika och skiljaktige: och jag har märkt at de nu mera, sedan Guds hel. Ord begynt wisa sin werkan ibland dem, mycket kommit i oordning med sina konster, hwaraf är skedt, at man nu har swårare före at komma under wädret med sjelfwa sammanhanget af deras Afgudatjenster, än fordomdags. De som ännu lefwa i sit mörker kunna ej bewekas at rätt beskrifwa sina konster, eller drista de det göra. Och de, som fått smak af Christendomen, blyas merendels wid at tala om sådant; hwaraf händt, at då jag fått se ögonskenliga märken til något dylikt, hafwa deße sökt ej allenast at förtiga det, utan ock al wända det til andra ändamål. Jag har just ej eller warit så mycket angelägen at utspana deras werk, efter jag sedt man kunde ingen nyttig sanning upfinna, om man än wiste et noga sammanhang på hela deras Afgudatjenst, ej eller någon nytta dermed skaffa, emedan det fast nödigare är, at häfwa otron och mörkret ur deras hjertan och sinnen, då det öfriga lärer af sig sjelft, med Guds hjelp, småningom förswinna, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 35.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Imedlertid får man mer än ofta förundra sig, då man hörer en del af detta folket så redigt och förnuftigt tala och utlåta sig om alt annat, men i sin Afgudatjenst bära sig så oförnuftigt åt. Hwaraf man har tilfälle at utröna huru djupa rötter en wedertagen widskepelse och wane kunna hafwa i en människas hjerta. Och, emedan jag sedt Nybyggare, som warit så wäl för sig komne, at de läst i bok, samt haft både Bibel och andra andeliga böcker, men genom omgänget med Lapparna blifwit bögde til en hop af de upräknade widskepelser, dem de brukat utan eftertanka och blott af en wana samt naturlig räddhoga för landsens helgedomar, har jag haft tilfälle at göra öfwer detta folket den anmärkning, at det lärer både falla swårt och gå långsamt til, innan man får alla deras widskepelser ifrån dem. Imedlertid är på de fläste ställen en god begynnelse gjord, och i anseende til Guds heliga Ords dageliga tilwäxt och förökelse i denna werldenes del, har man at trösta sig dermed, at ändock sådant för människom är omöjeligit, så äro för Gudi all ting möjelig&amp;lt;ref&amp;gt;Matth. 19: 26.&amp;lt;/ref&amp;gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på svensk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Pehr Högström]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84490</id>
		<title>Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84490"/>
		<updated>2026-08-05T14:30:02Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser]] !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Pehr_Hogstrom.jpg|thumb|250px|&amp;lt;center&amp;gt;Pehr Högström (1714-1784)&amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Pehr Högström&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
1747&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af &amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrifning Öfwer de&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &#039;&#039;&#039;til Sweriges Krona lydande Lapmarker&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 1&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
EHuru nu mera alla Swenska Lapmarker bekänna sig til det Christeliga namnet, och äro jämwäl til en stor del uti deras Christendom emot mångas förmodan rotade och grundade, som man framdeles på sit ställe får omröra; så måste man dock på många orter i deße Länder ännu finna så mycket mörker och vilfarelse, at man föga Christligt kan märka hos dem, då man tager undan at de äro döpte och at de med munnen bekänna sig för Christne. Häraf sker, at på de ställen, hwarest et mindre antal af nitälskande Prestmän warit, eller der man för orternas aflägsenhet hwarken haft tilfälle at något oftare få dem til Guds hus, eller sjelfwe hunnit med at så ofta, som kunnat behöfwas, besöka dem, finner man många hedniska aflefwor och widskepelser, ja ock uppenbarligit afguderi och belätens tilbedjande, som lärer skönjas af det, som jag i detta Capitel beslutit at korteligen omtala.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sådana hedniska seder och opförande wilja de så mycket swårare låta förmå sig at aflägga, som denna Nationen är benägen at hysa ganska stor wördnad och höga tankar för sina gamla Förfäder, hollande gemenligen alt hwad de gjort och brukat för godt och lofligit. Och, som de gemenligen holla de äldre tider, förr än Christendomen blef hos dem fortplantad, för bättre och lyckligare, än de närwarande, samt deras Förfäder för rikare och mera wälmående, än de sjelfwe nu; så wet jag mig hafwa träffat dem, som beklagat at deras konster och widskepelser nu förfallit, emedan de hade frukten deraf, nämligen fattigdom och en tilstundande allmän olycka, för ögonen, föga annorledes, än Judafolket bemötte Jeremiam. &amp;lt;ref&amp;gt;Cap. 44: 17, 18.&amp;lt;/ref&amp;gt; I hwilket mål jag beklagar mig måste berätta om detta folket hwad som fordom sades om de Samaritaner, nämligen at de fruktade HERran och tjente likwäl afgudomen&amp;lt;ref&amp;gt;2. Reg. 17: 23.&amp;lt;/ref&amp;gt;. De äro döpte och bekänna sig til det Christeliga namnet, men bruka dock hemligen sina asgudiska konster och hedniska åtbörder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 2&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Om deße saker, nämligen Lapparnas truldom, widskepelser och afguda-tienster, har jag mycket hört och sedt både talas och skrifwas. At ock berättelserna om sådant äro undertiden nog skiljaktige, har jag äfwen i akt tagit, som kommit antingen af osanna rykten, eller ock, som mycket troligit är, af sedernas och manerens skiljaktighet i åtskilliga Lapmarker. För samma orsak har jag i dy mål ej dristat anföra något lånt antingen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; eller andra, som sådant beskrifwit, utan blott hwad jag med egna ögon sedt, eller af trowärdigt folk, besynnerligen &#039;&#039;testibus oculatis&#039;&#039; hört berättas, om det, som nyligast skedt i dylika mål: och det i Kaitom Församling, såsom et folk, som jag funnit med all rätt bära det namn de fått, nämligen at wara i Christendomen minst för sig komne bland alla Församlingar i Lapmarken, I hwilket afseende min Läsare ej får undra, om jag kommer at tala om sådant, som antingen hos andra ej finnes eller ifrån deras berättelser något afwiker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 3.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså förnämligast deras Afguderi beträffar, så har jag märkt at de bära sig mycket likt åt med andra hedniska Nationer i det målet, at ehuru de ärkänna en Öfwer-HErre och Gud öfwer alt, som de kalla &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Hwilket ord, utom den bemärkelse de nu som Christne hafwa deruppå, ej så egenteligen swarar emot Deus som fast mer emot &#039;&#039;Jupiter&#039;&#039; hos Latinerna.&amp;lt;/ref&amp;gt;, så hafwa de jämwäl en hop andra naturer, dem de dyrka och tilbedja, en del såsom onda, hwilka kunna tilfoga dem ondt, endel som goda, hwilka kunna göra dem godt; finnande sig föranlåtne at med lika fog dyrka dem bägge, de förra at blidka och förmå til at ej tilfoga dem det onda, och hos de sednare at komma i en god åtanka, på det de af deras wälgörande ständigt måge wara delaktige.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 4.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Som hufwudet för deße goda naturer är &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; som sagt är, så har jag ock blifwit warse, at de werkeligen holla &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; för en hufwudman för de onda, Ty, emedan detta namnet &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; ej är något nytt ord, utansådant som de äfwen brukat, innan någon af dem fått smak af den Christna Läran, så hafwa ej eller alla Lappar ännu fått deruppå samma begrep. De som ega någon kundskap om Christendomen, hafwa derom samma tankar, som wi om den Onda andan. Men de öfrige hafwa i sjelfwa werket haft deruppå et sådant begrep, som de gamla hedniske Nationer om sit onda &#039;&#039;principio&#039;&#039;, som de mente wara lika ewigt med Gud. Detta sluter jag af de berättelser jag på sit ställe til en del nämt, nämligen &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; war i råd med Gud eller &#039;&#039;Jubme&#039;&#039;l då werlden skulle skapas, och at jemwäl han war orsaken at intet alt blef så godt, som &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; wille hafwat. Och at han jemwäl täflar med Gud om Allmagten, har man af andra deras berättelser förnummit. En wiß Lapp har, utom annat, wetat tala om en tid, da &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; gjorde sig kädjor af järn, hwarmed han bandt &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;, samt kastade öfwer honom et stort berg, då &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; låg under berget, utan at slippa derifrån. Sedan bandt &#039;&#039;Jubmel Perkel&#039;&#039; och kastade et berg öfwer honom. Men den Onda slet sig lös, så at stenar och dam foro himmels högt, o. s. w. Om uti alt detta afbildas någon strid emellan deras förmenta Stamfader &#039;&#039;Jumi&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jumo&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Se Scheff. Lappon. pag. 43.&amp;lt;/ref&amp;gt; och någon deras fiendsman, Birkal, etc. kunde någon gißa, men emedan ingen Christen kan hysa så nedriga tankar om wår Allswoldige och härlige Gud, ej eller så höga om den orena Andan, så skönjes nogsamt, at både &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; och &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; hos de fordna Lappar och jemwäl ännu hos de klentrogne kunna räknas för deras Afgudar. Det skönjes ock tillika, at de ej warit frie ifrån &#039;&#039;Anthropomorphismo&#039;&#039;. Och emedan de hafwa tilägnat den Onda jämte Gud en så stor magt, så undrar man ej, om de, som andre Hedningar, sökt på hwarjehanda sätt at blidka denna Onda andan, på det han ej måtte tilskynda dem så mycket ondt, som han eljest wore i stånd at tilfoga dem. Det är altså nödigt för Lärarena i Lapmarken, det de beflita sig om at redigt &#039;&#039;evolvera notiones Dei &amp;amp; Diaboli&#039;&#039; efter wår Christeliga &#039;&#039;Religion&#039;&#039;, på det det arma folket under deße namnen ej måge blifwa bedragne och förwillade.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 5.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Jag har tilförene förmält huruledes Lapparna på den ort jag wistats hollit före, at Gud omedelbarligen låter höra sig, då åskan bulrar. Men jag har ock märkt at en del holla den, som förrättar sjelfwa actum, eller bulret för et lefwande ting och en särskild natur, &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; kallar det &#039;&#039;Thor&#039;&#039; eller &#039;&#039;Tiermes&#039;&#039;, som Lapparna eljest kalla &#039;&#039;Aijeke (Aja, Atja)&#039;&#039;, som det ock hos oß blifwit kalladt både Thor och Storfader. Hos mina Lappar har jag märkt, at de holla det för et särskildt wäsende ifrån Gud, och jemwäl sådant, som är både godt och ondt, emedan denna naturen, efter deras berättelse, blifwit af &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; stjälandes skapad i en stenklippa, utan at Jubmel skulle få weta derutaf; men sedan &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; eller Gud fick det samma weta, gick han dit, samt hämtade ut och födde op honom, Och emedan denna Thorgubbe är således den Ondas barn, men Guds fosterson (efter deras eget ordasätt), så är han både god och ond; warandes hans förnämsta och egenteliga göremål at döda och förgöra alla Troll och spökerien, som ock deras &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, hwarom framdeles skal talas, ofta af åskan blifwa rörde, hwilket han, efter deras mening, gör med sin boga, Regnbogen, som de kalla &#039;&#039;Ajanjokßa&#039;&#039;, eller Storfadrens boga. Och emedan han dermed gör människorna godt, at han utrotar deße Trollskaper, hwilket de finna sig pliktige at erkänna, hälst han ock i annor händelse, besynnerligen då han rörer deras helgedomar, kan göra dem skada, så bör han jemwäl räknas ibland deras fordna Afgudar. Men eliest har jag åter af andra Lappar fått inhämta om samma person följande händelse; at då en flicka hade i skogen satt sig wid et trä, kom den Onda och bad henne lägga torr Tjäruwed i sin Mudd, den hon hade under hufwudet: men när han denna weden itändt och hon blef warse at denne hade horn, wardt hon förskräkt och skulle fly, men slapp ej undan hans wåldsamhet, hwaraf hon blef hafwande och födde en son, som ouphörligen gret och wiste sig orolig. Gud kom och tog barnet med sig op i skyn, samt frågade hwilkom det wille wara til hjelp, anten sin Far eller Mor? Barnet swarade sig wilja hjelpa Modren och förfölja Fadren med all sin slägt, det han ock nu gör, far i luften, klyfwer berg och slår eld i trän, då de göma sig under dem, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 6.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna ock trodt på någon, som de kallat &#039;&#039;Saracka&#039;&#039;, har den nitälskande Danska Läraren &#039;&#039;Thomas von Westen&#039;&#039; för detta berättat, och jemwäl den samma beskrifwit. Det är wist, at man i somliga Lapmarker brukat det ordet &#039;&#039;Saragads&#039;&#039; för et &#039;&#039;Nomen Appellativum&#039;&#039;, i stället för &#039;&#039;Creator&#039;&#039;. I Kaitom har man andra ord på skapare och skapa, nämlipen &#039;&#039;Seunedie&#039;&#039; och &#039;&#039;Seunedet&#039;&#039; men Sarak är ej eller obekant, emedan det händt, at då man frågat dem hwilken som skapat werlden, har en del swarat Sarak. Jag har om denna person af Lapparnas mun ej kunnat få något redigt begrep. Men efter berättelserna af andra har jag funnit dem holla honom nästan som en &#039;&#039;naturam naturantem&#039;&#039;, dock särskild ifrån Gud, som werkar wid människors och andra kreaturs födelser, deras trefnad och bibehollelse, etc. och lärer altså äfwen kunna räknas ibland deras gamla Afgudar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 7.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Utom deße förenämde Gudar, som jag ej märkt dem hafwa under några bilder eller beläten tilbedit, har jag ock tid efter annan i akt tagit, at de hafwa jemwäl en hop andra &#039;&#039;genios&#039;&#039;, halfgudar eller något dylikt: wetandes jag ej huru stor ära de göra dem, eller under hwad wärde och &#039;&#039;Character&#039;&#039; de blifwa af dem holdne. Det wet jag, at en del föreställa sig sådana, som äro regerande dels i luften, dels på jorden, dels under jorden, dem de finna sig pliktige at på wist sätt hedra och wörda. Ibland hwilka jag ock kan räkna dem, som de mena ej allenast wara regerande wid hwart och et stånd och lefnadssätt, utan jemwäl wid alla tider och månader i året, o. s. w. En af detta sista slaget har jag märkt dem hafwa på &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad, som de kalla &#039;&#039;Kuowa manno:&#039;&#039; äfwen för Julhögtiden, som de kalla &#039;&#039;Jaluoherra&#039;&#039; (Julherren), samt Julaftonen, som de kalla &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; eller &#039;&#039;Druetta&#039;&#039; (Drott). Hwad &#039;&#039;Jauloherra&#039;&#039; är för en person kan jag ej wist säja, så framt de ej af en Hednisk &#039;&#039;κακοζ ηλια&#039;&#039; derunder förstå wår Frälsare. Men &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; torde wara någon af deras eller wåra fordna Drottar, som gjort dem något godt, eller ock snarare ondt, emedan man af det, som framdeles skal berättas, nogsamt ser, at han hos dem blir dyrkad, som en annan &#039;&#039;averruncus&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 8.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At de ock jämte deße hafwa werkeligen, som andra Hedningar, tilbedit Afgudabeläten, är beklagligen rönt. Ty at någon nation skulle denna tiden tibedia stockar och stenar, har iag näpligen welat tro, innan jag i denna Lule-Lapmark tid efter annan fått med egna ögon se sådana styggelser. I Jockmocks Prestegård förwaras trenne sådana beläten, tilhugne med yxa af rötter under liknelse af människor, hwilka om år 1738 blifwit tagne af en Kaitom Lapp, som inför Häradsrätten sedermera bekände, huru han med bugande och tilbedjande fallit dem til fota. Den ena kallade han &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039; och war den största. Om de andra, som woro smärre, &#039;&#039;repræsenterade&#039;&#039; hans hustru, barn eller drängar, är mig obekant. Jag har jemwäl sedermera tid efter annan flerestädes under mina resor blifwit warse sådana beläten wid deras offerlafwar, om hwilka framdeles skal talas, warandes ei annat, än rötter merendels af Björk, dem de wändt op och med yxa tiltälgt som et hufwud, utwisandes sjelfwa stommen eller stubben det öfriga af en kropp med fötterna, Deße stå antingen ständigt på sina wißa ställen, och blifwa dock årligen med offer besökte, då Lappen kommer at ligga dem så när, eller upsättas de hwart år höstetiden merendels på de rum, der de slakta sina Brun-Renar: eller äro de ock på stora berg och högder upreste, der de af en större myckenhet Lappar blifwa besökte och hedrade. Hwaraf skönjes, at af deße Afgudar måste gifwas åtskilligt slag, blifwandes en del ansedde för Landsgudar, dem wißa Lappar wid något tilfälle åt sig sjelfwa i synnerhet uprest: hafwandes jag ock förnummit, at de undertiden göra woldswerkan på hwars andras Helgedomar, hwaraf jag såg prof om wåren 1742, då en häftig fiendskap upkom emellan twänne Lappar, emedan den ena hade huggit sönder hornen och benen, som den andra hade åt sina gudar på en lafwa wid sit kojeställe uprest. Om alla förenämde Trägudar heta Storjunkare, kan jag ej försäkra; men at jag ofta under mina resor sedt dem på åtskilligt sätt gjorde, kan jag ej neka. At ock Lapparna sjelfwa kalla dem så wäl som sina Stengudar undertiden Passe&amp;lt;ref&amp;gt;Detta ordet &#039;&#039;Passe, Basse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Bisse&#039;&#039; brukas nu af Lärarena i somliga Lapmarker i stället för &#039;&#039;Sanctus&#039;&#039;. Men i sjelfwa werket hafwa Lapparna förståt dermed sina Afgudiska helgedomar. Om det är i någon slägtskap med de gamla Swenskars &#039;&#039;Buse, Bjesse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Basse&#039;&#039; (Se &#039;&#039;Rudb. Atlant. Tom. pag. 448&#039;&#039;), hwarmed de förståt den Onda sjelf, lemnas til andras bedöme.&amp;lt;/ref&amp;gt;, har jag jemwäl tagit i akt. Det är ock märkeligt, at de Trägudar jag sedt, hafwa mäst öfwer alt warit korßade, samt med blod öfwerstrukne. I Kimi Lapmark och Trinnäs berättar man, Lapparna hafwa på Fjällen dyrkat en Afgudinna uti en Trästubbe eller eljest uti et Träbeläte, som de kallat &#039;&#039;Wiros-Acka&#039;&#039;. Denna hafwa de likasom Latinerne Dianam hollit för et Skogsrå, samt henne offrat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 9.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
På den orten i Lule Lapmark, hwarest jag warit wistande, äro i synnerhet deras Stengudar mycket gängse och allmänne. Om ock deße &#039;&#039;repræsentera&#039;&#039; Storjunkaren eller någon annan, är mig jemwäl okunnigt. Men jag har ej hört dem af Lapparna annorlunda kallas, än Passe, nämligen sjelfwa ställen; men Stenarna kalla de &#039;&#039;Säite&#039;&#039;. På dem har jag just icke tagit i akt någon särdeles skapnad efter någon människa eller djur, utan de hafwa warit sådana, som naturen tyckes sjelf hafwa gjort dem; men hafwa dock merendels en sälsynt skapnad, som &#039;&#039;petrisicater&#039;&#039;, krusiga och knottriga. En del Lappar äro aldeles i den tron, at deße stenar hafwa lif och kunna gå: warandes ock undertiden flere på et ställe upreste. Gemenligen finnas de ligga wid bergsändar, wid uddar af Träsk, på Holmar, wid Forßar, eller andra helgade orter: wetandes ingen, hwilken som lagt dit dem, eller när de kommit dit: utan man har welat inbilla mig, at deße ställen blifwit dem inrymde redan i första Skapelsen, o. s. w. En stor myckenhet af sådana finnes i en del Lapmarker, ändock man har swårt före at få se dem, emedan ej gärna någon Lapp åtager sig at följa någon dit, af fruktan dem torde wederfaras något ondt: som de hafwa at beropa sig på mångfaldiga exempel, huru de blifwit angripne til lif och helsa, som deße ställen welat ohelga eller förstöra. Jag wet ock en wiß Nybyggare, som igenom det han dristade angripa och förderfwa en hop sådana stenar, berättat sig mistat sin helsa och krafter, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 10.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Deße Stenars magt plägar man wärdera efter myckenheten och antalet af dem som dyrka dem och offra wid dem, Om så händer at man öfwergifwer offra på dem, så mista de ock sin magt, kunnande sedan göra enom hwarken godt eller ondt. Och sådana magtlösa samt af sig komna gudar, har man ej swårt före at få se, emedan ingen fruktar widare för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwaruti deras magt egenteligen består, kan jag ej säja. Men at Lapparna förmoda sig både godt och ondt utaf dem, sluter jag af deras berättelser derom. En trowärdig Nybyggare, som såg huru en wiß Lapp offrade hufwudet, föttren och wingarna af en Tjäder på en bekant sten wid &#039;&#039;Sagga guoika&#039;&#039; ej långt från Gelliware, frågade honom, til hwad ända han sådant gjorde? Då Lappen skal hafwa swarat, det skulle utaf alt detta wäxa andra och nya foglar igen, dem han skulle få skjuta. Och emedan de göra löften åt deße stenar, då antingen folk eller kreatur sjukna, sluter jag at de tro dem om til at hafwa helsa och sjukdom, lif och död i sit wold. Men at de ock förmoda sig ondt utaf dem, sluter jag af en wiß Laps egen berättelse, som tilstått, at då han för några år sedan kom oförwarandes wid sin flyttning at gå för när intil en sådan &#039;&#039;Säite&#039;&#039; wid &#039;&#039;Käppowoma&#039;&#039; (et Nybygge til 3 mil norr om Gelliware), och trädde öfwer udden der stenen låg, så nära intil honom, at han kom på sjelfwa sjäten eller wägen, som stenen (&#039;&#039;si diis placet&#039;&#039;) hade längst efter landet öfwer til en udde midt emot, lofwade han, wid det han blef sådant warse, offer af Ox-Renar, Wajor, Får, Getter, etc. Men kunde likwäl dermed icke blidka honom, emedan Wargar kommo samma natt ihop med hans Renar och gjorde honom en ansenlig skada.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 11.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Wid en Sten ej långt söder ifrån Gelliware, som för detta warit Nederby-Lappars &#039;&#039;Stuor amus Passe&#039;&#039; och alrastörsta helgedom, likasom stenen på &#039;&#039;Aran oiwe&#039;&#039; warit Kaitoms Lappars, ligger en stor Järnyxa, som ingen rost skal kunna bita uppå. Samma yxa har på det sättet kommit dit, at då en Lapp i äldre tider, wid namn &#039;&#039;Patto-podnie&#039;&#039;, kommit at drabba ihop med en &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jatton&#039;&#039; (förmodeligen Bergtroll) som han märkte hafwa tilhold med sin Dotter&amp;lt;ref&amp;gt;Om detta kom han således under wädret, at emedan Lappen hade sin koja bredo wid en Myra, öfwer hwilken hans Dotter dageligen gick, blef han warse, at hennes fötter aldrig blefwo wåta, och förstod således at &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; bar henne öfwer Myran.&amp;lt;/ref&amp;gt;; men kunde ej blifwa honom öfwermägtig, har han anropat denna stenen om hjelp. Men emedan Jätten gjorde det samma, kunde ingen dera få öfwerhanden; Ty, alt hwad Lappen lofwade ut, at gifwa åt sin hjelpare, det lofwade ock Jätten. Omsider lofwade Lappen sig wilja gifwa åt Stenen den yxa som Jätten hade i sin hand, och i det samma blef han honom öfwermägtig, så at Jätten måste sätta lifwet til. Ifrån den tiden har yxan blifwit beständigt wid samma sten. Wid offrandet brukar man den seden, at man hänger henne på öfwersta hornet, hwaruti denna Stenens Afgudatjenst är skiljaktig ifrån alla de andras, som jag framdeles wil omtala. Denna yxa blef om hösten 1745 af en Kaitom-Lapp borttagen, som skal hafwa lofwat i deß ställe lägga dit hornen och benen as en Ox-Ren, det han ock förmodeligen gjort. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 12.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad en del, jemwäl i de bättre för sig komne Församlingar, hafwa för tankar om en hop Änglar, som pläga uppenbara sig för dem, wet iag ej. Men at de hafwa mycket at tala om sina Änglasyner, hwarigenom de förmena sig wara bättre och heligare folk, än de Swenske, som ej se sådant, har mig af en wiß prestman blifwit berättadt. I hans Församling har en man sagt om sig sjelf, at han en gång sedt twänne Änglar, som wiste honom en wacker grön äng, samt wid ändan en skön byggning. Och när han af deße twå blef anmodad at följa dem dit, men af en annan derifrån warnad, gåfwo de honom hwardera en kindpust, så at halfwa hufwudet swulnade och han hade en tid deraf stor wärk. Denna gången kom han på den tro, at det måste hafwa warit onda englar, i det han utlät sig i deße ord: »Nu kan jag se, at de icke äro gode.« Utan twifwel hade han ock tilförene sedt sådana; Men emedan de ej förr lärt honom känna sig, så trodde han det de woro goda och helige englar. Flera dylika rykten och berättelser hafwa tid efter annan kommit för mig. Och blifwa sådana uppenbarelser af dem, som hafwa någon liten kundskap om Christendomen och Änglarnas natur, holdne för Ängla uppenbarelser, men af de andra, som näpligen hört talas om Änglar, för Gudar antingen Storjunkare eller andra, som de mena undertiden uppenbara sig för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 13.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Om några Lappar holla, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 98.&amp;lt;/ref&amp;gt;, Solen i någon Gudomelig wördning, har jag wäl denna tiden ej kunnat förmärka, dock har jag träffat Lappar, som berättat sådant fordna tider hafwa warit brukeligit. Ej eller har jag funnit at de, efter &#039;&#039;Damiani à Goës&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;De &#039;&#039;Lappiæ situ &amp;amp; ejus regionis incolis&#039;&#039;, apud J. Boem. Auban. de &#039;&#039;moribus Gentium&#039;&#039; P. M. 499.&amp;lt;/ref&amp;gt; holla elden för deras Gud. At de ock, besynnerligen Jämtelands-Lappar, skulle dyrkat någon under den bekanta &#039;&#039;Herculis&#039;&#039; namn (Herkel-gud), har jag tilförene låtit mig inbilla: som jag jemwäl minnes mig hafwa sedt et &#039;&#039;Academiskt&#039;&#039; arbete de &#039;&#039;Hercule&#039;&#039; utgifwit i &#039;&#039;Upsala&#039;&#039; i förra &#039;&#039;Seculo&#039;&#039;, hwars &#039;&#039;Auctor&#039;&#039; berättar sig hafwa hört af Lapparnas mun en &#039;&#039;susurrum&#039;&#039; (så kallade man den tiden det Lapska språket) af något dylikt ord. Men det torde kan ske wara kommit af något mißhörande, at då Lappen sagt &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, kunde det uti dens öra, som warit om språket okunnig, lätteligen blifwit &#039;&#039;Herkel&#039;&#039;. Åtminstone wet man ej i de norra Lapmarker, så mycket mig bekant är, af någon sådan Gud. Om &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; har jag tilförene något utlåtit mig. Men om Lapparna hafwa fått detta ordet af de gamla Hedniska folkslag, som dyrkade &#039;&#039;Herculem&#039;&#039;, och sedan ändrat det samma uti &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, emedan sådana ombytelser äro just ej hos dem owanlige, dertil dristar jag hwarken neka eller jaka.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 14.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Huru och på hwad sätt hwar och en Isynnerhet af deße främmande Gudar blifwa hos Lapparna tjente och dyrkade, kan jag ej til alla delar säja. Man lärer ock näpligen wara i stånd at utnämna några wißa reglor derwid, emedan jag är af den tankan, at sjelfwa ordningen och sättet at tjena dem lärer ej hafwa bättre sammanhang, än grunden, på hwilken deras Gudars wäsende och antal sig stöder. Icke des mindre wil jag blott upräkna de sätt och maner jag blifwit warse, samt hwad öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; derwid kunnat blifwa mer bekante.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Huru de dyrka de Gudar och Naturer, til hwilka de ej hafwa några bilder, är mig okunnigt: undantagandes hwad jag om den förr omtalte &#039;&#039;Kuowa-manno&#039;&#039;, samt &#039;&#039;Jaulo-herra&#039;&#039; och &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; kunnat få höra af Lapparne sjelfwa förtäljas. Nämligen, hwad den första angår, berättade en gammal Hustru, det hennes Föräldrar plägade en wiß tid i &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad binda hö och gräs, sådant som de hafwa i sina skor och wantar, wid hornen på deras Renar: då man sedan med ringar och annat skrammel, samt bultande på ackijorna, bad &#039;&#039;Kuowo-manno&#039;&#039; äta. Hwaraf tillika skönjes, at de höllo denna Naturen ej allenast för et lefwande kreatur, utan ock sådant, som kunde lefwa af hö, samt behöfde genom allehanda buller och gny påkallas, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 15.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At man åt den så kallade Jul-herren plägar offra små skep eller båtar, besynnerligen under något gjordt löfte, derpå har jag sedt flera prof. Deße båtar om tre qwarters eller högst en alns längd hafwa warit tilhuggne med yxa af Furuträ med master uti, samt här och der korßade och med Renblod öfwerstrukne. Sådana båtar göra de gemenligen färdige til den tiden de slakta sina offer-Renar til Jul, emedan de skola under slaktandet med blod bestrykas. De jag sedt hafwa warit högt upsatte uti stora Granar, dock ej hängande, utan liggande på några af samma Granar ihopwekne qwistar, warandes äfwen sjelfwa Granarne korsade här och der, samt et godt stycke op med blod öfwerstrukne. Deße båtar finner man ej annorstädes, än omkring de ställen, hwarest de Jultiden haft sina kojor och tilhold. Til hwilkens ära de omtalte offer-Renar slaktas är owist: men at wid deras Julkojor (eller nu mera, et godt stycke derifrån), altid finnes offerlafwar, sådana som jag framdeles wil omtala, har jag flera resor märkt: liggande på bemälte lafwar ej allenast hornen af de slaktade Renarna, utan ock alla ben af det kött, som de då äta, och som är af samma Renar tagit.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 16.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Åt &#039;&#039;Ruotta pläga&#039;&#039; de äfwen samma tid hänga Näfwer-ryfwor eller små trattar af Näfwer gjorde, op i höga trän, hwilka trän äro mäst på twänne kanter tälgde och korßade, uti deße ryfwor lägga de et stycke af all den mat, som de äta om Julafton och Julmorgon, hwilket ej är Kött, utan gemenligen Ost och Mjölk, eller ock Fisk. Hafwa de Mjöl, få göra de en kaka om en riksdalers storlek, men en god tum tjock, den de fylla med litet Mjölk och Ost, samt steka på glöden. Samma kaka lägga de uti en af de omtalte kärillen, i hwilkens brädd twenne träspjelkar äro stukne om en half alns längd, gjorde som spador. Detta blir ophängdt bredowid kojan, hwarest det ock warder sittandes; hwilket tillika med de öfriga ryfwor, i hwilka deras öfwerlefwor blifwa förwarade, äro &#039;&#039;destinerade&#039;&#039; åt den förr omtale &#039;&#039;Ruott&#039;&#039;a, på det han, efter deras föregifwande, ej må skada deras qwinfolk på et wist sätt (&#039;&#039;ne ventrem illarum terebret seu perforet&#039;&#039;).  Schefferus talar om deße offer något annorlunda, hwilket man ock torde somligstädes brukat, men emedan en Lapp berättat mig derom, som i sin enfaldighet ej trodde at sådant skulle wara någon widskepelse, så har jag fölgt hans tal, och lemnat andras berättelser å sido.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 17.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Deras offerlafwar, som jag flera resor nämnt, göra dem den tjensten som altare, men åro gjorde af trä och stå på 3 eller 4 stolpar, ifrån 2 til 4 alnar högt ifrån jorden. Då de offra något på dem, lägga de ofwan på och omkring dem Gran- och Björkris, samt qwista trän nedantil på alla sidor der omkring. Deße hafwa de antingen wid wißa tilfällen bak för deras kojor: eller äro de upbygde på andra ställen, hwarest de hafwa sina Trägudar, hafwandes oprest Träguden antingen ofwanuppå, eller, som allmännare är, bredo wid lafwen, likasom stödde han sig mot honom. På deße lägga de Renshorn eller det öfriga som jag kommer at omtala, men på de lafwar, som stå wid Stengudarna, hafwa de mäst de offer, som wildiuren eljest kunde draga bort.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De förnämligaste offren, som de på eller bredowid deße lafwar lägga och tilägna sina Gudar, äro gemenligen hornen och benen af sina Renar, hälst de Brun-Renar, som han slaktar Mathsmäßotiden om hösten. Deße offra de både på Sten- och Trägudar. Utan twifwel lara de hafwa någon wiß skildnad, då de skola offra åt åtskilliga Gudar, som mig är obekant, men så mycket jag kunnat inhämta, tjena de sina Stengudar, då de äro dem så nära: men eljest de af trä, dem de antingen göra nya, eller ock besöka de dem på de ställen hwarest de förrut oprest dem. De, som hafwa Trumma, säjas rådfråga sig med henne wid många tilfällen då de, samt hwad de på åtskilliga Gudar skola offra o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 18.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom de offer, til hwilka Lapparna årligen finna sig förpliktade, har jag funnit, at de offer, som han gör för nöds skull och under något löfte, falla honom undertiden något kostsammare. Ty, om folk eller deras kreatur blifwa sjuke och wantrifwas, eller ock om eljest något widrigt möter dem, få göra de löfte åt en wiß Gud (den de antingen sjelfwa hafwa bästa förtroende til, eller den deras Trumma pekar uppå), eller ock åt flere tillika at offra det eller det, om de winna sin önskan och undwika det onda. Det som de i ringare mål, til exempel om en ren sjuknar eller wantriswes, lofwa, plägar ej gerna sträcka sig längre, än til horn och ben af Renar. Til exempel, när en ren sjuknar, så gör Lappen löfte, at om han kommer sig före igen och lefwer, wil han en wiß tid slakta honom, samt ej hugga sönder eller låta förkomma något ben, utan altsammans förwara åt den Guden, som han gör löfte åt, och som han menar skal kunna hjelpa sig. Hwad Lappen sålunda lofwar, holler han troligen, och då han slaktar en sådan Ren, hugger han icke et ben sönder, utan delar honom led ifrån led, samt förwarar benen. Om en hund råkar draga bort något deraf, så måste han sätta sit lif til, och man offrar et af hans ben i stället. Man plägar ock undertiden så wäl wid deße som andra tilfällen smörja deße Gudar, dem de hafwa under några bilder opreste, med blodet och fetman af den Ren som slaktas, samt äfwen, som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; berättar, låta et stycke af hjertat och lungan följa med offren, dem de hänga i trän: jämwäl binda hwita och röda etc. trådar om hornen på den Ren, som slaktas för et märke åt hwilken Gud han blir förärd. Men om de, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse, med en hwit trå betekna Solen, en röd Storjunkaren, en swart åt de döda, kan wäl wara sant, ändock jag ej wist wet säja derom. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 19.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Men är det i något wigtigare ärende, som Lappen finner sig föranlåten at göra löfte, så kommer det ock undettiden an på andra kreatur, som Bockar, Getter, Får, samt Kattor och Hönstuppar, dem han köper och skaffar sig från Landsbygden, ehwad de må kosta, sedan han en gång lofwat dem. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwad Stengudarna, eller de så kallade &#039;&#039;Säite&#039;&#039; i synnerhet widkommer, så tyckas de af Lapparna blifwa holdne i långt större helighet, än de af trä. Man plägar omkring somliga stänga gärdesgårdar, ibland tämligen widt omkring. Om någon skiuter Ickornar, foglar eller andra diur innom samma gårdar, det är innom stenens rå, så måste han taga fötterna, hufwuden med wingarna och offra på stenen, men det öfriga beholler han sjelf. Man brukar på somliga ställen hwart år lyfta op stenarna och lägga fristkt Granris under och omkring dem, hwilket Lappen gör med blottadt hufwud och krypande på fyra fötter, äfwen som då han eljest går at offra: då han jämwäl af stenens tyngd eller lätthet kan sluta om han är ogunstig eller gunstig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Utom Renshornen och annat offer, som omtalt är, hwaraf på många ställen finnes en otrolig myckenhet, som Ättebackar samlade, ses ock undertiden omkring sådana ställen en ansenlig hop Näfwer-ryfwor fulla med matsaker och smorning. Ty, likasom Fjäll-Lappar och de som hafwa Renar offra gemenligen horn och ben, samt öfwerstryka sina Gudar med Renblod, så hafwa ock Fiskare-Lappar sina heliga stenar, Råd och wårdnader wid sina sjöar, dem de kalla &#039;&#039;Saiwo&#039;&#039;, hwilka Gudar de, utom andra föräringar, som oftast smörja med fiskflott: hwaraf, efter deras tro, skal förorsakas, at uti bemälte sjöar merendels är fetare fiskslag, än uti andra. Ju tididigare de smörja sina stenar, ju mera och fetare fisk förmena de sig få. Ehuru Fiskare-Lappar kunna således hafwa sina egna särskildt stenar ifrån de andras, så finner man dock sällan någon sten eller &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, som ej af bägge blir tjent, så framt de annars ligga så til at bägge nå dem. De Lappar, som hafwa Renar och fiska tillika, göra ock bägge delar, nämligen offra horn och ben, samt tillika smörja och rykta dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 20.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Hwad angår de öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; och maner förr, under och efter sjelfwa ofrandet, så är wäl sådant til en del skiljaktigt hos Fjäll- och Fiskare-Lappar, men kommer dock merendels på et ut. Bägge gå de til och ifrån ofrandet icke genom den rätta kojedören, utan genom en helig dör, som är en liten öpning bak på kojan, genom hwilken ock Fjäll-Lappen bär mäst altid in sit kött, åtminstone af sina offer-Renar, och Fiskare-Lappen sin fisk, besynnerligen då han fiskar uti de helige sjöarna. Genom samma dör får aldrig något qwinfolk gå, som ej eller öfwer hans fjät, då han går at offra eller fiska, Fiskare-Lappen får aldrig hafwa något qwinfolk med sig til hjelp, utan måste förse sig med folk annorstades ifrån, då han wil draga not i samma sjöar, om han ej har sjelf tilräckelig manshjelp: som ock aldrig något qwinfolk får på långt holl komma in til de ställen, hwarest deße helgade stenar äro upreste, ej eller fara omkring dem, så at om de wid sin flyttning ifrån Fjällen gått på höger om dem, så måste de wid deras flyttning tilbaka gå på samma sida, fast det woro tio mil til krok, emedan det eljest skal komma an ej allenast på helsan utan ock lifwet. Så tilstädja de ej eller en del andra saker komma at föras omkring deße orter: hwaraf jag år 1733 såg ögonskenligit prof, då en wiß Lapp wägrade mig en takhud til låns på min &#039;&#039;pagage&#039;&#039;-ackia, föregifwande at hon, efter den kosa jag föresatt mig, skulle komma at färdas omkring et passe, hwaraf han sig en stor olycka förmodade. Lade ock til, at der hon warit ny, hade det ej haft stort på sig, men emedan han henne länge brukat, wore det fara wid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 21.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Då Fjäll-Lappen går bort at offra, så måste hans hundar sättas i band. Slipper någon hund lös och kommer at gå öfwer hans fjät, så skola odjuren straxt komma ihop med hans Renare och om inga odjur äro å färde, skola hans hundar i deras ställe bita, sarga och döda boskapen, Fiskare-Lappen sätter ock sammaledes sina hundar i band, då han går at offra eller fiska i de helgade sjöarna. Då deße draga not i samma sjöar, få de aldrig nämna GUD. Den fisk de få måste de antingen wid samma sjö rensa och göra op, eller, om de bära honom hem oopgjord, låta honom komma in genom bakdören. Benen gifwa de icke sina hundar, innan de förrut lagt dem i kalt watn, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 22.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Det ömkeligaste är at se då Lappen (både Fjäll- och Fiskare-Lapp) går at offra. Ty, då han kommer så när, at han ser rummet hwarest Guden bor, så tager han af sig mößan samt begynner buga och bucka sig, och då han kommer närmare intil, börjar han krypa på fyra fötter intil des han kommer intil stenen, hwarest han lemnar sina offer. Om han brukar derwid något tal eller andra &#039;&#039;complementer&#039;&#039; är mig okunnigt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Et besynnerligit offer är det som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; nämner, och som jag äfwen tyckes hafwa funnit några spor til denna tiden, nämligen at man undertiden gör Afgudabeläten, dem man straxt efter offrandet tillika med offren gräfwer ned i jorden&amp;lt;ref&amp;gt;Hwar wid dock &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; (pag. 111) litet mißtagit sig; ty under det han &#039;&#039;verterade Spirri Nilses&#039;&#039; ord: den de sedan tillika med benen i jorden nedergrafwa, uti hwilka synes wara någon twetydighet, och owist, om particula den skal swara emot stenen eller Afguden, har &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; gifwit Latin derpå: &#039;&#039;postremo rangiferum una sum offibus defodiunt in terra; &#039;&#039; der likwäl &#039;&#039;Auctoris&#039;&#039; mening lärer förmodeligen wara: den de, nämligen Afguden, sedan tillika med benen etc.; åtminstone är det nu obrukeligt at Lappen offrar åt sina Gudar någon hel Ren.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har funnit allehanda beläten och bilder (äfwen under liknelse af Renar) jämte åtskillig slags offer i marken nedgräfde och öfwerhölgde. Jag har ock sedt dem gräfne blott under snön, samt hölgde med trän och ris, förmodeligen emedan de antingen för is eller sten ej sluppit ned med dem i sjelfwa marken. Det synes som skulle sådana offer wara &#039;&#039;déstinerade&#039;&#039; åt dem, som äro rådande under jorden, lika som de lägga på marken och hänga op i trän åt dem som äro på jorden och i luften regerande.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En omständighet mins jag mig än hafwa hört wid offrandet, nämligen at då Lappen går til och från offrandet, får han ej ens tala, då någon kunde möta eller eljest råka honom. Detta har jag ej sjelf sedt, men holler det så mycket troligare, som jag märkt huru en del Fiskare-Lappar, under det de äro på sina fisk-fängen, ei wilja tala; och om man kommer oförwarandes på dem, så fly de, som wildjur, undan, at de må slippa uplåta munnen. &amp;lt;ref&amp;gt;Det berättas, at i Lule-Lapmark har för 30 år sedan sig tildragit, at enär Pesten ibland Rendjuren begynt gå i swang, hwarigenom en stor myckenhet af dem bortdödt, hafwer en Lapman trägit och med all uptänkelig flit flera resor om dagen infunnit sig hos sin och grannarnes Afgud, som de hade i skogen, i mening at han skulle hjelpa honom. Men enär ingen bot derå fölgde, förelade denne Lapman sin Afgud en wiß tid med utlåtande, at om han wille blifwa ärad och dyrkad för en Gud, så skulle han åtminstone innom samma tid stilla sjukdomen; Men i annor händelse blifwa förbränd och aldeles utrotad såsom en bedragare. Den förelagde tiden gick til ända, och Rendjurs störtningen påstod lika fult. Lapmannen lät fördenskul sit gjorde slut gå i werkställighet medelst en stor stockelds görande ikring och ofwanpå Afguden, hwilken så mycket förr blef förderfwad, som hela Bylaget i många tider den samma med åtskillige feta saker smort, och således hade elden med honom en större kraft, än uti annor osmord sten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Just då detta påstod, blef Lapmannens förfarande hos Byamännen bekant, hwilka derföre mangrant sig på platsen instälte, och i fult upsåt wille dräpa uphofsmannen, samt honom, såsom försoning hos Gudarna, låta förbränna. Men han gaf deremot tilkänna, huru ofta och trägit, som han denne Guden på sina knän och med bart hufwud troligen tilbedit och om hjelp anmodat, samt ändteligen honom en wiß dag förelagt, at stilla fänads störtningen med tilsäjelse och hot, som förmält är. Och emedan han ingen hjelp åstad komma kunnat, ty har han honom med allan rätt såsom en bedragare förbrändt, jämte förmodan: at om han warit den rätta Guden, som gjort himmel och jord med alt hwad deruti finnes, så hade han wäl kunnat borttaga sjukdomen och altid friat sig för elds förtäring, hwarmed the uti ondska församlade Lapmän blefwo stillade, samt låto sig åtnöja med hwad fom skedt war.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 23.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna, utom deras Afguderi, hafwa jämwäl namn före at wara starke i hwarjehanda Truldoms konster, är en sak, som är så allmänt bekant, at nästan ingen, som hört detta folket nämnas, ju hollit Lapp och Trollkarl för &#039;&#039;Synonyma&#039;&#039;, eller et och samma ord. At ju mycken widskepelse fins hos detta folket kan jag ei neka; men tror dock at ryktet gjort deras konst til många delar större, än hon är. At all widskepelse fordomdags kommit ifrån Norden, har warit en gammal sägn, hwilket &#039;&#039;Herodotus&#039;&#039; skal hafwa gifwit de gamla Skribenter anledning at tro, som sagt at &#039;&#039;Skytherna&#039;&#039;, från hwilka en hop helgedomar sig utspridt kring hela werlden, hafwa fått de samma ifrån &#039;&#039;Hyperboreis&#039;&#039; etc. &amp;lt;ref&amp;gt;Conf. Plin. Hist. Nar. L. IV. c. 12.&amp;lt;/ref&amp;gt; At förtiga hwad en del Utlänningar weta förtalja om oß i Swerige, så är det bekant, at få af den gemena hopen i de södre &#039;&#039;Provincier&#039;&#039; äro, som ju tro, at man i Norrland är i alla Truldoms konster mycket öfwad. I deße länder, hwarest sådana konster äro mindre bekante än nästan på någon annan ort, har man samma tanka om Lapparna. Då jag kom til Ume-Lapmark hördes ej af sådant, utan man hölt före, at man i Lule-Lapmark sådant brukade. Deße sköto åter skulden på Finnarna, o, s. w. Dock hwad jag hos deße af något wärde i dy mål hört och funnit, skal kort blifwa berättadt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 24.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Uti Gelliware Församling, hwarest man kan räkna af Lappar til hundrade matlag, dem jag allesamman wäl känner, har jag ej öfwer par personer fått namn uppå, som blifwit holdne för sådana at de kunnat i detta målet något göra, Jag talar ej om dem, som brukat allehanda skrock och widskepelser, emedan sådant sker snart allmänt, utan blott om dem, som ibland Lapparna blifwit holdne för Trollkarlar, och som kunnat genom Truldom göra sin nästa något godt eller ondt. I hwad mål de kunnat göra godt har jag förr til en del nämt, och består förnämligast deruti, at de förmenas med någon läsning och andra medel kunna hjelpa någon til helsan. De blifwa altså af dem, som äro i nöd, besökte, hwilka tilstå, at deras hjelpmedel ibland hulpit, och ibland ej. Äfwen holla de det för en god Truldom, at de kunna göra igen hwad stulit är. Men ibland de många stölder, som skedt sedan jag kommit dit, har jag ej ännu hört någon enda på det sättet hafwa fått igen sit, ej eller kan någon påminna sig sådant hafwa skedt, Så hafwa de ock wißa läsningar emot Spökerien (&#039;&#039;æpparlockus&#039;&#039;), hwilka dock jämwäl brukas af dem, som ej äro Trollkarlar; men deße måste de hafwa lärdt af sina grannar, emedan man uti sådana läsningar undertiden fått höra klara Skriftenes språk ur Davids Psalmer och andra böcker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 25.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad den Truldomen beträffar, med hwilken man plägar tilfoga någon ondt, som är at sända skott på honom och hans kreatur, med mera sådant, så har jag ej hört någon berättelse, som jag kan säja om sådant kunna aldeles öfwertyga mig. At de undertiden hotas at göra hwarandra ondt, som dock är en ilslughet hos dem, deraf kan man ingen ting sluta, så länge man ej rönt at deras hot haft någon werkan. At man undertiden hört dem joicka och siunga några onda önskningar, som jag märkt ej wara olika &#039;&#039;Busræ&#039;&#039; önskningar i &#039;&#039;Herröds&#039;&#039; och &#039;&#039;Bosa Saga&#039;&#039;. Det kan ej eller göra något til saken: emedan man har exempel på dem, som hotat förtrolla den andra, och jämwäl med de wanliga Truldoms &#039;&#039;Formulairen&#039;&#039; önskat ondt öfwer honom, hans hus och egendom; dock dermed ej det ringaste uträttat. Den enda berättelse, som warit uti förenämde Församling af någon trowärdighet, skal hafwa til-dragit sig 1741 om hösten, at då en wiß Lapp-hustru, som begärat af deß Far sin afledne Moders kläder, men fick icke, hotades göra honom skada, blefwo dagen derpå några och 30 Renar för honom förskingrade. Detta är alt hwad jag hört i dylika mål ibland det folk, som hafwa namn före at wara de alrawildaste. Sådana Trollpackor förmenas hos Lapparna hafwa lärdt konsten af de Swenske, emedan de til en del mäst warit någon tid wistandes på landet. Warandes ock beklageligit, at man wet Nybygare, som blifwit hitsände ifrån Wermeland och andra södre orter, hafwa gjort sådana konster, som satt alla Lapmarkens Inbyggare i förundran.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 26.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Jag nekar ej, at Truldom kan brukas så wäl ibland Lapparna som andra folkslag, och mäst hos dem, som minst weta; emedan jag wäl wet hwad den onda Anden uti och genom otrones barn kan uträtta, och dristar för ingen del at draga de exempel och berättelser i twifwelsmål, som af så lärde, förnuftige och hederlige Män blifwit rönte&amp;lt;ref&amp;gt;Hwaribland jag ock kan räkna hwad en wiß prestman i en annan Lapmark för mig berättat, om hvilkens trovärdighet jag ei må twifla, nämligen at de genom Truldom pläga skada och döda hwars andras Renar, samt at de undertiden upmana hwarandra dertil, då den, som är swagare i konsten, ei får taga sådant illa op, om han blir wunnen, utan plägar hälre utlåta sig i dylika ord: »Nu min Bror, aldrig tänkte jag du hade warit så stark i konsten,« etc.&amp;lt;/ref&amp;gt; som hos Schefferum och andra berättes. Men jag har den tron, at den Högste ej någonsin tilstadt eller tilstäder, at deße konster blifwa så allmänt brukade, som man föregifwit. Ty, det är för mig obegripeligit, huru någon nation kunde blifwa beståndandes, hos hwilken et så grufweligit Trolleri föröfwes, som man för detta berättat om Lapparna. Hos deße har jag wäl märkt så många trätor och twistigheter, som hos annat folk. Med Truldom höres ganska sällan at de skada hwarandra, men wäl antingen medelst lag och rätt, eller hugg och slag. Om samma konster blifwit nu i de fläste Lapmarker mindre öfwade än förr, sedan man märkt, at de största Trolkarlar warit gemenligen de största stackare, är mycket troligit. Men det är wist, at de äro ganska få, som lägga sig deruppå: och då de samme något besynnerligit uträtta, så är det ibland dem så sälsamt och underliga, som hos oß. Och emedan jag således har orsak at tro, det en stor del, som blifwit talt om Lapparnas Truldom, warit blott grundadt på gemene mans lösa rykten och berättelser, så holler jag det för &#039;&#039;injurieust&#039;&#039; emot sjelfwa nationen at tilwita dem en sådan last, för hwilken en och an-nan ibland dem kan wara häftad, och til hwilken de gemensamt draga en sådan leda, som någon af oß. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 27.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; skrifwer&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 144. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt; om Trollknutarna, genom hwilkas oplosande de sjöfarande kunna få så starkt wäder och wind de wilja: &#039;&#039;Hippotades, qui dat pro munere ventos, Curvet ut impulsos utilis aura sinus. (Ovid)&#039;&#039; eller om et stags djeflar, som Lappen förwarar i en pung, ur hwilken han dageligen utsläpper en, och kallas &#039;&#039;Gan&#039;&#039;, hwilken skadar folk och boskap samt sönderbråkar hällar; eller om &#039;&#039;Tyre&#039;&#039;; eller at de med sin Truldom kunna komma skeppen på hafwet i deras häftigaste lopp at twär stadna och blifwa för alt wäder orörlige, samt mycket annat, som af gemene man kringföres, sådant är denna tiden ohördt på de orter jag warit i Lapmarken wistande. &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039;, som om alla deße saker ej fant något &#039;&#039;hodiernos&#039;&#039; &#039;&#039;Scriptores&#039;&#039;, af hwilkas Skrifter och berättelser han sig eljest betjente, mente sådant härröra deraf, at deße ej warit wid sjösidan wistande, utan woro &#039;&#039;homines mediterranei&#039;&#039;. Men om sådana saker blifwit den tiden bedrefne af Lapparna i Norrige och Wästersjön, emedan Norrske Skribenter i synnerhet &#039;&#039;citeras&#039;&#039;, så hade det i Pite- och Torne-Lapmarker ej kunnat wara obekant.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 28.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
En annan sak är det med detta folkets nästan kring hela werlden bekanta Spåtrummor (&#039;&#039;Gobdas&#039;&#039;), dem jag wäl ei ännu fått se i Lapmarken, men måste dock tilstå, at de på somlige orter torde ej ännu aldeles wara komne ur bruk, eller förglömde, ändock man för de skarpa &#039;&#039;inquisitioner&#039;&#039;, som derwid blifwit gjorde, ej widare, än i löndom dermed omgår. De som sådant bruka, göra det i sådan tysthet, at näpligen deras eget folk få weta derutaf, emedan de weta det kommer på lifwet an, och at de af andra, som sådana ej bruka, lätteligen kunde blifwa angifne. Och detta är orsaken, hwarföre ei eller någon dristar sig at dem och de &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039;, man derwid brukat, redigt beskrifwa. Jag kan således ej med någon trygghet härom yttra mig widare, än hwad jag af allmänna rykten fått förnimma, nämligen, at de bruka dem för orakel, i det de, i anseende til de figurer deruppå äro målade, förmena sig kunna få weta hwad som tildrager sig på fjärran orter, om deras Björn- och djurjagter skola wäl lyckas, hwaraf wiße sjukdomar äro timade, och huru de kunna botas&amp;lt;ref&amp;gt;I detta målet wet jag exempel på en wiß Lapp i Nederbyn, som fastnade för en tid tilbaka i en swår sjukdom, och rådfrågade sig fördenskul med sin Trumma. Och emedan under &#039;&#039;operationen&#039;&#039; lotten föll på en af hans bästa Renar, lät han straxt slagta honom, i mening och hopp at få på det sättet sjelf lefwa. Men det liste ej, emedan han måste straxt derpå i egen person sjelf dö.&amp;lt;/ref&amp;gt; på hwad sätt och med hwilka offer de wißa tider kunna bäst behaga sina afgudar o. s. w. Ty emedan de hafwa i alla sådana händelser wißa och särskildta märken målade på Trumman, inbilla de sig få säker och tilförlitelig kundskap om alt, sedan deras ringknippa under wißa sånger och slag på Trumman medelst en hammare, som är gjord as Renshorn, på et wist märke eller figur stadnat. Detta skulle jag anse för et gyckelspel eller en blott widskepelse utan effect och werkan, om icke Lappens beswimande, som med så många säkra och ofelbara witnens besannande blifwit rönt, tyktes hafwa något besynnerligit med sig, efter man säger at han under sit slående och sjungande faller ned som wore han död på jorden, och wid upwaknandet wet berätta hwad på fjärran orter skedt och annat, som han begärt få weta. Men detta händer ej androm, än dem, som hafwa namn före at wara Trollkarlar och äro således med den Onda Anden i en närmare bekantskap och förbindelse. Ty, de andre, som bruka deße &#039;&#039;instrumenter&#039;&#039;, hafwa dem blott som medel at få weta något hemligit&amp;lt;ref&amp;gt; Det säjes at för 40 år sedan, skal det tildragit sig i Lule-Lapmark, under påstående upbörds stämning, at en Lapman om en aftonstund kommit til Lapfogden, och sig beklagat, huruledes en af des grannar, som han ock namngifwit, för honom bortstulit något Silfwer, men hade dock dertil intet laga bewis. Fogden lät fördenskul följande dagen sammankalla de Lapmän af bylaget som wore wid marknadsplatsen, och bestodo af 10 eller 12, samt anstälde ransakning på följanjande sätt:&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Fogden lät ställa et bord ut på marken, och Lapmännen rundt deromkring, förkunnande derpå, at han om den angifne stölden ransaka skulle, och satte &#039;&#039;Compassen&#039;&#039; midt på bordet, hwilken han kallade sin Spåtrumma, och gaf de närwarande tilkänna at sedan han trillat &#039;&#039;Compass&#039;&#039;skifwan ikring, skulle det derpå utsatte teknet, som bestod af en fogelfjäder, stadna gent emot Tjufwen. Så snart skifwan stannade, och teknet wiste, efter fogdens förut gjorde tilställning, midt på den angifne Lappen, begjärte han få sjelf å nyo trilla om skifwan, både andra och 3die gången; men bägge gångarne hade teknet ock en lika utvisning, hvilket icke allenast uträttade så mycket, at Tjufwen tilstod sin utöfwade stöld, utan ock infant sig natten derpå hos Fogden med begäran, at få köpa des Trumma, som han förmärkt wara långt starkare än hans. For Compassen böd han ock ansenlig betalning.&amp;lt;/ref&amp;gt;: hwilket förekommer mig som wåra Kast-böcker eller Lyckohjul, som wäl äro af förståndigt folk för ro skull gjorde, men ofta af de enfaldige til widskepelse brukas. Den som åstundar utförligare sammanhang häruppå, finner sådant hos &#039;&#039;Schefferum&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. Cap. IX.&amp;lt;/ref&amp;gt;, emedan jag, som ej ens fått se dem, dristar ej eller widare beskrifwa dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 29.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
I somlige Lapmarker har man wetat berätta om den konsten at göra det den andra måste löpa Warg, ändock sådant på de andra och mäste ställen är ohördt. För några år tilbaka berättade en Lapp uti en wiß Församling för sin Själesörjare, at då han skulle taga skinnet af en Warg, fann han under huden et Tenbälte samt pung och knifslidor. En annan berättade för många år, äfwen för Häradshöfdingen i orten, at en wiß man kommit och bedt honom om förlåtelse, at han året tilförene, såsom Warg, dräpte tre Renar för honom, det ock denne sig påminte. Jag wet, at en sådan sak holles ibland de lärde &#039;&#039;inter paradoxa&#039;&#039;. Jag har sådant ej sedt. Men är det sant, så lärer det wara den Ondas gäckeri, hwarmed han bjuder til at apa efter Skaparens underwerk på &#039;&#039;Nebucadnezar&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 30.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Af gammalt hafwa Lapparna brukat åtskillige widskepelser med sina döda. At de undertiden offrat några år Renar til deras åminnelse, blir äfwen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 317.&amp;lt;/ref&amp;gt; förmält, som berättar&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 117.&amp;lt;/ref&amp;gt; dem holla sina döde såsom &#039;&#039;Deos minores gentium&#039;&#039;, och således offra deße &#039;&#039;manibus&#039;&#039; såsom sina andra Gudar. De döda, eller deras manes, berättar han kallas hos Lapparna &#039;&#039;Sitte&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt; Hwilket lärer komma af en orätt version af de orden &#039;&#039;maite verro jabmike sitte&#039;&#039;. Ty da man gifwit deruppå et sådant Latin, &#039;&#039;quodnam sacrificium poscitis manes? &#039;&#039; så kunde det synas som woro sitte och &#039;&#039;manes&#039;&#039; swarande emot hwarandra. Hade &#039;&#039;Anonymus&#039;&#039; skrifwit: &#039;&#039;Quodnam sacrificium, manes, poicitis? &#039;&#039; så hade &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; förmodeligen ej misstagit sig, ehuru det dock eljest synes antingen wara mindre &#039;&#039;accurat verteradt&#039;&#039;, eller de Lapske orden orätt utförde.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har ej annat ord hört uppå de döda, än &#039;&#039;Jabmig&#039;&#039; eller &#039;&#039;æppar&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Undantagande &#039;&#039;rauke&#039;&#039; det de bruka likasom wi det ordet salig om de döda, Til exempel &#039;&#039;attjam rauke&#039;&#039;, min salige fader.&amp;lt;/ref&amp;gt;, (så kalla de barnen, som dödt utan döpelse), och Lapparna hafwa jemwäl tilståt det man undertiden en lång tid brukat offra åt dem. At de eljest haft sälsamma tankar om dem, har jag märkt dels derutaf, at när de swept dem, hafwa de sedt noga efter om swepningen wälbetäkt hela kroppen, föregifwande at själen, om kroppen ej wore wäl omswept, skulle slippa bort, dels emedan de på somliga ställen brukat lägga tobak, yxa, några torra stickor samt eldsaker, etc. uti Likkistan, I Åsele Lapmark blef man för en tid sedan warse sådana saker, då man wid Kyrkan af en händelse komat byta om Likkista. I Kaitom har det warit brukeligit, at när den dödas slägtingar eller goda wänner farit förbi de ställen, på hwilka de haft sina Lik obegrafna, hafwa de kastat åt dem et stycke tobak. För en gammal widskepelse kan det ock räknas, at de somligstädes pläga nedergrafwa med Liket de kläder, i hwilka någon blifwit död, samt merendels förtära den Renen wid grafölet, med hwilken den döde blifwit förd til grafwen, som ock sedermera des ben i jorden begrafwa.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hurudan tanka de eljest haft om sina döda har jag kunnat sluta af en wiß Laps utlåtelse öfwer en man som dödde i sin bästa ålder. Gud hade ej, sade han, så snart tagit en sådan man til sig, om han honom ej behöft och haft arbete, at sätta honom göra. Det är ock wist, at aldrig sättes den Ren för oket mera, som dragit en död til grafwa. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 31.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At de jemwäl på många ställen bruka allehanda skrock med djur- och fiskefången, utom de Afgudiske konster jag tilförene nämnt, har man tid efter annan försport. En trowärdig Bonde på Landsbygden berättade, at då han för en tid tilbaka hade en Lapp i sällskap då han wille skjuta en Björn, blef han, sedan de fått djuret, tillika med de andre följeslagare af samma Lapp warnad at ej smörja sina skor med denna Björnens ister, med föregifwande, at der han det gjorde, skulle en Björn taga lifwet af honom. Deße, som ej wille tro Lappen, gjorde twärt emot hans förmaning. Hwarpå hände, at samma Lapp året derefter, under det han gick wall, måste ej allenast för en Björn sätta lifwet til, utan ock blifwa af honom i grund opäten. Om detta är sant, hwilket dock samma Bonde betygade, måste det utan twifwel hafwa härkommit af någon djefwulsk förpliktelse, den han sig tilförene underkastat. Eljest kan jag ej dertil gifwa skäl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 32.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Iöfrigit är det wist, at detta folket, hälst wid Björnjagter, bruka många &#039;&#039;Ceremomer&#039;&#039;, om hwilka hwarest de tagit dem, antingen af sina grannar, eller sjelfwa updiktat dem, är owist. Man wil ej nämna om Spåtrumman, af hwilken de betjent sig at få weta om deras jagt skulle lyckas eller ej, emedan derom något tilförene är nämnt, utan de hafwa derwid wißa joikningar och sånger, dem de bruka dels då de dräpit Björnen och under det de föra honom hem, dels då de komma fram, samt äta op honom, etc. hwilka wisor äro af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; til en del beskrefna&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 233. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt;, ändock man tror, at deße wisor äro i Lapmarkerne något &#039;&#039;variable&#039;&#039;. Då de draga honom utur sit bo eller hide, pläga de piska honom med ris, och den som är baneman slår gemenligen en Mäßings nagla uti sin byßa, eller hänger han något sådant märke på sin hals, det han bär en lång tid antingen som et heders tekn at han giort en så berömlig gerning, eller af någon widskepelse, kan jag ej wist säja. Besynnerligit är det, at de uti sina wisor ibland annat aflägga sin tacksäjelse hos honom, at han låtit dem dräpa sig och ej gjort dem skada: samt at deras hustrur måste wid hemkomsten tugga Albark och spotta dem i ansigtet, sjunga segersånger, samt skynda sig ut genom den rätta dören, under det de komma sjelfwe in genom heligdören. Björnen koka de på somliga ställen op merendels på en gång, och byta sedan köttet; men hufwudet koka de helt och hollet, samt förwara wäl hufwudskålen och benen, som skola begrafwas, och om en hund drager bort något ben, så måste han sätta sit ben i stället, lika som förr är talt om offren. En del tilstädja ej sina hustrur och barn äta af köttet. Somlige tillåta sina hustrur at äta deraf, åtminstone wißa delar, men det skal ske genom en Mäßingsring, den de sätta för munnen. Somligstädes plägar man gräfwa ned ej allenast, som förr mäldt är, hufwudskålen och benen, utan jemwäl et par skidor, hyfwel, knif, et stycke Mäßing, etc. hwarmed han utan twifwel skal hjelpa sig fram i den andra werlden. Ömkeligit, at deße människor wilja änteligen tro det Björnen skal upstå och lefwa efter döden, när de likwäl äro sjelfwe nog twifwelaktige om deras egen upståndelse, ändock de undertiden säja sig tro, at de efter döden skola lefwa, eller, efter deras ordasätt, wandra i den andra werlden. Hwad öfrigit härwid wore at berätta, och som af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; på anförde ställe blifwit widlyftigare omtalt, går jag för kortheten skul förbi. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 33.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Så har det ej eller hos Lapparna varit obrukeligit at lämpa både Guds dyra ord och jemwäl wåra Christeliga helgedomar til sina widskepelser. Jag har tilförene något nämnt om deras läsningar, som til en stor del befinnas wara tagne ur Guds heliga Ord, men genom deßas widskepliga bruk skändeligen mißbrukade. Jag wille tro, at de tagit de maneren til at korßa sina Afgudabeläten, etc. af bilderna, som de sedt uti wåra Swenska Kyrkor, som jag ock har hollit före, at de Fartyg de pläga hänga op i trän, äro efterdömen af de Skepp, som man plägar hänga op i somliga Kyrkor på landsbygden och jemwäl i Lapmarken, ändock jag finner &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; hafwa andra tankar derom&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 119.&amp;lt;/ref&amp;gt;. I Jockmocks Kyrka war för en tid mycket i bruk, at man hemligen bar in en hop byltor och slarfwor af allehanda slag, dem de stoppat under wäggarna och i holen wid Kyrkogolfwet. Men sedan deras Capellan lät söka op alla deße gömslor och för deras ögon offenteligen bränna op dem, har man ej hört widare deraf. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 34.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom hittils omtalte Lapparnas Afgudar och widskepelser, kunde man ännu upräkna en hop af mindre wärde, der ej detta gjorde tilfyllest at wisa, det tilståndet i somliga Lapmarken är ännu nog beklageligit. Man kan ej eller neka, at de ju uti alt detta äro, som i tungomål, seder och opförande, fins emellan olika och skiljaktige: och jag har märkt at de nu mera, sedan Guds hel. Ord begynt wisa sin werkan ibland dem, mycket kommit i oordning med sina konster, hwaraf är skedt, at man nu har swårare före at komma under wädret med sjelfwa sammanhanget af deras Afgudatjenster, än fordomdags. De som ännu lefwa i sit mörker kunna ej bewekas at rätt beskrifwa sina konster, eller drista de det göra. Och de, som fått smak af Christendomen, blyas merendels wid at tala om sådant; hwaraf händt, at då jag fått se ögonskenliga märken til något dylikt, hafwa deße sökt ej allenast at förtiga det, utan ock al wända det til andra ändamål. Jag har just ej eller warit så mycket angelägen at utspana deras werk, efter jag sedt man kunde ingen nyttig sanning upfinna, om man än wiste et noga sammanhang på hela deras Afgudatjenst, ej eller någon nytta dermed skaffa, emedan det fast nödigare är, at häfwa otron och mörkret ur deras hjertan och sinnen, då det öfriga lärer af sig sjelft, med Guds hjelp, småningom förswinna, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 35.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Imedlertid får man mer än ofta förundra sig, då man hörer en del af detta folket så redigt och förnuftigt tala och utlåta sig om alt annat, men i sin Afgudatjenst bära sig så oförnuftigt åt. Hwaraf man har tilfälle at utröna huru djupa rötter en wedertagen widskepelse och wane kunna hafwa i en människas hjerta. Och, emedan jag sedt Nybyggare, som warit så wäl för sig komne, at de läst i bok, samt haft både Bibel och andra andeliga böcker, men genom omgänget med Lapparna blifwit bögde til en hop af de upräknade widskepelser, dem de brukat utan eftertanka och blott af en wana samt naturlig räddhoga för landsens helgedomar, har jag haft tilfälle at göra öfwer detta folket den anmärkning, at det lärer både falla swårt och gå långsamt til, innan man får alla deras widskepelser ifrån dem. Imedlertid är på de fläste ställen en god begynnelse gjord, och i anseende til Guds heliga Ords dageliga tilwäxt och förökelse i denna werldenes del, har man at trösta sig dermed, at ändock sådant för människom är omöjeligit, så äro för Gudi all ting möjelig&amp;lt;ref&amp;gt;Matth. 19: 26.&amp;lt;/ref&amp;gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på svensk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Pehr Högström]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84489</id>
		<title>Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Om_Lapparnas_Afguderi_/_Trulldom_och_Widskepelser&amp;diff=84489"/>
		<updated>2026-08-05T13:35:59Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser]] !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
[[Fil:Pehr_Hogstrom.jpg|thumb|250px|&amp;lt;center&amp;gt;Pehr Högström (1714-1784)&amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Pehr Högström&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
1747&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af &amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrifning Öfwer de&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &#039;&#039;&#039;til Sweriges Krona lydande Lapmarker&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 1&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
EHuru nu mera alla Swenska Lapmarker bekänna sig til det Christeliga namnet, och äro jämwäl til en stor del uti deras Christendom emot mångas förmodan rotade och grundade, som man framdeles på sit ställe får omröra; så måste man dock på många orter i deße Länder ännu finna så mycket mörker och vilfarelse, at man föga Christligt kan märka hos dem, då man tager undan at de äro döpte och at de med munnen bekänna sig för Christne. Häraf sker, at på de ställen, hwarest et mindre antal af nitälskande Prestmän warit, eller der man för orternas aflägsenhet hwarken haft tilfälle at något oftare få dem til Guds hus, eller sjelfwe hunnit med at så ofta, som kunnat behöfwas, besöka dem, finner man många hedniska aflefwor och widskepelser, ja ock uppenbarligit afguderi och belätens tilbedjande, som lärer skönjas af det, som jag i detta Capitel beslutit at korteligen omtala.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sådana hedniska seder och opförande wilja de så mycket swårare låta förmå sig at aflägga, som denna Nationen är benägen at hysa ganska stor wördnad och höga tankar för sina gamla Förfäder, hollande gemenligen alt hwad de gjort och brukat för godt och lofligit. Och, som de gemenligen holla de äldre tider, förr än Christendomen blef hos dem fortplantad, för bättre och lyckligare, än de närwarande, samt deras Förfäder för rikare och mera wälmående, än de sjelfwe nu; så wet jag mig hafwa träffat dem, som beklagat at deras konster och widskepelser nu förfallit, emedan de hade frukten deraf, nämligen fattigdom och en tilstundande allmän olycka, för ögonen, föga annorledes, än Judafolket bemötte Jeremiam. &amp;lt;ref&amp;gt;Cap. 44: 17, 18.&amp;lt;/ref&amp;gt; I hwilket mål jag beklagar mig måste berätta om detta folket hwad som fordom sades om de Samaritaner, nämligen at de fruktade HERran och tjente likwäl afgudomen&amp;lt;ref&amp;gt;2. Reg. 17: 23.&amp;lt;/ref&amp;gt;. De äro döpte och bekänna sig til det Christeliga namnet, men bruka dock hemligen sina asgudiska konster och hedniska åtbörder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 2&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Om deße saker, nämligen Lapparnas truldom, widskepelser och afguda-tienster, har jag mycket hört och sedt både talas och skrifwas. At ock berättelserna om sådant äro undertiden nog skiljaktige, har jag äfwen i akt tagit, som kommit antingen af osanna rykten, eller ock, som mycket troligit är, af sedernas och manerens skiljaktighet i åtskilliga Lapmarker. För samma orsak har jag i dy mål ej dristat anföra något lånt antingen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; eller andra, som sådant beskrifwit, utan blott hwad jag med egna ögon sedt, eller af trowärdigt folk, besynnerligen &#039;&#039;testibus oculatis&#039;&#039; hört berättas, om det, som nyligast skedt i dylika mål: och det i Kaitom Församling, såsom et folk, som jag funnit med all rätt bära det namn de fått, nämligen at wara i Christendomen minst för sig komne bland alla Församlingar i Lapmarken, I hwilket afseende min Läsare ej får undra, om jag kommer at tala om sådant, som antingen hos andra ej finnes eller ifrån deras berättelser något afwiker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§ 3.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså förnämligast deras Afguderi beträffar, så har jag märkt at de bära sig mycket likt åt med andra hedniska Nationer i det målet, at ehuru de ärkänna en Öfwer-HErre och Gud öfwer alt, som de kalla &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Hwilket ord, utom den bemärkelse de nu som Christne hafwa deruppå, ej så egenteligen swarar emot Deus som fast mer emot &#039;&#039;Jupiter&#039;&#039; hos Latinerna.&amp;lt;/ref&amp;gt;, så hafwa de jämwäl en hop andra naturer, dem de dyrka och tilbedja, en del såsom onda, hwilka kunna tilfoga dem ondt, endel som goda, hwilka kunna göra dem godt; finnande sig föranlåtne at med lika fog dyrka dem bägge, de förra at blidka och förmå til at ej tilfoga dem det onda, och hos de sednare at komma i en god åtanka, på det de af deras wälgörande ständigt måge wara delaktige.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 4.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Som hufwudet för deße goda naturer är &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; som sagt är, så har jag ock blifwit warse, at de werkeligen holla &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; för en hufwudman för de onda, Ty, emedan detta namnet &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; ej är något nytt ord, utansådant som de äfwen brukat, innan någon af dem fått smak af den Christna Läran, så hafwa ej eller alla Lappar ännu fått deruppå samma begrep. De som ega någon kundskap om Christendomen, hafwa derom samma tankar, som wi om den Onda andan. Men de öfrige hafwa i sjelfwa werket haft deruppå et sådant begrep, som de gamla hedniske Nationer om sit onda &#039;&#039;principio&#039;&#039;, som de mente wara lika ewigt med Gud. Detta sluter jag af de berättelser jag på sit ställe til en del nämt, nämligen &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; war i råd med Gud eller &#039;&#039;Jubme&#039;&#039;l då werlden skulle skapas, och at jemwäl han war orsaken at intet alt blef så godt, som &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; wille hafwat. Och at han jemwäl täflar med Gud om Allmagten, har man af andra deras berättelser förnummit. En wiß Lapp har, utom annat, wetat tala om en tid, da &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; gjorde sig kädjor af järn, hwarmed han bandt &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039;, samt kastade öfwer honom et stort berg, då &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; låg under berget, utan at slippa derifrån. Sedan bandt &#039;&#039;Jubmel Perkel&#039;&#039; och kastade et berg öfwer honom. Men den Onda slet sig lös, så at stenar och dam foro himmels högt, o. s. w. Om uti alt detta afbildas någon strid emellan deras förmenta Stamfader &#039;&#039;Jumi&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jumo&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Se Scheff. Lappon. pag. 43.&amp;lt;/ref&amp;gt; och någon deras fiendsman, Birkal, etc. kunde någon gißa, men emedan ingen Christen kan hysa så nedriga tankar om wår Allswoldige och härlige Gud, ej eller så höga om den orena Andan, så skönjes nogsamt, at både &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; och &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; hos de fordna Lappar och jemwäl ännu hos de klentrogne kunna räknas för deras Afgudar. Det skönjes ock tillika, at de ej warit frie ifrån &#039;&#039;Anthropomorphismo&#039;&#039;. Och emedan de hafwa tilägnat den Onda jämte Gud en så stor magt, så undrar man ej, om de, som andre Hedningar, sökt på hwarjehanda sätt at blidka denna Onda andan, på det han ej måtte tilskynda dem så mycket ondt, som han eljest wore i stånd at tilfoga dem. Det är altså nödigt för Lärarena i Lapmarken, det de beflita sig om at redigt &#039;&#039;evolvera notiones Dei &amp;amp; Diaboli&#039;&#039; efter wår Christeliga &#039;&#039;Religion&#039;&#039;, på det det arma folket under deße namnen ej måge blifwa bedragne och förwilalade.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 5.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Jag har tilförene förmält huruledes Lapparna på den ort jag wistats hollit före, at Gud omedelbarligen låter höra sig, då åskan bulrar. Men jag har ock märkt at en del holla den, som förrättar sjelfwa actum, eller bulret för et lefwande ting och en särskild natur, &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; kallar det &#039;&#039;Thor&#039;&#039; eller &#039;&#039;Tiermes&#039;&#039;, som Lapparna eljest kalla &#039;&#039;Aijeke (Aja, Atja)&#039;&#039;, som det ock hos oß blifwit kalladt både Thor och Storfader. Hos mina Lappar har jag märkt, at de holla det för et särskildt wäsende ifrån Gud, och jemwäl sådant, som är både godt och ondt, emedan denna naturen, efter deras berättelse, blifwit af &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; stjälandes skapad i en stenklippa, utan at Jubmel skulle få weta derutaf; men sedan &#039;&#039;Jubmel&#039;&#039; eller Gud fick det samma weta, gick han dit, samt hämtade ut och födde op honom, Och emedan denna Thorgubbe är således den Ondas barn, men Guds fosterson (efter deras eget ordasätt), så är han både god och ond; warandes hans förnämsta och egenteliga göremål at döda och förgöra alla Troll och spökerien, som ock deras &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, hwarom framdeles skal talas, ofta af åskan blifwa rörde, hwilket han, efter deras mening, gör med sin boga, Regnbogen, som de kalla &#039;&#039;Ajanjokßa&#039;&#039;, eller Storfadrens boga. Och emedan han dermed gör människorna godt, at han utrotar deße Trollskaper, hwilket de finna sig pliktige at erkänna, hälst han ock i annor händelse, besynnerligen då han rörer deras helgedomar, kan göra dem skada, så bör han jemwäl räknas ibland deras fordna Afgudar. Men eliest har jag åter af andra Lappar fått inhämta om samma person följande händelse; at då en flicka hade i skogen satt sig wid et trä, kom den Onda och bad henne lägga torr Tjäruwed i sin Mudd, den hon hade under hufwudet: men när han denna weden itändt och hon blef warse at denne hade horn, wardt hon förskräkt och skulle fly, men slapp ej undan hans wåldsamhet, hwaraf hon blef hafwande och födde en son, som ouphörligen gret och wiste sig orolig. Gud kom och tog barnet med sig op i skyn, samt frågade hwilkom det wille wara til hjelp, anten sin Far eller Mor? Barnet swarade sig wilja hjelpa Modren och förfölja Fadren med all sin slägt, det han ock nu gör, far i luften, klyfwer berg och slår eld i trän, då de göma sig under dem, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 6.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna ock trodt på någon, som de kallat &#039;&#039;Saracka&#039;&#039;, har den nitälskande Danska Läraren &#039;&#039;Thomas von Westen&#039;&#039; för detta berättat, och jemwäl den samma beskrifwit. Det är wist, at man i somliga Lapmarker brukat det ordet &#039;&#039;Saragads&#039;&#039; för et &#039;&#039;Nomen Appellativum&#039;&#039;, i stället för &#039;&#039;Creator&#039;&#039;. I Kaitom har man andra ord på skapare och skapa, nämlipen &#039;&#039;Seunedie&#039;&#039; och &#039;&#039;Seunedet&#039;&#039; men Sarak är ej eller obekant, emedan det händt, at då man frågat dem hwilken som skapat werlden, har en del swarat Sarak. Jag har om denna person af Lapparnas mun ej kunnat få något redigt begrep. Men efter berättelserna af andra har jag funnit dem holla honom nästan som en &#039;&#039;naturam naturantem&#039;&#039;, dock särskild ifrån Gud, som werkar wid människors och andra kreaturs födelser, deras trefnad och bibehollelse, etc. och lärer altså äfwen kunna räknas ibland deras gamla Afgudar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 7.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Utom deße förenämde Gudar, som jag ej märkt dem hafwa under några bilder eller beläten tilbedit, har jag ock tid efter annan i akt tagit, at de hafwa jemwäl en hop andra &#039;&#039;genios&#039;&#039;, halfgudar eller något dylikt: wetandes jag ej huru stor ära de göra dem, eller under hwad wärde och &#039;&#039;Character&#039;&#039; de blifwa af dem holdne. Det wet jag, at en del föreställa sig sådana, som äro regerande dels i luften, dels på jorden, dels under jorden, dem de finna sig pliktige at på wist sätt hedra och wörda. Ibland hwilka jag ock kan räkna dem, som de mena ej allenast wara regerande wid hwart och et stånd och lefnadssätt, utan jemwäl wid alla tider och månader i året, o. s. w. En af detta sista slaget har jag märkt dem hafwa på &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad, som de kalla &#039;&#039;Kuowa manno:&#039;&#039; äfwen för Julhögtiden, som de kalla &#039;&#039;Jaluoherra&#039;&#039; (Julherren), samt Julaftonen, som de kalla &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; eller &#039;&#039;Druetta&#039;&#039; (Drott). Hwad &#039;&#039;Jauloherra&#039;&#039; är för en person kan jag ej wist säja, så framt de ej af en Hednisk &#039;&#039;κακοζ ηλια&#039;&#039; derunder förstå wår Frälsare. Men &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; torde wara någon af deras eller wåra fordna Drottar, som gjort dem något godt, eller ock snarare ondt, emedan man af det, som framdeles skal berättas, nogsamt ser, at han hos dem blir dyrkad, som en annan &#039;&#039;averruncus&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 8.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At de ock jämte deße hafwa werkeligen, som andra Hedningar, tilbedit Afgudabeläten, är beklagligen rönt. Ty at någon nation skulle denna tiden tibedia stockar och stenar, har iag näpligen welat tro, innan jag i denna Lule-Lapmark tid efter annan fått med egna ögon se sådana styggelser. I Jockmocks Prestegård förwaras trenne sådana beläten, tilhugne med yxa af rötter under liknelse af människor, hwilka om år 1738 blifwit tagne af en Kaitom Lapp, som inför Häradsrätten sedermera bekände, huru han med bugande och tilbedjande fallit dem til fota. Den ena kallade han &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039; och war den största. Om de andra, som woro smärre, &#039;&#039;repræsenterade&#039;&#039; hans hustru, barn eller drängar, är mig obekant. Jag har jemwäl sedermera tid efter annan flerestädes under mina resor blifwit warse sådana beläten wid deras offerlafwar, om hwilka framdeles skal talas, warandes ei annat, än rötter merendels af Björk, dem de wändt op och med yxa tiltälgt som et hufwud, utwisandes sjelfwa stommen eller stubben det öfriga af en kropp med fötterna, Deße stå antingen ständigt på sina wißa ställen, och blifwa dock årligen med offer besökte, då Lappen kommer at ligga dem så när, eller upsättas de hwart år höstetiden merendels på de rum, der de slakta sina Brun-Renar: eller äro de ock på stora berg och högder upreste, der de af en större myckenhet Lappar blifwa besökte och hedrade. Hwaraf skönjes, at af deße Afgudar måste gifwas åtskilligt slag, blifwandes en del ansedde för Landsgudar, dem wißa Lappar wid något tilfälle åt sig sjelfwa i synnerhet uprest: hafwandes jag ock förnummit, at de undertiden göra woldswerkan på hwars andras Helgedomar, hwaraf jag såg prof om wåren 1742, då en häftig fiendskap upkom emellan twänne Lappar, emedan den ena hade huggit sönder hornen och benen, som den andra hade åt sina gudar på en lafwa wid sit kojeställe uprest. Om alla förenämde Trägudar heta Storjunkare, kan jag ej försäkra; men at jag ofta under mina resor sedt dem på åtskilligt sätt gjorde, kan jag ej neka. At ock Lapparna sjelfwa kalla dem så wäl som sina Stengudar undertiden Passe&amp;lt;ref&amp;gt;Detta ordet &#039;&#039;Passe, Basse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Bisse&#039;&#039; brukas nu af Lärarena i somliga Lapmarker i stället för &#039;&#039;Sanctus&#039;&#039;. Men i sjelfwa werket hafwa Lapparna förståt dermed sina Afgudiska helgedomar. Om det är i någon slägtskap med de gamla Swenskars &#039;&#039;Buse, Bjesse&#039;&#039; eller &#039;&#039;Basse&#039;&#039; (Se &#039;&#039;Rudb. Atlant. Tom. pag. 448&#039;&#039;), hwarmed de förståt den Onda sjelf, lemnas til andras bedöme.&amp;lt;/ref&amp;gt;, har jag jemwäl tagit i akt. Det är ock märkeligt, at de Trägudar jag sedt, hafwa mäst öfwer alt warit korßade, samt med blod öfwerstrukne. I Kimi Lapmark och Trinnäs berättar man, Lapparna hafwa på Fjällen dyrkat en Afgudinna uti en Trästubbe eller eljest uti et Träbeläte, som de kallat &#039;&#039;Wiros-Acka&#039;&#039;. Denna hafwa de likasom Latinerne Dianam hollit för et Skogsrå, samt henne offrat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 9.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
På den orten i Lule Lapmark, hwarest jag warit wistande, äro i synnerhet deras Stengudar mycket gängse och allmänne. Om ock deße &#039;&#039;repræsentera&#039;&#039; Storjunkaren eller någon annan, är mig jemwäl okunnigt. Men jag har ej hört dem af Lapparna annorlunda kallas, än Passe, nämligen sjelfwa ställen; men Stenarna kalla de &#039;&#039;Säite&#039;&#039;. På dem har jag just icke tagit i akt någon särdeles skapnad efter någon människa eller djur, utan de hafwa warit sådana, som naturen tyckes sjelf hafwa gjort dem; men hafwa dock merendels en sälsynt skapnad, som &#039;&#039;petrisicater&#039;&#039;, krusiga och knottriga. En del Lappar äro aldeles i den tron, at deße stenar hafwa lif och kunna gå: warandes ock undertiden flere på et ställe upreste. Gemenligen finnas de ligga wid bergsändar, wid uddar af Träsk, på Holmar, wid Forßar, eller andra helgade orter: wetandes ingen, hwilken som lagt dit dem, eller när de kommit dit: utan man har welat inbilla mig, at deße ställen blifwit dem inrymde redan i första Skapelsen, o. s. w. En stor myckenhet af sådana finnes i en del Lapmarker, ändock man har swårt före at få se dem, emedan ej gärna någon Lapp åtager sig at följa någon dit, af fruktan dem torde wederfaras något ondt: som de hafwa at beropa sig på mångfaldiga exempel, huru de blifwit angripne til lif och helsa, som deße ställen welat ohelga eller förstöra. Jag wet ock en wiß Nybyggare, som igenom det han dristade angripa och förderfwa en hop sådana stenar, berättat sig mistat sin helsa och krafter, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 10.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Deße Stenars magt plägar man wärdera efter myckenheten och antalet af dem som dyrka dem och offra wid dem, Om så händer at man öfwergifwer offra på dem, så mista de ock sin magt, kunnande sedan göra enom hwarken godt eller ondt. Och sådana magtlösa samt af sig komna gudar, har man ej swårt före at få se, emedan ingen fruktar widare för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwaruti deras magt egenteligen består, kan jag ej säja. Men at Lapparna förmoda sig både godt och ondt utaf dem, sluter jag af deras berättelser derom. En trowärdig Nybyggare, som såg huru en wiß Lapp offrade hufwudet, föttren och wingarna af en Tjäder på en bekant sten wid &#039;&#039;Sagga guoika&#039;&#039; ej långt från Gelliware, frågade honom, til hwad ända han sådant gjorde? Då Lappen skal hafwa swarat, det skulle utaf alt detta wäxa andra och nya foglar igen, dem han skulle få skjuta. Och emedan de göra löften åt deße stenar, då antingen folk eller kreatur sjukna, sluter jag at de tro dem om til at hafwa helsa och sjukdom, lif och död i sit wold. Men at de ock förmoda sig ondt utaf dem, sluter jag af en wiß Laps egen berättelse, som tilstått, at då han för några år sedan kom oförwarandes wid sin flyttning at gå för när intil en sådan &#039;&#039;Säite&#039;&#039; wid &#039;&#039;Käppowoma&#039;&#039; (et Nybygge til 3 mil norr om Gelliware), och trädde öfwer udden der stenen låg, så nära intil honom, at han kom på sjelfwa sjäten eller wägen, som stenen (&#039;&#039;si diis placet&#039;&#039;) hade längst efter landet öfwer til en udde midt emot, lofwade han, wid det han blef sådant warse, offer af Ox-Renar, Wajor, Får, Getter, etc. Men kunde likwäl dermed icke blidka honom, emedan Wargar kommo samma natt ihop med hans Renar och gjorde honom en ansenlig skada.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 11.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Wid en Sten ej långt söder ifrån Gelliware, som för detta warit Nederby-Lappars &#039;&#039;Stuor amus Passe&#039;&#039; och alrastörsta helgedom, likasom stenen på &#039;&#039;Aran oiwe&#039;&#039; warit Kaitoms Lappars, ligger en stor Järnyxa, som ingen rost skal kunna bita uppå. Samma yxa har på det sättet kommit dit, at då en Lapp i äldre tider, wid namn &#039;&#039;Patto-podnie&#039;&#039;, kommit at drabba ihop med en &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; eller &#039;&#039;Jatton&#039;&#039; (förmodeligen Bergtroll) som han märkte hafwa tilhold med sin Dotter&amp;lt;ref&amp;gt;Om detta kom han således under wädret, at emedan Lappen hade sin koja bredo wid en Myra, öfwer hwilken hans Dotter dageligen gick, blef han warse, at hennes fötter aldrig blefwo wåta, och förstod således at &#039;&#039;Stallo&#039;&#039; bar henne öfwer Myran.&amp;lt;/ref&amp;gt;; men kunde ej blifwa honom öfwermägtig, har han anropat denna stenen om hjelp. Men emedan Jätten gjorde det samma, kunde ingen dera få öfwerhanden; Ty, alt hwad Lappen lofwade ut, at gifwa åt sin hjelpare, det lofwade ock Jätten. Omsider lofwade Lappen sig wilja gifwa åt Stenen den yxa som Jätten hade i sin hand, och i det samma blef han honom öfwermägtig, så at Jätten måste sätta lifwet til. Ifrån den tiden har yxan blifwit beständigt wid samma sten. Wid offrandet brukar man den seden, at man hänger henne på öfwersta hornet, hwaruti denna Stenens Afgudatjenst är skiljaktig ifrån alla de andras, som jag framdeles wil omtala. Denna yxa blef om hösten 1745 af en Kaitom-Lapp borttagen, som skal hafwa lofwat i deß ställe lägga dit hornen och benen as en Ox-Ren, det han ock förmodeligen gjort. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 12.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad en del, jemwäl i de bättre för sig komne Församlingar, hafwa för tankar om en hop Änglar, som pläga uppenbara sig för dem, wet iag ej. Men at de hafwa mycket at tala om sina Änglasyner, hwarigenom de förmena sig wara bättre och heligare folk, än de Swenske, som ej se sådant, har mig af en wiß prestman blifwit berättadt. I hans Församling har en man sagt om sig sjelf, at han en gång sedt twänne Änglar, som wiste honom en wacker grön äng, samt wid ändan en skön byggning. Och när han af deße twå blef anmodad at följa dem dit, men af en annan derifrån warnad, gåfwo de honom hwardera en kindpust, så at halfwa hufwudet swulnade och han hade en tid deraf stor wärk. Denna gången kom han på den tro, at det måste hafwa warit onda englar, i det han utlät sig i deße ord: »Nu kan jag se, at de icke äro gode.« Utan twifwel hade han ock tilförene sedt sådana; Men emedan de ej förr lärt honom känna sig, så trodde han det de woro goda och helige englar. Flera dylika rykten och berättelser hafwa tid efter annan kommit för mig. Och blifwa sådana uppenbarelser af dem, som hafwa någon liten kundskap om Christendomen och Änglarnas natur, holdne för Ängla uppenbarelser, men af de andra, som näpligen hört talas om Änglar, för Gudar antingen Storjunkare eller andra, som de mena undertiden uppenbara sig för dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 13.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Om några Lappar holla, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 98.&amp;lt;/ref&amp;gt;, Solen i någon Gudomelig wördning, har jag wäl denna tiden ej kunnat förmärka, dock har jag träffat Lappar, som berättat sådant fordna tider hafwa warit brukeligit. Ej eller har jag funnit at de, efter &#039;&#039;Damiani à Goës&#039;&#039; berättelse&amp;lt;ref&amp;gt;De &#039;&#039;Lappiæ situ &amp;amp; ejus regionis incolis&#039;&#039;, apud J. Boem. Auban. de &#039;&#039;moribus Gentium&#039;&#039; P. M. 499.&amp;lt;/ref&amp;gt; holla elden för deras Gud. At de ock, besynnerligen Jämtelands-Lappar, skulle dyrkat någon under den bekanta &#039;&#039;Herculis&#039;&#039; namn (Herkel-gud), har jag tilförene låtit mig inbilla: som jag jemwäl minnes mig hafwa sedt et &#039;&#039;Academiskt&#039;&#039; arbete de &#039;&#039;Hercule&#039;&#039; utgifwit i &#039;&#039;Upsala&#039;&#039; i förra &#039;&#039;Seculo&#039;&#039;, hwars &#039;&#039;Auctor&#039;&#039; berättar sig hafwa hört af Lapparnas mun en &#039;&#039;susurrum&#039;&#039; (så kallade man den tiden det Lapska språket) af något dylikt ord. Men det torde kan ske wara kommit af något mißhörande, at då Lappen sagt &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, kunde det uti dens öra, som warit om språket okunnig, lätteligen blifwit &#039;&#039;Herkel&#039;&#039;. Åtminstone wet man ej i de norra Lapmarker, så mycket mig bekant är, af någon sådan Gud. Om &#039;&#039;Perkel&#039;&#039; har jag tilförene något utlåtit mig. Men om Lapparna hafwa fått detta ordet af de gamla Hedniska folkslag, som dyrkade &#039;&#039;Herculem&#039;&#039;, och sedan ändrat det samma uti &#039;&#039;Perkel&#039;&#039;, emedan sådana ombytelser äro just ej hos dem owanlige, dertil dristar jag hwarken neka eller jaka.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 14.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Huru och på hwad sätt hwar och en Isynnerhet af deße främmande Gudar blifwa hos Lapparna tjente och dyrkade, kan jag ej til alla delar säja. Man lärer ock näpligen wara i stånd at utnämna några wißa reglor derwid, emedan jag är af den tankan, at sjelfwa ordningen och sättet at tjena dem lärer ej hafwa bättre sammanhang, än grunden, på hwilken deras Gudars wäsende och antal sig stöder. Icke des mindre wil jag blott upräkna de sätt och maner jag blifwit warse, samt hwad öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; derwid kunnat blifwa mer bekante.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Huru de dyrka de Gudar och Naturer, til hwilka de ej hafwa några bilder, är mig okunnigt: undantagandes hwad jag om den förr omtalte &#039;&#039;Kuowa-manno&#039;&#039;, samt &#039;&#039;Jaulo-herra&#039;&#039; och &#039;&#039;Ruotta&#039;&#039; kunnat få höra af Lapparne sjelfwa förtäljas. Nämligen, hwad den första angår, berättade en gammal Hustru, det hennes Föräldrar plägade en wiß tid i &#039;&#039;Februarii&#039;&#039; månad binda hö och gräs, sådant som de hafwa i sina skor och wantar, wid hornen på deras Renar: då man sedan med ringar och annat skrammel, samt bultande på ackijorna, bad &#039;&#039;Kuowo-manno&#039;&#039; äta. Hwaraf tillika skönjes, at de höllo denna Naturen ej allenast för et lefwande kreatur, utan ock sådant, som kunde lefwa af hö, samt behöfde genom allehanda buller och gny påkallas, etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 15.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At man åt den så kallade Jul-herren plägar offra små skep eller båtar, besynnerligen under något gjordt löfte, derpå har jag sedt flera prof. Deße båtar om tre qwarters eller högst en alns längd hafwa warit tilhuggne med yxa af Furuträ med master uti, samt här och der korßade och med Renblod öfwerstrukne. Sådana båtar göra de gemenligen färdige til den tiden de slakta sina offer-Renar til Jul, emedan de skola under slaktandet med blod bestrykas. De jag sedt hafwa warit högt upsatte uti stora Granar, dock ej hängande, utan liggande på några af samma Granar ihopwekne qwistar, warandes äfwen sjelfwa Granarne korsade här och der, samt et godt stycke op med blod öfwerstrukne. Deße båtar finner man ej annorstädes, än omkring de ställen, hwarest de Jultiden haft sina kojor och tilhold. Til hwilkens ära de omtalte offer-Renar slaktas är owist: men at wid deras Julkojor (eller nu mera, et godt stycke derifrån), altid finnes offerlafwar, sådana som jag framdeles wil omtala, har jag flera resor märkt: liggande på bemälte lafwar ej allenast hornen af de slaktade Renarna, utan ock alla ben af det kött, som de då äta, och som är af samma Renar tagit.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 16.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Åt &#039;&#039;Ruotta pläga&#039;&#039; de äfwen samma tid hänga Näfwer-ryfwor eller små trattar af Näfwer gjorde, op i höga trän, hwilka trän äro mäst på twänne kanter tälgde och korßade, uti deße ryfwor lägga de et stycke af all den mat, som de äta om Julafton och Julmorgon, hwilket ej är Kött, utan gemenligen Ost och Mjölk, eller ock Fisk. Hafwa de Mjöl, få göra de en kaka om en riksdalers storlek, men en god tum tjock, den de fylla med litet Mjölk och Ost, samt steka på glöden. Samma kaka lägga de uti en af de omtalte kärillen, i hwilkens brädd twenne träspjelkar äro stukne om en half alns längd, gjorde som spador. Detta blir ophängdt bredowid kojan, hwarest det ock warder sittandes; hwilket tillika med de öfriga ryfwor, i hwilka deras öfwerlefwor blifwa förwarade, äro &#039;&#039;destinerade&#039;&#039; åt den förr omtale &#039;&#039;Ruott&#039;&#039;a, på det han, efter deras föregifwande, ej må skada deras qwinfolk på et wist sätt (&#039;&#039;ne ventrem illarum terebret seu perforet&#039;&#039;).  Schefferus talar om deße offer något annorlunda, hwilket man ock torde somligstädes brukat, men emedan en Lapp berättat mig derom, som i sin enfaldighet ej trodde at sådant skulle wara någon widskepelse, så har jag fölgt hans tal, och lemnat andras berättelser å sido.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 17.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Deras offerlafwar, som jag flera resor nämnt, göra dem den tjensten som altare, men åro gjorde af trä och stå på 3 eller 4 stolpar, ifrån 2 til 4 alnar högt ifrån jorden. Då de offra något på dem, lägga de ofwan på och omkring dem Gran- och Björkris, samt qwista trän nedantil på alla sidor der omkring. Deße hafwa de antingen wid wißa tilfällen bak för deras kojor: eller äro de upbygde på andra ställen, hwarest de hafwa sina Trägudar, hafwandes oprest Träguden antingen ofwanuppå, eller, som allmännare är, bredo wid lafwen, likasom stödde han sig mot honom. På deße lägga de Renshorn eller det öfriga som jag kommer at omtala, men på de lafwar, som stå wid Stengudarna, hafwa de mäst de offer, som wildiuren eljest kunde draga bort.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De förnämligaste offren, som de på eller bredowid deße lafwar lägga och tilägna sina Gudar, äro gemenligen hornen och benen af sina Renar, hälst de Brun-Renar, som han slaktar Mathsmäßotiden om hösten. Deße offra de både på Sten- och Trägudar. Utan twifwel lara de hafwa någon wiß skildnad, då de skola offra åt åtskilliga Gudar, som mig är obekant, men så mycket jag kunnat inhämta, tjena de sina Stengudar, då de äro dem så nära: men eljest de af trä, dem de antingen göra nya, eller ock besöka de dem på de ställen hwarest de förrut oprest dem. De, som hafwa Trumma, säjas rådfråga sig med henne wid många tilfällen då de, samt hwad de på åtskilliga Gudar skola offra o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 18.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom de offer, til hwilka Lapparna årligen finna sig förpliktade, har jag funnit, at de offer, som han gör för nöds skull och under något löfte, falla honom undertiden något kostsammare. Ty, om folk eller deras kreatur blifwa sjuke och wantrifwas, eller ock om eljest något widrigt möter dem, få göra de löfte åt en wiß Gud (den de antingen sjelfwa hafwa bästa förtroende til, eller den deras Trumma pekar uppå), eller ock åt flere tillika at offra det eller det, om de winna sin önskan och undwika det onda. Det som de i ringare mål, til exempel om en ren sjuknar eller wantriswes, lofwa, plägar ej gerna sträcka sig längre, än til horn och ben af Renar. Til exempel, när en ren sjuknar, så gör Lappen löfte, at om han kommer sig före igen och lefwer, wil han en wiß tid slakta honom, samt ej hugga sönder eller låta förkomma något ben, utan altsammans förwara åt den Guden, som han gör löfte åt, och som han menar skal kunna hjelpa sig. Hwad Lappen sålunda lofwar, holler han troligen, och då han slaktar en sådan Ren, hugger han icke et ben sönder, utan delar honom led ifrån led, samt förwarar benen. Om en hund råkar draga bort något deraf, så måste han sätta sit lif til, och man offrar et af hans ben i stället. Man plägar ock undertiden så wäl wid deße som andra tilfällen smörja deße Gudar, dem de hafwa under några bilder opreste, med blodet och fetman af den Ren som slaktas, samt äfwen, som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; berättar, låta et stycke af hjertat och lungan följa med offren, dem de hänga i trän: jämwäl binda hwita och röda etc. trådar om hornen på den Ren, som slaktas för et märke åt hwilken Gud han blir förärd. Men om de, efter &#039;&#039;Schefferi&#039;&#039; berättelse, med en hwit trå betekna Solen, en röd Storjunkaren, en swart åt de döda, kan wäl wara sant, ändock jag ej wist wet säja derom. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 19.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Men är det i något wigtigare ärende, som Lappen finner sig föranlåten at göra löfte, så kommer det ock undettiden an på andra kreatur, som Bockar, Getter, Får, samt Kattor och Hönstuppar, dem han köper och skaffar sig från Landsbygden, ehwad de må kosta, sedan han en gång lofwat dem. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hwad Stengudarna, eller de så kallade &#039;&#039;Säite&#039;&#039; i synnerhet widkommer, så tyckas de af Lapparna blifwa holdne i långt större helighet, än de af trä. Man plägar omkring somliga stänga gärdesgårdar, ibland tämligen widt omkring. Om någon skiuter Ickornar, foglar eller andra diur innom samma gårdar, det är innom stenens rå, så måste han taga fötterna, hufwuden med wingarna och offra på stenen, men det öfriga beholler han sjelf. Man brukar på somliga ställen hwart år lyfta op stenarna och lägga fristkt Granris under och omkring dem, hwilket Lappen gör med blottadt hufwud och krypande på fyra fötter, äfwen som då han eljest går at offra: då han jämwäl af stenens tyngd eller lätthet kan sluta om han är ogunstig eller gunstig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Utom Renshornen och annat offer, som omtalt är, hwaraf på många ställen finnes en otrolig myckenhet, som Ättebackar samlade, ses ock undertiden omkring sådana ställen en ansenlig hop Näfwer-ryfwor fulla med matsaker och smorning. Ty, likasom Fjäll-Lappar och de som hafwa Renar offra gemenligen horn och ben, samt öfwerstryka sina Gudar med Renblod, så hafwa ock Fiskare-Lappar sina heliga stenar, Råd och wårdnader wid sina sjöar, dem de kalla &#039;&#039;Saiwo&#039;&#039;, hwilka Gudar de, utom andra föräringar, som oftast smörja med fiskflott: hwaraf, efter deras tro, skal förorsakas, at uti bemälte sjöar merendels är fetare fiskslag, än uti andra. Ju tididigare de smörja sina stenar, ju mera och fetare fisk förmena de sig få. Ehuru Fiskare-Lappar kunna således hafwa sina egna särskildt stenar ifrån de andras, så finner man dock sällan någon sten eller &#039;&#039;Säite&#039;&#039;, som ej af bägge blir tjent, så framt de annars ligga så til at bägge nå dem. De Lappar, som hafwa Renar och fiska tillika, göra ock bägge delar, nämligen offra horn och ben, samt tillika smörja och rykta dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 20.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Hwad angår de öfrige &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039; och maner förr, under och efter sjelfwa ofrandet, så är wäl sådant til en del skiljaktigt hos Fjäll- och Fiskare-Lappar, men kommer dock merendels på et ut. Bägge gå de til och ifrån ofrandet icke genom den rätta kojedören, utan genom en helig dör, som är en liten öpning bak på kojan, genom hwilken ock Fjäll-Lappen bär mäst altid in sit kött, åtminstone af sina offer-Renar, och Fiskare-Lappen sin fisk, besynnerligen då han fiskar uti de helige sjöarna. Genom samma dör får aldrig något qwinfolk gå, som ej eller öfwer hans fjät, då han går at offra eller fiska, Fiskare-Lappen får aldrig hafwa något qwinfolk med sig til hjelp, utan måste förse sig med folk annorstades ifrån, då han wil draga not i samma sjöar, om han ej har sjelf tilräckelig manshjelp: som ock aldrig något qwinfolk får på långt holl komma in til de ställen, hwarest deße helgade stenar äro upreste, ej eller fara omkring dem, så at om de wid sin flyttning ifrån Fjällen gått på höger om dem, så måste de wid deras flyttning tilbaka gå på samma sida, fast det woro tio mil til krok, emedan det eljest skal komma an ej allenast på helsan utan ock lifwet. Så tilstädja de ej eller en del andra saker komma at föras omkring deße orter: hwaraf jag år 1733 såg ögonskenligit prof, då en wiß Lapp wägrade mig en takhud til låns på min &#039;&#039;pagage&#039;&#039;-ackia, föregifwande at hon, efter den kosa jag föresatt mig, skulle komma at färdas omkring et passe, hwaraf han sig en stor olycka förmodade. Lade ock til, at der hon warit ny, hade det ej haft stort på sig, men emedan han henne länge brukat, wore det fara wid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 21.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Då Fjäll-Lappen går bort at offra, så måste hans hundar sättas i band. Slipper någon hund lös och kommer at gå öfwer hans fjät, så skola odjuren straxt komma ihop med hans Renare och om inga odjur äro å färde, skola hans hundar i deras ställe bita, sarga och döda boskapen, Fiskare-Lappen sätter ock sammaledes sina hundar i band, då han går at offra eller fiska i de helgade sjöarna. Då deße draga not i samma sjöar, få de aldrig nämna GUD. Den fisk de få måste de antingen wid samma sjö rensa och göra op, eller, om de bära honom hem oopgjord, låta honom komma in genom bakdören. Benen gifwa de icke sina hundar, innan de förrut lagt dem i kalt watn, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 22.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Det ömkeligaste är at se då Lappen (både Fjäll- och Fiskare-Lapp) går at offra. Ty, då han kommer så när, at han ser rummet hwarest Guden bor, så tager han af sig mößan samt begynner buga och bucka sig, och då han kommer närmare intil, börjar han krypa på fyra fötter intil des han kommer intil stenen, hwarest han lemnar sina offer. Om han brukar derwid något tal eller andra &#039;&#039;complementer&#039;&#039; är mig okunnigt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Et besynnerligit offer är det som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; nämner, och som jag äfwen tyckes hafwa funnit några spor til denna tiden, nämligen at man undertiden gör Afgudabeläten, dem man straxt efter offrandet tillika med offren gräfwer ned i jorden&amp;lt;ref&amp;gt;Hwar wid dock &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; (pag. 111) litet mißtagit sig; ty under det han &#039;&#039;verterade Spirri Nilses&#039;&#039; ord: den de sedan tillika med benen i jorden nedergrafwa, uti hwilka synes wara någon twetydighet, och owist, om particula den skal swara emot stenen eller Afguden, har &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; gifwit Latin derpå: &#039;&#039;postremo rangiferum una sum offibus defodiunt in terra; &#039;&#039; der likwäl &#039;&#039;Auctoris&#039;&#039; mening lärer förmodeligen wara: den de, nämligen Afguden, sedan tillika med benen etc.; åtminstone är det nu obrukeligt at Lappen offrar åt sina Gudar någon hel Ren.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har funnit allehanda beläten och bilder (äfwen under liknelse af Renar) jämte åtskillig slags offer i marken nedgräfde och öfwerhölgde. Jag har ock sedt dem gräfne blott under snön, samt hölgde med trän och ris, förmodeligen emedan de antingen för is eller sten ej sluppit ned med dem i sjelfwa marken. Det synes som skulle sådana offer wara &#039;&#039;déstinerade&#039;&#039; åt dem, som äro rådande under jorden, lika som de lägga på marken och hänga op i trän åt dem som äro på jorden och i luften regerande.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En omständighet mins jag mig än hafwa hört wid offrandet, nämligen at då Lappen går til och från offrandet, får han ej ens tala, då någon kunde möta eller eljest råka honom. Detta har jag ej sjelf sedt, men holler det så mycket troligare, som jag märkt huru en del Fiskare-Lappar, under det de äro på sina fisk-fängen, ei wilja tala; och om man kommer oförwarandes på dem, så fly de, som wildjur, undan, at de må slippa uplåta munnen. &amp;lt;ref&amp;gt;Det berättas, at i Lule-Lapmark har för 30 år sedan sig tildragit, at enär Pesten ibland Rendjuren begynt gå i swang, hwarigenom en stor myckenhet af dem bortdödt, hafwer en Lapman trägit och med all uptänkelig flit flera resor om dagen infunnit sig hos sin och grannarnes Afgud, som de hade i skogen, i mening at han skulle hjelpa honom. Men enär ingen bot derå fölgde, förelade denne Lapman sin Afgud en wiß tid med utlåtande, at om han wille blifwa ärad och dyrkad för en Gud, så skulle han åtminstone innom samma tid stilla sjukdomen; Men i annor händelse blifwa förbränd och aldeles utrotad såsom en bedragare. Den förelagde tiden gick til ända, och Rendjurs störtningen påstod lika fult. Lapmannen lät fördenskul sit gjorde slut gå i werkställighet medelst en stor stockelds görande ikring och ofwanpå Afguden, hwilken så mycket förr blef förderfwad, som hela Bylaget i många tider den samma med åtskillige feta saker smort, och således hade elden med honom en större kraft, än uti annor osmord sten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Just då detta påstod, blef Lapmannens förfarande hos Byamännen bekant, hwilka derföre mangrant sig på platsen instälte, och i fult upsåt wille dräpa uphofsmannen, samt honom, såsom försoning hos Gudarna, låta förbränna. Men han gaf deremot tilkänna, huru ofta och trägit, som han denne Guden på sina knän och med bart hufwud troligen tilbedit och om hjelp anmodat, samt ändteligen honom en wiß dag förelagt, at stilla fänads störtningen med tilsäjelse och hot, som förmält är. Och emedan han ingen hjelp åstad komma kunnat, ty har han honom med allan rätt såsom en bedragare förbrändt, jämte förmodan: at om han warit den rätta Guden, som gjort himmel och jord med alt hwad deruti finnes, så hade han wäl kunnat borttaga sjukdomen och altid friat sig för elds förtäring, hwarmed the uti ondska församlade Lapmän blefwo stillade, samt låto sig åtnöja med hwad fom skedt war.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 23.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
At Lapparna, utom deras Afguderi, hafwa jämwäl namn före at wara starke i hwarjehanda Truldoms konster, är en sak, som är så allmänt bekant, at nästan ingen, som hört detta folket nämnas, ju hollit Lapp och Trollkarl för &#039;&#039;Synonyma&#039;&#039;, eller et och samma ord. At ju mycken widskepelse fins hos detta folket kan jag ei neka; men tror dock at ryktet gjort deras konst til många delar större, än hon är. At all widskepelse fordomdags kommit ifrån Norden, har warit en gammal sägn, hwilket &#039;&#039;Herodotus&#039;&#039; skal hafwa gifwit de gamla Skribenter anledning at tro, som sagt at &#039;&#039;Skytherna&#039;&#039;, från hwilka en hop helgedomar sig utspridt kring hela werlden, hafwa fått de samma ifrån &#039;&#039;Hyperboreis&#039;&#039; etc. &amp;lt;ref&amp;gt;Conf. Plin. Hist. Nar. L. IV. c. 12.&amp;lt;/ref&amp;gt; At förtiga hwad en del Utlänningar weta förtalja om oß i Swerige, så är det bekant, at få af den gemena hopen i de södre &#039;&#039;Provincier&#039;&#039; äro, som ju tro, at man i Norrland är i alla Truldoms konster mycket öfwad. I deße länder, hwarest sådana konster äro mindre bekante än nästan på någon annan ort, har man samma tanka om Lapparna. Då jag kom til Ume-Lapmark hördes ej af sådant, utan man hölt före, at man i Lule-Lapmark sådant brukade. Deße sköto åter skulden på Finnarna, o, s. w. Dock hwad jag hos deße af något wärde i dy mål hört och funnit, skal kort blifwa berättadt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 24.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Uti Gelliware Församling, hwarest man kan räkna af Lappar til hundrade matlag, dem jag allesamman wäl känner, har jag ej öfwer par personer fått namn uppå, som blifwit holdne för sådana at de kunnat i detta målet något göra, Jag talar ej om dem, som brukat allehanda skrock och widskepelser, emedan sådant sker snart allmänt, utan blott om dem, som ibland Lapparna blifwit holdne för Trollkarlar, och som kunnat genom Truldom göra sin nästa något godt eller ondt. I hwad mål de kunnat göra godt har jag förr til en del nämt, och består förnämligast deruti, at de förmenas med någon läsning och andra medel kunna hjelpa någon til helsan. De blifwa altså af dem, som äro i nöd, besökte, hwilka tilstå, at deras hjelpmedel ibland hulpit, och ibland ej. Äfwen holla de det för en god Truldom, at de kunna göra igen hwad stulit är. Men ibland de många stölder, som skedt sedan jag kommit dit, har jag ej ännu hört någon enda på det sättet hafwa fått igen sit, ej eller kan någon påminna sig sådant hafwa skedt, Så hafwa de ock wißa läsningar emot Spökerien (&#039;&#039;æpparlockus&#039;&#039;), hwilka dock jämwäl brukas af dem, som ej äro Trollkarlar; men deße måste de hafwa lärdt af sina grannar, emedan man uti sådana läsningar undertiden fått höra klara Skriftenes språk ur Davids Psalmer och andra böcker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 25.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad den Truldomen beträffar, med hwilken man plägar tilfoga någon ondt, som är at sända skott på honom och hans kreatur, med mera sådant, så har jag ej hört någon berättelse, som jag kan säja om sådant kunna aldeles öfwertyga mig. At de undertiden hotas at göra hwarandra ondt, som dock är en ilslughet hos dem, deraf kan man ingen ting sluta, så länge man ej rönt at deras hot haft någon werkan. At man undertiden hört dem joicka och siunga några onda önskningar, som jag märkt ej wara olika &#039;&#039;Busræ&#039;&#039; önskningar i &#039;&#039;Herröds&#039;&#039; och &#039;&#039;Bosa Saga&#039;&#039;. Det kan ej eller göra något til saken: emedan man har exempel på dem, som hotat förtrolla den andra, och jämwäl med de wanliga Truldoms &#039;&#039;Formulairen&#039;&#039; önskat ondt öfwer honom, hans hus och egendom; dock dermed ej det ringaste uträttat. Den enda berättelse, som warit uti förenämde Församling af någon trowärdighet, skal hafwa til-dragit sig 1741 om hösten, at då en wiß Lapp-hustru, som begärat af deß Far sin afledne Moders kläder, men fick icke, hotades göra honom skada, blefwo dagen derpå några och 30 Renar för honom förskingrade. Detta är alt hwad jag hört i dylika mål ibland det folk, som hafwa namn före at wara de alrawildaste. Sådana Trollpackor förmenas hos Lapparna hafwa lärdt konsten af de Swenske, emedan de til en del mäst warit någon tid wistandes på landet. Warandes ock beklageligit, at man wet Nybygare, som blifwit hitsände ifrån Wermeland och andra södre orter, hafwa gjort sådana konster, som satt alla Lapmarkens Inbyggare i förundran.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 26.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Jag nekar ej, at Truldom kan brukas så wäl ibland Lapparna som andra folkslag, och mäst hos dem, som minst weta; emedan jag wäl wet hwad den onda Anden uti och genom otrones barn kan uträtta, och dristar för ingen del at draga de exempel och berättelser i twifwelsmål, som af så lärde, förnuftige och hederlige Män blifwit rönte&amp;lt;ref&amp;gt;Hwaribland jag ock kan räkna hwad en wiß prestman i en annan Lapmark för mig berättat, om hvilkens trovärdighet jag ei må twifla, nämligen at de genom Truldom pläga skada och döda hwars andras Renar, samt at de undertiden upmana hwarandra dertil, då den, som är swagare i konsten, ei får taga sådant illa op, om han blir wunnen, utan plägar hälre utlåta sig i dylika ord: »Nu min Bror, aldrig tänkte jag du hade warit så stark i konsten,« etc.&amp;lt;/ref&amp;gt; som hos Schefferum och andra berättes. Men jag har den tron, at den Högste ej någonsin tilstadt eller tilstäder, at deße konster blifwa så allmänt brukade, som man föregifwit. Ty, det är för mig obegripeligit, huru någon nation kunde blifwa beståndandes, hos hwilken et så grufweligit Trolleri föröfwes, som man för detta berättat om Lapparna. Hos deße har jag wäl märkt så många trätor och twistigheter, som hos annat folk. Med Truldom höres ganska sällan at de skada hwarandra, men wäl antingen medelst lag och rätt, eller hugg och slag. Om samma konster blifwit nu i de fläste Lapmarker mindre öfwade än förr, sedan man märkt, at de största Trolkarlar warit gemenligen de största stackare, är mycket troligit. Men det är wist, at de äro ganska få, som lägga sig deruppå: och då de samme något besynnerligit uträtta, så är det ibland dem så sälsamt och underliga, som hos oß. Och emedan jag således har orsak at tro, det en stor del, som blifwit talt om Lapparnas Truldom, warit blott grundadt på gemene mans lösa rykten och berättelser, så holler jag det för &#039;&#039;injurieust&#039;&#039; emot sjelfwa nationen at tilwita dem en sådan last, för hwilken en och an-nan ibland dem kan wara häftad, och til hwilken de gemensamt draga en sådan leda, som någon af oß. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 27.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Hwad altså &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; skrifwer&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 144. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt; om Trollknutarna, genom hwilkas oplosande de sjöfarande kunna få så starkt wäder och wind de wilja: &#039;&#039;Hippotades, qui dat pro munere ventos, Curvet ut impulsos utilis aura sinus. (Ovid)&#039;&#039; eller om et stags djeflar, som Lappen förwarar i en pung, ur hwilken han dageligen utsläpper en, och kallas &#039;&#039;Gan&#039;&#039;, hwilken skadar folk och boskap samt sönderbråkar hällar; eller om &#039;&#039;Tyre&#039;&#039;; eller at de med sin Truldom kunna komma skeppen på hafwet i deras häftigaste lopp at twär stadna och blifwa för alt wäder orörlige, samt mycket annat, som af gemene man kringföres, sådant är denna tiden ohördt på de orter jag warit i Lapmarken wistande. &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039;, som om alla deße saker ej fant något &#039;&#039;hodiernos&#039;&#039; &#039;&#039;Scriptores&#039;&#039;, af hwilkas Skrifter och berättelser han sig eljest betjente, mente sådant härröra deraf, at deße ej warit wid sjösidan wistande, utan woro &#039;&#039;homines mediterranei&#039;&#039;. Men om sådana saker blifwit den tiden bedrefne af Lapparna i Norrige och Wästersjön, emedan Norrske Skribenter i synnerhet &#039;&#039;citeras&#039;&#039;, så hade det i Pite- och Torne-Lapmarker ej kunnat wara obekant.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 28.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
En annan sak är det med detta folkets nästan kring hela werlden bekanta Spåtrummor (&#039;&#039;Gobdas&#039;&#039;), dem jag wäl ei ännu fått se i Lapmarken, men måste dock tilstå, at de på somlige orter torde ej ännu aldeles wara komne ur bruk, eller förglömde, ändock man för de skarpa &#039;&#039;inquisitioner&#039;&#039;, som derwid blifwit gjorde, ej widare, än i löndom dermed omgår. De som sådant bruka, göra det i sådan tysthet, at näpligen deras eget folk få weta derutaf, emedan de weta det kommer på lifwet an, och at de af andra, som sådana ej bruka, lätteligen kunde blifwa angifne. Och detta är orsaken, hwarföre ei eller någon dristar sig at dem och de &#039;&#039;ceremonier&#039;&#039;, man derwid brukat, redigt beskrifwa. Jag kan således ej med någon trygghet härom yttra mig widare, än hwad jag af allmänna rykten fått förnimma, nämligen, at de bruka dem för orakel, i det de, i anseende til de figurer deruppå äro målade, förmena sig kunna få weta hwad som tildrager sig på fjärran orter, om deras Björn- och djurjagter skola wäl lyckas, hwaraf wiße sjukdomar äro timade, och huru de kunna botas&amp;lt;ref&amp;gt;I detta målet wet jag exempel på en wiß Lapp i Nederbyn, som fastnade för en tid tilbaka i en swår sjukdom, och rådfrågade sig fördenskul med sin Trumma. Och emedan under &#039;&#039;operationen&#039;&#039; lotten föll på en af hans bästa Renar, lät han straxt slagta honom, i mening och hopp at få på det sättet sjelf lefwa. Men det liste ej, emedan han måste straxt derpå i egen person sjelf dö.&amp;lt;/ref&amp;gt; på hwad sätt och med hwilka offer de wißa tider kunna bäst behaga sina afgudar o. s. w. Ty emedan de hafwa i alla sådana händelser wißa och särskildta märken målade på Trumman, inbilla de sig få säker och tilförlitelig kundskap om alt, sedan deras ringknippa under wißa sånger och slag på Trumman medelst en hammare, som är gjord as Renshorn, på et wist märke eller figur stadnat. Detta skulle jag anse för et gyckelspel eller en blott widskepelse utan effect och werkan, om icke Lappens beswimande, som med så många säkra och ofelbara witnens besannande blifwit rönt, tyktes hafwa något besynnerligit med sig, efter man säger at han under sit slående och sjungande faller ned som wore han död på jorden, och wid upwaknandet wet berätta hwad på fjärran orter skedt och annat, som han begärt få weta. Men detta händer ej androm, än dem, som hafwa namn före at wara Trollkarlar och äro således med den Onda Anden i en närmare bekantskap och förbindelse. Ty, de andre, som bruka deße &#039;&#039;instrumenter&#039;&#039;, hafwa dem blott som medel at få weta något hemligit&amp;lt;ref&amp;gt; Det säjes at för 40 år sedan, skal det tildragit sig i Lule-Lapmark, under påstående upbörds stämning, at en Lapman om en aftonstund kommit til Lapfogden, och sig beklagat, huruledes en af des grannar, som han ock namngifwit, för honom bortstulit något Silfwer, men hade dock dertil intet laga bewis. Fogden lät fördenskul följande dagen sammankalla de Lapmän af bylaget som wore wid marknadsplatsen, och bestodo af 10 eller 12, samt anstälde ransakning på följanjande sätt:&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Fogden lät ställa et bord ut på marken, och Lapmännen rundt deromkring, förkunnande derpå, at han om den angifne stölden ransaka skulle, och satte &#039;&#039;Compassen&#039;&#039; midt på bordet, hwilken han kallade sin Spåtrumma, och gaf de närwarande tilkänna at sedan han trillat &#039;&#039;Compass&#039;&#039;skifwan ikring, skulle det derpå utsatte teknet, som bestod af en fogelfjäder, stadna gent emot Tjufwen. Så snart skifwan stannade, och teknet wiste, efter fogdens förut gjorde tilställning, midt på den angifne Lappen, begjärte han få sjelf å nyo trilla om skifwan, både andra och 3die gången; men bägge gångarne hade teknet ock en lika utvisning, hvilket icke allenast uträttade så mycket, at Tjufwen tilstod sin utöfwade stöld, utan ock infant sig natten derpå hos Fogden med begäran, at få köpa des Trumma, som han förmärkt wara långt starkare än hans. For Compassen böd han ock ansenlig betalning.&amp;lt;/ref&amp;gt;: hwilket förekommer mig som wåra Kast-böcker eller Lyckohjul, som wäl äro af förståndigt folk för ro skull gjorde, men ofta af de enfaldige til widskepelse brukas. Den som åstundar utförligare sammanhang häruppå, finner sådant hos &#039;&#039;Schefferum&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. Cap. IX.&amp;lt;/ref&amp;gt;, emedan jag, som ej ens fått se dem, dristar ej eller widare beskrifwa dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 29.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
I somlige Lapmarker har man wetat berätta om den konsten at göra det den andra måste löpa Warg, ändock sådant på de andra och mäste ställen är ohördt. För några år tilbaka berättade en Lapp uti en wiß Församling för sin Själesörjare, at då han skulle taga skinnet af en Warg, fann han under huden et Tenbälte samt pung och knifslidor. En annan berättade för många år, äfwen för Häradshöfdingen i orten, at en wiß man kommit och bedt honom om förlåtelse, at han året tilförene, såsom Warg, dräpte tre Renar för honom, det ock denne sig påminte. Jag wet, at en sådan sak holles ibland de lärde &#039;&#039;inter paradoxa&#039;&#039;. Jag har sådant ej sedt. Men är det sant, så lärer det wara den Ondas gäckeri, hwarmed han bjuder til at apa efter Skaparens underwerk på &#039;&#039;Nebucadnezar&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 30.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Af gammalt hafwa Lapparna brukat åtskillige widskepelser med sina döda. At de undertiden offrat några år Renar til deras åminnelse, blir äfwen af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 317.&amp;lt;/ref&amp;gt; förmält, som berättar&amp;lt;ref&amp;gt;Pag. 117.&amp;lt;/ref&amp;gt; dem holla sina döde såsom &#039;&#039;Deos minores gentium&#039;&#039;, och således offra deße &#039;&#039;manibus&#039;&#039; såsom sina andra Gudar. De döda, eller deras manes, berättar han kallas hos Lapparna &#039;&#039;Sitte&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt; Hwilket lärer komma af en orätt version af de orden &#039;&#039;maite verro jabmike sitte&#039;&#039;. Ty da man gifwit deruppå et sådant Latin, &#039;&#039;quodnam sacrificium poscitis manes? &#039;&#039; så kunde det synas som woro sitte och &#039;&#039;manes&#039;&#039; swarande emot hwarandra. Hade &#039;&#039;Anonymus&#039;&#039; skrifwit: &#039;&#039;Quodnam sacrificium, manes, poicitis? &#039;&#039; så hade &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; förmodeligen ej misstagit sig, ehuru det dock eljest synes antingen wara mindre &#039;&#039;accurat verteradt&#039;&#039;, eller de Lapske orden orätt utförde.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jag har ej annat ord hört uppå de döda, än &#039;&#039;Jabmig&#039;&#039; eller &#039;&#039;æppar&#039;&#039;&amp;lt;ref&amp;gt;Undantagande &#039;&#039;rauke&#039;&#039; det de bruka likasom wi det ordet salig om de döda, Til exempel &#039;&#039;attjam rauke&#039;&#039;, min salige fader.&amp;lt;/ref&amp;gt;, (så kalla de barnen, som dödt utan döpelse), och Lapparna hafwa jemwäl tilståt det man undertiden en lång tid brukat offra åt dem. At de eljest haft sälsamma tankar om dem, har jag märkt dels derutaf, at när de swept dem, hafwa de sedt noga efter om swepningen wälbetäkt hela kroppen, föregifwande at själen, om kroppen ej wore wäl omswept, skulle slippa bort, dels emedan de på somliga ställen brukat lägga tobak, yxa, några torra stickor samt eldsaker, etc. uti Likkistan, I Åsele Lapmark blef man för en tid sedan warse sådana saker, då man wid Kyrkan af en händelse komat byta om Likkista. I Kaitom har det warit brukeligit, at när den dödas slägtingar eller goda wänner farit förbi de ställen, på hwilka de haft sina Lik obegrafna, hafwa de kastat åt dem et stycke tobak. För en gammal widskepelse kan det ock räknas, at de somligstädes pläga nedergrafwa med Liket de kläder, i hwilka någon blifwit död, samt merendels förtära den Renen wid grafölet, med hwilken den döde blifwit förd til grafwen, som ock sedermera des ben i jorden begrafwa.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hurudan tanka de eljest haft om sina döda har jag kunnat sluta af en wiß Laps utlåtelse öfwer en man som dödde i sin bästa ålder. Gud hade ej, sade han, så snart tagit en sådan man til sig, om han honom ej behöft och haft arbete, at sätta honom göra. Det är ock wist, at aldrig sättes den Ren för oket mera, som dragit en död til grafwa. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 31.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
At de jemwäl på många ställen bruka allehanda skrock med djur- och fiskefången, utom de Afgudiske konster jag tilförene nämnt, har man tid efter annan försport. En trowärdig Bonde på Landsbygden berättade, at då han för en tid tilbaka hade en Lapp i sällskap då han wille skjuta en Björn, blef han, sedan de fått djuret, tillika med de andre följeslagare af samma Lapp warnad at ej smörja sina skor med denna Björnens ister, med föregifwande, at der han det gjorde, skulle en Björn taga lifwet af honom. Deße, som ej wille tro Lappen, gjorde twärt emot hans förmaning. Hwarpå hände, at samma Lapp året derefter, under det han gick wall, måste ej allenast för en Björn sätta lifwet til, utan ock blifwa af honom i grund opäten. Om detta är sant, hwilket dock samma Bonde betygade, måste det utan twifwel hafwa härkommit af någon djefwulsk förpliktelse, den han sig tilförene underkastat. Eljest kan jag ej dertil gifwa skäl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 32.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Iöfrigit är det wist, at detta folket, hälst wid Björnjagter, bruka många &#039;&#039;Ceremomer&#039;&#039;, om hwilka hwarest de tagit dem, antingen af sina grannar, eller sjelfwa updiktat dem, är owist. Man wil ej nämna om Spåtrumman, af hwilken de betjent sig at få weta om deras jagt skulle lyckas eller ej, emedan derom något tilförene är nämnt, utan de hafwa derwid wißa joikningar och sånger, dem de bruka dels då de dräpit Björnen och under det de föra honom hem, dels då de komma fram, samt äta op honom, etc. hwilka wisor äro af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; til en del beskrefna&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 233. seqq.&amp;lt;/ref&amp;gt;, ändock man tror, at deße wisor äro i Lapmarkerne något &#039;&#039;variable&#039;&#039;. Då de draga honom utur sit bo eller hide, pläga de piska honom med ris, och den som är baneman slår gemenligen en Mäßings nagla uti sin byßa, eller hänger han något sådant märke på sin hals, det han bär en lång tid antingen som et heders tekn at han giort en så berömlig gerning, eller af någon widskepelse, kan jag ej wist säja. Besynnerligit är det, at de uti sina wisor ibland annat aflägga sin tacksäjelse hos honom, at han låtit dem dräpa sig och ej gjort dem skada: samt at deras hustrur måste wid hemkomsten tugga Albark och spotta dem i ansigtet, sjunga segersånger, samt skynda sig ut genom den rätta dören, under det de komma sjelfwe in genom heligdören. Björnen koka de på somliga ställen op merendels på en gång, och byta sedan köttet; men hufwudet koka de helt och hollet, samt förwara wäl hufwudskålen och benen, som skola begrafwas, och om en hund drager bort något ben, så måste han sätta sit ben i stället, lika som förr är talt om offren. En del tilstädja ej sina hustrur och barn äta af köttet. Somlige tillåta sina hustrur at äta deraf, åtminstone wißa delar, men det skal ske genom en Mäßingsring, den de sätta för munnen. Somligstädes plägar man gräfwa ned ej allenast, som förr mäldt är, hufwudskålen och benen, utan jemwäl et par skidor, hyfwel, knif, et stycke Mäßing, etc. hwarmed han utan twifwel skal hjelpa sig fram i den andra werlden. Ömkeligit, at deße människor wilja änteligen tro det Björnen skal upstå och lefwa efter döden, när de likwäl äro sjelfwe nog twifwelaktige om deras egen upståndelse, ändock de undertiden säja sig tro, at de efter döden skola lefwa, eller, efter deras ordasätt, wandra i den andra werlden. Hwad öfrigit härwid wore at berätta, och som af &#039;&#039;Scheffero&#039;&#039; på anförde ställe blifwit widlyftigare omtalt, går jag för kortheten skul förbi. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 33.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Så har det ej eller hos Lapparna varit obrukeligit at lämpa både Guds dyra ord och jemwäl wåra Christeliga helgedomar til sina widskepelser. Jag har tilförene något nämnt om deras läsningar, som til en stor del befinnas wara tagne ur Guds heliga Ord, men genom deßas widskepliga bruk skändeligen mißbrukade. Jag wille tro, at de tagit de maneren til at korßa sina Afgudabeläten, etc. af bilderna, som de sedt uti wåra Swenska Kyrkor, som jag ock har hollit före, at de Fartyg de pläga hänga op i trän, äro efterdömen af de Skepp, som man plägar hänga op i somliga Kyrkor på landsbygden och jemwäl i Lapmarken, ändock jag finner &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; hafwa andra tankar derom&amp;lt;ref&amp;gt;Lappon. pag. 119.&amp;lt;/ref&amp;gt;. I Jockmocks Kyrka war för en tid mycket i bruk, at man hemligen bar in en hop byltor och slarfwor af allehanda slag, dem de stoppat under wäggarna och i holen wid Kyrkogolfwet. Men sedan deras Capellan lät söka op alla deße gömslor och för deras ögon offenteligen bränna op dem, har man ej hört widare deraf. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 34.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Utom hittils omtalte Lapparnas Afgudar och widskepelser, kunde man ännu upräkna en hop af mindre wärde, der ej detta gjorde tilfyllest at wisa, det tilståndet i somliga Lapmarken är ännu nog beklageligit. Man kan ej eller neka, at de ju uti alt detta äro, som i tungomål, seder och opförande, fins emellan olika och skiljaktige: och jag har märkt at de nu mera, sedan Guds hel. Ord begynt wisa sin werkan ibland dem, mycket kommit i oordning med sina konster, hwaraf är skedt, at man nu har swårare före at komma under wädret med sjelfwa sammanhanget af deras Afgudatjenster, än fordomdags. De som ännu lefwa i sit mörker kunna ej bewekas at rätt beskrifwa sina konster, eller drista de det göra. Och de, som fått smak af Christendomen, blyas merendels wid at tala om sådant; hwaraf händt, at då jag fått se ögonskenliga märken til något dylikt, hafwa deße sökt ej allenast at förtiga det, utan ock al wända det til andra ändamål. Jag har just ej eller warit så mycket angelägen at utspana deras werk, efter jag sedt man kunde ingen nyttig sanning upfinna, om man än wiste et noga sammanhang på hela deras Afgudatjenst, ej eller någon nytta dermed skaffa, emedan det fast nödigare är, at häfwa otron och mörkret ur deras hjertan och sinnen, då det öfriga lärer af sig sjelft, med Guds hjelp, småningom förswinna, o. s. w.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;§. 35.&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt; &lt;br /&gt;
Imedlertid får man mer än ofta förundra sig, då man hörer en del af detta folket så redigt och förnuftigt tala och utlåta sig om alt annat, men i sin Afgudatjenst bära sig så oförnuftigt åt. Hwaraf man har tilfälle at utröna huru djupa rötter en wedertagen widskepelse och wane kunna hafwa i en människas hjerta. Och, emedan jag sedt Nybyggare, som warit så wäl för sig komne, at de läst i bok, samt haft både Bibel och andra andeliga böcker, men genom omgänget med Lapparna blifwit bögde til en hop af de upräknade widskepelser, dem de brukat utan eftertanka och blott af en wana samt naturlig räddhoga för landsens helgedomar, har jag haft tilfälle at göra öfwer detta folket den anmärkning, at det lärer både falla swårt och gå långsamt til, innan man får alla deras widskepelser ifrån dem. Imedlertid är på de fläste ställen en god begynnelse gjord, och i anseende til Guds heliga Ords dageliga tilwäxt och förökelse i denna werldenes del, har man at trösta sig dermed, at ändock sådant för människom är omöjeligit, så äro för Gudi all ting möjelig&amp;lt;ref&amp;gt;Matth. 19: 26.&amp;lt;/ref&amp;gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på svensk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Pehr Högström]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Superstitioner&amp;diff=84488</id>
		<title>Superstitioner</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Superstitioner&amp;diff=84488"/>
		<updated>2026-08-05T09:43:53Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link= Superstitioner]] !!  !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion]]&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af Knud Leem:&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrivelse over Finmarkens Lapper&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;22. Capitel &#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lappernes Superstitioner&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lapperne havde i deres Vanvittigheds Tid megen Overtroe. Somme holdt Torsdagen hellig, især vilde de ey benævnte Dag spinde Uld. De helligholdte og Løverdagen, somme ogsaa Fredagen, og merkeligt er det, at de i deres Sprog haver givet sidstbenævnte Dag det Navn &#039;&#039;Fasto-Beive, Danice&#039;&#039;: Faste-Dagen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En udi Smør-Fiorden i Porsanger udi Kielvigs Prestegield i Vest-Finmarken boende Søe-Lap, ved Navn &#039;&#039;Peder Pedersen&#039;&#039;, fortalte en Aabenbarelse, som var skeet ham paa følgende Maade: Da han en Løverdag gik i Marken paa Hare-Skytterie, og havde sat sig ned at hvile, kom en til ham i en Mands Skikkelse i sorte Klæder, og spurgde hvad han bestillede, hvorpaa han svarede, sig at ville skyde til sin Præst en Hare. Spøgelset sagde da: din Præst kand alligevel leve, om du ikke for at skaffe ham Hare, overtræder Sabbaten, ved at gaae paa Skytterie paa Løverdagen, der bør holdes hellig. Du skal ikke arbeyde paa Løverdag, ey heller paa gamle hellige Dage. Dyr, Fugle og Fiske etc flye bort, fordi Folk anvende saadanne Dage, der bør holdes hellige, til verdsligt Arbeyde. Hidindtil havde Spøgelset ladet sig see i revne Klæder, men strax derpaa fremviste sig sømmeligen klædt, og sagde til Manden: Du skal ofre mig en Koe, saa skal der blive Forraad paa Fiske, Fugle og andre Dyr. Efter denne Samtale, forføyede Manden sig til sit Huus overmaade forferdet, og efter Hiemkomsten satte sig ned, drog sin Kniv ud, og strax segnede ned, som en Død. Imedens han saa laae, holdt Folk Vagt over ham, og nu og da stødte paa ham; men han følede det ikke. Imidlertid forekom ham selvsamme Spøgelse, som han havde seet paa Marken i Drømme, og sagde til ham: Du skal ikke komme til Live igien, uden du lover mig en Koe til Offer; Efter giorte Tilsagn derom opvaagnede Manden, var heftig syg, og kunde ikke gaae, men maatte krybe, og, saasom han endnu efter Opvaagnelsen saae tit-bemeldte Spøgelse paa Gulvet i en heslig Dragt, gav han et Raab fra sig, og bød de hosværende slaae Trolden, paa det at den ey skulde dræbe ham, Derefter, som han kom noget mere til sig, fortalte han, hvad han havde seet og hørt, og forbød sit Huus-Gesinde at arbeyde paa Løverdagen og de gamle Hellige Dage. Siden læste han Herrens Bøn, og et Stykke af Catechismo. Dagen derefter kom Folk fra en og andre Steder til ham, for hvilke han fortalte sin Syn; hvorover mange fattede det Forsæt, ey allene at helligholde Løverdagen, men endog at ofre Lam, paa det at der igien kunde blive Forraad paa Dyr, Fiske og Fugle; dog fandtes der en Deel, som ansaae denne Aabenbarelse ikkun for Satans Bedragerie og beloe den.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Om bemeldte Aabenbarelse var virkelig eller ikkun et Opdigt, overlader jeg enhver at dømme efter Behag. Men dette vil jeg alleneste erindre, at bemeldte Lap var en stakkels eenfoldig Mand, een af de allereenfoldigste og ærligste der paa Stedet. Det er jo ellers vitterligt, at Dievelen kand iføre sig allehaande, ja endog en Lysens Engels Skikkelse, og torde han i en synlig Gestalt friste Christum, i hvilken al Viisdoms og Kundskabs Liggendefæe laa skiult, ere det ikke utroeligt, at han i en synlig Skikkelse fristede en eenfoldig, for at styrte ham og flere med ham i Fald.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lapperne helligholdte de gamle Høytider, saasom: den gamle Juule-Høytid, gamle Vor Frue Dag; En i Lerrets-Fiorden i Altens Præstegield udi Vest-Finmarken boende Søe-Lap ved Navn &#039;&#039;Anders Pedersön&#039;&#039; fortalte en Aabenbarelse, som saaledes var skeet ham: Da han paa en Dag, som een af de gamle Juule-Høytids Dage indfandte sig paa, bar Høe hiem af Marken til sit Qvæg, (Lapperne have ey allene en Stillatz, eller saa kaldet &#039;&#039;Loaawe&#039;&#039;, i Nærværelsen hos deres iboende Hytte, hvorom er meldt i det Capitel om Lappernes Boliger; men de have og ligeskikkede Stillatzer for Høet, opsatte i Skoven langt fra bemeldte Hytte) og havde paa Veyen sat sig ned at hvile, hørte han nogle Gange efter hverandre en blafrende Lyd; hvorfor han stod op for at forføye sig hiem. I det samme hørtes en Røst sigende: Bie! jeg vil tale med dig. Derpaa vendte Manden sig om, og saae en i et Menniskes Gestalt i hvide skinnende Klæder, som straffede ham, fordi han ved at bære Høet, arbeydede paa en Dag, som een af den gamle Juule-Høytids Dage indfaldt paa, og sagde derhos: Jeg er en Guds Engel, kommen for at undervise dig. I skal allene helligholde den gamle Juule-Høytid og andre gamle Høytider; Men den nye Juule-Høytid og andre nye Høytider ere ikke uden Menniskes Bud. I skal og holde Torsdags Eftermiddag og Løverdagen hellig. Derfor er der Mangel paa Næring i Landet, fordi Folk ved verdsligt Arbeyde vanhelliger saadanne Dage. Derpaa forsvandt Spøgelset. Manden gik hiem, og, som han var kommen nær Stedet, hvor hans Hytte stod, faldt han i Besvimelse paa Marken, og maaskee havde døet der, dersom Folk ey havde blevet ham vaer, og baaret ham ind i Hytten. I denne Besvimelse laae han et par Timers Tiid. Da han var kommen til sig igien, formanede han sit Huus-Folk og andre, som ham forekom, at efterleve den sig indbildte Engels Bud, ved de gamle Høytiders samt Torsdags og Løverdags Helligholdelse.&lt;br /&gt;
Min Slutning om denne Aabenbarelse, der ligeledes hendte en stille og eenfoldig Mand, er, ligesom om den foranførte&amp;lt;ref&amp;gt;Man bør dog ey derhos forglemme, at en udsvævende, fordervet og ophidset Indbildnings Kraft, er fuldkommen i Stand til at tilveyebringe deslige Syner.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Leem XCIII.jpeg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. XCIII &amp;lt;/center&amp;gt;]](Vid. Tab. XCIII.) Lapperne holdt det for en Misgierning at æde Kiød Dagen for Juule-Aften; En Lappe-Dreng fortalte mig, at, da hans Fader den Dag havde hængt en Kiød-Gryde over Ilden, og han, da Kiødet var kogt og Faderen var gaaet ud, havde taget et Stykke af samme at æde, kom faderen ind, i det han tyggede paa Kiød-Stykket, stak Fingrene ind i hans Mund, tog Kiødet ud igien, og gav ham dygtig Prygl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De fastede paa den gamle Juule-Aften &#039;&#039;Joulo-Gadze&#039;&#039;, om hvilke meldes i det 19. Capitel om Lappernes Afguder, til Ære, og gamle Vor Frue Aften for Børnenes gode Optugtelse. Gamle Juule-Dag toge Qvinderne adskillig Slags kogt Mad op i deres Forklæde, bar den hen i Fæe-Huset, hengte den der op, og lode den sammesteds forblive i 3 Dage, efter hvilken Tiids Forløb de aade den op paa Stedet. (Vid. Tab. XCIII.) I Juulen pleyede Lapperne bære en og anden Slags Mad ud til Kragerne, for at tractere dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En Mand vilde ikke sove under eet og samme Dække med sin Hustrue, naar hun havde sin Tiid, ey heller vilde en Mands-Person røre ved en Qvindes Klæder, som derved vare besmittede. En Qvinde, der havde sin Tiid, var det ikke tilladt at trine over en Mands-Persons Fod, naar han siddende paa Jorden havde rakt Beenet fra sig, ey heller at gaae op paa Taget af Hytten, som man boede udi, ey heller at gaae saa langt ned i Strand-Bredden, at hun kom paa det Sted, hvor Fiskerne efter sin Hiemkomst fra Fiske-Fangst havde slengt dem ud af Baaden, ey heller at malke en Koe. Naar en Qvindes Maanedlige Tiid var forbie, toede hun sit Hoved i Vand af en Kiedel, skurede den derpaa med Meel, og bagede en Kage i den, hvilken det var Qvinderne allene tilladt at æde.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Saasnart en Qvinde befandt sig at have undfanget, gav hun Agt paa en vis Stierne hos Maanen, og efter sammes kortere eller længere Distance fra Maanen giorde sig Slutning, om det Foster, hun var bleven frugtsommelig med, skulde døe i Moders Liv, eller lykkelig fødes til Verden. Man maatte ikke sette en Øxe paa Skaft inde i det Huus, hvor Hustruen var frugtsommelig. Naar en Barsel-Qvinde var under Fødsels Smerte, maatte hun intet knyttet have paa sig; thi man indbildte sig, at Barnets Fødsel derved hindredes, hvorfor om der nogensteds paa hendes Klæder befandtes et Baand med en Knude paa, løste man den op. De Klæder, som hun havde paa, naar hun fødde, forkastede hun, og brugte dem ikke mere. Paa det Sted i Hytten, hvor hun var falden i Barsel-Seng, maatte hun stedse blive liggende, uden at omskifte det, indtil hun var bleven tilpas og stod op igien.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lappe-Qvinderne give gierne deres Børn lenge Die, somme vel i 2 Aar, ja lengere. I Vanvittighedens Tiid indbildte de sig, at i desflere Faste-Tider Børnene gaves Die, jo lykkeligere bleve de.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lapperne gave deres Børn Navn efter Drømme.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Foruden at de have Døbe-Navne, hvilke gemeenligst ere de samme, som andre Norske Folkes, saasom: Niels, Oluf, Peder etc. men anderledes udføres, i det at Anders nævnes: &#039;&#039;Anda v. Adda&#039;&#039;, Svend: &#039;&#039;Spein&#039;&#039;, Jens: &#039;&#039;Juntze&#039;&#039;, Joseph: &#039;&#039;Juks&#039;&#039;, Lauritz: &#039;&#039;Lalla&#039;&#039;, Niels: &#039;&#039;Nikke&#039;&#039;, Oluf: &#039;&#039;Wulle v. Volab&#039;&#039;, Peder: &#039;&#039;Piettar&#039;&#039;, Povel: &#039;&#039;Pave&#039;&#039;, Johan: &#039;&#039;Anthe&#039;&#039; og saa fremdeles, have og nogle af dem besynderlige, dennem i et Bad Hiemme i Huset tilegnede Navne, saasom: &#039;&#039;Utze Beivatzh Danice&#039;&#039;: lille Soel, &#039;&#039;Qvive, Mielze, Akkie, Guia, Nokke&#039;&#039; og flere saadanne. (Vid. Tab. XCIII.) Det haver været, og endnu, som jeg selv utallige Gange haver seet, er en Skik iblandt, at de hver Dag, fra det første Børnene ere fødte, indtil de ere temmelig store, bade dem udi en Kiedel med varmt Vand i, hvilken Baden i sig selv er uskyldig, og skeer for Børnenes Sundheds Vedligeholdelse. Naar noget Barn skulde i bemeldte Bad gives et andet Navn foruden dets rette Døbe-Navn, skede samme, de allerførste Gang det efter Navle-Strængens Frafald badedes, hvorved saadanne Ord bleve brugte: &#039;&#039;De mon baasam duu dam Nabmi N.N. ja dam Nabmi buurist kalkak ællet, Danice&#039;&#039;: Nu toer jeg dig i dette Navn &#039;&#039;N.N&#039;&#039;. og i dette Navn skal du leve vel, og lode de det da faae et af ovenmeldte Navne eller andet deslige Navn, som nogen af dets Forfædre havde havt. I bemeldte Bad brugtes Elle-Bark; efter Beretning pleyede de og krydse Barnet; Siden, om det blev sygt eller græd heftig, indbildte de sig, at Aarsagen dertil var en Forseelse ved at have givet det et uret Navn, saasom en anden af Forfædrene vilde blevet opkaldet, og derfor, naar de atter badede det, navngave det efter nogen anden af dets afdøde Forfædre; deraf kommer det, at nogle Lapper have 3de Navne, et, som de have faaet i Daaben, de andre i tit-bemeldte Bad. At der gives Lapper, som foruden deres rette Døbe-Navn have a parte Navne, derpaa er det, som jeg her vil anføre, et klart Beviis: Udi Porsanger-Fiorden i Kielviigs Præstegielde udi Vest-Finmarken i en Finne-Bye, som de Norske kalde Horvigen, men Lapperne: &#039;&#039;Vueppe&#039;&#039;, boede, da jeg var Missionaire der paa Stedet, 2de Søe-Lapper, af hvilke den eene havde i Daaben faaet det Navn: Niels, den anden: Gunner; naar disse 2de Mænd talte hinanden til, kaldede de (Norske Folk, der have eet og samme Navn, kalde hinanden: Navne) hverandre: &#039;&#039;Gaimazhjam&#039;&#039;, det er: min lille Navne; jeg i Begyndelsen forundrede mig høylig over, at disse 2de, der havde bemeldte ulige Døbe-navne, kaldede, ligesom 2de, der have eens Navn, hinanden: &#039;&#039;Gaimazhjam&#039;&#039; v. min lille Navne, men erfarede siden, at de i Barndommen i et Bad Hiemme begge havde eet og samme Navn, nemlig Qvive, og derfor kaldede hinanden Navne.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Efterat Barnet havde, som meldt, bekommet Navn i et Bad i Huuset, har det tildraget sig, at man tillavede det en Mad og Drikke, hvilken blev kaldet &#039;&#039;Noaaide-Borramush&#039;&#039; og &#039;&#039;Noaaide-Jukkamush, Danice&#039;&#039;: Troldmands Spise og Troldmands Drikke, og gav det samme ind, indbildende sig, at det derved fik en besynderlig Kraft til at blive med Tiden en duelig Troldmand; derpaa fastede man for det, og siden, imedens det endnu var i spæde Barne-Aar, øvede det i &#039;&#039;Juoigen&#039;&#039;, en iblant Trold-Mændene og andre Lapper brugelig Rune-Sang, mere lignende en Tuden, end Sang, hvorom er meldt i nest foregaaende Capitel, saa at, førend Barnet kunde tilgavns tale, havde det allerede lært Tonerne til bemeldte Sang. Derefter ved Alderens Tiltagelse underviste man det om Afgudiske Ofringer, og anden deslige i Satans Skole opfunden Lærdom. Lapperne lagde Staal i Vuggen hos de smaa Børn, indbildende sig, at, naar Staalet laae der, skulde intet ondt komme dem nær.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Leem XCIV.jpeg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. XCIV &amp;lt;/center&amp;gt;]] For Syges Helbredelse lovede de Gaver til Kirken; hvorved af somme brugtes den Skik at fare ud paa Vandet, vende Baaden 3 Gange om efter Solens Gang og dybt bukke sig; bemeldte Løfte kaldte man: &#039;&#039;Kirkoi Zhjuorvot&#039;&#039;, i.e. at raabe til Kirken. De vilde ikke gierne tilkiendegive, hvor Folkerige de vare, befrygtende, at samme maatte foraarsage en hyppig Død iblandt dem. (Vid. Tab. XCIV.) Nogle gave sine Afdøde Mad med i Liig-Kisten: udi Altens Kirke i Vest-Finmarken blev i Vaaben-Huuset et Liig indsat, som formedelst indfaldende sterke Frost ikke strax kunde begraves, men maatte blive der nogen Tiid staaende. En vis Person aabnede Liig-kisten og befandt hos den Døde en Skee, samt en Kage af Meel og Vand stegt paa Gløder. Efter Beretning lagde de og fordum i Kisten hos den Døde, Buen og een af de Piile, han var vant at skyde med. Rensdyret, som slæbte Liiget til Graven, slagtede de, aad dets Kiød og grov Beenene ned i Jorden. Naar en Død var udbaaren, lagde de en Steen i Rummet, hvor Liiget havde ligget, og derefter forlode den Bolig, som de havde der, hvor Mennesket døde, og satte Boe paa et andet Sted.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Somme havde et med lidt Uld og Høe omviklet Faare-Been, hengende paa deres Høe-Huus, hvilket skulde tiene Qvæget til en Beskyttelse imod Giø-Maanedens strænge Veyrlig. De tegnede deres Qvæg med Kryds. Naar en Koe skulde kalve, satte de paa Stedet Staal over dens Hoved. Naar hun havde fød, satte de et Kryds i hendes Pande, og betroede baade hende og Kalven med Meel. En Mands-person fik ey Tilladelse at æde af den første Melk, som malkedes af en Koe, efterat den nylig havde kalvet, førend man havde ladet lidet Meel derudi.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Undertiden hender det, at en styrtende Død paakommer Rensdyrene, hvorover Lapper, der før vare Eyere af mange Dyr, have inden kort Tiids forløb ikkun faae tilbage. Saadant Uhæld tilskrev de Stedet, og derfor ey allene forlode samme, flyttende et andet Steds hen langt derfra; Men det skal og have tildraget sig, at de for Bortflyttelsen satte al den Rensdyr-Mosse, som sammesteds var voxet, i Brand. Qvinderne var det ey tilladt at æde et Rensdyrs Hoved-Kiød; hverken en Mands- eller Qvindes-Person vilde æde det Lem af et Dyr, i hvilket de selv befandt sig med Svaghed behæftede, saa at, havde de svage Øyne, vilde de ikke æde Dyrets Øyen; vare de plagede af Ryg-Verk, vilde de ey æde det Kiød, der sad ved Ryg-Beenene, ogsaa fremdeles.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lapperne æde ikke Svine-Kiød; thi de, som der siges, indbildte sig, Svinene at være &#039;&#039;Noaaidernes&#039;&#039; eller Trold-Mændenes Riide-hest. At de ikke æde Sviine-kiød, er sandt, det kand jeg melde af egen Erfarenhed; men, om bemeldte Indbildning er den virkelige Aarsag til Afhold fra det Æden, veed jeg ikke; Ellers kalde Finmarkens Lapper Skiertzviis et Sviin: &#039;&#039;Tazhja-Guouzhja, Danice&#039;&#039;: Nordmands Biørn; thi det var for deres Øyne i sin Skikkelse noget at ligne en Biørn, og dets Kiød spises af de Norske Landets Beboere.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lapperne indbildte sig, at vilde Dyr, Fugle og Fiske skye det Sted, hvor en Kirke staaer, saa at man derfor i den Egn, hvor en Kirke var bygget, ikke formodede sig Lykke til Fiskerie og Skytterie. Naar de øvrige af Huusets Folk vare borte paa Fiske-Fangst, vilde de hiemme værende ikke stikke en tændt Brand i et Kar med Vand udi, for at slukke den. Efter Hiemkomsten fra bemeldte Fangst vilde Fiskerne ikke legge de bekommede Fiske høyt oppe i Strand-Bredden, hvor Qvinderne pleyede at have sin Gang, indbildende sig, at Fiskeriet derved skulde vanlykkes. Naar de havde trækket den Krog, hvorved en Helle-Flynder var fanget, ud af dens Kiæft, krydsede de for Kiæften med samme og tillige sagte blistrede. De tilstedde ikke, at det Vand, som Kiødet af en Helle-Flynder var kogt udi, maatte gives Gieder at drikke, af Frygt for, at benævnte Fiskes Fangst derved skulde aftage.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Nogle vilde ikke nævne en Biørn med dens sædvanlige Navn: &#039;&#039;Guouzhja&#039;&#039;, saasom befrygtende sig, at den da skulde dræbe deres Qvæg; men i dets Sted kaldede de ham: &#039;&#039;Moedda-Aigja, Danice&#039;&#039;: Beste-Faderen med Skind-Kiolen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Naar de havde taget Livet af en Biørn, førte de den hiem med en slags Triumph. Efter Hiemkomsten opsatte de et Telt i Nærværelsen af Vaanings-Teltet, og omskiftede sine Klæder, som de begave sig derind, agtende det ulovligt, at gaae ind i det i de samme Klæder, som de havde havt paa, da Biørnen aflivedes. Her forbleve Mændene for sig selv i 3 Dage, og Qvinderne derimod lige saa længe i Vaanings-Teltet. Imidlertid var det ingen af Parterne tilladt at komme ind til hverandre. i bemeldte ikke langt fra Vaanings-Teltet opslagne Telt kogte Mændene Biørnens Kiød, hvorom ey brugtes &#039;&#039;Verbum, Vuoshjam&#039;&#039;, jeg koger, som andet Kiøds samt anden Spises Kogen i det Lappiske betydes ved, men i dets Sted &#039;&#039;Verbum, Guordestam&#039;&#039;. Efter at Kiødet var kogt, giorde Mændene sig dermed tilgode, lode ogsaa tilbringe Qvinderne en Deel deraf, men derhos toge nøye i Agt, at ikke noget Stykke af Biørnens Bagdeel dem blev givet; (Vid. Tab. XCIV.) man bar ey heller Kiødet ind til dem igiennem Døren, men løftede en Fliig af Teltets teppe op bag ved det Rum, som Gryderne og Kiedlene hensettes paa, hvorom er meldt i det 5te Capitel om Lappernes Boliger, og der stak samme ind. Her, hvor Biørne-Kiød, ligesom og Kiødet af et vildt Rensdyr, blev indstukket, var det aldrig en Qvinde tilladt enten at træde ind i eller ud af Teltet. Naar Biørnens Kiød var ædet, grov man Beenene ned. Efter de 3 Dages Forløb, som var Mændenes og Qvindernes Fraskillelses Tiid, fik de igien Frihed at omgaaes hinanden. En, som havde skudt en Biørn, fordrog ikke, at nogen efter den Dag skulde gaae bag hans Ryg.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; haver vidtløftig beskrevet de mange overtroiske Skikke, som brugtes for, under og efter Biørne-Fangsten, hvilke alle at være sande jeg ikke kand bevidne af Erfarenhed eller Fortællelse; thi i mit Missionaire District blev sielden nogen Biørn skudt; dog bifalder jeg næsten al hans Relation om denne Handel, og holder den ikke utroelig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lapperne brugte utugtige Ord hos Kugle-Støbning. De indbildte sig, at en Ulv kunde fortrylle en bysse, at den ey gik løs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De agtede en liden med hviid Ring om Halsen begavet og i øvrigt sort Fugl, der holder sig hos Elve-Fosser, og af Lapperne kaldes: &#039;&#039;Kuoik-Garheek&#039;&#039;, men af de Norske: Elve-Kald &amp;lt;ref&amp;gt;Eller Fosse-Kall, saa og Elvekonge, Sturnus cinclus (Fn. Sv. 214). Jeg besidder heraf 3 Exemplarer, som alle ere hvide, ikke blot paa Brystet, men og paa Halsen og Struben lige op til Hovedet og de smaa Fiere, som besidde Roden af Under-Nebbet. Det er besynderligt, at denne Fugl, da den ingen Svømme-Fødder har, tør vove det at fare i Vandet efter Insekter. Dog giør han det med hastig Fart, saa at han ikke længe bliver i Vandet. I Voldens Præstegield paa Søndmøer bliver denne og, efter Velærværdige Hr. Strøms Beretning til mig, kaldet: Laxe-Titing.&amp;lt;/ref&amp;gt;, for en Lykke-Fugl, og derfor, naar de fik den fanget, forvarede den, som en Helligdom; En riig Field-Lap, ved Navn Hans Jonsen, kaldet af Lapperne &#039;&#039;Hano&#039;&#039;, og boende udi &#039;&#039;Ozejok&#039;&#039; udi Svensk Lapmarken, havde benævnte Fugl giemt i en hviid Skoe eller Kamag; endskiøndt samme var død, holdt han den dog for en Lykke-Fugl, indbildende sig, at, saa længe den var i hans Eye, skulde Lykken føye ham. Læs mere om samme Mand i det 15de Capitel om Lappernes Maneerer.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
(Vid. Tab. XCIV.) Lapperne troede, at, om man kom at staae under et træe, hvor en Giøg galede, førende den begav sig paa Flugt, blev man lykkelig. Iligemaade troede de, at den blev lykkelig, som fandt en Giøgs Æg, og, naar man aad samme, havde man en omhvælvet Kiedel paa Hovedet, den derimod holdte de for ulykkelig, som skiød en Giøg; de indbildte sig, at, dersom nogen var fastende, naar han første gang hørte benævnte Fugl gale om Foraaret, virkede det hos ham et ondt Hiertelav til sin Næste; den derfor, som samme var hendet, beed i Barken paa et Træ, og gik 3 Gange omkring det imod Solens Gang, forsikrende sig om, at Giøgens Galen, som han fastende havde hørt, ey da skulde giøre ham bemeldte slemme Virkning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De troede, at den, som fastende første Gang hørte Lommen (Lom er et Slags store Fugle) &amp;lt;ref&amp;gt;Denne er Colymbus Lumme, collo antice ruso vel ferrugineo. Act. Nidros. I. 244. tab. II. fig. 2. Thi denne allene kaldes her i Stiftet Loom, da man derimod, saasom nyelig er meldet, kalder Colymbum arcticum Wormii Hymber eller og Vas-Hymber.&amp;lt;/ref&amp;gt; skriige om Foraaret, træffede den Vanlykke, at Melken af hans Qvæg ikke løb sammen. De indbildte sig, at, ved at skiertze med Ild tilføyedes Rensdyr-Kalvene Blindhed. De satte Kryds paa sine Dørre.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det er bekiendt, at, som Solen i Finmarken om Sommeren i 7 samfulde Uger baade Nat og Dag lader sig tilsyne, saa er den i lige saa mange Uger om Vinteren aldeles borte af Horizonten. Den første Gang Lapperne fik den efter bemeldte Udeblivelse at see igien, besmurte de sine Dørre.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En Steen, som ikke var ret stor, men derhos af en usædvanlig Tyngde, indbildte de sig at være noget overnaturligt hos.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De troede, at Torden skrekkede og ødelagde Trold. Samme Overtroe hengte og ved mange af gemeene Mand iblandt de Norske, hvoraf det endnu bekiendte Ordsprog er kommen: Dersom Torden ikke var, lagde Trold Verden øde. Man sagde, at, naar Torden slog, bleve Trold seet at løbe af Banghed om i Skoven, indtil de fandt et huult Træ at skiule sig udi, og at Lyn-Ilden derpaa antændte samme.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lapperne have vel og havt adskillige andre &#039;&#039;Superstitioner&#039;&#039;; men de anførte ere mere end nok til at beviise deres Vildfarelse i Vanvittighedens Tiid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
----&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på dansk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Knud Leem]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Superstitioner&amp;diff=84487</id>
		<title>Superstitioner</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Superstitioner&amp;diff=84487"/>
		<updated>2026-08-05T09:22:16Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link= Superstitioner]] !!  !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion]]&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af Knud Leem:&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrivelse over Finmarkens Lapper&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;22. Capitel &#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lappernes Superstitioner&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lapperne havde i deres Vanvittigheds Tid megen Overtroe. Somme holdt Torsdagen hellig, især vilde de ey benævnte Dag spinde Uld. De helligholdte og Løverdagen, somme ogsaa Fredagen, og merkeligt er det, at de i deres Sprog haver givet sidstbenævnte Dag det Navn &#039;&#039;Fasto-Beive, Danice&#039;&#039;: Faste-Dagen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En udi Smør-Fiorden i Porsanger udi Kielvigs Prestegield i Vest-Finmarken boende Søe-Lap, ved Navn &#039;&#039;Peder Pedersen&#039;&#039;, fortalte en Aabenbarelse, som var skeet ham paa følgende Maade: Da han en Løverdag gik i Marken paa Hare-Skytterie, og havde sat sig ned at hvile, kom en til ham i en Mands Skikkelse i sorte Klæder, og spurgde hvad han bestillede, hvorpaa han svarede, sig at ville skyde til sin Præst en Hare. Spøgelset sagde da: din Præst kand alligevel leve, om du ikke for at skaffe ham Hare, overtræder Sabbaten, ved at gaae paa Skytterie paa Løverdagen, der bør holdes hellig. Du skal ikke arbeyde paa Løverdag, ey heller paa gamle hellige Dage. Dyr, Fugle og Fiske etc flye bort, fordi Folk anvende saadanne Dage, der bør holdes hellige, til verdsligt Arbeyde. Hidindtil havde Spøgelset ladet sig see i revne Klæder, men strax derpaa fremviste sig sømmeligen klædt, og sagde til Manden: Du skal ofre mig en Koe, saa skal der blive Forraad paa Fiske, Fugle og andre Dyr. Efter denne Samtale, forføyede Manden sig til sit Huus overmaade forferdet, og efter Hiemkomsten satte sig ned, drog sin Kniv ud, og strax segnede ned, som en Død. Imedens han saa laae, holdt Folk Vagt over ham, og nu og da stødte paa ham; men han følede det ikke. Imidlertid forekom ham selvsamme Spøgelse, som han havde seet paa Marken i Drømme, og sagde til ham: Du skal ikke komme til Live igien, uden du lover mig en Koe til Offer; Efter giorte Tilsagn derom opvaagnede Manden, var heftig syg, og kunde ikke gaae, men maatte krybe, og, saasom han endnu efter Opvaagnelsen saae tit-bemeldte Spøgelse paa Gulvet i en heslig Dragt, gav han et Raab fra sig, og bød de hosværende slaae Trolden, paa det at den ey skulde dræbe ham, Derefter, som han kom noget mere til sig, fortalte han, hvad han havde seet og hørt, og forbød sit Huus-Gesinde at arbeyde paa Løverdagen og de gamle Hellige Dage. Siden læste han Herrens Bøn, og et Stykke af Catechismo. Dagen derefter kom Folk fra en og andre Steder til ham, for hvilke han fortalte sin Syn; hvorover mange fattede det Forsæt, ey allene at helligholde Løverdagen, men endog at ofre Lam, paa det at der igien kunde blive Forraad paa Dyr, Fiske og Fugle; dog fandtes der en Deel, som ansaae denne Aabenbarelse ikkun for Satans Bedragerie og beloe den.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Om bemeldte Aabenbarelse var virkelig eller ikkun et Opdigt, overlader jeg enhver at dømme efter Behag. Men dette vil jeg alleneste erindre, at bemeldte Lap var en stakkels eenfoldig Mand, een af de allereenfoldigste og ærligste der paa Stedet. Det er jo ellers vitterligt, at Dievelen kand iføre sig allehaande, ja endog en Lysens Engels Skikkelse, og torde han i en synlig Gestalt friste Christum, i hvilken al Viisdoms og Kundskabs Liggendefæe laa skiult, ere det ikke utroeligt, at han i en synlig Skikkelse fristede en eenfoldig, for at styrte ham og flere med ham i Fald.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lapperne helligholdte de gamle Høytider, saasom: den gamle Juule-Høytid, gamle Vor Frue Dag; En i Lerrets-Fiorden i Altens Præstegield udi Vest-Finmarken boende Søe-Lap ved Navn &#039;&#039;Anders Pedersön&#039;&#039; fortalte en Aabenbarelse, som saaledes var skeet ham: Da han paa en Dag, som een af de gamle Juule-Høytids Dage indfandte sig paa, bar Høe hiem af Marken til sit Qvæg, (Lapperne have ey allene en Stillatz, eller saa kaldet &#039;&#039;Loaawe&#039;&#039;, i Nærværelsen hos deres iboende Hytte, hvorom er meldt i det Capitel om Lappernes Boliger; men de have og ligeskikkede Stillatzer for Høet, opsatte i Skoven langt fra bemeldte Hytte) og havde paa Veyen sat sig ned at hvile, hørte han nogle Gange efter hverandre en blafrende Lyd; hvorfor han stod op for at forføye sig hiem. I det samme hørtes en Røst sigende: Bie! jeg vil tale med dig. Derpaa vendte Manden sig om, og saae en i et Menniskes Gestalt i hvide skinnende Klæder, som straffede ham, fordi han ved at bære Høet, arbeydede paa en Dag, som een af den gamle Juule-Høytids Dage indfaldt paa, og sagde derhos: Jeg er en Guds Engel, kommen for at undervise dig. I skal allene helligholde den gamle Juule-Høytid og andre gamle Høytider; Men den nye Juule-Høytid og andre nye Høytider ere ikke uden Menniskes Bud. I skal og holde Torsdags Eftermiddag og Løverdagen hellig. Derfor er der Mangel paa Næring i Landet, fordi Folk ved verdsligt Arbeyde vanhelliger saadanne Dage. Derpaa forsvandt Spøgelset. Manden gik hiem, og, som han var kommen nær Stedet, hvor hans Hytte stod, faldt han i Besvimelse paa Marken, og maaskee havde døet der, dersom Folk ey havde blevet ham vaer, og baaret ham ind i Hytten. I denne Besvimelse laae han et par Timers Tiid. Da han var kommen til sig igien, formanede han sit Huus-Folk og andre, som ham forekom, at efterleve den sig indbildte Engels Bud, ved de gamle Høytiders samt Torsdags og Løverdags Helligholdelse.&lt;br /&gt;
Min Slutning om denne Aabenbarelse, der ligeledes hendte en stille og eenfoldig Mand, er, ligesom om den foranførte&amp;lt;ref&amp;gt;Man bør dog ey derhos forglemme, at en udsvævende, fordervet og ophidset Indbildnings Kraft, er fuldkommen i Stand til at tilveyebringe deslige Syner.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Leem XCIII.jpeg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. XCIII &amp;lt;/center&amp;gt;]](Vid. Tab. XCIII.) Lapperne holdt det for en Misgierning at æde Kiød Dagen for Juule-Aften; En Lappe-Dreng fortalte mig, at, da hans Fader den Dag havde hængt en Kiød-Gryde over Ilden, og han, da Kiødet var kogt og Faderen var gaaet ud, havde taget et Stykke af samme at æde, kom faderen ind, i det han tyggede paa Kiød-Stykket, stak Fingrene ind i hans Mund, tog Kiødet ud igien, og gav ham dygtig Prygl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De fastede paa den gamle Juule-Aften &#039;&#039;Joulo-Gadze&#039;&#039;, om hvilke meldes i det 19. Capitel om Lappernes Afguder, til Ære, og gamle Vor Frue Aften for Børnenes gode Optugtelse. Gamle Juule-Dag toge Qvinderne adskillig Slags kogt Mad op i deres Forklæde, bar den hen i Fæe-Huset, hengte den der op, og lode den sammesteds forblive i 3 Dage, efter hvilken Tiids Forløb de aade den op paa Stedet. (Vid. Tab. XCIII.) I Juulen pleyede Lapperne bære en og anden Slags Mad ud til Kragerne, for at tractere dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En Mand vilde ikke sove under eet og samme Dække med sin Hustrue, naar hun havde sin Tiid, ey heller vilde en Mands-Person røre ved en Qvindes Klæder, som derved vare besmittede. En Qvinde, der havde sin Tiid, var det ikke tilladt at trine over en Mands-Persons Fod, naar han siddende paa Jorden havde rakt Beenet fra sig, ey heller at gaae op paa Taget af Hytten, som man boede udi, ey heller at gaae saa langt ned i Strand-Bredden, at hun kom paa det Sted, hvor Fiskerne efter sin Hiemkomst fra Fiske-Fangst havde slengt dem ud af Baaden, ey heller at malke en Koe. Naar en Qvindes Maanedlige Tiid var forbie, toede hun sit Hoved i Vand af en Kiedel, skurede den derpaa med Meel, og bagede en Kage i den, hvilken det var Qvinderne allene tilladt at æde.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Saasnart en Qvinde befandt sig at have undfanget, gav hun Agt paa en vis Stierne hos Maanen, og efter sammes kortere eller længere Distance fra Maanen giorde sig Slutning, om det Foster, hun var bleven frugtsommelig med, skulde døe i Moders Liv, eller lykkelig fødes til Verden. Man maatte ikke sette en Øxe paa Skaft inde i det Huus, hvor Hustruen var frugtsommelig. Naar en Barsel-Qvinde var under Fødsels Smerte, maatte hun intet knyttet have paa sig; thi man indbildte sig, at Barnets Fødsel derved hindredes, hvorfor om der nogensteds paa hendes Klæder befandtes et Baand med en Knude paa, løste man den op. De Klæder, som hun havde paa, naar hun fødde, forkastede hun, og brugte dem ikke mere. Paa det Sted i Hytten, hvor hun var falden i Barsel-Seng, maatte hun stedse blive liggende, uden at omskifte det, indtil hun var bleven tilpas og stod op igien.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lappe-Qvinderne give gierne deres Børn lenge Die, somme vel i 2 Aar, ja lengere. I Vanvittighedens Tiid indbildte de sig, at i desflere Faste-Tider Børnene gaves Die, jo lykkeligere bleve de.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lapperne gave deres Børn Navn efter Drømme.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Foruden at de have Døbe-Navne, hvilke gemeenligst ere de samme, som andre Norske Folkes, saasom: Niels, Oluf, Peder etc. men anderledes udføres, i det at Anders nævnes: &#039;&#039;Anda v. Adda&#039;&#039;, Svend: &#039;&#039;Spein&#039;&#039;, Jens: &#039;&#039;Juntze&#039;&#039;, Joseph: &#039;&#039;Juks&#039;&#039;, Lauritz: &#039;&#039;Lalla&#039;&#039;, Niels: &#039;&#039;Nikke&#039;&#039;, Oluf: &#039;&#039;Wulle v. Volab&#039;&#039;, Peder: &#039;&#039;Piettar&#039;&#039;, Povel: &#039;&#039;Pave&#039;&#039;, Johan: &#039;&#039;Anthe&#039;&#039; og saa fremdeles, have og nogle af dem besynderlige, dennem i et Bad Hiemme i Huset tilegnede Navne, saasom: &#039;&#039;Utze Beivatzh Danice&#039;&#039;: lille Soel, &#039;&#039;Qvive, Mielze, Akkie, Guia, Nokke&#039;&#039; og flere saadanne. (Vid. Tab. XCIII.) Det haver været, og endnu, som jeg selv utallige Gange haver seet, er en Skik iblandt, at de hver Dag, fra det første Børnene ere fødte, indtil de ere temmelig store, bade dem udi en Kiedel med varmt Vand i, hvilken Baden i sig selv er uskyldig, og skeer for Børnenes Sundheds Vedligeholdelse. Naar noget Barn skulde i bemeldte Bad gives et andet Navn foruden dets rette Døbe-Navn, skede samme, de allerførste Gang det efter Navle-Strængens Frafald badedes, hvorved saadanne Ord bleve brugte: &#039;&#039;De mon baasam duu dam Nabmi N.N. ja dam Nabmi buurist kalkak ællet, Danice&#039;&#039;: Nu toer jeg dig i dette Navn &#039;&#039;N.N&#039;&#039;. og i dette Navn skal du leve vel, og lode de det da faae et af ovenmeldte Navne eller andet deslige Navn, som nogen af dets Forfædre havde havt. I bemeldte Bad brugtes Elle-Bark; efter Beretning pleyede de og krydse Barnet; Siden, om det blev sygt eller græd heftig, indbildte de sig, at Aarsagen dertil var en Forseelse ved at have givet det et uret Navn, saasom en anden af Forfædrene vilde blevet opkaldet, og derfor, naar de atter badede det, navngave det efter nogen anden af dets afdøde Forfædre; deraf kommer det, at nogle Lapper have 3de Navne, et, som de have faaet i Daaben, de andre i tit-bemeldte Bad. At der gives Lapper, som foruden deres rette Døbe-Navn have a parte Navne, derpaa er det, som jeg her vil anføre, et klart Beviis: Udi Porsanger-Fiorden i Kielviigs Præstegielde udi Vest-Finmarken i en Finne-Bye, som de Norske kalde Horvigen, men Lapperne: &#039;&#039;Vueppe&#039;&#039;, boede, da jeg var Missionaire der paa Stedet, 2de Søe-Lapper, af hvilke den eene havde i Daaben faaet det Navn: Niels, den anden: Gunner; naar disse 2de Mænd talte hinanden til, kaldede de (Norske Folk, der have eet og samme Navn, kalde hinanden: Navne) hverandre: &#039;&#039;Gaimazhjam&#039;&#039;, det er: min lille Navne; jeg i Begyndelsen forundrede mig høylig over, at disse 2de, der havde bemeldte ulige Døbe-navne, kaldede, ligesom 2de, der have eens Navn, hinanden: &#039;&#039;Gaimazhjam&#039;&#039; v. min lille Navne, men erfarede siden, at de i Barndommen i et Bad Hiemme begge havde eet og samme Navn, nemlig Qvive, og derfor kaldede hinanden Navne.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Efterat Barnet havde, som meldt, bekommet Navn i et Bad i Huuset, har det tildraget sig, at man tillavede det en Mad og Drikke, hvilken blev kaldet &#039;&#039;Noaaide-Borramush&#039;&#039; og &#039;&#039;Noaaide-Jukkamush, Danice&#039;&#039;: Troldmands Spise og Troldmands Drikke, og gav det samme ind, indbildende sig, at det derved fik en besynderlig Kraft til at blive med Tiden en duelig Troldmand; derpaa fastede man for det, og siden, imedens det endnu var i spæde Barne-Aar, øvede det i &#039;&#039;Juoigen&#039;&#039;, en iblant Trold-Mændene og andre Lapper brugelig Rune-Sang, mere lignende en Tuden, end Sang, hvorom er meldt i nest foregaaende Capitel, saa at, førend Barnet kunde tilgavns tale, havde det allerede lært Tonerne til bemeldte Sang. Derefter ved Alderens Tiltagelse underviste man det om Afgudiske Ofringer, og anden deslige i Satans Skole opfunden Lærdom. Lapperne lagde Staal i Vuggen hos de smaa Børn, indbildende sig, at, naar Staalet laae der, skulde intet ondt komme dem nær.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Leem XCIV.jpeg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. XCIV &amp;lt;/center&amp;gt;]] For Syges Helbredelse lovede de Gaver til Kirken; hvorved af somme brugtes den Skik at fare ud paa Vandet, vende Baaden 3 Gange om efter Solens Gang og dybt bukke sig; bemeldte Løfte kaldte man: &#039;&#039;Kirkoi Zhjuorvot&#039;&#039;, i.e. at raabe til Kirken. De vilde ikke gierne tilkiendegive, hvor Folkerige de vare, befrygtende, at samme maatte foraarsage en hyppig Død iblandt dem. (Vid. Tab. XCIV.) Nogle gave sine Afdøde Mad med i Liig-Kisten: udi Altens Kirke i Vest-Finmarken blev i Vaaben-Huuset et Liig indsat, som formedelst indfaldende sterke Frost ikke strax kunde begraves, men maatte blive der nogen Tiid staaende. En vis Person aabnede Liig-kisten og befandt hos den Døde en Skee, samt en Kage af Meel og Vand stegt paa Gløder. Efter Beretning lagde de og fordum i Kisten hos den Døde, Buen og een af de Piile, han var vant at skyde med. Rensdyret, som slæbte Liiget til Graven, slagtede de, aad dets Kiød og grov Beenene ned i Jorden. Naar en Død var udbaaren, lagde de en Steen i Rummet, hvor Liiget havde ligget, og derefter forlode den Bolig, som de havde der, hvor Mennesket døde, og satte Boe paa et andet Sted.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Somme havde et med lidt Uld og Høe omviklet Faare-Been, hengende paa deres Høe-Huus, hvilket skulde tiene Qvæget til en Beskyttelse imod Giø-Maanedens strænge Veyrlig. De tegnede deres Qvæg med Kryds. Naar en Koe skulde kalve, satte de paa Stedet Staal over dens Hoved. Naar hun havde fød, satte de et Kryds i hendes Pande, og betroede baade hende og Kalven med Meel. En Mands-person fik ey Tilladelse at æde af den første Melk, som malkedes af en Koe, efterat den nylig havde kalvet, førend man havde ladet lidet Meel derudi.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Undertiden hender det, at en styrtende Død paakommer Rensdyrene, hvorover Lapper, der før vare Eyere af mange Dyr, have inden kort Tiids forløb ikkun faae tilbage. Saadant Uhæld tilskrev de Stedet, og derfor ey allene forlode samme, flyttende et andet Steds hen langt derfra; Men det skal og have tildraget sig, at de for Bortflyttelsen satte al den Rensdyr-Mosse, som sammesteds havde været, i Brand. Qvinderne var det ey tilladt at æde et Rensdyrs Hoved-Kiød; hverken en Mands- eller Qvindes-Person vilde æde det Lem af et Dyr, i hvilket de selv befandt sig med Svaghed behæftede, saa at, havde de svage Øyne, vilde de ikke æde Dyrets Øyen; vare de plagede af Ryg-Verk, vilde de ey æde det Kiød, der sad ved Ryg-Beenene, ogsaa fremdeles.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lapperne æde ikke Svine-Kiød; thi de, som der siges, indbildte sig, Svinene at være &#039;&#039;Noaaidernes&#039;&#039; eller Trold-Mændenes Riide-hest. At de ikke æde Sviine-kiød, er sandt, det kand jeg melde af egen Erfarenhed; men, om bemeldte Indbildning er den virkelige Aarsag til Afhold fra det Æden, veed jeg ikke; Ellers kalde Finmarkens Lapper Skiertzviis et Sviin: &#039;&#039;Tazhja-Guouzhja, Danice&#039;&#039;: Nordmands Biørn; thi det var for deres Øyne i sin Skikkelse noget at ligne en Biørn, og dets Kiød spises af de Norske Landets Beboere.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lapperne indbildte sig, at vilde Dyr, Fugle og Fiske skye det Sted, hvor en Kirke staaer, saa at man derfor i den Egn, hvor en Kirke var bygget, ikke formodede sig Lykke til Fiskerie og Skytterie. Naar de øvrige af Huusets Folk vare borte paa Fiske-Fangst, vilde de hiemme værende ikke stikke en tændt Brand i et Kar med Vand udi, for at slukke den. Efter Hiemkomsten fra bemeldte Fangst vilde Fiskerne ikke legge de bekommede Fiske høyt oppe i Strand-Bredden, hvor Qvinderne pleyede at have sin Gang, indbildende sig, at Fiskeriet derved skulde vanlykkes. Naar de havde trækket den Krog, hvorved en Helle-Flynder var fanget, ud af dens Kiæft, krydsede de for Kiæften med samme og tillige sagte blistrede. De tilstedde ikke, at det Vand, som Kiødet af en Helle-Flynder var kogt udi, maatte gives Gieder at drikke, af Frygt for, at benævnte Fiskes Fangst derved skulde aftage.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Nogle vilde ikke nævne en Biørn med dens sædvanlige Navn: &#039;&#039;Guouzhja&#039;&#039;, saasom befrygtende sig, at den da skulde dræbe deres Qvæg; men i dets Sted kaldede de ham: &#039;&#039;Moedda-Aigja, Danice&#039;&#039;: Beste-Faderen med Skind-Kiolen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Naar de havde taget Livet af en Biørn, førte de den hiem med en slags Triumph. Efter Hiemkomsten opsatte de et Telt i Nærværelsen af Vaanings-Teltet, og omskiftede sine Klæder, som de begave sig derind, agtende det ulovligt, at gaae ind i det i de samme Klæder, som de havde havt paa, da Biørnen aflivedes. Her forbleve Mændene for sig selv i 3 Dage, og Qvinderne derimod lige saa længe i Vaanings-Teltet. Imidlertid var det ingen af Parterne tilladt at komme ind til hverandre. i bemeldte ikke langt fra Vaanings-Teltet opslagne Telt kogte Mændene Biørnens Kiød, hvorom ey brugtes &#039;&#039;Verbum, Vuoshjam&#039;&#039;, jeg koger, som andet Kiøds samt anden Spises Kogen i det Lappiske betydes ved, men i dets Sted &#039;&#039;Verbum, Guordestam&#039;&#039;. Efter at Kiødet var kogt, giorde Mændene sig dermed tilgode, lode ogsaa tilbringe Qvinderne en Deel deraf, men derhos toge nøye i Agt, at ikke noget Stykke af Biørnens Bagdeel dem blev givet; (Vid. Tab. XCIV.) man bar ey heller Kiødet ind til dem igiennem Døren, men løftede en Fliig af Teltets teppe op bag ved det Rum, som Gryderne og Kiedlene hensettes paa, hvorom er meldt i det 5te Capitel om Lappernes Boliger, og der stak samme ind. Her, hvor Biørne-Kiød, ligesom og Kiødet af et vildt Rensdyr, blev indstukket, var det aldrig en Qvinde tilladt enten at træde ind i eller ud af Teltet. Naar Biørnens Kiød var ædet, grov man Beenene ned. Efter de 3 Dages Forløb, som var Mændenes og Qvindernes Fraskillelses Tiid, fik de igien Frihed at omgaaes hinanden. En, som havde skudt en Biørn, fordrog ikke, at nogen efter den Dag skulde gaae bag hans Ryg.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; haver vidtløftig beskrevet de mange overtroiske Skikke, som brugtes for, under og efter Biørne-Fangsten, hvilke alle at være sande jeg ikke kand bevidne af Erfarenhed eller Fortællelse; thi i mit Missionaire District blev sielden nogen Biørn skudt; dog bifalder jeg næsten al hans Relation om denne Handel, og holder den ikke utroelig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lapperne brugte utugtige Ord hos Kugle-Støbning. De indbildte sig, at en Ulv kunde fortrylle en bysse, at den ey gik løs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De agtede en liden med hviid Ring om Halsen begavet og i øvrigt sort Fugl, der holder sig hos Elve-Fosser, og af Lapperne kaldes: &#039;&#039;Kuoik-Garheek&#039;&#039;, men af de Norske: Elve-Kald &amp;lt;ref&amp;gt;Eller Fosse-Kall, saa og Elvekonge, Sturnus cinclus (Fn. Sv. 214). Jeg besidder heraf 3 Exemplarer, som alle ere hvide, ikke blot paa Brystet, men og paa Halsen og Struben lige op til Hovedet og de smaa Fiere, som besidde Roden af Under-Nebbet. Det er besynderligt, at denne Fugl, da den ingen Svømme-Fødder har, tør vove det at fare i Vandet efter Insekter. Dog giør han det med hastig Fart, saa at han ikke længe bliver i Vandet. I Voldens Præstegield paa Søndmøer bliver denne og, efter Velærværdige Hr. Strøms Beretning til mig, kaldet: Laxe-Titing.&amp;lt;/ref&amp;gt;, for en Lykke-Fugl, og derfor, naar de fik den fanget, forvarede den, som en Helligdom; En riig Field-Lap, ved Navn Hans Jonsen, kaldet af Lapperne &#039;&#039;Hano&#039;&#039;, og boende udi &#039;&#039;Ozejok&#039;&#039; udi Svensk Lapmarken, havde benævnte Fugl giemt i en hviid Skoe eller Kamag; endskiøndt samme var død, holdt han den dog for en Lykke-Fugl, indbildende sig, at, saa længe den var i hans Eye, skulde Lykken føye ham. Læs mere om samme Mand i det 15de Capitel om Lappernes Maneerer.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
(Vid. Tab. XCIV.) Lapperne troede, at, om man kom at staae under et træe, hvor en Giøg galede, førende den begav sig paa Flugt, blev man lykkelig. Iligemaade troede de, at den blev lykkelig, som fandt en Giøgs Æg, og, naar man aad samme, havde man en omhvælvet Kiedel paa Hovedet, den derimod holdte de for ulykkelig, som skiød en Giøg; de indbildte sig, at, dersom nogen var fastende, naar han første gang hørte benævnte Fugl gale om Foraaret, virkede det hos ham et ondt Hiertelav til sin Næste; den derfor, som samme var hendet, beed i Barken paa et Træ, og gik 3 Gange omkring det imod Solens Gang, forsikrende sig om, at Giøgens Galen, som han fastende havde hørt, ey da skulde giøre ham bemeldte slemme Virkning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De troede, at den, som fastende første Gang hørte Lommen (Lom er et Slags store Fugle) &amp;lt;ref&amp;gt;Denne er Colymbus Lumme, collo antice ruso vel ferrugineo. Act. Nidros. I. 244. tab. II. fig. 2. Thi denne allene kaldes her i Stiftet Loom, da man derimod, saasom nyelig er meldet, kalder Colymbum arcticum Wormii Hymber eller og Vas-Hymber.&amp;lt;/ref&amp;gt; skriige om Foraaret, træffede den Vanlykke, at Melken af hans Qvæg ikke løb sammen. De indbildte sig, at, ved at skiertze med Ild tilføyedes Rensdyr-Kalvene Blindhed. De satte Kryds paa sine Dørre.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det er bekiendt, at, som Solen i Finmarken om Sommeren i 7 samfulde Uger baade Nat og Dag lader sig tilsyne, saa er den i lige saa mange Uger om Vinteren aldeles borte af Horizonten. Den første Gang Lapperne fik den efter bemeldte Udeblivelse at see igien, besmurte de sine Dørre.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En Steen, som ikke var ret stor, men derhos af en usædvanlig Tyngde, indbildte de sig at være noget overnaturligt hos.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De troede, at Torden skrekkede og ødelagde Trold. Samme Overtroe hengte og ved mange af gemeene Mand iblandt de Norske, hvoraf det endnu bekiendte Ordsprog er kommen: Dersom Torden ikke var, lagde Trold Verden øde. Man sagde, at, naar Torden slog, bleve Trold seet at løbe af Banghed om i Skoven, indtil de fandt et huult Træ at skiule sig udi, og at Lyn-Ilden derpaa antændte samme.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lapperne have vel og havt adskillige andre &#039;&#039;Superstitioner&#039;&#039;; men de anførte ere mere end nok til at beviise deres Vildfarelse i Vanvittighedens Tiid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
----&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på dansk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Knud Leem]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Superstitioner&amp;diff=84486</id>
		<title>Superstitioner</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Superstitioner&amp;diff=84486"/>
		<updated>2026-08-05T09:16:32Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link= Superstitioner]] !!  !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion]]&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af Knud Leem:&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrivelse over Finmarkens Lapper&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;22. Capitel &#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lappernes Superstitioner&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lapperne havde i deres Vanvittigheds Tid megen Overtroe. Somme holdt Torsdagen hellig, især vilde de ey benævnte Dag spinde Uld. De helligholdte og Løverdagen, somme ogsaa Fredagen, og merkeligt er det, at de i deres Sprog haver givet sidstbenævnte Dag det Navn &#039;&#039;Fasto-Beive, Danice&#039;&#039;: Faste-Dagen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En udi Smør-Fiorden i Porsanger udi Kielvigs Prestegield i Vest-Finmarken boende Søe-Lap, ved Navn &#039;&#039;Peder Pedersen&#039;&#039;, fortalte en Aabenbarelse, som var skeet ham paa følgende Maade: Da han en Løverdag gik i Marken paa Hare-Skytterie, og havde sat sig ned at hvile, kom en til ham i en Mands Skikkelse i sorte Klæder, og spurgde hvad han bestillede, hvorpaa han svarede, sig at ville skyde til sin Præst en Hare. Spøgelset sagde da: din Præst kand alligevel leve, om du ikke for at skaffe ham Hare, overtræder Sabbaten, ved at gaae paa Skytterie paa Løverdagen, der bør holdes hellig. Du skal ikke arbeyde paa Løverdag, ey heller paa gamle hellige Dage. Dyr, Fugle og Fiske etc flye bort, fordi Folk anvende saadanne Dage, der bør holdes hellige, til verdsligt Arbeyde. Hidindtil havde Spøgelset ladet sig see i revne Klæder, men strax derpaa fremviste sig sømmeligen klædt, og sagde til Manden: Du skal ofre mig en Koe, saa skal der blive Forraad paa Fiske, Fugle og andre Dyr. Efter denne Samtale, forføyede Manden sig til sit Huus overmaade forferdet, og efter Hiemkomsten satte sig ned, drog sin Kniv ud, og strax segnede ned, som en Død. Imedens han saa laae, holdt Folk Vagt over ham, og nu og da stødte paa ham; men han følede det ikke. Imidlertid forekom ham selvsamme Spøgelse, som han havde seet paa Marken i Drømme, og sagde til ham: Du skal ikke komme til Live igien, uden du lover mig en Koe til Offer; Efter giorte Tilsagn derom opvaagnede Manden, var heftig syg, og kunde ikke gaae, men maatte krybe, og, saasom han endnu efter Opvaagnelsen saae tit-bemeldte Spøgelse paa Gulvet i en heslig Dragt, gav han et Raab fra sig, og bød de hosværende slaae Trolden, paa det at den ey skulde dræbe ham, Derefter, som han kom noget mere til sig, fortalte han, hvad han havde seet og hørt, og forbød sit Huus-Gesinde at arbeyde paa Løverdagen og de gamle Hellige Dage. Siden læste han Herrens Bøn, og et Stykke af Catechismo. Dagen derefter kom Folk fra en og andre Steder til ham, for hvilke han fortalte sin Syn; hvorover mange fattede det Forsæt, ey allene at helligholde Løverdagen, men endog at ofre Lam, paa det at der igien kunde blive Forraad paa Dyr, Fiske og Fugle; dog fandtes der en Deel, som ansaae denne Aabenbarelse ikkun for Satans Bedragerie og beloe den.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Om bemeldte Aabenbarelse var virkelig eller ikkun et Opdigt, overlader jeg enhver at dømme efter Behag. Men dette vil jeg alleneste erindre, at bemeldte Lap var en stakkels eenfoldig Mand, een af de allereenfoldigste og ærligste der paa Stedet. Det er jo ellers vitterligt, at Dievelen kand iføre sig allehaande, ja endog en Lysens Engels Skikkelse, og torde han i en synlig Gestalt friste Christum, i hvilken al Viisdoms og Kundskabs Liggendefæe laa skiult, ere det ikke utroeligt, at han i en synlig Skikkelse fristede en eenfoldig, for at styrte ham og flere med ham i Fald.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lapperne helligholdte de gamle Høytider, saasom: den gamle Juule-Høytid, gamle Vor Frue Dag; En i Lerrets-Fiorden i Altens Præstegield udi Vest-Finmarken boende Søe-Lap ved Navn &#039;&#039;Anders Pedersön&#039;&#039; fortalte en Aabenbarelse, som saaledes var skeet ham: Da han paa en Dag, som een af de gamle Juule-Høytids Dage indfandte sig paa, bar Høe hiem af Marken til sit Qvæg, (Lapperne have ey allene en Stillatz, eller saa kaldet &#039;&#039;Loaawe&#039;&#039;, i Nærværelsen hos deres iboende Hytte, hvorom er meldt i det Capitel om Lappernes Boliger; men de have og ligeskikkede Stillatzer for Høet, opsatte i Skoven langt fra bemeldte Hytte) og havde paa Veyen sat sig ned at hvile, hørte han nogle Gange efter hverandre en blafrende Lyd; hvorfor han stod op for at forføye sig hiem. I det samme hørtes en Røst sigende: Bie! jeg vil tale med dig. Derpaa vendte Manden sig om, og saae en i et Menniskes Gestalt i hvide skinnende Klæder, som straffede ham, fordi han ved at bære Høet, arbeydede paa en Dag, som een af den gamle Juule-Høytids Dage indfaldt paa, og sagde derhos: Jeg er en Guds Engel, kommen for at undervise dig. I skal allene helligholde den gamle Juule-Høytid og andre gamle Høytider; Men den nye Juule-Høytid og andre nye Høytider ere ikke uden Menniskes Bud. I skal og holde Torsdags Eftermiddag og Løverdagen hellig. Derfor er der Mangel paa Næring i Landet, fordi Folk ved verdsligt Arbeyde vanhelliger saadanne Dage. Derpaa forsvandt Spøgelset. Manden gik hiem, og, som han var kommen nær Stedet, hvor hans Hytte stod, faldt han i Besvimelse paa Marken, og maaskee havde døet der, dersom Folk ey havde blevet ham vaer, og baaret ham ind i Hytten. I denne Besvimelse laae han et par Timers Tiid. Da han var kommen til sig igien, formanede han sit Huus-Folk og andre, som ham forekom, at efterleve den sig indbildte Engels Bud, ved de gamle Høytiders samt Torsdags og Løverdags Helligholdelse.&lt;br /&gt;
Min Slutning om denne Aabenbarelse, der ligeledes hendte en stille og eenfoldig Mand, er, ligesom om den foranførte&amp;lt;ref&amp;gt;Man bør dog ey derhos forglemme, at en udsvævende, fordervet og ophidset Indbildnings Kraft, er fuldkommen i Stand til at tilveyebringe deslige Syner.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Leem XCIII.jpeg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. XCIII &amp;lt;/center&amp;gt;]](Vid. Tab. XCIII.) Lapperne holdt det for en Misgierning at æde Kiød Dagen for Juule-Aften; En Lappe-Dreng fortalte mig, at, da hans Fader den Dag havde hængt en Kiød-Gryde over Ilden, og han, da Kiødet var kogt og Faderen var gaaet ud, havde taget et Stykke af samme at æde, kom faderen ind, i det han tyggede paa Kiød-Stykket, stak Fingrene ind i hans Mund, tog Kiødet ud igien, og gav ham dygtig Prygl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De fastede paa den gamle Juule-Aften &#039;&#039;Joulo-Gadze&#039;&#039;, om hvilke meldes i det 19. Capitel om Lappernes Afguder, til Ære, og gamle Vor Frue Aften for Børnenes gode Optugtelse. Gamle Juule-Dag toge Qvinderne adskillig Slags kogt Mad op i deres Forklæde, bar den hen i Fæe-Huset, hengte den der op, og lode den sammesteds forblive i 3 Dage, efter hvilken Tiids Forløb de aade den op paa Stedet. (Vid. Tab. XCIII.) I Juulen pleyede Lapperne bære en og anden Slags Mad ud til Kragerne, for at tractere dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En Mand vilde ikke sove under eet og samme Dække med sin Hustrue, naar hun havde sin Tiid, ey heller vilde en Mands-Person røre ved en Qvindes Klæder, som derved vare besmittede. En Qvinde, der havde sin Tiid, var det ikke tilladt at trine over en Mands-Persons Fod, naar han siddende paa Jorden havde rakt Beenet fra sig, ey heller at gaae op paa Taget af Hytten, som man boede udi, ey heller at gaae saa langt ned i Strand-Bredden, at hun kom paa det Sted, hvor Fiskerne efter sin Hiemkomst fra Fiske-Fangst havde slengt dem ud af Baaden, ey heller at malke en Koe. Naar en Qvindes Maanedlige Tiid var forbie, toede hun sit Hoved i Vand af en Kiedel, skurede den derpaa med Meel, og bagede en Kage i den, hvilken det var Qvinderne allene tilladt at æde.&lt;br /&gt;
Saasnart en Qvinde befandt sig at have undfanget, gav hun Agt paa en vis Stierne hos Maanen, og efter sammes kortere eller længere Distance fra Maanen giorde sig Slutning, om det Foster, hun var bleven frugtsommelig med, skulde døe i Moders Liv, eller lykkelig fødes til Verden. Man maatte ikke sette en Øxe paa Skaft inde i det Huus, hvor Hustruen var frugtsommelig. Naar en Barsel-Qvinde var under Fødsels Smerte, maatte hun intet knyttet have paa sig; thi man indbildte sig, at Barnets Fødsel derved hindredes, hvorfor om der nogensteds paa hendes Klæder befandtes et Baand med en Knude paa, løste man den op. De Klæder, som hun havde paa, naar hun fødde, forkastede hun, og brugte dem ikke mere. Paa det Sted i Hytten, hvor hun var falden i Barsel-Seng, maatte hun stedse blive liggende, uden at omskifte det, indtil hun var bleven tilpas og stod op igien.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lappe-Qvinderne give gierne deres Børn lenge Die, somme vel i 2 Aar, ja lengere. I Vanvittighedens Tiid indbildte de sig, at i desflere Faste-Tider Børnene gaves Die, jo lykkeligere bleve de.&lt;br /&gt;
Lapperne gave deres Børn Navn efter Drømme.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Foruden at de have Døbe-Navne, hvilke gemeenligst ere de samme, som andre Norske Folkes, saasom: Niels, Oluf, Peder etc. men anderledes udføres, i det at Anders nævnes: &#039;&#039;Anda v. Adda&#039;&#039;, Svend: &#039;&#039;Spein&#039;&#039;, Jens: &#039;&#039;Juntze&#039;&#039;, Joseph: &#039;&#039;Juks&#039;&#039;, Lauritz: &#039;&#039;Lalla&#039;&#039;, Niels: &#039;&#039;Nikke&#039;&#039;, Oluf: &#039;&#039;Wulle v. Volab&#039;&#039;, Peder: &#039;&#039;Piettar&#039;&#039;, Povel: &#039;&#039;Pave&#039;&#039;, Johan: &#039;&#039;Anthe&#039;&#039; og saa fremdeles, have og nogle af dem besynderlige, dennem i et Bad Hiemme i Huset tilegnede Navne, saasom: &#039;&#039;Utze Beivatzh Danice&#039;&#039;: lille Soel, &#039;&#039;Qvive, Mielze, Akkie, Guia, Nokke&#039;&#039; og flere saadanne. (Vid. Tab. XCIII.) Det haver været, og endnu, som jeg selv utallige Gange haver seet, er en Skik iblandt, at de hver Dag, fra det første Børnene ere fødte, indtil de ere temmelig store, bade dem udi en Kiedel med varmt Vand i, hvilken Baden i sig selv er uskyldig, og skeer for Børnenes Sundheds Vedligeholdelse. Naar noget Barn skulde i bemeldte Bad gives et andet Navn foruden dets rette Døbe-Navn, skede samme, de allerførste Gang det efter Navle-Strængens Frafald badedes, hvorved saadanne Ord bleve brugte: &#039;&#039;De mon baasam duu dam Nabmi N.N. ja dam Nabmi buurist kalkak ællet, Danice&#039;&#039;: Nu toer jeg dig i dette Navn &#039;&#039;N.N&#039;&#039;. og i dette Navn skal du leve vel, og lode de det da faae et af ovenmeldte Navne eller andet deslige Navn, som nogen af dets Forfædre havde havt. I bemeldte Bad brugtes Elle-Bark; efter Beretning pleyede de og krydse Barnet; Siden, om det blev sygt eller græd heftig, indbildte de sig, at Aarsagen dertil var en Forseelse ved at have givet det et uret Navn, saasom en anden af Forfædrene vilde blevet opkaldet, og derfor, naar de atter badede det, navngave det efter nogen anden af dets afdøde Forfædre; deraf kommer det, at nogle Lapper have 3de Navne, et, som de have faaet i Daaben, de andre i tit-bemeldte Bad. At der gives Lapper, som foruden deres rette Døbe-Navn have a parte Navne, derpaa er det, som jeg her vil anføre, et klart Beviis: Udi Porsanger-Fiorden i Kielviigs Præstegielde udi Vest-Finmarken i en Finne-Bye, som de Norske kalde Horvigen, men Lapperne: &#039;&#039;Vueppe&#039;&#039;, boede, da jeg var Missionaire der paa Stedet, 2de Søe-Lapper, af hvilke den eene havde i Daaben faaet det Navn: Niels, den anden: Gunner; naar disse 2de Mænd talte hinanden til, kaldede de (Norske Folk, der have eet og samme Navn, kalde hinanden: Navne) hverandre: &#039;&#039;Gaimazhjam&#039;&#039;, det er: min lille Navne; jeg i Begyndelsen forundrede mig høylig over, at disse 2de, der havde bemeldte ulige Døbe-navne, kaldede, ligesom 2de, der have eens Navn, hinanden: &#039;&#039;Gaimazhjam&#039;&#039; v. min lille Navne, men erfarede siden, at de i Barndommen i et Bad Hiemme begge havde eet og samme Navn, nemlig Qvive, og derfor kaldede hinanden Navne.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Efterat Barnet havde, som meldt, bekommet Navn i et Bad i Huuset, har det tildraget sig, at man tillavede det en Mad og Drikke, hvilken blev kaldet &#039;&#039;Noaaide-Borramush&#039;&#039; og &#039;&#039;Noaaide-Jukkamush, Danice&#039;&#039;: Troldmands Spise og Troldmands Drikke, og gav det samme ind, indbildende sig, at det derved fik en besynderlig Kraft til at blive med Tiden en duelig Troldmand; derpaa fastede man for det, og siden, imedens det endnu var i spæde Barne-Aar, øvede det i &#039;&#039;Juoigen&#039;&#039;, en iblant Trold-Mændene og andre Lapper brugelig Rune-Sang, mere lignende en Tuden, end Sang, hvorom er meldt i nest foregaaende Capitel, saa at, førend Barnet kunde tilgavns tale, havde det allerede lært Tonerne til bemeldte Sang. Derefter ved Alderens Tiltagelse underviste man det om Afgudiske Ofringer, og anden deslige i Satans Skole opfunden Lærdom. Lapperne lagde Staal i Vuggen hos de smaa Børn, indbildende sig, at, naar Staalet laae der, skulde intet ondt komme dem nær.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Leem XCIV.jpeg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. XCIV &amp;lt;/center&amp;gt;]] For Syges Helbredelse lovede de Gaver til Kirken; hvorved af somme brugtes den Skik at fare ud paa Vandet, vende Baaden 3 Gange om efter Solens Gang og dybt bukke sig; bemeldte Løfte kaldte man: &#039;&#039;Kirkoi Zhjuorvot&#039;&#039;, i.e. at raabe til Kirken. De vilde ikke gierne tilkiendegive, hvor Folkerige de vare, befrygtende, at samme maatte foraarsage en hyppig Død iblandt dem. (Vid. Tab. XCIV.) Nogle gave sine Afdøde Mad med i Liig-Kisten: udi Altens Kirke i Vest-Finmarken blev i Vaaben-Huuset et Liig indsat, som formedelst indfaldende sterke Frost ikke strax kunde begraves, men maatte blive der nogen Tiid staaende. En vis Person aabnede Liig-kisten og befandt hos den Døde en Skee, samt en Kage af Meel og Vand stegt paa Gløder. Efter Beretning lagde de og fordum i Kisten hos den Døde, Buen og een af de Piile, han var vant at skyde med. Rensdyret, som slæbte Liiget til Graven, slagtede de, aad dets Kiød og grov Beenene ned i Jorden. Naar en Død var udbaaren, lagde de en Steen i Rummet, hvor Liiget havde ligget, og derefter forlode den Bolig, som de havde der, hvor Mennesket døde, og satte Boe paa et andet Sted.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Somme havde et med lidt Uld og Høe omviklet Faare-Been, hengende paa deres Høe-Huus, hvilket skulde tiene Qvæget til en Beskyttelse imod Giø-Maanedens strænge Veyrlig. De tegnede deres Qvæg med Kryds. Naar en Koe skulde kalve, satte de paa Stedet Staal over dens Hoved. Naar hun havde fød, satte de et Kryds i hendes Pande, og betroede baade hende og Kalven med Meel. En Mands-person fik ey Tilladelse at æde af den første Melk, som malkedes af en Koe, efterat den nylig havde kalvet, førend man havde ladet lidet Meel derudi.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Undertiden hender det, at en styrtende Død paakommer Rensdyrene, hvorover Lapper, der før vare Eyere af mange Dyr, have inden kort Tiids forløb ikkun faae tilbage. Saadant Uhæld tilskrev de Stedet, og derfor ey allene forlode samme, flyttende et andet Steds hen langt derfra; Men det skal og have tildraget sig, at de for Bortflyttelsen satte al den Rensdyr-Mosse, som sammesteds havde været, i Brand. Qvinderne var det ey tilladt at æde et Rensdyrs Hoved-Kiød; hverken en Mands- eller Qvindes-Person vilde æde det Lem af et Dyr, i hvilket de selv befandt sig med Svaghed behæftede, saa at, havde de svage Øyne, vilde de ikke æde Dyrets Øyen; vare de plagede af Ryg-Verk, vilde de ey æde det Kiød, der sad ved Ryg-Beenene, ogsaa fremdeles.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lapperne æde ikke Svine-Kiød; thi de, som der siges, indbildte sig, Svinene at være &#039;&#039;Noaaidernes&#039;&#039; eller Trold-Mændenes Riide-hest. At de ikke æde Sviine-kiød, er sandt, det kand jeg melde af egen Erfarenhed; men, om bemeldte Indbildning er den virkelige Aarsag til Afhold fra det Æden, veed jeg ikke; Ellers kalde Finmarkens Lapper Skiertzviis et Sviin: &#039;&#039;Tazhja-Guouzhja, Danice&#039;&#039;: Nordmands Biørn; thi det var for deres Øyne i sin Skikkelse noget at ligne en Biørn, og dets Kiød spises af de Norske Landets Beboere.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lapperne indbildte sig, at vilde Dyr, Fugle og Fiske skye det Sted, hvor en Kirke staaer, saa at man derfor i den Egn, hvor en Kirke var bygget, ikke formodede sig Lykke til Fiskerie og Skytterie. Naar de øvrige af Huusets Folk vare borte paa Fiske-Fangst, vilde de hiemme værende ikke stikke en tændt Brand i et Kar med Vand udi, for at slukke den. Efter Hiemkomsten fra bemeldte Fangst vilde Fiskerne ikke legge de bekommede Fiske høyt oppe i Strand-Bredden, hvor Qvinderne pleyede at have sin Gang, indbildende sig, at Fiskeriet derved skulde vanlykkes. Naar de havde trækket den Krog, hvorved en Helle-Flynder var fanget, ud af dens Kiæft, krydsede de for Kiæften med samme og tillige sagte blistrede. De tilstedde ikke, at det Vand, som Kiødet af en Helle-Flynder var kogt udi, maatte gives Gieder at drikke, af Frygt for, at benævnte Fiskes Fangst derved skulde aftage.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Nogle vilde ikke nævne en Biørn med dens sædvanlige Navn: &#039;&#039;Guouzhja&#039;&#039;, saasom befrygtende sig, at den da skulde dræbe deres Qvæg; men i dets Sted kaldede de ham: &#039;&#039;Moedda-Aigja, Danice&#039;&#039;: Beste-Faderen med Skind-Kiolen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Naar de havde taget Livet af en Biørn, førte de den hiem med en slags Triumph. Efter Hiemkomsten opsatte de et Telt i Nærværelsen af Vaanings-Teltet, og omskiftede sine Klæder, som de begave sig derind, agtende det ulovligt, at gaae ind i det i de samme Klæder, som de havde havt paa, da Biørnen aflivedes. Her forbleve Mændene for sig selv i 3 Dage, og Qvinderne derimod lige saa længe i Vaanings-Teltet. Imidlertid var det ingen af Parterne tilladt at komme ind til hverandre. i bemeldte ikke langt fra Vaanings-Teltet opslagne Telt kogte Mændene Biørnens Kiød, hvorom ey brugtes &#039;&#039;Verbum, Vuoshjam&#039;&#039;, jeg koger, som andet Kiøds samt anden Spises Kogen i det Lappiske betydes ved, men i dets Sted &#039;&#039;Verbum, Guordestam&#039;&#039;. Efter at Kiødet var kogt, giorde Mændene sig dermed tilgode, lode ogsaa tilbringe Qvinderne en Deel deraf, men derhos toge nøye i Agt, at ikke noget Stykke af Biørnens Bagdeel dem blev givet; (Vid. Tab. XCIV.) man bar ey heller Kiødet ind til dem igiennem Døren, men løftede en Fliig af Teltets teppe op bag ved det Rum, som Gryderne og Kiedlene hensettes paa, hvorom er meldt i det 5te Capitel om Lappernes Boliger, og der stak samme ind. Her, hvor Biørne-Kiød, ligesom og Kiødet af et vildt Rensdyr, blev indstukket, var det aldrig en Qvinde tilladt enten at træde ind i eller ud af Teltet. Naar Biørnens Kiød var ædet, grov man Beenene ned. Efter de 3 Dages Forløb, som var Mændenes og Qvindernes Fraskillelses Tiid, fik de igien Frihed at omgaaes hinanden. En, som havde skudt en Biørn, fordrog ikke, at nogen efter den Dag skulde gaae bag hans Ryg.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; haver vidtløftig beskrevet de mange overtroiske Skikke, som brugtes for, under og efter Biørne-Fangsten, hvilke alle at være sande jeg ikke kand bevidne af Erfarenhed eller Fortællelse; thi i mit Missionaire District blev sielden nogen Biørn skudt; dog bifalder jeg næsten al hans Relation om denne Handel, og holder den ikke utroelig.&lt;br /&gt;
Lapperne brugte utugtige Ord hos Kugle-Støbning. De indbildte sig, at en Ulv kunde fortrylle en bysse, at den ey gik løs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De agtede en liden med hviid Ring om Halsen begavet og i øvrigt sort Fugl, der holder sig hos Elve-Fosser, og af Lapperne kaldes: &#039;&#039;Kuoik-Garheek&#039;&#039;, men af de Norske: Elve-Kald &amp;lt;ref&amp;gt;Eller Fosse-Kall, saa og Elvekonge, Sturnus cinclus (Fn. Sv. 214). Jeg besidder heraf 3 Exemplarer, som alle ere hvide, ikke blot paa Brystet, men og paa Halsen og Struben lige op til Hovedet og de smaa Fiere, som besidde Roden af Under-Nebbet. Det er besynderligt, at denne Fugl, da den ingen Svømme-Fødder har, tør vove det at fare i Vandet efter Insekter. Dog giør han det med hastig Fart, saa at han ikke længe bliver i Vandet. I Voldens Præstegield paa Søndmøer bliver denne og, efter Velærværdige Hr. Strøms Beretning til mig, kaldet: Laxe-Titing.&amp;lt;/ref&amp;gt;, for en Lykke-Fugl, og derfor, naar de fik den fanget, forvarede den, som en Helligdom; En riig Field-Lap, ved Navn Hans Jonsen, kaldet af Lapperne &#039;&#039;Hano&#039;&#039;, og boende udi &#039;&#039;Ozejok&#039;&#039; udi Svensk Lapmarken, havde benævnte Fugl giemt i en hviid Skoe eller Kamag; endskiøndt samme var død, holdt han den dog for en Lykke-Fugl, indbildende sig, at, saa længe den var i hans Eye, skulde Lykken føye ham. Læs mere om samme Mand i det 15de Capitel om Lappernes Maneerer.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
(Vid. Tab. XCIV.) Lapperne troede, at, om man kom at staae under et træe, hvor en Giøg galede, førende den begav sig paa Flugt, blev man lykkelig. Iligemaade troede de, at den blev lykkelig, som fandt en Giøgs Æg, og, naar man aad samme, havde man en omhvælvet Kiedel paa Hovedet, den derimod holdte de for ulykkelig, som skiød en Giøg; de indbildte sig, at, dersom nogen var fastende, naar han første gang hørte benævnte Fugl gale om Foraaret, virkede det hos ham et ondt Hiertelav til sin Næste; den derfor, som samme var hendet, beed i Barken paa et Træ, og gik 3 Gange omkring det imod Solens Gang, forsikrende sig om, at Giøgens Galen, som han fastende havde hørt, ey da skulde giøre ham bemeldte slemme Virkning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De troede, at den, som fastende første Gang hørte Lommen (Lom er et Slags store Fugle) &amp;lt;ref&amp;gt;Denne er Colymbus Lumme, collo antice ruso vel ferrugineo. Act. Nidros. I. 244. tab. II. fig. 2. Thi denne allene kaldes her i Stiftet Loom, da man derimod, saasom nyelig er meldet, kalder Colymbum arcticum Wormii Hymber eller og Vas-Hymber.&amp;lt;/ref&amp;gt; skriige om Foraaret, træffede den Vanlykke, at Melken af hans Qvæg ikke løb sammen. De indbildte sig, at, ved at skiertze med Ild tilføyedes Rensdyr-Kalvene Blindhed. De satte Kryds paa sine Dørre.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det er bekiendt, at, som Solen i Finmarken om Sommeren i 7 samfulde Uger baade Nat og Dag lader sig tilsyne, saa er den i lige saa mange Uger om Vinteren aldeles borte af Horizonten. Den første Gang Lapperne fik den efter bemeldte Udeblivelse at see igien, besmurte de sine Dørre.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En Steen, som ikke var ret stor, men derhos af en usædvanlig Tyngde, indbildte de sig at være noget overnaturligt hos.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De troede, at Torden skrekkede og ødelagde Trold. Samme Overtroe hengte og ved mange af gemeene Mand iblandt de Norske, hvoraf det endnu bekiendte Ordsprog er kommen: Dersom Torden ikke var, lagde Trold Verden øde. Man sagde, at, naar Torden slog, bleve Trold seet at løbe af Banghed om i Skoven, indtil de fandt et huult Træ at skiule sig udi, og at Lyn-Ilden derpaa antændte samme.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lapperne have vel og havt adskillige andre &#039;&#039;Superstitioner&#039;&#039;; men de anførte ere mere end nok til at beviise deres Vildfarelse i Vanvittighedens Tiid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
----&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på dansk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Knud Leem]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Superstitioner&amp;diff=84485</id>
		<title>Superstitioner</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Superstitioner&amp;diff=84485"/>
		<updated>2026-08-05T08:57:44Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link= Superstitioner]] !!  !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion]]&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af Knud Leem:&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrivelse over Finmarkens Lapper&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;22. Capitel &#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lappernes Superstitioner&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lapperne havde i deres Vanvittigheds Tid megen Overtroe. Somme holdt Torsdagen hellig, især vilde de ey benævnte Dag spinde Uld. De helligholdte og Løverdagen, somme ogsaa Fredagen, og merkeligt er det, at de i deres Sprog haver givet sidstbenævnte Dag det Navn &#039;&#039;Fasto-Beive, Danice&#039;&#039;: Faste-Dagen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En udi Smør-Fiorden i Porsanger udi Kielvigs Prestegield i Vest-Finmarken boende Søe-Lap, ved Navn &#039;&#039;Peder Pedersen&#039;&#039;, fortalte en Aabenbarelse, som var skeet ham paa følgende Maade: Da han en Løverdag gik i Marken paa Hare-Skytterie, og havde sat sig ned at hvile, kom en til ham i en Mands Skikkelse i sorte Klæder, og spurgde hvad han bestillede, hvorpaa han svarede, sig at ville skyde til sin Præst en Hare. Spøgelset sagde da: din Præst kand alligevel leve, om du ikke for at skaffe ham Hare, overtræder Sabbaten, ved at gaae paa Skytterie paa Løverdagen, der bør holdes hellig. Du skal ikke arbeyde paa Løverdag, ey heller paa gamle hellige Dage. Dyr, Fugle og Fiske etc flye bort, fordi Folk anvende saadanne Dage, der bør holdes hellige, til verdsligt Arbeyde. Hidindtil havde Spøgelset ladet sig see i revne Klæder, men strax derpaa fremviste sig sømmeligen klædt, og sagde til Manden: Du skal ofre mig en Koe, saa skal der blive Forraad paa Fiske, Fugle og andre Dyr. Efter denne Samtale, forføyede Manden sig til sit Huus overmaade forferdet, og efter Hiemkomsten satte sig ned, drog sin Kniv ud, og strax segnede ned, som en Død. Imedens han saa laae, holdt Folk Vagt over ham, og nu og da stødte paa ham; men han følede det ikke. Imidlertid forekom ham selvsamme Spøgelse, som han havde seet paa Marken i Drømme, og sagde til ham: Du skal ikke komme til Live igien, uden du lover mig en Koe til Offer; Efter giorte Tilsagn derom opvaagnede Manden, var heftig syg, og kunde ikke gaae, men maatte krybe, og, saasom han endnu efter Opvaagnelsen saae tit-bemeldte Spøgelse paa Gulvet i en heslig Dragt, gav han et Raab fra sig, og bød de hosværende slaae Trolden, paa det at den ey skulde dræbe ham, Derefter, som han kom noget mere til sig, fortalte han, hvad han havde seet og hørt, og forbød sit Huus-Gesinde at arbeyde paa Løverdagen og de gamle Hellige Dage. Siden læste han Herrens Bøn, og et Stykke af Catechismo. Dagen derefter kom Folk fra en og andre Steder til ham, for hvilke han fortalte sin Syn; hvorover mange fattede det Forsæt, ey allene at helligholde Løverdagen, men endog at ofre Lam, paa det at der igien kunde blive Forraad paa Dyr, Fiske og Fugle; dog fandtes der en Deel, som ansaae denne Aabenbarelse ikkun for Satans Bedragerie og beloe den.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Om bemeldte Aabenbarelse var virkelig eller ikkun et Opdigt, overlader jeg enhver at dømme efter Behag. Men dette vil jeg alleneste erindre, at bemeldte Lap var en stakkels eenfoldig Mand, een af de allereenfoldigste og ærligste der paa Stedet. Det er jo ellers vitterligt, at Dievelen kand iføre sig allehaande, ja endog en Lysens Engels Skikkelse, og torde han i en synlig Gestalt friste Christum, i hvilken al Viisdoms og Kundskabs Liggendefæe laa skiult, ere det ikke utroeligt, at han i en synlig Skikkelse fristede en eenfoldig, for at styrte ham og flere med ham i Fald.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lapperne helligholdte de gamle Høytider, saasom: den gamle Juule-Høytid, gamle Vor Frue Dag; En i Lerrets-Fiorden i Altens Præstegield udi Vest-Finmarken boende Søe-Lap ved Navn &#039;&#039;Anders Pedersön&#039;&#039; fortalte en Aabenbarelse, som saaledes var skeet ham: Da han paa en Dag, som een af de gamle Juule-Høytids Dage indfandte sig paa, bar Høe hiem af Marken til sit Qvæg, (Lapperne have ey allene en Stillatz, eller saa kaldet &#039;&#039;Loaawe&#039;&#039;, i Nærværelsen hos deres iboende Hytte, hvorom er meldt i det Capitel om Lappernes Boliger; men de have og ligeskikkede Stillatzer for Høet, opsatte i Skoven langt fra bemeldte Hytte) og havde paa Veyen sat sig ned at hvile, hørte han nogle Gange efter hverandre en blafrende Lyd; hvorfor han stod op for at forføye sig hiem. I det samme hørtes en Røst sigende: Bie! jeg vil tale med dig. Derpaa vendte Manden sig om, og saae en i et Menniskes Gestalt i hvide skinnende Klæder, som straffede ham, fordi han ved at bære Høet, arbeydede paa en Dag, som een af den gamle Juule-Høytids Dage indfaldt paa, og sagde derhos: Jeg er en Guds Engel, kommen for at undervise dig. I skal allene helligholde den gamle Juule-Høytid og andre gamle Høytider; Men den nye Juule-Høytid og andre nye Høytider ere ikke uden Menniskes Bud. I skal og holde Torsdags Eftermiddag og Løverdagen hellig. Derfor er der Mangel paa Næring i Landet, fordi Folk ved verdsligt Arbeyde vanhelliger saadanne Dage. Derpaa forsvandt Spøgelset. Manden gik hiem, og, som han var kommen nær Stedet, hvor hans Hytte stod, faldt han i Besvimelse paa Marken, og maaskee havde døet der, dersom Folk ey havde blevet ham vaer, og baaret ham ind i Hytten. I denne Besvimelse laae han et par Timers Tiid. Da han var kommen til sig igien, formanede han sit Huus-Folk og andre, som ham forekom, at efterleve den sig indbildte Engels Bud, ved de gamle Høytiders samt Torsdags og Løverdags Helligholdelse.&lt;br /&gt;
Min Slutning om denne Aabenbarelse, der ligeledes hendte en stille og eenfoldig Mand, er, ligesom om den foranførte&amp;lt;ref&amp;gt;Man bør dog ey derhos forglemme, at en udsvævende, fordervet og ophidset Indbildnings Kraft, er fuldkommen i Stand til at tilveyebringe deslige Syner.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Leem XCIII.jpeg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. XCIII &amp;lt;/center&amp;gt;]](Vid. Tab. XCIII.) Lapperne holdt det for en Misgierning at æde Kiød Dagen for Juule-Aften; En Lappe-Dreng fortalte mig, at, da hans Fader den Dag havde hængt en Kiød-Gryde over Ilden, og han, da Kiødet var kogt og Faderen var gaaet ud, havde taget et Stykke af samme at æde, kom faderen ind, i det han tyggede paa Kiød-Stykket, stak Fingrene ind i hans Mund, tog Kiødet ud igien, og gav ham dygtig Prygl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De fastede paa den gamle Juule-Aften &#039;&#039;Joulo-Gadze&#039;&#039;, om hvilke meldes i det 19. Capitel om Lappernes Afguder, til Ære, og gamle Vor Frue Aften for Børnenes gode Optugtelse. Gamle Juule-Dag toge Qvinderne adskillig Slags kogt Mad op i deres Forklæde, bar den hen i Fæe-Huset, hengte den der op, og lode den sammesteds forblive i 3 Dage, efter hvilken Tiids Forløb de aade den op paa Stedet. (Vid. Tab. XCIII.) I Juulen pleyede Lapperne bære en og anden Slags Mad ud til Kragerne, for at tractere dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En Mand vilde ikke sove under eet og samme Dække med sin Hustrue, naar hun havde sin Tiid, ey heller vilde en Mands-Person røre ved en Qvindes Klæder, som derved vare besmittede. En Qvinde, der havde sin Tiid, var det ikke tilladt at trine over en Mands-Persons Fod, naar han siddende paa Jorden havde rakt Beenet fra sig, ey heller at gaae op paa Taget af Hytten, som man boene udi, ey heller at gaae saa langt ned i Strand-Bredden, at hun kom paa det Sted, hvor Fiskerne efter sin Hiemkomst fra Fiske-Fangst havde slengt dem ud af Baaden, ey heller at malke en Koe. Naar en Qvindes Maanedlige Tiid var forbie, toede hun sit Hoved i Vand af en Kiedel, skurede den derpaa med Meel, og bagede en Kage i den, hvilken det var Qvinderne allene tilladt at æde.&lt;br /&gt;
Saasnart en Qvinde befandt sig at have undfanget, gav hun Agt paa en vis Stierne hos Maanen, og efter sammes kortere eller længere Distance fra Maanen giorde sig Slutning, om det Foster, hun var bleven frugtsommelig med, skulde døe i Moders Liv, eller lykkelig fødes til Verden. Man maatte ikke sette en Øxe paa Skaft inde i det Huus, hvor Hustruen var frugtsommelig. Naar en Barsel-Qvinde var under Fødsels Smerte, maatte hun intet knyttet have paa sig; thi man indbildte sig, at Barnets Fødsel derved hindredes, hvorfor om der nogensteds paa hendes Klæder befandtes et Baand med en Knude paa, løste man den op. De Klæder, som hun havde paa, naar hun fødde, forkastede hun, og brugte dem ikke mere. Paa det Sted i Hytten, hvor hun var falden i Barsel-Seng, maatte hun stedse blive liggende, uden at omskifte det, indtil hun var bleven tilpas og stod op igien.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lappe-Qvinderne give gierne deres Børn lenge Die, somme vel i 2 Aar, ja lengere. I Vanvittighedens Tiid indbildte de sig, at i desflere Faste-Tider Børnene gaves Die, jo lykkeligere bleve de.&lt;br /&gt;
Lapperne gave deres Børn Navn efter Drømme.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Foruden at de have Døbe-Navne, hvilke gemeenligst ere de samme, som andre Norske Folkes, saasom: Niels, Oluf, Peder etc. men anderledes udføres, i det at Anders nævnes: &#039;&#039;Anda v. Adda&#039;&#039;, Svend: &#039;&#039;Spein&#039;&#039;, Jens: &#039;&#039;Juntze&#039;&#039;, Joseph: &#039;&#039;Juks&#039;&#039;, Lauritz: &#039;&#039;Lalla&#039;&#039;, Niels: &#039;&#039;Nikke&#039;&#039;, Oluf: &#039;&#039;Wulle v. Volab&#039;&#039;, Peder: &#039;&#039;Piettar&#039;&#039;, Povel: &#039;&#039;Pave&#039;&#039;, Johan: &#039;&#039;Anthe&#039;&#039; og saa fremdeles, have og nogle af dem besynderlige, dennem i et Bad Hiemme i Huset tilegnede Navne, saasom: &#039;&#039;Utze Beivatzh Danice&#039;&#039;: lille Soel, &#039;&#039;Qvive, Mielze, Akkie, Guia, Nokke&#039;&#039; og flere saadanne. (Vid. Tab. XCIII.) Det haver været, og endnu, som jeg selv utallige Gange haver seet, er en Skik iblandt, at de hver Dag, fra det første Børnene ere fødte, indtil de ere temmelig store, bade dem udi en Kiedel med varmt Vand i, hvilken Baden i sig selv er uskyldig, og skeer for Børnenes Sundheds Vedligeholdelse. Naar noget Barn skulde i bemeldte Bad gives et andet Navn foruden dets rette Døbe-Navn, skede samme, de allerførste Gang det efter Navle-Strængens Frafald badedes, hvorved saadanne Ord bleve brugte: &#039;&#039;De mon baasam duu dam Nabmi N.N. ja dam Nabmi buurist kalkak ællet, Danice&#039;&#039;: Nu toer jeg dig i dette Navn &#039;&#039;N.N&#039;&#039;. og i dette Navn skal du leve vel, og lode de det da faae et af ovenmeldte Navne eller andet deslige Navn, som nogen af dets Forfædre havde havt. I bemeldte Bad brugtes Elle-Bark; efter Beretning pleyede de og krydse Barnet; Siden, om det blev sygt eller græd heftig, indbildte de sig, at Aarsagen dertil var en Forseelse ved at have givet det et uret Navn, saasom en anden af Forfædrene vilde blevet opkaldet, og derfor, naar de atter badede det, navngave det efter nogen anden af dets afdøde Forfædre; deraf kommer det, at nogle Lapper have 3de Navne, et, som de have faaet i Daaben, de andre i tit-bemeldte Bad. At der gives Lapper, som foruden deres rette Døbe-Navn have a parte Navne, derpaa er det, som jeg her vil anføre, et klart Beviis: Udi Porsanger-Fiorden i Kielviigs Præstegielde udi Vest-Finmarken i en Finne-Bye, som de Norske kalde Horvigen, men Lapperne: &#039;&#039;Vueppe&#039;&#039;, boede, da jeg var Missionaire der paa Stedet, 2de Søe-Lapper, af hvilke den eene havde i Daaben faaet det Navn: Niels, den anden: Gunner; naar disse 2de Mænd talte hinanden til, kaldede de (Norske Folk, der have eet og samme Navn, kalde hinanden: Navne) hverandre: &#039;&#039;Gaimazhjam&#039;&#039;, det er: min lille Navne; jeg i Begyndelsen forundrede mig høylig over, at disse 2de, der havde bemeldte ulige Døbe-navne, kaldede, ligesom 2de, der have eens Navn, hinanden: &#039;&#039;Gaimazhjam&#039;&#039; v. min lille Navne, men erfarede siden, at de i Barndommen i et Bad Hiemme begge havde eet og samme Navn, nemlig Qvive, og derfor kaldede hinanden Navne.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Efterat Barnet havde, som meldt, bekommet Navn i et Bad i Huuset, har det tildraget sig, at man tillavede det en Mad og Drikke, hvilken blev kaldet &#039;&#039;Noaaide-Borramush&#039;&#039; og &#039;&#039;Noaaide-Jukkamush, Danice&#039;&#039;: Troldmands Spise og Troldmands Drikke, og gav det samme ind, indbildende sig, at det derved fik en besynderlig Kraft til at blive med Tiden en duelig Troldmand; derpaa fastede man for det, og siden, imedens det endnu var i spæde Barne-Aar, øvede det i &#039;&#039;Juoigen&#039;&#039;, en iblant Trold-Mændene og andre Lapper brugelig Rune-Sang, mere lignende en Tuden, end Sang, hvorom er meldt i nest foregaaende Capitel, saa at, førend Barnet kunde tilgavns tale, havde det allerede lært Tonerne til bemeldte Sang. Derefter ved Alderens Tiltagelse underviste man det om Afgudiske Ofringer, og anden deslige i Satans Skole opfunden Lærdom. Lapperne lagde Staal i Vuggen hos de smaa Børn, indbildende sig, at, naar Staalet laae der, skulde intet ondt komme dem nær.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Leem XCIV.jpeg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. XCIV &amp;lt;/center&amp;gt;]] For Syges Helbredelse lovede de Gaver til Kirken; hvorved af somme brugtes den Skik at fare ud paa Vandet, vende Baaden 3 Gange om efter Solens Gang og dybt bukke sig; bemeldte Løfte kaldte man: &#039;&#039;Kirkoi Zhjuorvot&#039;&#039;, i.e. at raabe til Kirken. De vilde ikke gierne tilkiendegive, hvor Folkerige de vare, befrygtende, at samme maatte foraarsage en hyppig Død iblandt dem. (Vid. Tab. XCIV.) Nogle gave sine Afdøde Mad med i Liig-Kisten: udi Altens Kirke i Vest-Finmarken blev i Vaaben-Huuset et Liig indsat, som formedelst indfaldende sterke Frost ikke strax kunde begraves, men maatte blive der nogen Tiid staaende. En vis Person aabnede Liig-kisten og befandt hos den Døde en Skee, samt en Kage af Meel og Vand stegt paa Gløder. Efter Beretning lagde de og fordum i Kisten hos den Døde, Buen og een af de Piile, han var vant at skyde med. Rensdyret, som slæbte Liiget til Graven, slagtede de, aad dets Kiød og grov Beenene ned i Jorden. Naar en Død var udbaaren, lagde de en Steen i Rummet, hvor Liiget havde ligget, og derefter forlode den Bolig, som de havde der, hvor Mennesket døde, og satte Boe paa et andet Sted.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Somme havde et med lidt Uld og Høe omviklet Faare-Been, hengende paa deres Høe-Huus, hvilket skulde tiene Qvæget til en Beskyttelse imod Giø-Maanedens strænge Veyrlig. De tegnede deres Qvæg med Kryds. Naar en Koe skulde kalve, satte de paa Stedet Staal over dens Hoved. Naar hun havde fød, satte de et Kryds i hendes Pande, og betroede baade hende og Kalven med Meel. En Mands-person fik ey Tilladelse at æde af den første Melk, som malkedes af en Koe, efterat den nylig havde kalvet, førend man havde ladet lidet Meel derudi.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Undertiden hender det, at en styrtende Død paakommer Rensdyrene, hvorover Lapper, der før vare Eyere af mange Dyr, have inden kort Tiids forløb ikkun faae tilbage. Saadant Uhæld tilskrev de Stedet, og derfor ey allene forlode samme, flyttende et andet Steds hen langt derfra; Men det skal og have tildraget sig, at de for Bortflyttelsen satte al den Rensdyr-Mosse, som sammesteds havde været, i Brand. Qvinderne var det ey tilladt at æde et Rensdyrs Hoved-Kiød; hverken en Mands- eller Qvindes-Person vilde æde det Lem af et Dyr, i hvilket de selv befandt sig med Svaghed behæftede, saa at, havde de svage Øyne, vilde de ikke æde Dyrets Øyen; vare de plagede af Ryg-Verk, vilde de ey æde det Kiød, der sad ved Ryg-Beenene, ogsaa fremdeles.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lapperne æde ikke Svine-Kiød; thi de, som der siges, indbildte sig, Svinene at være &#039;&#039;Noaaidernes&#039;&#039; eller Trold-Mændenes Riide-hest. At de ikke æde Sviine-kiød, er sandt, det kand jeg melde af egen Erfarenhed; men, om bemeldte Indbildning er den virkelige Aarsag til Afhold fra det Æden, veed jeg ikke; Ellers kalde Finmarkens Lapper Skiertzviis et Sviin: &#039;&#039;Tazhja-Guouzhja, Danice&#039;&#039;: Nordmands Biørn; thi det var for deres Øyne i sin Skikkelse noget at ligne en Biørn, og dets Kiød spises af de Norske Landets Beboere.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lapperne indbildte sig, at vilde Dyr, Fugle og Fiske skye det Sted, hvor en Kirke staaer, saa at man derfor i den Egn, hvor en Kirke var bygget, ikke formodede sig Lykke til Fiskerie og Skytterie. Naar de øvrige af Huusets Folk vare borte paa Fiske-Fangst, vilde de hiemme værende ikke stikke en tændt Brand i et Kar med Vand udi, for at slukke den. Efter Hiemkomsten fra bemeldte Fangst vilde Fiskerne ikke legge de bekommede Fiske høyt oppe i Strand-Bredden, hvor Qvinderne pleyede at have sin Gang, indbildende sig, at Fiskeriet derved skulde vanlykkes. Naar de havde trækket den Krog, hvorved en Helle-Flynder var fanget, ud af dens Kiæft, krydsede de for Kiæften med samme og tillige sagte blistrede. De tilstedde ikke, at det Vand, som Kiødet af en Helle-Flynder var kogt udi, maatte gives Gieder at drikke, af Frygt for, at benævnte Fiskes Fangst derved skulde aftage.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Nogle vilde ikke nævne en Biørn med dens sædvanlige Navn: &#039;&#039;Guouzhja&#039;&#039;, saasom befrygtende sig, at den da skulde dræbe deres Qvæg; men i dets Sted kaldede de ham: &#039;&#039;Moedda-Aigja, Danice&#039;&#039;: Beste-Faderen med Skind-Kiolen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Naar de havde taget Livet af en Biørn, førte de den hiem med en slags Triumph. Efter Hiemkomsten opsatte de et Telt i Nærværelsen af Vaanings-Teltet, og omskiftede sine Klæder, som de begave sig derind, agtende det ulovligt, at gaae ind i det i de samme Klæder, som de havde havt paa, da Biørnen aflivedes. Her forbleve Mændene for sig selv i 3 Dage, og Qvinderne derimod lige saa længe i Vaanings-Teltet. Imidlertid var det ingen af Parterne tilladt at komme ind til hverandre. i bemeldte ikke langt fra Vaanings-Teltet opslagne Telt kogte Mændene Biørnens Kiød, hvorom ey brugtes &#039;&#039;Verbum, Vuoshjam&#039;&#039;, jeg koger, som andet Kiøds samt anden Spises Kogen i det Lappiske betydes ved, men i dets Sted &#039;&#039;Verbum, Guordestam&#039;&#039;. Efter at Kiødet var kogt, giorde Mændene sig dermed tilgode, lode ogsaa tilbringe Qvinderne en Deel deraf, men derhos toge nøye i Agt, at ikke noget Stykke af Biørnens Bagdeel dem blev givet; (Vid. Tab. XCIV.) man bar ey heller Kiødet ind til dem igiennem Døren, men løftede en Fliig af Teltets teppe op bag ved det Rum, som Gryderne og Kiedlene hensettes paa, hvorom er meldt i det 5te Capitel om Lappernes Boliger, og der stak samme ind. Her, hvor Biørne-Kiød, ligesom og Kiødet af et vildt Rensdyr, blev indstukket, var det aldrig en Qvinde tilladt enten at træde ind i eller ud af Teltet. Naar Biørnens Kiød var ædet, grov man Beenene ned. Efter de 3 Dages Forløb, som var Mændenes og Qvindernes Fraskillelses Tiid, fik de igien Frihed at omgaaes hinanden. En, som havde skudt en Biørn, fordrog ikke, at nogen efter den Dag skulde gaae bag hans Ryg.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; haver vidtløftig beskrevet de mange overtroiske Skikke, som brugtes for, under og efter Biørne-Fangsten, hvilke alle at være sande jeg ikke kand bevidne af Erfarenhed eller Fortællelse; thi i mit Missionaire District blev sielden nogen Biørn skudt; dog bifalder jeg næsten al hans Relation om denne Handel, og holder den ikke utroelig.&lt;br /&gt;
Lapperne brugte utugtige Ord hos Kugle-Støbning. De indbildte sig, at en Ulv kunde fortrylle en bysse, at den ey gik løs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De agtede en liden med hviid Ring om Halsen begavet og i øvrigt sort Fugl, der holder sig hos Elve-Fosser, og af Lapperne kaldes: &#039;&#039;Kuoik-Garheek&#039;&#039;, men af de Norske: Elve-Kald &amp;lt;ref&amp;gt;Eller Fosse-Kall, saa og Elvekonge, Sturnus cinclus (Fn. Sv. 214). Jeg besidder heraf 3 Exemplarer, som alle ere hvide, ikke blot paa Brystet, men og paa Halsen og Struben lige op til Hovedet og de smaa Fiere, som besidde Roden af Under-Nebbet. Det er besynderligt, at denne Fugl, da den ingen Svømme-Fødder har, tør vove det at fare i Vandet efter Insekter. Dog giør han det med hastig Fart, saa at han ikke længe bliver i Vandet. I Voldens Præstegield paa Søndmøer bliver denne og, efter Velærværdige Hr. Strøms Beretning til mig, kaldet: Laxe-Titing.&amp;lt;/ref&amp;gt;, for en Lykke-Fugl, og derfor, naar de fik den fanget, forvarede den, som en Helligdom; En riig Field-Lap, ved Navn Hans Jonsen, kaldet af Lapperne &#039;&#039;Hano&#039;&#039;, og boende udi &#039;&#039;Ozejok&#039;&#039; udi Svensk Lapmarken, havde benævnte Fugl giemt i en hviid Skoe eller Kamag; endskiøndt samme var død, holdt han den dog for en Lykke-Fugl, indbildende sig, at, saa længe den var i hans Eye, skulde Lykken føye ham. Læs mere om samme Mand i det 15de Capitel om Lappernes Maneerer.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
(Vid. Tab. XCIV.) Lapperne troede, at, om man kom at staae under et træe, hvor en Giøg galede, førende den begav sig paa Flugt, blev man lykkelig. Iligemaade troede de, at den blev lykkelig, som fandt en Giøgs Æg, og, naar man aad samme, havde man en omhvælvet Kiedel paa Hovedet, den derimod holdte de for ulykkelig, som skiød en Giøg; de indbildte sig, at, dersom nogen var fastende, naar han første gang hørte benævnte Fugl gale om Foraaret, virkede det hos ham et ondt Hiertelav til sin Næste; den derfor, som samme var hendet, beed i Barken paa et Træ, og gik 3 Gange omkring det imod Solens Gang, forsikrende sig om, at Giøgens Galen, som han fastende havde hørt, ey da skulde giøre ham bemeldte slemme Virkning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De troede, at den, som fastende første Gang hørte Lommen (Lom er et Slags store Fugle) &amp;lt;ref&amp;gt;Denne er Colymbus Lumme, collo antice ruso vel ferrugineo. Act. Nidros. I. 244. tab. II. fig. 2. Thi denne allene kaldes her i Stiftet Loom, da man derimod, saasom nyelig er meldet, kalder Colymbum arcticum Wormii Hymber eller og Vas-Hymber.&amp;lt;/ref&amp;gt; skriige om Foraaret, træffede den Vanlykke, at Melken af hans Qvæg ikke løb sammen. De indbildte sig, at, ved at skiertze med Ild tilføyedes Rensdyr-Kalvene Blindhed. De satte Kryds paa sine Dørre.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det er bekiendt, at, som Solen i Finmarken om Sommeren i 7 samfulde Uger baade Nat og Dag lader sig tilsyne, saa er den i lige saa mange Uger om Vinteren aldeles borte af Horizonten. Den første Gang Lapperne fik den efter bemeldte Udeblivelse at see igien, besmurte de sine Dørre.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En Steen, som ikke var ret stor, men derhos af en usædvanlig Tyngde, indbildte de sig at være noget overnaturligt hos.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De troede, at Torden skrekkede og ødelagde Trold. Samme Overtroe hengte og ved mange af gemeene Mand iblandt de Norske, hvoraf det endnu bekiendte Ordsprog er kommen: Dersom Torden ikke var, lagde Trold Verden øde. Man sagde, at, naar Torden slog, bleve Trold seet at løbe af Banghed om i Skoven, indtil de fandt et huult Træ at skiule sig udi, og at Lyn-Ilden derpaa antændte samme.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lapperne have vel og havt adskillige andre &#039;&#039;Superstitioner&#039;&#039;; men de anførte ere mere end nok til at beviise deres Vildfarelse i Vanvittighedens Tiid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
----&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på dansk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Knud Leem]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Troldom&amp;diff=84476</id>
		<title>Troldom</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Troldom&amp;diff=84476"/>
		<updated>2026-08-05T07:04:29Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link= Troldom]] !!  !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion]]&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af Knud Leem:&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrivelse over Finmarkens Lapper&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;21. Capitel &#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lappernes Troldom ved Rune-Bomme, &amp;lt;br&amp;gt;Syges Helbredelse, Gand-Fluer, &amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Juoigen&#039;&#039; og Igienviisning&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Mit Forset er vel i dette Capitel følgelig dets Titul at melde om Lappernes Troldom ved Rune-Bomme etc. Dog vilde den Gunstige Læsere tillade mig i Forveyen at anføre adskillige Troldoms Bedrifter, som foregives at være blevne i gamle Dage endogsaa af andre forøvede.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den Asiatiske &#039;&#039;Odin&#039;&#039; skrives allerførst at have bragt Trold-Kunst ind i de Nordiske Lande, som derefter hos Efterkommerne saa skal have tiltaget, at endog mange af de Store derudi naaede en høy Grad: Norges Krønike melder, at Finne-Kunster øvedes over Kong Haldans Bord, saa at Maden blev for hans Giester borte under Maaltidet. Gunner Konge i Norge beskrives saa udlærd i bemeldte Kunst, at han i Norge kunde vide, hvad i Saxen mod hannem foretoges. Erich Vindhuus Konge i Sverrig tillegges saadant Mesterstykke i samme, at imod hvilken Kant han vendte sin Hat, derfra kom strax god Vind. Sivald af Sverrig, som stod Kong Haldan efter Riget, meldes at have havt 7 Sønner, som alle i tit bemeldte Kunst vare vel oplærte; Endog fordums Tiids Qvinde-Kiøn tillegges i Historierne Hexe-Kunst; Kong Hadin skrives at være ved en Qvinde bleven viist adskillige Helvedes Aspecter. Den Trold-Qvinde Kraka i Norge meldes at have tillavet sin Søn Roller en Suppe, ved hvilken han skulde blive stor, herlig og saare viis; men hendes Stiv-Søn Erich, som siden erholdte Sverrigs Krone, nød først Suppen, hvorefter han med stor Viisdom og Veltalenhed skal være begavet. Kong Frode skrives at være ombragt af benævnte Trold-Qvinde i en Koes Skikkelse, hvilken hun til saadan Giernings Fuldbyrdelse havde paataget sig. Man beretter, at Kongens Datter af Helgeland blev hensendt til Motle Finne-Konge for at oplæres i Trold-Kunst. Hvorvidt disse og fleere saadanne Beretninger staaer til at tro, overlades til enhvers fornuftige Eftertanke og Skiønsomhed.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Af gamle Manuscripter erfares, at Norge ogsaa i de senere Tiider skal have havt adskillige Troldfolk, i sær Trold-Qvinder, og at man for at vide, om en var skyldig i Troldom eller ey, brugte i de Tider den Maade at kaste Mennesket ud paa Vandet; saafremt det da efter Udkastelsen flød uden at synke, agtedes det for et vist og ufeylbarligt Beviis paa, at samme Menneske var Sagskyldig. Førend det til bemeldte Forsøg blev Vandet overleveret, lod man dets Klæder afføre, dets Haar afskiære, samt undersøge, om det havde Staal hos sig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Trold-Qvinderne have aflagt adskillige urimelige og latterlige Bekiendelser angaaende Middelet, hvorved de vare blevne Hexe-Kunsten mægtige. Somme foregave sig at have erholdet den ved en &#039;&#039;Dosin&#039;&#039;, som en anden Trold-Qvinde gav dem ind, saasom: ved et Stykke af en Helleflynder samt et Stykke Brød, ved et Stykke Smør og Brød, ved en Drik Melk, ved en Melke-Grød med Smør udi, ved et Stykke Ost, ved Spege-Sild og Brød etc. En bekiendte sig at have faaet Kraft til at have bekommet samme ved at sette 3 Æg i en Balle og fylle den med Vand. En andens Udsagn var, at en Kierling havde givet hende en Pibe med Forsikring, at, naar hun blæste derudi, skulde hun kunde giøre, hvad ondt hun vilde, paa Folk og Fæ, og at hun derved var bleven Kunsten mægtig. End mange flere urimelige Bekiendelser i saa Maader aflagdes.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Naar Qvinderne havde brugt bemeldte eller andre deslige Midler, for at blive Hexe-Mesterinder, have de efter egen Tilstaaelse ved adskilligt Foretagende giort Forsøg paa, om de i Kunsten vare duelige, og ved Prøvelsen befundet sig beqvemme, saasom: ved at kaste et Traad-Nøgle ud paa Vandet, og faae det til sammesteds af sig selv at løbe rundt om. At komme et Dyr til at briste i toe, ved at blæse og spytte paa det i den Ondes Navn.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Om sine Bedrifter have de giort adskillige sælsomme og ublue Bekiendelser: De have foregivet, sig i Svaners, Ravnes, Falkes, Giæsses, Ænders, Maagers, Sælhundes, Marsviins, Hvalfiskes, samt andre Fugles, firefødte Dyrs og Fiskes Gestalt at have opvakt Storm-Veyr, og ombragt Fartøyer paa Vandet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Samme bekiendte de sig at have udrettet ved at slaae 3 Knuder paa et Haand-Klæde i den Ondes Navn, og efter at have først spyttet, eller lagt sorte, hvide og røde Steene, eller sorte Traade, eller blæst i Knuderne, kaste bemeldte Haand-Klæde ud paa Vandet og tillige nævne den Person, hvis Fordervelse og Undergang de eftertragtede, ved Navn. Een sagde, sig at have opvakt Skade-Veyr ved Vind i en Sæk, som hun opløste, bekiendte derhos, at hun havde ombragt et Bergens Skib, og under den Forretning havt Tilhold i en stor Bølge, som omkastede Skibet. Een foregav, at hun med flere Trold-Qvinder havde tilveyebragt nogle Søefarendes Undergang ved saadan Adfærd, at de i Menniskers Gestalt fore ud paa Søen efter Baaden, som Folket var i, at hun selv reed paa en sort Kalv, og at de samtlige i denne Reyse-Færd traadde Baaden under. Een anden aflagde saadan Bekiendelse, at hun med en anden Trold-Qvinde havde ladet en Baad og dens medfarende Folk omkomme ved at udkaste paa Vandet et til Steen anbundet Stykke Knøsk, og efter dets Udkastelse skyde efter samme med en Skovl. Eens Udsagn var, at hun ey allene ved at blæse i en Pibe i den Ondes Navn, havde paa Vandet kuldkastet en Baad, hvori vare 2de Drenge, men og i Følgeskab af 3 andre Trold-Qvinder tilveye bragt et Skibs Forulykkelse, til hvilken Gierning een af dem paatog sig en Ørns, den anden en Svanes, den tredie en Krages, og hun selv en Dues Skikkelse, og de alle i saadan Gestalt, satte sig og fulgtes ad paa en Tønde-Bond over Søen fra Vasøe indtil Domen (en saa kaldet Klippe, som ligger nogle Miile fra bemeldte Vasøe) hvor de samtlige forlode deres Fartøy eller Tønde-Bonden, fløye op i Luften, løste sine Knuder, sigende: Vind i Fandens Navn, og derpaa ved Flugt begave sig ud paa Havet, indtil det Skib, hvis Undergang de søgte, var indhentet, hvor de da i ommeldte Gestalt satte sig, en ved Skibets Roer, 2de paa Overlaaget og en paa dets store Mærs. Een bekiendte sig at have forrasket en Baad ved slig Omgang, at, da Folket lagde fra Landet, holdt hun sig afsides i en Viig, og at, da de med Baaden vare komne et Stykke fra Landet ud paa Fiorden, svømmede hun efter i en paatagen Sælhunds Skikkelse og kuldkastede den. En anden gav sig ud for at kunde skille Folk af med Livet paa Søen, ved at sette 2 Ægge-Skaller i en Balle med Vand i; naar Ægge-Skallerne vare omhvælvede, havde og Baaden, som Folket var i, efter hendes Udsigende samme Skiæbne.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Som Trold-Qvinderne have foregivet sig paa mange Maader at kunde frembringe Uveyr, og derved ombringe Mennisker paa Vandet, saa have de og tilstaaet, sig ved et og andet Overtroisk, dennem i Satans Skole lært Foretagende og Middel at have paaført Folk adskillige Sygdomme og Lemlæstelse, ja og Døden, nu ved en Drik Melke-Valle, som man havde ladet Græs og Muld udi, og læst Herrens Bøn over, nu ved en Drik Øl, som man havde ladet den Aand, man stod i Forening med, være kraftig udi, nu ved en forvexet linnet Kluud med sort Uld-Traad udi, som man havde forvaret i et Hul i Væggen, nu ved at beblande dens Spise, som man agtede at skade, med noget at see til, som blaae Stivelse, nu ved at spytte 3 Gange paa en Kniv,og med Spyttet bestryge eens Legeme. Een bekiendte, at den Dievel, hun stod i Pagt med, havde ført hende til Vardøe i en Strand-Erles&amp;lt;ref&amp;gt;Charadrius &#039;&#039;Hiaticula&#039;&#039; Linn.&amp;lt;/ref&amp;gt; (en saa kaldet Fugls) Gestalt, samt lovet at bringe hende til Bergen, for at ved hendes Hexe-Kunst dræbe en der i Sandviigen boende Mand, som hun havde ond Villie til.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En anden Qvinde blev anklaget for at have ved saadan Omgang forhexet en Pige, at hun lod sin Søn paatage en sort Kats Skikkelse, og i samme Gestalt komme Pigen, som var i Arbeide med at slæbe en Slæde med Sand i, trillende i Møde; saasom Katten 2 a 3 Gange satte sig paa bemeldte Slæde, og Pigen nogle Gange slog efter den, og tilsidst med en Skovl traf og dødede den, og derpaa tog Veyen Hiem ad, og paa samme Vey, gik ovenmeldte Qvindes Huus forbi, kom samme Qvinde derud fra, og lod saadanne Ord falde: det var min Søn du slog, du skal faae Skam for det; hvorefter tit-bemeldte Pige sagdes samme Dag at have gaaet fra Forstanden, og være bleven Sengeliggende.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Trold-Qvinderne have og aflagt adskillige Bekiendelser om deres Adfærd anlangende Qvægs Beskadigelse, nu ved at sette sig paa Dyrets Ryg og sige: Far! nu ved at give det lidt Høe at æde, tillige sigende: Æd i Fandens Navn! nu ved at give det et saa kaldet Avinds Salt ind. En udsagde en Trold-Qvindes Bøn Ord fra Ord, som hun havde lært uden ad. Indholden deraf vil jeg ey for visse Aarsagers skyld anføre. Een bekiendte, at hun havde flyed sin Spirit. Famil. lidt med Korn bemænget Uld for at bringe samme i en Koe, sagde derhos, at, da Koen denne Recept havde bekommet, brast den ved hendes Haands Paaleggelse i to, og at efter dens Død fandtes bemeldte Uld i et stort Hul inde i det tykkeste af Laaret, endskiønt Huden var heel. Een paastod, at hun kunde skaffe sig Melk af andres Køer, ved at sette et Horn under Koens Bug, og malke den i den Ondes Navn; hvorefter den først gav Melk, siden Blod, og derpaa døde.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Som Trold-Qvinderne gave sig ud for ved deres Hexe-Kunst at kunde beskadige Folk og Fæ, saa foregave de iligemaade, sig ey allene at kunde helbrede syge Mennesker ved 3 Ganges Haands Paalæggelse, ved at røge med tændt Knøsk under Skiorten paa den Syge etc. men endogsaa at kunde hielpe med Svaghed behæftet Qvæg til rette saasom: ved at tage paa en Søndag Salt med sig i Kirken, naar Qvæget ey vilde trives, ved at læse over det, naar det ey vilde give Forraad af Melk, en bespottelig, meget absurd Bøn, hvis Indhold jeg ey vil anføre.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Trold-Qvinderne have ogsaa i deres Bekiendelse tilskrevet sig adskillige andre selsomme Bedrifter. Eens Udsagn var, 1) at hun havde givet en ung Karl, et til en Steen anbundet Stykke Knøsk, samt budet ham at kaste samme ud paa Vandet, naar en stor Bølge kom anfaldende, og tillige nævne hendes Navn 3 Gange; hvorefter da Bølgen skulde legge sig, og ingen Skade tilføye ham. 2) At hun havde flyed nogle unge Karle en blandet Drik, bestaaende af Hav-Vand og Peber, til en Befrielse fra at omkomme paa Søen; Samme maatte ey drikkes, men søbes med Skeer, saafremt den skulde have bemeldte Virkning. 3) At hun havde leveret en ung Karl en linnet, samt en anden en ulden Traad, som de skulde binde til deres Fiske-Krog, og forsikkret dem om, at de derved skulde have god Lykke til Fiskefangst. Een foregav, at hun havde redet paa en Feye-Kost over Søen fra Vasøe til Kiberg, da en anden, som var i Følge med hende, reed paa et sort Faar. Een sagde, at hun samt flere Trold-Qvinder havde ved deres Trold-Kunst fordrevet Fiske fra Landet, under hvilken udædiske Giernings Iverksettelse, en af dem fremviiste sig i en Størje (et Slags store Fiskes) Skikkelse, en anden udi sin egen Gestalt, værende iførte sort Trøye, blaat Boffel-bays Skiørt, en rød med Guld-Kniplinger ziret Hue, samt hviid Hals-Klud, og siddende paa Vandet, omgiven med Tang rundt om, og holdende i Haanden en Tare-Leg (saa kalder man et tykt Tang, som noget ligner en tyk Ride-Pidsk)&amp;lt;ref&amp;gt;Fucus &#039;&#039;hyperboreus&#039;&#039;, fronde simplici palmata, caule longissimo. Fl. Norv. I. Tab. 3. og Fucus &#039;&#039;arboreus polyschides&#039;&#039;, edulis B. P. 364. Fucus &#039;&#039;membranaceus&#039;&#039; polyphyllos major. Raj. Syn. III. p. 46. n. 32.&amp;lt;/ref&amp;gt;, hvormed hun jagede. Een bekiendte sig at have udrettet samme i en Hval-Fiskes Skikkelse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Een foregav, at hun kunde gaae paa Havet med sin Spand i Haanden, og derudi opsamle Fiskes Lever. Een sagde, at hun kunde omskabe sig til en Kat, til hvilken Kunst den Onde maatte skaffe hende Katte-Blod at smørre sig, samt Katte-Skind at bedække sig med. Om en anden sagdes der, at hun udi sin Forstue i en Tønde herbergerede en hende saa tilhaande gaaende Kat, at hvorhen den blev sendt, derfra skaffede den, hvad hun forlangede. En anden blev beskyldt at eye en graa, saa kaldet Smør-Kat, der tilbragte hende fra andre Folkes Spise-Kammer, saavelsom og fra andre Steder, hvad hun vilde have.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Rygtet gaaer end i vore Tider iblant den gemeene Mand, Trold-Qvinderne har og selv tilstaaet, at de have havt adskillige Samlings-Pladser, hvilke gaves Navn af Bal-Volde; samme vare Lyderhorn, et saa kaldet Bierg ved Bergen; Bal-Volden paa Vardøe i Øst-Finmarken; Bal-Volden i Omgang iligemaade i Øst-Finmarken; Domen, et saa kaldet høyt Bierg i Øst-Finmarken; Dovre-Field, et høyt Field, hvis Syndre Deel henhører til Christianiæ og dets Nordre Part til Tronhiems Stift; Hekkel-Field i Island. Til bemeldte Samlings-Pladse have de paa visse Tider, besynderlig i Juulen og St. Hans Nat, efter Foregivende forsamlet sig, somme i Hundes, nogle i Kattes, en Deel i Ulves, hine i Ravnes og andre Gestalter, ofte 60 ja flere i Tallet, og tillige holdt sig lystige, drukket Øl og Miød, dantset og spillet. Ja de have gaaet saa vidt med deres Phantastiske Bekiendelse, at de have sagt, at Satan spillede for dem, nu paa en rød Fiol, nu paa Lange-Leeg, eller i Norge saa kaldet Lang-Spil, nu paa Pibe og Tromme, nu paa Luur (et henved en Favn langt, og udvendig med tynd Næver beklædt Instrument af Træ, hvilket de Norske Bonde-Piger bruge at blæse i, helst naar de om Sommeren vogte deres Qvæg, deels for at forlyste sig, deels ogsaa for at skrekke Biørne, samt andre Udyr fra Qvæget). End have de ikke undseet sig ved at sige, at Satan undertiden selv dantsede og spillede Kort med dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En berettede, at da hun en Juule-Nat med andre Trold-Qvinder var paa Dovre-Fieldet forsamlet, dantsede den Onde med een af dem (monne jeg skal troe, det var Menuet, Polsk eller Engelsk Dants?) Ulykken var, at samme i Dantsen tabte sin ene Skoe, men Lykke derhos, at Dantse-Mesteren skaffede hende strax en anden isteden for den tabte igien. Een, hvilket baade er grusomt og latterligt, i sin Bekiendelse foregav sig med fleere Trold-Qvinder at have været i Helvede, for at giøre sig dets Beskaffenhed bekandt, hvor da saaes en stor brændende Søe, i hvilken laae Mængde af Mennisker; hun berettede derhos, at Dievelen havde en Jern-Pibe, som han blæste Ild af, og at han, efter at have stukket en Fleske-Børste ned i bemeldte Søe, tog den strax op igien, saasom samme i Øyeblikket var fuld kogt; berørte Søe beskrev hun at ligge i en Dal. Om de Qvinder, som vare med hende, sagde hun een at have været i en liden Maages, eller saa kaldet Krykkes, een udi en Haveldes en Søe-Fugls (saa kaldet) een i en Dues, een udi en Skarv-Unges, andre i Allikers gestalt, sin egen Gestalt beskrev hun, som en Krages. Een foregav, at hun med en anden Trold-Qvinde havde været forsamlet paa et Sted kaldet Hilderen, at de der havde havt 2 Hose-Baand imellem sig, og af det ene tappet Miød, og af det andet godt Øl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Efter Trold-Qvindernes egen Bekiendelse have de formedelst den nær Foreening, de vare udi med Satan, kundet en Tiid være paa et Sted, og ved hans Førelse atter samme Dag eller Nat i en anden vel nogle 100 Miile derfra liggende Egn; for Exempel: Een bekiendte, at, som hun var i Bergen, kom en til hende i en Hunds Gestalt, og bragte hende i en Hast til Bal-Volden paa Vardøe i Øst-Finmarken.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Efter deres egen Tilstaaelse haver Satan aabenbaret sig for dem i adskillige selsomme og som oftest grusomme og afskyelige Gestalter: Nu som en sort Hovedløs Mand, nu som en stor Mand med sorte Klæder og Horn i Panden, nu som en lodden Mand med Horn, nu i en sort Mands Gestalt med Horn paa Knæerne, med Kløer paa Hænder og Fødder, samt med sort Haar og Skæg, nu som en, der havde store gloende Øyne, sorte laadne Hænder, og af hvis Mund udgik Ilds Lue, nu i Skikkelse af en Kat, der følede paa dem fra Fødderne langs opad til Munden, og tællede deres Tænder, nu i en Hunds, nu i en liden Fugls, nu i en Krages Skikkelse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Efter deres Bekiendelse haver og Dievelen, naar de overgave sig i hans Tieneste, sat Tegn paa dem, som sine Livegne; Een sagdes han at have grebet fat om Armen, saa den blødde, en anden at have bidt i den venstre Arm, en anden at have tegnet med sine kløer paa det venstre Laar, en anden at have givet med sine Kløer et Kneeb paa det venstre Knæ.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
For at faae dem des villigere og redebonnere til at give sig i Forbund med ham, haver han efter deres Udsagn tillagt sig adskillige, deels uskyldige og behagelige Navne, saasom: Christen, Christopher, Jacob, Zacharias, Peder, Samuel, Marcus, Lysens Engel, Dominicus, Abraham, Isach, Hans, Morten, Oluf, Giermund, Asmodo, Friis, Pax, Saclumb.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Vel er det sandt, at Trold-Qvinderne selv for Retten have udsagt alt bemeldte, ja end meget mere; ligesaa vist er det og, at de paa samme Udsigende ere blevne hendømte til Baal og Brand. Men efter mine Tanker har deres Troldom mest bestaaet i Phantasie, Indbildning og Drømme. Deres bekiendelse haver og formodentlig tildeels været tvungen, og er skeet af Frygt; Thi af Finmarkens fordum Tiids Ting-Protocoller, som af Rettens Betientere holdtes, og hvorudi Acterne findes beskrevne, erfares at somme ere blevne piinlig forhørte, førend de noget vilde tilstaae; Dog negter jeg aldeles ikke, Troldom fordum at være øvet, efterdi Dievelen er kraftig i Vantroens Børn, og hvo vil negte det, som Skriften med klare Sprog og Exempler bevidner?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;_________&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Alt hidindtil anførte, betreffer Norske Troldfolks foregivne Bedrifter. Nu vil jeg begive mig til Lapperne, og forestille nogle af de Skikke, som af dennem ved deres Trold-Kunstes Forøvelse bleve iagttagne.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hvad deres saa kaldede Ruune-Bomme angaaer, da haver den Skribent skrevet uden Grund, som giver den Navn af Ambolt, og melder, at man slaaer paa den med en Smede-Hammer. Saa vidt jeg kand erindre, er dens Danlighed, som en stor aflang Æskes, undtagen 1) at isteden for at en Æske haver gandske heel Bond, har Ruune-Bommen en Aabning neden under, og inde i den sidder en Hob Baand, fæstede med sine øverste, men hengende løs og ned med sine nederste Ender, hvortil Messing-Ringe, samt andet mere, som andre Lapper have foræret Ruune-Bommen til Zirat, og maaskee tillige, paa det at, formedelst Ringene en større Larm kunde opvekkes, ved Ruuningen ere anhæftede. 2) I Steden for at en Eske er bedækket med Laag, er en Ruune-Bomme, ligesom en Tromme, oven til betrokken med et stramt udstrakt Skind; paa bemeldte Skind (alle Ruune-Bommer have dog ikke de samme Characterer) sees tegnet med Elle-Bark adskillige Characterer, af hvilke een betyder Gud, een &#039;&#039;Radien&#039;&#039;, der haver været Lappernes Jupiter, eller høyeste Gud, een Engel, een Diævel, een &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, een Solen, een Morgen-Stiernen, een Aften-Stiernen, een Kirke, een Norske-Folkes-Boepæl, een et helligt Bierg, eller saa kaldet &#039;&#039;Passe-Vare&#039;&#039;, hvor Lapperne pleyede ofre, een Lappernes Boelig, een deres Stolpe-Bod med Støtter under, hvorudi de have Kiød og andet deslige forvaret, een det Gierde, hvorinden for de om Sommeren drive sine Rensdyr, naar de vil malke dem, een Fugl, een Fisk, een Biørn, een Ulv, een Ræv etc. een det, en andet det. Nogle af de paa Ruune-Bommen tegnede Characterer agtedes Lykkelige, andre ikke. Gud, Engel, &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, Biørn, Ræv etc. skulde betyde Godt. Diævel, Ulv etc. skulde betyde Ondt.&lt;br /&gt;
Naar Lapperne vilde begive sig paa en lang Reyse, fare paa Skytterie eller Fiske-Fangst, eller havde noget andet Forehavende, som de ansaae af Betydenhed, toge de bemeldte Ruune-Bomme frem, lagde en stor Ring paa Skindet, som den var betrokken med, og sloge derpaa med en af Rensdyr-horn giort Hammer, kaldet &#039;&#039;Ballem&#039;&#039;. Eftersom da Ringen ved saadan Banken gik af sig selv, enten til lykkeligere eller ulykkelige Characterer, giorde de sig Gisning, om deres Forehavende skulde vel lykkes eller ey. Fulgte Ringen ved Trold-Mesterens Slag paa Ruune-Bommen Solens Gang, agtede han samme at være et Tegn til sit Forehavendes lykkelige Udfald; men gik den imod Solens Gang, tvivlede han om, at hans Forsæt skulde lykkes. Om en Syg skulde døe eller blive ved Live, meente man sig ved Ruune-Bommen at kunde erfare. Det Træ, som den skulde giøres af, maatte være voxet paa et Sted, hvor Solens Skin aldrig blev seet, og afsides for sig selv, langt fra andre Træer. Den agtedes ikke ret duelig, uden den var arvelig tilfalden. Trold-Mesteren holdt den, som en Helligdom, indsvøbt og tildekket, at ikke et hvert Øye skulde faae den at see. Det var ikke en Qvinde tilladt at røre ved den. Schefferus haver givet over tit-benævnte Ruune-Bomme vidtløftig Beskrivelse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Leem XC.jpeg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. XC &amp;lt;/center&amp;gt;]][[Fil:Leem XCI.jpeg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. XCI &amp;lt;/center&amp;gt;]] I Nordlandene og Tronhiems Ampt paa Sneaasen, Overhaldens, Meragers og Tydalens Fielde samt andre Steder der i Egnen, haver man ved Eftersøgning hos Lapperne fundet en heel Hob.  (Vid. Tab. XC. og Tab. XCI.) Een, som en Lap fra Merager-Fieldet i Størdalens Præstegield havde eyet, sees med sine Characterer aftegnet i hosføyede Kobber-Stykke. Men i Finmarken, hvor jeg var Missionaire, have Ruune-Bommer, saa vidt mig er bekiendt, ikke gemeenlig været i Brug; men i deres Sted brugtes Bøtte-Laag og malede Skaaler.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dog haver man endog der i Landet sporet dem; thi hos en Finmarkisk Lap fandtes fordum een af følgende Danlighed: Den var af Fyrre-Træ, som en stor Skaal, udhuulet, i Bonden udskaaren med 2 aflange Hul, ved begge Ender behengt med et Ræve-Øre, en Ræve-Snude, samt en Kloe, og oventil, ligesom en Tromme, betrokken med Skind, som ved Malning af kogt Elle-Bark-Vand, der haver en rødbruun Farve, var afdeelt med 4 Stræger, og altsaa i 5 adskilte Rum, i et hvert af hvilke imellem Strægerne var at see adskillige Figurer, havende hver sin særdeles Betydning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I det 1ste Rum:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) Et Menneskes Efterlignelse, kaldet Ilmaris, hvilken troedes at frembringe Storm og slemt Veyrligt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Et Menneskes Billede, kaldet &#039;&#039;Diermes&#039;&#039;, som paa Dansk betyder: Torden. Naar denne blev ombedet, kunde den efter Lappens derom giorte Forklaring ved Guds Tilladelse skaffe mildere Luft og stille Veyr.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Et Dyrs Skikkelse, kaldet &#039;&#039;Godde&#039;&#039;, hvilket paa Dansk betyder: et vildt Rensdyr. Naar der spilledes paa Ruune-Bommen, og Ringen da ey vilde begive sig til benævnte Dyrs Billede, bekom efter Lappens Sigende den, som for at faae at vide sit Rensdyr-Skytteries Udfald og Lykke havde forlanget Ruune-Spillet, slet intet, hvor megen Fliid og Umage han end vilde giøre sig.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I det 2det Rum.&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) Een Circul med en Stræg over, kaldet &#039;&#039;Beive&#039;&#039;, som betyder paa Dansk: Solen; denne troede han at kunde skaffe godt Veyrligt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Et Menneskes Billede, kaldet &#039;&#039;Ibmel Barne&#039;&#039;, i.e. Guds Søn; denne troede han at kunde frelse fra Synd.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Et Billede, kaldet &#039;&#039;Ibmel Atzhie&#039;&#039;, i.e. Gud Fader; denne troede han at kunde straffe Ondskab, og forskaffe Syndernes Forladelse, en christelig Død og Siælens Salighed.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) En Kirkes Efterlignelse, som han kaldede Dom-Kirken, og sagde sig at tilbede om Siælens Salighed og Gode.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) Et Menneskes Billede, som han kaldede Engel, og sagde at skulle betegne den Hellig Aand; Denne troede han at løse fra Synd og og fornye et Menneske, at det bliver et nyt Creatur. Saaledes havde han ved bemeldte 3 Figurer de 3 Personer i Guddommen afbildede. Hos ethvert Billede, som forestillede et Menneskes Skikkelse, saaes en Stav afmalet, hvilken han kaldede, &#039;&#039;Junkar Sobbe&#039;&#039;, i.e. Junker-Stav; Aarsag dertil gav han, at, ligesom Jordens Herrer have Stav i Haanden, saa sømmede det og disse at have.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I det 3die Rum.&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) Et Menneskes Efterlignelse, som han sagde at skulle betegne Mariæ Syster, med hvilken hun efter hans Tanke altid var i Raad, naar Barsel-Qvinder skulde hielpes.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) En Qvindes Efterlignelse, hvilken han kaldede, &#039;&#039;Maria Ibmel Ædne&#039;&#039;, i.e. Maria Guds Moder; hende troede han i Særdeleshed at hielpe Barsel-Qvinder, desuden og at forhielpe til Afløsning fra Synd.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Trende Billeder, som han kaldede, &#039;&#039;Joulo-Beive Herak&#039;&#039;, i.e. Juule-Dags Herrerne. Den første nævnede han: &#039;&#039;Vuostes Joulo-Beive Herra&#039;&#039;, i.e. første Juule-Dags Herre. Den anden: &#039;&#039;Nubbe Joulo-Beive Herra&#039;&#039;, i.e. 2den Juule-Dags Herre. Den 3die: &#039;&#039;Goaal-mad Joulo-Beive Herra&#039;&#039;, i.e. 3die Juule-Dags Herre, troede derhos, at, saafremt nogen vanhelligede disse Dage, straffede Gud ham; men, om nogen holdt dem ret hellig, og vilde saa bede Gud om noget, da stilledes samme Dage, som af hannem helligholdte, frem for Gud, og Gud vilde derved bevæges til at bønhøre og hielpe ham.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I det 4de Rum.&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) En Circul, som han kaldede Mano, i.e. Maanen; denne sagde han at tilbedes for godt Veyrligt og klar Natte-Luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Tvende Mands Billeder, hvilke han kaldede: &#039;&#039;Manne Olmuk&#039;&#039;, i.e. efter Ordene: farende Folk, efter Meeningen: Folk, som gaaer til Kirke.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) En Kirkes Efterlignelse, der skulde betegne den Kirke, man, saasom værende dens Sogne-Mand, søger til. Til den sagde han baade sig selv og andre at love og ofre Vox-Lys, Penge samt andet, for at faae Hielp i et og andet Tilfælde, og at overlevere samme til Præsten til den virkelige Kirke, som ved denne afmalede blev betydet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) En Mands Billede, som stod ved Siden af Kirken, og efter hans Udtolkning skulde betegne en, der vil gaae i Kirken.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I det 5te Rum.&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) En Qvindes Billede, som efter hans derom giorte Forklaring skulde betegne den bundne Diævels Hustrue; at give hende Navn vidste han ikke.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Et Menneskes Billede, som havde Sted lidt neden for nest forbemeldte, og efter hans Udsigelse skulde betegne en Diævel, som dræber Folk og kaldes Sygdom.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Et andet Menneskes Billede, hvilket han foregav at betyde en Diævel, som gaaer løs i Helvede og svæver om i Luften; om samme havde den daarlige Indbildning indtaget ham, at, da Gud bandt den anden, rømte denne bort: hvad Navn den kaldtes med, sagde han sig ey at være vidende.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) Den Figur &#039;&#039;&#039;&amp;amp;#1064;&#039;&#039;&#039;, hvilken efter hans Udtolkning skulde betegne &#039;&#039;Helvet dola&#039;&#039;, i.e. Helvedes Ild, i hvilken han troede Siæle at brænde.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) Den Figur &#039;&#039;&#039;O&#039;&#039;&#039;, som han sagde at bemerke &#039;&#039;Helvet Tarve-Geune&#039;&#039;, i.e. Helvedes Tiære-Kiedel, i hvilken han indbildte sig Siæle at kaage.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) Den Figur &amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;amp;#9645;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;, som skulde betyde &#039;&#039;Helvet Haude&#039;&#039;, i.e. Helvedes Grav, i hvilken efter hans Tanke alle de Mennesker bleve kastede, som troede paa Satan.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) Et Menneskes Billede, fra hvis Hals gik en Streg hen til en Støtte, hvilket efter hans Udsigende skulde betegne forbemeldte bundne Diævel, som han troede at være bleven i Verdens Skabelse af Gud bunden med Lænker.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Til denne her beskrevne Ruune-Bomme var han forsynet med 2de af Rensdyr-Horn giorte Hamre, kaldede &#039;&#039;Zhioaarve-vetzhjerak&#039;&#039;, i.e. Horn-Hamre, den eene af samme sagde han sig at bruge til at slaae paa den med. Desuden havde han en liden udhuulet Dækkel af Messing med en Messing-Ring oven i, hvilken han satte paa Skindet af bemeldte Ruune-Bomme, naar han vilde begive sig til berørte Foretagende, hos hvilket han brugte den Adfærd, at han løftede Ruune-Bommen i Veyret, bevægede den til en og anden Side, og imidlertid holdende den med den ene, bankede med Hammeren paa Skindet, hvormed den var betrokken, med den anden Haand. Ydermere forklarede han, at, om bemeldte Dækkel, i det han med Hammeren slog paa Skindet, tog Vey imod Solens Gang, var Lykken den, for hvilken Ruune-Bom-Spillet blev foretaget, ugunstig, og at, hvis den begav sig saa langt ned, at den standsede hos en af de under den sidste Streg i det 3die Rum tegnede Figurer, var Gud heftig vred paa den Person, som berørte Spil øvedes for, og lod ham ved saadant Kiendetegn forstaae, at han var en meget grov Synder, og maatte derfor med indstændig Bøn paakalde Gud, om Dækkelen skulde bringes til at vige derfra tilbage; Men tog den Vey med Solens Gang, da havde det Menneske, for hvis Skyld Rune-Bom-Spillet var anfanget, god Lykke,&lt;br /&gt;
I øvrigt udsagde han, at, naar han vilde betiene sig af Ruune-bommen, krydsede han først baade den og sig selv, tillige brugende Herrens Bøn, samt disse Ord: &#039;&#039;Ibmel Atzhje, Barne ja Engel vækkjet don! &#039;&#039; hvilket paa Dansk skulde betyde: Gud Fader, Søn og Hellig Aand (jeg haver ellers ikke hørt, at Lapperne kalde den Hellig Aand Engel; men i alle mig bekiendte Lappiske Egne nævne de ham: &#039;&#039;Passe Vuoign&#039;&#039;) Hielp du! Til anførte Bøn lagde han end flere Ord, slog saa med Hammeren paa titbemeldte Ruune-Bommes Skind, drivende derved forberørte Dækkel hid og did. Under Forretningen udbrød han med saadan Tale: Ja du Gud, som haver skabt Himmel og Jord, Soel, Maane og Stierner og alle Mennesker, ja Fugle og Fiske i Havet! Jeg er et syndigt Menneske, gammel og uværdig. Bedre er det, at jeg døer, end at du ey vil hielpe den, vi efterspørger, det er den, jeg ved mit foretagene Ruune-Spil adspørger dig om Raad og Hielp for. Det skal agtes, at Lapperne, talende Dansk, sige i Steden for Jeg: Vi.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En anden Finmarkisk Lap giorde saadan Forklaring angaaende sin Ruune-Bomme, at han havde den rundt om behængt med en Kloe af alle Slags Dyr, som der i Landet falder, og, at paa Skindet, som oven til bedekkede den, var med Elle-Bark malet 9 Stræge, hver af sin besynderlige Betydning. Ydermere udsagde han, at, naar hans Agt var at bruge den, satte han en med smaae Stykker Kobber behængt Kobber-Fugl paa Skindet af den, og slog saa derpaa med en Horn-Hammer, der med en Bæver-Huud var overtrokken; hvorefter da Fuglen begav sig til de Lykkelige eller Ulykkelige Characterer. Hans Udsigende desuden var, at, saafremt bemeldte Kobber-Fugl under Acten faldt ned af Ruune-Bommen paa Jorden, naar der ved at slaae med Hammeren paa Skindet deraf for nogen Person øvedes Ruune-Spil, var det et Kiende-Tegn, at samme ey længe derefter skulde leve. Derhos berettede han, at, naar 2de Trold-Mænd, eller saa kaldede Noaaider, vilde forsøge, hvilken af dem var den andens Mester i Troldkunst, maledes paa tit-bemeldte Ruune-Bomme 2de Hornene sammenstødende Rensdyr-Oxer, hvorved tvende iligemaade Hornene sammenstødende Bierg-Rensdyr-Oxer betydedes, og, at da den, hvis Bierg-Rensdyr-Oxe overvandt den andens, blev tillige sin Modstanderes Overvindere i Kunsten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Somme Troldmænd, eller saa kaldede &#039;&#039;Noaaider&#039;&#039;, gave sig ud for at kunde giøre Ondt, at kunde skade Mennesker eller Qvæg, samt afsted komme adskillige andre ulykkelige Hændelser, og bleve derfor meget frygtede; naar en saadan &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; vilde øve sin Kunst, aad han forud Ulve- og Ræve-Kiød, meenende sig deraf at bekomme en besynderlig Kraft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Andre derimod gave sig ud for, allene at giøre Godt, at kunde helbrede Sygdomme paa Mennesker eller Qvæg, at kunde raade Bod paa Vanlykke til Skytterie, Fiskerie etc. samt forskaffe anden deslige hielp, og bleve derfor af Lapperne i deres Vankundigheds Tiid meget afholdne, saa de talede om dem med Berømmelse, sigende: &#039;&#039;De lei Ibmelatzh Noaaide, Danice&#039;&#039;: Det var en Guds &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039;, en Guds Viismand; Meeningen i Talemaaden er: det var en velsignet Viismand.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Leem XCII.jpeg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. XCII &amp;lt;/center&amp;gt;]] (Vid. Tab. XCII.) Naar den saa kaldede &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039;, blev af en Syg anmodet om Hielp, øvede han efter Lappernes Beretning sin Læge-Kunst paa saadan Maade: han talede til sin &#039;&#039;Noaaide-Lodde&#039;&#039;, en saa kaldet hannem til haande gaaende Trold-Fugl, i saadanne &#039;&#039;Terminis: Hætte dal kotzhio duu Mat&#039;kai, Danice&#039;&#039;: Nød byder dig nu at begive dig paa Reysen; hvorved han befalede ham at fare afsted og hente &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, der efter Lappernes Sigende ere Troldmandens Medhielpere. Efterat benævnte &#039;&#039;Noaaide-Lodde&#039;&#039; havde efter &#039;&#039;Noaaidens&#039;&#039; Ordre hentet bemeldte &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, og &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; saaledes havde faaet dem til sig, vare der 2de Forsamlinger, een synlig, en anden usynlig. Den synlige var &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; selv, og 2de Lappe-Qvinder smukt pyntede i Hellig-Dags Klæder, og med en linned Hue paa Hovedet, men uden Bælte om Livet, hvilke Qvinder i denne Forretning kaldtes &#039;&#039;Shjarak&#039;&#039;, derhos en Mand, som, kaldet i denne Actu &#039;&#039;Mærro-Oaaive&#039;&#039;, maatte tage sin Hue af og opløse sit Belte; desuden en ikke aldeles voxen Pige, hvilke samtlige titbemeldte &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; havde ladet forsamle til Stedet, hvor Gierningen med den Syges Helbredelse skulde foretages. Den usynlige Forsamling, som efter Foregivende saaes af &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; allene, men ikke af de andre hosværende, var &#039;&#039;Aarja&#039;&#039;, som Præses, og ovenmeldte &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, saa og 2de Qvinder, som benævnte &#039;&#039;Aarja&#039;&#039; havde med sig udi den usynlige Forsamling, hvilke Qvinder bleve kaldte &#039;&#039;Rudok&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Naar dette synlige og usynlige &#039;&#039;Collegium&#039;&#039; var samlet, lavede &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; sig til den herefter beskrevne ham forestaaende Reyse, tog sin Hue af, løste sit Belte og sine Skoe-Baand, lagde Haanden for Ansigtet, satte Hænderne i Siden, bøyede sig med Kroppen nu frem, og nu tilbage, og lod sig høre med saa lydende Ord: &#039;&#039;Valmashstet Hærge! Satzhjalet Vaanas! Danice&#039;&#039;: Laver Age-Rensdyr-Oxen til! skyder Baaden med Hast ud! Derpaa kastede han Gløder af Fyr-Stedet med bare Haanden, foregivende, at Ilden ikke kunde skade ham, drak Brændeviin, slog sig med en Øxe paa Knæet, hyttede med samme bag over sig med begge Hænderne, bar den 3 Gange omkring enhver af ovenmeldte &#039;&#039;Shjarak&#039;&#039;, og derpaa faldt hen, som en Død. Imidlertid maatte ingen røre ved ham, ey heller tilstedde man en Flue at komme ham nær, men med større Agtsomhed jagede den bort. Udi denne &amp;amp;#917;&amp;amp;#967;&amp;amp;#962;&amp;amp;#945;&amp;amp;#963;&amp;amp;#949;&amp;amp;#953; [Ekstase] laae han i teltet eller Hytten med sit Legeme øyensynlig, men var efter Foregivende tillige i en Syn, ligesom paa en underjordisk Reyse, og saae paa samme Reyse &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, de saa kaldede hellige Bierge, samt Beboere i Biergene, og hørte &#039;&#039;Luodiit&#039;&#039;, eller Sange, der syngedes udi det usynlige &#039;&#039;Collegio&#039;&#039;. Imedens han saa laae, holdt ovenmeldte 2de i Hellig-Dags Klæder iførte, og en linned Hue paa Hovedet havende Qvinder, de saa kaldede &#039;&#039;Shjarak&#039;&#039;, der sadde hos ham i Teltet eller Hytten, hvor han laae, en sagte Samtale, saa kaldet Monatæbme, med hinanden, angaaende til hvilket &#039;&#039;Passe-vare&#039;&#039;, eller helligt Bierg han paa sin Reyse maatte være geraadet, og giorde sig derom adskillige Gisninger. Naar de i bemeldte Samtale ved adskillige Bierges Nævnelse omsider ved Navngivelse treffede det &#039;&#039;Passe-Vare&#039;&#039;, eller hellige Bierg, hvor han efter Opvaagnelsen sagde sig i en Syn at have været henrykket, rørte han en Haand eller Fod. Derpaa begyndte de indbyrdes at tale, og giøre sig Slutning om, hvad han sammesteds maatte have seet eller hørt. Hvorefter da &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; med en sagte runende Tone fangede an at udsige de Ord, han hørte i det usynlige, hvilke bleve kaldede &#039;&#039;Vuolet Zaabme&#039;&#039;; efter sammes Udsagn begave bemeldte &#039;&#039;Shjarak&#039;&#039; sig til at synge med lydelig Stemme. Efterat dette og andet mere Dievelsk Væsen var forøvet, blev endelig Slutningen denne, at &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; raadde, at der skulde giøres et Offer til en Afgud for den Syges Helbredelse, navngav Dyret, som skulde ofres, samt Stedet, hvor Offeret skulde skee, og forsikrede den Syge om Forbedring inden en vis Tiid. Undertiden hendte det, at den Syge blev tilpas igien, somme Tiider slog det vel og feyl. Dagen førend tit-bemeldte &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; foretog sig den her beskrevne &#039;&#039;Actum magicum&#039;&#039;, fastede han.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det er vitterligt iblandt Lapperne, og gandske uimodsigeligt, at, naar en Lappisk &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; eller Trold-Mand øvede bemeldte Læge-Kunst, var ovenanførte synlige &#039;&#039;Collegium&#039;&#039;, nemlig de i Helligdags Klæder iførte 2de Qvinder, eller saa kaldede Shjarak &amp;amp;c. tilstede. Ligesaa kundbart er det og, at han brugte de ovenmeldte Ceremonier, ved at løse sit Belte og sine Skoe-Baand, slaae sig paa Knæet med en Øxe, kaste Gløder af Fyr-Stedet med bare Hænder etc. og derefter at falde hen, som en Død. Ligesaa sandt er det ogsaa, at tit-benævnte 2de Qvinder, eller saa kaldede &#039;&#039;Shjarak&#039;&#039;, siddende hos ham, der han laae in &amp;amp;#917;&amp;amp;#967;&amp;amp;#962;&amp;amp;#945;&amp;amp;#963;&amp;amp;#949;&amp;amp;#953; [Ekstase], holdte ovenskrevne Samtale, og at han ved deres Samtale omsider begyndte først at røre en Haand eller Fod, derefter med en sagte runende at udsige ovenmeldte &#039;&#039;Vuolet-Zaabme&#039;&#039;, og endelig paa det sidste raadde, at der før den Syges Helbredelse skulde giøres Offer; men at han havde en sig til Tieneste værende Trold-Fugl, den saa kaldede &#039;&#039;Noaaide-Lodde&#039;&#039;, og ved samme fik hentet ovenanførte &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, hvilke, som sagt, skal være Trold-Mandens tienstvillige Aander, og at den &amp;amp;#917;&amp;amp;#967;&amp;amp;#962;&amp;amp;#945;&amp;amp;#963;&amp;amp;#949;&amp;amp;#963; [Ekstasis], han syntes at geraade udi, var virkelig, og at der, førend han i samme henfaldt, forsamlede sig hos ham et usynligt &#039;&#039;Collegium&#039;&#039;, nemlig titbenævnte &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, og forberørte &#039;&#039;Aarja&#039;&#039;, som den fornemste, samt det usynlige &#039;&#039;Collegii&#039;&#039; 2de Qvinder, eller saa kaldede &#039;&#039;Rudok&#039;&#039;, og at han geraadet i bemeldte &amp;amp;#917;&amp;amp;#967;&amp;amp;#962;&amp;amp;#945;&amp;amp;#963;&amp;amp;#949;&amp;amp;#957;  [Ekstase] saae i en Syn, ligesom paa en underjordisk Reyse, ovenbemeldte saa kaldede &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, eller hellige Bierge, samt Beboere i Biergene etc. hvilket alt var usynligt for de andre nærværende, og efter Foregivende saaes af ham allene, det overlader jeg til enhver, om han vil troe dette, som en virkelig Tildragelse, da Diævelen er kraftig i Vantroens Børn, eller ikkun agte det for et Bedrag af &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039;, enten for at blive anseet, da &#039;&#039;Noaaiderne&#039;&#039; have været hos Lapperne i megen Anseelse, eller for at faae noget til Vederlag for sin foregivne Læge-Kunst, endskiønt samme som oftest var saare ringe, saasom: en Messing-Sylle, et Arm-Baand af Traad, en Ost eller andet saadant. Hvad ellers den i anførte &#039;&#039;Actu magico&#039;&#039; bemeldte Trold-Fugl, eller saa kaldede &#039;&#039;Noaaide-Lodde&#039;&#039;, som Trold-Manden udsendte til at hente &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, angaaer, da berette Lapperne, ham at have været &#039;&#039;Noaaidens&#039;&#039; eller Trold-Mandens Tiener, der lod sig af ham befale, og efter hans Ordre foer afsted, i hvilketsomhelst Ærinde han udsendte ham.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hvad de i samme &#039;&#039;Actu Magico&#039;&#039; ommeldte &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; anbelanger, da er det en uimodsigelig Sandhed, jeg kand skrive det af egen Erfarenhed, de i det 20. Capitel om Lappernes Afgudiske Ofringer, anførte Offer-Steder bare og et klart Vidnesbyrd om, at der ere Bierge, som Lapperne have holdt for &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, eller hellige Bierge, og ofret til, og efterdi de, i sær deres &#039;&#039;Noaaider&#039;&#039;, ofte have havt dem samt de efter deres Indbildning sammesteds Tilhold havende Afguder i Tanke, og &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; foretagende sig forbemeldte Kuur ogsaa uden Tvivl har havt samme &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; i frisk Erindring, og det man tit omgaaes med i Tankerne, pleyer forekomme i Drømme, er det rimeligt, at, naar han laae i den foregivne &amp;amp;#917;&amp;amp;#967;&amp;amp;#962;&amp;amp;#945;&amp;amp;#963;&amp;amp;#949;&amp;amp;#953; [Ekstase], hvilken formodentlig ikkun haver været en af ovenmeldte Brændeviins-Drikken ham paafalden tung Søvn, samme &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, samt de Afguder, som efter hans Indbildning der boede, da have kommet ham for i Drømme, saa han haver syntes at see dem, høre dem tale, og begiere Offer til den Syges Helbredelse. Ovenanførte Adfærd, som &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; forøvede ved den Syges Kuur, var jo en Troldoms og følgelig en Dievels Gierning, og slaaer det da ikke feyl, at jo samme onde Aand har havt sin Haand med udi Spillet.&lt;br /&gt;
Foruden bemeldte &#039;&#039;Actum Magicum&#039;&#039;, som blev øvet til en Sygs Helbredelse, have og Lapperne i samme Tilfælde brugt andre Manerer, som af følgende kand erfares: En sandrue og i sin Opførsel skikkelig Porsanger-Fiords Søe-Lap ved Navn &#039;&#039;Mellet Olsen&#039;&#039;, fortalte mig om 2de andre Søe-Lapper af samme Fiord, at de havende foretaget sig at læge en Syg, forrettede Kuuren paa denne Maade: De slagtede en Rensdyr-kalv Dagen for Juule-Dag, kogte Kiødet, lagde noget deraf samt lidet Smør, Ost og Kager i en meget liden dertil lavet Baad, slæbte en stor Dynge Træer sammen, satte berørte Baad med bemeldte Kost i deroven paa, og lod den sammesteds forblive, indtil Juule-Høytiden var forbi, siden saaes den der ey mere. Hvor de havde giort af den, vidste han ey at sige. Det lader sig ansee, at de har ofret Kiødet til &#039;&#039;Joulo-Gadze&#039;&#039;. Samme Mand, som et øyensynlig Vidne, berettede og om en Porsanger-Fiords Søe-Lap ved Navn &#039;&#039;Anders Eschildsen&#039;&#039;, at han havende paataget sig at helbrede en Syg, saaledes bar sig ad: Som han roede ved Strand-Bredden, traadde han paa Land, og bar en temmelig stor Steen ind i Baaden, vendte den ofte om og talede til den; men Ordene sagde han sig ikke at kunde erindre. Efter Hiemkomsten bar han samme Steen op i sin Hytte, havde den der en lang Tiid liggende under sit Hoved, ofte om Dagen tog den frem, og, ligesom før, talede til den.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De saa kaldede Gand-Fluer, som mange vide at snakke om, vare efter Beretning et Slags Fluer (rettere talt: Dievle i Fluers Skikkelse, hvis de ellers have været til) hvilke en Lap fik af sin egen Fader, om han havde været Trold-Mand, og, naar ey flere af de fra Faderen bekommede vare tilbage, skaffede en Dievel i en stor heslig Fugls Gestalt, af Lapperne kaldet &#039;&#039;Vuokko&#039;&#039;, ham andre i deres Sted. Bemeldte Fluer siges Trold-Manden at have havt forvarede i en Æske, som blev kaldet hans Gand-Æske, og at have udsendt den til at beskadige Mennisker og Qvæg, Maaden, paa hvilken de bleve brugte, var efter Beretning denne den gemeenligste, at Trold-Manden bød dem fare ud af Æsken til at beskadige den eller den, som han havde ond Villie til, mere eller mindre, efter Forseelsens Beskaffenhed, ja vel og at dræbe, om Forseelsen havde været meget stor; hvorpaa de da udfoer efter hans Ordre, og efter giorte Virkning komme tilbage til deres Bolig eller Æske igien.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Om en fik saadant Tilfælde, at noget i Skikkelse af en liden Flynder saaes at fare om imellem Huud og Kiød, tvivlede man ikke paa, at jo samme Person var af en Trold-Mand ved Gand-Fluer forgivet. Bemeldte Tilfælde blev ofte i forige Tider virkelig fornummet i Finmarken, og medførte ulidelig Smerte. Om et Menniskes Liv hovnede, og der gik Blod igiennem dets Mund og Næse, og det derpaa døde, troede man, at samme Menneske af en Trold-Mand var ved Gand-Fluer taget af Dage. En Syg, som indbildte sig af en &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; at være forgandet, og ey i Trold-Kunst saa var øvet, at han selv kunde curere sig, søgte en anden &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; om Hielp, som da til hans Helbredelse gemeenligst brugte den i dette Capitel ovenanførte Læge-Kunst. En Trold-Mand siges i bemeldte Tilfælde at have cureret sig selv. Alt dette skriver jeg efter Lappernes egen Beretning, og vil lade enhver troe deraf, saa meget ham behager.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En Skribent melder, at Lapperne ved smaae korte giftige Bly-Piile, som de kaste til langt fraliggende Steder, hevne sig paa deres Fiender, og tilføye dem farlige og smitsomme Sygdomme, der forandre sig til Kræft eller andet deslige paa Arm eller Been; men dette haver ingen Tiids Erfarenhed lært os at være sandt&amp;lt;ref&amp;gt;Men det har dog Erfarenhed lært, at en og anden Lap, undertiden har betient sig af en lang sylespids Staaltraad for at beskadige en andens Creature, i det at han om Natte Tider, uden fra igiennem aabne Sprekker i Fæ-Huus-Veggen, har stukket Creaturene dermed, og fornemmelig søgt at ramme den i Ørene, da Creaturets paafølgende Sygdom er bleven anseet for en Virkning af Gan-Fluen.&amp;lt;/ref&amp;gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;Juoigen&#039;&#039; er en iblandt Lapperne brugelig Sang, mere lignende en Tuden. Sommes &#039;&#039;Juoigen&#039;&#039; er uskyldig uden nogen Slags Overtroe, og skeer allene for Tiidsfordriv; en, som saa &#039;&#039;juoiger&#039;&#039;, kaldes &#039;&#039;Maargos&#039;&#039;. Nogles Juoigen haver været overtroisk; thi de indbildte sig ved den at kunde fordrive Ulve, at de ikke skulde skade Qvæget, brugende derhos foruden andre disse Ord: &#039;&#039;Kumpi! Don ednak vahag lek dakkam, ik shjat kalka dam paikest orrot; Mutto dast erit daakkaa mailme kiætzhjai mannat, ja don kalkat dai pazhjatallat, daiheke jezhja lakai hæwanet, Danice&#039;&#039;: Du: Ulv haver giort megen Skade, du skal ikke blive længere paa dette Sted, men fare herfra til Verdens Ende, og du skal enten blive skudt, eller paa nogen anden Maade komme af Dage. En ordinaire Trold-Mand &#039;&#039;juoigede&#039;&#039; baade i &#039;&#039;Actu&#039;&#039;, og uden for &#039;&#039;Actum Magicum&#039;&#039;; men somme Trold-Mænd aldrig, hvilke sidst bemeldte bleve kalded &#039;&#039;Judakas&#039;&#039; eller &#039;&#039;Juraak&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
(Vid. Tab. XCII.) Med staalet Godses Igienviisning brugtes iblandt andre følgende Adfærd: Trold-Manden, den saa kaldede &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039;, kigede ned i Brændeviin, som han i en Øse, Skaal eller andet deslige Kar havde hos sig, nævnede den Person ved Navn, som man mistænkte, og nogenledes var forsikret om at være skyldig i Tyveriet, foregav, sig at see samme Persons Ansigt i Brændeviinet, til et vist Tegn, at han og ingen anden var Tyven, og derhos truede, at, saafremt han ikke bragte det staalne tilbage, skulde han ved sin Kunst beskadige ham paa Øyne eller andet Ledemod; hvorfor den, som havde staalet Godset, af Frygt for at miste sit Øye, eller at blive i anden Maade lemlæstet, lod Eyermanden faae det staalne tilbage. Imedens &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; kigede i Brændeviinet, sang han en dertil hørende Ruune-Sang.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Alle de Lapper, som den berømmelige, og ved sin Nidkierhed for Guds Ære og Lappernes Omvendelse et udødeligt Æreminde fortienede Guds Mand, nu hos Gud Salige &#039;&#039;Thomas von Westen&#039;&#039;, fordum Lector for Tronhiems Cathedral Skole og &#039;&#039;Collegi Missionis Vicarius&#039;&#039;, efter sin Ankomst til Finmarken og Nordlandene, befandt skyldige i Troldoms Bedrifter, bleve publice absolverede.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
----&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på dansk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Knud Leem]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Troldom&amp;diff=84475</id>
		<title>Troldom</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Troldom&amp;diff=84475"/>
		<updated>2026-08-05T06:51:22Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link= Troldom]] !!  !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion]]&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af Knud Leem:&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrivelse over Finmarkens Lapper&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;21. Capitel &#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lappernes Troldom ved Rune-Bomme, &amp;lt;br&amp;gt;Syges Helbredelse, Gand-Fluer, &amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Juoigen&#039;&#039; og Igienviisning&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Mit Forset er vel i dette Capitel følgelig dets Titul at melde om Lappernes Troldom ved Rune-Bomme etc. Dog vilde den Gunstige Læsere tillade mig i Forveyen at anføre adskillige Troldoms Bedrifter, som foregives at være blevne i gamle Dage endogsaa af andre forøvede.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den Asiatiske &#039;&#039;Odin&#039;&#039; skrives allerførst at have bragt Trold-Kunst ind i de Nordiske Lande, som derefter hos Efterkommerne saa skal have tiltaget, at endog mange af de Store derudi naaede en høy Grad: Norges Krønike melder, at Finne-Kunster øvedes over Kong Haldans Bord, saa at Maden blev for hans Giester borte under Maaltidet. Gunner Konge i Norge beskrives saa udlærd i bemeldte Kunst, at han i Norge kunde vide, hvad i Saxen mod hannem foretoges. Erich Vindhuus Konge i Sverrig tillegges saadant Mesterstykke i samme, at imod hvilken Kant han vendte sin Hat, derfra kom strax god Vind. Sivald af Sverrig, som stod Kong Haldan efter Riget, meldes at have havt 7 Sønner, som alle i tit bemeldte Kunst vare vel oplærte; Endog fordums Tiids Qvinde-Kiøn tillegges i Historierne Hexe-Kunst; Kong Hadin skrives at være ved en Qvinde bleven viist adskillige Helvedes Aspecter. Den Trold-Qvinde Kraka i Norge meldes at have tillavet sin Søn Roller en Suppe, ved hvilken han skulde blive stor, herlig og saare viis; men hendes Stiv-Søn Erich, som siden erholdte Sverrigs Krone, nød først Suppen, hvorefter han med stor Viisdom og Veltalenhed skal være begavet. Kong Frode skrives at være ombragt af benævnte Trold-Qvinde i en Koes Skikkelse, hvilken hun til saadan Giernings Fuldbyrdelse havde paataget sig. Man beretter, at Kongens Datter af Helgeland blev hensendt til Motle Finne-Konge for at oplæres i Trold-Kunst. Hvorvidt disse og fleere saadanne Beretninger staaer til at tro, overlades til enhvers fornuftige Eftertanke og Skiønsomhed.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Af gamle Manuscripter erfares, at Norge ogsaa i de senere Tiider skal have havt adskillige Troldfolk, i sær Trold-Qvinder, og at man for at vide, om en var skyldig i Troldom eller ey, brugte i de Tider den Maade at kaste Mennesket ud paa Vandet; saafremt det da efter Udkastelsen flød uden at synke, agtedes det for et vist og ufeylbarligt Beviis paa, at samme Menneske var Sagskyldig. Førend det til bemeldte Forsøg blev Vandet overleveret, lod man dets Klæder afføre, dets Haar afskiære, samt undersøge, om det havde Staal hos sig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Trold-Qvinderne have aflagt adskillige urimelige og latterlige Bekiendelser angaaende Middelet, hvorved de vare blevne Hexe-Kunsten mægtige. Somme foregave sig at have erholdet den ved en &#039;&#039;Dosin&#039;&#039;, som en anden Trold-Qvinde gav dem ind, saasom: ved et Stykke af en Helleflynder samt et Stykke Brød, ved et Stykke Smør og Brød, ved en Drik Melk, ved en Melke-Grød med Smør udi, ved et Stykke Ost, ved Spege-Sild og Brød etc. En bekiendte sig at have faaet Kraft til at have bekommet samme ved at sette 3 Æg i en Balle og fylle den med Vand. En andens Udsagn var, at en Kierling havde givet hende en Pibe med Forsikring, at, naar hun blæste derudi, skulde hun kunde giøre, hvad ondt hun vilde, paa Folk og Fæ, og at hun derved var bleven Kunsten mægtig. End mange flere urimelige Bekiendelser i saa Maader aflagdes.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Naar Qvinderne havde brugt bemeldte eller andre deslige Midler, for at blive Hexe-Mesterinder, have de efter egen Tilstaaelse ved adskilligt Foretagende giort Forsøg paa, om de i Kunsten vare duelige, og ved Prøvelsen befundet sig beqvemme, saasom: ved at kaste et Traad-Nøgle ud paa Vandet, og faae det til sammesteds af sig selv at løbe rundt om. At komme et Dyr til at briste i toe, ved at blæse og spytte paa det i den Ondes Navn.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Om sine Bedrifter have de giort adskillige sælsomme og ublue Bekiendelser: De have foregivet, sig i Svaners, Ravnes, Falkes, Giæsses, Ænders, Maagers, Sælhundes, Marsviins, Hvalfiskes, samt andre Fugles, firefødte Dyrs og Fiskes Gestalt at have opvakt Storm-Veyr, og ombragt Fartøyer paa Vandet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Samme bekiendte de sig at have udrettet ved at slaae 3 Knuder paa et Haand-Klæde i den Ondes Navn, og efter at have først spyttet, eller lagt sorte, hvide og røde Steene, eller sorte Traade, eller blæst i Knuderne, kaste bemeldte Haand-Klæde ud paa Vandet og tillige nævne den Person, hvis Fordervelse og Undergang de eftertragtede, ved Navn. Een sagde, sig at have opvakt Skade-Veyr ved Vind i en Sæk, som hun opløste, bekiendte derhos, at hun havde ombragt et Bergens Skib, og under den Forretning havt Tilhold i en stor Bølge, som omkastede Skibet. Een foregav, at hun med flere Trold-Qvinder havde tilveyebragt nogle Søefarendes Undergang ved saadan Adfærd, at de i Menniskers Gestalt fore ud paa Søen efter Baaden, som Folket var i, at hun selv reed paa en sort Kalv, og at de samtlige i denne Reyse-Færd traadde Baaden under. Een anden aflagde saadan Bekiendelse, at hun med en anden Trold-Qvinde havde ladet en Baad og dens medfarende Folk omkomme ved at udkaste paa Vandet et til Steen anbundet Stykke Knøsk, og efter dets Udkastelse skyde efter samme med en Skovl. Eens Udsagn var, at hun ey allene ved at blæse i en Pibe i den Ondes Navn, havde paa Vandet kuldkastet en Baad, hvori vare 2de Drenge, men og i Følgeskab af 3 andre Trold-Qvinder tilveye bragt et Skibs Forulykkelse, til hvilken Gierning een af dem paatog sig en Ørns, den anden en Svanes, den tredie en Krages, og hun selv en Dues Skikkelse, og de alle i saadan Gestalt, satte sig og fulgtes ad paa en Tønde-Bond over Søen fra Vasøe indtil Domen (en saa kaldet Klippe, som ligger nogle Miile fra bemeldte Vasøe) hvor de samtlige forlode deres Fartøy eller Tønde-Bonden, fløye op i Luften, løste sine Knuder, sigende: Vind i Fandens Navn, og derpaa ved Flugt begave sig ud paa Havet, indtil det Skib, hvis Undergang de søgte, var indhentet, hvor de da i ommeldte Gestalt satte sig, en ved Skibets Roer, 2de paa Overlaaget og en paa dets store Mærs. Een bekiendte sig at have forrasket en Baad ved slig Omgang, at, da Folket lagde fra Landet, holdt hun sig afsides i en Viig, og at, da de med Baaden vare komne et Stykke fra Landet ud paa Fiorden, svømmede hun efter i en paatagen Sælhunds Skikkelse og kuldkastede den. En anden gav sig ud for at kunde skille Folk af med Livet paa Søen, ved at sette 2 Ægge-Skaller i en Balle med Vand i; naar Ægge-Skallerne vare omhvælvede, havde og Baaden, som Folket var i, efter hendes Udsigende samme Skiæbne.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Som Trold-Qvinderne have foregivet sig paa mange Maader at kunde frembringe Uveyr, og derved ombringe Mennisker paa Vandet, saa have de og tilstaaet, sig ved et og andet Overtroisk, dennem i Satans Skole lært Foretagende og Middel at have paaført Folk adskillige Sygdomme og Lemlæstelse, ja og Døden, nu ved en Drik Melke-Valle, som man havde ladet Græs og Muld udi, og læst Herrens Bøn over, nu ved en Drik Øl, som man havde ladet den Aand, man stod i Forening med, være kraftig udi, nu ved en forvexet linnet Kluud med sort Uld-Traad udi, som man havde forvaret i et Hul i Væggen, nu ved at beblande dens Spise, som man agtede at skade, med noget at see til, som blaae Stivelse, nu ved at spytte 3 Gange paa en Kniv,og med Spyttet bestryge eens Legeme. Een bekiendte, at den Dievel, hun stod i Pagt med, havde ført hende til Vardøe i en Strand-Erles&amp;lt;ref&amp;gt;Charadrius &#039;&#039;Hiaticula&#039;&#039; Linn.&amp;lt;/ref&amp;gt; (en saa kaldet Fugls) Gestalt, samt lovet at bringe hende til Bergen, for at ved hendes Hexe-Kunst dræbe en der i Sandviigen boende Mand, som hun havde ond Villie til.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En anden Qvinde blev anklaget for at have ved saadan Omgang forhexet en Pige, at hun lod sin Søn paatage en sort Kats Skikkelse, og i samme Gestalt komme Pigen, som var i Arbeide med at slæbe en Slæde med Sand i, trillende i Møde; saasom Katten 2 a 3 Gange satte sig paa bemeldte Slæde, og Pigen nogle Gange slog efter den, og tilsidst med en Skovl traf og dødede den, og derpaa tog Veyen Hiem ad, og paa samme Vey, gik ovenmeldte Qvindes Huus forbi, kom samme Qvinde derud fra, og lod saadanne Ord falde: det var min Søn du slog, du skal faae Skam for det; hvorefter tit-bemeldte Pige sagdes samme Dag at have gaaet fra Forstanden, og være bleven Sengeliggende.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Trold-Qvinderne have og aflagt adskillige Bekiendelser om deres Adfærd anlangende Qvægs Beskadigelse, nu ved at sette sig paa Dyrets Ryg og sige: Far! nu ved at give det lidt Høe at æde, tillige sigende: Æd i Fandens Navn! nu ved at give det et saa kaldet Avinds Salt ind. En udsagde en Trold-Qvindes Bøn Ord fra Ord, som hun havde lært uden ad. Indholden deraf vil jeg ey for visse Aarsagers skyld anføre. Een bekiendte, at hun havde flyed sin Spirit. Famil. lidt med Korn bemænget Uld for at bringe samme i en Koe, sagde derhos, at, da Koen denne Recept havde bekommet, brast den ved hendes Haands Paaleggelse i to, og at efter dens Død fandtes bemeldte Uld i et stort Hul inde i det tykkeste af Laaret, endskiønt Huden var heel. Een paastod, at hun kunde skaffe sig Melk af andres Køer, ved at sette et Horn under Koens Bug, og malke den i den Ondes Navn; hvorefter den først gav Melk, siden Blod, og derpaa døde.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Som Trold-Qvinderne gave sig ud for ved deres Hexe-Kunst at kunde beskadige Folk og Fæ, saa foregave de iligemaade, sig ey allene at kunde helbrede syge Mennesker ved 3 Ganges Haands Paalæggelse, ved at røge med tændt Knøsk under Skiorten paa den Syge etc. men endogsaa at kunde hielpe med Svaghed behæftet Qvæg til rette saasom: ved at tage paa en Søndag Salt med sig i Kirken, naar Qvæget ey vilde trives, ved at læse over det, naar det ey vilde give Forraad af Melk, en bespottelig, meget absurd Bøn, hvis Indhold jeg ey vil anføre.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Trold-Qvinderne have ogsaa i deres Bekiendelse tilskrevet sig adskillige andre selsomme Bedrifter. Eens Udsagn var, 1) at hun havde givet en ung Karl, et til en Steen anbundet Stykke Knøsk, samt budet ham at kaste samme ud paa Vandet, naar en stor Bølge kom anfaldende, og tillige nævne hendes Navn 3 Gange; hvorefter da Bølgen skulde legge sig, og ingen Skade tilføye ham. 2) At hun havde flyed nogle unge Karle en blandet Drik, bestaaende af Hav-Vand og Peber, til en Befrielse fra at omkomme paa Søen; Samme maatte ey drikkes, men søbes med Skeer, saafremt den skulde have bemeldte Virkning. 3) At hun havde leveret en ung Karl en linnet, samt en anden en ulden Traad, som de skulde binde til deres Fiske-Krog, og forsikkret dem om, at de derved skulde have god Lykke til Fiskefangst. Een foregav, at hun havde redet paa en Feye-Kost over Søen fra Vasøe til Kiberg, da en anden, som var i Følge med hende, reed paa et sort Faar. Een sagde, at hun samt flere Trold-Qvinder havde ved deres Trold-Kunst fordrevet Fiske fra Landet, under hvilken udædiske Giernings Iverksettelse, en af dem fremviiste sig i en Størje (et Slags store Fiskes) Skikkelse, en anden udi sin egen Gestalt, værende iførte sort Trøye, blaat Boffel-bays Skiørt, en rød med Guld-Kniplinger ziret Hue, samt hviid Hals-Klud, og siddende paa Vandet, omgiven med Tang rundt om, og holdende i Haanden en Tare-Leg (saa kalder man et tykt Tang, som noget ligner en tyk Ride-Pidsk)&amp;lt;ref&amp;gt;Fucus &#039;&#039;hyperboreus&#039;&#039;, fronde simplici palmata, caule longissimo. Fl. Norv. I. Tab. 3. og Fucus &#039;&#039;arboreus polyschides&#039;&#039;, edulis B. P. 364. Fucus &#039;&#039;membranaceus&#039;&#039; polyphyllos major. Raj. Syn. III. p. 46. n. 32.&amp;lt;/ref&amp;gt;, hvormed hun jagede. Een bekiendte sig at have udrettet samme i en Hval-Fiskes Skikkelse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Een foregav, at hun kunde gaae paa Havet med sin Spand i Haanden, og derudi opsamle Fiskes Lever. Een sagde, at hun kunde omskabe sig til en Kat, til hvilken Kunst den Onde maatte skaffe hende Katte-Blod at smørre sig, samt Katte-Skind at bedække sig med. Om en anden sagdes der, at hun udi sin Forstue i en Tønde herbergerede en hende saa tilhaande gaaende Kat, at hvorhen den blev sendt, derfra skaffede den, hvad hun forlangede. En anden blev beskyldt at eye en graa, saa kaldet Smør-Kat, der tilbragte hende fra andre Folkes Spise-Kammer, saavelsom og fra andre Steder, hvad hun vilde have.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Rygtet gaaer end i vore Tider iblant den gemeene Mand, Trold-Qvinderne har og selv tilstaaet, at de have havt adskillige Samlings-Pladser, hvilke gaves Navn af Bal-Volde; samme vare Lyderhorn, et saa kaldet Bierg ved Bergen; Bal-Volden paa Vardøe i Øst-Finmarken; Bal-Volden i Omgang iligemaade i Øst-Finmarken; Domen, et saa kaldet høyt Bierg i Øst-Finmarken; Dovre-Field, et høyt Field, hvis Syndre Deel henhører til Christianiæ og dets Nordre Part til Tronhiems Stift; Hekkel-Field i Island. Til bemeldte Samlings-Pladse have de paa visse Tider, besynderlig i Juulen og St. Hans Nat, efter Foregivende forsamlet sig, somme i Hundes, nogle i Kattes, en Deel i Ulves, hine i Ravnes og andre Gestalter, ofte 60 ja flere i Tallet, og tillige holdt sig lystige, drukket Øl og Miød, dantset og spillet. Ja de have gaaet saa vidt med deres Phantastiske Bekiendelse, at de have sagt, at Satan spillede for dem, nu paa en rød Fiol, nu paa Lange-Leeg, eller i Norge saa kaldet Lang-Spil, nu paa Pibe og Tromme, nu paa Luur (et henved en Favn langt, og udvendig med tynd Næver beklædt Instrument af Træ, hvilket de Norske Bonde-Piger bruge at blæse i, helst naar de om Sommeren vogte deres Qvæg, deels for at forlyste sig, deels ogsaa for at skrekke Biørne, samt andre Udyr fra Qvæget). End have de ikke undseet sig ved at sige, at Satan undertiden selv dantsede og spillede Kort med dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En berettede, at da hun en Juule-Nat med andre Trold-Qvinder var paa Dovre-Fieldet forsamlet, dantsede den Onde med een af dem (monne jeg skal troe, det var Menuet, Polsk eller Engelsk Dants?) Ulykken var, at samme i Dantsen tabte sin ene Skoe, men Lykke derhos, at Dantse-Mesteren skaffede hende strax en anden isteden for den tabte igien. Een, hvilket baade er grusomt og latterligt, i sin Bekiendelse foregav sig med fleere Trold-Qvinder at have været i Helvede, for at giøre sig dets Beskaffenhed bekandt, hvor da saaes en stor brændende Søe, i hvilken laae Mængde af Mennisker; hun berettede derhos, at Dievelen havde en Jern-Pibe, som han blæste Ild af, og at han, efter at have stukket en Fleske-Børste ned i bemeldte Søe, tog den strax op igien, saasom samme i Øyeblikket var fuld kogt; berørte Søe beskrev hun at ligge i en Dal. Om de Qvinder, som vare med hende, sagde hun een at have været i en liden Maages, eller saa kaldet Krykkes, een udi en Haveldes en Søe-Fugls (saa kaldet) een i en Dues, een udi en Skarv-Unges, andre i Allikers gestalt, sin egen Gestalt beskrev hun, som en Krages. Een foregav, at hun med en anden Trold-Qvinde havde været forsamlet paa et Sted kaldet Hilderen, at de der havde havt 2 Hose-Baand imellem sig, og af det ene tappet Miød, og af det andet godt Øl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Efter Trold-Qvindernes egen Bekiendelse have de formedelst den nær Foreening, de vare udi med Satan, kundet en Tiid være paa et Sted, og ved hans Førelse atter samme Dag eller Nat i en anden vel nogle 100 Miile derfra liggende Egn; for Exempel: Een bekiendte, at, som hun var i Bergen, kom en til hende i en Hunds Gestalt, og bragte hende i en Hast til Bal-Volden paa Vardøe i Øst-Finmarken.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Efter deres egen Tilstaaelse haver Satan aabenbaret sig for dem i adskillige selsomme og som oftest grusomme og afskyelige Gestalter: Nu som en sort Hovedløs Mand, nu som en stor Mand med sorte Klæder og Horn i Panden, nu som en lodden Mand med Horn, nu i en sort Mands Gestalt med Horn paa Knæerne, med Kløer paa Hænder og Fødder, samt med sort Haar og Skæg, nu som en, der havde store gloende Øyne, sorte laadne Hænder, og af hvis Mund udgik Ilds Lue, nu i Skikkelse af en Kat, der følede paa dem fra Fødderne langs opad til Munden, og tællede deres Tænder, nu i en Hunds, nu i en liden Fugls, nu i en Krages Skikkelse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Efter deres Bekiendelse haver og Dievelen, naar de overgave sig i hans Tieneste, sat Tegn paa dem, som sine Livegne; Een sagdes han at have grebet fat om Armen, saa den blødde, en anden at have bidt i den venstre Arm, en anden at have tegnet med sine kløer paa det venstre Laar, en anden at have givet med sine Kløer et Kneeb paa det venstre Knæ.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
For at faae dem des villigere og redebonnere til at give sig i Forbund med ham, haver han efter deres Udsagn tillagt sig adskillige, deels uskyldige og behagelige Navne, saasom: Christen, Christopher, Jacob, Zacharias, Peder, Samuel, Marcus, Lysens Engel, Dominicus, Abraham, Isach, Hans, Morten, Oluf, Giermund, Asmodo, Friis, Pax, Saclumb.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Vel er det sandt, at Trold-Qvinderne selv for Retten have udsagt alt bemeldte, ja end meget mere; ligesaa vist er det og, at de paa samme Udsigende ere blevne hendømte til Baal og Brand. Men efter mine Tanker har deres Troldom mest bestaaet i Phantasie, Indbildning og Drømme. Deres bekiendelse haver og formodentlig tildeels været tvungen, og er skeet af Frygt; Thi af Finmarkens fordum Tiids Ting-Protocoller, som af Rettens Betientere holdtes, og hvorudi Acterne findes beskrevne, erfares at somme ere blevne piinlig forhørte, førend de noget vilde tilstaae; Dog negter jeg aldeles ikke, Troldom fordum at være øvet, efterdi Dievelen er kraftig i Vantroens Børn, og hvo vil negte det, som Skriften med klare Sprog og Exempler bevidner?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;_________&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Alt hidindtil anførte, betreffer Norske Troldfolks foregivne Bedrifter. Nu vil jeg begive mig til Lapperne, og forestille nogle af de Skikke, som af dennem ved deres Trold-Kunstes Forøvelse bleve iagttagne.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hvad deres saa kaldede Ruune-Bomme angaaer, da haver den Skribent skrevet uden Grund, som giver den Navn af Ambolt, og melder, at man slaaer paa den med en Smede-Hammer. Saa vidt jeg kand erindre, er dens Danlighed, som en stor aflang Æskes, undtagen 1) at isteden for at en Æske haver gandske heel Bond, har Ruune-Bommen en Aabning neden under, og inde i den sidder en Hob Baand, fæstede med sine øverste, men hengende løs og ned med sine nederste Ender, hvortil Messing-Ringe, samt andet mere, som andre Lapper have foræret Ruune-Bommen til Zirat, og maaskee tillige, paa det at, formedelst Ringene en større Larm kunde opvekkes, ved Ruuningen ere anhæftede. 2) I Steden for at en Eske er bedækket med Laag, er en Ruune-Bomme, ligesom en Tromme, oven til betrokken med et stramt udstrakt Skind; paa bemeldte Skind (alle Ruune-Bommer have dog ikke de samme Characterer) sees tegnet med Elle-Bark adskillige Characterer, af hvilke een betyder Gud, een &#039;&#039;Radien&#039;&#039;, der haver været Lappernes Jupiter, eller høyeste Gud, een Engel, een Diævel, een &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, een Solen, een Morgen-Stiernen, een Aften-Stiernen, een Kirke, een Norske-Folkes-Boepæl, een et helligt Bierg, eller saa kaldet &#039;&#039;Passe-Vare&#039;&#039;, hvor Lapperne pleyede ofre, een Lappernes Boelig, een deres Stolpe-Bod med Støtter under, hvorudi de have Kiød og andet deslige forvaret, een det Gierde, hvorinden for de om Sommeren drive sine Rensdyr, naar de vil malke dem, een Fugl, een Fisk, een Biørn, een Ulv, een Ræv etc. een det, en andet det. Nogle af de paa Ruune-Bommen tegnede Characterer agtedes Lykkelige, andre ikke. Gud, Engel, &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, Biørn, Ræv etc. skulde betyde Godt. Diævel, Ulv etc. skulde betyde Ondt.&lt;br /&gt;
Naar Lapperne vilde begive sig paa en lang Reyse, fare paa Skytterie eller Fiske-Fangst, eller havde noget andet Forehavende, som de ansaae af Betydenhed, toge de bemeldte Ruune-Bomme frem, lagde en stor Ring paa Skindet, som den var betrokken med, og sloge derpaa med en af Rensdyr-horn giort Hammer, kaldet &#039;&#039;Ballem&#039;&#039;. Eftersom da Ringen ved saadan Banken gik af sig selv, enten til lykkeligere eller ulykkelige Characterer, giorde de sig Gisning, om deres Forehavende skulde vel lykkes eller ey. Fulgte Ringen ved Trold-Mesterens Slag paa Ruune-Bommen Solens Gang, agtede han samme at være et Tegn til sit Forehavendes lykkelige Udfald; men gik den imod Solens Gang, tvivlede han om, at hans Forsæt skulde lykkes. Om en Syg skulde døe eller blive ved Live, meente man sig ved Ruune-Bommen at kunde erfare. Det Træ, som den skulde giøres af, maatte være voxet paa et Sted, hvor Solens Skin aldrig blev seet, og afsides for sig selv, langt fra andre Træer. Den agtedes ikke ret duelig, uden den var arvelig tilfalden. Trold-Mesteren holdt den, som en Helligdom, indsvøbt og tildekket, at ikke et hvert Øye skulde faae den at see. Det var ikke en Qvinde tilladt at røre ved den. Schefferus haver givet over tit-benævnte Ruune-Bomme vidtløftig Beskrivelse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Leem XC.jpeg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. XC &amp;lt;/center&amp;gt;]][[Fil:Leem XCI.jpeg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. XCI &amp;lt;/center&amp;gt;]] I Nordlandene og Tronhiems Ampt paa Sneaasen, Overhaldens, Meragers og Tydalens Fielde samt andre Steder der i Egnen, haver man ved Eftersøgning hos Lapperne fundet en heel Hob.  (Vid. Tab. XC. og Tab. XCI.) Een, som en Lap fra Merager-Fieldet i Størdalens Præstegield havde eyet, sees med sine Characterer aftegnet i hosføyede Kobber-Stykke. Men i Finmarken, hvor jeg var Missionaire, have Ruune-Bommer, saa vidt mig er bekiendt, ikke gemeenlig været i Brug; men i deres Sted brugtes Bøtte-Laag og malede Skaaler.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dog haver man endog der i Landet sporet dem; thi hos en Finmarkisk Lap fandtes fordum een af følgende Danlighed: Den var af Fyrre-Træ, som en stor Skaal, udhuulet, i Bonden udskaaren med 2 aflange Hul, ved begge Ender behengt med et Ræve-Øre, en Ræve-Snude, samt en Kloe, og oventil, ligesom en Tromme, betrokken med Skind, som ved Malning af kogt Elle-Bark-Vand, der haver en rødbruun Farve, var afdeelt med 4 Stræger, og altsaa i 5 adskilte Rum, i et hvert af hvilke imellem Strægerne var at see adskillige Figurer, havende hver sin særdeles Betydning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I det 1ste Rum:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) Et Menneskes Efterlignelse, kaldet Ilmaris, hvilken troedes at frembringe Storm og slemt Veyrligt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Et Menneskes Billede, kaldet &#039;&#039;Diermes&#039;&#039;, som paa Dansk betyder: Torden. Naar denne blev ombedet, kunde den efter Lappens derom giorte Forklaring ved Guds Tilladelse skaffe mildere Luft og stille Veyr.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Et Dyrs Skikkelse, kaldet &#039;&#039;Godde&#039;&#039;, hvilket paa Dansk betyder: et vildt Rensdyr. Naar der spilledes paa Ruune-Bommen, og Ringen da ey vilde begive sig til benævnte Dyrs Billede, bekom efter Lappens Sigende den, som for at faae at vide sit Rensdyr-Skytteries Udfald og Lykke havde forlanget Ruune-Spillet, slet intet, hvor megen Fliid og Umage han end vilde giøre sig.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I det 2det Rum.&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) Een Circul med en Stræg over, kaldet &#039;&#039;Beive&#039;&#039;, som betyder paa Dansk: Solen; denne troede han at kunde skaffe godt Veyrligt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Et Menneskes Billede, kaldet &#039;&#039;Ibmel Barne&#039;&#039;, i.e. Guds Søn; denne troede han at kunde frelse fra Synd.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Et Billede, kaldet &#039;&#039;Ibmel Atzhie&#039;&#039;, i.e. Gud Fader; denne troede han at kunde straffe Ondskab, og forskaffe Syndernes Forladelse, en christelig Død og Siælens Salighed.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) En Kirkes Efterlignelse, som han kaldede Dom-Kirken, og sagde sig at tilbede om Siælens Salighed og Gode.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) Et Menneskes Billede, som han kaldede Engel, og sagde at skulle betegne den Hellig Aand; Denne troede han at løse fra Synd og og fornye et Menneske, at det bliver et nyt Creatur. Saaledes havde han ved bemeldte 3 Figurer de 3 Personer i Guddommen afbildede. Hos ethvert Billede, som forestillede et Menneskes Skikkelse, saaes en Stav afmalet, hvilken han kaldede, &#039;&#039;Junkar Sobbe&#039;&#039;, i.e. Junker-Stav; Aarsag dertil gav han, at, ligesom Jordens Herrer have Stav i Haanden, saa sømmede det og disse at have.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I det 3die Rum.&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) Et Menneskes Efterlignelse, som han sagde at skulle betegne Mariæ Syster, med hvilken hun efter hans Tanke altid var i Raad, naar Barsel-Qvinder skulde hielpes.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) En Qvindes Efterlignelse, hvilken han kaldede, &#039;&#039;Maria Ibmel Ædne&#039;&#039;, i.e. Maria Guds Moder; hende troede han i Særdeleshed at hielpe Barsel-Qvinder, desuden og at forhielpe til Afløsning fra Synd.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Trende Billeder, som han kaldede, &#039;&#039;Joulo-Beive Herak&#039;&#039;, i.e. Juule-Dags Herrerne. Den første nævnede han: &#039;&#039;Vuostes Joulo-Beive Herra&#039;&#039;, i.e. første Juule-Dags Herre. Den anden: &#039;&#039;Nubbe Joulo-Beive Herra&#039;&#039;, i.e. 2den Juule-Dags Herre. Den 3die: &#039;&#039;Goaal-mad Joulo-Beive Herra&#039;&#039;, i.e. 3die Juule-Dags Herre, troede derhos, at, saafremt nogen vanhelligede disse Dage, straffede Gud ham; men, om nogen holdt dem ret hellig, og vilde saa bede Gud om noget, da stilledes samme Dage, som af hannem helligholdte, frem for Gud, og Gud vilde derved bevæges til at bønhøre og hielpe ham.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I det 4de Rum.&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) En Circul, som han kaldede Mano, i.e. Maanen; denne sagde han at tilbedes for godt Veyrligt og klar Natte-Luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Tvende Mands Billeder, hvilke han kaldede: &#039;&#039;Manne Olmuk&#039;&#039;, i.e. efter Ordene: farende Folk, efter Meeningen: Folk, som gaaer til Kirke.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) En Kirkes Efterlignelse, der skulde betegne den Kirke, man, saasom værende dens Sogne-Mand, søger til. Til den sagde han baade sig selv og andre at love og ofre Vox-Lys, Penge samt andet, for at faae Hielp i et og andet Tilfælde, og at overlevere samme til Præsten til den virkelige Kirke, som ved denne afmalede blev betydet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) En Mands Billede, som stod ved Siden af Kirken, og efter hans Udtolkning skulde betegne en, der vil gaae i Kirken.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I det 5te Rum.&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) En Qvindes Billede, som efter hans derom giorte Forklaring skulde betegne den bundne Diævels Hustrue; at give hende Navn vidste han ikke.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Et Menneskes Billede, som havde Sted lidt neden for nest forbemeldte, og efter hans Udsigelse skulde betegne en Diævel, som dræber Folk og kaldes Sygdom.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Et andet Menneskes Billede, hvilket han foregav at betyde en Diævel, som gaaer løs i Helvede og svæver om i Luften; om samme havde den daarlige Indbildning indtaget ham, at, da Gud bandt den anden, rømte denne bort: hvad Navn den kaldtes med, sagde han sig ey at være vidende.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) Den Figur &#039;&#039;&#039;&amp;amp;#1064;&#039;&#039;&#039;, hvilken efter hans Udtolkning skulde betegne &#039;&#039;Helvet dola&#039;&#039;, i.e. Helvedes Ild, i hvilken han troede Siæle at brænde.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) Den Figur &#039;&#039;&#039;O&#039;&#039;&#039;, som han sagde at bemerke &#039;&#039;Helvet Tarve-Geune&#039;&#039;, i.e. Helvedes Tiære-Kiedel, i hvilken han indbildte sig Siæle at kaage.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) Den Figur &amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;amp;#9645;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;, som skulde betyde &#039;&#039;Helvet Haude&#039;&#039;, i.e. Helvedes Grav, i hvilken efter hans Tanke alle de Mennesker bleve kastede, som troede paa Satan.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) Et Menneskes Billede, fra hvis Hals gik en Streg hen til en Støtte, hvilket efter hans Udsigende skulde betegne forbemeldte bundne Diævel, som han troede at være bleven i Verdens Skabelse af Gud bunden med Lænker.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Til denne her beskrevne Ruune-Bomme var han forsynet med 2de af Rensdyr-Horn giorte Hamre, kaldede &#039;&#039;Zhioaarve-vetzhjerak&#039;&#039;, i.e. Horn-Hamre, den eene af samme sagde han sig at bruge til at slaae paa den med. Desuden havde han en liden udhuulet Dækkel af Messing med en Messing-Ring oven i, hvilken han satte paa Skindet af bemeldte Ruune-Bomme, naar han vilde begive sig til berørte Foretagende, hos hvilket han brugte den Adfærd, at han løftede Ruune-Bommen i Veyret, bevægede den til en og anden Side, og imidlertid holdende den med den ene, bankede med Hammeren paa Skindet, hvormed den var betrokken, med den anden Haand. Ydermere forklarede han, at, om bemeldte Dækkel, i det han med Hammeren slog paa Skindet, tog Vey imod Solens Gang, var Lykken den, for hvilken Ruune-Bom-Spillet blev foretaget, ugunstig, og at, hvis den begav sig saa langt ned, at den standsede hos en af de under den sidste Streg i det 3die Rum tegnede Figurer, var Gud heftig vred paa den Person, som berørte Spil øvedes for, og lod ham ved saadant Kiendetegn forstaae, at han var en meget grov Synder, og maatte derfor med indstændig Bøn paakalde Gud, om Dækkelen skulde bringes til at vige derfra tilbage; Men tog den Vey med Solens Gang, da havde det Menneske, for hvis Skyld Rune-Bom-Spillet var anfanget, god Lykke,&lt;br /&gt;
I øvrigt udsagde han, at, naar han vilde betiene sig af Ruune-bommen, krydsede han først baade den og sig selv, tillige brugende Herrens Bøn, samt disse Ord: &#039;&#039;Ibmel Atzhje, Barne ja Engel vækkjet don! &#039;&#039; hvilket paa Dansk skulde betyde: Gud Fader, Søn og Hellig Aand (jeg haver ellers ikke hørt, at Lapperne kalde den Hellig Aand Engel; men i alle mig bekiendte Lappiske Egne nævne de ham: &#039;&#039;Passe Vuoign&#039;&#039;) Hielp du! Til anførte Bøn lagde han end flere Ord, slog saa med Hammeren paa titbemeldte Ruune-Bommes Skind, drivende derved forberørte Dækkel hid og did. Under Forretningen udbrød han med saadan Tale: Ja du Gud, som haver skabt Himmel og Jord, Soel, Maane og Stierner og alle Mennesker, ja Fugle og Fiske i Havet! Jeg er et syndigt Menneske, gammel og uværdig. Bedre er det, at jeg døer, end at du ey vil hielpe den, vi efterspørger, det er den, jeg ved mit foretagene Ruune-Spil adspørger dig om Raad og Hielp for. Det skal agtes, at Lapperne, talende Dansk, sige i Steden for Jeg: Vi.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En anden Finmarkisk Lap giorde saadan Forklaring angaaende sin Ruune-Bomme, at han havde den rundt om behængt med en Kloe af alle Slags Dyr, som der i Landet falder, og, at paa Skindet, som oven til bedekkede den, var med Elle-Bark malet 9 Stræge, hver af sin besynderlige Betydning. Ydermere udsagde han, at, naar hans Agt var at bruge den, satte han en med smaae Stykker Kobber behængt Kobber-Fugl paa Skindet af den, og slog saa derpaa med en Horn-Hammer, der med en Bæver-Huud var overtrokken; hvorefter da Fuglen begav sig til de Lykkelige eller Ulykkelige Characterer. Hans Udsigende desuden var, at, saafremt bemeldte Kobber-Fugl under Acten faldt ned af Ruune-Bommen paa Jorden, naar der ved at slaae med Hammeren paa Skindet deraf for nogen Person øvedes Ruune-Spil, var det et Kiende-Tegn, at samme ey længe derefter skulde leve. Derhos berettede han, at, naar 2de Trold-Mænd, eller saa kaldede Noaaider, vilde forsøge, hvilken af dem var den andens Mester i Troldkunst, maledes paa tit-bemeldte Ruune-Bomme 2de Hornene sammenstødende Rensdyr-Oxer, hvorved tvende iligemaade Hornene sammenstødende Bierg-Rensdyr-Oxer betydedes, og, at da den, hvis Bierg-Rensdyr-Oxe overvandt den andens, blev tillige sin Modstanderes Overvindere i Kunsten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Somme Troldmænd, eller saa kaldede &#039;&#039;Noaaider&#039;&#039;, gave sig ud for at kunde giøre Ondt, at kunde skade Mennesker eller Qvæg, samt afsted komme adskillige andre ulykkelige Hændelser, og bleve derfor meget frygtede; naar en saadan &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; vilde øve sin Kunst, aad han forud Ulve- og Ræve-Kiød, meenende sig deraf at bekomme en besynderlig Kraft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Andre derimod gave sig ud for, allene at giøre Godt, at kunde helbrede Sygdomme paa Mennesker eller Qvæg, at kunde raade Bod paa Vanlykke til Skytterie, Fiskerie etc. samt forskaffe anden deslige hielp, og bleve derfor af Lapperne i deres Vankundigheds Tiid meget afholdne, saa de talede om dem med Berømmelse, sigende: &#039;&#039;De lei Ibmelatzh Noaaide, Danice&#039;&#039;: Det var en Guds &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039;, en Guds Viismand; Meeningen i Talemaaden er: det var en velsignet Viismand.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Leem XCII.jpeg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. XCII &amp;lt;/center&amp;gt;]] (Vid. Tab. XCII.) Naar den saa kaldede &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039;, blev af en Syg anmodet om Hielp, øvede han efter Lappernes Beretning sin Læge-Kunst paa saadan Maade: han talede til sin &#039;&#039;Noaaide-Lodde&#039;&#039;, en saa kaldet hannem til haande gaaende Trold-Fugl, i saadanne &#039;&#039;Terminis: Hætte dal kotzhio duu Mat&#039;kai, Danice&#039;&#039;: Nød byder dig nu at begive dig paa Reysen; hvorved han befalede ham at fare afsted og hente &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, der efter Lappernes Sigende ere Troldmandens Medhielpere. Efterat benævnte &#039;&#039;Noaaide-Lodde&#039;&#039; havde efter &#039;&#039;Noaaidens&#039;&#039; Ordre hentet bemeldte &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, og &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; saaledes havde faaet dem til sig, vare der 2de Forsamlinger, een synlig, en anden usynlig. Den synlige var &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; selv, og 2de Lappe-Qvinder smukt pyntede i Hellig-Dags Klæder, og med en linned Hue paa Hovedet, men uden Bælte om Livet, hvilke Qvinder i denne Forretning kaldtes &#039;&#039;Shjarak&#039;&#039;, derhos en Mand, som, kaldet i denne Actu &#039;&#039;Mærro-Oaaive&#039;&#039;, maatte tage sin Hue af og opløse sit Belte; desuden en ikke aldeles voxen Pige, hvilke samtlige titbemeldte &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; havde ladet forsamle til Stedet, hvor Gierningen med den Syges Helbredelse skulde foretages. Den usynlige Forsamling, som efter Foregivende saaes af &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; allene, men ikke af de andre hosværende, var &#039;&#039;Aarja&#039;&#039;, som Præses, og ovenmeldte &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, saa og 2de Qvinder, som benævnte &#039;&#039;Aarja&#039;&#039; havde med sig udi den usynlige Forsamling, hvilke Qvinder bleve kaldte &#039;&#039;Rudok&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Naar dette synlige og usynlige &#039;&#039;Collegium&#039;&#039; var samlet, lavede &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; sig til den herefter beskrevne ham forestaaende Reyse, tog sin Hue af, løste sit Belte og sine Skoe-Baand, lagde Haanden for Ansigtet, satte Hænderne i Siden, bøyede sig med Kroppen nu frem, og nu tilbage, og lod sig høre med saa lydende Ord: &#039;&#039;Valmashstet Hærge! Satzhjalet Vaanas! Danice&#039;&#039;: Laver Age-Rensdyr-Oxen til! skyder Baaden med Hast ud! Derpaa kastede han Gløder af Fyr-Stedet med bare Haanden, foregivende, at Ilden ikke kunde skade ham, drak Brændeviin, slog sig med en Øxe paa Knæet, hyttede med samme bag over sig med begge Hænderne, bar den 3 Gange omkring enhver af ovenmeldte &#039;&#039;Shjarak&#039;&#039;, og derpaa faldt hen, som en Død. Imidlertid maatte ingen røre ved ham, ey heller tilstedde man en Flue at komme ham nær, men med større Agtsomhed jagede den bort. Udi denne &amp;amp;#917;&amp;amp;#967;&amp;amp;#962;&amp;amp;#945;&amp;amp;#963;&amp;amp;#949;&amp;amp;#953; [Ekstase] laae han i teltet eller Hytten med sit Legeme øyensynlig, men var efter Foregivende tillige i en Syn, ligesom paa en underjordisk Reyse, og saae paa samme Reyse &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, de saa kaldede hellige Bierge, samt Beboere i Biergene, og hørte &#039;&#039;Luodiit&#039;&#039;, eller Sange, der syngedes udi det usynlige &#039;&#039;Collegio&#039;&#039;. Imedens han saa laae, holdt ovenmeldte 2de i Hellig-Dags Klæder iførte, og en linned Hue paa Hovedet havende Qvinder, de saa kaldede &#039;&#039;Shjarak&#039;&#039;, der sadde hos ham i Teltet eller Hytten, hvor han laae, en sagte Samtale, saa kaldet Monatæbme, med hinanden, angaaende til hvilket &#039;&#039;Passe-vare&#039;&#039;, eller helligt Bierg han paa sin Reyse maatte være geraadet, og giorde sig derom adskillige Gisninger. Naar de i bemeldte Samtale ved adskillige Bierges Nævnelse omsider ved Navngivelse treffede det &#039;&#039;Passe-Vare&#039;&#039;, eller hellige Bierg, hvor han efter Opvaagnelsen sagde sig i en Syn at have været henrykket, rørte han en Haand eller Fod. Derpaa begyndte de indbyrdes at tale, og giøre sig Slutning om, hvad han sammesteds maatte have seet eller hørt. Hvorefter da &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; med en sagte runende Tone fangede an at udsige de Ord, han hørte i det usynlige, hvilke bleve kaldede &#039;&#039;Vuolet Zaabme&#039;&#039;; efter sammes Udsagn begave bemeldte &#039;&#039;Shjarak&#039;&#039; sig til at synge med lydelig Stemme. Efterat dette og andet mere Dievelsk Væsen var forøvet, blev endelig Slutningen denne, at &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; raadde, at der skulde giøres et Offer til en Afgud for den Syges Helbredelse, navngav Dyret, som skulde ofres, samt Stedet, hvor Offeret skulde skee, og forsikrede den Syge om Forbedring inden en vis Tiid. Undertiden hendte det, at den Syge blev tilpas igien, somme Tiider slog det vel og feyl. Dagen førend tit-bemeldte &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; foretog sig den her beskrevne &#039;&#039;Actum magicum&#039;&#039;, fastede han.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det er vitterligt iblandt Lapperne, og gandske uimodsigeligt, at, naar en Lappisk &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; eller Trold-Mand øvede bemeldte Læge-Kunst, var ovenanførte synlige &#039;&#039;Collegium&#039;&#039;, nemlig de i Helligdags Klæder iførte 2de Qvinder, eller saa kaldede Shjarak &amp;amp;c. tilstede. Ligesaa kundbart er detog, at han brugte de ovenmeldte Ceremonier, ved at løse sit Belte og sine Skoe-Baand, slaae sig paa Knæet med en Øxe, kaste Gløder af Fyr-Stedet med bare Hænder etc. og derefter at falde hen, som en Død. Ligesaa sandt er det ogsaa, at tit-benævnte 2de Qvinder, eller saa kaldede &#039;&#039;Shjarak&#039;&#039;, siddende hos ham, der han laae in &amp;amp;#917;&amp;amp;#967;&amp;amp;#962;&amp;amp;#945;&amp;amp;#963;&amp;amp;#949;&amp;amp;#953; [Ekstase], holdte ovenskrevne Samtale, og at han ved deres Samtale omsider begyndte først at røre en Haand eller Fod, derefter med en sagte runende at udsige ovenmeldte &#039;&#039;Vuolet-Zaabme&#039;&#039;, og endelig paa det sidste raadde, at der før den Syges Helbredelse skulde giøres Offer; men at han havde en sig til Tieneste værende Trold-Fugl, den saa kaldede &#039;&#039;Noaaide-Lodde&#039;&#039;, og ved samme fik hentet ovenanførte &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, hvilke, som sagt, skal være Trold-Mandens tienstvillige Aander, og at den &amp;amp;#917;&amp;amp;#967;&amp;amp;#962;&amp;amp;#945;&amp;amp;#963;&amp;amp;#949;&amp;amp;#963; [Ekstasis], han syntes at geraade udi, var virkelig, og at der, førend han i samme henfaldt, forsamlede sig hos ham et usynligt &#039;&#039;Collegium&#039;&#039;, nemlig titbenævnte &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, og forberørte &#039;&#039;Aarja&#039;&#039;, som den fornemste, samt det usynlige &#039;&#039;Collegii&#039;&#039; 2de Qvinder, eller saa kaldede &#039;&#039;Rudok&#039;&#039;, og at han geraadet i bemeldte &amp;amp;#917;&amp;amp;#967;&amp;amp;#962;&amp;amp;#945;&amp;amp;#963;&amp;amp;#949;&amp;amp;#957;  [Ekstase] saae i en Syn, ligesom paa en underjordisk Reyse, ovenbemeldte saa kaldede &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, eller hellige Bierge, samt Beboere i Biergene etc. hvilket alt var usynligt for de andre nærværende, og efter Foregivende saaes af ham allene, det overlader jeg til enhver, om han vil troe dette, som en virkelig Tildragelse, da Diævelen er kraftig i Vantroens Børn, eller ikkun agte det for et Bedrag af &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039;, enten for at blive anseet, da &#039;&#039;Noaaiderne&#039;&#039; have været hos Lapperne i megen Anseelse, eller for at faae noget til Vederlag for sin foregivne Læge-Kunst, endskiønt samme som oftest var saare ringe, saasom: en Messing-Sylle, et Arm-Baand af Traad, en Ost eller andet saadant. Hvad ellers den i anførte &#039;&#039;Actu magico&#039;&#039; bemeldte Trold-Fugl, eller saa kaldede &#039;&#039;Noaaide-Lodde&#039;&#039;, som Trold-Manden udsendte til at hente &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, angaaer, da berette Lapperne, ham at have været &#039;&#039;Noaaidens&#039;&#039; eller Trold-Mandens Tiener, der lod sig af ham befale, og efter hans Ordre foer afsted, i hvilketsomhelst Ærinde han udsendte ham.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hvad de i samme &#039;&#039;Actu Magico&#039;&#039; ommeldte &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; anbelanger, da er det en uimodsigelig Sandhed, jeg kand skrive det af egen Erfarenhed, de i det 20. Capitel om Lappernes Afgudiske Ofringer, anførte Offer-Steder bare og et klart Vidnesbyrd om, at der ere Bierge, som Lapperne have holdt for &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, eller hellige Bierge, og ofret til, og efterdi de, i sær deres &#039;&#039;Noaaider&#039;&#039;, ofte have havt dem samt de efter deres Indbildning sammesteds Tilhold havende Afguder i Tanke, og &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; foretagende sig forbemeldte Kuur ogsaa uden Tvivl har havt samme &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; i frisk Erindring, og det man tit omgaaes med i Tankerne, pleyer forekomme i Drømme, er det rimeligt, at, naar han laae i den foregivne &amp;amp;#917;&amp;amp;#967;&amp;amp;#962;&amp;amp;#945;&amp;amp;#963;&amp;amp;#949;&amp;amp;#953; [Ekstase], hvilken formodentlig ikkun haver været en af ovenmeldte Brændeviins-Drikken ham paafalden tung Søvn, samme &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, samt de Afguder, som efter hans Indbildning der boede, da have kommet ham for i Drømme, saa han haver syntes at see dem, høre dem tale, og begiere Offer til den Syges Helbredelse. Ovenanførte Adfærd, som &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; forøvede ved den Syges Kuur, var jo en Troldoms og følgelig en Dievels Gierning, og slaaer det da ikke feyl, at jo samme onde Aand har havt sin Haand med udi Spillet.&lt;br /&gt;
Foruden bemeldte &#039;&#039;Actum Magicum&#039;&#039;, som blev øvet til en Sygs Helbredelse, have og Lapperne i samme Tilfælde brugt andre Manerer, som af følgende kand erfares: En sandrue og i sin Opførsel skikkelig Porsanger-Fiords Søe-Lap ved Navn &#039;&#039;Mellet Olsen&#039;&#039;, fortalte mig om 2de andre Søe-Lapper af samme Fiord, at de havende foretaget sig at læge en Syg, forrettede Kuuren paa denne Maade: De slagtede en Rensdyr-kalv Dagen for Juule-Dag, kogte Kiødet, lagde noget deraf samt lidet Smør, Ost og Kager i en meget liden dertil lavet Baad, slæbte en stor Dynge Træer sammen, satte berørte Baad med bemeldte Kost i deroven paa, og lod den sammesteds forblive, indtil Juule-Høytiden var forbi, siden saaes den der ey mere. Hvor de havde giort af den, vidste han ey at sige. Det lader sig ansee, at de har ofret Kiødet til &#039;&#039;Joulo-Gadze&#039;&#039;. Samme Mand, som et øyensynlig Vidne, berettede og om en Porsanger-Fiords Søe-Lap ved Navn &#039;&#039;Anders Eschildsen&#039;&#039;, at han havende paataget sig at helbrede en Syg, saaledes bar sig ad: Som han roede ved Strand-Bredden, traadde han paa Land, og bar en temmelig stor Steen ind i Baaden, vendte den ofte om og talede til den; men Ordene sagde han sig ikke at kunde erindre. Efter Hiemkomsten bar han samme Steen op i sin Hytte, havde den der en lang Tiid liggende under sit Hoved, ofte om Dagen tog den frem, og, ligesom før, talede til den.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De saa kaldede Gand-Fluer, som mange vide at snakke om, vare efter Beretning et Slags Fluer (rettere talt: Dievle i Fluers Skikkelse, hvis de ellers have været til) hvilke en Lap fik af sin egen Fader, om han havde været Trold-Mand, og, naar ey flere af de fra Faderen bekommede vare tilbage, skaffede en Dievel i en stor heslig Fugls Gestalt, af Lapperne kaldet &#039;&#039;Vuokko&#039;&#039;, ham andre i deres Sted. Bemeldte Fluer siges Trold-Manden at have havt forvarede i en Æske, som blev kaldet hans Gand-Æske, og at have udsendt den til at beskadige Mennisker og Qvæg, Maaden, paa hvilken de bleve brugte, var efter Beretning denne den gemeenligste, at Trold-Manden bød dem fare ud af Æsken til at beskadige den eller den, som han havde ond Villie til, mere eller mindre, efter Forseelsens Beskaffenhed, ja vel og at dræbe, om Forseelsen havde været meget stor; hvorpaa de da udfoer efter hans Ordre, og efter giorte Virkning komme tilbage til deres Bolig eller Æske igien.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Om en fik saadant Tilfælde, at noget i Skikkelse af en liden Flynder saaes at fare om imellem Huud og Kiød, tvivlede man ikke paa, at jo samme Person var af en Trold-Mand ved Gand-Fluer forgivet. Bemeldte Tilfælde blev ofte i forige Tider virkelig fornummet i Finmarken, og medførte ulidelig Smerte. Om et Menniskes Liv hovnede, og der gik Blod igiennem dets Mund og Næse, og det derpaa døde, troede man, at samme Menneske af en Trold-Mand var ved Gand-Fluer taget af Dage. En Syg, som indbildte sig af en &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; at være forgandet, og ey i Trold-Kunst saa var øvet, at han selv kunde curere sig, søgte en anden &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; om Hielp, som da til hans Helbredelse gemeenligst brugte den i dette Capitel ovenanførte Læge-Kunst. En Trold-Mand siges i bemeldte Tilfælde at have cureret sig selv. Alt dette skriver jeg efter Lappernes egen Beretning, og vil lade enhver troe deraf, saa meget ham behager.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En Skribent melder, at Lapperne ved smaae korte giftige Bly-Piile, som de kaste til langt fraliggende Steder, hevne sig paa deres Fiender, og tilføye dem farlige og smitsomme Sygdomme, der forandre sig til Kræft eller andet deslige paa Arm eller Been; men dette haver ingen Tiids Erfarenhed lært os at være sandt&amp;lt;ref&amp;gt;Men det har dog Erfarenhed lært, at en og anden Lap, undertiden har betient sig af en lang sylespids Staaltraad for at beskadige en andens Creature, i det at han om Natte Tider, uden fra igiennem aabne Sprekker i Fæ-Huus-Veggen, har stukket Creaturene dermed, og fornemmelig søgt at ramme den i Ørene, da Creaturets paafølgende Sygdom er bleven anseet for en Virkning af Gan-Fluen.&amp;lt;/ref&amp;gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;Juoigen&#039;&#039; er en iblandt Lapperne brugelig Sang, mere lignende en Tuden. Sommes &#039;&#039;Juoigen&#039;&#039; er uskyldig uden nogen Slags Overtroe, og skeer allene for Tiidsfordriv; en, som saa &#039;&#039;juoiger&#039;&#039;, kaldes &#039;&#039;Maargos&#039;&#039;. Nogles Juoigen haver været overtroisk; thi de indbildte sig ved den at kunde fordrive Ulve, at de ikke skulde skade Qvæget, brugende derhos foruden andre disse Ord: &#039;&#039;Kumpi! Don ednak vahag lek dakkam, ik shjat kalka dam paikest orrot; Mutto dast erit daakkaa mailme kiætzhjai mannat, ja don kalkat dai pazhjatallat, daiheke jezhja lakai hæwanet, Danice&#039;&#039;: Du: Ulv haver giort megen Skade, du skal ikke blive længere paa dette Sted, men fare herfra til Verdens Ende, og du skal enten blive skudt, eller paa nogen anden Maade komme af Dage. En ordinaire Trold-Mand &#039;&#039;juoigede&#039;&#039; baade i &#039;&#039;Actu&#039;&#039;, og uden for &#039;&#039;Actum Magicum&#039;&#039;; men somme Trold-Mænd aldrig, hvilke sidst bemeldte bleve kalded &#039;&#039;Judakas&#039;&#039; eller &#039;&#039;Juraak&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
(Vid. Tab. XCII.) Med staalet Godses Igienviisning brugtes iblandt andre følgende Adfærd: Trold-Manden, den saa kaldede &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039;, kigede ned i Brændeviin, som han i en Øse, Skaal eller andet deslige Kar havde hos sig, nævnede den Person ved Navn, som man mistænkte, og nogenledes var forsikret om at være skyldig i Tyveriet, foregav, sig at see samme Persons Ansigt i Brændeviinet, til et vist Tegn, at han og ingen anden var Tyven, og derhos truede, at, saafremt han ikke bragte det staalne tilbage, skulde han ved sin Kunst beskadige ham paa Øyne eller andet Ledemod; hvorfor den, som havde staalet Godset, af Frygt for at miste sit Øye, eller at blive i anden Maade lemlæstet, lod Eyermanden faae det staalne tilbage. Imedens &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; kigede i Brændeviinet, sang han en dertil hørende Ruune-Sang.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Alle de Lapper, som den berømmelige, og ved sin Nidkierhed for Guds Ære og Lappernes Omvendelse et udødeligt Æreminde fortienede Guds Mand, nu hos Gud Salige &#039;&#039;Thomas von Westen&#039;&#039;, fordum Lector for Tronhiems Cathedral Skole og &#039;&#039;Collegi Missionis Vicarius&#039;&#039;, efter sin Ankomst til Finmarken og Nordlandene, befandt skyldige i Troldoms Bedrifter, bleve publice absolverede.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
----&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på dansk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Knud Leem]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Troldom&amp;diff=84474</id>
		<title>Troldom</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Troldom&amp;diff=84474"/>
		<updated>2026-08-04T19:17:52Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link= Troldom]] !!  !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion]]&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af Knud Leem:&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrivelse over Finmarkens Lapper&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;21. Capitel &#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lappernes Troldom ved Rune-Bomme, &amp;lt;br&amp;gt;Syges Helbredelse, Gand-Fluer, &amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Juoigen&#039;&#039; og Igienviisning&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Mit Forset er vel i dette Capitel følgelig dets Titul at melde om Lappernes Troldom ved Rune-Bomme etc. Dog vilde den Gunstige Læsere tillade mig i Forveyen at anføre adskillige Troldoms Bedrifter, som foregives at være blevne i gamle Dage endogsaa af andre forøvede.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den Asiatiske &#039;&#039;Odin&#039;&#039; skrives allerførst at have bragt Trold-Kunst ind i de Nordiske Lande, som derefter hos Efterkommerne saa skal have tiltaget, at endog mange af de Store derudi naaede en høy Grad: Norges Krønike melder, at Finne-Kunster øvedes over Kong Haldans Bord, saa at Maden blev for hans Giester borte under Maaltidet. Gunner Konge i Norge beskrives saa udlærd i bemeldte Kunst, at han i Norge kunde vide, hvad i Saxen mod hannem foretoges. Erich Vindhuus Konge i Sverrig tillegges saadant Mesterstykke i samme, at imod hvilken Kant han vendte sin Hat, derfra kom strax god Vind. Sivald af Sverrig, som stod Kong Haldan efter Riget, meldes at have havt 7 Sønner, som alle i tit bemeldte Kunst vare vel oplærte; Endog fordums Tiids Qvinde-Kiøn tillegges i Historierne Hexe-Kunst; Kong Hadin skrives at være ved en Qvinde bleven viist adskillige Helvedes Aspecter. Den Trold-Qvinde Kraka i Norge meldes at have tillavet sin Søn Roller en Suppe, ved hvilken han skulde blive stor, herlig og saare viis; men hendes Stiv-Søn Erich, som siden erholdte Sverrigs Krone, nød først Suppen, hvorefter han med stor Viisdom og Veltalenhed skal være begavet. Kong Frode skrives at være ombragt af benævnte Trold-Qvinde i en Koes Skikkelse, hvilken hun til saadan Giernings Fuldbyrdelse havde paataget sig. Man beretter, at Kongens Datter af Helgeland blev hensendt til Motle Finne-Konge for at oplæres i Trold-Kunst. Hvorvidt disse og fleere saadanne Beretninger staaer til at tro, overlades til enhvers fornuftige Eftertanke og Skiønsomhed.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Af gamle Manuscripter erfares, at Norge ogsaa i de senere Tiider skal have havt adskillige Troldfolk, i sær Trold-Qvinder, og at man for at vide, om en var skyldig i Troldom eller ey, brugte i de Tider den Maade at kaste Mennesket ud paa Vandet; saafremt det da efter Udkastelsen flød uden at synke, agtedes det for et vist og ufeylbarligt Beviis paa, at samme Menneske var Sagskyldig. Førend det til bemeldte Forsøg blev Vandet overleveret, lod man dets Klæder afføre, dets Haar afskiære, samt undersøge, om det havde Staal hos sig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Trold-Qvinderne have aflagt adskillige urimelige og latterlige Bekiendelser angaaende Middelet, hvorved de vare blevne Hexe-Kunsten mægtige. Somme foregave sig at have erholdet den ved en &#039;&#039;Dosin&#039;&#039;, som en anden Trold-Qvinde gav dem ind, saasom: ved et Stykke af en Helleflynder samt et Stykke Brød, ved et Stykke Smør og Brød, ved en Drik Melk, ved en Melke-Grød med Smør udi, ved et Stykke Ost, ved Spege-Sild og Brød etc. En bekiendte sig at have faaet Kraft til at have bekommet samme ved at sette 3 Æg i en Balle og fylle den med Vand. En andens Udsagn var, at en Kierling havde givet hende en Pibe med Forsikring, at, naar hun blæste derudi, skulde hun kunde giøre, hvad ondt hun vilde, paa Folk og Fæ, og at hun derved var bleven Kunsten mægtig. End mange flere urimelige Bekiendelser i saa Maader aflagdes.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Naar Qvinderne havde brugt bemeldte eller andre deslige Midler, for at blive Hexe-Mesterinder, have de efter egen Tilstaaelse ved adskilligt Foretagende giort Forsøg paa, om de i Kunsten vare duelige, og ved Prøvelsen befundet sig beqvemme, saasom: ved at kaste et Traad-Nøgle ud paa Vandet, og faae det til sammesteds af sig selv at løbe rundt om. At komme et Dyr til at briste i toe, ved at blæse og spytte paa det i den Ondes Navn.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Om sine Bedrifter have de giort adskillige sælsomme og ublue Bekiendelser: De have foregivet, sig i Svaners, Ravnes, Falkes, Giæsses, Ænders, Maagers, Sælhundes, Marsviins, Hvalfiskes, samt andre Fugles, firefødte Dyrs og Fiskes Gestalt at have opvakt Storm-Veyr, og ombragt Fartøyer paa Vandet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Samme bekiendte de sig at have udrettet ved at slaae 3 Knuder paa et Haand-Klæde i den Ondes Navn, og efter at have først spyttet, eller lagt sorte, hvide og røde Steene, eller sorte Traade, eller blæst i Knuderne, kaste bemeldte Haand-Klæde ud paa Vandet og tillige nævne den Person, hvis Fordervelse og Undergang de eftertragtede, ved Navn. Een sagde, sig at have opvakt Skade-Veyr ved Vind i en Sæk, som hun opløste, bekiendte derhos, at hun havde ombragt et Bergens Skib, og under den Forretning havt Tilhold i en stor Bølge, som omkastede Skibet. Een foregav, at hun med flere Trold-Qvinder havde tilveyebragt nogle Søefarendes Undergang ved saadan Adfærd, at de i Menniskers Gestalt fore ud paa Søen efter Baaden, som Folket var i, at hun selv reed paa en sort Kalv, og at de samtlige i denne Reyse-Færd traadde Baaden under. Een anden aflagde saadan Bekiendelse, at hun med en anden Trold-Qvinde havde ladet en Baad og dens medfarende Folk omkomme ved at udkaste paa Vandet et til Steen anbundet Stykke Knøsk, og efter dets Udkastelse skyde efter samme med en Skovl. Eens Udsagn var, at hun ey allene ved at blæse i en Pibe i den Ondes Navn, havde paa Vandet kuldkastet en Baad, hvori vare 2de Drenge, men og i Følgeskab af 3 andre Trold-Qvinder tilveye bragt et Skibs Forulykkelse, til hvilken Gierning een af dem paatog sig en Ørns, den anden en Svanes, den tredie en Krages, og hun selv en Dues Skikkelse, og de alle i saadan Gestalt, satte sig og fulgtes ad paa en Tønde-Bond over Søen fra Vasøe indtil Domen (en saa kaldet Klippe, som ligger nogle Miile fra bemeldte Vasøe) hvor de samtlige forlode deres Fartøy eller Tønde-Bonden, fløye op i Luften, løste sine Knuder, sigende: Vind i Fandens Navn, og derpaa ved Flugt begave sig ud paa Havet, indtil det Skib, hvis Undergang de søgte, var indhentet, hvor de da i ommeldte Gestalt satte sig, en ved Skibets Roer, 2de paa Overlaaget og en paa dets store Mærs. Een bekiendte sig at have forrasket en Baad ved slig Omgang, at, da Folket lagde fra Landet, holdt hun sig afsides i en Viig, og at, da de med Baaden vare komne et Stykke fra Landet ud paa Fiorden, svømmede hun efter i en paatagen Sælhunds Skikkelse og kuldkastede den. En anden gav sig ud for at kunde skille Folk af med Livet paa Søen, ved at sette 2 Ægge-Skaller i en Balle med Vand i; naar Ægge-Skallerne vare omhvælvede, havde og Baaden, som Folket var i, efter hendes Udsigende samme Skiæbne.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Som Trold-Qvinderne have foregivet sig paa mange Maader at kunde frembringe Uveyr, og derved ombringe Mennisker paa Vandet, saa have de og tilstaaet, sig ved et og andet Overtroisk, dennem i Satans Skole lært Foretagende og Middel at have paaført Folk adskillige Sygdomme og Lemlæstelse, ja og Døden, nu ved en Drik Melke-Valle, som man havde ladet Græs og Muld udi, og læst Herrens Bøn over, nu ved en Drik Øl, som man havde ladet den Aand, man stod i Forening med, være kraftig udi, nu ved en forvexet linnet Kluud med sort Uld-Traad udi, som man havde forvaret i et Hul i Væggen, nu ved at beblande dens Spise, som man agtede at skade, med noget at see til, som blaae Stivelse, nu ved at spytte 3 Gange paa en Kniv,og med Spyttet bestryge eens Legeme. Een bekiendte, at den Dievel, hun stod i Pagt med, havde ført hende til Vardøe i en Strand-Erles&amp;lt;ref&amp;gt;Charadrius &#039;&#039;Hiaticula&#039;&#039; Linn.&amp;lt;/ref&amp;gt; (en saa kaldet Fugls) Gestalt, samt lovet at bringe hende til Bergen, for at ved hendes Hexe-Kunst dræbe en der i Sandviigen boende Mand, som hun havde ond Villie til.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En anden Qvinde blev anklaget for at have ved saadan Omgang forhexet en Pige, at hun lod sin Søn paatage en sort Kats Skikkelse, og i samme Gestalt komme Pigen, som var i Arbeide med at slæbe en Slæde med Sand i, trillende i Møde; saasom Katten 2 a 3 Gange satte sig paa bemeldte Slæde, og Pigen nogle Gange slog efter den, og tilsidst med en Skovl traf og dødede den, og derpaa tog Veyen Hiem ad, og paa samme Vey, gik ovenmeldte Qvindes Huus forbi, kom samme Qvinde derud fra, og lod saadanne Ord falde: det var min Søn du slog, du skal faae Skam for det; hvorefter tit-bemeldte Pige sagdes samme Dag at have gaaet fra Forstanden, og være bleven Sengeliggende.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Trold-Qvinderne have og aflagt adskillige Bekiendelser om deres Adfærd anlangende Qvægs Beskadigelse, nu ved at sette sig paa Dyrets Ryg og sige: Far! nu ved at give det lidt Høe at æde, tillige sigende: Æd i Fandens Navn! nu ved at give det et saa kaldet Avinds Salt ind. En udsagde en Trold-Qvindes Bøn Ord fra Ord, som hun havde lært uden ad. Indholden deraf vil jeg ey for visse Aarsagers skyld anføre. Een bekiendte, at hun havde flyed sin Spirit. Famil. lidt med Korn bemænget Uld for at bringe samme i en Koe, sagde derhos, at, da Koen denne Recept havde bekommet, brast den ved hendes Haands Paaleggelse i to, og at efter dens Død fandtes bemeldte Uld i et stort Hul inde i det tykkeste af Laaret, endskiønt Huden var heel. Een paastod, at hun kunde skaffe sig Melk af andres Køer, ved at sette et Horn under Koens Bug, og malke den i den Ondes Navn; hvorefter den først gav Melk, siden Blod, og derpaa døde.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Som Trold-Qvinderne gave sig ud for ved deres Hexe-Kunst at kunde beskadige Folk og Fæ, saa foregave de iligemaade, sig ey allene at kunde helbrede syge Mennesker ved 3 Ganges Haands Paalæggelse, ved at røge med tændt Knøsk under Skiorten paa den Syge etc. men endogsaa at kunde hielpe med Svaghed behæftet Qvæg til rette saasom: ved at tage paa en Søndag Salt med sig i Kirken, naar Qvæget ey vilde trives, ved at læse over det, naar det ey vilde give Forraad af Melk, en bespottelig, meget absurd Bøn, hvis Indhold jeg ey vil anføre.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Trold-Qvinderne have ogsaa i deres Bekiendelse tilskrevet sig adskillige andre selsomme Bedrifter. Eens Udsagn var, 1) at hun havde givet en ung Karl, et til en Steen anbundet Stykke Knøsk, samt budet ham at kaste samme ud paa Vandet, naar en stor Bølge kom anfaldende, og tillige nævne hendes Navn 3 Gange; hvorefter da Bølgen skulde legge sig, og ingen Skade tilføye ham. 2) At hun havde flyed nogle unge Karle en blandet Drik, bestaaende af Hav-Vand og Peber, til en Befrielse fra at omkomme paa Søen; Samme maatte ey drikkes, men søbes med Skeer, saafremt den skulde have bemeldte Virkning. 3) At hun havde leveret en ung Karl en linnet, samt en anden en ulden Traad, som de skulde binde til deres Fiske-Krog, og forsikkret dem om, at de derved skulde have god Lykke til Fiskefangst. Een foregav, at hun havde redet paa en Feye-Kost over Søen fra Vasøe til Kiberg, da en anden, som var i Følge med hende, reed paa et sort Faar. Een sagde, at hun samt flere Trold-Qvinder havde ved deres Trold-Kunst fordrevet Fiske fra Landet, under hvilken udædiske Giernings Iverksettelse, en af dem fremviiste sig i en Størje (et Slags store Fiskes) Skikkelse, en anden udi sin egen Gestalt, værende iførte sort Trøye, blaat Boffel-bays Skiørt, en rød med Guld-Kniplinger ziret Hue, samt hviid Hals-Klud, og siddende paa Vandet, omgiven med Tang rundt om, og holdende i Haanden en Tare-Leg (saa kalder man et tykt Tang, som noget ligner en tyk Ride-Pidsk)&amp;lt;ref&amp;gt;Fucus &#039;&#039;hyperboreus&#039;&#039;, fronde simplici palmata, caule longissimo. Fl. Norv. I. Tab. 3. og Fucus &#039;&#039;arboreus polyschides&#039;&#039;, edulis B. P. 364. Fucus &#039;&#039;membranaceus&#039;&#039; polyphyllos major. Raj. Syn. III. p. 46. n. 32.&amp;lt;/ref&amp;gt;, hvormed hun jagede. Een bekiendte sig at have udrettet samme i en Hval-Fiskes Skikkelse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Een foregav, at hun kunde gaae paa Havet med sin Spand i Haanden, og derudi opsamle Fiskes Lever. Een sagde, at hun kunde omskabe sig til en Kat, til hvilken Kunst den Onde maatte skaffe hende Katte-Blod at smørre sig, samt Katte-Skind at bedække sig med. Om en anden sagdes der, at hun udi sin Forstue i en Tønde herbergerede en hende saa tilhaande gaaende Kat, at hvorhen den blev sendt, derfra skaffede den, hvad hun forlangede. En anden blev beskyldt at eye en graa, saa kaldet Smør-Kat, der tilbragte hende fra andre Folkes Spise-Kammer, saavelsom og fra andre Steder, hvad hun vilde have.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Rygtet gaaer end i vore Tider iblant den gemeene Mand, Trold-Qvinderne har og selv tilstaaet, at de have havt adskillige Samlings-Pladser, hvilke gaves Navn af Bal-Volde; samme vare Lyderhorn, et saa kaldet Bierg ved Bergen; Bal-Volden paa Vardøe i Øst-Finmarken; Bal-Volden i Omgang iligemaade i Øst-Finmarken; Domen, et saa kaldet høyt Bierg i Øst-Finmarken; Dovre-Field, et høyt Field, hvis Syndre Deel henhører til Christianiæ og dets Nordre Part til Tronhiems Stift; Hekkel-Field i Island. Til bemeldte Samlings-Pladse have de paa visse Tider, besynderlig i Juulen og St. Hans Nat, efter Foregivende forsamlet sig, somme i Hundes, nogle i Kattes, en Deel i Ulves, hine i Ravnes og andre Gestalter, ofte 60 ja flere i Tallet, og tillige holdt sig lystige, drukket Øl og Miød, dantset og spillet. Ja de have gaaet saa vidt med deres Phantastiske Bekiendelse, at de have sagt, at Satan spillede for dem, nu paa en rød Fiol, nu paa Lange-Leeg, eller i Norge saa kaldet Lang-Spil, nu paa Pibe og Tromme, nu paa Luur (et henved en Favn langt, og udvendig med tynd Næver beklædt Instrument af Træ, hvilket de Norske Bonde-Piger bruge at blæse i, helst naar de om Sommeren vogte deres Qvæg, deels for at forlyste sig, deels ogsaa for at skrekke Biørne, samt andre Udyr fra Qvæget). End have de ikke undseet sig ved at sige, at Satan undertiden selv dantsede og spillede Kort med dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En berettede, at da hun en Juule-Nat med andre Trold-Qvinder var paa Dovre-Fieldet forsamlet, dantsede den Onde med een af dem (monne jeg skal troe, det var Menuet, Polsk eller Engelsk Dants?) Ulykken var, at samme i Dantsen tabte sin ene Skoe, men Lykke derhos, at Dantse-Mesteren skaffede hende strax en anden isteden for den tabte igien. Een, hvilket baade er grusomt og latterligt, i sin Bekiendelse foregav sig med fleere Trold-Qvinder at have været i Helvede, for at giøre sig dets Beskaffenhed bekandt, hvor da saaes en stor brændende Søe, i hvilken laae Mængde af Mennisker; hun berettede derhos, at Dievelen havde en Jern-Pibe, som han blæste Ild af, og at han, efter at have stukket en Fleske-Børste ned i bemeldte Søe, tog den strax op igien, saasom samme i Øyeblikket var fuld kogt; berørte Søe beskrev hun at ligge i en Dal. Om de Qvinder, som vare med hende, sagde hun een at have været i en liden Maages, eller saa kaldet Krykkes, een udi en Haveldes en Søe-Fugls (saa kaldet) een i en Dues, een udi en Skarv-Unges, andre i Allikers gestalt, sin egen Gestalt beskrev hun, som en Krages. Een foregav, at hun med en anden Trold-Qvinde havde været forsamlet paa et Sted kaldet Hilderen, at de der havde havt 2 Hose-Baand imellem sig, og af det ene tappet Miød, og af det andet godt Øl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Efter Trold-Qvindernes egen Bekiendelse have de formedelst den nær Foreening, de vare udi med Satan, kundet en Tiid være paa et Sted, og ved hans Førelse atter samme Dag eller Nat i en anden vel nogle 100 Miile derfra liggende Egn; for Exempel: Een bekiendte, at, som hun var i Bergen, kom en til hende i en Hunds Gestalt, og bragte hende i en Hast til Bal-Volden paa Vardøe i Øst-Finmarken.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Efter deres egen Tilstaaelse haver Satan aabenbaret sig for dem i adskillige selsomme og som oftest grusomme og afskyelige Gestalter: Nu som en sort Hovedløs Mand, nu som en stor Mand med sorte Klæder og Horn i Panden, nu som en lodden Mand med Horn, nu i en sort Mands Gestalt med Horn paa Knæerne, med Kløer paa Hænder og Fødder, samt med sort Haar og Skæg, nu som en, der havde store gloende Øyne, sorte laadne Hænder, og af hvis Mund udgik Ilds Lue, nu i Skikkelse af en Kat, der følede paa dem fra Fødderne langs opad til Munden, og tællede deres Tænder, nu i en Hunds, nu i en liden Fugls, nu i en Krages Skikkelse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Efter deres Bekiendelse haver og Dievelen, naar de overgave sig i hans Tieneste, sat Tegn paa dem, som sine Livegne; Een sagdes han at have grebet fat om Armen, saa den blødde, en anden at have bidt i den venstre Arm, en anden at have tegnet med sine kløer paa det venstre Laar, en anden at have givet med sine Kløer et Kneeb paa det venstre Knæ.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
For at faae dem des villigere og redebonnere til at give sig i Forbund med ham, haver han efter deres Udsagn tillagt sig adskillige, deels uskyldige og behagelige Navne, saasom: Christen, Christopher, Jacob, Zacharias, Peder, Samuel, Marcus, Lysens Engel, Dominicus, Abraham, Isach, Hans, Morten, Oluf, Giermund, Asmodo, Friis, Pax, Saclumb.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Vel er det sandt, at Trold-Qvinderne selv for Retten have udsagt alt bemeldte, ja end meget mere; ligesaa vist er det og, at de paa samme Udsigende ere blevne hendømte til Baal og Brand. Men efter mine Tanker har deres Troldom mest bestaaet i Phantasie, Indbildning og Drømme. Deres bekiendelse haver og formodentlig tildeels været tvungen, og er skeet af Frygt; Thi af Finmarkens fordum Tiids Ting-Protocoller, som af Rettens Betientere holdtes, og hvorudi Acterne findes beskrevne, erfares at somme ere blevne piinlig forhørte, førend de noget vilde tilstaae; Dog negter jeg aldeles ikke, Troldom fordum at være øvet, efterdi Dievelen er kraftig i Vantroens Børn, og hvo vil negte det, som Skriften med klare Sprog og Exempler bevidner?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;_________&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Alt hidindtil anførte, betreffer Norske Troldfolks foregivne Bedrifter. Nu vil jeg begive mig til Lapperne, og forestille nogle af de Skikke, som af dennem ved deres Trold-Kunstes Forøvelse bleve iagttagne.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hvad deres saa kaldede Ruune-Bomme angaaer, da haver den Skribent skrevet uden Grund, som giver den Navn af Ambolt, og melder, at man slaaer paa den med en Smede-Hammer. Saa vidt jeg kand erindre, er dens Danlighed, som en stor aflang Æskes, undtagen 1) at isteden for at en Æske haver gandske heel Bond, har Ruune-Bommen en Aabning neden under, og inde i den sidder en Hob Baand, fæstede med sine øverste, men hengende løs og ned med sine nederste Ender, hvortil Messing-Ringe, samt andet mere, som andre Lapper have foræret Ruune-Bommen til Zirat, og maaskee tillige, paa det at, formedelst Ringene en større Larm kunde opvekkes, ved Ruuningen ere anhæftede. 2) I Steden for at en Eske er bedækket med Laag, er en Ruune-Bomme, ligesom en Tromme, oven til betrokken med et stramt udstrakt Skind; paa bemeldte Skind (alle Ruune-Bommer have dog ikke de samme Characterer) sees tegnet med Elle-Bark adskillige Characterer, af hvilke een betyder Gud, een &#039;&#039;Radien&#039;&#039;, der haver været Lappernes Jupiter, eller høyeste Gud, een Engel, een Diævel, een &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, een Solen, een Morgen-Stiernen, een Aften-Stiernen, een Kirke, een Norske-Folkes-Boepæl, een et helligt Bierg, eller saa kaldet &#039;&#039;Passe-Vare&#039;&#039;, hvor Lapperne pleyede ofre, een Lappernes Boelig, een deres Stolpe-Bod med Støtter under, hvorudi de have Kiød og andet deslige forvaret, een det Gierde, hvorinden for de om Sommeren drive sine Rensdyr, naar de vil malke dem, een Fugl, een Fisk, een Biørn, een Ulv, een Ræv etc. een det, en andet det. Nogle af de paa Ruune-Bommen tegnede Characterer agtedes Lykkelige, andre ikke. Gud, Engel, &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, Biørn, Ræv etc. skulde betyde Godt. Diævel, Ulv etc. skulde betyde Ondt.&lt;br /&gt;
Naar Lapperne vilde begive sig paa en lang Reyse, fare paa Skytterie eller Fiske-Fangst, eller havde noget andet Forehavende, som de ansaae af Betydenhed, toge de bemeldte Ruune-Bomme frem, lagde en stor Ring paa Skindet, som den var betrokken med, og sloge derpaa med en af Rensdyr-horn giort Hammer, kaldet &#039;&#039;Ballem&#039;&#039;. Eftersom da Ringen ved saadan Banken gik af sig selv, enten til lykkeligere eller ulykkelige Characterer, giorde de sig Gisning, om deres Forehavende skulde vel lykkes eller ey. Fulgte Ringen ved Trold-Mesterens Slag paa Ruune-Bommen Solens Gang, agtede han samme at være et Tegn til sit Forehavendes lykkelige Udfald; men gik den imod Solens Gang, tvivlede han om, at hans Forsæt skulde lykkes. Om en Syg skulde døe eller blive ved Live, meente man sig ved Ruune-Bommen at kunde erfare. Det Træ, som den skulde giøres af, maatte være voxet paa et Sted, hvor Solens Skin aldrig blev seet, og afsides for sig selv, langt fra andre Træer. Den agtedes ikke ret duelig, uden den var arvelig tilfalden. Trold-Mesteren holdt den, som en Helligdom, indsvøbt og tildekket, at ikke et hvert Øye skulde faae den at see. Det var ikke en Qvinde tilladt at røre ved den. Schefferus haver givet over tit-benævnte Ruune-Bomme vidtløftig Beskrivelse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Leem XC.jpeg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. XC &amp;lt;/center&amp;gt;]][[Fil:Leem XCI.jpeg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. XCI &amp;lt;/center&amp;gt;]] I Nordlandene og Tronhiems Ampt paa Sneaasen, Overhaldens, Meragers og Tydalens Fielde samt andre Steder der i Egnen, haver man ved Eftersøgning hos Lapperne fundet en heel Hob.  (Vid. Tab. XC. og Tab. XCI.) Een, som en Lap fra Merager-Fieldet i Størdalens Præstegield havde eyet, sees med sine Characterer aftegnet i hosføyede Kobber-Stykke. Men i Finmarken, hvor jeg var Missionaire, have Ruune-Bommer, saa vidt mig er bekiendt, ikke gemeenlig været i Brug; men i deres Sted brugtes Bøtte-Laag og malede Skaaler.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dog haver man endog der i Landet sporet dem; thi hos en Finmarkisk Lap fandtes fordum een af følgende Danlighed: Den var af Fyrre-Træ, som en stor Skaal, udhuulet, i Bonden udskaaren med 2 aflange Hul, ved begge Ender behengt med et Ræve-Øre, en Ræve-Snude, samt en Kloe, og oventil, ligesom en Tromme, betrokken med Skind, som ved Malning af kogt Elle-Bark-Vand, der haver en rødbruun Farve, var afdeelt med 4 Stræger, og altsaa i 5 adskilte Rum, i et hvert af hvilke imellem Strægerne var at see adskillige Figurer, havende hver sin særdeles Betydning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I det 1ste Rum:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) Et Menneskes Efterlignelse, kaldet Ilmaris, hvilken troedes at frembringe Storm og slemt Veyrligt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Et Menneskes Billede, kaldet &#039;&#039;Diermes&#039;&#039;, som paa Dansk betyder: Torden. Naar denne blev ombedet, kunde den efter Lappens derom giorte Forklaring ved Guds Tilladelse skaffe mildere Luft og stille Veyr.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Et Dyrs Skikkelse, kaldet &#039;&#039;Godde&#039;&#039;, hvilket paa Dansk betyder: et vildt Rensdyr. Naar der spilledes paa Ruune-Bommen, og Ringen da ey vilde begive sig til benævnte Dyrs Billede, bekom efter Lappens Sigende den, som for at faae at vide sit Rensdyr-Skytteries Udfald og Lykke havde forlanget Ruune-Spillet, slet intet, hvor megen Fliid og Umage han end vilde giøre sig.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I det 2det Rum.&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) Een Circul med en Stræg over, kaldet &#039;&#039;Beive&#039;&#039;, som betyder paa Dansk: Solen; denne troede han at kunde skaffe godt Veyrligt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Et Menneskes Billede, kaldet &#039;&#039;Ibmel Barne&#039;&#039;, i.e. Guds Søn; denne troede han at kunde frelse fra Synd.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Et Billede, kaldet &#039;&#039;Ibmel Atzhie&#039;&#039;, i.e. Gud Fader; denne troede han at kunde straffe Ondskab, og forskaffe Syndernes Forladelse, en christelig Død og Siælens Salighed.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) En Kirkes Efterlignelse, som han kaldede Dom-Kirken, og sagde sig at tilbede om Siælens Salighed og Gode.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) Et Menneskes Billede, som han kaldede Engel, og sagde at skulle betegne den Hellig Aand; Denne troede han at løse fra Synd og og fornye et Menneske, at det bliver et nyt Creatur. Saaledes havde han ved bemeldte 3 Figurer de 3 Personer i Guddommen afbildede. Hos ethvert Billede, som forestillede et Menneskes Skikkelse, saaes en Stav afmalet, hvilken han kaldede, &#039;&#039;Junkar Sobbe&#039;&#039;, i.e. Junker-Stav; Aarsag dertil gav han, at, ligesom Jordens Herrer have Stav i Haanden, saa sømmede det og disse at have.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I det 3die Rum.&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) Et Menneskes Efterlignelse, som han sagde at skulle betegne Mariæ Syster, med hvilken hun efter hans Tanke altid var i Raad, naar Barsel-Qvinder skulde hielpes.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) En Qvindes Efterlignelse, hvilken han kaldede, &#039;&#039;Maria Ibmel Ædne&#039;&#039;, i.e. Maria Guds Moder; hende troede han i Særdeleshed at hielpe Barsel-Qvinder, desuden og at forhielpe til Afløsning fra Synd.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Trende Billeder, som han kaldede, &#039;&#039;Joulo-Beive Herak&#039;&#039;, i.e. Juule-Dags Herrerne. Den første nævnede han: &#039;&#039;Vuostes Joulo-Beive Herra&#039;&#039;, i.e. første Juule-Dags Herre. Den anden: &#039;&#039;Nubbe Joulo-Beive Herra&#039;&#039;, i.e. 2den Juule-Dags Herre. Den 3die: &#039;&#039;Goaal-mad Joulo-Beive Herra&#039;&#039;, i.e. 3die Juule-Dags Herre, troede derhos, at, saafremt nogen vanhelligede disse Dage, straffede Gud ham; men, om nogen holdt dem ret hellig, og vilde saa bede Gud om noget, da stilledes samme Dage, som af hannem helligholdte, frem for Gud, og Gud vilde derved bevæges til at bønhøre og hielpe ham.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I det 4de Rum.&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) En Circul, som han kaldede Mano, i.e. Maanen; denne sagde han at tilbedes for godt Veyrligt og klar Natte-Luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Tvende Mands Billeder, hvilke han kaldede: &#039;&#039;Manne Olmuk&#039;&#039;, i.e. efter Ordene: farende Folk, efter Meeningen: Folk, som gaaer til Kirke.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) En Kirkes Efterlignelse, der skulde betegne den Kirke, man, saasom værende dens Sogne-Mand, søger til. Til den sagde han baade sig selv og andre at love og ofre Vox-Lys, Penge samt andet, for at faae Hielp i et og andet Tilfælde, og at overlevere samme til Præsten til den virkelige Kirke, som ved denne afmalede blev betydet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) En Mands Billede, som stod ved Siden af Kirken, og efter hans Udtolkning skulde betegne en, der vil gaae i Kirken.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I det 5te Rum.&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) En Qvindes Billede, som efter hans derom giorte Forklaring skulde betegne den bundne Diævels Hustrue; at give hende Navn vidste han ikke.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Et Menneskes Billede, som havde Sted lidt neden for nest forbemeldte, og efter hans Udsigelse skulde betegne en Diævel, som dræber Folk og kaldes Sygdom.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Et andet Menneskes Billede, hvilket han foregav at betyde en Diævel, som gaaer løs i Helvede og svæver om i Luften; om samme havde den daarlige Indbildning indtaget ham, at, da Gud bandt den anden, rømte denne bort: hvad Navn den kaldtes med, sagde han sig ey at være vidende.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) Den Figur &#039;&#039;&#039;&amp;amp;#1064;&#039;&#039;&#039;, hvilken efter hans Udtolkning skulde betegne &#039;&#039;Helvet dola&#039;&#039;, i.e. Helvedes Ild, i hvilken han troede Siæle at brænde.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) Den Figur &#039;&#039;&#039;O&#039;&#039;&#039;, som han sagde at bemerke &#039;&#039;Helvet Tarve-Geune&#039;&#039;, i.e. Helvedes Tiære-Kiedel, i hvilken han indbildte sig Siæle at kaage.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) Den Figur &amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;amp;#9645;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;, som skulde betyde &#039;&#039;Helvet Haude&#039;&#039;, i.e. Helvedes Grav, i hvilken efter hans Tanke alle de Mennesker bleve kastede, som troede paa Satan.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) Et Menneskes Billede, fra hvis Hals gik en Streg hen til en Støtte, hvilket efter hans Udsigende skulde betegne forbemeldte bundne Diævel, som han troede at være bleven i Verdens Skabelse af Gud bunden med Lænker.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Til denne her beskrevne Ruune-Bomme var han forsynet med 2de af Rensdyr-Horn giorte Hamre, kaldede &#039;&#039;Zhioaarve-vetzhjerak&#039;&#039;, i.e. Horn-Hamre, den eene af samme sagde han sig at bruge til at slaae paa den med. Desuden havde han en liden udhuulet Dækkel af Messing med en Messing-Ring oven i, hvilken han satte paa Skindet af bemeldte Ruune-Bomme, naar han vilde begive sig til berørte Foretagende, hos hvilket han brugte den Adfærd, at han løftede Ruune-Bommen i Veyret, bevægede den til en og anden Side, og imidlertid holdende den med den ene, bankede med Hammeren paa Skindet, hvormed den var betrokken, med den anden Haand. Ydermere forklarede han, at, om bemeldte Dækkel, i det han med Hammeren slog paa Skindet, tog Vey imod Solens Gang, var Lykken den, for hvilken Ruune-Bom-Spillet blev foretaget, ugunstig, og at, hvis den begav sig saa langt ned, at den standsede hos en af de under den sidste Streg i det 3die Rum tegnede Figurer, var Gud heftig vred paa den Person, som berørte Spil øvedes for, og lod ham ved saadant Kiendetegn forstaae, at han var en meget grov Synder, og maatte derfor med indstændig Bøn paakalde Gud, om Dækkelen skulde bringes til at vige derfra tilbage; Men tog den Vey med Solens Gang, da havde det Menneske, for hvis Skyld Rune-Bom-Spillet var anfanget, god Lykke,&lt;br /&gt;
I øvrigt udsagde han, at, naar han vilde betiene sig af Ruune-bommen, krydsede han først baade den og sig selv, tillige brugende Herrens Bøn, samt disse Ord: &#039;&#039;Ibmel Atzhje, Barne ja Engel vækkjet don! &#039;&#039; hvilket paa Dansk skulde betyde: Gud Fader, Søn og Hellig Aand (jeg haver ellers ikke hørt, at Lapperne kalde den Hellig Aand Engel; men i alle mig bekiendte Lappiske Egne nævne de ham: &#039;&#039;Passe Vuoign&#039;&#039;) Hielp du! Til anførte Bøn lagde han end flere Ord, slog saa med Hammeren paa titbemeldte Ruune-Bommes Skind, drivende derved forberørte Dækkel hid og did. Under Forretningen udbrød han med saadan Tale: Ja du Gud, som haver skabt Himmel og Jord, Soel, Maane og Stierner og alle Mennesker, ja Fugle og Fiske i Havet! Jeg er et syndigt Menneske, gammel og uværdig. Bedre er det, at jeg døer, end at du ey vil hielpe den, vi efterspørger, det er den, jeg ved mit foretagene Ruune-Spil adspørger dig om Raad og Hielp for. Det skal agtes, at Lapperne, talende Dansk, sige i Steden for Jeg: Vi.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En anden Finmarkisk Lap giorde saadan Forklaring angaaende sin Ruune-Bomme, at han havde den rundt om behængt med en Kloe af alle Slags Dyr, som der i Landet falder, og, at paa Skindet, som oven til bedekkede den, var med Elle-Bark malet 9 Stræge, hver af sin besynderlige Betydning. Ydermere udsagde han, at, naar hans Agt var at bruge den, satte han en med smaae Stykker Kobber behængt Kobber-Fugl paa Skindet af den, og slog saa derpaa med en Horn-Hammer, der med en Bæver-Huud var overtrokken; hvorefter da Fuglen begav sig til de Lykkelige eller Ulykkelige Characterer. Hans Udsigende desuden var, at, saafremt bemeldte Kobber-Fugl under Acten faldt ned af Ruune-Bommen paa Jorden, naar der ved at slaae med Hammeren paa Skindet deraf for nogen Person øvedes Ruune-Spil, var det et Kiende-Tegn, at samme ey længe derefter skulde leve. Derhos berettede han, at, naar 2de Trold-Mænd, eller saa kaldede Noaaider, vilde forsøge, hvilken af dem var den andens Mester i Troldkunst, maledes paa tit-bemeldte Ruune-Bomme 2de Hornene sammenstødende Rensdyr-Oxer, hvorved tvende iligemaade Hornene sammenstødende Bierg-Rensdyr-Oxer betydedes, og, at da den, hvis Bierg-Rensdyr-Oxe overvandt den andens, blev tillige sin Modstanderes Overvindere i Kunsten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Somme Troldmænd, eller saa kaldede &#039;&#039;Noaaider&#039;&#039;, gave sig ud for at kunde giøre Ondt, at kunde skade Mennesker eller Qvæg, samt afsted komme adskillige andre ulykkelige Hændelser, og bleve derfor meget frygtede; naar en saadan &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; vilde øve sin Kunst, aad han forud Ulve- og Ræve-Kiød, meenende sig deraf at bekomme en besynderlig Kraft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Andre derimod gave sig ud for, allene at giøre Godt, at kunde helbrede Sygdomme paa Mennesker eller Qvæg, at kunde raade Bod paa Vanlykke til Skytterie, Fiskerie etc. samt forskaffe anden deslige hielp, og bleve derfor af Lapperne i deres Vankundigheds Tiid meget afholdne, saa de talede om dem med Berømmelse, sigende: &#039;&#039;De lei Ibmelatzh Noaaide, Danice&#039;&#039;: Det var en Guds &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039;, en Guds Viismand; Meeningen i Talemaaden er: det var en velsignet Viismand.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Leem XCII.jpeg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. XCII &amp;lt;/center&amp;gt;]] (Vid. Tab. XCII.) Naar den saa kaldede &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039;, blev af en Syg anmodet om Hielp, øvede han efter Lappernes Beretning sin Læge-Kunst paa saadan Maade: han talede til sin &#039;&#039;Noaaide-Lodde&#039;&#039;, en saa kaldet hannem til haande gaaende Trold-Fugl, i saadanne &#039;&#039;Terminis: Hætte dal kotzhio duu Mat&#039;kai, Danice&#039;&#039;: Nød byder dig nu at begive dig paa Reysen; hvorved han befalede ham at fare afsted og hente &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, der efter Lappernes Sigende ere Troldmandens Medhielpere. Efterat benævnte &#039;&#039;Noaaide-Lodde&#039;&#039; havde efter &#039;&#039;Noaaidens&#039;&#039; Ordre hentet bemeldte &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, og &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; saaledes havde faaet dem til sig, vare der 2de Forsamlinger, een synlig, en anden usynlig. Den synlige var &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; selv, og 2de Lappe-Qvinder smukt pyntede i Hellig-Dags Klæder, og med en linned Hue paa Hovedet, men uden Bælte om Livet, hvilke Qvinder i denne Forretning kaldtes &#039;&#039;Shjarak&#039;&#039;, derhos en Mand, som, kaldet i denne Actu &#039;&#039;Mærro-Oaaive&#039;&#039;, maatte tage sin Hue af og opløse sit Belte; desuden en ikke aldeles voxen Pige, hvilke samtlige titbemeldte &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; havde ladet forsamle til Stedet, hvor Gierningen med den Syges Helbredelse skulde foretages. Den usynlige Forsamling, som efter Foregivende saaes af &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; allene, men ikke af de andre hosværende, var &#039;&#039;Aarja&#039;&#039;, som Præses, og ovenmeldte &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, saa og 2de Qvinder, som benævnte &#039;&#039;Aarja&#039;&#039; havde med sig udi den usynlige Forsamling, hvilke Qvinder bleve kaldte &#039;&#039;Rudok&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Naar dette synlige og usynlige &#039;&#039;Collegium&#039;&#039; var samlet, lavede &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; sig til den herefter beskrevne ham forestaaende Reyse, tog sin Hue af, løste sit Belte og sine Skoe-Baand, lagde Haanden for Ansigtet, satte Hænderne i Siden, bøyede sig med Kroppen nu frem, og nu tilbage, og lod sig høre med saa lydende Ord: &#039;&#039;Valmashtet Hærge! Satzhjalet Vaanas! Danice&#039;&#039;: Laver Age-Rensdyr-Oxen til! skyder Baaden med Hast ud! Derpaa kastede han Gløder af Fyr-Stedet med bare Haanden, foregivende, at Ilden ikke kunde skade ham, drak Brændeviin, slog sig med en Øxe paa Knæet, hyttede med samme bag over sig med begge Hænderne, bar den 3 Gange omkring enhver af ovenmeldte &#039;&#039;Shjarak&#039;&#039;, og derpaa faldt hen, som en Død. Imidlertid maatte ingen røre ved ham, ey heller tilstedde man en Flue at komme ham nær, men med større Agtsomhed jagede den bort. Udi denne &amp;amp;#917;&amp;amp;#967;&amp;amp;#962;&amp;amp;#945;&amp;amp;#963;&amp;amp;#949;&amp;amp;#953; [Ekstase] laae han i teltet eller Hytten med sit Legeme øyensynlig, men var efter Foregivende tillige i en Syn, ligesom paa en underjordisk Reyse, og saae paa samme Reyse &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, de saa kaldede hellige Bierge, samt Beboere i Biergene, og hørte &#039;&#039;Luodiit&#039;&#039;, eller Sange, der syngedes udi det usynlige &#039;&#039;Collegio&#039;&#039;. Imedens han saa laae, holdt ovenmeldte 2de i Hellig-Dags Klæder iførte, og en linned Hue paa Hovedet havende Qvinder, de saa kaldede &#039;&#039;Shjarak&#039;&#039;, der sadde hos ham i Teltet eller Hytten, hvor han laae, en sagte Samtale, saa kaldet Monatæbme, med hinanden, angaaende til hvilket &#039;&#039;Passe-vare&#039;&#039;, eller helligt Bierg han paa sin Reyse maatte være geraadet, og giorde sig derom adskillige Gisninger. Naar de i bemeldte Samtale ved adskillige Bierges Nævnelse omsider ved Navngivelse treffede det &#039;&#039;Passe-Vare&#039;&#039;, eller hellige Bierg, hvor han efter Opvaagnelsen sagde sig i en Syn at have været henrykket, rørte han en Haand eller Fod. Derpaa begyndte de indbyrdes at tale, og giøre sig Slutning om, hvad han sammesteds maatte have seet eller hørt. Hvorefter da &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; med en sagte runende Tone fangede an at udsige de Ord, han hørte i det usynlige, hvilke bleve kaldede &#039;&#039;Vuolet Zaabme&#039;&#039;; efter sammes Udsagn begave bemeldte &#039;&#039;Shjarak&#039;&#039; sig til at synge med lydelig Stemme. Efterat dette og andet mere Dievelsk Væsen var forøvet, blev endelig Slutningen denne, at &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; raadde, at der skulde giøres et Offer til en Afgud for den Syges Helbredelse, navngav Dyret, som skulde ofres, samt Stedet, hvor Offeret skulde skee, og forsikrede den Syge om Forbedring inden en vis Tiid. Undertiden hendte det, at den Syge blev tilpas igien, somme Tiider slog det vel og feyl. Dagen førend tit-bemeldte &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; foretog sig den her beskrevne &#039;&#039;Actum magicum&#039;&#039;, fastede han.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det er vitterligt iblandt Lapperne, og gandske uimodsigeligt, at, naar en Lappisk &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; eller Trold-Mand øvede bemeldte Læge-Kunst, var ovenanførte synlige &#039;&#039;Collegium&#039;&#039;, nemlig de i Helligdags Klæder iførte 2de Qvinder, eller saa kaldede Shjarak &amp;amp;c. tilstede. Ligesaa kundbart er detog, at han brugte de ovenmeldte Ceremonier, ved at løse sit Belte og sine Skoe-Baand, slaae sig paa Knæet med en Øxe, kaste Gløder af Fyr-Stedet med bare Hænder etc. og derefter at falde hen, som en Død. Ligesaa sandt er det ogsaa, at tit-benævnte 2de Qvinder, eller saa kaldede &#039;&#039;Shjarak&#039;&#039;, siddende hos ham, der han laae in &amp;amp;#917;&amp;amp;#967;&amp;amp;#962;&amp;amp;#945;&amp;amp;#963;&amp;amp;#949;&amp;amp;#953; [Ekstase], holdte ovenskrevne Samtale, og at han ved deres Samtale omsider begyndte først at røre en Haand eller Fod, derefter med en sagte runende at udsige ovenmeldte &#039;&#039;Vuolet-Zaabme&#039;&#039;, og endelig paa det sidste raadde, at der før den Syges Helbredelse skulde giøres Offer; men at han havde en sig til Tieneste værende Trold-Fugl, den saa kaldede &#039;&#039;Noaaide-Lodde&#039;&#039;, og ved samme fik hentet ovenanførte &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, hvilke, som sagt, skal være Trold-Mandens tienstvillige Aander, og at den &amp;amp;#917;&amp;amp;#967;&amp;amp;#962;&amp;amp;#945;&amp;amp;#963;&amp;amp;#949;&amp;amp;#963; [Ekstasis], han syntes at geraade udi, var virkelig, og at der, førend han i samme henfaldt, forsamlede sig hos ham et usynligt &#039;&#039;Collegium&#039;&#039;, nemlig titbenævnte &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, og forberørte &#039;&#039;Aarja&#039;&#039;, som den fornemste, samt det usynlige &#039;&#039;Collegii&#039;&#039; 2de Qvinder, eller saa kaldede &#039;&#039;Rudok&#039;&#039;, og at han geraadet i bemeldte &amp;amp;#917;&amp;amp;#967;&amp;amp;#962;&amp;amp;#945;&amp;amp;#963;&amp;amp;#949;&amp;amp;#957;  [Ekstase] saae i en Syn, ligesom paa en underjordisk Reyse, ovenbemeldte saa kaldede &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, eller hellige Bierge, samt Beboere i Biergene etc. hvilket alt var usynligt for de andre nærværende, og efter Foregivende saaes af ham allene, det overlader jeg til enhver, om han vil troe dette, som en virkelig Tildragelse, da Diævelen er kraftig i Vantroens Børn, eller ikkun agte det for et Bedrag af &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039;, enten for at blive anseet, da &#039;&#039;Noaaiderne&#039;&#039; have været hos Lapperne i megen Anseelse, eller for at faae noget til Vederlag for sin foregivne Læge-Kunst, endskiønt samme som oftest var saare ringe, saasom: en Messing-Sylle, et Arm-Baand af Traad, en Ost eller andet saadant. Hvad ellers den i anførte &#039;&#039;Actu magico&#039;&#039; bemeldte Trold-Fugl, eller saa kaldede &#039;&#039;Noaaide-Lodde&#039;&#039;, som Trold-Manden udsendte til at hente &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, angaaer, da berette Lapperne, ham at have været &#039;&#039;Noaaidens&#039;&#039; eller Trold-Mandens Tiener, der lod sig af ham befale, og efter hans Ordre foer afsted, i hvilketsomhelst Ærinde han udsendte ham.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hvad de i samme &#039;&#039;Actu Magico&#039;&#039; ommeldte &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; anbelanger, da er det en uimodsigelig Sandhed, jeg kand skrive det af egen Erfarenhed, de i det 20. Capitel om Lappernes Afgudiske Ofringer, anførte Offer-Steder bare og et klart Vidnesbyrd om, at der ere Bierge, som Lapperne have holdt for &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, eller hellige Bierge, og ofret til, og efterdi de, i sær deres &#039;&#039;Noaaider&#039;&#039;, ofte have havt dem samt de efter deres Indbildning sammesteds Tilhold havende Afguder i Tanke, og &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; foretagende sig forbemeldte Kuur ogsaa uden Tvivl har havt samme &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; i frisk Erindring, og det man tit omgaaes med i Tankerne, pleyer forekomme i Drømme, er det rimeligt, at, naar han laae i den foregivne &amp;amp;#917;&amp;amp;#967;&amp;amp;#962;&amp;amp;#945;&amp;amp;#963;&amp;amp;#949;&amp;amp;#953; [Ekstase], hvilken formodentlig ikkun haver været en af ovenmeldte Brændeviins-Drikken ham paafalden tung Søvn, samme &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, samt de Afguder, som efter hans Indbildning der boede, da have kommet ham for i Drømme, saa han haver syntes at see dem, høre dem tale, og begiere Offer til den Syges Helbredelse. Ovenanførte Adfærd, som &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; forøvede ved den Syges Kuur, var jo en Troldoms og følgelig en Dievels Gierning, og slaaer det da ikke feyl, at jo samme onde Aand har havt sin Haand med udi Spillet.&lt;br /&gt;
Foruden bemeldte &#039;&#039;Actum Magicum&#039;&#039;, som blev øvet til en Sygs Helbredelse, have og Lapperne i samme Tilfælde brugt andre Manerer, som af følgende kand erfares: En sandrue og i sin Opførsel skikkelig Porsanger-Fiords Søe-Lap ved Navn &#039;&#039;Mellet Olsen&#039;&#039;, fortalte mig om 2de andre Søe-Lapper af samme Fiord, at de havende foretaget sig at læge en Syg, forrettede Kuuren paa denne Maade: De slagtede en Rensdyr-kalv Dagen for Juule-Dag, kogte Kiødet, lagde noget deraf samt lidet Smør, Ost og Kager i en meget liden dertil lavet Baad, slæbte en stor Dynge Træer sammen, satte berørte Baad med bemeldte Kost i deroven paa, og lod den sammesteds forblive, indtil Juule-Høytiden var forbi, siden saaes den der ey mere. Hvor de havde giort af den, vidste han ey at sige. Det lader sig ansee, at de har ofret Kiødet til &#039;&#039;Joulo-Gadze&#039;&#039;. Samme Mand, som et øyensynlig Vidne, berettede og om en Porsanger-Fiords Søe-Lap ved Navn &#039;&#039;Anders Eschildsen&#039;&#039;, at han havende paataget sig at helbrede en Syg, saaledes bar sig ad: Som han roede ved Strand-Bredden, traadde han paa Land, og bar en temmelig stor Steen ind i Baaden, vendte den ofte om og talede til den; men Ordene sagde han sig ikke at kunde erindre. Efter Hiemkomsten bar han samme Steen op i sin Hytte, havde den der en lang Tiid liggende under sit Hoved, ofte om Dagen tog den frem, og, ligesom før, talede til den.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De saa kaldede Gand-Fluer, som mange vide at snakke om, vare efter Beretning et Slags Fluer (rettere talt: Dievle i Fluers Skikkelse, hvis de ellers have været til) hvilke en Lap fik af sin egen Fader, om han havde været Trold-Mand, og, naar ey flere af de fra Faderen bekommede vare tilbage, skaffede en Dievel i en stor heslig Fugls Gestalt, af Lapperne kaldet &#039;&#039;Vuokko&#039;&#039;, ham andre i deres Sted. Bemeldte Fluer siges Trold-Manden at have havt forvarede i en Æske, som blev kaldet hans Gand-Æske, og at have udsendt den til at beskadige Mennisker og Qvæg, Maaden, paa hvilken de bleve brugte, var efter Beretning denne den gemeenligste, at Trold-Manden bød dem fare ud af Æsken til at beskadige den eller den, som han havde ond Villie til, mere eller mindre, efter Forseelsens Beskaffenhed, ja vel og at dræbe, om Forseelsen havde været meget stor; hvorpaa de da udfoer efter hans Ordre, og efter giorte Virkning komme tilbage til deres Bolig eller Æske igien.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Om en fik saadant Tilfælde, at noget i Skikkelse af en liden Flynder saaes at fare om imellem Huud og Kiød, tvivlede man ikke paa, at jo samme Person var af en Trold-Mand ved Gand-Fluer forgivet. Bemeldte Tilfælde blev ofte i forige Tider virkelig fornummet i Finmarken, og medførte ulidelig Smerte. Om et Menniskes Liv hovnede, og der gik Blod igiennem dets Mund og Næse, og det derpaa døde, troede man, at samme Menneske af en Trold-Mand var ved Gand-Fluer taget af Dage. En Syg, som indbildte sig af en &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; at være forgandet, og ey i Trold-Kunst saa var øvet, at han selv kunde curere sig, søgte en anden &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; om Hielp, som da til hans Helbredelse gemeenligst brugte den i dette Capitel ovenanførte Læge-Kunst. En Trold-Mand siges i bemeldte Tilfælde at have cureret sig selv. Alt dette skriver jeg efter Lappernes egen Beretning, og vil lade enhver troe deraf, saa meget ham behager.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En Skribent melder, at Lapperne ved smaae korte giftige Bly-Piile, som de kaste til langt fraliggende Steder, hevne sig paa deres Fiender, og tilføye dem farlige og smitsomme Sygdomme, der forandre sig til Kræft eller andet deslige paa Arm eller Been; men dette haver ingen Tiids Erfarenhed lært os at være sandt&amp;lt;ref&amp;gt;Men det har dog Erfarenhed lært, at en og anden Lap, undertiden har betient sig af en lang sylespids Staaltraad for at beskadige en andens Creature, i det at han om Natte Tider, uden fra igiennem aabne Sprekker i Fæ-Huus-Veggen, har stukket Creaturene dermed, og fornemmelig søgt at ramme den i Ørene, da Creaturets paafølgende Sygdom er bleven anseet for en Virkning af Gan-Fluen.&amp;lt;/ref&amp;gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;Juoigen&#039;&#039; er en iblandt Lapperne brugelig Sang, mere lignende en Tuden. Sommes &#039;&#039;Juoigen&#039;&#039; er uskyldig uden nogen Slags Overtroe, og skeer allene for Tiidsfordriv; en, som saa &#039;&#039;juoiger&#039;&#039;, kaldes &#039;&#039;Maargos&#039;&#039;. Nogles Juoigen haver været overtroisk; thi de indbildte sig ved den at kunde fordrive Ulve, at de ikke skulde skade Qvæget, brugende derhos foruden andre disse Ord: &#039;&#039;Kumpi! Don ednak vahag lek dakkam, ik shjat kalka dam paikest orrot; Mutto dast erit daakkaa mailme kiætzhjai mannat, ja don kalkat dai pazhjatallat, daiheke jezhja lakai hæwanet, Danice&#039;&#039;: Du: Ulv haver giort megen Skade, du skal ikke blive længere paa dette Sted, men fare herfra til Verdens Ende, og du skal enten blive skudt, eller paa nogen anden Maade komme af Dage. En ordinaire Trold-Mand &#039;&#039;juoigede&#039;&#039; baade i &#039;&#039;Actu&#039;&#039;, og uden for &#039;&#039;Actum Magicum&#039;&#039;; men somme Trold-Mænd aldrig, hvilke sidst bemeldte bleve kalded &#039;&#039;Judakas&#039;&#039; eller &#039;&#039;Juraak&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
(Vid. Tab. XCII.) Med staalet Godses Igienviisning brugtes iblandt andre følgende Adfærd: Trold-Manden, den saa kaldede &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039;, kigede ned i Brændeviin, som han i en Øse, Skaal eller andet deslige Kar havde hos sig, nævnede den Person ved Navn, som man mistænkte, og nogenledes var forsikret om at være skyldig i Tyveriet, foregav, sig at see samme Persons Ansigt i Brændeviinet, til et vist Tegn, at han og ingen anden var Tyven, og derhos truede, at, saafremt han ikke bragte det staalne tilbage, skulde han ved sin Kunst beskadige ham paa Øyne eller andet Ledemod; hvorfor den, som havde staalet Godset, af Frygt for at miste sit Øye, eller at blive i anden Maade lemlæstet, lod Eyermanden faae det staalne tilbage. Imedens &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; kigede i Brændeviinet, sang han en dertil hørende Ruune-Sang.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Alle de Lapper, som den berømmelige, og ved sin Nidkierhed for Guds Ære og Lappernes Omvendelse et udødeligt Æreminde fortienede Guds Mand, nu hos Gud Salige &#039;&#039;Thomas von Westen&#039;&#039;, fordum Lector for Tronhiems Cathedral Skole og &#039;&#039;Collegi Missionis Vicarius&#039;&#039;, efter sin Ankomst til Finmarken og Nordlandene, befandt skyldige i Troldoms Bedrifter, bleve publice absolverede.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
----&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på dansk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Knud Leem]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Troldom&amp;diff=84471</id>
		<title>Troldom</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Troldom&amp;diff=84471"/>
		<updated>2026-08-04T14:14:18Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link= Troldom]] !!  !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion]]&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af Knud Leem:&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrivelse over Finmarkens Lapper&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;21. Capitel &#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lappernes Troldom ved Rune-Bomme, &amp;lt;br&amp;gt;Syges Helbredelse, Gand-Fluer, &amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Juoigen&#039;&#039; og Igienviisning&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Mit Forset er vel i dette Capitel følgelig dets Titul at melde om Lappernes Troldom ved Rune-Bomme etc. Dog vilde den Gunstige Læsere tillade mig i Forveyen at anføre adskillige Troldoms Bedrifter, som foregives at være blevne i gamle Dage endogsaa af andre forøvede.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den Asiatiske &#039;&#039;Odin&#039;&#039; skrives allerførst at have bragt Trold-Kunst ind i de Nordiske Lande, som derefter hos Efterkommerne saa skal have tiltaget, at endog mange af de Store derudi naaede en høy Grad: Norges Krønike melder, at Finne-Kunster øvedes over Kong Haldans Bord, saa at Maden blev for hans Giester borte under Maaltidet. Gunner Konge i Norge beskrives saa udlærd i bemeldte Kunst, at han i Norge kunde vide, hvad i Saxen mod hannem foretoges. Erich Vindhuus Konge i Sverrig tillegges saadant Mesterstykke i samme, at imod hvilken Kant han vendte sin Hat, derfra kom strax god Vind. Sivald af Sverrig, som stod Kong Haldan efter Riget, meldes at have havt 7 Sønner, som alle i tit bemeldte Kunst vare vel oplærte; Endog fordums Tiids Qvinde-Kiøn tillegges i Historierne Hexe-Kunst; Kong Hadin skrives at være ved en Qvinde bleven viist adskillige Helvedes Aspecter. Den Trold-Qvinde Kraka i Norge meldes at have tillavet sin Søn Roller en Suppe, ved hvilken han skulde blive stor, herlig og saare viis; men hendes Stiv-Søn Erich, som siden erholdte Sverrigs Krone, nød først Suppen, hvorefter han med stor Viisdom og Veltalenhed skal være begavet. Kong Frode skrives at være ombragt af benævnte Trold-Qvinde i en Koes Skikkelse, hvilken hun til saadan Giernings Fuldbyrdelse havde paataget sig. Man beretter, at Kongens Datter af Helgeland blev hensendt til Motle Finne-Konge for at oplæres i Trold-Kunst. Hvorvidt disse og fleere saadanne Beretninger staaer til at tro, overlades til enhvers fornuftige Eftertanke og Skiønsomhed.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Af gamle Manuscripter erfares, at Norge ogsaa i de senere Tiider skal have havt adskillige Troldfolk, i sær Trold-Qvinder, og at man for at vide, om en var skyldig i Troldom eller ey, brugte i de Tider den Maade at kaste Mennesket ud paa Vandet; saafremt det da efter Udkastelsen flød uden at synke, agtedes det for et vist og ufeylbarligt Beviis paa, at samme Menneske var Sagskyldig. Førend det til bemeldte Forsøg blev Vandet overleveret, lod man dets Klæder afføre, dets Haar afskiære, samt undersøge, om det havde Staal hos sig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Trold-Qvinderne have aflagt adskillige urimelige og latterlige Bekiendelser angaaende Middelet, hvorved de vare blevne Hexe-Kunsten mægtige. Somme foregave sig at have erholdet den ved en &#039;&#039;Dosin&#039;&#039;, som en anden Trold-Qvinde gav dem ind, saasom: ved et Stykke af en Helleflynder samt et Stykke Brød, ved et Stykke Smør og Brød, ved en Drik Melk, ved en Melke-Grød med Smør udi, ved et Stykke Ost, ved Spege-Sild og Brød etc. En bekiendte sig at have faaet Kraft til at have bekommet samme ved at sette 3 Æg i en Balle og fylle den med Vand. En andens Udsagn var, at en Kierling havde givet hende en Pibe med Forsikring, at, naar hun blæste derudi, skulde hun kunde giøre, hvad ondt hun vilde, paa Folk og Fæ, og at hun derved var bleven Kunsten mægtig. End mange flere urimelige Bekiendelser i saa Maader aflagdes.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Naar Qvinderne havde brugt bemeldte eller andre deslige Midler, for at blive Hexe-Mesterinder, have de efter egen Tilstaaelse ved adskilligt Foretagende giort Forsøg paa, om de i Kunsten vare duelige, og ved Prøvelsen befundet sig beqvemme, saasom: ved at kaste et Traad-Nøgle ud paa Vandet, og faae det til sammesteds af sig selv at løbe rundt om. At komme et Dyr til at briste i toe, ved at blæse og spytte paa det i den Ondes Navn.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Om sine Bedrifter have de giort adskillige sælsomme og ublue Bekiendelser: De have foregivet, sig i Svaners, Ravnes, Falkes, Giæsses, Ænders, Maagers, Sælhundes, Marsviins, Hvalfiskes, samt andre Fugles, firefødte Dyrs og Fiskes Gestalt at have opvakt Storm-Veyr, og ombragt Fartøyer paa Vandet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Samme bekiendte de sig at have udrettet ved at slaae 3 Knuder paa et Haand-Klæde i den Ondes Navn, og efter at have først spyttet, eller lagt sorte, hvide og røde Steene, eller sorte Traade, eller blæst i Knuderne, kaste bemeldte Haand-Klæde ud paa Vandet og tillige nævne den Person, hvis Fordervelse og Undergang de eftertragtede, ved Navn. Een sagde, sig at have opvakt Skade-Veyr ved Vind i en Sæk, som hun opløste, bekiendte derhos, at hun havde ombragt et Bergens Skib, og under den Forretning havt Tilhold i en stor Bølge, som omkastede Skibet. Een foregav, at hun med flere Trold-Qvinder havde tilveyebragt nogle Søefarendes Undergang ved saadan Adfærd, at de i Menniskers Gestalt fore ud paa Søen efter Baaden, som Folket var i, at hun selv reed paa en sort Kalv, og at de samtlige i denne Reyse-Færd traadde Baaden under. Een anden aflagde saadan Bekiendelse, at hun med en anden Trold-Qvinde havde ladet en Baad og dens medfarende Folk omkomme ved at udkaste paa Vandet et til Steen anbundet Stykke Knøsk, og efter dets Udkastelse skyde efter samme med en Skovl. Eens Udsagn var, at hun ey allene ved at blæse i en Pibe i den Ondes Navn, havde paa Vandet kuldkastet en Baad, hvori vare 2de Drenge, men og i Følgeskab af 3 andre Trold-Qvinder tilveye bragt et Skibs Forulykkelse, til hvilken Gierning een af dem paatog sig en Ørns, den anden en Svanes, den tredie en Krages, og hun selv en Dues Skikkelse, og de alle i saadan Gestalt, satte sig og fulgtes ad paa en Tønde-Bond over Søen fra Vasøe indtil Domen (en saa kaldet Klippe, som ligger nogle Miile fra bemeldte Vasøe) hvor de samtlige forlode deres Fartøy eller Tønde-Bonden, fløye op i Luften, løste sine Knuder, sigende: Vind i Fandens Navn, og derpaa ved Flugt begave sig ud paa Havet, indtil det Skib, hvis Undergang de søgte, var indhentet, hvor de da i ommeldte Gestalt satte sig, en ved Skibets Roer, 2de paa Overlaaget og en paa dets store Mærs. Een bekiendte sig at have forrasket en Baad ved slig Omgang, at, da Folket lagde fra Landet, holdt hun sig afsides i en Viig, og at, da de med Baaden vare komne et Stykke fra Landet ud paa Fiorden, svømmede hun efter i en paatagen Sælhunds Skikkelse og kuldkastede den. En anden gav sig ud for at kunde skille Folk af med Livet paa Søen, ved at sette 2 Ægge-Skaller i en Balle med Vand i; naar Ægge-Skallerne vare omhvælvede, havde og Baaden, som Folket var i, efter hendes Udsigende samme Skiæbne.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Som Trold-Qvinderne have foregivet sig paa mange Maader at kunde frembringe Uveyr, og derved ombringe Mennisker paa Vandet, saa have de og tilstaaet, sig ved et og andet Overtroisk, dennem i Satans Skole lært Foretagende og Middel at have paaført Folk adskillige Sygdomme og Lemlæstelse, ja og Døden, nu ved en Drik Melke-Valle, som man havde ladet Græs og Muld udi, og læst Herrens Bøn over, nu ved en Drik Øl, som man havde ladet den Aand, man stod i Forening med, være kraftig udi, nu ved en forvexet linnet Kluud med sort Uld-Traad udi, som man havde forvaret i et Hul i Væggen, nu ved at beblande dens Spise, som man agtede at skade, med noget at see til, som blaae Stivelse, nu ved at spytte 3 Gange paa en Kniv,og med Spyttet bestryge eens Legeme. Een bekiendte, at den Dievel, hun stod i Pagt med, havde ført hende til Vardøe i en Strand-Erles&amp;lt;ref&amp;gt;Charadrius &#039;&#039;Hiaticula&#039;&#039; Linn.&amp;lt;/ref&amp;gt; (en saa kaldet Fugls) Gestalt, samt lovet at bringe hende til Bergen, for at ved hendes Hexe-Kunst dræbe en der i Sandviigen boende Mand, som hun havde ond Villie til.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En anden Qvinde blev anklaget for at have ved saadan Omgang forhexet en Pige, at hun lod sin Søn paatage en sort Kats Skikkelse, og i samme Gestalt komme Pigen, som var i Arbeide med at slæbe en Slæde med Sand i, trillende i Møde; saasom Katten 2 a 3 Gange satte sig paa bemeldte Slæde, og Pigen nogle Gange slog efter den, og tilsidst med en Skovl traf og dødede den, og derpaa tog Veyen Hiem ad, og paa samme Vey, gik ovenmeldte Qvindes Huus forbi, kom samme Qvinde derud fra, og lod saadanne Ord falde: det var min Søn du slog, du skal faae Skam for det; hvorefter tit-bemeldte Pige sagdes samme Dag at have gaaet fra Forstanden, og være bleven Sengeliggende.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Trold-Qvinderne have og aflagt adskillige Bekiendelser om deres Adfærd anlangende Qvægs Beskadigelse, nu ved at sette sig paa Dyrets Ryg og sige: Far! nu ved at give det lidt Høe at æde, tillige sigende: Æd i Fandens Navn! nu ved at give det et saa kaldet Avinds Salt ind. En udsagde en Trold-Qvindes Bøn Ord fra Ord, som hun havde lært uden ad. Indholden deraf vil jeg ey for visse Aarsagers skyld anføre. Een bekiendte, at hun havde flyed sin Spirit. Famil. lidt med Korn bemænget Uld for at bringe samme i en Koe, sagde derhos, at, da Koen denne Recept havde bekommet, brast den ved hendes Haands Paaleggelse i to, og at efter dens Død fandtes bemeldte Uld i et stort Hul inde i det tykkeste af Laaret, endskiønt Huden var heel. Een paastod, at hun kunde skaffe sig Melk af andres Køer, ved at sette et Horn under Koens Bug, og malke den i den Ondes Navn; hvorefter den først gav Melk, siden Blod, og derpaa døde.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Som Trold-Qvinderne gave sig ud for ved deres Hexe-Kunst at kunde beskadige Folk og Fæ, saa foregave de iligemaade, sig ey allene at kunde helbrede syge Mennesker ved 3 Ganges Haands Paalæggelse, ved at røge med tændt Knøsk under Skiorten paa den Syge etc. men endogsaa at kunde hielpe med Svaghed behæftet Qvæg til rette saasom: ved at tage paa en Søndag Salt med sig i Kirken, naar Qvæget ey vilde trives, ved at læse over det, naar det ey vilde give Forraad af Melk, en bespottelig, meget absurd Bøn, hvis Indhold jeg ey vil anføre.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Trold-Qvinderne have ogsaa i deres Bekiendelse tilskrevet sig adskillige andre selsomme Bedrifter. Eens Udsagn var, 1) at hun havde givet en ung Karl, et til en Steen anbundet Stykke Knøsk, samt budet ham at kaste samme ud paa Vandet, naar en stor Bølge kom anfaldende, og tillige nævne hendes Navn 3 Gange; hvorefter da Bølgen skulde legge sig, og ingen Skade tilføye ham. 2) At hun havde flyed nogle unge Karle en blandet Drik, bestaaende af Hav-Vand og Peber, til en Befrielse fra at omkomme paa Søen; Samme maatte ey drikkes, men søbes med Skeer, saafremt den skulde have bemeldte Virkning. 3) At hun havde leveret en ung Karl en linnet, samt en anden en ulden Traad, som de skulde binde til deres Fiske-Krog, og forsikkret dem om, at de derved skulde have god Lykke til Fiskefangst. Een foregav, at hun havde redet paa en Feye-Kost over Søen fra Vasøe til Kiberg, da en anden, som var i Følge med hende, reed paa et sort Faar. Een sagde, at hun samt flere Trold-Qvinder havde ved deres Trold-Kunst fordrevet Fiske fra Landet, under hvilken udædiske Giernings Iverksettelse, en af dem fremviiste sig i en Størje (et Slags store Fiskes) Skikkelse, en anden udi sin egen Gestalt, værende iførte sort Trøye, blaat Boffel-bays Skiørt, en rød med Guld-Kniplinger ziret Hue, samt hviid Hals-Klud, og siddende paa Vandet, omgiven med Tang rundt om, og holdende i Haanden en Tare-Leg (saa kalder man et tykt Tang, som noget ligner en tyk Ride-Pidsk)&amp;lt;ref&amp;gt;Fucus &#039;&#039;hyperboreus&#039;&#039;, fronde simplici palmata, caule longissimo. Fl. Norv. I. Tab. 3. og Fucus &#039;&#039;arboreus polyschides&#039;&#039;, edulis B. P. 364. Fucus &#039;&#039;membranaceus&#039;&#039; polyphyllos major. Raj. Syn. III. p. 46. n. 32.&amp;lt;/ref&amp;gt;, hvormed hun jagede. Een bekiendte sig at have udrettet samme i en Hval-Fiskes Skikkelse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Een foregav, at hun kunde gaae paa Havet med sin Spand i Haanden, og derudi opsamle Fiskes Lever. Een sagde, at hun kunde omskabe sig til en Kat, til hvilken Kunst den Onde maatte skaffe hende Katte-Blod at smørre sig, samt Katte-Skind at bedække sig med. Om en anden sagdes der, at hun udi sin Forstue i en Tønde herbergerede en hende saa tilhaande gaaende Kat, at hvorhen den blev sendt, derfra skaffede den, hvad hun forlangede. En anden blev beskyldt at eye en graa, saa kaldet Smør-Kat, der tilbragte hende fra andre Folkes Spise-Kammer, saavelsom og fra andre Steder, hvad hun vilde have.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Rygtet gaaer end i vore Tider iblant den gemeene Mand, Trold-Qvinderne har og selv tilstaaet, at de have havt adskillige Samlings-Pladser, hvilke gaves Navn af Bal-Volde; samme vare Lyderhorn, et saa kaldet Bierg ved Bergen; Bal-Volden paa Vardøe i Øst-Finmarken; Bal-Volden i Omgang iligemaade i Øst-Finmarken; Domen, et saa kaldet høyt Bierg i Øst-Finmarken; Dovre-Field, et høyt Field, hvis Syndre Deel henhører til Christianiæ og dets Nordre Part til Tronhiems Stift; Hekkel-Field i Island. Til bemeldte Samlings-Pladse have de paa visse Tider, besynderlig i Juulen og St. Hans Nat, efter Foregivende forsamlet sig, somme i Hundes, nogle i Kattes, en Deel i Ulves, hine i Ravnes og andre Gestalter, ofte 60 ja flere i Tallet, og tillige holdt sig lystige, drukket Øl og Miød, dantset og spillet. Ja de have gaaet saa vidt med deres Phantastiske Bekiendelse, at de have sagt, at Satan spillede for dem, nu paa en rød Fiol, nu paa Lange-Leeg, eller i Norge saa kaldet Lang-Spil, nu paa Pibe og Tromme, nu paa Luur (et henved en Favn langt, og udvendig med tynd Næver beklædt Instrument af Træ, hvilket de Norske Bonde-Piger bruge at blæse i, helst naar de om Sommeren vogte deres Qvæg, deels for at forlyste sig, deels ogsaa for at skrekke Biørne, samt andre Udyr fra Qvæget). End have de ikke undseet sig ved at sige, at Satan undertiden selv dantsede og spillede Kort med dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En berettede, at da hun en Juule-Nat med andre Trold-Qvinder var paa Dovre-Fieldet forsamlet, dantsede den Onde med een af dem (monne jeg skal troe, det var Menuet, Polsk eller Engelsk Dants?) Ulykken var, at samme i Dantsen tabte sin ene Skoe, men Lykke derhos, at Dantse-Mesteren skaffede hende strax en anden isteden for den tabte igien. Een, hvilket baade er grusomt og latterligt, i sin Bekiendelse foregav sig med fleere Trold-Qvinder at have været i Helvede, for at giøre sig dets Beskaffenhed bekandt, hvor da saaes en stor brændende Søe, i hvilken laae Mængde af Mennisker; hun berettede derhos, at Dievelen havde en Jern-Pibe, som han blæste Ild af, og at han, efter at have stukket en Fleske-Børste ned i bemeldte Søe, tog den strax op igien, saasom samme i Øyeblikket var fuld kogt; berørte Søe beskrev hun at ligge i en Dal. Om de Qvinder, som vare med hende, sagde hun een at have været i en liden Maages, eller saa kaldet Krykkes, een udi en Haveldes en Søe-Fugls (saa kaldet) een i en Dues, een udi en Skarv-Unges, andre i Allikers gestalt, sin egen Gestalt beskrev hun, som en Krages. Een foregav, at hun med en anden Trold-Qvinde havde været forsamlet paa et Sted kaldet Hilderen, at de der havde havt 2 Hose-Baand imellem sig, og af det ene tappet Miød, og af det andet godt Øl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Efter Trold-Qvindernes egen Bekiendelse have de formedelst den nær Foreening, de vare udi med Satan, kundet en Tiid være paa et Sted, og ved hans Førelse atter samme Dag eller Nat i en anden vel nogle 100 Miile derfra liggende Egn; for Exempel: Een bekiendte, at, som hun var i Bergen, kom en til hende i en Hunds Gestalt, og bragte hende i en Hast til Bal-Volden paa Vardøe i Øst-Finmarken.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Efter deres egen Tilstaaelse haver Satan aabenbaret sig for dem i adskillige selsomme og som oftest grusomme og afskyelige Gestalter: Nu som en sort Hovedløs Mand, nu som en stor Mand med sorte Klæder og Horn i Panden, nu som en lodden Mand med Horn, nu i en sort Mands Gestalt med Horn paa Knæerne, med Kløer paa Hænder og Fødder, samt med sort Haar og Skæg, nu som en, der havde store gloende Øyne, sorte laadne Hænder, og af hvis Mund udgik Ilds Lue, nu i Skikkelse af en Kat, der følede paa dem fra Fødderne langs opad til Munden, og tællede deres Tænder, nu i en Hunds, nu i en liden Fugls, nu i en Krages Skikkelse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Efter deres Bekiendelse haver og Dievelen, naar de overgave sig i hans Tieneste, sat Tegn paa dem, som sine Livegne; Een sagdes han at have grebet fat om Armen, saa den blødde, en anden at have bidt i den venstre Arm, en anden at have tegnet med sine kløer paa det venstre Laar, en anden at have givet med sine Kløer et Kneeb paa det venstre Knæ.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
For at faae dem des villigere og redebonnere til at give sig i Forbund med ham, haver han efter deres Udsagn tillagt sig adskillige, deels uskyldige og behagelige Navne, saasom: Christen, Christopher, Jacob, Zacharias, Peder, Samuel, Marcus, Lysens Engel, Dominicus, Abraham, Isach, Hans, Morten, Oluf, Giermund, Asmodo, Friis, Pax, Saclumb.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Vel er det sandt, at Trold-Qvinderne selv for Retten have udsagt alt bemeldte, ja end meget mere; ligesaa vist er det og, at de paa samme Udsigende ere blevne hendømte til Baal og Brand. Men efter mine Tanker har deres Troldom mest bestaaet i Phantasie, Indbildning og Drømme. Deres bekiendelse haver og formodentlig tildeels været tvungen, og er skeet af Frygt; Thi af Finmarkens fordum Tiids Ting-Protocoller, som af Rettens Betientere holdtes, og hvorudi Acterne findes beskrevne, erfares at somme ere blevne piinlig forhørte, førend de noget vilde tilstaae; Dog negter jeg aldeles ikke, Troldom fordum at være øvet, efterdi Dievelen er kraftig i Vantroens Børn, og hvo vil negte det, som Skriften med klare Sprog og Exempler bevidner?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;_________&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Alt hidindtil anførte, betreffer Norske Troldfolks foregivne Bedrifter. Nu vil jeg begive mig til Lapperne, og forestille nogle af de Skikke, som af dennem ved deres Trold-Kunstes Forøvelse bleve iagttagne.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hvad deres saa kaldede Ruune-Bomme angaaer, da haver den Skribent skrevet uden Grund, som giver den Navn af Ambolt, og melder, at man slaaer paa den med en Smede-Hammer. Saa vidt jeg kand erindre, er dens Danlighed, som en stor aflang Æskes, undtagen 1) at isteden for at en Æske haver gandske heel Bond, har Ruune-Bommen en Aabning neden under, og inde i den sidder en Hob Baand, fæstede med sine øverste, men hengende løs og ned med sine nederste Ender, hvortil Messing-Ringe, samt andet mere, som andre Lapper have foræret Ruune-Bommen til Zirat, og maaskee tillige, paa det at, formedelst Ringene en større Larm kunde opvekkes, ved Ruuningen ere anhæftede. 2) I Steden for at en Eske er bedækket med Laag, er en Ruune-Bomme, ligesom en Tromme, oven til betrokken med et stramt udstrakt Skind; paa bemeldte Skind (alle Ruune-Bommer have dog ikke de samme Characterer) sees tegnet med Elle-Bark adskillige Characterer, af hvilke een betyder Gud, een &#039;&#039;Radien&#039;&#039;, der haver været Lappernes Jupiter, eller høyeste Gud, een Engel, een Diævel, een &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, een Solen, een Morgen-Stiernen, een Aften-Stiernen, een Kirke, een Norske-Folkes-Boepæl, een et helligt Bierg, eller saa kaldet &#039;&#039;Passe-Vare&#039;&#039;, hvor Lapperne pleyede ofre, een Lappernes Boelig, een deres Stolpe-Bod med Støtter under, hvorudi de have Kiød og andet deslige forvaret, een det Gierde, hvorinden for de om Sommeren drive sine Rensdyr, naar de vil malke dem, een Fugl, een Fisk, een Biørn, een Ulv, een Ræv etc. een det, en andet det. Nogle af de paa Ruune-Bommen tegnede Characterer agtedes Lykkelige, andre ikke. Gud, Engel, &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, Biørn, Ræv etc. skulde betyde Godt. Diævel, Ulv etc. skulde betyde Ondt.&lt;br /&gt;
Naar Lapperne vilde begive sig paa en lang Reyse, fare paa Skytterie eller Fiske-Fangst, eller havde noget andet Forehavende, som de ansaae af Betydenhed, toge de bemeldte Ruune-Bomme frem, lagde en stor Ring paa Skindet, som den var betrokken med, og sloge derpaa med en af Rensdyr-horn giort Hammer, kaldet &#039;&#039;Ballem&#039;&#039;. Eftersom da Ringen ved saadan Banken gik af sig selv, enten til lykkeligere eller ulykkelige Characterer, giorde de sig Gisning, om deres Forehavende skulde vel lykkes eller ey. Fulgte Ringen ved Trold-Mesterens Slag paa Ruune-Bommen Solens Gang, agtede han samme at være et Tegn til sit Forehavendes lykkelige Udfald; men gik den imod Solens Gang, tvivlede han om, at hans Forsæt skulde lykkes. Om en Syg skulde døe eller blive ved Live, meente man sig ved Ruune-Bommen at kunde erfare. Det Træ, som den skulde giøres af, maatte være voxet paa et Sted, hvor Solens Skin aldrig blev seet, og afsides for sig selv, langt fra andre Træer. Den agtedes ikke ret duelig, uden den var arvelig tilfalden. Trold-Mesteren holdt den, som en Helligdom, indsvøbt og tildekket, at ikke et hvert Øye skulde faae den at see. Det var ikke en Qvinde tilladt at røre ved den. Schefferus haver givet over tit-benævnte Ruune-Bomme vidtløftig Beskrivelse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Leem XC.jpeg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. XC &amp;lt;/center&amp;gt;]][[Fil:Leem XCI.jpeg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. XCI &amp;lt;/center&amp;gt;]] I Nordlandene og Tronhiems Ampt paa Sneaasen, Overhaldens, Meragers og Tydalens Fielde samt andre Steder der i Egnen, haver man ved Eftersøgning hos Lapperne fundet en heel Hob.  (Vid. Tab. XC. og Tab. XCI.) Een, som en Lap fra Merager-Fieldet i Størdalens Præstegield havde eyet, sees med sine Characterer aftegnet i hosføyede Kobber-Stykke. Men i Finmarken, hvor jeg var Missionaire, have Ruune-Bommer, saa vidt mig er bekiendt, ikke gemeenlig været i Brug; men i deres Sted brugtes Bøtte-Laag og malede Skaaler.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dog haver man endog der i Landet sporet dem; thi hos en Finmarkisk Lap fandtes fordum een af følgende Danlighed: Den var af Fyrre-Træ, som en stor Skaal, udhuulet, i Bonden udskaaren med 2 aflange Hul, ved begge Ender behengt med et Ræve-Øre, en Ræve-Snude, samt en Kloe, og oventil, ligesom en Tromme, betrokken med Skind, som ved Malning af kogt Elle-Bark-Vand, der haver en rødbruun Farve, var afdeelt med 4 Stræger, og altsaa i 5 adskilte Rum, i et hvert af hvilke imellem Strægerne var at see adskillige Figurer, havende hver sin særdeles Betydning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I det 1ste Rum:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) Et Menneskes Efterlignelse, kaldet Ilmaris, hvilken troedes at frembringe Storm og slemt Veyrligt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Et Menneskes Billede, kaldet &#039;&#039;Diermes&#039;&#039;, som paa Dansk betyder: Torden. Naar denne blev ombedet, kunde den efter Lappens derom giorte Forklaring ved Guds Tilladelse skaffe mildere Luft og stille Veyr.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Et Dyrs Skikkelse, kaldet &#039;&#039;Godde&#039;&#039;, hvilket paa Dansk betyder: et vildt Rensdyr. Naar der spilledes paa Ruune-Bommen, og Ringen da ey vilde begive sig til benævnte Dyrs Billede, bekom efter Lappens Sigende den, som for at faae at vide sit Rensdyr-Skytteries Udfald og Lykke havde forlanget Ruune-Spillet, slet intet, hvor megen Fliid og Umage han end vilde giøre sig.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I det 2det Rum.&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) Een Circul med en Stræg over, kaldet &#039;&#039;Beive&#039;&#039;, som betyder paa Dansk: Solen; denne troede han at kunde skaffe godt Veyrligt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Et Menneskes Billede, kaldet &#039;&#039;Ibmel Barne&#039;&#039;, i.e. Guds Søn; denne troede han at kunde frelse fra Synd.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Et Billede, kaldet &#039;&#039;Ibmel Atzhie&#039;&#039;, i.e. Gud Fader; denne troede han at kunde straffe Ondskab, og forskaffe Syndernes Forladelse, en christelig Død og Siælens Salighed.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) En Kirkes Efterlignelse, som han kaldede Dom-Kirken, og sagde sig at tilbede om Siælens Salighed og Gode.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) Et Menneskes Billede, som han kaldede Engel, og sagde at skulle betegne den Hellig Aand; Denne troede han at løse fra Synd og og fornye et Menneske, at det bliver et nyt Creatur. Saaledes havde han ved bemeldte 3 Figurer de 3 Personer i Guddommen afbildede. Hos ethvert Billede, som forestillede et Menneskes Skikkelse, saaes en Stav afmalet, hvilken han kaldede, &#039;&#039;Junkar Sobbe&#039;&#039;, i.e. Junker-Stav; Aarsag dertil gav han, at, ligesom Jordens Herrer have Stav i Haanden, saa sømmede det og disse at have.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I det 3die Rum.&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) Et Menneskes Efterlignelse, som han sagde at skulle betegne Mariæ Syster, med hvilken hun efter hans Tanke altid var i Raad, naar Barsel-Qvinder skulde hielpes.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) En Qvindes Efterlignelse, hvilken han kaldede, &#039;&#039;Maria Ibmel Ædne&#039;&#039;, i.e. Maria Guds Moder; hende troede han i Særdeleshed at hielpe Barsel-Qvinder, desuden og at forhielpe til Afløsning fra Synd.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Trende Billeder, som han kaldede, &#039;&#039;Joulo-Beive Herak&#039;&#039;, i.e. Juule-Dags Herrerne. Den første nævnede han: &#039;&#039;Vuostes Joulo-Beive Herra&#039;&#039;, i.e. første Juule-Dags Herre. Den anden: &#039;&#039;Nubbe Joulo-Beive Herra&#039;&#039;, i.e. 2den Juule-Dags Herre. Den 3die: &#039;&#039;Goaal-mad Joulo-Beive Herra&#039;&#039;, i.e. 3die Juule-Dags Herre, troede derhos, at, saafremt nogen vanhelligede disse Dage, straffede Gud ham; men, om nogen holdt dem ret hellig, og vilde saa bede Gud om noget, da stilledes samme Dage, som af hannem helligholdte, frem for Gud, og Gud vilde derved bevæges til at bønhøre og hielpe ham.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I det 4de Rum.&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) En Circul, som han kaldede Mano, i.e. Maanen; denne sagde han at tilbedes for godt Veyrligt og klar Natte-Luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Tvende Mands Billeder, hvilke han kaldede: &#039;&#039;Manne Olmuk&#039;&#039;, i.e. efter Ordene: farende Folk, efter Meeningen: Folk, som gaaer til Kirke.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) En Kirkes Efterlignelse, der skulde betegne den Kirke, man, saasom værende dens Sogne-Mand, søger til. Til den sagde han baade sig selv og andre at love og ofre Vox-Lys, Penge samt andet, for at faae Hielp i et og andet Tilfælde, og at overlevere samme til Præsten til den virkelige Kirke, som ved denne afmalede blev betydet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) En Mands Billede, som stod ved Siden af Kirken, og efter hans Udtolkning skulde betegne en, der vil gaae i Kirken.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I det 5te Rum.&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) En Qvindes Billede, som efter hans derom giorte Forklaring skulde betegne den bundne Diævels Hustrue; at give hende Navn vidste han ikke.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Et Menneskes Billede, som havde Sted lidt neden for nest forbemeldte, og efter hans Udsigelse skulde betegne en Diævel, som dræber Folk og kaldes Sygdom.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Et andet Menneskes Billede, hvilket han foregav at betyde en Diævel, som gaaer løs i Helvede og svæver om i Luften; om samme havde den daarlige Indbildning indtaget ham, at, da Gud bandt den anden, rømte denne bort: hvad Navn den kaldtes med, sagde han sig ey at være vidende.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) Den Figur &#039;&#039;&#039;&amp;amp;#1064;&#039;&#039;&#039;, hvilken efter hans Udtolkning skulde betegne &#039;&#039;Helvet dola&#039;&#039;, i.e. Helvedes Ild, i hvilken han troede Siæle at brænde.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) Den Figur &#039;&#039;&#039;O&#039;&#039;&#039;, som han sagde at bemerke &#039;&#039;Helvet Tarve-Geune&#039;&#039;, i.e. Helvedes Tiære-Kiedel, i hvilken han indbildte sig Siæle at kaage.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) Den Figur &amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;amp;#9645;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;, som skulde betyde &#039;&#039;Helvet Haude&#039;&#039;, i.e. Helvedes Grav, i hvilken efter hans Tanke alle de Mennesker bleve kastede, som troede paa Satan.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) Et Menneskes Billede, fra hvis Hals gik en Streg hen til en Støtte, hvilket efter hans Udsigende skulde betegne forbemeldte bundne Diævel, som han troede at være bleven i Verdens Skabelse af Gud bunden med Lænker.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Til denne her beskrevne Ruune-Bomme var han forsynet med 2de af Rensdyr-Horn giorte Hamre, kaldede &#039;&#039;Zhioaarve-vetzhjerak&#039;&#039;, i.e. Horn-Hamre, den eene af samme sagde han sig at bruge til at slaae paa den med. Desuden havde han en liden udhuulet Dækkel af Messing med en Messing-Ring oven i, hvilken han satte paa Skindet af bemeldte Ruune-Bomme, naar han vilde begive sig til berørte Foretagende, hos hvilket han brugte den Adfærd, at han løftede Ruune-Bommen i Veyret, bevægede den til en og anden Side, og imidlertid holdende den med den ene, bankede med Hammeren paa Skindet, hvormed den var betrokken, med den anden Haand. Ydermere forklarede han, at, om bemeldte Dækkel, i det han med Hammeren slog paa Skindet, tog Vey imod Solens Gang, var Lykken den, for hvilken Ruune-Bom-Spillet blev foretaget, ugunstig, og at, hvis den begav sig saa langt ned, at den standsede hos en af de under den sidste Streg i det 3die Rum tegnede Figurer, var Gud heftig vred paa den Person, som berørte Spil øvedes for, og lod ham ved saadant Kiendetegn forstaae, at han var en meget grov Synder, og maatte derfor med indstændig Bøn paakalde Gud, om Dækkelen skulde bringes til at vige derfra tilbage; Men tog den Vey med Solens Gang, da havde det Menneske, for hvis Skyld Rune-Bom-Spillet var anfanget, god Lykke,&lt;br /&gt;
I øvrigt udsagde han, at, naar han vilde betiene sig af Ruune-bommen, krydsede han først baade den og sig selv, tillige brugende Herrens Bøn, samt disse Ord: &#039;&#039;Ibmel Atzhje, Barne ja Engel vækkjet don! &#039;&#039; hvilket paa Dansk skulde betyde: Gud Fader, Søn og Hellig Aand (jeg haver ellers ikke hørt, at Lapperne kalde den Hellig Aand Engel; men i alle mig bekiendte Lappiske Egne nævne de ham: &#039;&#039;Passe Vuoign&#039;&#039;) Hielp du! Til anførte Bøn lagde han end flere Ord, slog saa med Hammeren paa titbemeldte Ruune-Bommes Skind, drivende derved forberørte Dækkel hid og did. Under Forretningen udbrød han med saadan Tale: Ja du Gud, som haver skabt Himmel og Jord, Soel, Maane og Stierner og alle Mennesker, ja Fugle og Fiske i Havet! Jeg er et syndigt Menneske, gammel og uværdig. Bedre er det, at jeg døer, end at du ey vil hielpe den, vi efterspørger, det er den, jeg ved mit foretagene Ruune-Spil adspørger dig om Raad og Hielp for. Det skal agtes, at Lapperne, talende Dansk, sige i Steden for Jeg: Vi.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En anden Finmarkisk Lap giorde saadan Forklaring angaaende sin Ruune-Bomme, at han havde den rundt om behængt med en Kloe af alle Slags Dyr, som der i Landet falder, og, at paa Skindet, som oven til bedekkede den, var med Elle-Bark malet 9 Stræge, hver af sin besynderlige Betydning. Ydermere udsagde han, at, naar hans Agt var at bruge den, satte han en med smaae Stykker Kobber behængt Kobber-Fugl paa Skindet af den, og slog saa derpaa med en Horn-Hammer, der med en Bæver-Huud var overtrokken; hvorefter da Fuglen begav sig til de Lykkelige eller Ulykkelige Characterer. Hans Udsigende desuden var, at, saafremt bemeldte Kobber-Fugl under Acten faldt ned af Ruune-Bommen paa Jorden, naar der ved at slaae med Hammeren paa Skindet deraf for nogen Person øvedes Ruune-Spil, var det et Kiende-Tegn, at samme ey længe derefter skulde leve. Derhos berettede han, at, naar 2de Trold-Mænd, eller saa kaldede Noaaider, vilde forsøge, hvilken af dem var den andens Mester i Troldkunst, maledes paa tit-bemeldte Ruune-Bomme 2de Hornene sammenstødende Rensdyr-Oxer, hvorved tvende iligemaade Hornene sammenstødende Bierg-Rensdyr-Oxer betydedes, og, at da den, hvis Bierg-Rensdyr-Oxe overvandt den andens, blev tillige sin Modstanderes Overvindere i Kunsten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Somme Troldmænd, eller saa kaldede &#039;&#039;Noaaider&#039;&#039;, gave sig ud for at kunde giøre Ondt, at kunde skade Mennesker eller Qvæg, samt afsted komme adskillige andre ulykkelige Hændelser, og bleve derfor meget frygtede; naar en saadan &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; vilde øve sin Kunst, aad han forud Ulve- og Ræve-Kiød, meenende sig deraf at bekomme en besynderlig Kraft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Andre derimod gave sig ud for, allene at giøre Godt, at kunde helbrede Sygdomme paa Mennesker eller Qvæg, at kunde raade Bod paa Vanlykke til Skytterie, Fiskerie etc. samt forskaffe anden deslige hielp, og bleve derfor af Lapperne i deres Vankundigheds Tiid meget afholdne, saa de talede om dem med Berømmelse, sigende: &#039;&#039;De lei Ibmelatzh Noaaide, Danice&#039;&#039;: Det var en Guds &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039;, en Guds Viismand; Meeningen i Talemaaden er: det var en velsignet Viismand.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Leem XCII.jpeg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. XCII &amp;lt;/center&amp;gt;]] (Vid. Tab. XCII.) Naar den saa kaldede &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039;, blev af en Syg anmodet om Hielp, øvede han efter Lappernes Beretning sin Læge-Kunst paa saadan Maade: han talede til sin &#039;&#039;Noaaide-Lodde&#039;&#039;, en saa kaldet hannem til haande gaaende Trold-Fugl, i saadanne &#039;&#039;Terminis: Hætte dal kotzhio duu Mat&#039;kai, Danice&#039;&#039;: Nød byder dig nu at begive dig paa Reysen; hvorved han befalede ham at fare afsted og hente &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, der after Lappernes Sigende ere Troldmandens Medhielpere. Efterat benævnte &#039;&#039;Noaaide-Lodde&#039;&#039; havde efter &#039;&#039;Noaaidens&#039;&#039; Ordre hentet bemeldte &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, og &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; saaledes havde faaet dem til sig, vare der 2de Forsamlinger, een synlig, en anden usynlig. Den synlige var &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; selv, og 2de Lappe-Qvinder smukt pyntede i Hellig-Dags Klæder, og med en linned Hue paa Hovedet, men uden Bælte om Livet, hvilke Qvinder i denne Forretning kaldtes &#039;&#039;Shjarak&#039;&#039;, derhos en Mand, som, kaldet i denne Actu &#039;&#039;Mærro-Oaaive&#039;&#039;, maatte tage sin Hue af og opløse sit Belte; desuden en ikke aldeles voxen Pige, hvilke samtlige titbemeldte &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; havde ladet forsamle til Stedet, hvor Gierningen med den Syges Helbredelse skulde foretages. Den usynlige Forsamling, som efter Foregivende saaes af &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; allene, men ikke af de andre hosværende, var &#039;&#039;Aarja&#039;&#039;, som Præses, og ovenmeldte &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, saa og 2de Qvinder, som benævnte &#039;&#039;Aarja&#039;&#039; havde med sig udi den usynlige Forsamling, hvilke Qvinder bleve kaldte &#039;&#039;Rudok&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Naar dette synlige og usynlige &#039;&#039;Collegium&#039;&#039; var samlet, lavede &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; sig til den herefter beskrevne ham forestaaende Reyse, tog sin Hue af, løste sit Belte og sine Skoe-Baand, lagde Haanden for Ansigtet, satte Hænderne i Siden, bøyede sig med Kroppen nu frem, og nu tilbage, og lod sig høre med saa lydende Ord: &#039;&#039;Valmashtet Hærge! Satzhjalet Vaanas! Danice&#039;&#039;: Laver Age-Rensdyr-Oxen til! skyder Baaden med Hast ud! Derpaa kastede han Gløder af Fyr-Stedet med bare Haanden, foregivende, at Ilden ikke kunde skade ham, drak Brændeviin, slog sig med en Øxe paa Knæet, hyttede med samme bag over sig med begge Hænderne, bar den 3 Gange omkring enhver af ovenmeldte &#039;&#039;Shjarak&#039;&#039;, og derpaa faldt hen, som en Død. Imidlertid maatte ingen røre ved ham, ey heller tilstedde man en Flue at komme ham nær, men med større Agtsomhed jagede den bort. Udi denne &amp;amp;#917;&amp;amp;#967;&amp;amp;#962;&amp;amp;#945;&amp;amp;#963;&amp;amp;#949;&amp;amp;#953; [Ekstase] laae han i teltet eller Hytten med sit Legeme øyensynlig, men var efter Foregivende tillige i en Syn, ligesom paa en underjordisk Reyse, og saae paa samme Reyse &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, de saa kaldede hellige Bierge, samt Beboere i Biergene, og hørte &#039;&#039;Luodiit&#039;&#039;, eller Sange, der syngedes udi det usynlige &#039;&#039;Collegio&#039;&#039;. Imedens han saa laae, holdt ovenmeldte 2de i Hellig-Dags Klæder iførte, og en linned Hue paa Hovedet havende Qvinder, de saa kaldede &#039;&#039;Shjarak&#039;&#039;, der sadde hos ham i Teltet eller Hytten, hvor han laae, en sagte Samtale, saa kaldet Monatæbme, med hinanden, angaaende til hvilket &#039;&#039;Passe-vare&#039;&#039;, eller helligt Bierg han paa sin Reyse maatte være geraadet, og giorde sig derom adskillige Gisninger. Naar de i bemeldte Samtale ved adskillige Bierges Nævnelse omsider ved Navngivelse treffede det &#039;&#039;Passe-Vare&#039;&#039;, eller hellige Bierg, hvor han efter Opvaagnelsen sagde sig i en Syn at have været henrykket, rørte han en Haand eller Fod. Derpaa begyndte de indbyrdes at tale, og giøre sig Slutning om, hvad han sammesteds maatte have seet eller hørt. Hvorefter da &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; med en sagte runende Tone fangede an at udsige de Ord, han hørte i det usynlige, hvilke bleve kaldede &#039;&#039;Vuolet Zaabme&#039;&#039;; efter sammes Udsagn begave bemeldte &#039;&#039;Shjarak&#039;&#039; sig til at synge med lydelig Stemme. Efterat dette og andet mere Dievelsk Væsen var forøvet, blev endelig Slutningen denne, at &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; raadde, at der skulde giøres et Offer til en Afgud for den Syges Helbredelse, navngav Dyret, som skulde ofres, samt Stedet, hvor Offeret skulde skee, og forsikrede den Syge om Forbedring inden en vis Tiid. Undertiden hendte det, at den Syge blev tilpas igien, somme Tiider slog det vel og feyl. Dagen førend tit-bemeldte &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; foretog sig den her beskrevne &#039;&#039;Actum magicum&#039;&#039;, fastede han.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det er vitterligt iblandt Lapperne, og gandske uimodsigeligt, at, naar en Lappisk &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; eller Trold-Mand øvede bemeldte Læge-Kunst, var ovenanførte synlige &#039;&#039;Collegium&#039;&#039;, nemlig de i Helligdags Klæder iførte 2de Qvinder, eller saa kaldede Shjarak &amp;amp;c. tilstede. Ligesaa kundbart er detog, at han brugte de ovenmeldte Ceremonier, ved at løse sit Belte og sine Skoe-Baand, slaae sig paa Knæet med en Øxe, kaste Gløder af Fyr-Stedet med bare Hænder etc. og derefter at falde hen, som en Død. Ligesaa sandt er det ogsaa, at tit-benævnte 2de Qvinder, eller saa kaldede &#039;&#039;Shjarak&#039;&#039;, siddende hos ham, der han laae in &amp;amp;#917;&amp;amp;#967;&amp;amp;#962;&amp;amp;#945;&amp;amp;#963;&amp;amp;#949;&amp;amp;#953; [Ekstase], holdte ovenskrevne Samtale, og at han ved deres Samtale omsider begyndte først at røre en Haand eller Fod, derefter med en sagte runende at udsige ovenmeldte &#039;&#039;Vuolet-Zaabme&#039;&#039;, og endelig paa det sidste raadde, at der før den Syges Helbredelse skulde giøres Offer; men at han havde en sig til Tieneste værende Trold-Fugl, den saa kaldede &#039;&#039;Noaaide-Lodde&#039;&#039;, og ved samme fik hentet ovenanførte &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, hvilke, som sagt, skal være Trold-Mandens tienstvillige Aander, og at den &amp;amp;#917;&amp;amp;#967;&amp;amp;#962;&amp;amp;#945;&amp;amp;#963;&amp;amp;#949;&amp;amp;#963; [Ekstasis], han syntes at geraade udi, var virkelig, og at der, førend han i samme henfaldt, forsamlede sig hos ham et usynligt &#039;&#039;Collegium&#039;&#039;, nemlig titbenævnte &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, og forberørte &#039;&#039;Aarja&#039;&#039;, som den fornemste, samt det usynlige &#039;&#039;Collegii&#039;&#039; 2de Qvinder, eller saa kaldede &#039;&#039;Rudok&#039;&#039;, og at han geraadet i bemeldte &amp;amp;#917;&amp;amp;#967;&amp;amp;#962;&amp;amp;#945;&amp;amp;#963;&amp;amp;#949;&amp;amp;#957;  [Ekstase] saae i en Syn, ligesom paa en underjordisk Reyse, ovenbemeldte saa kaldede &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, eller hellige Bierge, samt Beboere i Biergene etc. hvilket alt var usynligt for de andre nærværende, og efter Foregivende saaes af ham allene, det overlader jeg til enhver, om han vil troe dette, som en virkelig Tildragelse, da Diævelen er kraftig i Vantroens Børn, eller ikkun agte det for et Bedrag af &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039;, enten for at blive anseet, da &#039;&#039;Noaaiderne&#039;&#039; have været hos Lapperne i megen Anseelse, eller for at faae noget til Vederlag for sin foregivne Læge-Kunst, endskiønt samme som oftest var saare ringe, saasom: en Messing-Sylle, et Arm-Baand af Traad, en Ost eller andet saadant. Hvad ellers den i anførte &#039;&#039;Actu magico&#039;&#039; bemeldte Trold-Fugl, eller saa kaldede &#039;&#039;Noaaide-Lodde&#039;&#039;, som Trold-Manden udsendte til at hente &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, angaaer, da berette Lapperne, ham at have været &#039;&#039;Noaaidens&#039;&#039; eller Trold-Mandens Tiener, der lod sig af ham befale, og efter hans Ordre foer afsted, i hvilketsomhelst Ærinde han udsendte ham.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hvad de i samme &#039;&#039;Actu Magico&#039;&#039; ommeldte &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; anbelanger, da er det en uimodsigelig Sandhed, jeg kand skrive det af egen Erfarenhed, de i det 20. Capitel om Lappernes Afgudiske Ofringer, anførte Offer-Steder bare og et klart Vidnesbyrd om, at der ere Bierge, som Lapperne have holdt for &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, eller hellige Bierge, og ofret til, og efterdi de, i sær deres &#039;&#039;Noaaider&#039;&#039;, ofte have havt dem samt de efter deres Indbildning sammesteds Tilhold havende Afguder i Tanke, og &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; foretagende sig forbemeldte Kuur ogsaa uden Tvivl har havt samme &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; i frisk Erindring, og det man tit omgaaes med i Tankerne, pleyer forekomme i Drømme, er det rimeligt, at, naar han laae i den foregivne &amp;amp;#917;&amp;amp;#967;&amp;amp;#962;&amp;amp;#945;&amp;amp;#963;&amp;amp;#949;&amp;amp;#953; [Ekstase], hvilken formodentlig ikkun haver været en af ovenmeldte Brændeviins-Drikken ham paafalden tung Søvn, samme &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, samt de Afguder, som efter hans Indbildning der boede, da have kommet ham for i Drømme, saa han haver syntes at see dem, høre dem tale, og begiere Offer til den Syges Helbredelse. Ovenanførte Adfærd, som &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; forøvede ved den Syges Kuur, var jo en Troldoms og følgelig en Dievels Gierning, og slaaer det da ikke feyl, at jo samme onde Aand har havt sin Haand med udi Spillet.&lt;br /&gt;
Foruden bemeldte &#039;&#039;Actum Magicum&#039;&#039;, som blev øvet til en Sygs Helbredelse, have og Lapperne i samme Tilfælde brugt andre Manerer, som af følgende kand erfares: En sandrue og i sin Opførsel skikkelig Porsanger-Fiords Søe-Lap ved Navn &#039;&#039;Mellet Olsen&#039;&#039;, fortalte mig om 2de andre Søe-Lapper af samme Fiord, at de havende foretaget sig at læge en Syg, forrettede Kuuren paa denne Maade: De slagtede en Rensdyr-kalv Dagen for Juule-Dag, kogte Kiødet, lagde noget deraf samt lidet Smør, Ost og Kager i en meget liden dertil lavet Baad, slæbte en stor Dynge Træer sammen, satte berørte Baad med bemeldte Kost i deroven paa, og lod den sammesteds forblive, indtil Juule-Høytiden var forbi, siden saaes den der ey mere. Hvor de havde giort af den, vidste han ey at sige. Det lader sig ansee, at de har ofret Kiødet til &#039;&#039;Joulo-Gadze&#039;&#039;. Samme Mand, som et øyensynlig Vidne, berettede og om en Porsanger-Fiords Søe-Lap ved Navn &#039;&#039;Anders Eschildsen&#039;&#039;, at han havende paataget sig at helbrede en Syg, saaledes bar sig ad: Som han roede ved Strand-Bredden, traadde han paa Land, og bar en temmelig stor Steen ind i Baaden, vendte den ofte om og talede til den; men Ordene sagde han sig ikke at kunde erindre. Efter Hiemkomsten bar han samme Steen op i sin Hytte, havde den der en lang Tiid liggende under sit Hoved, ofte om Dagen tog den frem, og, ligesom før, talede til den.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De saa kaldede Gand-Fluer, som mange vide at snakke om, vare efter Beretning et Slags Fluer (rettere talt: Dievle i Fluers Skikkelse, hvis de ellers have været til) hvilke en Lap fik af sin egen Fader, om han havde været Trold-Mand, og, naar ey flere af de fra Faderen bekommede vare tilbage, skaffede en Dievel i en stor heslig Fugls Gestalt, af Lapperne kaldet &#039;&#039;Vuokko&#039;&#039;, ham andre i deres Sted. Bemeldte Fluer siges Trold-Manden at have havt forvarede i en Æske, som blev kaldet hans Gand-Æske, og at have udsendt den til at beskadige Mennisker og Qvæg, Maaden, paa hvilken de bleve brugte, var efter Beretning denne den gemeenligste, at Trold-Manden bød dem fare ud af Æsken til at beskadige den eller den, som han havde ond Villie til, mere eller mindre, efter Forseelsens Beskaffenhed, ja vel og at dræbe, om Forseelsen havde været meget stor; hvorpaa de da udfoer efter hans Ordre, og efter giorte Virkning komme tilbage til deres Bolig eller Æske igien.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Om en fik saadant Tilfælde, at noget i Skikkelse af en liden Flynder saaes at fare om imellem Huud og Kiød, tvivlede man ikke paa, at jo samme Person var af en Trold-Mand ved Gand-Fluer forgivet. Bemeldte Tilfælde blev ofte i forige Tider virkelig fornummet i Finmarken, og medførte ulidelig Smerte. Om et Menniskes Liv hovnede, og der gik Blod igiennem dets Mund og Næse, og det derpaa døde, troede man, at samme Menneske af en Trold-Mand var ved Gand-Fluer taget af Dage. En Syg, som indbildte sig af en &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; at være forgandet, og ey i Trold-Kunst saa var øvet, at han selv kunde curere sig, søgte en anden &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; om Hielp, som da til hans Helbredelse gemeenligst brugte den i dette Capitel ovenanførte Læge-Kunst. En Trold-Mand siges i bemeldte Tilfælde at have cureret sig selv. Alt dette skriver jeg efter Lappernes egen Beretning, og vil lade enhver troe deraf, saa meget ham behager.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En Skribent melder, at Lapperne ved smaae korte giftige Bly-Piile, som de kaste til langt fraliggende Steder, hevne sig paa deres Fiender, og tilføye dem farlige og smitsomme Sygdomme, der forandre sig til Kræft eller andet deslige paa Arm eller Been; men dette haver ingen Tiids Erfarenhed lært os at være sandt&amp;lt;ref&amp;gt;Men det har dog Erfarenhed lært, at en og anden Lap, undertiden har betient sig af en lang sylespids Staaltraad for at beskadige en andens Creature, i det at han om Natte Tider, uden fra igiennem aabne Sprekker i Fæ-Huus-Veggen, har stukket Creaturene dermed, og fornemmelig søgt at ramme den i Ørene, da Creaturets paafølgende Sygdom er bleven anseet for en Virkning af Gan-Fluen.&amp;lt;/ref&amp;gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;Juoigen&#039;&#039; er en iblandt Lapperne brugelig Sang, mere lignende en Tuden. Sommes &#039;&#039;Juoigen&#039;&#039; er uskyldig uden nogen Slags Overtroe, og skeer allene for Tiidsfordriv; en, som saa &#039;&#039;juoiger&#039;&#039;, kaldes &#039;&#039;Maargos&#039;&#039;. Nogles Juoigen haver været overtroisk; thi de indbildte sig ved den at kunde fordrive Ulve, at de ikke skulde skade Qvæget, brugende derhos foruden andre disse Ord: &#039;&#039;Kumpi! Don ednak vahag lek dakkam, ik shjat kalka dam paikest orrot; Mutto dast erit daakkaa mailme kiætzhjai mannat, ja don kalkat dai pazhjatallat, daiheke jezhja lakai hæwanet, Danice&#039;&#039;: Du: Ulv haver giort megen Skade, du skal ikke blive længere paa dette Sted, men fare herfra til Verdens Ende, og du skal enten blive skudt, eller paa nogen anden Maade komme af Dage. En ordinaire Trold-Mand &#039;&#039;juoigede&#039;&#039; baade i &#039;&#039;Actu&#039;&#039;, og uden for &#039;&#039;Actum Magicum&#039;&#039;; men somme Trold-Mænd aldrig, hvilke sidst bemeldte bleve kalded &#039;&#039;Judakas&#039;&#039; eller &#039;&#039;Juraak&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
(Vid. Tab. XCII.) Med staalet Godses Igienviisning brugtes iblandt andre følgende Adfærd: Trold-Manden, den saa kaldede &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039;, kigede ned i Brændeviin, som han i en Øse, Skaal eller andet deslige Kar havde hos sig, nævnede den Person ved Navn, som man mistænkte, og nogenledes var forsikret om at være skyldig i Tyveriet, foregav, sig at see samme Persons Ansigt i Brændeviinet, til et vist Tegn, at han og ingen anden var Tyven, og derhos truede, at, saafremt han ikke bragte det staalne tilbage, skulde han ved sin Kunst beskadige ham paa Øyne eller andet Ledemod; hvorfor den, som havde staalet Godset, af Frygt for at miste sit Øye, eller at blive i anden Maade lemlæstet, lod Eyermanden faae det staalne tilbage. Imedens &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; kigede i Brændeviinet, sang han en dertil hørende Ruune-Sang.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Alle de Lapper, som den berømmelige, og ved sin Nidkierhed for Guds Ære og Lappernes Omvendelse et udødeligt Æreminde fortienede Guds Mand, nu hos Gud Salige &#039;&#039;Thomas von Westen&#039;&#039;, fordum Lector for Tronhiems Cathedral Skole og &#039;&#039;Collegi Missionis Vicarius&#039;&#039;, efter sin Ankomst til Finmarken og Nordlandene, befandt skyldige i Troldoms Bedrifter, bleve publice absolverede.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
----&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på dansk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Knud Leem]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Troldom&amp;diff=84470</id>
		<title>Troldom</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Troldom&amp;diff=84470"/>
		<updated>2026-08-04T14:10:51Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link= Troldom]] !!  !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion]]&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af Knud Leem:&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrivelse over Finmarkens Lapper&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;21. Capitel &#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lappernes Troldom ved Rune-Bomme, &amp;lt;br&amp;gt;Syges Helbredelse, Gand-Fluer, &amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Juoigen&#039;&#039; og Igienviisning&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Mit Forset er vel i dette Capitel følgelig dets Titul at melde om Lappernes Troldom ved Rune-Bomme etc. Dog vilde den Gunstige Læsere tillade mig i Forveyen at anføre adskillige Troldoms Bedrifter, som foregives at være blevne i gamle Dage endogsaa af andre forøvede.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den Asiatiske &#039;&#039;Odin&#039;&#039; skrives allerførst at have bragt Trold-Kunst ind i de Nordiske Lande, som derefter hos Efterkommerne saa skal have tiltaget, at endog mange af de Store derudi naaede en høy Grad: Norges Krønike melder, at Finne-Kunster øvedes over Kong Haldans Bord, saa at Maden blev for hans Giester borte under Maaltidet. Gunner Konge i Norge beskrives saa udlærd i bemeldte Kunst, at han i Norge kunde vide, hvad i Saxen mod hannem foretoges. Erich Vindhuus Konge i Sverrig tillegges saadant Mesterstykke i samme, at imod hvilken Kant han vendte sin Hat, derfra kom strax god Vind. Sivald af Sverrig, som stod Kong Haldan efter Riget, meldes at have havt 7 Sønner, som alle i tit bemeldte Kunst vare vel oplærte; Endog fordums Tiids Qvinde-Kiøn tillegges i Historierne Hexe-Kunst; Kong Hadin skrives at være ved en Qvinde bleven viist adskillige Helvedes Aspecter. Den Trold-Qvinde Kraka i Norge meldes at have tillavet sin Søn Roller en Suppe, ved hvilken han skulde blive stor, herlig og saare viis; men hendes Stiv-Søn Erich, som siden erholdte Sverrigs Krone, nød først Suppen, hvorefter han med stor Viisdom og Veltalenhed skal være begavet. Kong Frode skrives at være ombragt af benævnte Trold-Qvinde i en Koes Skikkelse, hvilken hun til saadan Giernings Fuldbyrdelse havde paataget sig. Man beretter, at Kongens Datter af Helgeland blev hensendt til Motle Finne-Konge for at oplæres i Trold-Kunst. Hvorvidt disse og fleere saadanne Beretninger staaer til at tro, overlades til enhvers fornuftige Eftertanke og Skiønsomhed.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Af gamle Manuscripter erfares, at Norge ogsaa i de senere Tiider skal have havt adskillige Troldfolk, i sær Trold-Qvinder, og at man for at vide, om en var skyldig i Troldom eller ey, brugte i de Tider den Maade at kaste Mennesket ud paa Vandet; saafremt det da efter Udkastelsen flød uden at synke, agtedes det for et vist og ufeylbarligt Beviis paa, at samme Menneske var Sagskyldig. Førend det til bemeldte Forsøg blev Vandet overleveret, lod man dets Klæder afføre, dets Haar afskiære, samt undersøge, om det havde Staal hos sig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Trold-Qvinderne have aflagt adskillige urimelige og latterlige Bekiendelser angaaende Middelet, hvorved de vare blevne Hexe-Kunsten mægtige. Somme foregave sig at have erholdet den ved en &#039;&#039;Dosin&#039;&#039;, som en anden Trold-Qvinde gav dem ind, saasom: ved et Stykke af en Helleflynder samt et Stykke Brød, ved et Stykke Smør og Brød, ved en Drik Melk, ved en Melke-Grød med Smør udi, ved et Stykke Ost, ved Spege-Sild og Brød etc. En bekiendte sig at have faaet Kraft til at have bekommet samme ved at sette 3 Æg i en Balle og fylle den med Vand. En andens Udsagn var, at en Kierling havde givet hende en Pibe med Forsikring, at, naar hun blæste derudi, skulde hun kunde giøre, hvad ondt hun vilde, paa Folk og Fæ, og at hun derved var bleven Kunsten mægtig. End mange flere urimelige Bekiendelser i saa Maader aflagdes.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Naar Qvinderne havde brugt bemeldte eller andre deslige Midler, for at blive Hexe-Mesterinder, have de efter egen Tilstaaelse ved adskilligt Foretagende giort Forsøg paa, om de i Kunsten vare duelige, og ved Prøvelsen befundet sig beqvemme, saasom: ved at kaste et Traad-Nøgle ud paa Vandet, og faae det til sammesteds af sig selv at løbe rundt om. At komme et Dyr til at briste i toe, ved at blæse og spytte paa det i den Ondes Navn.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Om sine Bedrifter have de giort adskillige sælsomme og ublue Bekiendelser: De have foregivet, sig i Svaners, Ravnes, Falkes, Giæsses, Ænders, Maagers, Sælhundes, Marsviins, Hvalfiskes, samt andre Fugles, firefødte Dyrs og Fiskes Gestalt at have opvakt Storm-Veyr, og ombragt Fartøyer paa Vandet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Samme bekiendte de sig at have udrettet ved at slaae 3 Knuder paa et Haand-Klæde i den Ondes Navn, og efter at have først spyttet, eller lagt sorte, hvide og røde Steene, eller sorte Traade, eller blæst i Knuderne, kaste bemeldte Haand-Klæde ud paa Vandet og tillige nævne den Person, hvis Fordervelse og Undergang de eftertragtede, ved Navn. Een sagde, sig at have opvakt Skade-Veyr ved Vind i en Sæk, som hun opløste, bekiendte derhos, at hun havde ombragt et Bergens Skib, og under den Forretning havt Tilhold i en stor Bølge, som omkastede Skibet. Een foregav, at hun med flere Trold-Qvinder havde tilveyebragt nogle Søefarendes Undergang ved saadan Adfærd, at de i Menniskers Gestalt fore ud paa Søen efter Baaden, som Folket var i, at hun selv reed paa en sort Kalv, og at de samtlige i denne Reyse-Færd traadde Baaden under. Een anden aflagde saadan Bekiendelse, at hun med en anden Trold-Qvinde havde ladet en Baad og dens medfarende Folk omkomme ved at udkaste paa Vandet et til Steen anbundet Stykke Knøsk, og efter dets Udkastelse skyde efter samme med en Skovl. Eens Udsagn var, at hun ey allene ved at blæse i en Pibe i den Ondes Navn, havde paa Vandet kuldkastet en Baad, hvori vare 2de Drenge, men og i Følgeskab af 3 andre Trold-Qvinder tilveye bragt et Skibs Forulykkelse, til hvilken Gierning een af dem paatog sig en Ørns, den anden en Svanes, den tredie en Krages, og hun selv en Dues Skikkelse, og de alle i saadan Gestalt, satte sig og fulgtes ad paa en Tønde-Bond over Søen fra Vasøe indtil Domen (en saa kaldet Klippe, som ligger nogle Miile fra bemeldte Vasøe) hvor de samtlige forlode deres Fartøy eller Tønde-Bonden, fløye op i Luften, løste sine Knuder, sigende: Vind i Fandens Navn, og derpaa ved Flugt begave sig ud paa Havet, indtil det Skib, hvis Undergang de søgte, var indhentet, hvor de da i ommeldte Gestalt satte sig, en ved Skibets Roer, 2de paa Overlaaget og en paa dets store Mærs. Een bekiendte sig at have forrasket en Baad ved slig Omgang, at, da Folket lagde fra Landet, holdt hun sig afsides i en Viig, og at, da de med Baaden vare komne et Stykke fra Landet ud paa Fiorden, svømmede hun efter i en paatagen Sælhunds Skikkelse og kuldkastede den. En anden gav sig ud for at kunde skille Folk af med Livet paa Søen, ved at sette 2 Ægge-Skaller i en Balle med Vand i; naar Ægge-Skallerne vare omhvælvede, havde og Baaden, som Folket var i, efter hendes Udsigende samme Skiæbne.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Som Trold-Qvinderne have foregivet sig paa mange Maader at kunde frembringe Uveyr, og derved ombringe Mennisker paa Vandet, saa have de og tilstaaet, sig ved et og andet Overtroisk, dennem i Satans Skole lært Foretagende og Middel at have paaført Folk adskillige Sygdomme og Lemlæstelse, ja og Døden, nu ved en Drik Melke-Valle, som man havde ladet Græs og Muld udi, og læst Herrens Bøn over, nu ved en Drik Øl, som man havde ladet den Aand, man stod i Forening med, være kraftig udi, nu ved en forvexet linnet Kluud med sort Uld-Traad udi, som man havde forvaret i et Hul i Væggen, nu ved at beblande dens Spise, som man agtede at skade, med noget at see til, som blaae Stivelse, nu ved at spytte 3 Gange paa en Kniv,og med Spyttet bestryge eens Legeme. Een bekiendte, at den Dievel, hun stod i Pagt med, havde ført hende til Vardøe i en Strand-Erles&amp;lt;ref&amp;gt;Charadrius &#039;&#039;Hiaticula&#039;&#039; Linn.&amp;lt;/ref&amp;gt; (en saa kaldet Fugls) Gestalt, samt lovet at bringe hende til Bergen, for at ved hendes Hexe-Kunst dræbe en der i Sandviigen boende Mand, som hun havde ond Villie til.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En anden Qvinde blev anklaget for at have ved saadan Omgang forhexet en Pige, at hun lod sin Søn paatage en sort Kats Skikkelse, og i samme Gestalt komme Pigen, som var i Arbeide med at slæbe en Slæde med Sand i, trillende i Møde; saasom Katten 2 a 3 Gange satte sig paa bemeldte Slæde, og Pigen nogle Gange slog efter den, og tilsidst med en Skovl traf og dødede den, og derpaa tog Veyen Hiem ad, og paa samme Vey, gik ovenmeldte Qvindes Huus forbi, kom samme Qvinde derud fra, og lod saadanne Ord falde: det var min Søn du slog, du skal faae Skam for det; hvorefter tit-bemeldte Pige sagdes samme Dag at have gaaet fra Forstanden, og være bleven Sengeliggende.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Trold-Qvinderne have og aflagt adskillige Bekiendelser om deres Adfærd anlangende Qvægs Beskadigelse, nu ved at sette sig paa Dyrets Ryg og sige: Far! nu ved at give det lidt Høe at æde, tillige sigende: Æd i Fandens Navn! nu ved at give det et saa kaldet Avinds Salt ind. En udsagde en Trold-Qvindes Bøn Ord fra Ord, som hun havde lært uden ad. Indholden deraf vil jeg ey for visse Aarsagers skyld anføre. Een bekiendte, at hun havde flyed sin Spirit. Famil. lidt med Korn bemænget Uld for at bringe samme i en Koe, sagde derhos, at, da Koen denne Recept havde bekommet, brast den ved hendes Haands Paaleggelse i to, og at efter dens Død fandtes bemeldte Uld i et stort Hul inde i det tykkeste af Laaret, endskiønt Huden var heel. Een paastod, at hun kunde skaffe sig Melk af andres Køer, ved at sette et Horn under Koens Bug, og malke den i den Ondes Navn; hvorefter den først gav Melk, siden Blod, og derpaa døde.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Som Trold-Qvinderne gave sig ud for ved deres Hexe-Kunst at kunde beskadige Folk og Fæ, saa foregave de iligemaade, sig ey allene at kunde helbrede syge Mennesker ved 3 Ganges Haands Paalæggelse, ved at røge med tændt Knøsk under Skiorten paa den Syge etc. men endogsaa at kunde hielpe med Svaghed behæftet Qvæg til rette saasom: ved at tage paa en Søndag Salt med sig i Kirken, naar Qvæget ey vilde trives, ved at læse over det, naar det ey vilde give Forraad af Melk, en bespottelig, meget absurd Bøn, hvis Indhold jeg ey vil anføre.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Trold-Qvinderne have ogsaa i deres Bekiendelse tilskrevet sig adskillige andre selsomme Bedrifter. Eens Udsagn var, 1) at hun havde givet en ung Karl, et til en Steen anbundet Stykke Knøsk, samt budet ham at kaste samme ud paa Vandet, naar en stor Bølge kom anfaldende, og tillige nævne hendes Navn 3 Gange; hvorefter da Bølgen skulde legge sig, og ingen Skade tilføye ham. 2) At hun havde flyed nogle unge Karle en blandet Drik, bestaaende af Hav-Vand og Peber, til en Befrielse fra at omkomme paa Søen; Samme maatte ey drikkes, men søbes med Skeer, saafremt den skulde have bemeldte Virkning. 3) At hun havde leveret en ung Karl en linnet, samt en anden en ulden Traad, som de skulde binde til deres Fiske-Krog, og forsikkret dem om, at de derved skulde have god Lykke til Fiskefangst. Een foregav, at hun havde redet paa en Feye-Kost over Søen fra Vasøe til Kiberg, da en anden, som var i Følge med hende, reed paa et sort Faar. Een sagde, at hun samt flere Trold-Qvinder havde ved deres Trold-Kunst fordrevet Fiske fra Landet, under hvilken udædiske Giernings Iverksettelse, en af dem fremviiste sig i en Størje (et Slags store Fiskes) Skikkelse, en anden udi sin egen Gestalt, værende iførte sort Trøye, blaat Boffel-bays Skiørt, en rød med Guld-Kniplinger ziret Hue, samt hviid Hals-Klud, og siddende paa Vandet, omgiven med Tang rundt om, og holdende i Haanden en Tare-Leg (saa kalder man et tykt Tang, som noget ligner en tyk Ride-Pidsk)&amp;lt;ref&amp;gt;Fucus &#039;&#039;hyperboreus&#039;&#039;, fronde simplici palmata, caule longissimo. Fl. Norv. I. Tab. 3. og Fucus &#039;&#039;arboreus polyschides&#039;&#039;, edulis B. P. 364. Fucus &#039;&#039;membranaceus&#039;&#039; polyphyllos major. Raj. Syn. III. p. 46. n. 32.&amp;lt;/ref&amp;gt;, hvormed hun jagede. Een bekiendte sig at have udrettet samme i en Hval-Fiskes Skikkelse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Een foregav, at hun kunde gaae paa Havet med sin Spand i Haanden, og derudi opsamle Fiskes Lever. Een sagde, at hun kunde omskabe sig til en Kat, til hvilken Kunst den Onde maatte skaffe hende Katte-Blod at smørre sig, samt Katte-Skind at bedække sig med. Om en anden sagdes der, at hun udi sin Forstue i en Tønde herbergerede en hende saa tilhaande gaaende Kat, at hvorhen den blev sendt, derfra skaffede den, hvad hun forlangede. En anden blev beskyldt at eye en graa, saa kaldet Smør-Kat, der tilbragte hende fra andre Folkes Spise-Kammer, saavelsom og fra andre Steder, hvad hun vilde have.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Rygtet gaaer end i vore Tider iblant den gemeene Mand, Trold-Qvinderne har og selv tilstaaet, at de have havt adskillige Samlings-Pladser, hvilke gaves Navn af Bal-Volde; samme vare Lyderhorn, et saa kaldet Bierg ved Bergen; Bal-Volden paa Vardøe i Øst-Finmarken; Bal-Volden i Omgang iligemaade i Øst-Finmarken; Domen, et saa kaldet høyt Bierg i Øst-Finmarken; Dovre-Field, et høyt Field, hvis Syndre Deel henhører til Christianiæ og dets Nordre Part til Tronhiems Stift; Hekkel-Field i Island. Til bemeldte Samlings-Pladse have de paa visse Tider, besynderlig i Juulen og St. Hans Nat, efter Foregivende forsamlet sig, somme i Hundes, nogle i Kattes, en Deel i Ulves, hine i Ravnes og andre Gestalter, ofte 60 ja flere i Tallet, og tillige holdt sig lystige, drukket Øl og Miød, dantset og spillet. Ja de have gaaet saa vidt med deres Phantastiske Bekiendelse, at de have sagt, at Satan spillede for dem, nu paa en rød Fiol, nu paa Lange-Leeg, eller i Norge saa kaldet Lang-Spil, nu paa Pibe og Tromme, nu paa Luur (et henved en Favn langt, og udvendig med tynd Næver beklædt Instrument af Træ, hvilket de Norske Bonde-Piger bruge at blæse i, helst naar de om Sommeren vogte deres Qvæg, deels for at forlyste sig, deels ogsaa for at skrekke Biørne, samt andre Udyr fra Qvæget). End have de ikke undseet sig ved at sige, at Satan undertiden selv dantsede og spillede Kort med dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En berettede, at da hun en Juule-Nat med andre Trold-Qvinder var paa Dovre-Fieldet forsamlet, dantsede den Onde med een af dem (monne jeg skal troe, det var Menuet, Polsk eller Engelsk Dants?) Ulykken var, at samme i Dantsen tabte sin ene Skoe, men Lykke derhos, at Dantse-Mesteren skaffede hende strax en anden isteden for den tabte igien. Een, hvilket baade er grusomt og latterligt, i sin Bekiendelse foregav sig med fleere Trold-Qvinder at have været i Helvede, for at giøre sig dets Beskaffenhed bekandt, hvor da saaes en stor brændende Søe, i hvilken laae Mængde af Mennisker; hun berettede derhos, at Dievelen havde en Jern-Pibe, som han blæste Ild af, og at han, efter at have stukket en Fleske-Børste ned i bemeldte Søe, tog den strax op igien, saasom samme i Øyeblikket var fuld kogt; berørte Søe beskrev hun at ligge i en Dal. Om de Qvinder, som vare med hende, sagde hun een at have været i en liden Maages, eller saa kaldet Krykkes, een udi en Haveldes en Søe-Fugls (saa kaldet) een i en Dues, een udi en Skarv-Unges, andre i Allikers gestalt, sin egen Gestalt beskrev hun, som en Krages. Een foregav, at hun med en anden Trold-Qvinde havde været forsamlet paa et Sted kaldet Hilderen, at de der havde havt 2 Hose-Baand imellem sig, og af det ene tappet Miød, og af det andet godt Øl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Efter Trold-Qvindernes egen Bekiendelse have de formedelst den nær Foreening, de vare udi med Satan, kundet en Tiid være paa et Sted, og ved hans Førelse atter samme Dag eller Nat i en anden vel nogle 100 Miile derfra liggende Egn; for Exempel: Een bekiendte, at, som hun var i Bergen, kom en til hende i en Hunds Gestalt, og bragte hende i en Hast til Bal-Volden paa Vardøe i Øst-Finmarken.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Efter deres egen Tilstaaelse haver Satan aabenbaret sig for dem i adskillige selsomme og som oftest grusomme og afskyelige Gestalter: Nu som en sort Hovedløs Mand, nu som en stor Mand med sorte Klæder og Horn i Panden, nu som en lodden Mand med Horn, nu i en sort Mands Gestalt med Horn paa Knæerne, med Kløer paa Hænder og Fødder, samt med sort Haar og Skæg, nu som en, der havde store gloende Øyne, sorte laadne Hænder, og af hvis Mund udgik Ilds Lue, nu i Skikkelse af en Kat, der følede paa dem fra Fødderne langs opad til Munden, og tællede deres Tænder, nu i en Hunds, nu i en liden Fugls, nu i en Krages Skikkelse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Efter deres Bekiendelse haver og Dievelen, naar de overgave sig i hans Tieneste, sat Tegn paa dem, som sine Livegne; Een sagdes han at have grebet fat om Armen, saa den blødde, en anden at have bidt i den venstre Arm, en anden at have tegnet med sine kløer paa det venstre Laar, en anden at have givet med sine Kløer et Kneeb paa det venstre Knæ.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
For at faae dem des villigere og redebonnere til at give sig i Forbund med ham, haver han efter deres Udsagn tillagt sig adskillige, deels uskyldige og behagelige Navne, saasom: Christen, Christopher, Jacob, Zacharias, Peder, Samuel, Marcus, Lysens Engel, Dominicus, Abraham, Isach, Hans, Morten, Oluf, Giermund, Asmodo, Friis, Pax, Saclumb.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Vel er det sandt, at Trold-Qvinderne selv for Retten have udsagt alt bemeldte, ja end meget mere; ligesaa vist er det og, at de paa samme Udsigende ere blevne hendømte til Baal og Brand. Men efter mine Tanker har deres Troldom mest bestaaet i Phantasie, Indbildning og Drømme. Deres bekiendelse haver og formodentlig tildeels været tvungen, og er skeet af Frygt; Thi af Finmarkens fordum Tiids Ting-Protocoller, som af Rettens Betientere holdtes, og hvorudi Acterne findes beskrevne, erfares at somme ere blevne piinlig forhørte, førend de noget vilde tilstaae; Dog negter jeg aldeles ikke, Troldom fordum at være øvet, efterdi Dievelen er kraftig i Vantroens Børn, og hvo vil negte det, som Skriften med klare Sprog og Exempler bevidner?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;_________&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Alt hidindtil anførte, betreffer Norske Troldfolks foregivne Bedrifter. Nu vil jeg begive mig til Lapperne, og forestille nogle af de Skikke, som af dennem ved deres Trold-Kunstes Forøvelse bleve iagttagne.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hvad deres saa kaldede Ruune-Bomme angaaer, da haver den Skribent skrevet uden Grund, som giver den Navn af Ambolt, og melder, at man slaaer paa den med en Smede-Hammer. Saa vidt jeg kand erindre, er dens Danlighed, som en stor aflang Æskes, undtagen 1) at isteden for at en Æske haver gandske heel Bond, har Ruune-Bommen en Aabning neden under, og inde i den sidder en Hob Baand, fæstede med sine øverste, men hengende løs og ned med sine nederste Ender, hvortil Messing-Ringe, samt andet mere, som andre Lapper have foræret Ruune-Bommen til Zirat, og maaskee tillige, paa det at, formedelst Ringene en større Larm kunde opvekkes, ved Ruuningen ere anhæftede. 2) I Steden for at en Eske er bedækket med Laag, er en Ruune-Bomme, ligesom en Tromme, oven til betrokken med et stramt udstrakt Skind; paa bemeldte Skind (alle Ruune-Bommer have dog ikke de samme Characterer) sees tegnet med Elle-Bark adskillige Characterer, af hvilke een betyder Gud, een &#039;&#039;Radien&#039;&#039;, der haver været Lappernes Jupiter, eller høyeste Gud, een Engel, een Diævel, een &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, een Solen, een Morgen-Stiernen, een Aften-Stiernen, een Kirke, een Norske-Folkes-Boepæl, een et helligt Bierg, eller saa kaldet &#039;&#039;Passe-Vare&#039;&#039;, hvor Lapperne pleyede ofre, een Lappernes Boelig, een deres Stolpe-Bod med Støtter under, hvorudi de have Kiød og andet deslige forvaret, een det Gierde, hvorinden for de om Sommeren drive sine Rensdyr, naar de vil malke dem, een Fugl, een Fisk, een Biørn, een Ulv, een Ræv etc. een det, en andet det. Nogle af de paa Ruune-Bommen tegnede Characterer agtedes Lykkelige, andre ikke. Gud, Engel, &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, Biørn, Ræv etc. skulde betyde Godt. Diævel, Ulv etc. skulde betyde Ondt.&lt;br /&gt;
Naar Lapperne vilde begive sig paa en lang Reyse, fare paa Skytterie eller Fiske-Fangst, eller havde noget andet Forehavende, som de ansaae af Betydenhed, toge de bemeldte Ruune-Bomme frem, lagde en stor Ring paa Skindet, som den var betrokken med, og sloge derpaa med en af Rensdyr-horn giort Hammer, kaldet &#039;&#039;Ballem&#039;&#039;. Eftersom da Ringen ved saadan Banken gik af sig selv, enten til lykkeligere eller ulykkelige Characterer, giorde de sig Gisning, om deres Forehavende skulde vel lykkes eller ey. Fulgte Ringen ved Trold-Mesterens Slag paa Ruune-Bommen Solens Gang, agtede han samme at være et Tegn til sit Forehavendes lykkelige Udfald; men gik den imod Solens Gang, tvivlede han om, at hans Forsæt skulde lykkes. Om en Syg skulde døe eller blive ved Live, meente man sig ved Ruune-Bommen at kunde erfare. Det Træ, som den skulde giøres af, maatte være voxet paa et Sted, hvor Solens Skin aldrig blev seet, og afsides for sig selv, langt fra andre Træer. Den agtedes ikke ret duelig, uden den var arvelig tilfalden. Trold-Mesteren holdt den, som en Helligdom, indsvøbt og tildekket, at ikke et hvert Øye skulde faae den at see. Det var ikke en Qvinde tilladt at røre ved den. Schefferus haver givet over tit-benævnte Ruune-Bomme vidtløftig Beskrivelse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Leem XC.jpeg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. XC &amp;lt;/center&amp;gt;]][[Fil:Leem XCI.jpeg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. XCI &amp;lt;/center&amp;gt;]] I Nordlandene og Tronhiems Ampt paa Sneaasen, Overhaldens, Meragers og Tydalens Fielde samt andre Steder der i Egnen, haver man ved Eftersøgning hos Lapperne fundet en heel Hob.  (Vid. Tab. XC. og Tab. XCI.) Een, som en Lap fra Merager-Fieldet i Størdalens Præstegield havde eyet, sees med sine Characterer aftegnet i hosføyede Kobber-Stykke. Men i Finmarken, hvor jeg var Missionaire, have Ruune-Bommer, saa vidt mig er bekiendt, ikke gemeenlig været i Brug; men i deres Sted brugtes Bøtte-Laag og malede Skaaler.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dog haver man endog der i Landet sporet dem; thi hos en Finmarkisk Lap fandtes fordum een af følgende Danlighed: Den var af Fyrre-Træ, som en stor Skaal, udhuulet, i Bonden udskaaren med 2 aflange Hul, ved begge Ender behengt med et Ræve-Øre, en Ræve-Snude, samt en Kloe, og oventil, ligesom en Tromme, betrokken med Skind, som ved Malning af kogt Elle-Bark-Vand, der haver en rødbruun Farve, var afdeelt med 4 Stræger, og altsaa i 5 adskilte Rum, i et hvert af hvilke imellem Strægerne var at see adskillige Figurer, havende hver sin særdeles Betydning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I det 1ste Rum:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) Et Menneskes Efterlignelse, kaldet Ilmaris, hvilken troedes at frembringe Storm og slemt Veyrligt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Et Menneskes Billede, kaldet &#039;&#039;Diermes&#039;&#039;, som paa Dansk betyder: Torden. Naar denne blev ombedet, kunde den efter Lappens derom giorte Forklaring ved Guds Tilladelse skaffe mildere Luft og stille Veyr.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Et Dyrs Skikkelse, kaldet &#039;&#039;Godde&#039;&#039;, hvilket paa Dansk betyder: et vildt Rensdyr. Naar der spilledes paa Ruune-Bommen, og Ringen da ey vilde begive sig til benævnte Dyrs Billede, bekom efter Lappens Sigende den, som for at faae at vide sit Rensdyr-Skytteries Udfald og Lykke havde forlanget Ruune-Spillet, slet intet, hvor megen Fliid og Umage han end vilde giøre sig.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I det 2det Rum.&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) Een Circul med en Stræg over, kaldet &#039;&#039;Beive&#039;&#039;, som betyder paa Dansk: Solen; denne troede han at kunde skaffe godt Veyrligt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Et Menneskes Billede, kaldet &#039;&#039;Ibmel Barne&#039;&#039;, i.e. Guds Søn; denne troede han at kunde frelse fra Synd.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Et Billede, kaldet &#039;&#039;Ibmel Atzhie&#039;&#039;, i.e. Gud Fader; denne troede han at kunde straffe Ondskab, og forskaffe Syndernes Forladelse, en christelig Død og Siælens Salighed.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) En Kirkes Efterlignelse, som han kaldede Dom-Kirken, og sagde sig at tilbede om Siælens Salighed og Gode.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) Et Menneskes Billede, som han kaldede Engel, og sagde at skulle betegne den Hellig Aand; Denne troede han at løse fra Synd og og fornye et Menneske, at det bliver et nyt Creatur. Saaledes havde han ved bemeldte 3 Figurer de 3 Personer i Guddommen afbildede. Hos ethvert Billede, som forestillede et Menneskes Skikkelse, saaes en Stav afmalet, hvilken han kaldede, &#039;&#039;Junkar Sobbe&#039;&#039;, i.e. Junker-Stav; Aarsag dertil gav han, at, ligesom Jordens Herrer have Stav i Haanden, saa sømmede det og disse at have.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I det 3die Rum.&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) Et Menneskes Efterlignelse, som han sagde at skulle betegne Mariæ Syster, med hvilken hun efter hans Tanke altid var i Raad, naar Barsel-Qvinder skulde hielpes.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) En Qvindes Efterlignelse, hvilken han kaldede, &#039;&#039;Maria Ibmel Ædne&#039;&#039;, i.e. Maria Guds Moder; hende troede han i Særdeleshed at hielpe Barsel-Qvinder, desuden og at forhielpe til Afløsning fra Synd.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Trende Billeder, som han kaldede, &#039;&#039;Joulo-Beive Herak&#039;&#039;, i.e. Juule-Dags Herrerne. Den første nævnede han: &#039;&#039;Vuostes Joulo-Beive Herra&#039;&#039;, i.e. første Juule-Dags Herre. Den anden: &#039;&#039;Nubbe Joulo-Beive Herra&#039;&#039;, i.e. 2den Juule-Dags Herre. Den 3die: &#039;&#039;Goaal-mad Joulo-Beive Herra&#039;&#039;, i.e. 3die Juule-Dags Herre, troede derhos, at, saafremt nogen vanhelligelse disse Dage, straffede Gud ham; men, om nogen holdt dem ret hellig, og vilde saa bede Gud om noget, da stilledes samme Dage, som af hannem helligholdte, frem for Gud, og Gud vilde derved bevæges til at bønhøre og hielpe ham.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I det 4de Rum.&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) En Circul, som han kaldede Mano, i.e. Maanen; denne sagde han at tilbedes for godt Veyrligt og klar Natte-Luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Tvende Mands Billeder, hvilke han kaldede: &#039;&#039;Manne Olmuk&#039;&#039;, i.e. efter Ordene: farende Folk, efter Meeningen: Folk, som gaaer til Kirke.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) En Kirkes Efterlignelse, der skulde betegne den Kirke, man, saasom værende dens Sogne-Mand, søger til. Til den sagde han baade sig selv og andre at love og ofre Vox-Lys, Penge samt andet, for at faae Hielp i et og andet Tilfælde, og at overlevere samme til Præsten til den virkelige Kirke, som ved denne afmalede blev betydet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) En Mands Billede, som stod ved Siden af Kirken, og efter hans Udtolkning skulde betegne en, der vil gaae i Kirken.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I det 5te Rum.&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) En Qvindes Billede, som efter hans derom giorte Forklaring skulde betegne den bundne Diævels Hustrue; at give hende Navn vidste han ikke.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Et Menneskes Billede, som havde Sted lidt neden for nest forbemeldte, og efter hans Udsigelse skulde betegne en Diævel, som dræber Folk og kaldes Sygdom.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Et andet Menneskes Billede, hvilket han foregav at betyde en Diævel, som gaaer løs i Helvede og svæver om i Luften; om samme havde den daarlige Indbildning indtaget ham, at, da Gud bandt den anden, rømte denne bort: hvad Navn den kaldtes med, sagde han sig ey at være vidende.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) Den Figur &#039;&#039;&#039;&amp;amp;#1064;&#039;&#039;&#039;, hvilken efter hans Udtolkning skulde betegne &#039;&#039;Helvet dola&#039;&#039;, i.e. Helvedes Ild, i hvilken han troede Siæle at brænde.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) Den Figur &#039;&#039;&#039;O&#039;&#039;&#039;, som han sagde at bemerke &#039;&#039;Helvet Tarve-Geune&#039;&#039;, i.e. Helvedes Tiære-Kiedel, i hvilken han indbildte sig Siæle at kaage.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) Den Figur &amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;amp;#9645;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;, som skulde betyde &#039;&#039;Helvet Haude&#039;&#039;, i.e. Helvedes Grav, i hvilken efter hans Tanke alle de Mennesker bleve kastede, som troede paa Satan.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) Et Menneskes Billede, fra hvis Hals gik en Streg hen til en Støtte, hvilket efter hans Udsigende skulde betegne forbemeldte bundne Diævel, som han troede at være bleven i Verdens Skabelse af Gud bunden med Lænker.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Til denne her beskrevne Ruune-Bomme var han forsynet med 2de af Rensdyr-Horn giorte Hamre, kaldede &#039;&#039;Zhioaarve-vetzhjerak&#039;&#039;, i.e. Horn-Hamre, den eene af samme sagde han sig at bruge til at slaae paa den med. Desuden havde han en liden udhuulet Dækkel af Messing med en Messing-Ring oven i, hvilken han satte paa Skindet af bemeldte Ruune-Bomme, naar han vilde begive sig til berørte Foretagende, hos hvilket han brugte den Adfærd, at han løftede Ruune-Bommen i Veyret, bevægede den til en og anden Side, og imidlertid holdende den med den ene, bankede med Hammeren paa Skindet, hvormed den var betrokken, med den anden Haand. Ydermere forklarede han, at, om bemeldte Dækkel, i det han med Hammeren slog paa Skindet, tog Vey imod Solens Gang, var Lykken den, for hvilken Ruune-Bom-Spillet blev foretaget, ugunstig, og at, hvis den begav sig saa langt ned, at den standsede hos en af de under den sidste Streg i det 3die Rum tegnede Figurer, var Gud heftig vred paa den Person, som berørte Spil øvedes for, og lod ham ved saadant Kiendetegn forstaae, at han var en meget grov Synder, og maatte derfor med indstændig Bøn paakalde Gud, om Dækkelen skulde bringes til at vige derfra tilbage; Men tog den Vey med Solens Gang, da havde det Menneske, for hvis Skyld Rune-Bom-Spillet var anfanget, god Lykke,&lt;br /&gt;
I øvrigt udsagde han, at, naar han vilde betiene sig af Ruune-bommen, krydsede han først baade den og sig selv, tillige brugende Herrens Bøn, samt disse Ord: &#039;&#039;Ibmel Atzhje, Barne ja Engel vækkjet don! &#039;&#039; hvilket paa Dansk skulde betyde: Gud Fader, Søn og Hellig Aand (jeg haver ellers ikke hørt, at Lapperne kalde den Hellig Aand Engel; men i alle mig bekiendte Lappiske Egne nævne de ham: &#039;&#039;Passe Vuoign&#039;&#039;) Hielp du! Til anførte Bøn lagde han end flere Ord, slog saa med Hammeren paa titbemeldte Ruune-Bommes Skind, drivende derved forberørte Dækkel hid og did. Under Forretningen udbrød han med saadan Tale: Ja du Gud, som haver skabt Himmel og Jord, Soel, Maane og Stierner og alle Mennesker, ja Fugle og Fiske i Havet! Jeg er et syndigt Menneske, gammel og uværdig. Bedre er det, at jeg døer, end at du ey vil hielpe den, vi efterspørger, det er den, jeg ved mit foretagene Ruune-Spil adspørger dig om Raad og Hielp for. Det skal agtes, at Lapperne, talende Dansk, sige i Steden for Jeg: Vi.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En anden Finmarkisk Lap giorde saadan Forklaring angaaende sin Ruune-Bomme, at han havde den rundt om behængt med en Kloe af alle Slags Dyr, som der i Landet falder, og, at paa Skindet, som oven til bedekkede den, var med Elle-Bark malet 9 Stræge, hver af sin besynderlige Betydning. Ydermere udsagde han, at, naar hans Agt var at bruge den, satte han en med smaae Stykker Kobber behængt Kobber-Fugl paa Skindet af den, og slog saa derpaa med en Horn-Hammer, der med en Bæver-Huud var overtrokken; hvorefter da Fuglen begav sig til de Lykkelige eller Ulykkelige Characterer. Hans Udsigende desuden var, at, saafremt bemeldte Kobber-Fugl under Acten faldt ned af Ruune-Bommen paa Jorden, naar der ved at slaae med Hammeren paa Skindet deraf for nogen Person øvedes Ruune-Spil, var det et Kiende-Tegn, at samme ey længe derefter skulde leve. Derhos berettede han, at, naar 2de Trold-Mænd, eller saa kaldede Noaaider, vilde forsøge, hvilken af dem var den andens Mester i Troldkunst, maledes paa tit-bemeldte Ruune-Bomme 2de Hornene sammenstødende Rensdyr-Oxer, hvorved tvende iligemaade Hornene sammenstødende Bierg-Rensdyr-Oxer betydedes, og, at da den, hvis Bierg-Rensdyr-Oxe overvandt den andens, blev tillige sin Modstanderes Overvindere i Kunsten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Somme Troldmænd, eller saa kaldede &#039;&#039;Noaaider&#039;&#039;, gave sig ud for at kunde giøre Ondt, at kunde skade Mennesker eller Qvæg, samt afsted komme adskillige andre ulykkelige Hændelser, og bleve derfor meget frygtede; naar en saadan &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; vilde øve sin Kunst, aad han forud Ulve- og Ræve-Kiød, meenende sig deraf at bekomme en besynderlig Kraft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Andre derimod gave sig ud for, allene at giøre Godt, at kunde helbrede Sygdomme paa Mennesker eller Qvæg, at kunde raade Bod paa Vanlykke til Skytterie, Fiskerie etc. samt forskaffe anden deslige hielp, og bleve derfor af Lapperne i deres Vankundigheds Tiid meget afholdne, saa de talede om dem med Berømmelse, sigende: &#039;&#039;De lei Ibmelatzh Noaaide, Danice&#039;&#039;: Det var en Guds &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039;, en Guds Viismand; Meeningen i Talemaaden er: det var en velsignet Viismand.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Leem XCII.jpeg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. XCII &amp;lt;/center&amp;gt;]] (Vid. Tab. XCII.) Naar den saa kaldede &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039;, blev af en Syg anmodet om Hielp, øvede han efter Lappernes Beretning sin Læge-Kunst paa saadan Maade: han talede til sin &#039;&#039;Noaaide-Lodde&#039;&#039;, en saa kaldet hannem til haande gaaende Trold-Fugl, i saadanne &#039;&#039;Terminis: Hætte dal kotzhio duu Mat&#039;kai, Danice&#039;&#039;: Nød byder dig nu at begive dig paa Reysen; hvorved han befalede ham at fare afsted og hente &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, der after Lappernes Sigende ere Troldmandens Medhielpere. Efterat benævnte &#039;&#039;Noaaide-Lodde&#039;&#039; havde efter &#039;&#039;Noaaidens&#039;&#039; Ordre hentet bemeldte &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, og &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; saaledes havde faaet dem til sig, vare der 2de Forsamlinger, een synlig, en anden usynlig. Den synlige var &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; selv, og 2de Lappe-Qvinder smukt pyntede i Hellig-Dags Klæder, og med en linned Hue paa Hovedet, men uden Bælte om Livet, hvilke Qvinder i denne Forretning kaldtes &#039;&#039;Shjarak&#039;&#039;, derhos en Mand, som, kaldet i denne Actu &#039;&#039;Mærro-Oaaive&#039;&#039;, maatte tage sin Hue af og opløse sit Belte; desuden en ikke aldeles voxen Pige, hvilke samtlige titbemeldte &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; havde ladet forsamle til Stedet, hvor Gierningen med den Syges Helbredelse skulde foretages. Den usynlige Forsamling, som efter Foregivende saaes af &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; allene, men ikke af de andre hosværende, var &#039;&#039;Aarja&#039;&#039;, som Præses, og ovenmeldte &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, saa og 2de Qvinder, som benævnte &#039;&#039;Aarja&#039;&#039; havde med sig udi den usynlige Forsamling, hvilke Qvinder bleve kaldte &#039;&#039;Rudok&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Naar dette synlige og usynlige &#039;&#039;Collegium&#039;&#039; var samlet, lavede &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; sig til den herefter beskrevne ham forestaaende Reyse, tog sin Hue af, løste sit Belte og sine Skoe-Baand, lagde Haanden for Ansigtet, satte Hænderne i Siden, bøyede sig med Kroppen nu frem, og nu tilbage, og lod sig høre med saa lydende Ord: &#039;&#039;Valmashtet Hærge! Satzhjalet Vaanas! Danice&#039;&#039;: Laver Age-Rensdyr-Oxen til! skyder Baaden med Hast ud! Derpaa kastede han Gløder af Fyr-Stedet med bare Haanden, foregivende, at Ilden ikke kunde skade ham, drak Brændeviin, slog sig med en Øxe paa Knæet, hyttede med samme bag over sig med begge Hænderne, bar den 3 Gange omkring enhver af ovenmeldte &#039;&#039;Shjarak&#039;&#039;, og derpaa faldt hen, som en Død. Imidlertid maatte ingen røre ved ham, ey heller tilstedde man en Flue at komme ham nær, men med større Agtsomhed jagede den bort. Udi denne &amp;amp;#917;&amp;amp;#967;&amp;amp;#962;&amp;amp;#945;&amp;amp;#963;&amp;amp;#949;&amp;amp;#953; [Ekstase] laae han i teltet eller Hytten med sit Legeme øyensynlig, men var efter Foregivende tillige i en Syn, ligesom paa en underjordisk Reyse, og saae paa samme Reyse &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, de saa kaldede hellige Bierge, samt Beboere i Biergene, og hørte &#039;&#039;Luodiit&#039;&#039;, eller Sange, der syngedes udi det usynlige &#039;&#039;Collegio&#039;&#039;. Imedens han saa laae, holdt ovenmeldte 2de i Hellig-Dags Klæder iførte, og en linned Hue paa Hovedet havende Qvinder, de saa kaldede &#039;&#039;Shjarak&#039;&#039;, der sadde hos ham i Teltet eller Hytten, hvor han laae, en sagte Samtale, saa kaldet Monatæbme, med hinanden, angaaende til hvilket &#039;&#039;Passe-vare&#039;&#039;, eller helligt Bierg han paa sin Reyse maatte være geraadet, og giorde sig derom adskillige Gisninger. Naar de i bemeldte Samtale ved adskillige Bierges Nævnelse omsider ved Navngivelse treffede det &#039;&#039;Passe-Vare&#039;&#039;, eller hellige Bierg, hvor han efter Opvaagnelsen sagde sig i en Syn at have været henrykket, rørte han en Haand eller Fod. Derpaa begyndte de indbyrdes at tale, og giøre sig Slutning om, hvad han sammesteds maatte have seet eller hørt. Hvorefter da &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; med en sagte runende Tone fangede an at udsige de Ord, han hørte i det usynlige, hvilke bleve kaldede &#039;&#039;Vuolet Zaabme&#039;&#039;; efter sammes Udsagn begave bemeldte &#039;&#039;Shjarak&#039;&#039; sig til at synge med lydelig Stemme. Efterat dette og andet mere Dievelsk Væsen var forøvet, blev endelig Slutningen denne, at &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; raadde, at der skulde giøres et Offer til en Afgud for den Syges Helbredelse, navngav Dyret, som skulde ofres, samt Stedet, hvor Offeret skulde skee, og forsikrede den Syge om Forbedring inden en vis Tiid. Undertiden hendte det, at den Syge blev tilpas igien, somme Tiider slog det vel og feyl. Dagen førend tit-bemeldte &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; foretog sig den her beskrevne &#039;&#039;Actum magicum&#039;&#039;, fastede han.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det er vitterligt iblandt Lapperne, og gandske uimodsigeligt, at, naar en Lappisk &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; eller Trold-Mand øvede bemeldte Læge-Kunst, var ovenanførte synlige &#039;&#039;Collegium&#039;&#039;, nemlig de i Helligdags Klæder iførte 2de Qvinder, eller saa kaldede Shjarak &amp;amp;c. tilstede. Ligesaa kundbart er detog, at han brugte de ovenmeldte Ceremonier, ved at løse sit Belte og sine Skoe-Baand, slaae sig paa Knæet med en Øxe, kaste Gløder af Fyr-Stedet med bare Hænder etc. og derefter at falde hen, som en Død. Ligesaa sandt er det ogsaa, at tit-benævnte 2de Qvinder, eller saa kaldede &#039;&#039;Shjarak&#039;&#039;, siddende hos ham, der han laae in &amp;amp;#917;&amp;amp;#967;&amp;amp;#962;&amp;amp;#945;&amp;amp;#963;&amp;amp;#949;&amp;amp;#953; [Ekstase], holdte ovenskrevne Samtale, og at han ved deres Samtale omsider begyndte først at røre en Haand eller Fod, derefter med en sagte runende at udsige ovenmeldte &#039;&#039;Vuolet-Zaabme&#039;&#039;, og endelig paa det sidste raadde, at der før den Syges Helbredelse skulde giøres Offer; men at han havde en sig til Tieneste værende Trold-Fugl, den saa kaldede &#039;&#039;Noaaide-Lodde&#039;&#039;, og ved samme fik hentet ovenanførte &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, hvilke, som sagt, skal være Trold-Mandens tienstvillige Aander, og at den &amp;amp;#917;&amp;amp;#967;&amp;amp;#962;&amp;amp;#945;&amp;amp;#963;&amp;amp;#949;&amp;amp;#963; [Ekstasis], han syntes at geraade udi, var virkelig, og at der, førend han i samme henfaldt, forsamlede sig hos ham et usynligt &#039;&#039;Collegium&#039;&#039;, nemlig titbenævnte &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, og forberørte &#039;&#039;Aarja&#039;&#039;, som den fornemste, samt det usynlige &#039;&#039;Collegii&#039;&#039; 2de Qvinder, eller saa kaldede &#039;&#039;Rudok&#039;&#039;, og at han geraadet i bemeldte &amp;amp;#917;&amp;amp;#967;&amp;amp;#962;&amp;amp;#945;&amp;amp;#963;&amp;amp;#949;&amp;amp;#957;  [Ekstase] saae i en Syn, ligesom paa en underjordisk Reyse, ovenbemeldte saa kaldede &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, eller hellige Bierge, samt Beboere i Biergene etc. hvilket alt var usynligt for de andre nærværende, og efter Foregivende saaes af ham allene, det overlader jeg til enhver, om han vil troe dette, som en virkelig Tildragelse, da Diævelen er kraftig i Vantroens Børn, eller ikkun agte det for et Bedrag af &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039;, enten for at blive anseet, da &#039;&#039;Noaaiderne&#039;&#039; have været hos Lapperne i megen Anseelse, eller for at faae noget til Vederlag for sin foregivne Læge-Kunst, endskiønt samme som oftest var saare ringe, saasom: en Messing-Sylle, et Arm-Baand af Traad, en Ost eller andet saadant. Hvad ellers den i anførte &#039;&#039;Actu magico&#039;&#039; bemeldte Trold-Fugl, eller saa kaldede &#039;&#039;Noaaide-Lodde&#039;&#039;, som Trold-Manden udsendte til at hente &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, angaaer, da berette Lapperne, ham at have været &#039;&#039;Noaaidens&#039;&#039; eller Trold-Mandens Tiener, der lod sig af ham befale, og efter hans Ordre foer afsted, i hvilketsomhelst Ærinde han udsendte ham.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hvad de i samme &#039;&#039;Actu Magico&#039;&#039; ommeldte &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; anbelanger, da er det en uimodsigelig Sandhed, jeg kand skrive det af egen Erfarenhed, de i det 20. Capitel om Lappernes Afgudiske Ofringer, anførte Offer-Steder bare og et klart Vidnesbyrd om, at der ere Bierge, som Lapperne have holdt for &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, eller hellige Bierge, og ofret til, og efterdi de, i sær deres &#039;&#039;Noaaider&#039;&#039;, ofte have havt dem samt de efter deres Indbildning sammesteds Tilhold havende Afguder i Tanke, og &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; foretagende sig forbemeldte Kuur ogsaa uden Tvivl har havt samme &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; i frisk Erindring, og det man tit omgaaes med i Tankerne, pleyer forekomme i Drømme, er det rimeligt, at, naar han laae i den foregivne &amp;amp;#917;&amp;amp;#967;&amp;amp;#962;&amp;amp;#945;&amp;amp;#963;&amp;amp;#949;&amp;amp;#953; [Ekstase], hvilken formodentlig ikkun haver været en af ovenmeldte Brændeviins-Drikken ham paafalden tung Søvn, samme &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, samt de Afguder, som efter hans Indbildning der boede, da have kommet ham for i Drømme, saa han haver syntes at see dem, høre dem tale, og begiere Offer til den Syges Helbredelse. Ovenanførte Adfærd, som &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; forøvede ved den Syges Kuur, var jo en Troldoms og følgelig en Dievels Gierning, og slaaer det da ikke feyl, at jo samme onde Aand har havt sin Haand med udi Spillet.&lt;br /&gt;
Foruden bemeldte &#039;&#039;Actum Magicum&#039;&#039;, som blev øvet til en Sygs Helbredelse, have og Lapperne i samme Tilfælde brugt andre Manerer, som af følgende kand erfares: En sandrue og i sin Opførsel skikkelig Porsanger-Fiords Søe-Lap ved Navn &#039;&#039;Mellet Olsen&#039;&#039;, fortalte mig om 2de andre Søe-Lapper af samme Fiord, at de havende foretaget sig at læge en Syg, forrettede Kuuren paa denne Maade: De slagtede en Rensdyr-kalv Dagen for Juule-Dag, kogte Kiødet, lagde noget deraf samt lidet Smør, Ost og Kager i en meget liden dertil lavet Baad, slæbte en stor Dynge Træer sammen, satte berørte Baad med bemeldte Kost i deroven paa, og lod den sammesteds forblive, indtil Juule-Høytiden var forbi, siden saaes den der ey mere. Hvor de havde giort af den, vidste han ey at sige. Det lader sig ansee, at de har ofret Kiødet til &#039;&#039;Joulo-Gadze&#039;&#039;. Samme Mand, som et øyensynlig Vidne, berettede og om en Porsanger-Fiords Søe-Lap ved Navn &#039;&#039;Anders Eschildsen&#039;&#039;, at han havende paataget sig at helbrede en Syg, saaledes bar sig ad: Som han roede ved Strand-Bredden, traadde han paa Land, og bar en temmelig stor Steen ind i Baaden, vendte den ofte om og talede til den; men Ordene sagde han sig ikke at kunde erindre. Efter Hiemkomsten bar han samme Steen op i sin Hytte, havde den der en lang Tiid liggende under sit Hoved, ofte om Dagen tog den frem, og, ligesom før, talede til den.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De saa kaldede Gand-Fluer, som mange vide at snakke om, vare efter Beretning et Slags Fluer (rettere talt: Dievle i Fluers Skikkelse, hvis de ellers have været til) hvilke en Lap fik af sin egen Fader, om han havde været Trold-Mand, og, naar ey flere af de fra Faderen bekommede vare tilbage, skaffede en Dievel i en stor heslig Fugls Gestalt, af Lapperne kaldet &#039;&#039;Vuokko&#039;&#039;, ham andre i deres Sted. Bemeldte Fluer siges Trold-Manden at have havt forvarede i en Æske, som blev kaldet hans Gand-Æske, og at have udsendt den til at beskadige Mennisker og Qvæg, Maaden, paa hvilken de bleve brugte, var efter Beretning denne den gemeenligste, at Trold-Manden bød dem fare ud af Æsken til at beskadige den eller den, som han havde ond Villie til, mere eller mindre, efter Forseelsens Beskaffenhed, ja vel og at dræbe, om Forseelsen havde været meget stor; hvorpaa de da udfoer efter hans Ordre, og efter giorte Virkning komme tilbage til deres Bolig eller Æske igien.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Om en fik saadant Tilfælde, at noget i Skikkelse af en liden Flynder saaes at fare om imellem Huud og Kiød, tvivlede man ikke paa, at jo samme Person var af en Trold-Mand ved Gand-Fluer forgivet. Bemeldte Tilfælde blev ofte i forige Tider virkelig fornummet i Finmarken, og medførte ulidelig Smerte. Om et Menniskes Liv hovnede, og der gik Blod igiennem dets Mund og Næse, og det derpaa døde, troede man, at samme Menneske af en Trold-Mand var ved Gand-Fluer taget af Dage. En Syg, som indbildte sig af en &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; at være forgandet, og ey i Trold-Kunst saa var øvet, at han selv kunde curere sig, søgte en anden &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; om Hielp, som da til hans Helbredelse gemeenligst brugte den i dette Capitel ovenanførte Læge-Kunst. En Trold-Mand siges i bemeldte Tilfælde at have cureret sig selv. Alt dette skriver jeg efter Lappernes egen Beretning, og vil lade enhver troe deraf, saa meget ham behager.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En Skribent melder, at Lapperne ved smaae korte giftige Bly-Piile, som de kaste til langt fraliggende Steder, hevne sig paa deres Fiender, og tilføye dem farlige og smitsomme Sygdomme, der forandre sig til Kræft eller andet deslige paa Arm eller Been; men dette haver ingen Tiids Erfarenhed lært os at være sandt&amp;lt;ref&amp;gt;Men det har dog Erfarenhed lært, at en og anden Lap, undertiden har betient sig af en lang sylespids Staaltraad for at beskadige en andens Creature, i det at han om Natte Tider, uden fra igiennem aabne Sprekker i Fæ-Huus-Veggen, har stukket Creaturene dermed, og fornemmelig søgt at ramme den i Ørene, da Creaturets paafølgende Sygdom er bleven anseet for en Virkning af Gan-Fluen.&amp;lt;/ref&amp;gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;Juoigen&#039;&#039; er en iblandt Lapperne brugelig Sang, mere lignende en Tuden. Sommes &#039;&#039;Juoigen&#039;&#039; er uskyldig uden nogen Slags Overtroe, og skeer allene for Tiidsfordriv; en, som saa &#039;&#039;juoiger&#039;&#039;, kaldes &#039;&#039;Maargos&#039;&#039;. Nogles Juoigen haver været overtroisk; thi de indbildte sig ved den at kunde fordrive Ulve, at de ikke skulde skade Qvæget, brugende derhos foruden andre disse Ord: &#039;&#039;Kumpi! Don ednak vahag lek dakkam, ik shjat kalka dam paikest orrot; Mutto dast erit daakkaa mailme kiætzhjai mannat, ja don kalkat dai pazhjatallat, daiheke jezhja lakai hæwanet, Danice&#039;&#039;: Du: Ulv haver giort megen Skade, du skal ikke blive længere paa dette Sted, men fare herfra til Verdens Ende, og du skal enten blive skudt, eller paa nogen anden Maade komme af Dage. En ordinaire Trold-Mand &#039;&#039;juoigede&#039;&#039; baade i &#039;&#039;Actu&#039;&#039;, og uden for &#039;&#039;Actum Magicum&#039;&#039;; men somme Trold-Mænd aldrig, hvilke sidst bemeldte bleve kalded &#039;&#039;Judakas&#039;&#039; eller &#039;&#039;Juraak&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
(Vid. Tab. XCII.) Med staalet Godses Igienviisning brugtes iblandt andre følgende Adfærd: Trold-Manden, den saa kaldede &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039;, kigede ned i Brændeviin, som han i en Øse, Skaal eller andet deslige Kar havde hos sig, nævnede den Person ved Navn, som man mistænkte, og nogenledes var forsikret om at være skyldig i Tyveriet, foregav, sig at see samme Persons Ansigt i Brændeviinet, til et vist Tegn, at han og ingen anden var Tyven, og derhos truede, at, saafremt han ikke bragte det staalne tilbage, skulde han ved sin Kunst beskadige ham paa Øyne eller andet Ledemod; hvorfor den, som havde staalet Godset, af Frygt for at miste sit Øye, eller at blive i anden Maade lemlæstet, lod Eyermanden faae det staalne tilbage. Imedens &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; kigede i Brændeviinet, sang han en dertil hørende Ruune-Sang.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Alle de Lapper, som den berømmelige, og ved sin Nidkierhed for Guds Ære og Lappernes Omvendelse et udødeligt Æreminde fortienede Guds Mand, nu hos Gud Salige &#039;&#039;Thomas von Westen&#039;&#039;, fordum Lector for Tronhiems Cathedral Skole og &#039;&#039;Collegi Missionis Vicarius&#039;&#039;, efter sin Ankomst til Finmarken og Nordlandene, befandt skyldige i Troldoms Bedrifter, bleve publice absolverede.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
----&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på dansk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Knud Leem]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Troldom&amp;diff=84466</id>
		<title>Troldom</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Troldom&amp;diff=84466"/>
		<updated>2026-08-04T09:34:04Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link= Troldom]] !!  !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion]]&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af Knud Leem:&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrivelse over Finmarkens Lapper&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;21. Capitel &#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lappernes Troldom ved Rune-Bomme, &amp;lt;br&amp;gt;Syges Helbredelse, Gand-Fluer, &amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Juoigen&#039;&#039; og Igienviisning&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Mit Forset er vel i dette Capitel følgelig dets Titul at melde om Lappernes Troldom ved Rune-Bomme etc. Dog vilde den Gunstige Læsere tillade mig i Forveyen at anføre adskillige Troldoms Bedrifter, som foregives at være blevne i gamle Dage endogsaa af andre forøvede.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den Asiatiske &#039;&#039;Odin&#039;&#039; skrives allerførst at have bragt Trold-Kunst ind i de Nordiske Lande, som derefter hos Efterkommerne saa skal have tiltaget, at endog mange af de Store derudi naaede en høy Grad: Norges Krønike melder, at Finne-Kunster øvedes over Kong Haldans Bord, saa at Maden blev for hans Giester borte under Maaltidet. Gunner Konge i Norge beskrives saa udlærd i bemeldte Kunst, at han i Norge kunde vide, hvad i Saxen mod hannem foretoges. Erich Vindhuus Konge i Sverrig tillegges saadant Mesterstykke i samme, at imod hvilken Kant han vendte sin Hat, derfra kom strax god Vind. Sivald af Sverrig, som stod Kong Haldan efter Riget, meldes at have havt 7 Sønner, som alle i tit bemeldte Kunst vare vel oplærte; Endog fordums Tiids Qvinde-Kiøn tillegges i Historierne Hexe-Kunst; Kong Hadin skrives at være ved en Qvinde bleven viist adskillige Helvedes Aspecter. Den Trold-Qvinde Kraka i Norge meldes at have tillavet sin Søn Roller en Suppe, ved hvilken han skulde blive stor, herlig og saare viis; men hendes Stiv-Søn Erich, som siden erholdte Sverrigs Krone, nød først Suppen, hvorefter han med stor Viisdom og Veltalenhed skal være begavet. Kong Frode skrives at være ombragt af benævnte Trold-Qvinde i en Koes Skikkelse, hvilken hun til saadan Giernings Fuldbyrdelse havde paataget sig. Man beretter, at Kongens Datter af Helgeland blev hensendt til Motle Finne-Konge for at oplæres i Trold-Kunst. Hvorvidt disse og fleere saadanne Beretninger staaer til at tro, overlades til enhvers fornuftige Eftertanke og Skiønsomhed.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Af gamle Manuscripter erfares, at Norge ogsaa i de senere Tiider skal have havt adskillige Troldfolk, i sær Trold-Qvinder, og at man for at vide, om en var skyldig i Troldom eller ey, brugte i de Tider den Maade at kaste Mennesket ud paa Vandet; saafremt det da efter Udkastelsen flød uden at synke, agtedes det for et vist og ufeylbarligt Beviis paa, at samme Menneske var Sagskyldig. Førend det til bemeldte Forsøg blev Vandet overleveret, lod man dets Klæder afføre, dets Haar afskiære, samt undersøge, om det havde Staal hos sig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Trold-Qvinderne have aflagt adskillige urimelige og latterlige Bekiendelser angaaende Middelet, hvorved de vare blevne Hexe-Kunsten mægtige. Somme foregave sig at have erholdet den ved en &#039;&#039;Dosin&#039;&#039;, som en anden Trold-Qvinde gav dem ind, saasom: ved et Stykke af en Helleflynder samt et Stykke Brød, ved et Stykke Smør og Brød, ved en Drik Melk, ved en Melke-Grød med Smør udi, ved et Stykke Ost, ved Spege-Sild og Brød etc. En bekiendte sig at have faaet Kraft til at have bekommet samme ved at sette 3 Æg i en Balle og fylle den med Vand. En andens Udsagn var, at en Kierling havde givet hende en Pibe med Forsikring, at, naar hun blæste derudi, skulde hun kunde giøre, hvad ondt hun vilde, paa Folk og Fæ, og at hun derved var bleven Kunsten mægtig. End mange flere urimelige Bekiendelser i saa Maader aflagdes.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Naar Qvinderne havde brugt bemeldte eller andre deslige Midler, for at blive Hexe-Mesterinder, have de efter egen Tilstaaelse ved adskilligt Foretagende giort Forsøg paa, om de i Kunsten vare duelige, og ved Prøvelsen befundet sig beqvemme, saasom: ved at kaste et Traad-Nøgle ud paa Vandet, og faae det til sammesteds af sig selv at løbe rundt om. At komme et Dyr til at briste i toe, ved at blæse og spytte paa det i den Ondes Navn.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Om sine Bedrifter have de giort adskillige sælsomme og ublue Bekiendelser: De have foregivet, sig i Svaners, Ravnes, Falkes, Giæsses, Ænders, Maagers, Sælhundes, Marsviins, Hvalfiskes, samt andre Fugles, firefødte Dyrs og Fiskes Gestalt at have opvakt Storm-Veyr, og ombragt Fartøyer paa Vandet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Samme bekiendte de sig at have udrettet ved at slaae 3 Knuder paa et Haand-Klæde i den Ondes Navn, og efter at have først spyttet, eller lagt sorte, hvide og røde Steene, eller sorte Traade, eller blæst i Knuderne, kaste bemeldte Haand-Klæde ud paa Vandet og tillige nævne den Person, hvis Fordervelse og Undergang de eftertragtede, ved Navn. Een sagde, sig at have opvakt Skade-Veyr ved Vind i en Sæk, som hun opløste, bekiendte derhos, at hun havde ombragt et Bergens Skib, og under den Forretning havt Tilhold i en stor Bølge, som omkastede Skibet. Een foregav, at hun med flere Trold-Qvinder havde tilveyebragt nogle Søefarendes Undergang ved saadan Adfærd, at de i Menniskers Gestalt fore ud paa Søen efter Baaden, som Folket var i, at hun selv reed paa en sort Kalv, og at de samtlige i denne Reyse-Færd traadde Baaden under. Een anden aflagde saadan Bekiendelse, at hun med en anden Trold-Qvinde havde ladet en Baad og dens medfarende Folk omkomme ved at udkaste paa Vandet et til Steen anbundet Stykke Knøsk, og efter dets Udkastelse skyde efter samme med en Skovl. Eens Udsagn var, at hun ey allene ved at blæse i en Pibe i den Ondes Navn, havde paa Vandet kuldkastet en Baad, hvori vare 2de Drenge, men og i Følgeskab af 3 andre Trold-Qvinder tilveye bragt et Skibs Forulykkelse, til hvilken Gierning een af dem paatog sig en Ørns, den anden en Svanes, den tredie en Krages, og hun selv en Dues Skikkelse, og de alle i saadan Gestalt, satte sig og fulgtes ad paa en Tønde-Bond over Søen fra Vasøe indtil Domen (en saa kaldet Klippe, som ligger nogle Miile fra bemeldte Vasøe) hvor de samtlige forlode deres Fartøy eller Tønde-Bonden, fløye op i Luften, løste sine Knuder, sigende: Vind i Fandens Navn, og derpaa ved Flugt begave sig ud paa Havet, indtil det Skib, hvis Undergang de søgte, var indhentet, hvor de da i ommeldte Gestalt satte sig, en ved Skibets Roer, 2de paa Overlaaget og en paa dets store Mærs. Een bekiendte sig at have forrasket en Baad ved slig Omgang, at, da Folket lagde fra Landet, holdt hun sig afsides i en Viig, og at, da de med Baaden vare komne et Stykke fra Landet ud paa Fiorden, svømmede hun efter i en paatagen Sælhunds Skikkelse og kuldkastede den. En anden gav sig ud for at kunde skille Folk af med Livet paa Søen, ved at sette 2 Ægge-Skaller i en Balle med Vand i; naar Ægge-Skallerne vare omhvælvede, havde og Baaden, som Folket var i, efter hendes Udsigende samme Skiæbne.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Som Trold-Qvinderne have foregivet sig paa mange Maader at kunde frembringe Uveyr, og derved ombringe Mennisker paa Vandet, saa have de og tilstaaet, sig ved et og andet Overtroisk, dennem i Satans Skole lært Foretagende og Middel at have paaført Folk adskillige Sygdomme og Lemlæstelse, ja og Døden, nu ved en Drik Melke-Valle, som man havde ladet Græs og Muld udi, og læst Herrens Bøn over, nu ved en Drik Øl, som man havde ladet den Aand, man stod i Forening med, være kraftig udi, nu ved en forvexet linnet Kluud med sort Uld-Traad udi, som man havde forvaret i et Hul i Væggen, nu ved at beblande dens Spise, som man agtede at skade, med noget at see til, som blaae Stivelse, nu ved at spytte 3 Gange paa en Kniv,og med Spyttet bestryge eens Legeme. Een bekiendte, at den Dievel, hun stod i Pagt med, havde ført hende til Vardøe i en Strand-Erles&amp;lt;ref&amp;gt;Charadrius &#039;&#039;Hiaticula&#039;&#039; Linn.&amp;lt;/ref&amp;gt; (en saa kaldet Fugls) Gestalt, samt lovet at bringe hende til Bergen, for at ved hendes Hexe-Kunst dræbe en der i Sandviigen boende Mand, som hun havde ond Villie til.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En anden Qvinde blev anklaget for at have ved saadan Omgang forhexet en Pige, at hun lod sin Søn paatage en sort Kats Skikkelse, og i samme Gestalt komme Pigen, som var i Arbeide med at slæbe en Slæde med Sand i, trillende i Møde; saasom Katten 2 a 3 Gange satte sig paa bemeldte Slæde, og Pigen nogle Gange slog efter den, og tilsidst med en Skovl traf og dødede den, og derpaa tog Veyen Hiem ad, og paa samme Vey, gik ovenmeldte Qvindes Huus forbi, kom samme Qvinde derud fra, og lod saadanne Ord falde: det var min Søn du slog, du skal faae Skam for det; hvorefter tit-bemeldte Pige sagdes samme Dag at have gaaet fra Forstanden, og være bleven Sengeliggende.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Trold-Qvinderne have og aflagt adskillige Bekiendelser om deres Adfærd anlangende Qvægs Beskadigelse, nu ved at sette sig paa Dyrets Ryg og sige: Far! nu ved at give det lidt Høe at æde, tillige sigende: Æd i Fandens Navn! nu ved at give det et saa kaldet Avinds Salt ind. En udsagde en Trold-Qvindes Bøn Ord fra Ord, som hun havde lært uden ad. Indholden deraf vil jeg ey for visse Aarsagers skyld anføre. Een bekiendte, at hun havde flyed sin Spirit. Famil. lidt med Korn bemænget Uld for at bringe samme i en Koe, sagde derhos, at, da Koen denne Recept havde bekommet, brast den ved hendes Haands Paaleggelse i to, og at efter dens Død fandtes bemeldte Uld i et stort Hul inde i det tykkeste af Laaret, endskiønt Huden var heel. Een paastod, at hun kunde skaffe sig Melk af andres Køer, ved at sette et Horn under Koens Bug, og malke den i den Ondes Navn; hvorefter den først gav Melk, siden Blod, og derpaa døde.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Som Trold-Qvinderne gave sig ud for ved deres Hexe-Kunst at kunde beskadige Folk og Fæ, saa foregave de iligemaade, sig ey allene at kunde helbrede syge Mennesker ved 3 Ganges Haands Paalæggelse, ved at røge med tændt Knøsk under Skiorten paa den Syge etc. men endogsaa at kunde hielpe med Svaghed behæftet Qvæg til rette saasom: ved at tage paa en Søndag Salt med sig i Kirken, naar Qvæget ey vilde trives, ved at læse over det, naar det ey vilde give Forraad af Melk, en bespottelig, meget absurd Bøn, hvis Indhold jeg ey vil anføre.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Trold-Qvinderne have ogsaa i deres Bekiendelse tilskrevet sig adskillige andre selsomme Bedrifter. Eens Udsagn var, 1) at hun havde givet en ung Karl, et til en Steen anbundet Stykke Knøsk, samt budet ham at kaste samme ud paa Vandet, naar en stor Bølge kom anfaldende, og tillige nævne hendes Navn 3 Gange; hvorefter da Bølgen skulde legge sig, og ingen Skade tilføye ham. 2) At hun havde flyed nogle unge Karle en blandet Drik, bestaaende af Hav-Vand og Peber, til en Befrielse fra at omkomme paa Søen; Samme maatte ey drikkes, men søbes med Skeer, saafremt den skulde have bemeldte Virkning. 3) At hun havde leveret en ung Karl en linnet, samt en anden en ulden Traad, som de skulde binde til deres Fiske-Krog, og forsikkret dem om, at de derved skulde have god Lykke til Fiskefangst. Een foregav, at hun havde redet paa en Feye-Kost over Søen fra Vasøe til Kiberg, da en anden, som var i Følge med hende, reed paa et sort Faar. Een sagde, at hun samt flere Trold-Qvinder havde ved deres Trold-Kunst fordrevet Fiske fra Landet, under hvilken udædiske Giernings Iverksettelse, en af dem fremviiste sig i en Størje (et Slags store Fiskes) Skikkelse, en anden udi sin egen Gestalt, værende iførte sort Trøye, blaat Boffel-bays Skiørt, en rød med Guld-Kniplinger ziret Hue, samt hviid Hals-Klud, og siddende paa Vandet, omgiven med Tang rundt om, og holdende i Haanden en Tare-Leg (saa kalder man et tykt Tang, som noget ligner en tyk Ride-Pidsk)&amp;lt;ref&amp;gt;Fucus &#039;&#039;hyperboreus&#039;&#039;, fronde simplici palmata, caule longissimo. Fl. Norv. I. Tab. 3. og Fucus &#039;&#039;arboreus polyschides&#039;&#039;, edulis B. P. 364. Fucus &#039;&#039;membranaceus&#039;&#039; polyphyllos major. Raj. Syn. III. p. 46. n. 32.&amp;lt;/ref&amp;gt;, hvormed hun jagede. Een bekiendte sig at have udrettet samme i en Hval-Fiskes Skikkelse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Een foregav, at hun kunde gaae paa Havet med sin Spand i Haanden, og derudi opsamle Fiskes Lever. Een sagde, at hun kunde omskabe sig til en Kat, til hvilken Kunst den Onde maatte skaffe hende Katte-Blod at smørre sig, samt Katte-Skind at bedække sig med. Om en anden sagdes der, at hun udi sin Forstue i en Tønde herbergerede en hende saa tilhaande gaaende Kat, at hvorhen den blev sendt, derfra skaffede den, hvad hun forlangede. En anden blev beskyldt at eye en graa, saa kaldet Smør-Kat, der tilbragte hende fra andre Folkes Spise-Kammer, saavelsom og fra andre Steder, hvad hun vilde have.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Rygtet gaaer end i vore Tider iblant den gemeene Mand, Trold-Qvinderne har og selv tilstaaet, at de have havt adskillige Samlings-Pladser, hvilke gaves Navn af Bal-Volde; samme vare Lyderhorn, et saa kaldet Bierg ved Bergen; Bal-Volden paa Vardøe i Øst-Finmarken; Bal-Volden i Omgang iligemaade i Øst-Finmarken; Domen, et saa kaldet høyt Bierg i Øst-Finmarken; Dovre-Field, et høyt Field, hvis Syndre Deel henhører til Christianiæ og dets Nordre Part til Tronhiems Stift; Hekkel-Field i Island. Til bemeldte Samlings-Pladse have de paa visse Tider, besynderlig i Juulen og St. Hans Nat, efter Foregivende forsamlet sig, somme i Hundes, nogle i Kattes, en Deel i Ulves, hine i Ravnes og andre Gestalter, ofte 60 ja flere i Tallet, og tillige holdt sig lystige, drukket Øl og Miød, dantset og spillet. Ja de have gaaet saa vidt med deres Phantastiske Bekiendelse, at de have sagt, at Satan spillede for dem, nu paa en rød Fiol, nu paa Lange-Leeg, eller i Norge saa kaldet Lang-Spil, nu paa Pibe og Tromme, nu paa Luur (et henved en Favn langt, og udvendig med tynd Næver beklædt Instrument af Træ, hvilket de Norske Bonde-Piger bruge at blæse i, helst naar de om Sommeren vogte deres Qvæg, deels for at forlyste sig, deels ogsaa for at skrekke Biørne, samt andre Udyr fra Qvæget). End have de ikke undseet sig ved at sige, at Satan undertiden selv dantsede og spillede Kort med dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En berettede, at da hun en Juule-Nat med andre Trold-Qvinder var paa Dovre-Fieldet forsamlet, dantsede den Onde med een af dem (monne jeg skal troe, det var Menuet, Polsk eller Engelsk Dants?) Ulykken var, at samme i Dantsen tabte sin ene Skoe, men Lykke derhos, at Dantse-Mesteren skaffede hende strax en anden isteden for den tabte igien. Een, hvilket baade er grusomt og latterligt, i sin Bekiendelse foregav sig med fleere Trold-Qvinder at have været i Helvede, for at giøre sig dets Beskaffenhed bekandt, hvor da saaes en stor brændende Søe, i hvilken laae Mængde af Mennisker; hun berettede derhos, at Dievelen havde en Jern-Pibe, som han blæste Ild af, og at han, efter at have stukket en Fleske-Børste ned i bemeldte Søe, tog den strax op igien, saasom samme i Øyeblikket var fuld kogt; berørte Søe beskrev hun at ligge i en Dal. Om de Qvinder, som vare med hende, sagde hun een at have været i en liden Maages, eller saa kaldet Krykkes, een udi en Haveldes en Søe-Fugls (saa kaldet) een i en Dues, een udi en Skarv-Unges, andre i Allikers gestalt, sin egen Gestalt beskrev hun, som en Krages. Een foregav, at hun med en anden Trold-Qvinde havde været forsamlet paa et Sted kaldet Hilderen, at de der havde havt 2 Hose-Baand imellem sig, og af det ene tappet Miød, og af det andet godt Øl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Efter Trold-Qvindernes egen Bekiendelse have de formedelst den nær Foreening, de vare udi med Satan, kundet en Tiid være paa et Sted, og ved hans Førelse atter samme Dag eller Nat i en anden vel nogle 100 Miile derfra liggende Egn; for Exempel: Een bekiendte, at, som hun var i Bergen, kom en til hende i en Hunds Gestalt, og bragte hende i en Hast til Bal-Volden paa Vardøe i Øst-Finmarken.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Efter deres egen Tilstaaelse haver Satan aabenbaret sig for dem i adskillige selsomme og som oftest grusomme og afskyelige Gestalter: Nu som en sort Hovedløs Mand, nu som en stor Mand med sorte Klæder og Horn i Panden, nu som en lodden Mand med Horn, nu i en sort Mands Gestalt med Horn paa Knæerne, med Kløer paa Hænder og Fødder, samt med sort Haar og Skæg, nu som en, der havde store gloende Øyne, sorte laadne Hænder, og af hvis Mund udgik Ilds Lue, nu i Skikkelse af en Kat, der følede paa dem fra Fødderne langs opad til Munden, og tællede deres Tænder, nu i en Hunds, nu i en liden Fugls, nu i en Krages Skikkelse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Efter deres Bekiendelse haver og Dievelen, naar de overgave sig i hans Tieneste, sat Tegn paa dem, som sine Livegne; Een sagdes han at have grebet fat om Armen, saa den blødde, en anden at have bidt i den venstre Arm, en anden at have tegnet med sine kløer paa det venstre Laar, en anden at have givet med sine Kløer et Kneeb paa det venstre Knæ.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
For at faae dem des villigere og redebonnere til at give sig i Forbund med ham, haver han efter deres Udsagn tillagt sig adskillige, deels uskyldige og behagelige Navne, saasom: Christen, Christopher, Jacob, Zacharias, Peder, Samuel, Marcus, Lysens Engel, Dominicus, Abraham, Isach, Hans, Morten, Oluf, Giermund, Asmodo, Friis, Pax, Saclumb.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Vel er det sandt, at Trold-Qvinderne selv for Retten have udsagt alt bemeldte, ja end meget mere; ligesaa vist er det og, at de paa samme Udsigende ere blevne hendømte til Baal og Brand. Men efter mine Tanker har deres Troldom mest bestaaet i Phantasie, Indbildning og Drømme. Deres bekiendelse haver og formodentlig tildeels været tvungen, og er skeet af Frygt; Thi af Finmarkens fordum Tiids Ting-Protocoller, som af Rettens Betientere holdtes, og hvorudi Acterne findes beskrevne, erfares at somme ere blevne piinlig forhørte, førend de noget vilde tilstaae; Dog negter jeg aldeles ikke, Troldom fordum at være øvet, efterdi Dievelen er kraftig i Vantroens Børn, og hvo vil negte det, som Skriften med klare Sprog og Exempler bevidner?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;_________&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Alt hidindtil anførte, betreffer Norske Troldfolks foregivne Bedrifter. Nu vil jeg begive mig til Lapperne, og forestille nogle af de Skikke, som af dennem ved deres Trold-Kunstes Forøvelse bleve iagttagne.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hvad deres saa kaldede Ruune-Bomme angaaer, da haver den Skribent skrevet uden Grund, som giver den Navn af Ambolt, og melder, at man slaaer paa den med en Smede-Hammer. Saa vidt jeg kand erindre, er dens Danlighed, som en stor aflang Æskes, undtagen 1) at isteden for at en Æske haver gandske heel Bond, har Ruune-Bommen en Aabning neden under, og inde i den sidder en Hob Baand, fæstede med sine øverste, men hengende løs og ned med sine nederste Ender, hvortil Messing-Ringe, samt andet mere, som andre Lapper have foræret Ruune-Bommen til Zirat, og maaskee tillige, paa det at, formedelst Ringene en større Larm kunde opvekkes, ved Ruuningen ere anhæftede. 2) I Steden for at en Eske er bedækket med Laag, er en Ruune-Bomme, ligesom en Tromme, oven til betrokken med et stramt udstrakt Skind; paa bemeldte Skind (alle Ruune-Bommer have dog ikke de samme Characterer) sees tegnet med Elle-Bark adskillige Characterer, af hvilke een betyder Gud, een &#039;&#039;Radien&#039;&#039;, der haver været Lappernes Jupiter, eller høyeste Gud, een Engel, een Diævel, een &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, een Solen, een Morgen-Stiernen, een Aften-Stiernen, een Kirke, een Norske-Folkes-Boepæl, een et helligt Bierg, eller saa kaldet &#039;&#039;Passe-Vare&#039;&#039;, hvor Lapperne pleyede ofre, een Lappernes Boelig, een deres Stolpe-Bod med Støtter under, hvorudi de have Kiød og andet deslige forvaret, een det Gierde, hvorinden for de om Sommeren drive sine Rensdyr, naar de vil malke dem, een Fugl, een Fisk, een Biørn, een Ulv, een Ræv etc. een det, en andet det. Nogle af de paa Ruune-Bommen tegnede Characterer agtedes Lykkelige, andre ikke. Gud, Engel, &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, Biørn, Ræv etc. skulde betyde Godt. Diævel, Ulv etc. skulde betyde Ondt.&lt;br /&gt;
Naar Lapperne vilde begive sig paa en lang Reyse, fare paa Skytterie eller Fiske-Fangst, eller havde noget andet Forehavende, som de ansaae af Betydenhed, toge de bemeldte Ruune-Bomme frem, lagde en stor Ring paa Skindet, som den var betrokken med, og sloge derpaa med en af Rensdyr-horn giort Hammer, kaldet &#039;&#039;Ballem&#039;&#039;. Eftersom da Ringen ved saadan Banken gik af sig selv, enten til lykkeligere eller ulykkelige Characterer, giorde de sig Gisning, om deres Forehavende skulde vel lykkes eller ey. Fulgte Ringen ved Trold-Mesterens Slag paa Ruune-Bommen Solens Gang, agtede han samme at være et Tegn til sit Forehavendes lykkelige Udfald; men gik den imod Solens Gang, tvivlede han om, at hans Forsæt skulde lykkes. Om en Syg skulde døe eller blive ved Live, meente man sig ved Ruune-Bommen at kunde erfare. Det Træ, som den skulde giøres af, maatte være voxet paa et Sted, hvor Solens Skin aldrig blev seet, og afsides for sig selv, langt fra andre Træer. Den agtedes ikke ret duelig, uden den var arvelig tilfalden. Trold-Mesteren holdt den, som en Helligdom, indsvøbt og tildekket, at ikke et hvert Øye skulde faae den at see. Det var ikke en Qvinde tilladt at røre ved den. Schefferus haver givet over tit-benævnte Ruune-Bomme vidtløftig Beskrivelse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Leem XC.jpeg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. XC &amp;lt;/center&amp;gt;]][[Fil:Leem XCI.jpeg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. XCI &amp;lt;/center&amp;gt;]] I Nordlandene og Tronhiems Ampt paa Sneaasen, Overhaldens, Meragers og Tydalens Fielde samt andre Steder der i Egnen, haver man ved Eftersøgning hos Lapperne fundet en heel Hob.  (Vid. Tab. XC. og Tab. XCI.) Een, som en Lap fra Merager-Fieldet i Størdalens Præstegield havde eyet, sees med sine Characterer aftegnet i hosføyede Kobber-Stykke. Men i Finmarken, hvor jeg var Missionaire, have Ruune-Bommer, saa vidt mig er bekiendt, ikke gemeenlig været i Brug; men i deres Sted brugtes Bøtte-Laag og malede Skaaler.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dog haver man endog der i Landet sporet dem; thi hos en Finmarkisk Lap fandtes fordum een af følgende Danlighed: Den var af Fyrre-Træ, som en stor Skaal, udhuulet, i Bonden udskaaren med 2 aflange Hul, ved begge Ender behengt med et Ræve-Øre, en Ræve-Snude, samt en Kloe, og oventil, ligesom en Tromme, betrokken med Skind, som ved Malning af kogt Elle-Bark-Vand, der haver en rødbruun Farve, var afdeelt med 4 Stræger, og altsaa i 5 adskilte Rum, i et hvert af hvilke imellem Strægerne var at see adskillige Figurer, havende hver sin særdeles Betydning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I det 1ste Rum:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) Et Menneskes Efterlignelse, kaldet Ilmaris, hvilken troedes at frembringe Storm og slemt Veyrligt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Et Menneskes Billede, kaldet &#039;&#039;Diermes&#039;&#039;, som paa Dansk betyder: Torden. Naar denne blev ombedet, kunde den efter Lappens derom giorte Forklaring ved Guds Tilladelse skaffe mildere Luft og stille Veyr.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Et Dyrs Skikkelse, kaldet &#039;&#039;Godde&#039;&#039;, hvilket paa Dansk betyder: et vildt Rensdyr. Naar der spilledes paa Ruune-Bommen, og Ringen da ey vilde begive sig til benævnte Dyrs Billede, bekom efter Lappens Sigende den, som for at faae at vide sit Rensdyr-Skytteries Udfald og Lykke havde forlanget Ruune-Spillet, slet intet, hvor megen Fliid og Umage han end vilde giøre sig.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I det 2det Rum.&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) Een Circul med en Stræg over, kaldet &#039;&#039;Beive&#039;&#039;, som betyder paa Dansk: Solen; denne troede han at kunde skaffe godt Veyrligt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Et Menneskes Billede, kaldet &#039;&#039;Ibmel Barne&#039;&#039;, i.e. Guds Søn; denne troede han at kunde frelse fra Synd.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Et Billede, kaldet &#039;&#039;Ibmel Atzhie&#039;&#039;, i.e. Gud Fader; denne troede han at kunde straffe Ondskab, og forskaffe Syndernes Forladelse, en christelig Død og Siælens Salighed.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) En Kirkes Efterlignelse, som han kaldede Dom-Kirken, og sagde sig at tilbede om Siælens Salighed og Gode.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) Et Menneskes Billede, som han kaldede Engel, og sagde at skulle betegne den Hellig Aand; Denne troede han at løse fra Synd og og fornye et Menneske, at det bliver et nyt Creatur. Saaledes havde han ved bemeldte 3 Figurer de 3 Personer i Guddommen afbildede. Hos ethvert Billede, som forestillede et Menneskes Skikkelse, saaes en Stav afmalet, hvilken han kaldede, &#039;&#039;Junkar Sobbe&#039;&#039;, i.e. Junker-Stav; Aarsag dertil gav han, at, ligesom Jordens Herrer have Stav i Haanden, saa sømmede det og disse at have.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I det 3die Rum.&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) Et Menneskes Efterlignelse, som han sagde at skulle betegne Mariæ Syster, med hvilken hun after hans Tanke altid var i Raad, naar Barsel-Qvinder skulde hielpes.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) En Qvindes Efterlignelse, hvilken han kaldede, &#039;&#039;Maria Ibmel Ædne&#039;&#039;, i.e. Maria Guds Moder; hende troede han i Særdeleshed at hielpe Barsel-Qvinder, desuden og at forhielpe til Afløsning fra Synd.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Trende Billeder, som han kaldede, &#039;&#039;Joulo-Beive Herak&#039;&#039;, i.e. Juule-Dags Herrerne. Den første nævnede han: &#039;&#039;Vuostes Joulo-Beive Herra&#039;&#039;, i.e. første Juule-Dags Herre. Den anden: &#039;&#039;Nubbe Joulo-Beive Herra&#039;&#039;, i.e. 2den Juule-Dags Herre. Den 3die: &#039;&#039;Goaal-mad Joulo-Beive Herra&#039;&#039;, i.e. 3die Juule-Dags Herre, troede derhos, at, saafremt nogen vanhelligelse disse Dage, straffede Gud ham; men, om nogen holdt dem ret hellig, og vilde saa bede Gud om noget, da stilledes samme Dage, som af hannem helligholdte, frem for Gud, og Gud vilde derved bevæges til at bønhøre og hielpe ham.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I det 4de Rum.&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) En Circul, som han kaldede Mano, i.e. Maanen; denne sagde han at tilbedes for godt Veyrligt og klar Natte-Luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Tvende Mands Billeder, hvilke han kaldede: &#039;&#039;Manne Olmuk&#039;&#039;, i.e. efter Ordene: farende Folk, efter Meeningen: Folk, som gaaer til Kirke.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) En Kirkes Efterlignelse, der skulde betegne den Kirke, man, saasom værende dens Sogne-Mand, søger til. Til den sagde han baade sig selv og andre at love og ofre Vox-Lys, Penge samt andet, for at faae Hielp i et og andet Tilfælde, og at overlevere samme til Præsten til den virkelige Kirke, som ved denne afmalede blev betydet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) En Mands Billede, som stod ved Siden af Kirken, og efter hans Udtolkning skulde betegne en, der vil gaae i Kirken.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I det 5te Rum.&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) En Qvindes Billede, som efter hans derom giorte Forklaring skulde betegne den bundne Diævels Hustrue; at give hende Navn vidste han ikke.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Et Menneskes Billede, som havde Sted lidt neden for nest forbemeldte, og efter hans Udsigelse skulde betegne en Diævel, som dræber Folk og kaldes Sygdom.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Et andet Menneskes Billede, hvilket han foregav at betyde en Diævel, som gaaer løs i Helvede og svæver om i Luften; om samme havde den daarlige Indbildning indtaget ham, at, da Gud bandt den anden, rømte denne bort: hvad Navn den kaldtes med, sagde han sig ey at være vidende.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) Den Figur &#039;&#039;&#039;&amp;amp;#1064;&#039;&#039;&#039;, hvilken efter hans Udtolkning skulde betegne &#039;&#039;Helvet dola&#039;&#039;, i.e. Helvedes Ild, i hvilken han troede Siæle at brænde.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) Den Figur &#039;&#039;&#039;O&#039;&#039;&#039;, som han sagde at bemerke &#039;&#039;Helvet Tarve-Geune&#039;&#039;, i.e. Helvedes Tiære-Kiedel, i hvilken han indbildte sig Siæle at kaage.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) Den Figur &amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;amp;#9645;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;, som skulde betyde &#039;&#039;Helvet Haude&#039;&#039;, i.e. Helvedes Grav, i hvilken efter hans Tanke alle de Mennesker bleve kastede, som troede paa Satan.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) Et Menneskes Billede, fra hvis Hals gik en Streg hen til en Støtte, hvilket efter hans Udsigende skulde betegne forbemeldte bundne Diævel, som han troede at være bleven i Verdens Skabelse af Gud bunden med Lænker.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Til denne her beskrevne Ruune-Bomme var han forsynet med 2de af Rensdyr-Horn giorte Hamre, kaldede &#039;&#039;Zhioaarve-vetzhjerak&#039;&#039;, i.e. Horn-Hamre, den eene af samme sagde han sig at bruge til at slaae paa den med. Desuden havde han en liden udhuulet Dækkel af Messing med en Messing-Ring oven i, hvilken han satte paa Skindet af bemeldte Ruune-Bomme, naar han vilde begive sig til berørte Foretagende, hos hvilket han brugte den Adfærd, at han løftede Ruune-Bommen i Veyret, bevægede den til en og anden Side, og imidlertid holdende den med den ene, bankede med Hammeren paa Skindet, hvormed den var betrokken, med den anden Haand. Ydermere forklarede han, at, om bemeldte Dækkel, i det han med Hammeren slog paa Skindet, tog Vey imod Solens Gang, var Lykken den, for hvilken Ruune-Bom-Spillet blev foretaget, ugunstig, og at, hvis den begav sig saa langt ned, at den standsede hos en af de under den sidste Streg i det 3die Rum tegnede Figurer, var Gud heftig vred paa den Person, som berørte Spil øvedes for, og lod ham ved saadant Kiendetegn forstaae, at han var en meget grov Synder, og maatte derfor med indstændig Bøn paakalde Gud, om Dækkelen skulde bringes til at vige derfra tilbage; Men tog den Vey med Solens Gang, da havde det Menneske, for hvis Skyld Rune-Bom-Spillet var anfanget, god Lykke,&lt;br /&gt;
I øvrigt udsagde han, at, naar han vilde betiene sig af Ruune-bommen, krydsede han først baade den og sig selv, tillige brugende Herrens Bøn, samt disse Ord: &#039;&#039;Ibmel Atzhje, Barne ja Engel vækkjet don! &#039;&#039; hvilket paa Dansk skulde betyde: Gud Fader, Søn og Hellig Aand (jeg haver ellers ikke hørt, at Lapperne kalde den Hellig Aand Engel; men i alle mig bekiendte Lappiske Egne nævne de ham: &#039;&#039;Passe Vuoign&#039;&#039;) Hielp du! Til anførte Bøn lagde han end flere Ord, slog saa med Hammeren paa titbemeldte Ruune-Bommes Skind, drivende derved forberørte Dækkel hid og did. Under Forretningen udbrød han med saadan Tale: Ja du Gud, som haver skabt Himmel og Jord, Soel, Maane og Stierner og alle Mennesker, ja Fugle og Fiske i Havet! Jeg er et syndigt Menneske, gammel og uværdig. Bedre er det, at jeg døer, end at du ey vil hielpe den, vi efterspørger, det er den, jeg ved mit foretagene Ruune-Spil adspørger dig om Raad og Hielp for. Det skal agtes, at Lapperne, talende Dansk, sige i Steden for Jeg: Vi.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En anden Finmarkisk Lap giorde saadan Forklaring angaaende sin Ruune-Bomme, at han havde den rundt om behængt med en Kloe af alle Slags Dyr, som der i Landet falder, og, at paa Skindet, som oven til bedekkede den, var med Elle-Bark malet 9 Stræge, hver af sin besynderlige Betydning. Ydermere udsagde han, at, naar hans Agt var at bruge den, satte han en med smaae Stykker Kobber behængt Kobber-Fugl paa Skindet af den, og slog saa derpaa med en Horn-Hammer, der med en Bæver-Huud var overtrokken; hvorefter da Fuglen begav sig til de Lykkelige eller Ulykkelige Characterer. Hans Udsigende desuden var, at, saafremt bemeldte Kobber-Fugl under Acten faldt ned af Ruune-Bommen paa Jorden, naar der ved at slaae med Hammeren paa Skindet deraf for nogen Person øvedes Ruune-Spil, var det et Kiende-Tegn, at samme ey længe derefter skulde leve. Derhos berettede han, at, naar 2de Trold-Mænd, eller saa kaldede Noaaider, vilde forsøge, hvilken af dem var den andens Mester i Troldkunst, maledes paa tit-bemeldte Ruune-Bomme 2de Hornene sammenstødende Rensdyr-Oxer, hvorved tvende iligemaade Hornene sammenstødende Bierg-Rensdyr-Oxer betydedes, og, at da den, hvis Bierg-Rensdyr-Oxe overvandt den andens, blev tillige sin Modstanderes Overvindere i Kunsten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Somme Troldmænd, eller saa kaldede &#039;&#039;Noaaider&#039;&#039;, gave sig ud for at kunde giøre Ondt, at kunde skade Mennesker eller Qvæg, samt afsted komme adskillige andre ulykkelige Hændelser, og bleve derfor meget frygtede; naar en saadan &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; vilde øve sin Kunst, aad han forud Ulve- og Ræve-Kiød, meenende sig deraf at bekomme en besynderlig Kraft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Andre derimod gave sig ud for, allene at giøre Godt, at kunde helbrede Sygdomme paa Mennesker eller Qvæg, at kunde raade Bod paa Vanlykke til Skytterie, Fiskerie etc. samt forskaffe anden deslige hielp, og bleve derfor af Lapperne i deres Vankundigheds Tiid meget afholdne, saa de talede om dem med Berømmelse, sigende: &#039;&#039;De lei Ibmelatzh Noaaide, Danice&#039;&#039;: Det var en Guds &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039;, en Guds Viismand; Meeningen i Talemaaden er: det var en velsignet Viismand.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Leem XCII.jpeg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. XCII &amp;lt;/center&amp;gt;]] (Vid. Tab. XCII.) Naar den saa kaldede &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039;, blev af en Syg anmodet om Hielp, øvede han efter Lappernes Beretning sin Læge-Kunst paa saadan Maade: han talede til sin &#039;&#039;Noaaide-Lodde&#039;&#039;, en saa kaldet hannem til haande gaaende Trold-Fugl, i saadanne &#039;&#039;Terminis: Hætte dal kotzhio duu Mat&#039;kai, Danice&#039;&#039;: Nød byder dig nu at begive dig paa Reysen; hvorved han befalede ham at fare afsted og hente &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, der after Lappernes Sigende ere Troldmandens Medhielpere. Efterat benævnte &#039;&#039;Noaaide-Lodde&#039;&#039; havde efter &#039;&#039;Noaaidens&#039;&#039; Ordre hentet bemeldte &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, og &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; saaledes havde faaet dem til sig, vare der 2de Forsamlinger, een synlig, en anden usynlig. Den synlige var &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; selv, og 2de Lappe-Qvinder smukt pyntede i Hellig-Dags Klæder, og med en linned Hue paa Hovedet, men uden Bælte om Livet, hvilke Qvinder i denne Forretning kaldtes &#039;&#039;Shjarak&#039;&#039;, derhos en Mand, som, kaldet i denne Actu &#039;&#039;Mærro-Oaaive&#039;&#039;, maatte tage sin Hue af og opløse sit Belte; desuden en ikke aldeles voxen Pige, hvilke samtlige titbemeldte &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; havde ladet forsamle til Stedet, hvor Gierningen med den Syges Helbredelse skulde foretages. Den usynlige Forsamling, som efter Foregivende saaes af &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; allene, men ikke af de andre hosværende, var &#039;&#039;Aarja&#039;&#039;, som Præses, og ovenmeldte &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, saa og 2de Qvinder, som benævnte &#039;&#039;Aarja&#039;&#039; havde med sig udi den usynlige Forsamling, hvilke Qvinder bleve kaldte &#039;&#039;Rudok&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Naar dette synlige og usynlige &#039;&#039;Collegium&#039;&#039; var samlet, lavede &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; sig til den herefter beskrevne ham forestaaende Reyse, tog sin Hue af, løste sit Belte og sine Skoe-Baand, lagde Haanden for Ansigtet, satte Hænderne i Siden, bøyede sig med Kroppen nu frem, og nu tilbage, og lod sig høre med saa lydende Ord: &#039;&#039;Valmashtet Hærge! Satzhjalet Vaanas! Danice&#039;&#039;: Laver Age-Rensdyr-Oxen til! skyder Baaden med Hast ud! Derpaa kastede han Gløder af Fyr-Stedet med bare Haanden, foregivende, at Ilden ikke kunde skade ham, drak Brændeviin, slog sig med en Øxe paa Knæet, hyttede med samme bag over sig med begge Hænderne, bar den 3 Gange omkring enhver af ovenmeldte &#039;&#039;Shjarak&#039;&#039;, og derpaa faldt hen, som en Død. Imidlertid maatte ingen røre ved ham, ey heller tilstedde man en Flue at komme ham nær, men med større Agtsomhed jagede den bort. Udi denne &amp;amp;#917;&amp;amp;#967;&amp;amp;#962;&amp;amp;#945;&amp;amp;#963;&amp;amp;#949;&amp;amp;#953; [Ekstase] laae han i teltet eller Hytten med sit Legeme øyensynlig, men var efter Foregivende tillige i en Syn, ligesom paa en underjordisk Reyse, og saae paa samme Reyse &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, de saa kaldede hellige Bierge, samt Beboere i Biergene, og hørte &#039;&#039;Luodiit&#039;&#039;, eller Sange, der syngedes udi det usynlige &#039;&#039;Collegio&#039;&#039;. Imedens han saa laae, holdt ovenmeldte 2de i Hellig-Dags Klæder iførte, og en linned Hue paa Hovedet havende Qvinder, de saa kaldede &#039;&#039;Shjarak&#039;&#039;, der sadde hos ham i Teltet eller Hytten, hvor han laae, en sagte Samtale, saa kaldet Monatæbme, med hinanden, angaaende til hvilket &#039;&#039;Passe-vare&#039;&#039;, eller helligt Bierg han paa sin Reyse maatte være geraadet, og giorde sig derom adskillige Gisninger. Naar de i bemeldte Samtale ved adskillige Bierges Nævnelse omsider ved Navngivelse treffede det &#039;&#039;Passe-Vare&#039;&#039;, eller hellige Bierg, hvor han efter Opvaagnelsen sagde sig i en Syn at have været henrykket, rørte han en Haand eller Fod. Derpaa begyndte de indbyrdes at tale, og giøre sig Slutning om, hvad han sammesteds maatte have seet eller hørt. Hvorefter da &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; med en sagte runende Tone fangede an at udsige de Ord, han hørte i det usynlige, hvilke bleve kaldede &#039;&#039;Vuolet Zaabme&#039;&#039;; efter sammes Udsagn begave bemeldte &#039;&#039;Shjarak&#039;&#039; sig til at synge med lydelig Stemme. Efterat dette og andet mere Dievelsk Væsen var forøvet, blev endelig Slutningen denne, at &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; raadde, at der skulde giøres et Offer til en Afgud for den Syges Helbredelse, navngav Dyret, som skulde ofres, samt Stedet, hvor Offeret skulde skee, og forsikrede den Syge om Forbedring inden en vis Tiid. Undertiden hendte det, at den Syge blev tilpas igien, somme Tiider slog det vel og feyl. Dagen førend tit-bemeldte &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; foretog sig den her beskrevne &#039;&#039;Actum magicum&#039;&#039;, fastede han.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det er vitterligt iblandt Lapperne, og gandske uimodsigeligt, at, naar en Lappisk &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; eller Trold-Mand øvede bemeldte Læge-Kunst, var ovenanførte synlige &#039;&#039;Collegium&#039;&#039;, nemlig de i Helligdags Klæder iførte 2de Qvinder, eller saa kaldede Shjarak &amp;amp;c. tilstede. Ligesaa kundbart er detog, at han brugte de ovenmeldte Ceremonier, ved at løse sit Belte og sine Skoe-Baand, slaae sig paa Knæet med en Øxe, kaste Gløder af Fyr-Stedet med bare Hænder etc. og derefter at falde hen, som en Død. Ligesaa sandt er det ogsaa, at tit-benævnte 2de Qvinder, eller saa kaldede &#039;&#039;Shjarak&#039;&#039;, siddende hos ham, der han laae in &amp;amp;#917;&amp;amp;#967;&amp;amp;#962;&amp;amp;#945;&amp;amp;#963;&amp;amp;#949;&amp;amp;#953; [Ekstase], holdte ovenskrevne Samtale, og at han ved deres Samtale omsider begyndte først at røre en Haand eller Fod, derefter med en sagte runende at udsige ovenmeldte &#039;&#039;Vuolet-Zaabme&#039;&#039;, og endelig paa det sidste raadde, at der før den Syges Helbredelse skulde giøres Offer; men at han havde en sig til Tieneste værende Trold-Fugl, den saa kaldede &#039;&#039;Noaaide-Lodde&#039;&#039;, og ved samme fik hentet ovenanførte &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, hvilke, som sagt, skal være Trold-Mandens tienstvillige Aander, og at den &amp;amp;#917;&amp;amp;#967;&amp;amp;#962;&amp;amp;#945;&amp;amp;#963;&amp;amp;#949;&amp;amp;#963; [Ekstasis], han syntes at geraade udi, var virkelig, og at der, førend han i samme henfaldt, forsamlede sig hos ham et usynligt &#039;&#039;Collegium&#039;&#039;, nemlig titbenævnte &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, og forberørte &#039;&#039;Aarja&#039;&#039;, som den fornemste, samt det usynlige &#039;&#039;Collegii&#039;&#039; 2de Qvinder, eller saa kaldede &#039;&#039;Rudok&#039;&#039;, og at han geraadet i bemeldte &amp;amp;#917;&amp;amp;#967;&amp;amp;#962;&amp;amp;#945;&amp;amp;#963;&amp;amp;#949;&amp;amp;#957;  [Ekstase] saae i en Syn, ligesom paa en underjordisk Reyse, ovenbemeldte saa kaldede &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, eller hellige Bierge, samt Beboere i Biergene etc. hvilket alt var usynligt for de andre nærværende, og efter Foregivende saaes af ham allene, det overlader jeg til enhver, om han vil troe dette, som en virkelig Tildragelse, da Diævelen er kraftig i Vantroens Børn, eller ikkun agte det for et Bedrag af &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039;, enten for at blive anseet, da &#039;&#039;Noaaiderne&#039;&#039; have været hos Lapperne i megen Anseelse, eller for at faae noget til Vederlag for sin foregivne Læge-Kunst, endskiønt samme som oftest var saare ringe, saasom: en Messing-Sylle, et Arm-Baand af Traad, en Ost eller andet saadant. Hvad ellers den i anførte &#039;&#039;Actu magico&#039;&#039; bemeldte Trold-Fugl, eller saa kaldede &#039;&#039;Noaaide-Lodde&#039;&#039;, som Trold-Manden udsendte til at hente &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, angaaer, da berette Lapperne, ham at have været &#039;&#039;Noaaidens&#039;&#039; eller Trold-Mandens Tiener, der lod sig af ham befale, og efter hans Ordre foer afsted, i hvilketsomhelst Ærinde han udsendte ham.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hvad de i samme &#039;&#039;Actu Magico&#039;&#039; ommeldte &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; anbelanger, da er det en uimodsigelig Sandhed, jeg kand skrive det af egen Erfarenhed, de i det 20. Capitel om Lappernes Afgudiske Ofringer, anførte Offer-Steder bare og et klart Vidnesbyrd om, at der ere Bierge, som Lapperne have holdt for &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, eller hellige Bierge, og ofret til, og efterdi de, i sær deres &#039;&#039;Noaaider&#039;&#039;, ofte have havt dem samt de efter deres Indbildning sammesteds Tilhold havende Afguder i Tanke, og &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; foretagende sig forbemeldte Kuur ogsaa uden Tvivl har havt samme &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; i frisk Erindring, og det man tit omgaaes med i Tankerne, pleyer forekomme i Drømme, er det rimeligt, at, naar han laae i den foregivne &amp;amp;#917;&amp;amp;#967;&amp;amp;#962;&amp;amp;#945;&amp;amp;#963;&amp;amp;#949;&amp;amp;#953; [Ekstase], hvilken formodentlig ikkun haver været en af ovenmeldte Brændeviins-Drikken ham paafalden tung Søvn, samme &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, samt de Afguder, som efter hans Indbildning der boede, da have kommet ham for i Drømme, saa han haver syntes at see dem, høre dem tale, og begiere Offer til den Syges Helbredelse. Ovenanførte Adfærd, som &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; forøvede ved den Syges Kuur, var jo en Troldoms og følgelig en Dievels Gierning, og slaaer det da ikke feyl, at jo samme onde Aand har havt sin Haand med udi Spillet.&lt;br /&gt;
Foruden bemeldte &#039;&#039;Actum Magicum&#039;&#039;, som blev øvet til en Sygs Helbredelse, have og Lapperne i samme Tilfælde brugt andre Manerer, som af følgende kand erfares: En sandrue og i sin Opførsel skikkelig Porsanger-Fiords Søe-Lap ved Navn &#039;&#039;Mellet Olsen&#039;&#039;, fortalte mig om 2de andre Søe-Lapper af samme Fiord, at de havende foretaget sig at læge en Syg, forrettede Kuuren paa denne Maade: De slagtede en Rensdyr-kalv Dagen for Juule-Dag, kogte Kiødet, lagde noget deraf samt lidet Smør, Ost og Kager i en meget liden dertil lavet Baad, slæbte en stor Dynge Træer sammen, satte berørte Baad med bemeldte Kost i deroven paa, og lod den sammesteds forblive, indtil Juule-Høytiden var forbi, siden saaes den der ey mere. Hvor de havde giort af den, vidste han ey at sige. Det lader sig ansee, at de har ofret Kiødet til &#039;&#039;Joulo-Gadze&#039;&#039;. Samme Mand, som et øyensynlig Vidne, berettede og om en Porsanger-Fiords Søe-Lap ved Navn &#039;&#039;Anders Eschildsen&#039;&#039;, at han havende paataget sig at helbrede en Syg, saaledes bar sig ad: Som han roede ved Strand-Bredden, traadde han paa Land, og bar en temmelig stor Steen ind i Baaden, vendte den ofte om og talede til den; men Ordene sagde han sig ikke at kunde erindre. Efter Hiemkomsten bar han samme Steen op i sin Hytte, havde den der en lang Tiid liggende under sit Hoved, ofte om Dagen tog den frem, og, ligesom før, talede til den.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De saa kaldede Gand-Fluer, som mange vide at snakke om, vare efter Beretning et Slags Fluer (rettere talt: Dievle i Fluers Skikkelse, hvis de ellers have været til) hvilke en Lap fik af sin egen Fader, om han havde været Trold-Mand, og, naar ey flere af de fra Faderen bekommede vare tilbage, skaffede en Dievel i en stor heslig Fugls Gestalt, af Lapperne kaldet &#039;&#039;Vuokko&#039;&#039;, ham andre i deres Sted. Bemeldte Fluer siges Trold-Manden at have havt forvarede i en Æske, som blev kaldet hans Gand-Æske, og at have udsendt den til at beskadige Mennisker og Qvæg, Maaden, paa hvilken de bleve brugte, var efter Beretning denne den gemeenligste, at Trold-Manden bød dem fare ud af Æsken til at beskadige den eller den, som han havde ond Villie til, mere eller mindre, efter Forseelsens Beskaffenhed, ja vel og at dræbe, om Forseelsen havde været meget stor; hvorpaa de da udfoer efter hans Ordre, og efter giorte Virkning komme tilbage til deres Bolig eller Æske igien.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Om en fik saadant Tilfælde, at noget i Skikkelse af en liden Flynder saaes at fare om imellem Huud og Kiød, tvivlede man ikke paa, at jo samme Person var af en Trold-Mand ved Gand-Fluer forgivet. Bemeldte Tilfælde blev ofte i forige Tider virkelig fornummet i Finmarken, og medførte ulidelig Smerte. Om et Menniskes Liv hovnede, og der gik Blod igiennem dets Mund og Næse, og det derpaa døde, troede man, at samme Menneske af en Trold-Mand var ved Gand-Fluer taget af Dage. En Syg, som indbildte sig af en &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; at være forgandet, og ey i Trold-Kunst saa var øvet, at han selv kunde curere sig, søgte en anden &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; om Hielp, som da til hans Helbredelse gemeenligst brugte den i dette Capitel ovenanførte Læge-Kunst. En Trold-Mand siges i bemeldte Tilfælde at have cureret sig selv. Alt dette skriver jeg efter Lappernes egen Beretning, og vil lade enhver troe deraf, saa meget ham behager.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En Skribent melder, at Lapperne ved smaae korte giftige Bly-Piile, som de kaste til langt fraliggende Steder, hevne sig paa deres Fiender, og tilføye dem farlige og smitsomme Sygdomme, der forandre sig til Kræft eller andet deslige paa Arm eller Been; men dette haver ingen Tiids Erfarenhed lært os at være sandt&amp;lt;ref&amp;gt;Men det har dog Erfarenhed lært, at en og anden Lap, undertiden har betient sig af en lang sylespids Staaltraad for at beskadige en andens Creature, i det at han om Natte Tider, uden fra igiennem aabne Sprekker i Fæ-Huus-Veggen, har stukket Creaturene dermed, og fornemmelig søgt at ramme den i Ørene, da Creaturets paafølgende Sygdom er bleven anseet for en Virkning af Gan-Fluen.&amp;lt;/ref&amp;gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;Juoigen&#039;&#039; er en iblandt Lapperne brugelig Sang, mere lignende en Tuden. Sommes &#039;&#039;Juoigen&#039;&#039; er uskyldig uden nogen Slags Overtroe, og skeer allene for Tiidsfordriv; en, som saa &#039;&#039;juoiger&#039;&#039;, kaldes &#039;&#039;Maargos&#039;&#039;. Nogles Juoigen haver været overtroisk; thi de indbildte sig ved den at kunde fordrive Ulve, at de ikke skulde skade Qvæget, brugende derhos foruden andre disse Ord: &#039;&#039;Kumpi! Don ednak vahag lek dakkam, ik shjat kalka dam paikest orrot; Mutto dast erit daakkaa mailme kiætzhjai mannat, ja don kalkat dai pazhjatallat, daiheke jezhja lakai hæwanet, Danice&#039;&#039;: Du: Ulv haver giort megen Skade, du skal ikke blive længere paa dette Sted, men fare herfra til Verdens Ende, og du skal enten blive skudt, eller paa nogen anden Maade komme af Dage. En ordinaire Trold-Mand &#039;&#039;juoigede&#039;&#039; baade i &#039;&#039;Actu&#039;&#039;, og uden for &#039;&#039;Actum Magicum&#039;&#039;; men somme Trold-Mænd aldrig, hvilke sidst bemeldte bleve kalded &#039;&#039;Judakas&#039;&#039; eller &#039;&#039;Juraak&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
(Vid. Tab. XCII.) Med staalet Godses Igienviisning brugtes iblandt andre følgende Adfærd: Trold-Manden, den saa kaldede &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039;, kigede ned i Brændeviin, som han i en Øse, Skaal eller andet deslige Kar havde hos sig, nævnede den Person ved Navn, som man mistænkte, og nogenledes var forsikret om at være skyldig i Tyveriet, foregav, sig at see samme Persons Ansigt i Brændeviinet, til et vist Tegn, at han og ingen anden var Tyven, og derhos truede, at, saafremt han ikke bragte det staalne tilbage, skulde han ved sin Kunst beskadige ham paa Øyne eller andet Ledemod; hvorfor den, som havde staalet Godset, af Frygt for at miste sit Øye, eller at blive i anden Maade lemlæstet, lod Eyermanden faae det staalne tilbage. Imedens &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; kigede i Brændeviinet, sang han en dertil hørende Ruune-Sang.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Alle de Lapper, som den berømmelige, og ved sin Nidkierhed for Guds Ære og Lappernes Omvendelse et udødeligt Æreminde fortienede Guds Mand, nu hos Gud Salige &#039;&#039;Thomas von Westen&#039;&#039;, fordum Lector for Tronhiems Cathedral Skole og &#039;&#039;Collegi Missionis Vicarius&#039;&#039;, efter sin Ankomst til Finmarken og Nordlandene, befandt skyldige i Troldoms Bedrifter, bleve publice absolverede.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
----&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på dansk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Knud Leem]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Troldom&amp;diff=84465</id>
		<title>Troldom</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Troldom&amp;diff=84465"/>
		<updated>2026-08-04T09:09:39Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link= Troldom]] !!  !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion]]&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af Knud Leem:&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrivelse over Finmarkens Lapper&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;21. Capitel &#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lappernes Troldom ved Rune-Bomme, &amp;lt;br&amp;gt;Syges Helbredelse, Gand-Fluer, &amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;Juoigen&#039;&#039; og Igienviisning&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Mit Forset er vel i dette Capitel følgelig dets Titul at melde om Lappernes Troldom ved Rune-Bomme etc. Dog vilde den Gunstige Læsere tillade mig i Forveyen at anføre adskillige Troldoms Bedrifter, som foregives at være blevne i gamle Dage endogsaa af andre forøvede.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den Asiatiske &#039;&#039;Odin&#039;&#039; skrives allerførst at have bragt Trold-Kunst ind i de Nordiske Lande, som derefter hos Efterkommerne saa skal have tiltaget, at endog mange af de Store derudi naaede en høy Grad: Norges Krønike melder, at Finne-Kunster øvedes over Kong Haldans Bord, saa at Maden blev for hans Giester borte under Maaltidet. Gunner Konge i Norge beskrives saa udlærd i bemeldte Kunst, at han i Norge kunde vide, hvad i Saxen mod hannem foretoges. Erich Vindhuus Konge i Sverrig tillegges saadant Mesterstykke i samme, at imod hvilken Kant han vendte sin Hat, derfra kom strax god Vind. Sivald af Sverrig, som stod Kong Haldan efter Riget, meldes at have havt 7 Sønner, som alle i tit bemeldte Kunst vare vel oplærte; Endog fordums Tiids Qvinde-Kiøn tillegges i Historierne Hexe-Kunst; Kong Hadin skrives at være ved en Qvinde bleven viist adskillige Helvedes Aspecter. Den Trold-Qvinde Kraka i Norge meldes at have tillavet sin Søn Roller en Suppe, ved hvilken han skulde blive stor, herlig og saare viis; men hendes Stiv-Søn Erich, som siden erholdte Sverrigs Krone, nød først Suppen, hvorefter han med stor Viisdom og Veltalenhed skal være begavet. Kong Frode skrives at være ombragt af benævnte Trold-Qvinde i en Koes Skikkelse, hvilken hun til saadan Giernings Fuldbyrdelse havde paataget sig. Man beretter, at Kongens Datter af Helgeland blev hensendt til Motle Finne-Konge for at oplæres i Trold-Kunst. Hvorvidt disse og fleere saadanne Beretninger staaer til at tro, overlades til enhvers fornuftige Eftertanke og Skiønsomhed.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Af gamle Manuscripter erfares, at Norge ogsaa i de senere Tiider skal have havt adskillige Troldfolk, i sær Trold-Qvinder, og at man for at vide, om en var skyldig i Troldom eller ey, brugte i de Tider den Maade at kaste Mennesket ud paa Vandet; saafremt det da efter Udkastelsen flød uden at synke, agtedes det for et vist og ufeylbarligt Beviis paa, at samme Menneske var Sagskyldig. Førend det til bemeldte Forsøg blev Vandet overleveret, lod man dets Klæder afføre, dets Haar afskiære, samt undersøge, om det havde Staal hos sig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Trold-Qvinderne have aflagt adskillige urimelige og latterlige Bekiendelser angaaende Middelet, hvorved de vare blevne Hexe-Kunsten mægtige. Somme foregave sig at have erholdet den ved en &#039;&#039;Dosin&#039;&#039;, som en anden Trold-Qvinde gav dem ind, saasom: ved et Stykke af en Helleflynder samt et Stykke Brød, ved et Stykke Smør og Brød, ved en Drik Melk, ved en Melke-Grød med Smør udi, ved et Stykke Ost, ved Spege-Sild og Brød etc. En bekiendte sig at have faaet Kraft til at have bekommet samme ved at sette 3 Æg i en Balle og fylle den med Vand. En andens Udsagn var, at en Kierling havde givet hende en Pibe med Forsikring, at, naar hun blæste derudi, skulde hun kunde giøre, hvad ondt hun vilde, paa Folk og Fæ, og at hun derved var bleven Kunsten mægtig. End mange flere urimelige Bekiendelser i saa Maader aflagdes.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Naar Qvinderne havde brugt bemeldte eller andre deslige Midler, for at blive Hexe-Mesterinder, have de efter egen Tilstaaelse ved adskilligt Foretagende giort Forsøg paa, om de i Kunsten vare duelige, og ved Prøvelsen befundet sig beqvemme, saasom: ved at kaste et Traad-Nøgle ud paa Vandet, og faae det til sammesteds af sig selv at løbe rundt om. At komme et Dyr til at briste i toe, ved at blæse og spytte paa det i den Ondes Navn.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Om sine Bedrifter have de giort adskillige sælsomme og ublue Bekiendelser: De have foregivet, sig i Svaners, Ravnes, Falkes, Giæsses, Ænders, Maagers, Sælhundes, Marsviins, Hvalfiskes, samt andre Fugles, firefødte Dyrs og Fiskes Gestalt at have opvakt Storm-Veyr, og ombragt Fartøyer paa Vandet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Samme bekiendte de sig at have udrettet ved at slaae 3 Knuder paa et Haand-Klæde i den Ondes Navn, og efter at have først spyttet, eller lagt sorte, hvide og røde Steene, eller sorte Traade, eller blæst i Knuderne, kaste bemeldte Haand-Klæde ud paa Vandet og tillige nævne den Person, hvis Fordervelse og Undergang de eftertragtede, ved Navn. Een sagde, sig at have opvakt Skade-Veyr ved Vind i en Sæk, som hun opløste, bekiendte derhos, at hun havde ombragt et Bergens Skib, og under den Forretning havt Tilhold i en stor Bølge, som omkastede Skibet. Een foregav, at hun med flere Trold-Qvinder havde tilveyebragt nogle Søefarendes Undergang ved saadan Adfærd, at de i Menniskers Gestalt fore ud paa Søen efter Baaden, som Folket var i, at hun selv reed paa en sort Kalv, og at de samtlige i denne Reyse-Færd traadde Baaden under. Een anden aflagde saadan Bekiendelse, at hun med en anden Trold-Qvinde havde ladet en Baad og dens medfarende Folk omkomme ved at udkaste paa Vandet et til Steen anbundet Stykke Knøsk, og efter dets Udkastelse skyde efter samme med en Skovl. Eens Udsagn var, at hun ey allene ved at blæse i en Pibe i den Ondes Navn, havde paa Vandet kuldkastet en Baad, hvori vare 2de Drenge, men og i Følgeskab af 3 andre Trold-Qvinder tilveye bragt et Skibs Forulykkelse, til hvilken Gierning een af dem paatog sig en Ørns, den anden en Svanes, den tredie en Krages, og hun selv en Dues Skikkelse, og de alle i saadan Gestalt, satte sig og fulgtes ad paa en Tønde-Bond over Søen fra Vasøe indtil Domen (en saa kaldet Klippe, som ligger nogle Miile fra bemeldte Vasøe) hvor de samtlige forlode deres Fartøy eller Tønde-Bonden, fløye op i Luften, løste sine Knuder, sigende: Vind i Fandens Navn, og derpaa ved Flugt begave sig ud paa Havet, indtil det Skib, hvis Undergang de søgte, var indhentet, hvor de da i ommeldte Gestalt satte sig, en ved Skibets Roer, 2de paa Overlaaget og en paa dets store Mærs. Een bekiendte sig at have forrasket en Baad ved slig Omgang, at, da Folket lagde fra Landet, holdt hun sig afsides i en Viig, og at, da de med Baaden vare komne et Stykke fra Landet ud paa Fiorden, svømmede hun efter i en paatagen Sælhunds Skikkelse og kuldkastede den. En anden gav sig ud for at kunde skille Folk af med Livet paa Søen, ved at sette 2 Ægge-Skaller i en Balle med Vand i; naar Ægge-Skallerne vare omhvælvede, havde og Baaden, som Folket var i, efter hendes Udsigende samme Skiæbne.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Som Trold-Qvinderne have foregivet sig paa mange Maader at kunde frembringe Uveyr, og derved ombringe Mennisker paa Vandet, saa have de og tilstaaet, sig ved et og andet Overtroisk, dennem i Satans Skole lært Foretagende og Middel at have paaført Folk adskillige Sygdomme og Lemlæstelse, ja og Døden, nu ved en Drik Melke-Valle, som man havde ladet Græs og Muld udi, og læst Herrens Bøn over, nu ved en Drik Øl, som man havde ladet den Aand, man stod i Forening med, være kraftig udi, nu ved en forvexet linnet Kluud med sort Uld-Traad udi, som man havde forvaret i et Hul i Væggen, nu ved at beblande dens Spise, som man agtede at skade, med noget at see til, som blaae Stivelse, nu ved at spytte 3 Gange paa en Kniv,og med Spyttet bestryge eens Legeme. Een bekiendte, at den Dievel, hun stod i Pagt med, havde ført hende til Vardøe i en Strand-Erles&amp;lt;ref&amp;gt;Charadrius &#039;&#039;Hiaticula&#039;&#039; Linn.&amp;lt;/ref&amp;gt; (en saa kaldet Fugls) Gestalt, samt lovet at bringe hende til Bergen, for at ved hendes Hexe-Kunst dræbe en der i Sandviigen boende Mand, som hun havde ond Villie til.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En anden Qvinde blev anklaget for at have ved saadan Omgang forhexet en Pige, at hun lod sin Søn paatage en sort Kats Skikkelse, og i samme Gestalt komme Pigen, som var i Arbeide med at slæbe en Slæde med Sand i, trillende i Møde; saasom Katten 2 a 3 Gange satte sig paa bemeldte Slæde, og Pigen nogle Gange slog efter den, og tilsidst med en Skovl traf og dødede den, og derpaa tog Veyen Hiem ad, og paa samme Vey, gik ovenmeldte Qvindes Huus forbi, kom samme Qvinde derud fra, og lod saadanne Ord falde: det var min Søn du slog, du skal faae Skam for det; hvorfter tit-bemeldte Pige sagdes samme Dag at have gaaet fra Forstanden, og være bleven Sengeliggende.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Trold-Qvinderne have og aflagt adskillige Bekiendelser om deres Adfærd anlangende Qvægs Beskadigelse, nu ved at sette sig paa Dyrets Ryg og sige: Far! nu ved at give det lidt Høe at æde, tillige sigende: Æd i Fandens Navn! nu ved at give det et saa kaldet Avinds Salt ind. En udsagde en Trold-Qvindes Bøn Ord fra Ord, som hun havde lært uden ad. Indholden deraf vil jeg ey for visse Aarsagers skyld anføre. Een bekiendte, at hun havde flyed sin Spirit. Famil. lidt med Korn bemænget Uld for at bringe samme i en Koe, sagde derhos, at, da Koen denne Recept havde bekommet, brast den ved hendes Haands Paaleggelse i to, og at efter dens Død fandtes bemeldte Uld i et stort Hul inde i det tykkeste af Laaret, endskiønt Huden var heel. Een paastod, at hun kunde skaffe sig Melk af andres Køer, ved at sette et Horn under Koens Bug, og malke den i den Ondes Navn; hvorefter den først gav Melk, siden Blod, og derpaa døde.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Som Trold-Qvinderne gave sig ud for ved deres Hexe-Kunst at kunde beskadige Folk og Fæ, saa foregave de iligemaade, sig ey allene at kunde helbrede syge Mennesker ved 3 Ganges Haands Paalæggelse, ved at røge med tændt Knøsk under Skiorten paa den Syge etc. men endogsaa at kunde hielpe med Svaghed behæftet Qvæg til rette saasom: ved at tage paa en Søndag Salt med sig i Kirken, naar Qvæget ey vilde trives, ved at læse over det, naar det ey vilde give Forraad af Melk, en bespottelig, meget absurd Bøn, hvis Indhold jeg ey vil anføre.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Trold-Qvinderne have ogsaa i deres Bekiendelse tilskrevet sig adskillige andre selsomme Bedrifter. Eens Udsagn var, 1) at hun havde givet en ung Karl, et til en Steen anbundet Stykke Knøsk, samt budet ham at kaste samme ud paa Vandet, naar en stor Bølge kom anfaldende, og tillige nævne hendes Navn 3 Gange; hvorefter da Bølgen skulde legge sig, og ingen Skade tilføye ham. 2) At hun havde flyed nogle unge Karle en blandet Drik, bestaaende af Hav-Vand og Peber, til en Befrielse fra at omkomme paa Søen; Samme maatte ey drikkes, men søbes med Skeer, saafremt den skulde have bemeldte Virkning. 3) At hun havde leveret en ung Karl en linnet, samt en anden en ulden Traad, som de skulde binde til deres Fiske-Krog, og forsikkret dem om, at de derved skulde have god Lykke til Fiskefangst. Een foregav, at hun havde redet paa en Feye-Kost over Søen fra Vasøe til Kiberg, da en anden, som var i Følge med hende, reed paa et sort Faar. Een sagde, at hun samt flere Trold-Qvinder havde ved deres Trold-Kunst fordrevet Fiske fra Landet, under hvilken udædiske Giernings Iverksettelse, en af dem fremviiste sig i en Størje (et Slags store Fiskes) Skikkelse, en anden udi sin egen Gestalt, værende iførte sort Trøye, blaat Boffel-bays Skiørt, en rød med Guld-Kniplinger ziret Hue, samt hviid Hals-Klud, og siddende paa Vandet, omgiven med Tang rundt om, og holdende i Haanden en Tare-Leg (saa kalder man et tykt Tang, som noget ligner en tyk Ride-Pidsk)&amp;lt;ref&amp;gt;Fucus &#039;&#039;hyperboreus&#039;&#039;, fronde simplici palmata, caule longissimo. Fl. Norv. I. Tab. 3. og Fucus &#039;&#039;arboreus polyschides&#039;&#039;, edulis B. P. 364. Fucus &#039;&#039;membranaceus&#039;&#039; polyphyllos major. Raj. Syn. III. p. 46. n. 32.&amp;lt;/ref&amp;gt;, hvormed hun jagede. Een bekiendte sig at have udrettet samme i en Hval-Fiskes Skikkelse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Een foregav, at hun kunde gaae paa Havet med sin Spand i Haanden, og derudi opsamle Fiskes Lever. Een sagde, at hun kunde omskabe sig til en Kat, til hvilken Kunst den Onde maatte skaffe hende Katte-Blod at smørre sig, samt Katte-Skind at bedække sig med. Om en anden sagdes der, at hun udi sin Forstue i en Tønde herbergerede en hende saa tilhaande gaaende Kat, at hvorhen den blev sendt, derfra skaffede den, hvad hun forlangede. En anden blev beskyldt at eye en graa, saa kaldet Smør-Kat, der tilbragte hende fra andre Folkes Spise-Kammer, saavelsom og fra andre Steder, hvad hun vilde have.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Rygtet gaaer end i vore Tider iblant den gemeene Mand, Trold-Qvinderne har og selv tilstaaet, at de have havt adskillige Samlings-Pladser, hvilke gaves Navn af Bal-Volde; samme vare Lyderhorn, et saa kaldet Bierg ved Bergen; Bal-Volden paa Vardøe i Øst-Finmarken; Bal-Volden i Omgang iligemaade i Øst-Finmarken; Domen, et saa kaldet høyt Bierg i Øst-Finmarken; Dovre-Field, et høyt Field, hvis Syndre Deel henhører til Christianiæ og dets Nordre Part til Tronhiems Stift; Hekkel-Field i Island. Til bemeldte Samlings-Pladse have de paa visse Tider, besynderlig i Juulen og St. Hans Nat, efter Foregivende forsamlet sig, somme i Hundes, nogle i Kattes, en Deel i Ulves, hine i Ravnes og andre Gestalter, ofte 60 ja flere i Tallet, og tillige holdt sig lystige, drukket Øl og Miød, dantset og spillet. Ja de have gaaet saa vidt med deres Phantastiske Bekiendelse, at de have sagt, at Satan spillede for dem, nu paa en rød Fiol, nu paa Lange-Leeg, eller i Norge saa kaldet Lang-Spil, nu paa Pibe og Tromme, nu paa Luur (et henved en Favn langt, og udvendig med tynd Næver beklædt Instrument af Træ, hvilket de Norske Bonde-Piger bruge at blæse i, helst naar de om Sommeren vogte deres Qvæg, deels for at forlyste sig, deels ogsaa for at skrekke Biørne, samt andre Udyr fra Qvæget). End have de ikke undseet sig ved at sige, at Satan undertiden selv dantsede og spillede Kort med dem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En berettede, at da hun en Juule-Nat med andre Trold-Qvinder var paa Dovre-Fieldet forsamlet, dantsede den Onde med een af dem (monne jeg skal troe, det var Menuet, Polsk eller Engelsk Dants?) Ulykken var, at samme i Dantsen tabte sin ene Skoe, men Lykke derhos, at Dantse-Mesteren skaffede hende strax en anden isteden for den tabte igien. Een, hvilket baade er grusomt og latterligt, i sin Bekiendelse foregav sig med fleere Trold-Qvinder at have været i Helvede, for at giøre sig dets Beskaffenhed bekandt, hvor da saaes en stor brændende Søe, i hvilken laae Mængde af Mennisker; hun berettede derhos, at Dievelen havde en Jern-Pibe, som han blæste Ild af, og at han, efter at have stukket en Fleske-Børste ned i bemeldte Søe, tog den strax op igien, saasom samme i Øyeblikket var fuld kogt; berørte Søe beskrev hun at ligge i en Dal. Om de Qvinder, som vare med hende, sagde hun een at have været i en liden Maages, eller saa kaldet Krykkes, een udi en Haveldes en Søe-Fugls (saa kaldet) een i en Dues, een udi en Skarv-Unges, andre i Allikers gestalt, sin egen Gestalt beskrev hun, som en Krages. Een foregav, at hun med en anden Trold-Qvinde havde været forsamlet paa et Sted kaldet Hilderen, at de der havde havt 2 Hose-Baand imellem sig, og af det ene tappet Miød, og af det andet godt Øl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Efter Trold-Qvindernes egen Bekiendelse have de formedelst den nær Foreening, de vare udi med Satan, kundet en Tiid være paa et Sted, og ved hans Førelse atter samme Dag eller Nat i en anden vel nogle 100 Miile derfra liggende Egn; for Exempel: Een bekiendte, at, som hun var i Bergen, kom en til hende i en Hunds Gestalt, og bragte hende i en Hast til Bal-Volden paa Vardøe i Øst-Finmarken.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Efter deres egen Tilstaaelse haver Satan aabenbaret sig for dem i adskillige selsomme og som oftest grusomme og afskyelige Gestalter: Nu som en sort Hovedløs Mand, nu som en stor Mand med sorte Klæder og Horn i Panden, nu som en lodden Mand med Horn, nu i en sort Mands Gestalt med Horn paa Knæerne, med Kløer paa Hænder og Fødder, samt med sort Haar og Skæg, nu som en, der havde store gloende Øyne, sorte laadne Hænder, og af hvis Mund udgik Ilds Lue, nu i Skikkelse af en Kat, der følede paa dem fra Fødderne langs opad til Munden, og tællede deres Tænder, nu i en Hunds, nu i en liden Fugls, nu i en Krages Skikkelse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Efter deres Bekiendelse haver og Dievelen, naar de overgave sig i hans Tieneste, sat Tegn paa dem, som sine Livegne; Een sagdes han at have grebet fat om Armen, saa den blødde, en anden at have bidt i den venstre Arm, en anden at have tegnet med sine kløer paa det venstre Laar, en anden at have givet med sine Kløer et Kneeb paa det venstre Knæ.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
For at faae dem des villigere og redebonnere til at give sig i Forbund med ham, haver han efter deres Udsagn tillagt sig adskillige, deels uskyldige og behagelige Navne, saasom: Christen, Christopher, Jacob, Zacharias, Peder, Samuel, Marcus, Lysens Engel, Dominicus, Abraham, Isach, Hans, Morten, Oluf, Giermund, Asmodo, Friis, Pax, Saclumb.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Vel er det sandt, at Trold-Qvinderne selv for Retten have udsagt alt bemeldte, ja end meget mere; ligesaa vist er det og, at de paa samme Udsigende ere blevne hendømte til Baal og Brand. Men efter mine Tanker har deres Troldom mest bestaaet i Phantasie, Indbildning og Drømme. Deres bekiendelse haver og formodentlig tildeels været tvungen, og er skeet af Frygt; Thi af Finmarkens fordum Tiids Ting-Protocoller, som af Rettens Betientere holdtes, og hvorudi Acterne findes beskrevne, erfares at somme ere blevne piinlig forhørte, førend de noget vilde tilstaae; Dog negter jeg aldeles ikke, Troldom fordum at være øvet, efterdi Dievelen er kraftig i Vantroens Børn, og hvo vil negte det, som Skriften med klare Sprog og Exempler bevidner?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;_________&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Alt hidindtil anførte, betreffer Norske Troldfolks foregivne Bedrifter. Nu vil jeg begive mig til Lapperne, og forestille nogle af de Skikke, som af dennem ved deres Trold-Kunstes Forøvelse bleve iagttagne.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hvad deres saa kaldede Ruune-Bomme angaaer, da haver den Skribent skrevet uden Grund, som giver den Navn af Ambolt, og melder, at man slaaer paa den med en Smede-Hammer. Saa vidt jeg kand erindre, er dens Danlighed, som en stor aflang Æskes, undtagen 1) at isteden for at en Æske haver gandske heel Bond, har Ruune-Bommen en Aabning neden under, og inde i den sidder en Hob Baand, fæstede med sine øverste, men hengende løs og ned med sine nederste Ender, hvortil Messing-Ringe, samt andet mere, som andre Lapper have foræret Ruune-Bommen til Zirat, og maaskee tillige, paa det at, formedelst Ringene en større Larm kunde opvekkes, ved Ruuningen ere anhæftede. 2) I Steden for at en Eske er bedækket med Laag, er en Ruune-Bomme, ligesom en Tromme, oven til betrokken med et stramt udstrakt Skind; paa bemeldte Skind (alle Ruune-Bommer have dog ikke de samme Characterer) sees tegnet med Elle-Bark adskillige Characterer, af hvilke een betyder Gud, een &#039;&#039;Radien&#039;&#039;, der haver været Lappernes Jupiter, eller høyeste Gud, een Engel, een Diævel, een &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, een Solen, een Morgen-Stiernen, een Aften-Stiernen, een Kirke, een Norske-Folkes-Boepæl, een et helligt Bierg, eller saa kaldet &#039;&#039;Passe-Vare&#039;&#039;, hvor Lapperne pleyede ofre, een Lappernes Boelig, een deres Stolpe-Bod med Støtter under, hvorudi de have Kiød og andet deslige forvaret, een det Gierde, hvorinden for de om Sommeren drive sine Rensdyr, naar de vil malke dem, een Fugl, een Fisk, een Biørn, een Ulv, een Ræv etc. een det, en andet det. Nogle af de paa Ruune-Bommen tegnede Characterer agtedes Lykkelige, andre ikke. Gud, Engel, &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, Biørn, Ræv etc. skulde betyde Godt. Diævel, Ulv etc. skulde betyde Ondt.&lt;br /&gt;
Naar Lapperne vilde begive sig paa en lang Reyse, fare paa Skytterie eller Fiske-Fangst, eller havde noget andet Forehavende, som de ansaae af Betydenhed, toge de bemeldte Ruune-Bomme frem, lagde en stor Ring paa Skindet, som den var betrokken med, og sloge derpaa med en af Rensdyr-horn giort Hammer, kaldet &#039;&#039;Ballem&#039;&#039;. Eftersom da Ringen ved saadan Banken gik af sig selv, enten til lykkeligere eller ulykkelige Characterer, giorde de sig Gisning, om deres Forehavende skulde vel lykkes eller ey. Fulgte Ringen ved Trold-Mesterens Slag paa Ruune-Bommen Solens Gang, agtede han samme at være et Tegn til sit Forehavendes lykkelige Udfald; men gik den imod Solens Gang, tvivlede han om, at hans Forsæt skulde lykkes. Om en Syg skulde døe eller blive ved Live, meente man sig ved Ruune-Bommen at kunde erfare. Det Træ, som den skulde giøres af, maatte være voxet paa et Sted, hvor Solens Skin aldrig blev seet, og afsides for sig selv, langt fra andre Træer. Den agtedes ikke ret duelig, uden den var arvelig tilfalden. Trold-Mesteren holdt den, som en Helligdom, indsvøbt og tildekket, at ikke et hvert Øye skulde faae den at see. Det var ikke en Qvinde tilladt at røre ved den. Schefferus haver givet over tit-benævnte Ruune-Bomme vidtløftig Beskrivelse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Leem XC.jpeg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. XC &amp;lt;/center&amp;gt;]][[Fil:Leem XCI.jpeg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. XCI &amp;lt;/center&amp;gt;]] I Nordlandene og Tronhiems Ampt paa Sneaasen, Overhaldens, Meragers og Tydalens Fielde samt andre Steder der i Egnen, haver man ved Eftersøgning hos Lapperne fundet en heel Hob.  (Vid. Tab. XC. og Tab. XCI.) Een, som en Lap fra Merager-Fieldet i Størdalens Præstegield havde eyet, sees med sine Characterer aftegnet i hosføyede Kobber-Stykke. Men i Finmarken, hvor jeg var Missionaire, have Ruune-Bommer, saa vidt mig er bekiendt, ikke gemeenlig været i Brug; men i deres Sted brugtes Bøtte-Laag og malede Skaaler.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dog haver man endog der i Landet sporet dem; thi hos en Finmarkisk Lap fandtes fordum een af følgende Danlighed: Den var af Fyrre-Træ, som en stor Skaal, udhuulet, i Bonden udskaaren med 2 aflange Hul, ved begge Ender behengt med et Ræve-Øre, en Ræve-Snude, samt en Kloe, og oventil, ligesom en Tromme, betrokken med Skind, som ved Malning af kogt Elle-Bark-Vand, der haver en rødbruun Farve, var afdeelt med 4 Stræger, og altsaa i 5 adskilte Rum, i et hvert af hvilke imellem Strægerne var at see adskillige Figurer, havende hver sin særdeles Betydning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I det 1ste Rum:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) Et Menneskes Efterlignelse, kaldet Ilmaris, hvilken troedes at frembringe Storm og slemt Veyrligt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Et Menneskes Billede, kaldet &#039;&#039;Diermes&#039;&#039;, som paa Dansk betyder: Torden. Naar denne blev ombedet, kunde den efter Lappens derom giorte Forklaring ved Guds Tilladelse skaffe mildere Luft og stille Veyr.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Et Dyrs Skikkelse, kaldet &#039;&#039;Godde&#039;&#039;, hvilket paa Dansk betyder: et vildt Rensdyr. Naar der spilledes paa Ruune-Bommen, og Ringen da ey vilde begive sig til benævnte Dyrs Billede, bekom efter Lappens Sigende den, som for at faae at vide sit Rensdyr-Skytteries Udfald og Lykke havde forlanget Ruune-Spillet, slet intet, hvor megen Fliid og Umage han end vilde giøre sig.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I det 2det Rum.&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) Een Circul med en Stræg over, kaldet &#039;&#039;Beive&#039;&#039;, som betyder paa Dansk: Solen; denne troede han at kunde skaffe godt Veyrligt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Et Menneskes Billede, kaldet &#039;&#039;Ibmel Barne&#039;&#039;, i.e. Guds Søn; denne troede han at kunde frelse fra Synd.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Et Billede, kaldet &#039;&#039;Ibmel Atzhie&#039;&#039;, i.e. Gud Fader; denne troede han at kunde straffe Ondskab, og forskaffe Syndernes Forladelse, en christelig Død og Siælens Salighed.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) En Kirkes Efterlignelse, som han kaldede Dom-Kirken, og sagde sig at tilbede om Siælens Salighed og Gode.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) Et Menneskes Billede, som han kaldede Engel, og sagde at skulle betegne den Hellig Aand; Denne troede han at løse fra Synd og og fornye et Menneske, at det bliver et nyt Creatur. Saaledes havde han ved bemeldte 3 Figurer de 3 Personer i Guddommen afbildede. Hos ethvert Billede, som forestillede et Menneskes Skikkelse, saaes en Stav afmalet, hvilken han kaldede, &#039;&#039;Junkar Sobbe&#039;&#039;, i.e. Junker-Stav; Aarsag dertil gav han, at, ligesom Jordens Herrer have Stav i Haanden, saa sømmede det og disse at have.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I det 3die Rum.&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) Et Menneskes Efterlignelse, som han sagde at skulle betegne Mariæ Syster, med hvilken hun after hans Tanke altid var i Raad, naar Barsel-Qvinder skulde hielpes.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) En Qvindes Efterlignelse, hvilken han kaldede, &#039;&#039;Maria Ibmel Ædne&#039;&#039;, i.e. Maria Guds Moder; hende troede han i Særdeleshed at hielpe Barsel-Qvinder, desuden og at forhielpe til Afløsning fra Synd.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Trende Billeder, som han kaldede, &#039;&#039;Joulo-Beive Herak&#039;&#039;, i.e. Juule-Dags Herrerne. Den første nævnede han: &#039;&#039;Vuostes Joulo-Beive Herra&#039;&#039;, i.e. første Juule-Dags Herre. Den anden: &#039;&#039;Nubbe Joulo-Beive Herra&#039;&#039;, i.e. 2den Juule-Dags Herre. Den 3die: &#039;&#039;Goaal-mad Joulo-Beive Herra&#039;&#039;, i.e. 3die Juule-Dags Herre, troede derhos, at, saafremt nogen vanhelligelse disse Dage, straffede Gud ham; men, om nogen holdt dem ret hellig, og vilde saa bede Gud om noget, da stilledes samme Dage, som af hannem helligholdte, frem for Gud, og Gud vilde derved bevæges til at bønhøre og hielpe ham.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I det 4de Rum.&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) En Circul, som han kaldede Mano, i.e. Maanen; denne sagde han at tilbedes for godt Veyrligt og klar Natte-Luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Tvende Mands Billeder, hvilke han kaldede: &#039;&#039;Manne Olmuk&#039;&#039;, i.e. efter Ordene: farende Folk, efter Meeningen: Folk, som gaaer til Kirke.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) En Kirkes Efterlignelse, der skulde betegne den Kirke, man, saasom værende dens Sogne-Mand, søger til. Til den sagde han baade sig selv og andre at love og ofre Vox-Lys, Penge samt andet, for at faae Hielp i et og andet Tilfælde, og at overlevere samme til Præsten til den virkelige Kirke, som ved denne afmalede blev betydet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) En Mands Billede, som stod ved Siden af Kirken, og efter hans Udtolkning skulde betegne en, der vil gaae i Kirken.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I det 5te Rum.&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) En Qvindes Billede, som efter hans derom giorte Forklaring skulde betegne den bundne Diævels Hustrue; at give hende Navn vidste han ikke.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Et Menneskes Billede, som havde Sted lidt neden for nest forbemeldte, og efter hans Udsigelse skulde betegne en Diævel, som dræber Folk og kaldes Sygdom.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Et andet Menneskes Billede, hvilket han foregav at betyde en Diævel, som gaaer løs i Helvede og svæver om i Luften; om samme havde den daarlige Indbildning indtaget ham, at, da Gud bandt den anden, rømte denne bort: hvad Navn den kaldtes med, sagde han sig ey at være vidende.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) Den Figur &#039;&#039;&#039;&amp;amp;#1064;&#039;&#039;&#039;, hvilken efter hans Udtolkning skulde betegne &#039;&#039;Helvet dola&#039;&#039;, i.e. Helvedes Ild, i hvilken han troede Siæle at brænde.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) Den Figur &#039;&#039;&#039;O&#039;&#039;&#039;, som han sagde at bemerke &#039;&#039;Helvet Tarve-Geune&#039;&#039;, i.e. Helvedes Tiære-Kiedel, i hvilken han indbildte sig Siæle at kaage.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) Den Figur &amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&amp;amp;#9645;&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;, som skulde betyde &#039;&#039;Helvet Haude&#039;&#039;, i.e. Helvedes Grav, i hvilken efter hans Tanke alle de Mennesker bleve kastede, som troede paa Satan.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) Et Menneskes Billede, fra hvis Hals gik en Streg hen til en Støtte, hvilket efter hans Udsigende skulde betegne forbemeldte bundne Diævel, som han troede at være bleven i Verdens Skabelse af Gud bunden med Lænker.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Til denne her beskrevne Ruune-Bomme var han forsynet med 2de af Rensdyr-Horn giorte Hamre, kaldede &#039;&#039;Zhioaarve-vetzhjerak&#039;&#039;, i.e. Horn-Hamre, den eene af samme sagde han sig at bruge til at slaae paa den med. Desuden havde han en liden udhuulet Dækkel af Messing med en Messing-Ring oven i, hvilken han satte paa Skindet af bemeldte Ruune-Bomme, naar han vilde begive sig til berørte Foretagende, hos hvilket han brugte den Adfærd, at han løftede Ruune-Bommen i Veyret, bevægede den til en og anden Side, og imidlertid holdende den med den ene, bankede med Hammeren paa Skindet, hvormed den var betrokken, med den anden Haand. Ydermere forklarede han, at, om bemeldte Dækkel, i det han med Hammeren slog paa Skindet, tog Vey imod Solens Gang, var Lykken den, for hvilken Ruune-Bom-Spillet blev foretaget, ugunstig, og at, hvis den begav sig saa langt ned, at den standsede hos en af de under den sidste Streg i det 3die Rum tegnede Figurer, var Gud heftig vred paa den Person, som berørte Spil øvedes for, og lod ham ved saadant Kiendetegn forstaae, at han var en meget grov Synder, og maatte derfor med indstændig Bøn paakalde Gud, om Dækkelen skulde bringes til at vige derfra tilbage; Men tog den Vey med Solens Gang, da havde det Menneske, for hvis Skyld Rune-Bom-Spillet var anfanget, god Lykke,&lt;br /&gt;
I øvrigt udsagde han, at, naar han vilde betiene sig af Ruune-bommen, krydsede han først baade den og sig selv, tillige brugende Herrens Bøn, samt disse Ord: &#039;&#039;Ibmel Atzhje, Barne ja Engel vækkjet don! &#039;&#039; hvilket paa Dansk skulde betyde: Gud Fader, Søn og Hellig Aand (jeg haver ellers ikke hørt, at Lapperne kalde den Hellig Aand Engel; men i alle mig bekiendte Lappiske Egne nævne de ham: &#039;&#039;Passe Vuoign&#039;&#039;) Hielp du! Til anførte Bøn lagde han end flere Ord, slog saa med Hammeren paa titbemeldte Ruune-Bommes Skind, drivende derved forberørte Dækkel hid og did. Under Forretningen udbrød han med saadan Tale: Ja du Gud, som haver skabt Himmel og Jord, Soel, Maane og Stierner og alle Mennesker, ja Fugle og Fiske i Havet! Jeg er et syndigt Menneske, gammel og uværdig. Bedre er det, at jeg døer, end at du ey vil hielpe den, vi efterspørger, det er den, jeg ved mit foretagene Ruune-Spil adspørger dig om Raad og Hielp for. Det skal agtes, at Lapperne, talende Dansk, sige i Steden for Jeg: Vi.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En anden Finmarkisk Lap giorde saadan Forklaring angaaende sin Ruune-Bomme, at han havde den rundt om behængt med en Kloe af alle Slags Dyr, som der i Landet falder, og, at paa Skindet, som oven til bedekkede den, var med Elle-Bark malet 9 Stræge, hver af sin besynderlige Betydning. Ydermere udsagde han, at, naar hans Agt var at bruge den, satte han en med smaae Stykker Kobber behængt Kobber-Fugl paa Skindet af den, og slog saa derpaa med en Horn-Hammer, der med en Bæver-Huud var overtrokken; hvorefter da Fuglen begav sig til de Lykkelige eller Ulykkelige Characterer. Hans Udsigende desuden var, at, saafremt bemeldte Kobber-Fugl under Acten faldt ned af Ruune-Bommen paa Jorden, naar der ved at slaae med Hammeren paa Skindet deraf for nogen Person øvedes Ruune-Spil, var det et Kiende-Tegn, at samme ey længe derefter skulde leve. Derhos berettede han, at, naar 2de Trold-Mænd, eller saa kaldede Noaaider, vilde forsøge, hvilken af dem var den andens Mester i Troldkunst, maledes paa tit-bemeldte Ruune-Bomme 2de Hornene sammenstødende Rensdyr-Oxer, hvorved tvende iligemaade Hornene sammenstødende Bierg-Rensdyr-Oxer betydedes, og, at da den, hvis Bierg-Rensdyr-Oxe overvandt den andens, blev tillige sin Modstanderes Overvindere i Kunsten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Somme Troldmænd, eller saa kaldede &#039;&#039;Noaaider&#039;&#039;, gave sig ud for at kunde giøre Ondt, at kunde skade Mennesker eller Qvæg, samt afsted komme adskillige andre ulykkelige Hændelser, og bleve derfor meget frygtede; naar en saadan &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; vilde øve sin Kunst, aad han forud Ulve- og Ræve-Kiød, meenende sig deraf at bekomme en besynderlig Kraft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Andre derimod gave sig ud for, allene at giøre Godt, at kunde helbrede Sygdomme paa Mennesker eller Qvæg, at kunde raade Bod paa Vanlykke til Skytterie, Fiskerie etc. samt forskaffe anden deslige hielp, og bleve derfor af Lapperne i deres Vankundigheds Tiid meget afholdne, saa de talede om dem med Berømmelse, sigende: &#039;&#039;De lei Ibmelatzh Noaaide, Danice&#039;&#039;: Det var en Guds &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039;, en Guds Viismand; Meeningen i Talemaaden er: det var en velsignet Viismand.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Leem XCII.jpeg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. XCII &amp;lt;/center&amp;gt;]] (Vid. Tab. XCII.) Naar den saa kaldede &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039;, blev af en Syg anmodet om Hielp, øvede han efter Lappernes Beretning sin Læge-Kunst paa saadan Maade: han talede til sin &#039;&#039;Noaaide-Lodde&#039;&#039;, en saa kaldet hannem til haande gaaende Trold-Fugl, i saadanne &#039;&#039;Terminis: Hætte dal kotzhio duu Mat&#039;kai, Danice&#039;&#039;: Nød byder dig nu at begive dig paa Reysen; hvorved han befalede ham at fare afsted og hente &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, der after Lappernes Sigende ere Troldmandens Medhielpere. Efterat benævnte &#039;&#039;Noaaide-Lodde&#039;&#039; havde efter &#039;&#039;Noaaidens&#039;&#039; Ordre hentet bemeldte &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, og &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; saaledes havde faaet dem til sig, vare der 2de Forsamlinger, een synlig, en anden usynlig. Den synlige var &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; selv, og 2de Lappe-Qvinder smukt pyntede i Hellig-Dags Klæder, og med en linned Hue paa Hovedet, men uden Bælte om Livet, hvilke Qvinder i denne Forretning kaldtes &#039;&#039;Shjarak&#039;&#039;, derhos en Mand, som, kaldet i denne Actu &#039;&#039;Mærro-Oaaive&#039;&#039;, maatte tage sin Hue af og opløse sit Belte; desuden en ikke aldeles voxen Pige, hvilke samtlige titbemeldte &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; havde ladet forsamle til Stedet, hvor Gierningen med den Syges Helbredelse skulde foretages. Den usynlige Forsamling, som efter Foregivende saaes af &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; allene, men ikke af de andre hosværende, var &#039;&#039;Aarja&#039;&#039;, som Præses, og ovenmeldte &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, saa og 2de Qvinder, som benævnte &#039;&#039;Aarja&#039;&#039; havde med sig udi den usynlige Forsamling, hvilke Qvinder bleve kaldte &#039;&#039;Rudok&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Naar dette synlige og usynlige &#039;&#039;Collegium&#039;&#039; var samlet, lavede &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; sig til den herefter beskrevne ham forestaaende Reyse, tog sin Hue af, løste sit Belte og sine Skoe-Baand, lagde Haanden for Ansigtet, satte Hænderne i Siden, bøyede sig med Kroppen nu frem, og nu tilbage, og lod sig høre med saa lydende Ord: &#039;&#039;Valmashtet Hærge! Satzhjalet Vaanas! Danice&#039;&#039;: Laver Age-Rensdyr-Oxen til! skyder Baaden med Hast ud! Derpaa kastede han Gløder af Fyr-Stedet med bare Haanden, foregivende, at Ilden ikke kunde skade ham, drak Brændeviin, slog sig med en Øxe paa Knæet, hyttede med samme bag over sig med begge Hænderne, bar den 3 Gange omkring enhver af ovenmeldte &#039;&#039;Shjarak&#039;&#039;, og derpaa faldt hen, som en Død. Imidlertid maatte ingen røre ved ham, ey heller tilstedde man en Flue at komme ham nær, men med større Agtsomhed jagede den bort. Udi denne &amp;amp;#917;&amp;amp;#967;&amp;amp;#962;&amp;amp;#945;&amp;amp;#963;&amp;amp;#949;&amp;amp;#953; [Ekstase] laae han i teltet eller Hytten med sit Legeme øyensynlig, men var efter Foregivende tillige i en Syn, ligesom paa en underjordisk Reyse, og saae paa samme Reyse &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, de saa kaldede hellige Bierge, samt Beboere i Biergene, og hørte &#039;&#039;Luodiit&#039;&#039;, eller Sange, der syngedes udi det usynlige &#039;&#039;Collegio&#039;&#039;. Imedens han saa laae, holdt ovenmeldte 2de i Hellig-Dags Klæder iførte, og en linned Hue paa Hovedet havende Qvinder, de saa kaldede &#039;&#039;Shjarak&#039;&#039;, der sadde hos ham i Teltet eller Hytten, hvor han laae, en sagte Samtale, saa kaldet Monatæbme, med hinanden, angaaende til hvilket &#039;&#039;Passe-vare&#039;&#039;, eller helligt Bierg han paa sin Reyse maatte være geraadet, og giorde sig derom adskillige Gisninger. Naar de i bemeldte Samtale ved adskillige Bierges Nævnelse omsider ved Navngivelse treffede det &#039;&#039;Passe-Vare&#039;&#039;, eller hellige Bierg, hvor han efter Opvaagnelsen sagde sig i en Syn at have været henrykket, rørte han en Haand eller Fod. Derpaa begyndte de indbyrdes at tale, og giøre sig Slutning om, hvad han sammesteds maatte have seet eller hørt. Hvorefter da &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; med en sagte runende Tone fangede an at udsige de Ord, han hørte i det usynlige, hvilke bleve kaldede &#039;&#039;Vuolet Zaabme&#039;&#039;; efter sammes Udsagn begave bemeldte &#039;&#039;Shjarak&#039;&#039; sig til at synge med lydelig Stemme. Efterat dette og andet mere Dievelsk Væsen var forøvet, blev endelig Slutningen denne, at &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; raadde, at der skulde giøres et Offer til en Afgud for den Syges Helbredelse, navngav Dyret, som skulde ofres, samt Stedet, hvor Offeret skulde skee, og forsikrede den Syge om Forbedring inden en vis Tiid. Undertiden hendte det, at den Syge blev tilpas igien, somme Tiider slog det vel og feyl. Dagen førend tit-bemeldte &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; foretog sig den her beskrevne &#039;&#039;Actum magicum&#039;&#039;, fastede han.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det er vitterligt iblandt Lapperne, og gandske uimodsigeligt, at, naar en Lappisk &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; eller Trold-Mand øvede bemeldte Læge-Kunst, var ovenanførte synlige &#039;&#039;Collegium&#039;&#039;, nemlig de i Helligdags Klæder iførte 2de Qvinder, eller saa kaldede Shjarak &amp;amp;c. tilstede. Ligesaa kundbart er detog, at han brugte de ovenmeldte Ceremonier, ved at løse sit Belte og sine Skoe-Baand, slaae sig paa Knæet med en Øxe, kaste Gløder af Fyr-Stedet med bare Hænder etc. og derefter at falde hen, som en Død. Ligesaa sandt er det ogsaa, at tit-benævnte 2de Qvinder, eller saa kaldede &#039;&#039;Shjarak&#039;&#039;, siddende hos ham, der han laae in &amp;amp;#917;&amp;amp;#967;&amp;amp;#962;&amp;amp;#945;&amp;amp;#963;&amp;amp;#949;&amp;amp;#953; [Ekstase], holdte ovenskrevne Samtale, og at han ved deres Samtale omsider begyndte først at røre en Haand eller Fod, derefter med en sagte runende at udsige ovenmeldte &#039;&#039;Vuolet-Zaabme&#039;&#039;, og endelig paa det sidste raadde, at der før den Syges Helbredelse skulde giøres Offer; men at han havde en sig til Tieneste værende Trold-Fugl, den saa kaldede &#039;&#039;Noaaide-Lodde&#039;&#039;, og ved samme fik hentet ovenanførte &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, hvilke, som sagt, skal være Trold-Mandens tienstvillige Aander, og at den &amp;amp;#917;&amp;amp;#967;&amp;amp;#962;&amp;amp;#945;&amp;amp;#963;&amp;amp;#949;&amp;amp;#963; [Ekstasis], han syntes at geraade udi, var virkelig, og at der, førend han i samme henfaldt, forsamlede sig hos ham et usynligt &#039;&#039;Collegium&#039;&#039;, nemlig titbenævnte &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, og forberørte &#039;&#039;Aarja&#039;&#039;, som den fornemste, samt det usynlige &#039;&#039;Collegii&#039;&#039; 2de Qvinder, eller saa kaldede &#039;&#039;Rudok&#039;&#039;, og at han geraadet i bemeldte &amp;amp;#917;&amp;amp;#967;&amp;amp;#962;&amp;amp;#945;&amp;amp;#963;&amp;amp;#949;&amp;amp;#957;  [Ekstase] saae i en Syn, ligesom paa en underjordisk Reyse, ovenbemeldte saa kaldede &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, eller hellige Bierge, samt Beboere i Biergene etc. hvilket alt var usynligt for de andre nærværende, og efter Foregivende saaes af ham allene, det overlader jeg til enhver, om han vil troe dette, som en virkelig Tildragelse, da Diævelen er kraftig i Vantroens Børn, eller ikkun agte det for et Bedrag af &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039;, enten for at blive anseet, da &#039;&#039;Noaaiderne&#039;&#039; have været hos Lapperne i megen Anseelse, eller for at faae noget til Vederlag for sin foregivne Læge-Kunst, endskiønt samme som oftest var saare ringe, saasom: en Messing-Sylle, et Arm-Baand af Traad, en Ost eller andet saadant. Hvad ellers den i anførte &#039;&#039;Actu magico&#039;&#039; bemeldte Trold-Fugl, eller saa kaldede &#039;&#039;Noaaide-Lodde&#039;&#039;, som Trold-Manden udsendte til at hente &#039;&#039;Noaaide-Gadze&#039;&#039;, angaaer, da berette Lapperne, ham at have været &#039;&#039;Noaaidens&#039;&#039; eller Trold-Mandens Tiener, der lod sig af ham befale, og efter hans Ordre foer afsted, i hvilketsomhelst Ærinde han udsendte ham.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hvad de i samme &#039;&#039;Actu Magico&#039;&#039; ommeldte &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; anbelanger, da er det en uimodsigelig Sandhed, jeg kand skrive det af egen Erfarenhed, de i det 20. Capitel om Lappernes Afgudiske Ofringer, anførte Offer-Steder bare og et klart Vidnesbyrd om, at der ere Bierge, som Lapperne have holdt for &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, eller hellige Bierge, og ofret til, og efterdi de, i sær deres &#039;&#039;Noaaider&#039;&#039;, ofte have havt dem samt de efter deres Indbildning sammesteds Tilhold havende Afguder i Tanke, og &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; foretagende sig forbemeldte Kuur ogsaa uden Tvivl har havt samme &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; i frisk Erindring, og det man tit omgaaes med i Tankerne, pleyer forekomme i Drømme, er det rimeligt, at, naar han laae i den foregivne &amp;amp;#917;&amp;amp;#967;&amp;amp;#962;&amp;amp;#945;&amp;amp;#963;&amp;amp;#949;&amp;amp;#953; [Ekstase], hvilken formodentlig ikkun haver været en af ovenmeldte Brændeviins-Drikken ham paafalden tung Søvn, samme &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, samt de Afguder, som efter hans Indbildning der boede, da have kommet ham for i Drømme, saa han haver syntes at see dem, høre dem tale, og begiere Offer til den Syges Helbredelse. Ovenanførte Adfærd, som &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; forøvede ved den Syges Kuur, var jo en Troldoms og følgelig en Dievels Gierning, og slaaer det da ikke feyl, at jo samme onde Aand har havt sin Haand med udi Spillet.&lt;br /&gt;
Foruden bemeldte &#039;&#039;Actum Magicum&#039;&#039;, som blev øvet til en Sygs Helbredelse, have og Lapperne i samme Tilfælde brugt andre Manerer, som af følgende kand erfares: En sandrue og i sin Opførsel skikkelig Porsanger-Fiords Søe-Lap ved Navn &#039;&#039;Mellet Olsen&#039;&#039;, fortalte mig om 2de andre Søe-Lapper af samme Fiord, at de havende foretaget sig at læge en Syg, forrettede Kuuren paa denne Maade: De slagtede en Rensdyr-kalv Dagen for Juule-Dag, kogte Kiødet, lagde noget deraf samt lidet Smør, Ost og Kager i en meget liden dertil lavet Baad, slæbte en stor Dynge Træer sammen, satte berørte Baad med bemeldte Kost i deroven paa, og lod den sammesteds forblive, indtil Juule-Høytiden var forbi, siden saaes den der ey mere. Hvor de havde giort af den, vidste han ey at sige. Det lader sig ansee, at de har ofret Kiødet til &#039;&#039;Joulo-Gadze&#039;&#039;. Samme Mand, som et øyensynlig Vidne, berettede og om en Porsanger-Fiords Søe-Lap ved Navn &#039;&#039;Anders Eschildsen&#039;&#039;, at han havende paataget sig at helbrede en Syg, saaledes bar sig ad: Som han roede ved Strand-Bredden, traadde han paa Land, og bar en temmelig stor Steen ind i Baaden, vendte den ofte om og talede til den; men Ordene sagde han sig ikke at kunde erindre. Efter Hiemkomsten bar han samme Steen op i sin Hytte, havde den der en lang Tiid liggende under sit Hoved, ofte om Dagen tog den frem, og, ligesom før, talede til den.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De saa kaldede Gand-Fluer, som mange vide at snakke om, vare efter Beretning et Slags Fluer (rettere talt: Dievle i Fluers Skikkelse, hvis de ellers have været til) hvilke en Lap fik af sin egen Fader, om han havde været Trold-Mand, og, naar ey flere af de fra Faderen bekommede vare tilbage, skaffede en Dievel i en stor heslig Fugls Gestalt, af Lapperne kaldet &#039;&#039;Vuokko&#039;&#039;, ham andre i deres Sted. Bemeldte Fluer siges Trold-Manden at have havt forvarede i en Æske, som blev kaldet hans Gand-Æske, og at have udsendt den til at beskadige Mennisker og Qvæg, Maaden, paa hvilken de bleve brugte, var efter Beretning denne den gemeenligste, at Trold-Manden bød dem fare ud af Æsken til at beskadige den eller den, som han havde ond Villie til, mere eller mindre, efter Forseelsens Beskaffenhed, ja vel og at dræbe, om Forseelsen havde været meget stor; hvorpaa de da udfoer efter hans Ordre, og efter giorte Virkning komme tilbage til deres Bolig eller Æske igien.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Om en fik saadant Tilfælde, at noget i Skikkelse af en liden Flynder saaes at fare om imellem Huud og Kiød, tvivlede man ikke paa, at jo samme Person var af en Trold-Mand ved Gand-Fluer forgivet. Bemeldte Tilfælde blev ofte i forige Tider virkelig fornummet i Finmarken, og medførte ulidelig Smerte. Om et Menniskes Liv hovnede, og der gik Blod igiennem dets Mund og Næse, og det derpaa døde, troede man, at samme Menneske af en Trold-Mand var ved Gand-Fluer taget af Dage. En Syg, som indbildte sig af en &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; at være forgandet, og ey i Trold-Kunst saa var øvet, at han selv kunde curere sig, søgte en anden &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039; om Hielp, som da til hans Helbredelse gemeenligst brugte den i dette Capitel ovenanførte Læge-Kunst. En Trold-Mand siges i bemeldte Tilfælde at have cureret sig selv. Alt dette skriver jeg efter Lappernes egen Beretning, og vil lade enhver troe deraf, saa meget ham behager.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En Skribent melder, at Lapperne ved smaae korte giftige Bly-Piile, som de kaste til langt fraliggende Steder, hevne sig paa deres Fiender, og tilføye dem farlige og smitsomme Sygdomme, der forandre sig til Kræft eller andet deslige paa Arm eller Been; men dette haver ingen Tiids Erfarenhed lært os at være sandt&amp;lt;ref&amp;gt;Men det har dog Erfarenhed lært, at en og anden Lap, undertiden har betient sig af en lang sylespids Staaltraad for at beskadige en andens Creature, i det at han om Natte Tider, uden fra igiennem aabne Sprekker i Fæ-Huus-Veggen, har stukket Creaturene dermed, og fornemmelig søgt at ramme den i Ørene, da Creaturets paafølgende Sygdom er bleven anseet for en Virkning af Gan-Fluen.&amp;lt;/ref&amp;gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;Juoigen&#039;&#039; er en iblandt Lapperne brugelig Sang, mere lignende en Tuden. Sommes &#039;&#039;Juoigen&#039;&#039; er uskyldig uden nogen Slags Overtroe, og skeer allene for Tiidsfordriv; en, som saa &#039;&#039;juoiger&#039;&#039;, kaldes &#039;&#039;Maargos&#039;&#039;. Nogles Juoigen haver været overtroisk; thi de indbildte sig ved den at kunde fordrive Ulve, at de ikke skulde skade Qvæget, brugende derhos foruden andre disse Ord: &#039;&#039;Kumpi! Don ednak vahag lek dakkam, ik shjat kalka dam paikest orrot; Mutto dast erit daakkaa mailme kiætzhjai mannat, ja don kalkat dai pazhjatallat, daiheke jezhja lakai hæwanet, Danice&#039;&#039;: Du: Ulv haver giort megen Skade, du skal ikke blive længere paa dette Sted, men fare herfra til Verdens Ende, og du skal enten blive skudt, eller paa nogen anden Maade komme af Dage. En ordinaire Trold-Mand &#039;&#039;juoigede&#039;&#039; baade i &#039;&#039;Actu&#039;&#039;, og uden for &#039;&#039;Actum Magicum&#039;&#039;; men somme Trold-Mænd aldrig, hvilke sidst bemeldte bleve kalded &#039;&#039;Judakas&#039;&#039; eller &#039;&#039;Juraak&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
(Vid. Tab. XCII.) Med staalet Godses Igienviisning brugtes iblandt andre følgende Adfærd: Trold-Manden, den saa kaldede &#039;&#039;Noaaide&#039;&#039;, kigede ned i Brændeviin, som han i en Øse, Skaal eller andet deslige Kar havde hos sig, nævnede den Person ved Navn, som man mistænkte, og nogenledes var forsikret om at være skyldig i Tyveriet, foregav, sig at see samme Persons Ansigt i Brændeviinet, til et vist Tegn, at han og ingen anden var Tyven, og derhos truede, at, saafremt han ikke bragte det staalne tilbage, skulde han ved sin Kunst beskadige ham paa Øyne eller andet Ledemod; hvorfor den, som havde staalet Godset, af Frygt for at miste sit Øye, eller at blive i anden Maade lemlæstet, lod Eyermanden faae det staalne tilbage. Imedens &#039;&#039;Noaaiden&#039;&#039; kigede i Brændeviinet, sang han en dertil hørende Ruune-Sang.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Alle de Lapper, som den berømmelige, og ved sin Nidkierhed for Guds Ære og Lappernes Omvendelse et udødeligt Æreminde fortienede Guds Mand, nu hos Gud Salige &#039;&#039;Thomas von Westen&#039;&#039;, fordum Lector for Tronhiems Cathedral Skole og &#039;&#039;Collegi Missionis Vicarius&#039;&#039;, efter sin Ankomst til Finmarken og Nordlandene, befandt skyldige i Troldoms Bedrifter, bleve publice absolverede.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
----&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på dansk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Knud Leem]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Afgudiske_Ofringer&amp;diff=84463</id>
		<title>Afgudiske Ofringer</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Afgudiske_Ofringer&amp;diff=84463"/>
		<updated>2026-08-04T08:35:44Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link= Afgudiske Ofringer]] !!  !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion]]&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af Knud Leem:&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrivelse over Finmarkens Lapper&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;20. Capitel &#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lappernes afgudiske Ofringer&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Saavel Afgudernes Navne, som de Ceremonier, der ved Afguds-Dyrkelsen ere blevne iagttagne, have, i Henseende til Stedernes Adskillighed, hvor Lapper opholde sig, været saa forskiellige, at det vil blive meget vanskeligt, derom at kunne give nogen fuldstændig Underretning. Imidlertid vil jeg meddele Læseren, hvad mig herom, saavel af egen Erfarenhed, som af andre Kyndige, deres Beretning, er bleven bekiendt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det som brugtes til Ofringer, var helst levende Creaturee, saasom: Rensdyr, Faar og andet deslige Qvæg, sielden Sælhunde, eller andre saadanne Dyr. Undertiden betiente man sig og af døde Ting til at ofre, saasom: Melk, Melke-Suppe, Ost etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Leem LXXXV.jpg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXV &amp;lt;/center&amp;gt;]](Vid. Tab. LXXXV) Ofre-Maneererne vare adskillige; med levende Creaturers Ofring omgikkes saaledes, at undertiden ofredes Dyret heelt, somme Tider ikkun en Deel deraf. Som ofteste slagtede man Dyret, kogte og aad det, undtagen Benene, hvilke man lod blive paa Stedet til Afgudens Tieneste, værende i den fulde Tanke, at han kunde skabe Kiød paa dem igien&amp;lt;ref&amp;gt;Af deslige Been har jeg seet adskillige paa det Bierg Klubben i Øst-Finmarken, een Miil fra Nessebye beliggende, hvor jeg og, imellem de høyeste Tinder, saae tvende Udhulinger, hvor der var Tegn til, at der i gamle Dage havde været brændt Been. Ikke langt derfra, blev jeg og vaer et rundt af Steen opbygget Ildsted, hvor omkring der hist og her laae adspredde Rensdyr-Been; hvilket Sted skal, efter Beretning, have været et af de fornemste Offer-Steder i Landet.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Man og med Offerets Blod besmurte og imod Offer-Stedet opreyste lange Kieppe, hvilke bleve kaldede: &#039;&#039;Liet-Morak&#039;&#039;. Undertiden slagtede man Dyret hos Bredden af en Elv, lod det meeste af Blodet rinde bort med samme, og med det øvrige anstrøg nogle Kieppe, som man paa Stedet efterlod sig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En Biørns Lever stegte man paa en Pind hos Ilden til et Offer, hvilket blev givet Navn af &#039;&#039;Vuodno-bassem&#039;&#039;. Det skal og i visse Lapmarkiske Egne have tildraget sig, at der ofredes for Børn, imedens de endnu vare i Moders Liv, et eller andet Qvæg, i Fødselen en Hund, der blev i Jorden nedgraven levende, og efter Fødselen et Dyr med en linnet Hue paa Hovedet, hvilket iligemaade blev nedgravet i Jorden.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Adfærden med døde Tings Ofring var iblant andre denne: Man spildte ned paa Gulvet i sin iboende Hytte Brændeviin og andet deslige til et Forsonings-Offer for de &#039;&#039;Lares&#039;&#039;, som man indbildte sig at boe under Dørtærskelen, under Fyrstedet etc. naar samme ved sligt Offer vare forsonede, ventede man sig fra dem god Lykke; saadan Nedstenkelse blev kaldet &#039;&#039;Seime-Stæbme&#039;&#039;. Man slog og ned paa Gulvet i Fæhuset Raae-Melk af en Koe, der ey tilforn havde fødet. For Henflyttelsen fra en Bopæl til en anden spildte man Melke-Suppe paa Jorden, hvilket lader sig ansee at have været et Tak-Offer for Velgaaende der paa Stedet&amp;lt;ref&amp;gt;Man øste og Melk paa opreyste Steen-Støtter. Saadan en Støtte har jeg seet i Nessebye i Varanger, hvor Missionairen boer; og blev mig tillige berettet, at en gammel Lappe-Kierling, der nyelig var død, havde i mange Aar, hver Morgen og Aften, øset Melk paa samme, til et offer for sin Afgud; men giort saadant gandske hemmelig, saa at man først efter hendes Død var kommen derefter.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det, hvoraf Lapperne toge sig Anledning til at ofre, var Sygdom paa Folk eller Qvæg, Vanlykke til Fiskerie, Skytterie, eller anden deslige Mangel, og adskilligt andet. Desuden giorde de og Tak-Offere, naar deres Dyre-Fangst etc. vel lykkedes, som er at see af Beskrivelsen over det Offer-Sted &#039;&#039;Leunje-jauvre-suolo&#039;&#039;. Paa det Sted, hvor de havde skudt et vildt Rensdyr lode de til et Taknemmeligheds Tegn blive tilbage noget af samme, saasom: Hornene, Pande-Huden, Huden af Dyrets Fod eller deslige.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Anlangende de Steder, hvor Ofringerne skede, da have Finmarkens Lapper havt mange &#039;&#039;Passe-Varek, Danice&#039;&#039;: hellige Bierge; paa hvilke de have ofret til Afguder, deels i Varanger-Fiorden og dens Grændser udi Vasøe Præstegield, deels i Thanen og Laxe-Fiorden udi Kiølle-Fiords Præstegield, deels i Porsanger-Fiorden udi Kielviigs Præstegield, samt andre Steder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge, som de have havt i Varanger, ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Meiske-Vare Passe-Aldo, Danice&#039;&#039;: Meiske-Biergets hellige Simle. Det, man kalder helligt, enten virkelig er, eller i det mindste troes at være eller have været det. En Simle er en Rensdyr-Hun af Slaget, af de Norske saa kaldet. Altsaa giver et hvert Bierg, som bærer Navn af hellige Simle, en sterk Formodning, at samme er bleven holdt for et helligt Bierg, haver været et Offer-Sted, og faaet sit Navn af de Rensdyr, som der pleyede at ofres. Benævnte Bierg siges at ligge længst inde i Varanger-Fiorden, hvor bemeldte Fiord-Lapper jevnligst have deres Tilhold. Det er oven paa fladagtigt, og neden til med Birke-Skove bevoxet. Efter Beretning ofrede man der fordum til den Afgud &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039;; til Beviis paa, at Ofringer der vare giorte, saaes for faa Aar siden endda en Mængde af Rensdyr-Been at ligge paa Stedet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Styren-Aldo, Danice&#039;&#039;: Styre-Biergets Simle. Her have Lapperne efter beretning med Ofringer dyrket Torden.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Nieid-Vare Passe Aldo, Danice&#039;&#039;: Jomfru-Biergets hellige Simle; her skal Lapperne have giort Ofringer til &#039;&#039;Joulo-Gadze&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Kalbmem bafte, Danice&#039;&#039;: Fryse-Klippen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) En Steen, kaldet &#039;&#039;Zhievres-Ibmel, Danice&#039;&#039;: Otter-Gud; det guddommelige Navn, som benævnte Steen er bleven beæret med, bevidner, at den er bleven holdt for et helligt Bierg, og ved Offere misbrugt til Afguds-Dyrkelse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) En Steen, kaldet &#039;&#039;Guuli-Ibmel, Danice&#039;&#039;: Fiske-Gud. Dennes, ligesom den forbemeldtes, Navn bærer Vidnesbyrd om, at man haver holdt den for et helligt Bierg, og til en Afgud, som man indbildte sig der at have sin Bolig, haver giort Ofringer, maaskee, for at faae Lykke til Fiske-Fangst.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) &#039;&#039;Muorje-Ibmel Passe Aldo, Danice&#039;&#039;: Bær-Guds hellige Simle. Dette Steds Navn giver ligeledes et der forøvet Afguderie tilkiende.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
8) &#039;&#039;Juur-Vuodna Passe Aldo, Danice&#039;&#039;: Juur-Fiordens hellige Simle.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
9) En klippe med et Hul udi, kaldet &#039;&#039;Raige-Bafte Aldo, Danice&#039;&#039;: Hul-Klippens Simle.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
10) En høy Field-Tind, kaldet &#039;&#039;Balda-Zhiok, Danice&#039;&#039;: helle-Flyndrens Field-Tind.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge, som Lapperne have dyrket paa &#039;&#039;Neidens&#039;&#039; Field, ere efter Beretning:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Niaekkem-Karg, Danice&#039;&#039;: Krybe-Fieldet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Ruoude-Zhiold, Danice&#039;&#039;: Jern-Pæl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Ullo-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Uld-Bierget.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Jerge-jerge, Danice&#039;&#039;: Steen-Steen. Visse Egnes Lapper kalde en Steen &#039;&#039;Jerge&#039;&#039;; men af de andre Finmarkens Lapper nævnes den: &#039;&#039;Ged&#039;ge&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Zhiuodzhio-Akkom, Danice&#039;&#039;: min staaende Bestemoder, det er, Farmoder eller Mormoder, som paa en Deel Steder udi Norge saa kaldes.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) &#039;&#039;Zaages-bafte, Danice&#039;&#039;: Grund-Klippen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) &#039;&#039;Guuli-bafte-vaere, danice&#039;&#039;: Fiske-Skees Bierg.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe Varek&#039;&#039;, eller saa kaldede hellige Bierge, som Lapperne have havt langs Søekandten uden for Varanger, ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Raudo-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Rør-Bierget; benævnte Bierg har sit Navn af et Slags under Bugen rødagtige Fiske, der holde sig i ferske Søer, og blive af Lapperne kaldet: &#039;&#039;Raudo&#039;&#039;, men af de Norske: Rør &amp;lt;ref&amp;gt;Salmo &#039;&#039;alpinus&#039;&#039; Linn.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Bæl&#039;e Vaerre, Danice&#039;&#039;: Øre-Bierget; maaskee de have tilegnet benævnte Bierg saadant Navn af en Indbildning, at Stedets Afgud, som der ofredes til, for at faae Hielp, hørte deres Begiering.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Ryto-Zhiok, Danice&#039;&#039;: Grydens Field-Tind; her staaer efter Beretning en af Naturen saa dannet Steen, at den fremviser et Menneskes Skikkelse med Hue paa. Maaskee man haver her efter den sædvanligste Offer-Maade i Gryder kogt Offer-Dyrets Kiød, som man selv vilde æde, og hvoraf Afguden skulde have Beenene, og deraf taget sig Anledning at give Stedet bemeldte Navn.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Einar-Eieide, Danice&#039;&#039;: Einers Orakul.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Sieide-Væk-Aldo, Danice&#039;&#039;: Orakel-Kraftes Simle.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lappernes &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge paa Grændserne af Tanens Laxe-Elv ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Golle-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Guld-Bierget. Paa dette Bierg skal formedelst den rige Fangst af vilde Rensdyr, som man i forige Tider der i Egnen bekom, have været giort idelige og anseelige Ofringer.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Et Field, kaldet &#039;&#039;Galdo-Oaaive, Danice&#039;&#039;: Kilde-Hovedet.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lappernes Passe-Varek eller hellige Bierge i Tanen, ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Sieid, Danice&#039;&#039;: et Orakel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Giems-Bafte, Danice&#039;&#039;: Giems-Klippen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Stang-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Jokkel-Niarg, Danice&#039;&#039;: Jokkel-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Kolds-Niarg, Danice&#039;&#039;: Kolds-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) &#039;&#039;Stoppel-Niarg, Danice&#039;&#039;: Stoppel-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) &#039;&#039;Horne-Bafte, Danice&#039;&#039;: Horn-Klippen.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge, som Lapperne have havt ved Hobs-Eidet, ere efter Beretning:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Vuoide-Ged&#039;ge, Danice&#039;&#039;: Salve-Steen. Maaskee man haver besmurt Stenen med Offerets Blod eller Fedme, og deraf tilegnet den bemeldte Navn&amp;lt;ref&amp;gt;Eller øst Melk derpaa. See Anm. 219.&amp;lt;/ref&amp;gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Ravos-Niarg, Danice&#039;&#039;: Faste-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Klem-Niarg, Danice&#039;&#039;: Klem-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Sagga-Niarg&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Loidosh&#039;&#039;.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge, som Lapperne have tient i Laxe-Fiorden, ere efter Beretning:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Vaddes-Bafte, Danice&#039;&#039;: den vanskelige Klippe.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Gie-Vuoude-Aldo, Danice&#039;&#039;: Gie-Skovens Simle.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Ailekes-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Hellig-Bierget.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Lieule-Oaaive, Danice&#039;&#039;: Damp-Hovedet.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, eller saa kaldede hellige Bierge, som Lapperne have dyrket i Porsanger-Fiorden, ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Alek-Bafte, Danice&#039;&#039;: Blaae-Klippen.[[Fil:Leem LXXXVI.jpeg |thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXVI &amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) (Vid Tab. LXXXVI.) &#039;&#039;Sölfar-Kapper&#039;&#039;. Lapperne kaldte den Klippe, hvor benævnte Offer-Sted befindes: Sölfar, og en Hue: &#039;&#039;Kapper&#039;&#039;; altsaa betyder Ordet paa Dansk: Sölfars Hue. Dette er et ved den østre Side af Porsanger-Fiorden omtrent en halv Miil fra Søen beliggende navnkundigt Offer-Sted. Jeg haver selv beseet det; der staaer to høye Steene, den eene jevnsides hos den anden, af hvilke een er med guul Mosse bevoxen. Hos disse Steene laae Steege-Pinde, de saa kaldede Bassem-Morak, hvilke Lapperne havde brugt, da de der gastrerede ved at koge, stege og æde Kiødet af de Dyr, som ofredes til den, efter deres Indbildning sin Bolig sammesteds havende, Gud. Imod bemeldte tvende høye Steene var Krydsviis opreyst mange Kieppe af tørt Fyrre-Træ, alternatim udskaarne med trende Beene-Skaar, samt trende Kryds, og følgelig visende Anskueren disse Characterer: IIIXXXIII+++IIIXXX. Ved den østre Side af samme Steene befandtes en lang fiirkandtig paa samme Maade, som de nyelig ommeldte Kieppe, udskaaren Bielke, sat med sin nederste Ende fast i jorden gandke nær hos Steenene, og hældende med den anden Ende imod Østen, imod Solens Opgang, samt havende alleryderst i Enden en Jern-Nagle, af Skikkelse, som det Jern-Søm, hvormed man digter Bræderne paa Fisker-Baade og andre deslige Fartøyer sammen; hvilket giver nogen Formodning om, at den Afgud Thor, efter det, som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; melder om ham, her er bleven dyrket, endskiønt ingen Afgud, under det Navn eller &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039;, Finmarkens Lapper nu omstunder er bekiendt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Dierge-Niarg&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Sieide-Bafte, Danice&#039;&#039;: Orakel-Klippen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Naad&#039;de-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Byrde-Bierget.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) &#039;&#039;Mikko-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Mikkels-Bierget.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) &#039;&#039;Niarkutzh&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
8) &#039;&#039;Gaise-Varatzh, Danice&#039;&#039;: det lille Bierg med Spids paa.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
9) &#039;&#039;Vuorje-Zhiok&#039;&#039;.[[Fil:Leem LXXXVII.jpeg |thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXVII &amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
10) (Vid. Tab. LXXXVII.) &#039;&#039;Leunje-Jauvre-Suolo, Danice&#039;&#039;: Porsanger-Elvs ferske Søes Holme. Benævnte Holme ligger i en fersk Søe, kaldet &#039;&#039;Leunje Jauvre&#039;&#039;, hvorfra Porsanger-Fiords Laxe-Elv har sit Udvæld. Paa den eene Ende af bemeldte Holme befindes, som jeg selv har seet, en temmelig Mængde af Rensdyr-Horn; men de fleste vare allerede, da jeg besaae Stedet, forraadnede og af Jord omgroede, somme vare faldne ned i Vandet, og en Deel af Lapperne sønderhuggede til at giøre Skeer og Stav-Knapper af. Berørte Holme haver været et ældgammelt Offer-Sted; thi Lapperne i forrige Tider holdte hos Søen, som den liger udi, Jagt efter vilde Rensdyr saaledes, at somme paa den eene Side af Søen jagede Dyret ud paa Vandet, og nogle fra den anden Side toge imod det med Baade og Spyd, og naar samme deres Dyre-Jagt vel lykkedes, lagde de Hornene af de fangede Dyr paa tit berørte Holme til et Tak-Offer.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
11) &#039;&#039;Vuolla-Niudne, Danice&#039;&#039;: Vuolla-Næse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
12) &#039;&#039;Smeer-Vuodna-Noaaide, Danice&#039;&#039;: Smør-Fiordens Viismand.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
13) &#039;&#039;Smeer-Vuodna-Niarg, Danice&#039;&#039;: Smør-Fiords-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
14) &#039;&#039;Kokko-Giedde-Niarg, Danice&#039;&#039;: Kistrands Næs.[[Fil:Leem LXXXVIII.jpeg |thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXVIII &amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
15) (Vid. Tab. LXXXVIII.) Et Bierg i Strandbredden, hvori sees en hvid Plet, som med sin Skikkelse fremviser et Menniske, der vender Fødderne i Veyret, og Hovedet ned imod Vandet. Til bemeldte Bierg ofrede en Deel Lapper i deres Vanvittigheds Tiid; naar de fore det forbi, skulde det endelig have en Gave, hvor ringe den end maatte være; hvis intet andet havdes for Haanden, kastede man et Stykke Tobak til det i Bierget sig fremvisende Billede.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
16) &#039;&#039;Daume-Salo-Sieide, Danice&#039;&#039;: Tams-Øens Orakel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
17) &#039;&#039;Snoiba-Niudne, Danice&#039;&#039;: Snoiba Næse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
18) &#039;&#039;Suolo-Aldo, Danice&#039;&#039;: Øe-Simlen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
19) &#039;&#039;Sieide-Niarg, Danice&#039;&#039;: Orakel-Næs.[[Fil:Leem LXXXIX.jpg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXIX &amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
20) (Vid. Tab. LXXXIX.) &#039;&#039;Gameditzh&#039;&#039;, en Steen saa kaldet. En Porsanger-Fiords Søe-Lap, som et øyensynligt Vidne, fortalte mig om en af benævnte Fiords Søe-Lapper, ved Navn &#039;&#039;Peder Siversön&#039;&#039;, at, naar han foer ud at fiske, lagde han til Lands hos bemeldte Steen, og aad af sin medhavende Spise i Stenens Navn, og for at faae Lykke til Fiskefangst, gav den noget af den Kost, han havde ved Haanden.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
21) Ved Kaa-Fiorden i Kielviigs Præstegield skal og have været et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
22) Ligeledes ude paa Mager-Øen i samme Præstegield et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039;, af Lapperne kaldet &#039;&#039;Serve, Danice&#039;&#039;: en Samfund, Deelagtighed.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
23) Udi Hvalsund i Hammerfæstes Præstegield skal man have havt et offer-Sted, kaldet &#039;&#039;Akkiestab&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
24) Iligemaade et paa Altenæs i Altens Præstegield.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I Finmarken findes vel og flere til Afguds-Dyrkelse af Lapperne fordum misbrugte Steder; men samme ere mig ubevidst. De anførte ere meere, end Beviis nok paa det skiendige og afskyelige der i Landet i Vanvittighedens Tiid forøvede Afguderie.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De Steder, som Lapperne holdt for hellige Bierge, eller saa kaldede &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, og dyrkede med Ofringer, ere gierne af nogen ugemeen naturlig Danlighed, de omliggende noget ulige. For Exempel: Paa den Klippe &#039;&#039;Sölfar&#039;&#039;, hvorom tilforn er meldt, staaer to høye Stene nær hos hinanden. Udi ovenanførte Bierg ved Strandbredden, hvorhen blev kastet Tobak-Stykker, sees et Menniskes Skikkelse, der vender Ansigtet ned imod Vandet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Paa Kiølle-Fiords Næs i Øst-Finmarken befindes en af Naturen saa dannet Steen, at den for en langt fraværende Anskuers Øyne noget ligner en Kirke med Taarn-Fod; samme kaldes endnu af de Norske Landets Beboere Finne-Kirken&amp;lt;ref&amp;gt;Der ere deraf paa samme Sted tvende; den store og den lille Finne-Kirke. See Act. Nidros. I. S. 280.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jeg haver vel ikke hørt, at Lapperne der paa Stedet have ofret; thi det ligger desuden noget afsides fra deres sædvanlige Vey; men det Navn, som man haver tilegnet bemeldte Steen, saavel som ogsaa dens ugemeene Skikkelse, giver dog derom nogen Formodning. De arme Lapper have udi deres Vankundighed overtalt sig til at troe, at hos Steder, der havde nogen ugemeen naturlig Danlighed, fandtes der noget stort og guddommeligt, og derfor sammesteds giorte afgudiske Ofringer.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Alle de saa kaldede &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, eller hellige Bierge, bleve af Lapperne holdte i stor Ære, som af efterfølgende sees: De biværede sine Offer-Steder i Helligdags Klæder, og giorde der sine Afguder Knæfald. De alle Aar besøgte dem, og, endskiønt de ikke hver gang giorde nye Ofringer, rørte de dog i det mindste ved Benene af de forhen der paa Steder ofrede Dyr. De vilde ikke boe hos et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039;, for at ikke besvære Stedets Afgud med Børne-Graad, eller andet, som kunde tilføye ham Uroe. Farende et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039; forbi, vilde de ikke sove; thi det holdtes som en ringe Agtelse for Stedets Afgud. De vilde ikke tale høyt, ikke skyde en Fugl eller firefødt Dyr, eller giøre nogen Allarm foraarsagende Bevægelse. (Vid. Tab. LXXXIX.) Havde de en blaa Kiortel eller andet blaat Klæde paa, afførte de sig samme, indtil de vare komne Stedet forbi. Qvinderne saae ikke derhen, men skiulte deres Ansigter. Naar en Mands-Person besøgte et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039;, vilde han ikke have noget Klædebon paa, som havde været paa en Qvindes Legeme; thi efter hans Tanke blev Stedet derved vanhelliget; ja han vilde ikke engang gaae derhen med Skoe paa, som for at barkes havde ligget i en og samme Kiedel med en Qvindes Skoe.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Som Lapperne i deres Indbildning tilegnede visse Bierge, Stene og deslige en Hellighed, og troede besynderlige Guder der at have sin Bolig, saa have de og giort sig samme Tanker om en Deel ferske Søer og Elve, hvilket iblant andet erfares af de Navne, som de dennem have tillagt, saasom: &#039;&#039;Ailekes Jauvre, Danice&#039;&#039;: den hellige Søe, &#039;&#039;Passe-Jok, Danice&#039;&#039;: hellige Elv etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Altsomtiest have de ofret paa de sædvanlige Offer-Steder, og det efter Troldmandens den saa kaldede &#039;&#039;Noaaides&#039;&#039; Anviisning; dog giordes ogsaa undertiden Ofringer der, hvor aldrig tilforn havde været ofret. En Sandrue og i sin Opførsel skikkelig Porsanger-Fiords Søe-Lap ved Navn &#039;&#039;Mellet Olsön&#039;&#039; fortalte mig om en anden Søe-Lap af benævnte Fiord, at da han paa Hiemreysen fra Kobbe-Skytterie havde drukket Vand af en Bæk, og strax derpaa befandt sig syg, og maatte nogle Ugers Tiid holde ved Sengen, ofrede han, saasnart han var bleven tilpas igien, en Oxe paa Stedet, hvor Sygdommen, i det han drak af Bækken, havde angrebet ham; Kiødet aad man op, men Afguden fik Beenene, og man bedækkede dem med Riis-Qviste.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Af visse Egnes Lapper skal den Skik være bleven iagttaget, at den, som forrettede Ofringen, maatte være ombunden om Hovedet med en Qvinde-Snørehat, hvorpaa sattes en Krands af Løv og Blomster; Saadan Krands satte man og paa det Dyrs Hoved, som ofredes. Desuden maatte han have over sine Skuldre et hvidt Forklæde, hvilken Offer-Dragt man kan merke, meget at komme overeens saavel med Romerske, som andre hedenske Præsters Dragt, der vare iførte hviide Klæder, besynderlig naar de skulde ofre, saa og ombunden om Hovedet med Krandse og Linnet; hvoraf de sagdes at være Redimiti ad Sacra peragenda; Ligesom der og blev sat Blomster-Krandse paa Hovedet af de Creature, som skulde ofres, i sær, naar Offeret skede til &#039;&#039;Jovem&#039;&#039; eller &#039;&#039;Saturnum&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hos bemeldte afskyelige Afguds-Dyrkelse have Lapperne i lang Tiid tillige troet paa den sande Gud, hvis Ord de hørte, og hvis Sacramenter de brugte, lignende i saa Maader Samaritanerne, der tiente Israels Gud og tillige Hedningernes Afguder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det er troeligt, at Lapperne have fra ældgammel Tiid, om ikke kiendt, saa dog i det mindste hørt Sagn om en sand og almægtig Gud, som have skabt og opholder alle Ting, og regierer over Himmel og Jord, og alt hvad der er i dem; Thi af Krønikerne erfares, at &#039;&#039;Ludovicus Pius&#039;&#039; lod den christelige Troes Forplantelse i de Nordiske Lande være sig med megen Fliid angelegen, i det han ey allene lod døbe Kong &#039;&#039;Harald Klak&#039;&#039; med sin Dronning i Mainz i St. Albani Kirke, men endog derefter sendte &#039;&#039;Ansgarium&#039;&#039; en Munk fra Corbeia i Frankeriig med hans Staldbroder &#039;&#039;Amberto&#039;&#039; til Danmark; hvorfra de siden reyste til Sverrig, der Kong &#039;&#039;Biörn&#039;&#039; i Aaret 828 tilstedde dem der offentlig at prædike om den christelige Troe. Efter sin Tilbagekomst fra Danmark og Sverrig blev han, for at være Nord-Landene desto nærmere, beskikket til Erke-Biskop i Hamburg (da benævnte Stad samme Tiid blev giort til en Erke-Bispelig Residence-Stad for Danske, Norske, Svenske, Skridfinner, Grønlændere og andre omboende Folk) af Høybemeldte Keyser &#039;&#039;Ludovico&#039;&#039;, som gav ham derpaa sit Brev med alvorlig Ordre og Befalning, at udbrede den sande Guds Kundskab, ey allene iblant de andre Nordiske Folk, men endog iblant Skridfinner de af os nu kaldede Lapper. Ordene derom lyde saaledes:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&#039;&#039;Ludovicus divino favore Imperator Augustus; Certum esse volumus, qvaliter (divina ordinante gratia) nostris in diebus aqvilonaribus in partibus sc. in gentibus, videlicet Danorum, Svecorum, Norvagorum, Grönlandorum, Helsinglandorum, Islandorum, Schridfinnorum, &amp;amp; omnium septentrionalium &amp;amp; orientalium Nationum magnum coelestis gratia prædicationis patefecit ostium. &amp;amp;c.&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Anno Dni. DCCCXXXIV.&#039;&#039;&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I de senere Tiider aabnede Leylighed sig for Lapperne til at faae nogen, endskiønt urigtig og utilstrækkelig Kundskab om Verdens Frelsere Christo, ved det at i Aaret 1051 blev Biskop &#039;&#039;Adelvardus&#039;&#039; sendt til Sverrig, som først sammesteds omvendte de Værmelænder og Skridfinner, og blev siden derfra kaldet til Norge. Kong &#039;&#039;Oluf Tryggesön&#039;&#039;, Christendommens Stiftere og Forplanter i Norge, omvendte Folket fra Viigen indtil Helgeland i Nordlandene. Efter ham lod Kong &#039;&#039;Oluf Haraldsön&#039;&#039; christne det Folk, der havde sit Tilhold længst inde i Fiordene, og endda vare Hedensk.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Mag. &#039;&#039;Jonas Ramus&#039;&#039; i de Norske Kongers Beskrivelse melder, at, efterat &#039;&#039;Hagen Hagensön&#039;&#039; Ao. 1217 var bleven Konge over Norge, lod han i sin Regierings Tiid bygge en Kirke i Tromsøen i Nordlandene, lod christne en stor Hob Folk, som vare komne af Biarmeland, og gav dem Malanger-Fiord at besidde.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I de nyere Tiider begyndte Christi Kundskab klarere at skinne for Lapperne; Thi den berømmelig Historie-Skriver Baron &#039;&#039;Ludvig Holberg&#039;&#039; melder, at, da Høylovlig Ihukommelse Kong &#039;&#039;FRIDERICH&#039;&#039; den 1ste var kommen paa Thronen, lod han til Odense paa den Herre-Dag, som der holdtes Ao 1527, foreholde alle Biskoper at have nøyagtig Tilsyn med, at Guds Ord reent og klart maatte allevegne i deres Stifter blive lært og forkyndet. Ao 1529 lod Allerhøyst-bemeldte Konge anden Gang en Mandat udgaae, at over alle hans Lande og Riger maatte Guds Ord og Evangelium prædikes.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hvad Finmarkens Lapper i Særdeleshed angaaer, da melder Arent Berentsøn Bergen i en af hannem skreven Bog kaldet Danmarks og Norges frugtbare Herlighed, og prentet Ao 1656 saaledes: Finnernes Religion anbelangende, da have de fordum Tiid lidet vidst af Gud at sige; men i vore Tider ere de jo mere bragte til Guds Kundskab.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Kirke eller Præst haver man neppe havt i Finmarken, før de Norske Indvaaneres eller saa kaldede Nordmænds Ankomst der i Landet, at blive sammesteds boesiddende; Ja end ikke førend i den Allernaadigst forordnede Finmarkiske Missions Tiid, som tog sin Begyndelse i Aaret 1714, haver, saavidt mig er bekiendt, nogensteds i Finmarken Kirke været opsat i Nærværelse hos Lappernes sædvanlige Tilholds-Stede, undtagen i Alten i Vest-Finmarken, hvor Nordmændene og Lapperne ere hinanden temmelig nær boende; men de sidst benævnte maatte betiene sig af de Kirker, der befandtes ude i Fiske-Værene hos de Norske Bønders Boe-Pæl, hver i det Præste-Gield, til hvilket de henhørte.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Nu, Gud skee Lov! ere de ved de Høylovlige Danske Kongers Allernaadigste Anordning, samt ved det Høye Missions-Collegii og Tronhiems Stiftes Bispers viise og christelige Foranstaltning og Omhue forlængst bleven forsynede med egne Kirker, i hvilke de, isteden for at forhen gaae til de dumme Afguder og tiene, og bære dennem Offer paa Afguds-Altere, kand tilbede Herren deres Gud, og tiene hannem allene. Ja vi kand giøre os fuld Forsikring om mange af dem, at deres Hierter ere Guds Tempel og Guds Aand boer i dennem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
----&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på dansk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Knud Leem]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Afgudiske_Ofringer&amp;diff=84462</id>
		<title>Afgudiske Ofringer</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Afgudiske_Ofringer&amp;diff=84462"/>
		<updated>2026-08-04T08:25:21Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link= Afgudiske Ofringer]] !!  !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion]]&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af Knud Leem:&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrivelse over Finmarkens Lapper&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;20. Capitel &#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lappernes afgudiske Ofringer&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Saavel Afgudernes Navne, som de Ceremonier, der ved Afguds-Dyrkelsen ere blevne iagttagne, have, i Henseende til Stedernes Adskillighed, hvor Lapper opholde sig, været saa forskiellige, at det vil blive meget vanskeligt, derom at kunne give nogen fuldstændig Underretning. Imidlertid vil jeg meddele Læseren, hvad mig herom, saavel af egen Erfarenhed, som af andre Kyndige, deres Beretning, er bleven bekiendt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det som brugtes til Ofringer, var helst levende Creaturee, saasom: Rensdyr, Faar og andet deslige Qvæg, sielden Sælhunde, eller andre saadanne Dyr. Undertiden betiente man sig og af døde Ting til at ofre, saasom: Melk, Melke-Suppe, Ost etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Leem LXXXV.jpg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXV &amp;lt;/center&amp;gt;]](Vid. Tab. LXXXV) Ofre-Maneererne vare adskillige; med levende Creaturers Ofring omgikkes saaledes, at undertiden ofredes Dyret heelt, somme Tider ikkun en Deel deraf. Som ofteste slagtede man Dyret, kogte og aad det, undtagen Benene, hvilke man lod blive paa Stedet til Afgudens Tieneste, værende i den fulde Tanke, at han kunde skabe Kiød paa dem igien&amp;lt;ref&amp;gt;Af deslige Been har jeg seet adskillige paa det Bierg Klubben i Øst-Finmarken, een Miil fra Nessebye beliggende, hvor jeg og, imellem de høyeste Tinder, saae tvende Udhulinger, hvor der var Tegn til, at der i gamle Dage havde været brændt Been. Ikke langt derfra, blev jeg og vaer et rundt af Steen opbygget Ildsted, hvor omkring der hist og her laae adspredde Rensdyr-Been; hvilket Sted skal, efter Beretning, have været et af de fornemste Offer-Steder i Landet.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Man og med Offerets Blod besmurte og imod Offer-Stedet opreyste lange Kieppe, hvilke bleve kaldede: &#039;&#039;Liet-Morak&#039;&#039;. Undertiden slagtede man Dyret hos Bredden af en Elv, lod det meeste af Blodet rinde bort med samme, og med det øvrige anstrøg nogle Kieppe, som man paa Stedet efterlod sig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En Biørns Lever stegte man paa en Pind hos Ilden til et Offer, hvilket blev givet Navn af &#039;&#039;Vuodno-bassem&#039;&#039;. Det skal og i visse Lapmarkiske Egne have tildraget sig, at der ofredes for Børn, imedens de endnu vare i Moders Liv, et eller andet Qvæg, i Fødselen en Hund, der blev i Jorden nedgraven levende, og efter Fødselen et Dyr med en linnet Hue paa Hovedet, hvilket iligemaade blev nedgravet i Jorden.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Adfærden med døde Tings Ofring var iblant andre denne: Man spildte ned paa Gulvet i sin iboende Hytte Brændeviin og andet deslige til et Forsonings-Offer for de &#039;&#039;Lares&#039;&#039;, som man indbildte sig at boe under Dørtærskelen, under Fyrstedet etc. naar samme ved sligt Offer vare forsonede, ventede man sig fra dem god Lykke; saadan Nedstenkelse blev kaldet &#039;&#039;Seime-Stæbme&#039;&#039;. Man slog og ned paa Gulvet i Fæhuset Raae-Melk af en Koe, der ey tilforn havde fødet. For Henflyttelsen fra en Bopæl til en anden spildte man Melke-Suppe paa Jorden, hvilket lader sig ansee at have været et Tak-Offer for Velgaaende der paa Stedet&amp;lt;ref&amp;gt;Man øste og Melk paa opreyste Steen-Støtter. Saadan en Støtte har jeg seet i Nessebye i Varanger, hvor Missionairen boer; og blev mig tillige berettet, at en gammel Lappe-Kierling, der nyelig var død, havde i mange Aar, hver Morgen og Aften, øset Melk paa samme, til et offer for sin Afgud; men giort saadant gandske hemmelig, saa at man først efter hendes Død var kommen derefter.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det, hvoraf Lapperne toge sig Anledning til at ofre, var Sygdom paa Folk eller Qvæg, Vanlykke til Fiskerie, Skytterie, eller anden deslige Mangel, og adskilligt andet. Desuden giorde de og Tak-Offere, naar deres Dyre-Fangst etc. vel lykkedes, som er at see af Beskrivelsen over det Offer-Sted &#039;&#039;Leunje-jauvre-suolo&#039;&#039;. Paa det Sted, hvor de havde skudt et vildt Rensdyr lode de til et Taknemmeligheds Tegn blive tilbage noget af samme, saasom: Hornene, Pande-Huden, Huden af Dyrets Fod eller deslige.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Anlangende de Steder, hvor Ofringerne skede, da have Finmarkens Lapper havt mange &#039;&#039;Passe-Varek, Danice&#039;&#039;: hellige Bierge; paa hvilke de have ofret til Afguder, deels i Varanger-Fiorden og dens Grændser udi Vasøe Præstegield, deels i Thanen og Laxe-Fiorden udi Kiølle-Fiords Præstegield, deels i Porsanger-Fiorden udi Kielviigs Præstegield, samt andre Steder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge, som de have havt i Varanger, ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Meiske-Vare Passe-Aldo, Danice&#039;&#039;: Meiske-Biergets hellige Simle. Det, man kalder helligt, enten virkelig er, eller i det mindste troes at være eller have været det. En Simle er en Rensdyr-Hun af Slaget, af de Norske saa kaldet. Altsaa giver et hvert Bierg, som bærer Navn af hellige Simle, en sterk Formodning, at samme er bleven holdt for et helligt Bierg, haver været et Offer-Sted, og faaet sit Navn af de Rensdyr, som der pleyede at ofres. Benævnte Bierg siges at ligge længst inde i Varanger-Fiorden, hvor bemeldte Fiord-Lapper jevnligst have deres Tilhold. Det er oven paa fladagtigt, og neden til med Birke-Skove bevoxet. Efter Beretning ofrede man der fordum til den Afgud &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039;; til Beviis paa, at Ofringer der vare giorte, saaes for faa Aar siden endda en Mængde af Rensdyr-Been at ligge paa Stedet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Styren-Aldo, Danice&#039;&#039;: Styre-Biergets Simle. Her have Lapperne efter beretning med Ofringer dyrket Torden.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Nieid-Vare Passe Aldo, Danice&#039;&#039;: Jomfru-Biergets hellige Simle; her skal Lapperne have giort Ofringer til &#039;&#039;Joulo-Gadze&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Kalbmem bafte, Danice&#039;&#039;: Fryse-Klippen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) En Steen, kaldet &#039;&#039;Zhievres-Ibmel, Danice&#039;&#039;: Otter-Gud; det guddommelige Navn, som benævnte Steen er bleven beæret med, bevidner, at den er bleven holdt for et helligt Bierg, og ved Offere misbrugt til Afguds-Dyrkelse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) En Steen, kaldet &#039;&#039;Guuli-Ibmel, Danice&#039;&#039;: Fiske-Gud. Dennes, ligesom den forbemeldtes, Navn bærer Vidnesbyrd om, at man haver holdt den for et helligt Bierg, og til en Afgud, som man indbildte sig der at have sin Bolig, haver giort Ofringer, maaskee, for at faae Lykke til Fiske-Fangst.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) &#039;&#039;Muorje-Ibmel Passe Aldo, Danice&#039;&#039;: Bær-Guds hellige Simle. Dette Steds Navn giver ligeledes et der forøvet Afguderie tilkiende.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
8) &#039;&#039;Juur-Vuodna Passe Aldo, Danice&#039;&#039;: Juur-Fiordens hellige Simle.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
9) En klippe med et Hul udi, kaldet &#039;&#039;Raige-Bafte Aldo, Danice&#039;&#039;: Hul-Klippens Simle.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
10) En høy Field-Tind, kaldet &#039;&#039;Balda-Zhiok, Danice&#039;&#039;: helle-Flyndrens Field-Tind.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge, som Lapperne have dyrket paa &#039;&#039;Neidens&#039;&#039; Field, ere efter Beretning:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Niaekkem-Karg, Danice&#039;&#039;: Krybe-Fieldet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Ruoude-Zhiold, Danice&#039;&#039;: Jern-Pæl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Ullo-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Uld-Bierget.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Jerge-jerge, Danice&#039;&#039;: Steen-Steen. Visse Egnes Lapper kalde en Steen &#039;&#039;Jerge&#039;&#039;; men af de andre Finmarkens Lapper nævnes den: &#039;&#039;Ged&#039;ge&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Zhiuodzhio-Akkom, Danice&#039;&#039;: min staaende Bestemoder, det er, Farmoder eller Mormoder, som paa en Deel Steder udi Norge saa kaldes.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) &#039;&#039;Zaages-bafte, Danice&#039;&#039;: Grund-Klippen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) &#039;&#039;Guuli-bafte-vaere, danice&#039;&#039;: Fiske-Skees Bierg.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe Varek&#039;&#039;, eller saa kaldede hellige Bierge, som Lapperne have havt langs Søekandten uden for Varanger, ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Raudo-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Rør-Bierget; benævnte Bierg har sit Navn af et Slags under Bugen rødagtige Fiske, der holde sig i ferske Søer, og blive af Lapperne kaldet: &#039;&#039;Raudo&#039;&#039;, men af de Norske: Rør &amp;lt;ref&amp;gt;Salmo &#039;&#039;alpinus&#039;&#039; Linn.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Bæl&#039;e Vaerre, Danice&#039;&#039;: Øre-Bierget; maaskee de have tilegnet benævnte Bierg saadant Navn af en Indbildning, at Stedets Afgud, som der ofredes til, for at faae Hielp, hørte deres Begiering.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Ryto-Zhiok, Danice&#039;&#039;: Grydens Field-Tind; her staaer efter Beretning en af Naturen saa dannet Steen, at den fremviser et Menneskes Skikkelse med Hue paa. Maaskee man haver her efter den sædvanligste Offer-Maade i Gryder kogt Offer-Dyrets Kiød, som man selv vilde æde, og hvoraf Afguden skulde have Beenene, og deraf taget sig Anledning at give Stedet bemeldte Navn.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Einar-Eieide, Danice&#039;&#039;: Einers Orakul.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Sieide-Væk-Aldo, Danice&#039;&#039;: Orakel-Kraftes Simle.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lappernes &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge paa Grændserne af Tanens Laxe-Elv ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Golle-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Guld-Bierget. Paa dette Bierg skal formedelst den rige Fangst af vilde Rensdyr, som man i forige Tider der i Egnen bekom, have været giort idelige og anseelige Ofringer.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Et Field, kaldet &#039;&#039;Galdo-Oaaive, Danice&#039;&#039;: Kilde-Hovedet.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lappernes Passe-Varek eller hellige Bierge i Tanen, ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Sieid, Danice&#039;&#039;: et Orakel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Giems-Bafte, Danice&#039;&#039;: Giems-Klippen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Stang-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Jokkel-Niarg, Danice&#039;&#039;: Jokkel-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Kolds-Niarg, Danice&#039;&#039;: Kolds-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) &#039;&#039;Stoppel-Niarg, Danice&#039;&#039;: Stoppel-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) &#039;&#039;Horne-Bafte, Danice&#039;&#039;: Horn-Klippen.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge, som Lapperne have havt ved Hobs-Eidet, ere efter Beretning:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Vuoide-Ged&#039;ge, Danice&#039;&#039;: Salve-Steen. Maaskee man haver besmurt Stenen med Offerets Blod eller Fedme, og deraf tilegnet den bemeldte Navn&amp;lt;ref&amp;gt;Eller øst Melk derpaa. See Anm. 219.&amp;lt;/ref&amp;gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Ravos-Niarg, Danice&#039;&#039;: Faste-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Klem-Niarg, Danice&#039;&#039;: Klem-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Sagga-Niarg&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Loidosh&#039;&#039;.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge, som Lapperne have tient i Laxe-Fiorden, ere efter Beretning:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Vaddes-Bafte, Danice&#039;&#039;: den vanskelige Klippe.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Gie-Vuoude-Aldo, Danice&#039;&#039;: Gie-Skovens Simle.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Ailekes-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Hellig-Bierget.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Lieule-Oaaive, Danice&#039;&#039;: Damp-Hovedet.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, eller saa kaldede hellige Bierge, som Lapperne have dyrket i Porsanger-Fiorden, ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Alek-Bafte, Danice&#039;&#039;: Blaae-Klippen.[[Fil:Leem LXXXVI.jpeg |thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXVI &amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) (Vid Tab. LXXXVI.) &#039;&#039;Sölfar-Kapper&#039;&#039;. Lapperne kaldte den Klippe, hvor benævnte Offer-Sted befindes: Sölfar, og en Hue: &#039;&#039;Kapper&#039;&#039;; altsaa betyder Ordet paa Dansk: Sölfars Hue. Dette er et ved den østre Side af Porsanger-Fiorden omtrent en halv Miil fra Søen beliggende navnkundigt Offer-Sted. Jeg haver selv beseet det; der staaer to høye Steene, den eene jevnsides hos den anden, af hvilke een er med guul Mosse bevoxen. Hos disse Steene laae Steege-Pinde, de saa kaldede Bassem-Morak, hvilke Lapperne havde brugt, da de der gastrerede ved at koge, stege og æde Kiødet af de Dyr, som ofredes til den, efter deres Indbildning sin Bolig sammesteds havende, Gud. Imod bemeldte tvende høye Steene var Krydsviis opreyst mange Kieppe af tørt Fyrre-Træ, alternatim udskaarne med trende Beene-Skaar, samt trende Kryds, og følgelig visende Anskueren disse Characterer: IIIXXXIII+++IIIXXX. Ved den østre Side af samme Steene befandtes en lang fiirkandtig paa samme Maade, som de nyelig ommeldte Kieppe, udskaaren Bielke, sat med sin nederste Ende fast i jorden gandke nær hos Steenene, og hældende med den anden Ende imod Østen, imod Solens Opgang, samt havende alleryderst i Enden en Jern-Nagle, af Skikkelse, som det Jern-Søm, hvormed man digter Bræderne paa Fisker-Baade og andre deslige Fartøyer sammen; hvilket giver nogen Formodning om, at den Afgud Thor, efter det, som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; melder om ham, her er bleven dyrket, endskiønt ingen Afgud, under det Navn eller &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039;, Finmarkens Lapper nu omstunder er bekiendt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Dierge-Niarg&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Sieide-Bafte, Danice&#039;&#039;: Orakel-Klippen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Naad&#039;de-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Byrde-Bierget.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) &#039;&#039;Mikko-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Mikkels-Bierget.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) &#039;&#039;Niarkutzh&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
8) &#039;&#039;Gaise-Varatzh, Danice&#039;&#039;: det lille Bierg med Spids paa.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
9) &#039;&#039;Vuorje-Zhiok&#039;&#039;.[[Fil:Leem LXXXVII.jpeg |thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXVII &amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
10) (Vid. Tab. LXXXVII.) &#039;&#039;Leunje-Jauvre-Suolo, Danice&#039;&#039;: Porsanger-Elvs ferske Søes Holme. Benævnte Holme ligger i en fersk Søe, kaldet &#039;&#039;Leunje Jauvre&#039;&#039;, hvorfra Porsanger-Fiords Laxe-Elv har sit Udvæld. Paa den eene Ende af bemeldte Holme befindes, som jeg selv har seet, en temmelig Mængde af Rensdyr-Horn; men de fleste vare allerede, da jeg besaae Stedet, forraadnede og af Jord omgroede, somme vare faldne ned i Vandet, og en Deel af Lapperne sønderhuggede til at giøre Skeer og Stav-Knapper af. Berørte Holme haver været et ældgammelt Offer-Sted; thi Lapperne i forrige Tider holdte hos Søen, som den liger udi, Jagt efter vilde Rensdyr saaledes, at somme paa den eene Side af Søen jagede Dyret ud paa Vandet, og nogle fra den anden Side toge imod det med Baade og Spyd, og naar samme deres Dyre-Jagt vel lykkedes, lagde de Hornene af de fangede Dyr paa tit berørte Holme til et Tak-Offer.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
11) &#039;&#039;Vuolla-Niudne, Danice&#039;&#039;: Vuolla-Næse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
12) &#039;&#039;Smeer-Vuodna-Noaaide, Danice&#039;&#039;: Smør-Fiordens Viismand.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
13) &#039;&#039;Smeer-Vuodna-Niarg, Danice&#039;&#039;: Smør-Fiords-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
14) &#039;&#039;Kokko-Giedde-Niarg, Danice&#039;&#039;: Kistrands Næs.[[Fil:Leem LXXXVIII.jpeg |thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXVIII &amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
15) (Vid. Tab. LXXXVIII.) Et Bierg i Strandbredden, hvori sees en hvid Plet, som med sin Skikkelse fremviser et Menniske, der vender Fødderne i Veyret, og Hovedet ned imod Vandet. Til bemeldte Bierg ofrede en Deel Lapper i deres Vanvittigheds Tiid; naar de fore det forbi, skulde det endelig have en Gave, hvor ringe den end maatte være; hvis intet andet havdes for Haanden, kastede man et Stykke Tobak til det i Bierget sig fremvisende Billede.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
16) &#039;&#039;Daume-Salo-Sieide, Danice&#039;&#039;: Tams-Øens Orakel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
17) &#039;&#039;Snoiba-Niudne, Danice&#039;&#039;: Snoiba Næse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
18) &#039;&#039;Suolo-Aldo, Danice&#039;&#039;: Øe-Simlen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
19) &#039;&#039;Sieide-Niarg, Danice&#039;&#039;: Orakel-Næs.[[Fil:Leem LXXXIX.jpg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXIX &amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
20) (Vid. Tab. LXXXIX.) &#039;&#039;Gameditzh&#039;&#039;, en Steen saa kaldet. En Porsanger-Fiords Søe-Lap, som et øyensynligt Vidne, fortalte mig om en af benævnte Fiords Søe-Lapper, ved Navn &#039;&#039;Peder Siversön&#039;&#039;, at, naar han foer ud at fiske, lagde han til Lands hos bemeldte Steen, og aad af sin medhavende Spise i Stenens Navn, og for at faae Lykke til Fiskefangst, gav den noget af den Kost, han havde ved Haanden.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
21) Ved Kaa-Fiorden i Kielviigs Præstegield skal og have været et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
22) Ligeledes ude paa Mager-Øen i samme Præstegield et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039;, af Lapperne kaldet &#039;&#039;Serve, Danice&#039;&#039;: en Samfund, Deelagtighed.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
23) Udi Hvalsund i Hammerfæstes Præstegield skal man have havt et offer-Sted, kaldet &#039;&#039;Akkiestab&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
24) Iligemaade et paa Altenæs i Altens Præstegield.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I Finmarken findes vel og flere til Afguds-Dyrkelse af Lapperne fordum misbrugte Steder; men samme ere mig ubevidst. De anførte ere meere, end Beviis nok paa det skiendige og afskyelige der i Landet i Vanvittighedens Tiid forøvede Afguderie.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De Steder, som Lapperne holdt for hellige Bierge, eller saa kaldede &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, og dyrkede med Ofringer, ere gierne af nogen ugemeen naturlig Danlighed, de omliggende noget ulige. For Exempel: Paa den Klippe &#039;&#039;Sölfar&#039;&#039;, hvorom tilforn er meldt, staaer to høye Stene nær hos hinanden. Udi ovenanførte Bierg ved Strandbredden, hvorhen blev kastet Tobak-Stykker, sees et Menniskes Skikkelse, der vender Ansigtet ned imod Vandet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Paa Kiølle-Fiords Næs i Øst-Finmarken befindes en af Naturen saa dannet Steen, at den for en langt fraværende Anskuers Øyne noget ligner en Kirke med Taarn-Fod; samme kaldes endnu af de Norske Landets Beboere Finne-Kirken&amp;lt;ref&amp;gt;Der ere deraf paa samme Sted tvende; den store og den lille Finne-Kirke. See Act. Nidros. I. S. 280.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jeg haver vel ikke hørt, at Lapperne der paa Stedet have ofret; thi det ligger desuden noget afsides fra deres sædvanlige Vey; men det Navn, som man haver tilegnet bemeldte Steen, saavel som ogsaa dens ugemeene Skikkelse, giver dog derom nogen Formodning. De arme Lapper have udi deres Vankundighed overtalt sig til at troe, at hos Steder, der havde nogen ugemeen naturlig Danlighed, fandtes der noget stort og guddommeligt, og derfor sammesteds giorte afgudiske Ofringer.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Alle de saa kaldede &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, eller hellige Bierge, bleve af Lapperne holdte i stor Ære, som af efterfølgende sees: De biværede sine Offer-Steder i Helligdags Klæder, og giorde der sine Afguder Knæfald. De alle Aar besøgte dem, og, endskiønt de ikke hver gang giorde nye Ofringer, rørte de dog i det mindste ved Benene af de forhen der paa Steder ofrede Dyr. De vilde ikke boe hos et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039;, for at ikke besvære Stedets Afgud med Børne-Graad, eller andet, som kunde tilføye ham Uroe. Farende et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039; forbi, vilde de ikke sove; thi det holdtes som en ringe Agtelse for Stedets Afgud. De vilde ikke tale høyt, ikke skyde en Fugl eller firefødt Dyr, eller giøre nogen Allarm foraarsagende Bevægelse. (Vid. Tab. LXXXIX.) Havde de en blaa Kiortel eller andet blaat Klæde paa, afførte de sig samme, indtil de vare komne Stedet forbi. Qvinderne saae ikke derhen, men skiulte deres Ansigter. Naar en Mands-Person besøgte et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039;, vilde han ikke have noget Klædebon paa, som havde været paa en Qvindes Legeme; thi efter hans Tanke blev Stedet derved vanhelliget; ja han vilde ikke engang gaae derhen med Skoe paa, som for at barkes havde ligget i en og samme Kiedel med en Qvindes Skoe.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Som Lapperne i deres Indbildning tilegnede visse Bierge, Stene og deslige en Hellighed, og troede besynderlige Guder der at have sin Bolig, saa have de og giort sig samme Tanker om en Deel ferske Søer og Elve, hvilket iblant andet erfares af de Navne, som de dennem have tillagt, saasom: &#039;&#039;Ailekes Jauvre, Danice&#039;&#039;: den hellige Søe, &#039;&#039;Passe-Jok, Danice&#039;&#039;: hellige Elv etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Altsomtiest have de ofret paa de sædvanlige Offer-Steder, og det efter Troldmandens den saa kaldede &#039;&#039;Noaaides&#039;&#039; Anviisning; dog giordes ogsaa undertiden Ofringer der, hvor aldrig tilforn havde været ofret. En Sandrue og i sin Opførsel skikkelig Porsanger-Fiords Søe-Lap ved Navn &#039;&#039;Mellet Olsön&#039;&#039; fortalte mig om en anden Søe-Lap af benævnte Fiord, at da han paa Hiemreysen fra Kobbe-Skytterie havde drukket Vand af en Bæk, og strax derpaa befandt sig syg, og maatte nogle Ugers Tiid holde ved Sengen, ofrede han, saasnart han var bleven tilpas igien, en Oxe paa Stedet, hvor Sygdommen, i det han drak af Bækken, havde angrebet ham; Kiødet aad man op, men Afguden fik Beenene, og man bedækkede dem med Riis-Qviste.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Af visse Egnes Lapper skal den Skik være bleven iagttaget, at den, som forrettede Ofringen, maatte være ombunden om Hovedet med en Qvinde-Snørehat, hvorpaa sattes en Krands af Løv og Blomster; Saadan Krands satte man og paa det Dyrs Hoved, som ofredes. Desuden maatte han have over sine Skuldre et hvidt Forklæde, hvilken Offer-Dragt man kan merke, meget at komme overeens saavel med Romerske, som andre hedenske Præsters Dragt, der vare iførte hviide Klæder, besynderlig naar de skulde ofre, saa og ombunden om Hovedet med Krandse og Linnet; hvoraf de sagdes at være Redimiti ad Sacra peragenda; Ligesom der og blev sat Blomster-Krandse paa Hovedet af de Creature, som skulde ofres, i sær, naar Offeret skede til &#039;&#039;Jovem&#039;&#039; eller &#039;&#039;Saturnum&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hos bemeldte afskyelige Afguds-Dyrkelse have Lapperne i lang Tiid tillige troet paa den sande Gud, hvis Ord de hørte, og hvis Sacramenter de brugte, lignende i saa Maader Samaritanerne, der tiente Israels Gud og tillige Hedningernes Afguder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det er troeligt, at Lapperne have fra ældgammel Tiid, om ikke kiendt, saa dog i det mindste hørt Sagn om en sand og almægtig Gud, som have skabt og opholder alle Ting, og regierer over Himmel og Jord, og alt hvad der er i dem; Thi af Krønikerne erfares, at &#039;&#039;Ludovicus Pius&#039;&#039; lod den christelige Troes Forplantelse i de Nordiske Lande være sig med megen Fliid angelegen, i det han ey allene lod døbe Kong &#039;&#039;Harald Klak&#039;&#039; med sin Dronning i Mainz i St. Albani Kirke, men endog derefter sendte &#039;&#039;Ansgarium&#039;&#039; en Munk fra Corbeia i Frankeriig med hans Staldbroder &#039;&#039;Amberto&#039;&#039; til Danmark; hvorfra de siden reyste til Sverrig, der Kong &#039;&#039;Biörn&#039;&#039; i Aaret 828 tilstedde dem der offentlig at prædike om den christelige Troe. Efter sin Tilbagekomst fra Danmark og Sverrig blev han, for at være Nord-Landene desto nærmere, beskikket til Erke-Biskp i Hamburg (da benævnte Stad samme Tiid blev giort til en Erke-Bispelig Residence-Stad for Danske, Norske, Svenske, Skridfinner, Grønlændere og andre omboende Folk) af Høybemeldte Keyser &#039;&#039;Ludovico&#039;&#039;, som gav ham derpaa sit Brev med alvorlig Ordre og Befalning, at udbrede den sande Guds Kundskab, ey allene iblant de andre Nordiske Folk, men endog iblant Skridfinner de af os nu kaldede Lapper. Ordene derom lyde saaledes:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&#039;&#039;Ludovicus divino favore Imperator Augustus; Certum esse volumus, qvaliter (divina ordinante gratia) nostris in diebus aqvilonaribus in partibus sc. in gentibus, videlicet Danorum, Svecorum, Norvagorum, Grönlandorum, Helsinglandorum, Islandorum, Schridfinnorum, &amp;amp; omnium septentrionalium &amp;amp; orientalium Nationum magnum coelestis gratia prædicationis patefecit ostium. &amp;amp;c.&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Anno Dni. DCCCXXXIV.&#039;&#039;&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I de senere Tiider aabnede Leylighed sig for Lapperne til at faae nogen, endskiønt urigtig og utilstrækkelig Kundskab om Verdens Frelsere Christo, ved det at i Aaret 1051 blev Biskop &#039;&#039;Adelvardus&#039;&#039; sendt til Sverrig, som først sammesteds omvendte de Værmelænder og Skridfinner, og blev siden derfra kaldet til Norge. Kong &#039;&#039;Oluf Tryggesön&#039;&#039;, Christendommens Stiftere og Forplanter i Norge, omvendte Folket fra Viigen indtil Helgeland i Nordlandene. Efter ham lod Kong &#039;&#039;Oluf Haraldsön&#039;&#039; christne det Folk, der havde sit Tilhold længst inde i Fiordene, og endda vare Hedensk.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Mag. &#039;&#039;Jonas Ramus&#039;&#039; i de Norske Kongers Beskrivelse melder, at, efterat &#039;&#039;Hagen Hagensön&#039;&#039; Ao. 1217 var bleven Konge over Norge, lod han i sin Regierings Tiid bygge en Kirke i Tromsøen i Nordlandene, lod christne en stor Hob Folk, som vare komne af Biarmeland, og gav dem Malanger-Fiord at besidde.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I de nyere Tiider begyndte Christi Kundskab klarere at skinne for Lapperne; Thi den berømmelig Historie-Skriver Baron &#039;&#039;Ludvig Holberg&#039;&#039; melder, at, da Høylovlig Ihukommelse Kong &#039;&#039;FRIDERICH&#039;&#039; den 1ste var kommen paa Thronen, lod han til Odense paa den Herre-Dag, som der holdtes Ao 1527, foreholde alle Biskoper at have nøyagtig Tilsyn med, at Guds Ord reent og klart maatte allevegne i deres Stifter blive lært og forkyndet. Ao 1529 lod Allerhøyst-bemeldte Konge anden Gang en Mandat udgaae, at over alle hans Lande og Riger maatte Guds Ord og Evangelium prædikes.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hvad Finmarkens Lapper i Særdeleshed angaaer, da melder Arent Berentsøn Bergen i en af hannem skreven Bog kaldet Danmarks og Norges frugtbare Herlighed, og prentet Ao 1656 saaledes: Finnernes Religion anbelangende, da have de fordum Tiid lidet vidst af Gud at sige; men i vore Tider ere de jo mere bragte til Guds Kundskab.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Kirke eller Præst haver man neppe havt i Finmarken, før de Norske Indvaaneres eller saa kaldede Nordmænds Ankomst der i Landet, at blive sammesteds boesiddende; Ja end ikke førend i den Allernaadigst forordnede Finmarkiske Missions Tiid, som tog sin Begyndelse i Aaret 1714, haver, saavidt mig er bekiendt, nogensteds i Finmarken Kirke været opsat i Nærværelse hos Lappernes sædvanlige Tilholds-Stede, undtagen i Alten i Vest-Finmarken, hvor Nordmændene og Lapperne ere hinanden temmelig nær boende; men de sidst benævnte maatte betiene sig af de Kirker, der befandtes ude i Fiske-Værene hos de Norske Bønders Boe-Pæl, hver i det Præste-Gield, til hvilket de henhørte.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Nu, Gud skee Lov! ere de ved de Høylovlige Danske Kongers Allernaadigste Anordning, samt ved det Høye Missions-Collegii og Tronhiems Stiftes Bispers viise og christelige Foranstaltning og Omhue forlængst bleven forsynede med egne Kirker, i hvilke de, isteden for at forhen gaae til de dumme Afguder og tiene, og bære dennem Offer paa Afguds-Altere, kand tilbede Herren deres Gud, og tiene hannem allene. Ja vi kand giøre os fuld Forsikring om mange af dem, at deres Hierter ere Guds Tempel og Guds Aand boer i dennem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
----&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på dansk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Knud Leem]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Afgudiske_Ofringer&amp;diff=84461</id>
		<title>Afgudiske Ofringer</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Afgudiske_Ofringer&amp;diff=84461"/>
		<updated>2026-08-04T07:47:24Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link= Afgudiske Ofringer]] !!  !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion]]&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af Knud Leem:&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrivelse over Finmarkens Lapper&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;20. Capitel &#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lappernes afgudiske Ofringer&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Saavel Afgudernes Navne, som de Ceremonier, der ved Afguds-Dyrkelsen ere blevne iagttagne, have, i Henseende til Stedernes Adskillighed, hvor Lapper opholde sig, været saa forskiellige, at det vil blive meget vanskeligt, derom at kunne give nogen fuldstændig Underretning. Imidlertid vil jeg meddele Læseren, hvad mig herom, saavel af egen Erfarenhed, som af andre Kyndige, deres Beretning, er bleven bekiendt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det som brugtes til Ofringer, var helst levende Creaturee, saasom: Rensdyr, Faar og andet deslige Qvæg, sielden Sælhunde, eller andre saadanne Dyr. Undertiden betiente man sig og af døde Ting til at ofre, saasom: Melk, Melke-Suppe, Ost etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Leem LXXXV.jpg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXV &amp;lt;/center&amp;gt;]](Vid. Tab. LXXXV) Ofre-Maneererne vare adskillige; med levende Creaturers Ofring omgikkes saaledes, at undertiden ofredes Dyret heelt, somme Tider ikkun en Deel deraf. Som ofteste slagtede man Dyret, kogte og aad det, undtagen Benene, hvilke man lod blive paa Stedet til Afgudens Tieneste, værende i den fulde Tanke, at han kunde skabe Kiød paa dem igien&amp;lt;ref&amp;gt;Af deslige Been har jeg seet adskillige paa det Bierg Klubben i Øst-Finmarken, een Miil fra Nessebye beliggende, hvor jeg og, imellem de høyeste Tinder, saae tvende Udhulinger, hvor der var Tegn til, at der i gamle Dage havde været brændt Been. Ikke langt derfra, blev jeg og vaer et rundt af Steen opbygget Ildsted, hvor omkring der hist og her laae adspredde Rensdyr-Been; hvilket Sted skal, efter Beretning, have været et af de fornemste Offer-Steder i Landet.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Man og med Offerets Blod besmurte og imod Offer-Stedet opreyste lange Kieppe, hvilke bleve kaldede: &#039;&#039;Liet-Morak&#039;&#039;. Undertiden slagtede man Dyret hos Bredden af en Elv, lod det meeste af Blodet rinde bort med samme, og med det øvrige anstrøg nogle Kieppe, som man paa Stedet efterlod sig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En Biørns Lever stegte man paa en Pind hos Ilden til et Offer, hvilket blev givet Navn af &#039;&#039;Vuodno-bassem&#039;&#039;. Det skal og i visse Lapmarkiske Egne have tildraget sig, at der ofredes for Børn, imedens de endnu vare i Moders Liv, et eller andet Qvæg, i Fødselen en Hund, der blev i Jorden nedgraven levende, og efter Fødselen et Dyr med en linnet Hue paa Hovedet, hvilket iligemaade blev nedgravet i Jorden.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Adfærden med døde Tings Ofring var iblant andre denne: Man spildte ned paa Gulvet i sin iboende Hytte Brændeviin og andet deslige til et Forsonings-Offer for de &#039;&#039;Lares&#039;&#039;, som man indbildte sig at boe under Dørtærskelen, under Fyrstedet etc. naar samme ved sligt Offer vare forsonede, ventede man sig fra dem god Lykke; saadan Nedstenkelse blev kaldet &#039;&#039;Seime-Stæbme&#039;&#039;. Man slog og ned paa Gulvet i Fæhuset Raae-Melk af en Koe, der ey tilforn havde fødet. For Henflyttelsen fra en Bopæl til en anden spildte man Melke-Suppe paa Jorden, hvilket lader sig ansee at have været et Tak-Offer for Velgaaende der paa Stedet&amp;lt;ref&amp;gt;Man øste og Melk paa opreyste Steen-Støtter. Saadan en Støtte har jeg seet i Nessebye i Varanger, hvor Missionairen boer; og blev mig tillige berettet, at en gammel Lappe-Kierling, der nyelig var død, havde i mange Aar, hver Morgen og Aften, øset Melk paa samme, til et offer for sin Afgud; men giort saadant gandske hemmelig, saa at man først efter hendes Død var kommen derefter.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det, hvoraf Lapperne toge sig Anledning til at ofre, var Sygdom paa Folk eller Qvæg, Vanlykke til Fiskerie, Skytterie, eller anden deslige Mangel, og adskilligt andet. Desuden giorde de og Tak-Offere, naar deres Dyre-Fangst etc. vel lykkedes, som er at see af Beskrivelsen over det Offer-Sted &#039;&#039;Leunje-jauvre-suolo&#039;&#039;. Paa det Sted, hvor de havde skudt et vildt Rensdyr lode de til et Taknemmeligheds Tegn blive tilbage noget af samme, saasom: Hornene, Pande-Huden, Huden af Dyrets Fod eller deslige.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Anlangende de Steder, hvor Ofringerne skede, da have Finmarkens Lapper havt mange &#039;&#039;Passe-Varek, Danice&#039;&#039;: hellige Bierge; paa hvilke de have ofret til Afguder, deels i Varanger-Fiorden og dens Grændser udi Vasøe Præstegield, deels i Thanen og Laxe-Fiorden udi Kiølle-Fiords Præstegield, deels i Porsanger-Fiorden udi Kielviigs Præstegield, samt andre Steder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge, som de have havt i Varanger, ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Meiske-Vare Passe-Aldo, Danice&#039;&#039;: Meiske-Biergets hellige Simle. Det, man kalder helligt, enten virkelig er, eller i det mindste troes at være eller have været det. En Simle er en Rensdyr-Hun af Slaget, af de Norske saa kaldet. Altsaa giver et hvert Bierg, som bærer Navn af hellige Simle, en sterk Formodning, at samme er bleven holdt for et helligt Bierg, haver været et Offer-Sted, og faaet sit Navn af de Rensdyr, som der pleyede at ofres. Benævnte Bierg siges at ligge længst inde i Varanger-Fiorden, hvor bemeldte Fiord-Lapper jevnligst have deres Tilhold. Det er oven paa fladagtigt, og neden til med Birke-Skove bevoxet. Efter Beretning ofrede man der fordum til den Afgud &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039;; til Beviis paa, at Ofringer der vare giorte, saaes for faa Aar siden endda en Mængde af Rensdyr-Been at ligge paa Stedet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Styren-Aldo, Danice&#039;&#039;: Styre-Biergets Simle. Her have Lapperne efter beretning med Ofringer dyrket Torden.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Nieid-Vare Passe Aldo, Danice&#039;&#039;: Jomfru-Biergets hellige Simle; her skal Lapperne have giort Ofringer til &#039;&#039;Joulo-Gadze&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Kalbmem bafte, Danice&#039;&#039;: Fryse-Klippen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) En Steen, kaldet &#039;&#039;Zhievres-Ibmel, Danice&#039;&#039;: Otter-Gud; det guddommelige Navn, som benævnte Steen er bleven beæret med, bevidner, at den er bleven holdt for et helligt Bierg, og ved Offere misbrugt til Afguds-Dyrkelse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) En Steen, kaldet &#039;&#039;Guuli-Ibmel, Danice&#039;&#039;: Fiske-Gud. Dennes, ligesom den forbemeldtes, Navn bærer Vidnesbyrd om, at man haver holdt den for et helligt Bierg, og til en Afgud, som man indbildte sig der at have sin Bolig, haver giort Ofringer, maaskee, for at faae Lykke til Fiske-Fangst.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) &#039;&#039;Muorje-Ibmel Passe Aldo, Danice&#039;&#039;: Bær-Guds hellige Simle. Dette Steds Navn giver ligeledes et der forøvet Afguderie tilkiende.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
8) &#039;&#039;Juur-Vuodna Passe Aldo, Danice&#039;&#039;: Juur-Fiordens hellige Simle.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
9) En klippe med et Hul udi, kaldet &#039;&#039;Raige-Bafte Aldo, Danice&#039;&#039;: Hul-Klippens Simle.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
10) En høy Field-Tind, kaldet &#039;&#039;Balda-Zhiok, Danice&#039;&#039;: helle-Flyndrens Field-Tind.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge, som Lapperne have dyrket paa &#039;&#039;Neidens&#039;&#039; Field, ere efter Beretning:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Niaekkem-Karg, Danice&#039;&#039;: Krybe-Fieldet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Ruoude-Zhiold, Danice&#039;&#039;: Jern-Pæl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Ullo-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Uld-Bierget.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Jerge-jerge, Danice&#039;&#039;: Steen-Steen. Visse Egnes Lapper kalde en Steen &#039;&#039;Jerge&#039;&#039;; men af de andre Finmarkens Lapper nævnes den: &#039;&#039;Ged&#039;ge&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Zhiuodzhio-Akkom, Danice&#039;&#039;: min staaende Bestemoder, det er, Farmoder eller Mormoder, som paa en Deel Steder udi Norge saa kaldes.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) &#039;&#039;Zaages-bafte, Danice&#039;&#039;: Grund-Klippen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) &#039;&#039;Guuli-bafte-vaere, danice&#039;&#039;: Fiske-Skees Bierg.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe Varek&#039;&#039;, eller saa kaldede hellige Bierge, som Lapperne have havt langs Søekandten uden for Varanger, ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Raudo-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Rør-Bierget; benævnte Bierg har sit Navn af et Slags under Bugen rødagtige Fiske, der holde sig i ferske Søer, og blive af Lapperne kaldet: &#039;&#039;Raudo&#039;&#039;, men af de Norske: Rør &amp;lt;ref&amp;gt;Salmo &#039;&#039;alpinus&#039;&#039; Linn.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Bæl&#039;e Vaerre, Danice&#039;&#039;: Øre-Bierget; maaskee de have tilegnet benævnte Bierg saadant Navn af en Indbildning, at Stedets Afgud, som der ofredes til, for at faae Hielp, hørte deres Begiering.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Ryto-Zhiok, Danice&#039;&#039;: Grydens Field-Tind; her staaer efter Beretning en af Naturen saa dannet Steen, at den fremviser et Menneskes Skikkelse med Hue paa. Maaskee man haver her efter den sædvanligste Offer-Maade i Gryder kogt Offer-Dyrets Kiød, som man selv vilde æde, og hvoraf Afguden skulde have Beenene, og deraf taget sig Anledning at give Stedet bemeldte Navn.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Einar-Eieide, Danice&#039;&#039;: Einers Orakul.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Sieide-Væk-Aldo, Danice&#039;&#039;: Orakel-Kraftes Simle.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lappernes &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge paa Grændserne af Tanens Laxe-Elv ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Golle-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Guld-Bierget. Paa dette Bierg skal formedelst den rige Fangst af vilde Rensdyr, som man i forige Tider der i Egnen bekom, have været giort idelige og anseelige Ofringer.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Et Field, kaldet &#039;&#039;Galdo-Oaaive, Danice&#039;&#039;: Kilde-Hovedet.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lappernes Passe-Varek eller hellige Bierge i Tanen, ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Sieid, Danice&#039;&#039;: et Orakel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Giems-Bafte, Danice&#039;&#039;: Giems-Klippen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Stang-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Jokkel-Niarg, Danice&#039;&#039;: Jokkel-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Kolds-Niarg, Danice&#039;&#039;: Kolds-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) &#039;&#039;Stoppel-Niarg, Danice&#039;&#039;: Stoppel-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) &#039;&#039;Horne-Bafte, Danice&#039;&#039;: Horn-Klippen.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge, som Lapperne have havt ved Hobs-Eidet, ere efter Beretning:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Vuoide-Ged&#039;ge, Danice&#039;&#039;: Salve-Steen. Maaskee man haver besmurt Stenen med Offerets Blod eller Fedme, og deraf tilegnet den bemeldte Navn&amp;lt;ref&amp;gt;Eller øst Melk derpaa. See Anm. 219.&amp;lt;/ref&amp;gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Ravos-Niarg, Danice&#039;&#039;: Faste-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Klem-Niarg, Danice&#039;&#039;: Klem-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Sagga-Niarg&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Loidosh&#039;&#039;.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge, som Lapperne have tient i Laxe-Fiorden, ere efter Beretning:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Vaddes-Bafte, Danice&#039;&#039;: den vanskelige Klippe.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Gie-Vuoude-Aldo, Danice&#039;&#039;: Gie-Skovens Simle.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Ailekes-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Hellig-Bierget.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Lieule-Oaaive, Danice&#039;&#039;: Damp-Hovedet.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, eller saa kaldede hellige Bierge, som Lapperne have dyrket i Porsanger-Fiorden, ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Alek-Bafte, Danice&#039;&#039;: Blaae-Klippen.[[Fil:Leem LXXXVI.jpeg |thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXVI &amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) (Vid Tab. LXXXVI.) &#039;&#039;Sölfar-Kapper&#039;&#039;. Lapperne kaldte den Klippe, hvor benævnte Offer-Sted befindes: Sölfar, og en Hue: &#039;&#039;Kapper&#039;&#039;; altsaa betyder Ordet paa Dansk: Sölfars Hue. Dette er et ved den østre Side af Porsanger-Fiorden omtrent en halv Miil fra Søen beliggende navnkundigt Offer-Sted. Jeg haver selv beseet det; der staaer to høye Steene, den eene jevnsides hos den anden, af hvilke een er med guul Mosse bevoxen. Hos disse Steene laae Steege-Pinde, de saa kaldede Bassem-Morak, hvilke Lapperne havde brugt, da de der gastrerede ved at koge, stege og æde Kiødet af de Dyr, som ofredes til den, efter deres Indbildning sin Bolig sammesteds havende, Gud. Imod bemeldte tvende høye Steene var Krydsviis opreyst mange Kieppe af tørt Fyrre-Træ, alternatim udskaarne med trende Beene-Skaar, samt trende Kryds, og følgelig visende Anskueren disse Characterer: IIIXXXIII+++IIIXXX. Ved den østre Side af samme Steene befandtes en lang fiirkandtig paa samme Maade, som de nyelig ommeldte Kieppe, udskaaren Bielke, sat med sin nederste Ende fast i jorden gandke nær hos Steenene, og hældende med den anden Ende imod Østen, imod Solens Opgang, samt havende alleryderst i Enden en Jern-Nagle, af Skikkelse, som det Jern-Søm, hvormed man digter Bræderne paa Fisker-Baade og andre deslige Fartøyer sammen; hvilket giver nogen Formodning om, at den Afgud Thor, efter det, som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; melder om ham, her er bleven dyrket, endskiønt ingen Afgud, under det Navn eller &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039;, Finmarkens Lapper nu omstunder er bekiendt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Dierge-Niarg&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Sieide-Bafte, Danice&#039;&#039;: Orakel-Klippen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Naad&#039;de-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Byrde-Bierget.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) &#039;&#039;Mikko-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Mikkels-Bierget.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) &#039;&#039;Niarkutzh&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
8) &#039;&#039;Gaise-Varatzh, Danice&#039;&#039;: det lille Bierg med Spids paa.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
9) &#039;&#039;Vuorje-Zhiok&#039;&#039;.[[Fil:Leem LXXXVII.jpeg |thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXVII &amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
10) (Vid. Tab. LXXXVII.) &#039;&#039;Leunje-Jauvre-Suolo, Danice&#039;&#039;: Porsanger-Elvs ferske Søes Holme. Benævnte Holme ligger i en fersk Søe, kaldet &#039;&#039;Leunje Jauvre&#039;&#039;, hvorfra Porsanger-Fiords Laxe-Elv har sit Udvæld. Paa den eene Ende af bemeldte Holme befindes, som jeg selv har seet, en temmelig Mængde af Rensdyr-Horn; men de fleste vare allerede, da jeg besaae Stedet, forraadnede og af Jord omgroede, somme vare faldne ned i Vandet, og en Deel af Lapperne sønderhuggede til at giøre Skeer og Stav-Knapper af. Berørte Holme haver været et ældgammelt Offer-Sted; thi Lapperne i forrige Tider holdte hos Søen, som den liger udi, Jagt efter vilde Rensdyr saaledes, at somme paa den eene Side af Søen jagede Dyret ud paa Vandet, og nogle fra den anden Side toge imod det med Baade og Spyd, og naar samme deres Dyre-Jagt vel lykkedes, lagde de Hornene af de fangede Dyr paa tit berørte Holme til et Tak-Offer.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
11) &#039;&#039;Vuolla-Niudne, Danice&#039;&#039;: Vuolla-Næse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
12) &#039;&#039;Smeer-Vuodna-Noaaide, Danice&#039;&#039;: Smør-Fiordens Viismand.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
13) &#039;&#039;Smeer-Vuodna-Niarg, Danice&#039;&#039;: Smør-Fiords-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
14) &#039;&#039;Kokko-Giedde-Niarg, Danice&#039;&#039;: Kistrands Næs.[[Fil:Leem LXXXVIII.jpeg |thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXVIII &amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
15) (Vid. Tab. LXXXVIII.) Et Bierg i Strandbredden, hvori sees en hvid Plet, som med sin Skikkelse fremviser et Menniske, der vender Fødderne i Veyret, og Hovedet ned imod Vandet. Til bemeldte Bierg ofrede en Deel Lapper i deres Vanvittigheds Tiid; naar de fore det forbi, skulde det endelig have en Gave, hvor ringe den end maatte være; hvis intet andet havdes for Haanden, kastede man et Stykke Tobak til det i Bierget sig fremvisende Billede.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
16) &#039;&#039;Daume-Salo-Sieide, Danice&#039;&#039;: Tams-Øens Orakel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
17) &#039;&#039;Snoiba-Niudne, Danice&#039;&#039;: Snoiba Næse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
18) &#039;&#039;Suolo-Aldo, Danice&#039;&#039;: Øe-Simlen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
19) &#039;&#039;Sieide-Niarg, Danice&#039;&#039;: Orakel-Næs.[[Fil:Leem LXXXIX.jpg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXIX &amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
20) (Vid. Tab. LXXXIX.) &#039;&#039;Gameditzh&#039;&#039;, en Steen saa kaldet. En Porsanger-Fiords Søe-Lap, som et øyensynligt Vidne, fortalte mig om en af benævnte Fiords Søe-Lapper, ved Navn &#039;&#039;Peder Siversön&#039;&#039;, at, naar han foer ud at fiske, lagde han til Lands hos bemeldte Steen, og aad af sin medhavende Spise i Stenens Navn, og for at faae Lykke til Fiskefangst, gav den noget af den Kost, han havde ved Haanden.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
21) Ved Kaa-Fiorden i Kielviigs Præstegield skal og have været et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
22) Ligeledes ude paa Mager-Øen i samme Præstegield et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039;, af Lapperne kaldet &#039;&#039;Serve, Danice&#039;&#039;: en Samfund, Deelagtighed.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
23) Udi Hvalsund i Hammerfæstes Præstegield skal man have havt et offer-Sted, kaldet &#039;&#039;Akkiestab&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
24) Iligemaade et paa Altenæs i Altens Præstegield.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I Finmarken findes vel og flere til Afguds-Dyrkelse af Lapperne fordum misbrugte Steder; men samme ere mig ubevidst. De anførte ere meere, end Beviis nok paa det skiendige og afskyelige der i Landet i Vanvittighedens Tiid forøvede Afguderie.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De Steder, som Lapperne holdt for hellige Bierge, eller saa kaldede &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, og dyrkede med Ofringer, ere gierne af nogen ugemeen naturlig Danlighed, de omliggende noget ulige. For Exempel: Paa den Klippe &#039;&#039;Sölfar&#039;&#039;, hvorom tilforn er meldt, staaer to høye Stene nær hos hinanden. Udi ovenanførte Bierg ved Strandbredden, hvorhen blev kastet Tobak-Stykker, sees et Menniskes Skikkelse, der vender Ansigtet ned imod Vandet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Paa Kiølle-Fiords Næs i Øst-Finmarken befindes en af Naturen saa dannet Steen, at den for en langt fraværende Anskuers Øyne noget ligner en Kirke med Taarn-Fod; samme kaldes endnu af de Norske Landets Beboere Finne-Kirken&amp;lt;ref&amp;gt;Der ere deraf paa samme Sted tvende; den store og den lille Finne-Kirke. See Act. Nidros. I. S. 280.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jeg haver vel ikke hørt, at Lapperne der paa Stedet have ofret; thi det ligger desuden noget afsides fra deres sædvanlige Vey; men det Navn, som man haver tilegnet bemeldte Steen, saavel som ogsaa dens ugemeene Skikkelse, giver dog derom nogen Formodning. De arme Lapper have udi deres Vankundighed overtalt sig til at troe, at hos Steder, der havde nogen ugemeen naturlig Danlighed, fandtes der noget stort og guddommeligt, og derfor sammesteds giorte afgudiske Ofringer.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Alle de saa kaldede &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, eller hellige Bierge, bleve af Lapperne holdte i stor Ære, som af efterfølgende sees: De biværede sine Offer-Steder i Helligdags Klæder, og giorde der sine Afguder Knæfald. De alle Aar besøgte dem, og, endskiønt de ikke hver gang giorde nye Ofringer, rørte de dog i det mindste ved Benene af de forhen der paa Steder ofrede Dyr. De vilde ikke boe hos et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039;, for at ikke besvære Stedets Afgud med Børne-Graad, eller andet, som kunde tilføye ham Uroe. Farende et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039; forbi, vilde de ikke sove; thi det holdtes som en ringe Agtelse for Stedets Afgud. De vilde ikke tale høyt, ikke skyde en Fugl eller firefødt Dyr, eller giøre nogen Allarm foraarsagende Bevægelse. (Vid. Tab. LXXXIX.) Havde de en blaa Kiortel eller andet blaat Klæde paa, afførte de sig samme, indtil de vare komne Stedet forbi. Qvinderne saae ikke derhen, men skiulte deres Ansigter. Naar en Mands-Person besøgte et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039;, vilde han ikke have noget Klædebon paa, som havde været paa en Qvindes Legeme; thi efter hans Tanke blev Stedet derved vanhelliget; ja han vilde ikke engang gaae derhen med Skoe paa, som for at barkes havde ligget i en og samme Kiedel med en Qvindes Skoe.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Som Lapperne i deres Indbildning tilegnede visse Bierge, Stene og deslige en Hellighed, og troede besynderlige Guder der at have sin Bolig, saa have de og giort sig samme Tanker om en Deel ferske Søer og Elve, vilket iblant andet erfares af de Navne, som de dennem have tillagt, saasom: &#039;&#039;Ailekes Jauvre, Danice&#039;&#039;: den hellige Søe, &#039;&#039;Passe-Jok, Danice&#039;&#039;: hellige Elv etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Altsomtiest have de ofret paa de sædvanlige Offer-Steder, og det efter Troldmandens den saa kaldede &#039;&#039;Noaaides&#039;&#039; Anviisning; dog giordes ogsaa undertiden Ofringer der, hvor aldrig tilforn havde været ofret. En Sandrue og i sin Opførsel skikkelig Porsanger-Fiords Søe-Lap ved Navn &#039;&#039;Mellet Olsön&#039;&#039; fortalte mig om en anden Søe-Lap af benævnte Fiord, at da han paa Hiemreysen fra Kobbe-Skytterie havde drukket Vand af en Bæk, og strax derpaa befandt sig syg, og maatte nogle Ugers Tiid holde ved Sengen, ofrede han, saasnart han var bleven tilpas igien, en Oxe paa Stedet, hvor Sygdommen, i det han drak af Bækken, havde angrebet ham; Kiødet aad man op, men Afguden fik Beenene, og man bedækkede dem med Riis-Qviste.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Af visse Egnes Lapper skal den Skik være bleven iagttaget, at den, som forrettede Ofringen, maatte være ombunden om Hovedet med en Qvinde-Snørehat, hvorpaa sattes en Krands af Løv og Blomster; Saadan Krands satte man og paa det Dyrs Hoved, som ofredes. Desuden maatte han have over sine Skuldre et hvidt Forklæde, hvilken Offer-Dragt man kan merke, meget at komme overeens saavel med Romerske, som andre hedenske Præsters Dragt, der vare iførte hviide Klæder, besynderlig naar de skulde ofre, saa og ombunden om Hovedet med Krandse og Linnet; hvoraf de sagdes at være Redimiti ad Sacra peragenda; Ligesom der og blev sat Blomster-Krandse paa Hovedet af de Creature, som skulde ofres, i sær, naar Offeret skede til &#039;&#039;Jovem&#039;&#039; eller &#039;&#039;Saturnum&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hos bemeldte afskyelige Afguds-Dyrkelse have Lapperne i lang Tiid tillige troet paa den sande Gud, hvis Ord de hørte, og hvis Sacramenter de brugte, lignende i saa Maader Samaritanerne, der tiente Israels Gud og tillige Hedningernes Afguder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det er troeligt, at Lapperne have fra ældgammel Tiid, om ikke kiendt, saa dog i det mindste hørt Sagn om en sand og almægtig Gud, som have skabt og opholder alle Ting, og regierer over Himmel og Jord, og alt hvad der er i dem; Thi af Krønikerne erfares, at &#039;&#039;Ludovicus Pius&#039;&#039; lod den christelige Troes Forplantelse i de Nordiske Lande være sig med megen Fliid angelegen, i det han ey allene lod døbe Kong &#039;&#039;Harald Klak&#039;&#039; med sin Dronning i Mainz i St. Albani Kirke, men endog derefter sendte &#039;&#039;Ansgarium&#039;&#039; en Munk fra Corbeia i Frankeriig med hans Staldbroder &#039;&#039;Amberto&#039;&#039; til Danmark; hvorfra de siden reyste til Sverrig, der Kong &#039;&#039;Biörn&#039;&#039; i Aaret 828 tilstedde dem der offentlig at prædike om den christelige Troe. Efter sin Tilbagekomst fra Danmark og Sverrig blev han, for at være Nord-Landene desto nærmere, beskikket til Erke-Biskp i Hamburg (da benævnte Stad samme Tiid blev giort til en Erke-Bispelig Residence-Stad for Danske, Norske, Svenske, Skridfinner, Grønlændere og andre omboende Folk) af Høybemeldte Keyser &#039;&#039;Ludovico&#039;&#039;, som gav ham derpaa sit Brev med alvorlig Ordre og Befalning, at udbrede den sande Guds Kundskab, ey allene iblant de andre Nordiske Folk, men endog iblant Skridfinner de af os nu kaldede Lapper. Ordene derom lyde saaledes:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&#039;&#039;Ludovicus divino favore Imperator Augustus; Certum esse volumus, qvaliter (divina ordinante gratia) nostris in diebus aqvilonaribus in partibus sc. in gentibus, videlicet Danorum, Svecorum, Norvagorum, Grönlandorum, Helsinglandorum, Islandorum, Schridfinnorum, &amp;amp; omnium septentrionalium &amp;amp; orientalium Nationum magnum coelestis gratia prædicationis patefecit ostium. &amp;amp;c.&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Anno Dni. DCCCXXXIV.&#039;&#039;&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I de senere Tiider aabnede Leylighed sig for Lapperne til at faae nogen, endskiønt urigtig og utilstrækkelig Kundskab om Verdens Frelsere Christo, ved det at i Aaret 1051 blev Biskop &#039;&#039;Adelvardus&#039;&#039; sendt til Sverrig, som først sammesteds omvendte de Værmelænder og Skridfinner, og blev siden derfra kaldet til Norge. Kong &#039;&#039;Oluf Tryggesön&#039;&#039;, Christendommens Stiftere og Forplanter i Norge, omvendte Folket fra Viigen indtil Helgeland i Nordlandene. Efter ham lod Kong &#039;&#039;Oluf Haraldsön&#039;&#039; christne det Folk, der havde sit Tilhold længst inde i Fiordene, og endda vare Hedensk.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Mag. &#039;&#039;Jonas Ramus&#039;&#039; i de Norske Kongers Beskrivelse melder, at, efterat &#039;&#039;Hagen Hagensön&#039;&#039; Ao. 1217 var bleven Konge over Norge, lod han i sin Regierings Tiid bygge en Kirke i Tromsøen i Nordlandene, lod christne en stor Hob Folk, som vare komne af Biarmeland, og gav dem Malanger-Fiord at besidde.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I de nyere Tiider begyndte Christi Kundskab klarere at skinne for Lapperne; Thi den berømmelig Historie-Skriver Baron &#039;&#039;Ludvig Holberg&#039;&#039; melder, at, da Høylovlig Ihukommelse Kong &#039;&#039;FRIDERICH&#039;&#039; den 1ste var kommen paa Thronen, lod han til Odense paa den Herre-Dag, som der holdtes Ao 1527, foreholde alle Biskoper at have nøyagtig Tilsyn med, at Guds Ord reent og klart maatte allevegne i deres Stifter blive lært og forkyndet. Ao 1529 lod Allerhøyst-bemeldte Konge anden Gang en Mandat udgaae, at over alle hans Lande og Riger maatte Guds Ord og Evangelium prædikes.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hvad Finmarkens Lapper i Særdeleshed angaaer, da melder Arent Berentsøn Bergen i en af hannem skreven Bog kaldet Danmarks og Norges frugtbare Herlighed, og prentet Ao 1656 saaledes: Finnernes Religion anbelangende, da have de fordum Tiid lidet vidst af Gud at sige; men i vore Tider ere de jo mere bragte til Guds Kundskab.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Kirke eller Præst haver man neppe havt i Finmarken, før de Norske Indvaaneres eller saa kaldede Nordmænds Ankomst der i Landet, at blive sammesteds boesiddende; Ja end ikke førend i den Allernaadigst forordnede Finmarkiske Missions Tiid, som tog sin Begyndelse i Aaret 1714, haver, saavidt mig er bekiendt, nogensteds i Finmarken Kirke været opsat i Nærværelse hos Lappernes sædvanlige Tilholds-Stede, undtagen i Alten i Vest-Finmarken, hvor Nordmændene og Lapperne ere hinanden temmelig nær boende; men de sidst benævnte maatte betiene sig af de Kirker, der befandtes ude i Fiske-Værene hos de Norske Bønders Boe-Pæl, hver i det Præste-Gield, til hvilket de henhørte.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Nu, Gud skee Lov! ere de ved de Høylovlige Danske Kongers Allernaadigste Anordning, samt ved det Høye Missions-Collegii og Tronhiems Stiftes Bispers viise og christelige Foranstaltning og Omhue forlængst bleven forsynede med egne Kirker, i hvilke de, isteden for at forhen gaae til de dumme Afguder og tiene, og bære dennem Offer paa Afguds-Altere, kand tilbede Herren deres Gud, og tiene hannem allene. Ja vi kand giøre os fuld Forsikring om mange af dem, at deres Hierter ere Guds Tempel og Guds Aand boer i dennem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
----&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på dansk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Knud Leem]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Afgudiske_Ofringer&amp;diff=84460</id>
		<title>Afgudiske Ofringer</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Afgudiske_Ofringer&amp;diff=84460"/>
		<updated>2026-08-04T07:38:21Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link= Afgudiske Ofringer]] !!  !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion]]&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af Knud Leem:&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrivelse over Finmarkens Lapper&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;20. Capitel &#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lappernes afgudiske Ofringer&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Saavel Afgudernes Navne, som de Ceremonier, der ved Afguds-Dyrkelsen ere blevne iagttagne, have, i Henseende til Stedernes Adskillighed, hvor Lapper opholde sig, været saa forskiellige, at det vil blive meget vanskeligt, derom at kunne give nogen fuldstændig Underretning. Imidlertid vil jeg meddele Læseren, hvad mig herom, saavel af egen Erfarenhed, som af andre Kyndige, deres Beretning, er bleven bekiendt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det som brugtes til Ofringer, var helst levende Creaturee, saasom: Rensdyr, Faar og andet deslige Qvæg, sielden Sælhunde, eller andre saadanne Dyr. Undertiden betiente man sig og af døde Ting til at ofre, saasom: Melk, Melke-Suppe, Ost etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Leem LXXXV.jpg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXV &amp;lt;/center&amp;gt;]](Vid. Tab. LXXXV) Ofre-Maneererne vare adskillige; med levende Creaturers Ofring omgikkes saaledes, at undertiden ofredes Dyret heelt, somme Tider ikkun en Deel deraf. Som ofteste slagtede man Dyret, kogte og aad det, undtagen Benene, hvilke man lod blive paa Stedet til Afgudens Tieneste, værende i den fulde Tanke, at han kunde skabe Kiød paa dem igien&amp;lt;ref&amp;gt;Af deslige Been har jeg seet adskillige paa det Bierg Klubben i Øst-Finmarken, een Miil fra Nessebye beliggende, hvor jeg og, imellem de høyeste Tinder, saae tvende Udhulinger, hvor der var Tegn til, at der i gamle Dage havde været brændt Been. Ikke langt derfra, blev jeg og vaer et rundt af Steen opbygget Ildsted, hvor omkring der hist og her laae adspredde Rensdyr-Been; hvilket Sted skal, efter Beretning, have været et af de fornemste Offer-Steder i Landet.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Man og med Offerets Blod besmurte og imod Offer-Stedet opreyste lange Kieppe, hvilke bleve kaldede: &#039;&#039;Liet-Morak&#039;&#039;. Undertiden slagtede man Dyret hos Bredden af en Elv, lod det meeste af Blodet rinde bort med samme, og med det øvrige anstrøg nogle Kieppe, som man paa Stedet efterlod sig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En Biørns Lever stegte man paa en Pind hos Ilden til et Offer, hvilket blev givet Navn af &#039;&#039;Vuodno-bassem&#039;&#039;. Det skal og i visse Lapmarkiske Egne have tildraget sig, at der ofredes for Børn, imedens de endnu vare i Moders Liv, et eller andet Qvæg, i Fødselen en Hund, der blev i Jorden nedgraven levende, og efter Fødselen et Dyr med en linnet Hue paa Hovedet, hvilket iligemaade blev nedgravet i Jorden.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Adfærden med døde Tings Ofring var iblant andre denne: Man spildte ned paa Gulvet i sin iboende Hytte Brændeviin og andet deslige til et Forsonings-Offer for de &#039;&#039;Lares&#039;&#039;, som man indbildte sig at boe under Dørtærskelen, under Fyrstedet etc. naar samme ved sligt Offer vare forsonede, ventede man sig fra dem god Lykke; saadan Nedstenkelse blev kaldet &#039;&#039;Seime-Stæbme&#039;&#039;. Man slog og ned paa Gulvet i Fæhuset Raae-Melk af en Koe, der ey tilforn havde fødet. For Henflyttelsen fra en Bopæl til en anden spildte man Melke-Suppe paa Jorden, hvilket lader sig ansee at have været et Tak-Offer for Velgaaende der paa Stedet&amp;lt;ref&amp;gt;Man øste og Melk paa opreyste Steen-Støtter. Saadan en Støtte har jeg seet i Nessebye i Varanger, hvor Missionairen boer; og blev mig tillige berettet, at en gammel Lappe-Kierling, der nyelig var død, havde i mange Aar, hver Morgen og Aften, øset Melk paa samme, til et offer for sin Afgud; men giort saadant gandske hemmelig, saa at man først efter hendes Død var kommen derefter.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det, hvoraf Lapperne toge sig Anledning til at ofre, var Sygdom paa Folk eller Qvæg, Vanlykke til Fiskerie, Skytterie, eller anden deslige Mangel, og adskilligt andet. Desuden giorde de og Tak-Offere, naar deres Dyre-Fangst etc. vel lykkedes, som er at see af Beskrivelsen over det Offer-Sted &#039;&#039;Leunje-jauvre-suolo&#039;&#039;. Paa det Sted, hvor de havde skudt et vildt Rensdyr lode de til et Taknemmeligheds Tegn blive tilbage noget af samme, saasom: Hornene, Pande-Huden, Huden af Dyrets Fod eller deslige.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Anlangende de Steder, hvor Ofringerne skede, da have Finmarkens Lapper havt mange &#039;&#039;Passe-Varek, Danice&#039;&#039;: hellige Bierge; paa hvilke de have ofret til Afguder, deels i Varanger-Fiorden og dens Grændser udi Vasøe Præstegield, deels i Thanen og Laxe-Fiorden udi Kiølle-Fiords Præstegield, deels i Porsanger-Fiorden udi Kielviigs Præstegield, samt andre Steder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge, som de have havt i Varanger, ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Meiske-Vare Passe-Aldo, Danice&#039;&#039;: Meiske-Biergets hellige Simle. Det, man kalder helligt, enten virkelig er, eller i det mindste troes at være eller have været det. En Simle er en Rensdyr-Hun af Slaget, af de Norske saa kaldet. Altsaa giver et hvert Bierg, som bærer Navn af hellige Simle, en sterk Formodning, at samme er bleven holdt for et helligt Bierg, haver været et Offer-Sted, og faaet sit Navn af de Rensdyr, som der pleyede at ofres. Benævnte Bierg siges at ligge længst inde i Varanger-Fiorden, hvor bemeldte Fiord-Lapper jevnligst have deres Tilhold. Det er oven paa fladagtigt, og neden til med Birke-Skove bevoxet. Efter Beretning ofrede man der fordum til den Afgud &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039;; til Beviis paa, at Ofringer der vare giorte, saaes for faa Aar siden endda en Mængde af Rensdyr-Been at ligge paa Stedet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Styren-Aldo, Danice&#039;&#039;: Styre-Biergets Simle. Her have Lapperne efter beretning med Ofringer dyrket Torden.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Nieid-Vare Passe Aldo, Danice&#039;&#039;: Jomfru-Biergets hellige Simle; her skal Lapperne have giort Ofringer til &#039;&#039;Joulo-Gadze&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Kalbmem bafte, Danice&#039;&#039;: Fryse-Klippen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) En Steen, kaldet &#039;&#039;Zhievres-Ibmel, Danice&#039;&#039;: Otter-Gud; det guddommelige Navn, som benævnte Steen er bleven beæret med, bevidner, at den er bleven holdt for et helligt Bierg, og ved Offere misbrugt til Afguds-Dyrkelse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) En Steen, kaldet &#039;&#039;Guuli-Ibmel, Danice&#039;&#039;: Fiske-Gud. Dennes, ligesom den forbemeldtes, Navn bærer Vidnesbyrd om, at man haver holdt den for et helligt Bierg, og til en Afgud, som man indbildte sig der at have sin Bolig, haver giort Ofringer, maaskee, for at faae Lykke til Fiske-Fangst.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) &#039;&#039;Muorje-Ibmel Passe Aldo, Danice&#039;&#039;: Bær-Guds hellige Simle. Dette Steds Navn giver ligeledes et der forøvet Afguderie tilkiende.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
8) &#039;&#039;Juur-Vuodna Passe Aldo, Danice&#039;&#039;: Juur-Fiordens hellige Simle.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
9) En klippe med et Hul udi, kaldet &#039;&#039;Raige-Bafte Aldo, Danice&#039;&#039;: Hul-Klippens Simle.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
10) En høy Field-Tind, kaldet &#039;&#039;Balda-Zhiok, Danice&#039;&#039;: helle-Flyndrens Field-Tind.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge, som Lapperne have dyrket paa &#039;&#039;Neidens&#039;&#039; Field, ere efter Beretning:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Niaekkem-Karg, Danice&#039;&#039;: Krybe-Fieldet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Ruoude-Zhiold, Danice&#039;&#039;: Jern-Pæl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Ullo-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Uld-Bierget.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Jerge-jerge, Danice&#039;&#039;: Steen-Steen. Visse Egnes Lapper kalde en Steen &#039;&#039;Jerge&#039;&#039;; men af de andre Finmarkens Lapper nævnes den: &#039;&#039;Ged&#039;ge&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Zhiuodzhio-Akkom, Danice&#039;&#039;: min staaende Bestemoder, det er, Farmoder eller Mormoder, som paa en Deel Steder udi Norge saa kaldes.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) &#039;&#039;Zaages-bafte, Danice&#039;&#039;: Grund-Klippen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) &#039;&#039;Guuli-bafte-vaere, danice&#039;&#039;: Fiske-Skees Bierg.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe Varek&#039;&#039;, eller saa kaldede hellige Bierge, som Lapperne have havt langs Søekandten uden for Varanger, ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Raudo-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Rør-Bierget; benævnte Bierg har sit Navn af et Slags under Bugen rødagtige Fiske, der holde sig i ferske Søer, og blive af Lapperne kaldet: &#039;&#039;Raudo&#039;&#039;, men af de Norske: Rør &amp;lt;ref&amp;gt;Salmo &#039;&#039;alpinus&#039;&#039; Linn.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Bæl&#039;e Vaerre, Danice&#039;&#039;: Øre-Bierget; maaskee de have tilegnet benævnte Bierg saadant Navn af en Indbildning, at Stedets Afgud, som der ofredes til, for at faae Hielp, hørte deres Begiering.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Ryto-Zhiok, Danice&#039;&#039;: Grydens Field-Tind; her staaer efter Beretning en af Naturen saa dannet Steen, at den fremviser et Menneskes Skikkelse med Hue paa. Maaskee man haver her efter den sædvanligste Offer-Maade i Gryder kogt Offer-Dyrets Kiød, som man selv vilde æde, og hvoraf Afguden skulde have Beenene, og deraf taget sig Anledning at give Stedet bemeldte Navn.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Einar-Eieide, Danice&#039;&#039;: Einers Orakul.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Sieide-Væk-Aldo, Danice&#039;&#039;: Orakel-Kraftes Simle.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lappernes &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge paa Grændserne af Tanens Laxe-Elv ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Golle-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Guld-Bierget. Paa dette Bierg skal formedelst den rige Fangst af vilde Rensdyr, som man i forige Tider der i Egnen bekom, have været giort idelige og anseelige Ofringer.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Et Field, kaldet &#039;&#039;Galdo-Oaaive, Danice&#039;&#039;: Kilde-Hovedet.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lappernes Passe-Varek eller hellige Bierge i Tanen, ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Sieid, Danice&#039;&#039;: et Orakel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Giems-Bafte, Danice&#039;&#039;: Giems-Klippen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Stang-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Jokkel-Niarg, Danice&#039;&#039;: Jokkel-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Kolds-Niarg, Danice&#039;&#039;: Kolds-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) &#039;&#039;Stoppel-Niarg, Danice&#039;&#039;: Stoppel-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) &#039;&#039;Horne-Bafte, Danice&#039;&#039;: Horn-Klippen.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge, som Lapperne have havt ved Hobs-Eidet, ere efter Beretning:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Vuoide-Ged&#039;ge, Danice&#039;&#039;: Salve-Steen. Maaskee man haver besmurt Stenen med Offerets Blod eller Fedme, og deraf tilegnet den bemeldte Navn&amp;lt;ref&amp;gt;Eller øst Melk derpaa. See Anm. 219.&amp;lt;/ref&amp;gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Ravos-Niarg, Danice&#039;&#039;: Faste-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Klem-Niarg, Danice&#039;&#039;: Klem-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Sagga-Niarg&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Loidosh&#039;&#039;.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge, som Lapperne have tient i Laxe-Fiorden, ere efter Beretning:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Vaddes-Bafte, Danice&#039;&#039;: den vanskelige Klippe.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Gie-Vuoude-Aldo, Danice&#039;&#039;: Gie-Skovens Simle.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Ailekes-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Hellig-Bierget.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Lieule-Oaaive, Danice&#039;&#039;: Damp-Hovedet.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, eller saa kaldede hellige Bierge, som Lapperne have dyrket i Porsanger-Fiorden, ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Alek-Bafte, Danice&#039;&#039;: Blaae-Klippen.[[Fil:Leem LXXXVI.jpeg |thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXVI &amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) (Vid Tab. LXXXVI.) &#039;&#039;Sölfar-Kapper&#039;&#039;. Lapperne kaldte den Klippe, hvor benævnte Offer-Sted befindes: Sölfar, og en Hue: &#039;&#039;Kapper&#039;&#039;; altsaa betyder Ordet paa Dansk: Sölfars Hue. Dette er et ved den østre Side af Porsanger-Fiorden omtrent en halv Miil fra Søen beliggende navnkundigt Offer-Sted. Jeg haver selv beseet det; der staaer to høye Steene, den eene jevnsides hos den anden, af hvilke een er med guul Mosse bevoxen. Hos disse Steene laae Steege-Pinde, de saa kaldede Bassem-Morak, hvilke Lapperne havde brugt, da de der gastrerede ved at koge, stege og æde Kiødet af de Dyr, som ofredes til den, efter deres Indbildning sin Bolig sammesteds havende, Gud. Imod bemeldte tvende høye Steene var Krydsviis opreyst mange Kieppe af tørt Fyrre-Træ, alternatim udskaarne med trende Beene-Skaar, samt trende Kryds, og følgelig visende Anskueren disse Characterer: IIIXXXIII+++IIIXXX. Ved den østre Side af samme Steene befandtes en lang fiirkandtig paa samme Maade, som de nyelig ommeldte Kieppe, udskaaren Bielke, sat med sin nederste Ende fast i jorden gandke nær hos Steenene, og hældende med den anden Ende imod Østen, imod Solens Opgang, samt havende alleryderst i Enden en Jern-Nagle, af Skikkelse, som det Jern-Søm, hvormed man digter Bræderne paa Fisker-Baade og andre deslige Fartøyer sammen; hvilket giver nogen Formodning om, at den Afgud Thor, efter det, som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; melder om ham, her er bleven dyrket, endskiønt ingen Afgud, under det Navn eller &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039;, Finmarkens Lapper nu omstunder er bekiendt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Dierge-Niarg&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Sieide-Bafte, Danice&#039;&#039;: Orakel-Klippen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Naad&#039;de-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Byrde-Bierget.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) &#039;&#039;Mikko-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Mikkels-Bierget.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) &#039;&#039;Niarkutzh&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
8) &#039;&#039;Gaise-Varatzh, Danice&#039;&#039;: det lille Bierg med Spids paa.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
9) &#039;&#039;Vuorje-Zhiok&#039;&#039;.[[Fil:Leem LXXXVII.jpeg |thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXVII &amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
10) (Vid. Tab. LXXXVII.) &#039;&#039;Leunje-Jauvre-Suolo, Danice&#039;&#039;: Porsanger-Elvs ferske Søes Holme. Benævnte Holme ligger i en fersk Søe, kaldet &#039;&#039;Leunje Jauvre&#039;&#039;, hvorfra Porsanger-Fiords Laxe-Elv har sit Udvæld. Paa den eene Ende af bemeldte Holme befindes, som jeg selv har seet, en temmelig Mængde af Rensdyr-Horn; men de fleste vare allerede, da jeg besaae Stedet, forraadnede og af Jord omgroede, somme vare faldne ned i Vandet, og en Deel af Lapperne sønderhuggede til at giøre Skeer og Stav-Knapper af. Berørte Holme haver været et ældgammelt Offer-Sted; thi Lapperne i forrige Tider holdte hos Søen, som den liger udi, Jagt efter vilde Rensdyr saaledes, at somme paa den eene Side af Søen jagede Dyret ud paa Vandet, og nogle fra den anden Side toge imod det med Baade og Spyd, og naar samme deres Dyre-Jagt vel lykkedes, lagde de Hornene af de fangede Dyr paa tit berørte Holme til et Tak-Offer.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
11) &#039;&#039;Vuolla-Niudne, Danice&#039;&#039;: Vuolla-Næse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
12) &#039;&#039;Smeer-Vuodna-Noaaide, Danice&#039;&#039;: Smør-Fiordens Viismand.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
13) &#039;&#039;Smeer-Vuodna-Niarg, Danice&#039;&#039;: Smør-Fiords-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
14) &#039;&#039;Kokko-Giedde-Niarg, Danice&#039;&#039;: Kistrands Næs.[[Fil:Leem LXXXVIII.jpeg |thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXVIII &amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
15) (Vid. Tab. LXXXVIII.) Et Bierg i Strandbredden, hvori sees en hvid Plet, som med sin Skikkelse fremviser et Menniske, der vender Fødderne i Veyret, og Hovedet ned imod Vandet. Til bemeldte Bierg ofrede en Deel Lapper i deres Vanvittigheds Tiid; naar de fore det forbi, skulde det endelig have en Gave, hvor ringe den end maatte være; hvis intet andet havdes for Haanden, kastede man et Stykke Tobak til det i Bierget sig fremvisende Billede.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
16) &#039;&#039;Daume-Salo-Sieide, Danice&#039;&#039;: Tams-Øens Orakel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
17) &#039;&#039;Snoiba-Niudne, Danice&#039;&#039;: Snoiba Næse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
18) &#039;&#039;Suolo-Aldo, Danice&#039;&#039;: Øe-Simlen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
19) &#039;&#039;Sieide-Niarg, Danice&#039;&#039;: Orakel-Næs.[[Fil:Leem LXXXIX.jpg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXIX &amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
20) (Vid. Tab. LXXXIX.) &#039;&#039;Gameditzh&#039;&#039;, en Steen saa kaldet. En Porsanger-Fiords Søe-Lap, som et øyensynligt Vidne, fortalte mig om en af benævnte Fiords Søe-Lapper, ved Navn &#039;&#039;Peder Siversön&#039;&#039;, at, naar han foer ud at fiske, lagde han til Lands hos bemeldte Steen, og aad af sin medhavende Spise i Stenens Navn, og for at faae Lykke til Fiskefangst, gav den meget af den Kost, han havde ved Haanden.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
21) Ved Kaa-Fiorden i Kielviigs Præstegield skal og have været et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
22) Ligeledes ude paa Mager-Øen i samme Præstegield et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039;, af Lapperne kaldet &#039;&#039;Serve, Danice&#039;&#039;: en Samfund, Deelagtighed.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
23) Udi Hvalsund i Hammerfæstes Præstegield skal man have havt et offer-Sted, kaldet &#039;&#039;Akkiestab&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
24) Iligemaade et paa Altenæs i Altens Præstegield.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I Finmarken findes vel og flere til Afguds-Dyrkelse af Lapperne fordum misbrugte Steder; men samme ere mig ubevidst. De anførte ere meere, end Beviis nok paa det skiendige og afskyelige der i Landet i Vanvittighedens Tiid forøvede Afguderie.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De Steder, som Lapperne holdt for hellige Bierge, eller saa kaldede &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, og dyrkede med Ofringer, ere gierne af nogen ugemeen naturlig Danlighed, de omliggende noget ulige. For Exempel: Paa den Klippe &#039;&#039;Sölfar&#039;&#039;, hvorom tilforn er meldt, staaer to høye Stene nær hos hinanden. Udi ovenanførte Bierg ved Strandbredden, hvorhen blev kastet Tobak-Stykker, sees et Menniskes Skikkelse, der vender Ansigtet ned imod Vandet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Paa Kiølle-Fiords Næs i Øst-Finmarken befindes en af Naturen saa dannet Steen, at den for en langt fraværende Anskuers Øyne noget ligner en Kirke med Taarn-Fod; samme kaldes endnu af de Norske Landets Beboere Finne-Kirken&amp;lt;ref&amp;gt;Der ere deraf paa samme Sted tvende; den store og den lille Finne-Kirke. See Act. Nidros. I. S. 280.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jeg haver vel ikke hørt, at Lapperne der paa Stedet have ofret; thi det ligger desuden noget afsides fra deres sædvanlige Vey; men det Navn, som man haver tilegnet bemeldte Steen, saavel som ogsaa dens ugemeene Skikkelse, giver dog derom nogen Formodning. De arme Lapper have udi deres Vankundighed overtalt sig til at troe, at hos Steder, der havde nogen ugemeen naturlig Danlighed, fandtes der noget stort og guddommeligt, og derfor sammesteds giorte afgudiske Ofringer.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Alle de saa kaldede &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, eller hellige Bierge, bleve af Lapperne holdte i stor Ære, som af efterfølgende sees: De biværede sine Offer-Steder i Helligdags Klæder, og giorde der sine Afguder Knæfald. De alle Aar besøgte dem, og, endskiønt de ikke hver gang giorde nye Ofringer, rørte de dog i det mindste ved Benene af de forhen der paa Steder ofrede Dyr. De vilde ikke boe hos et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039;, for at ikke besvære Stedets Afgud med Børne-Graad, eller andet, som kunde tilføye ham Uroe. Farende et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039; forbi, vilde de ikke sove; thi det holdtes som en ringe Agtelse for Stedets Afgud. De vilde ikke tale høyt, ikke skyde en Fugl eller firefødt Dyr, eller giøre nogen Allarm foraarsagende Bevægelse. (Vid. Tab. LXXXIX.) Havde de en blaa Kiortel eller andet blaat Klæde paa, afførte de sig samme, indtil de vare komne Stedet forbi. Qvinderne saae ikke derhen, men skiulte deres Ansigter. Naar en Mands-Person besøgte et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039;, vilde han ikke have noget Klædebon paa, som havde været paa en Qvindes Legeme; thi efter hans Tanke blev Stedet derved vanhelliget; ja han vilde ikke engang gaae derhen med Skoe paa, som for at barkes havde ligget i en og samme Kiedel med en Qvindes Skoe.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Som Lapperne i deres Indbildning tilegnede visse Bierge, Stene og deslige en Hellighed, og troede besynderlige Guder der at have sin Bolig, saa have de og giort sig samme Tanker om en Deel ferske Søer og Elve, vilket iblant andet erfares af de Navne, som de dennem have tillagt, saasom: &#039;&#039;Ailekes Jauvre, Danice&#039;&#039;: den hellige Søe, &#039;&#039;Passe-Jok, Danice&#039;&#039;: hellige Elv etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Altsomtiest have de ofret paa de sædvanlige Offer-Steder, og det efter Troldmandens den saa kaldede &#039;&#039;Noaaides&#039;&#039; Anviisning; dog giordes ogsaa undertiden Ofringer der, hvor aldrig tilforn havde været ofret. En Sandrue og i sin Opførsel skikkelig Porsanger-Fiords Søe-Lap ved Navn &#039;&#039;Mellet Olsön&#039;&#039; fortalte mig om en anden Søe-Lap af benævnte Fiord, at da han paa Hiemreysen fra Kobbe-Skytterie havde drukket Vand af en Bæk, og strax derpaa befandt sig syg, og maatte nogle Ugers Tiid holde ved Sengen, ofrede han, saasnart han var bleven tilpas igien, en Oxe paa Stedet, hvor Sygdommen, i det han drak af Bækken, havde angrebet ham; Kiødet aad man op, men Afguden fik Beenene, og man bedækkede dem med Riis-Qviste.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Af visse Egnes Lapper skal den Skik være bleven iagttaget, at den, som forrettede Ofringen, maatte være ombunden om Hovedet med en Qvinde-Snørehat, hvorpaa sattes en Krands af Løv og Blomster; Saadan Krands satte man og paa det Dyrs Hoved, som ofredes. Desuden maatte han have over sine Skuldre et hvidt Forklæde, hvilken Offer-Dragt man kan merke, meget at komme overeens saavel med Romerske, som andre hedenske Præsters Dragt, der vare iførte hviide Klæder, besynderlig naar de skulde ofre, saa og ombunden om Hovedet med Krandse og Linnet; hvoraf de sagdes at være Redimiti ad Sacra peragenda; Ligesom der og blev sat Blomster-Krandse paa Hovedet af de Creature, som skulde ofres, i sær, naar Offeret skede til &#039;&#039;Jovem&#039;&#039; eller &#039;&#039;Saturnum&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hos bemeldte afskyelige Afguds-Dyrkelse have Lapperne i lang Tiid tillige troet paa den sande Gud, hvis Ord de hørte, og hvis Sacramenter de brugte, lignende i saa Maader Samaritanerne, der tiente Israels Gud og tillige Hedningernes Afguder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det er troeligt, at Lapperne have fra ældgammel Tiid, om ikke kiendt, saa dog i det mindste hørt Sagn om en sand og almægtig Gud, som have skabt og opholder alle Ting, og regierer over Himmel og Jord, og alt hvad der er i dem; Thi af Krønikerne erfares, at &#039;&#039;Ludovicus Pius&#039;&#039; lod den christelige Troes Forplantelse i de Nordiske Lande være sig med megen Fliid angelegen, i det han ey allene lod døbe Kong &#039;&#039;Harald Klak&#039;&#039; med sin Dronning i Mainz i St. Albani Kirke, men endog derefter sendte &#039;&#039;Ansgarium&#039;&#039; en Munk fra Corbeia i Frankeriig med hans Staldbroder &#039;&#039;Amberto&#039;&#039; til Danmark; hvorfra de siden reyste til Sverrig, der Kong &#039;&#039;Biörn&#039;&#039; i Aaret 828 tilstedde dem der offentlig at prædike om den christelige Troe. Efter sin Tilbagekomst fra Danmark og Sverrig blev han, for at være Nord-Landene desto nærmere, beskikket til Erke-Biskp i Hamburg (da benævnte Stad samme Tiid blev giort til en Erke-Bispelig Residence-Stad for Danske, Norske, Svenske, Skridfinner, Grønlændere og andre omboende Folk) af Høybemeldte Keyser &#039;&#039;Ludovico&#039;&#039;, som gav ham derpaa sit Brev med alvorlig Ordre og Befalning, at udbrede den sande Guds Kundskab, ey allene iblant de andre Nordiske Folk, men endog iblant Skridfinner de af os nu kaldede Lapper. Ordene derom lyde saaledes:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&#039;&#039;Ludovicus divino favore Imperator Augustus; Certum esse volumus, qvaliter (divina ordinante gratia) nostris in diebus aqvilonaribus in partibus sc. in gentibus, videlicet Danorum, Svecorum, Norvagorum, Grönlandorum, Helsinglandorum, Islandorum, Schridfinnorum, &amp;amp; omnium septentrionalium &amp;amp; orientalium Nationum magnum coelestis gratia prædicationis patefecit ostium. &amp;amp;c.&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Anno Dni. DCCCXXXIV.&#039;&#039;&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I de senere Tiider aabnede Leylighed sig for Lapperne til at faae nogen, endskiønt urigtig og utilstrækkelig Kundskab om Verdens Frelsere Christo, ved det at i Aaret 1051 blev Biskop &#039;&#039;Adelvardus&#039;&#039; sendt til Sverrig, som først sammesteds omvendte de Værmelænder og Skridfinner, og blev siden derfra kaldet til Norge. Kong &#039;&#039;Oluf Tryggesön&#039;&#039;, Christendommens Stiftere og Forplanter i Norge, omvendte Folket fra Viigen indtil Helgeland i Nordlandene. Efter ham lod Kong &#039;&#039;Oluf Haraldsön&#039;&#039; christne det Folk, der havde sit Tilhold længst inde i Fiordene, og endda vare Hedensk.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Mag. &#039;&#039;Jonas Ramus&#039;&#039; i de Norske Kongers Beskrivelse melder, at, efterat &#039;&#039;Hagen Hagensön&#039;&#039; Ao. 1217 var bleven Konge over Norge, lod han i sin Regierings Tiid bygge en Kirke i Tromsøen i Nordlandene, lod christne en stor Hob Folk, som vare komne af Biarmeland, og gav dem Malanger-Fiord at besidde.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I de nyere Tiider begyndte Christi Kundskab klarere at skinne for Lapperne; Thi den berømmelig Historie-Skriver Baron &#039;&#039;Ludvig Holberg&#039;&#039; melder, at, da Høylovlig Ihukommelse Kong &#039;&#039;FRIDERICH&#039;&#039; den 1ste var kommen paa Thronen, lod han til Odense paa den Herre-Dag, som der holdtes Ao 1527, foreholde alle Biskoper at have nøyagtig Tilsyn med, at Guds Ord reent og klart maatte allevegne i deres Stifter blive lært og forkyndet. Ao 1529 lod Allerhøyst-bemeldte Konge anden Gang en Mandat udgaae, at over alle hans Lande og Riger maatte Guds Ord og Evangelium prædikes.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hvad Finmarkens Lapper i Særdeleshed angaaer, da melder Arent Berentsøn Bergen i en af hannem skreven Bog kaldet Danmarks og Norges frugtbare Herlighed, og prentet Ao 1656 saaledes: Finnernes Religion anbelangende, da have de fordum Tiid lidet vidst af Gud at sige; men i vore Tider ere de jo mere bragte til Guds Kundskab.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Kirke eller Præst haver man neppe havt i Finmarken, før de Norske Indvaaneres eller saa kaldede Nordmænds Ankomst der i Landet, at blive sammesteds boesiddende; Ja end ikke førend i den Allernaadigst forordnede Finmarkiske Missions Tiid, som tog sin Begyndelse i Aaret 1714, haver, saavidt mig er bekiendt, nogensteds i Finmarken Kirke været opsat i Nærværelse hos Lappernes sædvanlige Tilholds-Stede, undtagen i Alten i Vest-Finmarken, hvor Nordmændene og Lapperne ere hinanden temmelig nær boende; men de sidst benævnte maatte betiene sig af de Kirker, der befandtes ude i Fiske-Værene hos de Norske Bønders Boe-Pæl, hver i det Præste-Gield, til hvilket de henhørte.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Nu, Gud skee Lov! ere de ved de Høylovlige Danske Kongers Allernaadigste Anordning, samt ved det Høye Missions-Collegii og Tronhiems Stiftes Bispers viise og christelige Foranstaltning og Omhue forlængst bleven forsynede med egne Kirker, i hvilke de, isteden for at forhen gaae til de dumme Afguder og tiene, og bære dennem Offer paa Afguds-Altere, kand tilbede Herren deres Gud, og tiene hannem allene. Ja vi kand giøre os fuld Forsikring om mange af dem, at deres Hierter ere Guds Tempel og Guds Aand boer i dennem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
----&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på dansk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Knud Leem]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Afgudiske_Ofringer&amp;diff=84453</id>
		<title>Afgudiske Ofringer</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Afgudiske_Ofringer&amp;diff=84453"/>
		<updated>2026-08-04T07:09:42Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link= Afgudiske Ofringer]] !!  !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion]]&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af Knud Leem:&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrivelse over Finmarkens Lapper&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;20. Capitel &#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lappernes afgudiske Ofringer&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Saavel Afgudernes Navne, som de Ceremonier, der ved Afguds-Dyrkelsen ere blevne iagttagne, have, i Henseende til Stedernes Adskillighed, hvor Lapper opholde sig, været saa forskiellige, at det vil blive meget vanskeligt, derom at kunne give nogen fuldstændig Underretning. Imidlertid vil jeg meddele Læseren, hvad mig herom, saavel af egen Erfarenhed, som af andre Kyndige, deres Beretning, er bleven bekiendt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det som brugtes til Ofringer, var helst levende Creaturee, saasom: Rensdyr, Faar og andet deslige Qvæg, sielden Sælhunde, eller andre saadanne Dyr. Undertiden betiente man sig og af døde Ting til at ofre, saasom: Melk, Melke-Suppe, Ost etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Leem LXXXV.jpg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXV &amp;lt;/center&amp;gt;]](Vid. Tab. LXXXV) Ofre-Maneererne vare adskillige; med levende Creaturers Ofring omgikkes saaledes, at undertiden ofredes Dyret heelt, somme Tider ikkun en Deel deraf. Som ofteste slagtede man Dyret, kogte og aad det, undtagen Benene, hvilke man lod blive paa Stedet til Afgudens Tieneste, værende i den fulde Tanke, at han kunde skabe Kiød paa dem igien&amp;lt;ref&amp;gt;Af deslige Been har jeg seet adskillige paa det Bierg Klubben i Øst-Finmarken, een Miil fra Nessebye beliggende, hvor jeg og, imellem de høyeste Tinder, saae tvende Udhulinger, hvor der var Tegn til, at der i gamle Dage havde været brændt Been. Ikke langt derfra, blev jeg og vaer et rundt af Steen opbygget Ildsted, hvor omkring der hist og her laae adspredde Rensdyr-Been; hvilket Sted skal, efter Beretning, have været et af de fornemste Offer-Steder i Landet.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Man og med Offerets Blod besmurte og imod Offer-Stedet opreyste lange Kieppe, hvilke bleve kaldede: &#039;&#039;Liet-Morak&#039;&#039;. Undertiden slagtede man Dyret hos Bredden af en Elv, lod det meeste af Blodet rinde bort med samme, og med det øvrige anstrøg nogle Kieppe, som man paa Stedet efterlod sig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En Biørns Lever stegte man paa en Pind hos Ilden til et Offer, hvilket blev givet Navn af &#039;&#039;Vuodno-bassem&#039;&#039;. Det skal og i visse Lapmarkiske Egne have tildraget sig, at der ofredes for Børn, imedens de endnu vare i Moders Liv, et eller andet Qvæg, i Fødselen en Hund, der blev i Jorden nedgraven levende, og efter Fødselen et Dyr med en linnet Hue paa Hovedet, hvilket iligemaade blev nedgravet i Jorden.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Adfærden med døde Tings Ofring var iblant andre denne: Man spildte ned paa Gulvet i sin iboende Hytte Brændeviin og andet deslige til et Forsonings-Offer for de &#039;&#039;Lares&#039;&#039;, som man indbildte sig at boe under Dørtærskelen, under Fyrstedet etc. naar samme ved sligt Offer vare forsonede, ventede man sig fra dem god Lykke; saadan Nedstenkelse blev kaldet &#039;&#039;Seime-Stæbme&#039;&#039;. Man slog og ned paa Gulvet i Fæhuset Raae-Melk af en Koe, der ey tilforn havde fødet. For Henflyttelsen fra en Bopæl til en anden spildte man Melke-Suppe paa Jorden, hvilket lader sig ansee at have været et Tak-Offer for Velgaaende der paa Stedet&amp;lt;ref&amp;gt;Man øste og Melk paa opreyste Steen-Støtter. Saadan en Støtte har jeg seet i Nessebye i Varanger, hvor Missionairen boer; og blev mig tillige berettet, at en gammel Lappe-Kierling, der nyelig var død, havde i mange Aar, hver Morgen og Aften, øset Melk paa samme, til et offer for sin Afgud; men giort saadant gandske hemmelig, saa at man først efter hendes Død var kommen derefter.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det, hvoraf Lapperne toge sig Anledning til at ofre, var Sygdom paa Folk eller Qvæg, Vanlykke til Fiskerie, Skytterie, eller anden deslige Mangel, og adskilligt andet. Desuden giorde de og Tak-Offere, naar deres Dyre-Fangst etc. vel lykkedes, som er at see af Beskrivelsen over det Offer-Sted &#039;&#039;Leunje-jauvre-suolo&#039;&#039;. Paa det Sted, hvor de havde skudt et vildt Rensdyr lode de til et Taknemmeligheds Tegn blive tilbage noget af samme, saasom: Hornene, Pande-Huden, Huden af Dyrets Fod eller deslige.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Anlangende de Steder, hvor Ofringerne skede, da have Finmarkens Lapper havt mange &#039;&#039;Passe-Varek, Danice&#039;&#039;: hellige Bierge; paa hvilke de have ofret til Afguder, deels i Varanger-Fiorden og dens Grændser udi Vasøe Præstegield, deels i Thanen og Laxe-Fiorden udi Kiølle-Fiords Præstegield, deels i Porsanger-Fiorden udi Kielviigs Præstegield, samt andre Steder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge, som de have havt i Varanger, ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Meiske-Vare Passe-Aldo, Danice&#039;&#039;: Meiske-Biergets hellige Simle. Det, man kalder helligt, enten virkelig er, eller i det mindste troes at være eller have været det. En Simle er en Rensdyr-Hun af Slaget, af de Norske saa kaldet. Altsaa giver et hvert Bierg, som bærer Navn af hellige Simle, en sterk Formodning, at samme er bleven holdt for et helligt Bierg, haver været et Offer-Sted, og faaet sit Navn af de Rensdyr, som der pleyede at ofres. Benævnte Bierg siges at ligge længst inde i Varanger-Fiorden, hvor bemeldte Fiord-Lapper jevnligst have deres Tilhold. Det er oven paa fladagtigt, og neden til med Birke-Skove bevoxet. Efter Beretning ofrede man der fordum til den Afgud &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039;; til Beviis paa, at Ofringer der vare giorte, saaes for faa Aar siden endda en Mængde af Rensdyr-Been at ligge paa Stedet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Styren-Aldo, Danice&#039;&#039;: Styre-Biergets Simle. Her have Lapperne efter beretning med Ofringer dyrket Torden.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Nieid-Vare Passe Aldo, Danice&#039;&#039;: Jomfru-Biergets hellige Simle; her skal Lapperne have giort Ofringer til &#039;&#039;Joulo-Gadze&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Kalbmem bafte, Danice&#039;&#039;: Fryse-Klippen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) En Steen, kaldet &#039;&#039;Zhievres-Ibmel, Danice&#039;&#039;: Otter-Gud; det guddommelige Navn, som benævnte Steen er bleven beæret med, bevidner, at den er bleven holdt for et helligt Bierg, og ved Offere misbrugt til Afguds-Dyrkelse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) En Steen, kaldet &#039;&#039;Guuli-Ibmel, Danice&#039;&#039;: Fiske-Gud. Dennes, ligesom den forbemeldtes, Navn bærer Vidnesbyrd om, at man haver holdt den for et helligt Bierg, og til en Afgud, som man indbildte sig der at have sin Bolig, haver giort Ofringer, maaskee, for at faae Lykke til Fiske-Fangst.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) &#039;&#039;Muorje-Ibmel Passe Aldo, Danice&#039;&#039;: Bær-Guds hellige Simle. Dette Steds Navn giver ligeledes et der forøvet Afguderie tilkiende.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
8) &#039;&#039;Juur-Vuodna Passe Aldo, Danice&#039;&#039;: Juur-Fiordens hellige Simle.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
9) En klippe med et Hul udi, kaldet &#039;&#039;Raige-Bafte Aldo, Danice&#039;&#039;: Hul-Klippens Simle.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
10) En høy Field-Tind, kaldet &#039;&#039;Balda-Zhiok, Danice&#039;&#039;: helle-Flyndrens Field-Tind.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge, som Lapperne have dyrket paa &#039;&#039;Neidens&#039;&#039; Field, ere efter Beretning:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Niaekkem-Karg, Danice&#039;&#039;: Krybe-Fieldet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Ruoude-Zhiold, Danice&#039;&#039;: Jern-Pæl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Ullo-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Uld-Bierget.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Jerge-jerge, Danice&#039;&#039;: Steen-Steen. Visse Egnes Lapper kalde en Steen &#039;&#039;Jerge&#039;&#039;; men af de andre Finmarkens Lapper nævnes den: &#039;&#039;Ged&#039;ge&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Zhiuodzhio-Akkom, Danice&#039;&#039;: min staaende Bestemoder, det er, Farmoder eller Mormoder, som paa en Deel Steder udi Norge saa kaldes.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) &#039;&#039;Zaages-bafte, Danice&#039;&#039;: Grund-Klippen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) &#039;&#039;Guuli-bafte-vaere, danice&#039;&#039;: Fiske-Skees Bierg.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe Varek&#039;&#039;, eller saa kaldede hellige Bierge, som Lapperne have havt langs Søekandten uden for Varanger, ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Raudo-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Rør-Bierget; benævnte Bierg har sit Navn af et Slags under Bugen rødagtige Fiske, der holde sig i ferske Søer, og blive af Lapperne kaldet: &#039;&#039;Raudo&#039;&#039;, men af de Norske: Rør &amp;lt;ref&amp;gt;Salmo &#039;&#039;alpinus&#039;&#039; Linn.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Bæl&#039;e Vaerre, Danice&#039;&#039;: Øre-Bierget; maaskee de have tilegnet benævnte Bierg saadant Navn af en Indbildning, at Stedets Afgud, som der ofredes til, for at faae Hielp, hørte deres Begiering.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Ryto-Zhiok, Danice&#039;&#039;: Grydens Field-Tind; her staaer efter Beretning en af Naturen saa dannet Steen, at den fremviser et Menneskes Skikkelse med Hue paa. Maaskee man haver her efter den sædvanligste Offer-Maade i Gryder kogt Offer-Dyrets Kiød, som man selv vilde æde, og hvoraf Afguden skulde have Beenene, og deraf taget sig Anledning at give Stedet bemeldte Navn.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Einar-Eieide, Danice&#039;&#039;: Einers Orakul.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Sieide-Væk-Aldo, Danice&#039;&#039;: Orakel-Kraftes Simle.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lappernes &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge paa Grændserne af Tanens Laxe-Elv ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Golle-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Guld-Bierget. Paa dette Bierg skal formedelst den rige Fangst af vilde Rensdyr, som man i forige Tider der i Egnen bekom, have været giort idelige og anseelige Ofringer.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Et Field, kaldet &#039;&#039;Galdo-Oaaive, Danice&#039;&#039;: Kilde-Hovedet.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lappernes Passe-Varek eller hellige Bierge i Tanen, ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Sieid, Danice&#039;&#039;: et Orakel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Giems-Bafte, Danice&#039;&#039;: Giems-Klippen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Stang-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Jokkel-Niarg, Danice&#039;&#039;: Jokkel-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Kolds-Niarg, Danice&#039;&#039;: Kolds-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) &#039;&#039;Stoppel-Niarg, Danice&#039;&#039;: Stoppel-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) &#039;&#039;Horne-Bafte, Danice&#039;&#039;: Horn-Klippen.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge, som Lapperne have havt ved Hobs-Eidet, ere efter Beretning:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Vuoide-Ged&#039;ge, Danice&#039;&#039;: Salve-Steen. Maaskee man haver besmurt Stenen med Offerets Blod eller Fedme, og deraf tilegnet den bemeldte Navn&amp;lt;ref&amp;gt;Eller øst Melk derpaa. See Anm. 219.&amp;lt;/ref&amp;gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Ravos-Niarg, Danice&#039;&#039;: Faste-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Klem-Niarg, Danice&#039;&#039;: Klem-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Sagga-Niarg&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Loidosh&#039;&#039;.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge, som Lapperne have tient i Laxe-Fiorden, ere efter Beretning:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Vaddes-Bafte, Danice&#039;&#039;: den vanskelige Klippe.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Gie-Vuoude-Aldo, Danice&#039;&#039;: Gie-Skovens Simle.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Ailekes-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Hellig-Bierget.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Lieule-Oaaive, Danice&#039;&#039;: Damp-Hovedet.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, eller saa kaldede hellige Bierge, som Lapperne have dyrket i Porsanger-Fiorden, ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Alek-Bafte, Danice&#039;&#039;: Blaae-Klippen.[[Fil:Leem LXXXVI.jpeg |thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXVI &amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) (Vid Tab. LXXXVI.) &#039;&#039;Sölfar-Kapper&#039;&#039;. Lapperne kaldte den Klippe, hvor benævnte Offer-Sted befindes: Sölfar, og en Hue: &#039;&#039;Kapper&#039;&#039;; altsaa betyder Ordet paa Dansk: Sölfars Hue. Dette er et ved den østre Side af Porsanger-Fiorden omtrent en halv Miil fra Søen beliggende navnkundigt Offer-Sted. Jeg haver selv beseet det; der staaer to høye Steene, den eene jevnsides hos den anden, af hvilke een er med guul Mosse bevoxen. Hos disse Steene laae Steege-Pinde, de saa kaldede Bassem-Morak, hvilke Lapperne havde brugt, da de der gastrerede ved at koge, stege og æde Kiødet af de Dyr, som ofredes til den, efter deres Indbildning sin Bolig sammesteds havende, Gud. Imod bemeldte tvende høye Steene var Krydsviis opreyst mange Kieppe af tørt Fyrre-Træ, alternatim udskaarne med trende Beene-Skaar, samt trende Kryds, og følgelig visende Anskueren disse Characterer: IIIXXXIII+++IIIXXX. Ved den østre Side af samme Steene befandtes en lang fiirkandtig paa samme Maade, som de nyelig ommeldte Kieppe, udskaaren Bielke, sat med sin nederste Ende fast i jorden gandke nær hos Steenene, og hældende med den anden Ende imod Østen, imod Solens Opgang, samt havende alleryderst i Enden en Jern-Nagle, af Skikkelse, som det Jern-Søm, hvormed man digter Bræderne paa Fisker-Baade og andre deslige Fartøyer sammen; hvilket giver nogen Formodning om, at den Afgud Thor, efter det, som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; melder om ham, her er bleven dyrket, endskiønt ingen Afgud, under det Navn eller &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039;, Finmarkens Lapper nu omstunder er bekiendt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Dierge-Niarg&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Sieide-Bafte, Danice&#039;&#039;: Orakel-Klippen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Naad&#039;de-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Byrde-Bierget.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) &#039;&#039;Mikko-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Mikkels-Bierget.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) &#039;&#039;Niarkutzh&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
8) &#039;&#039;Gaise-Varatzh, Danice&#039;&#039;: det lille Bierg med Spids paa.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
9) &#039;&#039;Vuorje-Zhiok&#039;&#039;.[[Fil:Leem LXXXVII.jpeg |thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXVII &amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
10) (Vid. Tab. LXXXVII.) &#039;&#039;Leunje-Jauvre-Suolo, Danice&#039;&#039;: Porsanger-Elvs ferske Søes Holme. Benævnte Holme ligger i en fersk Søe, kaldet &#039;&#039;Leunje Jauvre&#039;&#039;, hvorfra Porsanger-Fiords Laxe-Elv har sit Udvæld. Paa den eene Ende af bemeldte Holme befindes, som jeg selv har seet, en temmelig Mængde af Rensdyr-Horn; men de fleste vare allerede, da jeg besaae Stedet, forraadnede og af Jord omgroede, somme vare faldne ned i Vandet, og en Deel af Lapperne sønderhuggede til at giøre Skeer og Stav-Knapper af. Berørte Holme haver været et ældgammelt Offer-Sted; thi Lapperne i forrige Tider holdte hos Søen, som den liger udi, Jagt efter vilde Rensdyr saaledes, at somme paa den eene Side af Søen jagede Dyret ud paa Vandet, og nogle fra den anden Side toge imod det med Baade og Spyd, og naar samme deres Dyre-Jagt vel lykkedes, lagde de Hornene af de fangede Dyr paa tit berørte Holme til et Tak-Offer.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
11) &#039;&#039;Vuolla-Niudne, Danice&#039;&#039;: Vuolla-Næse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
12) &#039;&#039;Smeer-Vuodna-Noaaide, Danice&#039;&#039;: Smør-Fiordens Viismand.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
13) &#039;&#039;Smier-Vuodna-Niarg, Danice&#039;&#039;: Smør-Fiords-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
14) &#039;&#039;Kokko-Giedde-Niarg, Danice&#039;&#039;: Kistrands Næs.[[Fil:Leem LXXXVIII.jpeg |thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXVIII &amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
15) (Vid. Tab. LXXXVIII.) Et Bierg i Strandbredden, hvori sees en hvid Plet, som med sin Skikkelse fremviser et Menniske, der vender Fødderne i Veyret, og Hovedet ned imod Vandet. Til bemeldte Bierg ofrede en Deel Lapper i deres Vanvittigheds Tiid; naar de fore det forbi, skulde det endelig have en Gave, hvor ringe den end maatte være; hvis intet andet havdes for Haanden, kastede man et Stykke Tobak til det i Bierget sig fremvisende Billede.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
16) &#039;&#039;Daume-Salo-Sieide, Danice&#039;&#039;: Tams-Øens Orakel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
17) &#039;&#039;Snoiba-Niudne, Danice&#039;&#039;: Snoiba Næse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
18) &#039;&#039;Suolo-Aldo, Danice&#039;&#039;: Øe-Simlen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
19) &#039;&#039;Sieide-Niarg, Danice&#039;&#039;: Orakel-Næs.[[Fil:Leem LXXXIX.jpg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXIX &amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
20) (Vid. Tab. LXXXIX.) &#039;&#039;Gameditzh&#039;&#039;, en Steen saa kaldet. En Porsanger-Fiords Søe-Lap, som et øyensynligt Vidne, fortalte mig om en af benævnte Fiords Søe-Lapper, ved Navn &#039;&#039;Peder Siversön&#039;&#039;, at, naar han foer ud at fiske, lagde han til Lands hos bemeldte Steen, og aad af sin medhavende Spise i Stenens Navn, og for at faae Lykke til Fiskefangst, gav den meget af den Kost, han havde ved Haanden.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
21) Ved Kaa-Fiorden i Kielviigs Præstegield skal og have været et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
22) Ligeledes ude paa Mager-Øen i samme Præstegield et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039;, af Lapperne kaldet &#039;&#039;Serve, Danice&#039;&#039;: en Samfund, Deelagtighed.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
23) Udi Hvalsund i Hammerfæstes Præstegield skal man have havt et offer-Sted, kaldet &#039;&#039;Akkiestab&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
24) Iligemaade et paa Altenæs i Altens Præstegield.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I Finmarken findes vel og flere til Afguds-Dyrkelse af Lapperne fordum misbrugte Steder; men samme ere mig ubevidst. De anførte ere meere, end Beviis nok paa det skiendige og afskyelige der i Landet i Vanvittighedens Tiid forøvede Afguderie.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De Steder, som Lapperne holdt for hellige Bierge, eller saa kaldede &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, og dyrkede med Ofringer, ere gierne af nogen ugemeen naturlig Danlighed, de omliggende noget ulige. For Exempel: Paa den Klippe &#039;&#039;Sölfar&#039;&#039;, hvorom tilforn er meldt, staaer to høye Stene nær hos hinanden. Udi ovenanførte Bierg ved Strandbredden, hvorhen blev kastet Tobak-Stykker, sees et Menniskes Skikkelse, der vender Ansigtet ned imod Vandet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Paa Kiølle-Fiords Næs i Øst-Finmarken befindes en af Naturen saa dannet Steen, at den for en langt fraværende Anskuers Øyne noget ligner en Kirke med Taarn-Fod; samme kaldes endnu af de Norske Landets Beboere Finne-Kirken&amp;lt;ref&amp;gt;Der ere deraf paa samme Sted tvende; den store og den lille Finne-Kirke. See Act. Nidros. I. S. 280.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jeg haver vel ikke hørt, at Lapperne der paa Stedet have ofret; thi det ligger desuden noget afsides fra deres sædvanlige Vey; men det Navn, som man haver tilegnet bemeldte Steen, saavel som ogsaa dens ugemeene Skikkelse, giver dog derom nogen Formodning. De arme Lapper have udi deres Vankundighed overtalt sig til at troe, at hos Steder, der havde nogen ugemeen naturlig Danlighed, fandtes der noget stort og guddommeligt, og derfor sammesteds giorte afgudiske Ofringer.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Alle de saa kaldede &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, eller hellige Bierge, bleve af Lapperne holdte i stor Ære, som af efterfølgende sees: De biværede sine Offer-Steder i Helligdags Klæder, og giorde der sine Afguder Knæfald. De alle Aar besøgte dem, og, endskiønt de ikke hver gang giorde nye Ofringer, rørte de dog i det mindste ved Benene af de forhen der paa Steder ofrede Dyr. De vilde ikke boe hos et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039;, for at ikke besvære Stedets Afgud med Børne-Graad, eller andet, som kunde tilføye ham Uroe. Farende et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039; forbi, vilde de ikke sove; thi det holdtes som en ringe Agtelse for Stedets Afgud. De vilde ikke tale høyt, ikke skyde en Fugl eller firefødt Dyr, eller giøre nogen Allarm foraarsagende Bevægelse. (Vid. Tab. LXXXIX.) Havde de en blaa Kiortel eller andet blaat Klæde paa, afførte de sig samme, indtil de vare komne Stedet forbi. Qvinderne saae ikke derhen, men skiulte deres Ansigter. Naar en Mands-Person besøgte et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039;, vilde han ikke have noget Klædebon paa, som havde været paa en Qvindes Legeme; thi efter hans Tanke blev Stedet derved vanhelliget; ja han vilde ikke engang gaae derhen med Skoe paa, som for at barkes havde ligget i en og samme Kiedel med en Qvindes Skoe.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Som Lapperne i deres Indbildning tilegnede visse Bierge, Stene og deslige en Hellighed, og troede besynderlige Guder der at have sin Bolig, saa have de og giort sig samme Tanker om en Deel ferske Søer og Elve, vilket iblant andet erfares af de Navne, som de dennem have tillagt, saasom: &#039;&#039;Ailekes Jauvre, Danice&#039;&#039;: den hellige Søe, &#039;&#039;Passe-Jok, Danice&#039;&#039;: hellige Elv etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Altsomtiest have de ofret paa de sædvanlige Offer-Steder, og det efter Troldmandens den saa kaldede &#039;&#039;Noaaides&#039;&#039; Anviisning; dog giordes ogsaa undertiden Ofringer der, hvor aldrig tilforn havde været ofret. En Sandrue og i sin Opførsel skikkelig Porsanger-Fiords Søe-Lap ved Navn &#039;&#039;Mellet Olsön&#039;&#039; fortalte mig om en anden Søe-Lap af benævnte Fiord, at da han paa Hiemreysen fra Kobbe-Skytterie havde drukket Vand af en Bæk, og strax derpaa befandt sig syg, og maatte nogle Ugers Tiid holde ved Sengen, ofrede han, saasnart han var bleven tilpas igien, en Oxe paa Stedet, hvor Sygdommen, i det han drak af Bækken, havde angrebet ham; Kiødet aad man op, men Afguden fik Beenene, og man bedækkede dem med Riis-Qviste.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Af visse Egnes Lapper skal den Skik være bleven iagttaget, at den, som forrettede Ofringen, maatte være ombunden om Hovedet med en Qvinde-Snørehat, hvorpaa sattes en Krands af Løv og Blomster; Saadan Krands satte man og paa det Dyrs Hoved, som ofredes. Desuden maatte han have over sine Skuldre et hvidt Forklæde, hvilken Offer-Dragt man kan merke, meget at komme overeens saavel med Romerske, som andre hedenske Præsters Dragt, der vare iførte hviide Klæder, besynderlig naar de skulde ofre, saa og ombunden om Hovedet med Krandse og Linnet; hvoraf de sagdes at være Redimiti ad Sacra peragenda; Ligesom der og blev sat Blomster-Krandse paa Hovedet af de Creature, som skulde ofres, i sær, naar Offeret skede til &#039;&#039;Jovem&#039;&#039; eller &#039;&#039;Saturnum&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hos bemeldte afskyelige Afguds-Dyrkelse have Lapperne i lang Tiid tillige troet paa den sande Gud, hvis Ord de hørte, og hvis Sacramenter de brugte, lignende i saa Maader Samaritanerne, der tiente Israels Gud og tillige Hedningernes Afguder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det er troeligt, at Lapperne have fra ældgammel Tiid, om ikke kiendt, saa dog i det mindste hørt Sagn om en sand og almægtig Gud, som have skabt og opholder alle Ting, og regierer over Himmel og Jord, og alt hvad der er i dem; Thi af Krønikerne erfares, at &#039;&#039;Ludovicus Pius&#039;&#039; lod den christelige Troes Forplantelse i de Nordiske Lande være sig med megen Fliid angelegen, i det han ey allene lod døbe Kong &#039;&#039;Harald Klak&#039;&#039; med sin Dronning i Mainz i St. Albani Kirke, men endog derefter sendte &#039;&#039;Ansgarium&#039;&#039; en Munk fra Corbeia i Frankeriig med hans Staldbroder &#039;&#039;Amberto&#039;&#039; til Danmark; hvorfra de siden reyste til Sverrig, der Kong &#039;&#039;Biörn&#039;&#039; i Aaret 828 tilstedde dem der offentlig at prædike om den christelige Troe. Efter sin Tilbagekomst fra Danmark og Sverrig blev han, for at være Nord-Landene desto nærmere, beskikket til Erke-Biskp i Hamburg (da benævnte Stad samme Tiid blev giort til en Erke-Bispelig Residence-Stad for Danske, Norske, Svenske, Skridfinner, Grønlændere og andre omboende Folk) af Høybemeldte Keyser &#039;&#039;Ludovico&#039;&#039;, som gav ham derpaa sit Brev med alvorlig Ordre og Befalning, at udbrede den sande Guds Kundskab, ey allene iblant de andre Nordiske Folk, men endog iblant Skridfinner de af os nu kaldede Lapper. Ordene derom lyde saaledes:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&#039;&#039;Ludovicus divino favore Imperator Augustus; Certum esse volumus, qvaliter (divina ordinante gratia) nostris in diebus aqvilonaribus in partibus sc. in gentibus, videlicet Danorum, Svecorum, Norvagorum, Grönlandorum, Helsinglandorum, Islandorum, Schridfinnorum, &amp;amp; omnium septentrionalium &amp;amp; orientalium Nationum magnum coelestis gratia prædicationis patefecit ostium. &amp;amp;c.&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Anno Dni. DCCCXXXIV.&#039;&#039;&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I de senere Tiider aabnede Leylighed sig for Lapperne til at faae nogen, endskiønt urigtig og utilstrækkelig Kundskab om Verdens Frelsere Christo, ved det at i Aaret 1051 blev Biskop &#039;&#039;Adelvardus&#039;&#039; sendt til Sverrig, som først sammesteds omvendte de Værmelænder og Skridfinner, og blev siden derfra kaldet til Norge. Kong &#039;&#039;Oluf Tryggesön&#039;&#039;, Christendommens Stiftere og Forplanter i Norge, omvendte Folket fra Viigen indtil Helgeland i Nordlandene. Efter ham lod Kong &#039;&#039;Oluf Haraldsön&#039;&#039; christne det Folk, der havde sit Tilhold længst inde i Fiordene, og endda vare Hedensk.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Mag. &#039;&#039;Jonas Ramus&#039;&#039; i de Norske Kongers Beskrivelse melder, at, efterat &#039;&#039;Hagen Hagensön&#039;&#039; Ao. 1217 var bleven Konge over Norge, lod han i sin Regierings Tiid bygge en Kirke i Tromsøen i Nordlandene, lod christne en stor Hob Folk, som vare komne af Biarmeland, og gav dem Malanger-Fiord at besidde.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I de nyere Tiider begyndte Christi Kundskab klarere at skinne for Lapperne; Thi den berømmelig Historie-Skriver Baron &#039;&#039;Ludvig Holberg&#039;&#039; melder, at, da Høylovlig Ihukommelse Kong &#039;&#039;FRIDERICH&#039;&#039; den 1ste var kommen paa Thronen, lod han til Odense paa den Herre-Dag, som der holdtes Ao 1527, foreholde alle Biskoper at have nøyagtig Tilsyn med, at Guds Ord reent og klart maatte allevegne i deres Stifter blive lært og forkyndet. Ao 1529 lod Allerhøyst-bemeldte Konge anden Gang en Mandat udgaae, at over alle hans Lande og Riger maatte Guds Ord og Evangelium prædikes.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hvad Finmarkens Lapper i Særdeleshed angaaer, da melder Arent Berentsøn Bergen i en af hannem skreven Bog kaldet Danmarks og Norges frugtbare Herlighed, og prentet Ao 1656 saaledes: Finnernes Religion anbelangende, da have de fordum Tiid lidet vidst af Gud at sige; men i vore Tider ere de jo mere bragte til Guds Kundskab.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Kirke eller Præst haver man neppe havt i Finmarken, før de Norske Indvaaneres eller saa kaldede Nordmænds Ankomst der i Landet, at blive sammesteds boesiddende; Ja end ikke førend i den Allernaadigst forordnede Finmarkiske Missions Tiid, som tog sin Begyndelse i Aaret 1714, haver, saavidt mig er bekiendt, nogensteds i Finmarken Kirke været opsat i Nærværelse hos Lappernes sædvanlige Tilholds-Stede, undtagen i Alten i Vest-Finmarken, hvor Nordmændene og Lapperne ere hinanden temmelig nær boende; men de sidst benævnte maatte betiene sig af de Kirker, der befandtes ude i Fiske-Værene hos de Norske Bønders Boe-Pæl, hver i det Præste-Gield, til hvilket de henhørte.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Nu, Gud skee Lov! ere de ved de Høylovlige Danske Kongers Allernaadigste Anordning, samt ved det Høye Missions-Collegii og Tronhiems Stiftes Bispers viise og christelige Foranstaltning og Omhue forlængst bleven forsynede med egne Kirker, i hvilke de, isteden for at forhen gaae til de dumme Afguder og tiene, og bære dennem Offer paa Afguds-Altere, kand tilbede Herren deres Gud, og tiene hannem allene. Ja vi kand giøre os fuld Forsikring om mange af dem, at deres Hierter ere Guds Tempel og Guds Aand boer i dennem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
----&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på dansk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Knud Leem]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Afgudiske_Ofringer&amp;diff=84439</id>
		<title>Afgudiske Ofringer</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Afgudiske_Ofringer&amp;diff=84439"/>
		<updated>2026-08-04T06:53:26Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link= Afgudiske Ofringer]] !!  !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion]]&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af Knud Leem:&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrivelse over Finmarkens Lapper&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;20. Capitel &#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lappernes afgudiske Ofringer&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Saavel Afgudernes Navne, som de Ceremonier, der ved Afguds-Dyrkelsen ere blevne iagttagne, have, i Henseende til Stedernes Adskillighed, hvor Lapper opholde sig, været saa forskiellige, at det vil blive meget vanskeligt, derom at kunne give nogen fuldstændig Underretning. Imidlertid vil jeg meddele Læseren, hvad mig herom, saavel af egen Erfarenhed, som af andre Kyndige, deres Beretning, er bleven bekiendt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det som brugtes til Ofringer, var helst levende Creaturee, saasom: Rensdyr, Faar og andet deslige Qvæg, sielden Sælhunde, eller andre saadanne Dyr. Undertiden betiente man sig og af døde Ting til at ofre, saasom: Melk, Melke-Suppe, Ost etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Leem LXXXV.jpg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXV &amp;lt;/center&amp;gt;]](Vid. Tab. LXXXV) Ofre-Maneererne vare adskillige; med levende Creaturers Ofring omgikkes saaledes, at undertiden ofredes Dyret heelt, somme Tider ikkun en Deel deraf. Som ofteste slagtede man Dyret, kogte og aad det, undtagen Benene, hvilke man lod blive paa Stedet til Afgudens Tieneste, værende i den fulde Tanke, at han kunde skabe Kiød paa dem igien&amp;lt;ref&amp;gt;Af deslige Been har jeg seet adskillige paa det Bierg Klubben i Øst-Finmarken, een Miil fra Nessebye beliggende, hvor jeg og, imellem de høyeste Tinder, saae tvende Udhulinger, hvor der var Tegn til, at der i gamle Dage havde været brændt Been. Ikke langt derfra, blev jeg og vaer et rundt af Steen opbygget Ildsted, hvor omkring der hist og her laae adspredde Rensdyr-Been; hvilket Sted skal, efter Beretning, have været et af de fornemste Offer-Steder i Landet.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Man og med Offerets Blod besmurte og imod Offer-Stedet opreyste lange Kieppe, hvilke bleve kaldede: &#039;&#039;Liet-Morak&#039;&#039;. Undertiden slagtede man Dyret hos Bredden af en Elv, lod det meeste af Blodet rinde bort med samme, og med det øvrige anstrøg nogle Kieppe, som man paa Stedet efterlod sig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En Biørns Lever stegte man paa en Pind hos Ilden til et Offer, hvilket blev givet Navn af &#039;&#039;Vuodno-bassem&#039;&#039;. Det skal og i visse Lapmarkiske Egne have tildraget sig, at der ofredes for Børn, imedens de endnu vare i Moders Liv, et eller andet Qvæg, i Fødselen en Hund, der blev i Jorden nedgraven levende, og efter Fødselen et Dyr med en linnet Hue paa Hovedet, hvilket iligemaade blev nedgravet i Jorden.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Adfærden med døde Tings Ofring var iblant andre denne: Man spildte ned paa Gulvet i sin iboende Hytte Brændeviin og andet deslige til et Forsonings-Offer for de &#039;&#039;Lares&#039;&#039;, som man indbildte sig at boe under Dørtærskelen, under Fyrstedet etc. naar samme ved sligt Offer vare forsonede, ventede man sig fra dem god Lykke; saadan Nedstenkelse blev kaldet &#039;&#039;Seime-Stæbme&#039;&#039;. Man slog og ned paa Gulvet i Fæhuset Raae-Melk af en Koe, der ey tilforn havde fødet. For Henflyttelsen fra en Bopæl til en anden spildte man Melke-Suppe paa Jorden, hvilket lader sig ansee at have været et Tak-Offer for Velgaaende der paa Stedet&amp;lt;ref&amp;gt;Man øste og Melk paa opreyste Steen-Støtter. Saadan en Støtte har jeg seet i Nessebye i Varanger, hvor Missionairen boer; og blev mig tillige berettet, at en gammel Lappe-Kierling, der nyelig var død, havde i mange Aar, hver Morgen og Aften, øset Melk paa samme, til et offer for sin Afgud; men giort saadant gandske hemmelig, saa at man først efter hendes Død var kommen derefter.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det, hvoraf Lapperne toge sig Anledning til at ofre, var Sygdom paa Folk eller Qvæg, Vanlykke til Fiskerie, Skytterie, eller anden deslige Mangel, og adskilligt andet. Desuden giorde de og Tak-Offere, naar deres Dyre-Fangst etc. vel lykkedes, som er at see af Beskrivelsen over det Offer-Sted &#039;&#039;Leunje-jauvre-suolo&#039;&#039;. Paa det Sted, hvor de havde skudt et vildt Rensdyr lode de til et Taknemmeligheds Tegn blive tilbage noget af samme, saasom: Hornene, Pande-Huden, Huden af Dyrets Fod eller deslige.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Anlangende de Steder, hvor Ofringerne skede, da have Finmarkens Lapper havt mange &#039;&#039;Passe-Varek, Danice&#039;&#039;: hellige Bierge; paa hvilke de have ofret til Afguder, deels i Varanger-Fiorden og dens Grændser udi Vasøe Præstegield, deels i Thanen og Laxe-Fiorden udi Kiølle-Fiords Præstegield, deels i Porsanger-Fiorden udi Kielviigs Præstegield, samt andre Steder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge, som de have havt i Varanger, ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Meiske-Vare Passe-Aldo, Danice&#039;&#039;: Meiske-Biergets hellige Simle. Det, man kalder helligt, enten virkelig er, eller i det mindste troes at være eller have været det. En Simle er en Rensdyr-Hun af Slaget, af de Norske saa kaldet. Altsaa giver et hvert Bierg, som bærer Navn af hellige Simle, en sterk Formodning, at samme er bleven holdt for et helligt Bierg, haver været et Offer-Sted, og faaet sit Navn af de Rensdyr, som der pleyede at ofres. Benævnte Bierg siges at ligge længst inde i Varanger-Fiorden, hvor bemeldte Fiord-Lapper jevnligst have deres Tilhold. Det er oven paa fladagtigt, og neden til med Birke-Skove bevoxet. Efter Beretning ofrede man der fordum til den Afgud &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039;; til Beviis paa, at Ofringer der vare giorte, saaes for faa Aar siden endda en Mængde af Rensdyr-Been at ligge paa Stedet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Styren-Aldo, Danice&#039;&#039;: Styre-Biergets Simle. Her have Lapperne efter beretning med Ofringer dyrket Torden.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Nieid-Vare Passe Aldo, Danice&#039;&#039;: Jomfru-Biergets hellige Simle; her skal Lapperne have giort Ofringer til &#039;&#039;Joulo-Gadze&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Kalbmem baste, Danice&#039;&#039;: Fryse-Klippen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) En Steen, kaldet &#039;&#039;Zhievres-Ibmel, Danice&#039;&#039;: Otter-Gud; det guddommelige Navn, som benævnte Steen er bleven beæret med, bevidner, at den er bleven holdt for et helligt Bierg, og ved Offere misbrugt til Afguds-Dyrkelse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) En Steen, kaldet &#039;&#039;Guuli-Ibmel, Danice&#039;&#039;: Fiske-Gud. Dennes, ligesom den forbemeldtes, Navn bærer Vidnesbyrd om, at man haver holdt den for et helligt Bierg, og til en Afgud, som man indbildte sig der at have sin Bolig, haver giort Ofringer, maaskee, for at faae Lykke til Fiske-Fangst.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) &#039;&#039;Muorje-Ibmel Passe Aldo, Danice&#039;&#039;: Bær-Guds hellige Simle. Dette Steds Navn giver ligeledes et der forøvet Afguderie tilkiende.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
8) &#039;&#039;Juur-Vuodna Passe Aldo, Danice&#039;&#039;: Juur-Fiordens hellige Simle.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
9) En klippe med et Hul udi, kaldet &#039;&#039;Raige-Bafte Aldo, Danice&#039;&#039;: Hul-Klippens Simle.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
10) En høy Field-Tind, kaldet &#039;&#039;Balda-Zhiok, Danice&#039;&#039;: helle-Flyndrens Field-Tind.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge, som Lapperne have dyrket paa &#039;&#039;Neidens&#039;&#039; Field, ere efter Beretning:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Niaekkem-Karg, Danice&#039;&#039;: Krybe-Fieldet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Ruoude-Zhiold, Danice&#039;&#039;: Jern-Pæl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Ullo-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Uld-Bierget.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Jerge-jerge, Danice&#039;&#039;: Steen-Steen. Visse Egnes Lapper kalde en Steen &#039;&#039;Jerge&#039;&#039;; men af de andre Finmarkens Lapper nævnes den: &#039;&#039;Ged&#039;ge&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Zhiuodzhio-Akkom, Danice&#039;&#039;: min staaende Bestemoder, det er, Farmoder eller Mormoder, som paa en Deel Steder udi Norge saa kaldes.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) &#039;&#039;Zaages-bafte, Danice&#039;&#039;: Grund-Klippen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) &#039;&#039;Guuli-bafte-vaere, danice&#039;&#039;: Fiske-Skees Bierg.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe Varek&#039;&#039;, eller saa kaldede hellige Bierge, som Lapperne have havt langs Søekandten uden for Varanger, ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Raudo-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Rør-Bierget; benævnte Bierg har sit Navn af et Slags under Bugen rødagtige Fiske, der holde sig i ferske Søer, og blive af Lapperne kaldet: &#039;&#039;Raudo&#039;&#039;, men af de Norske: Rør &amp;lt;ref&amp;gt;Salmo &#039;&#039;alpinus&#039;&#039; Linn.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Bæl&#039;e Vaerre, Danice&#039;&#039;: Øre-Bierget; maaskee de have tilegnet benævnte Bierg saadant Navn af en Indbildning, at Stedets Afgud, som der ofredes til, for at faae Hielp, hørte deres Begiering.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Ryto-Zhiok, Danice&#039;&#039;: Grydens Field-Tind; her staaer efter Beretning en af Naturen saa dannet Steen, at den fremviser et Menneskes Skikkelse med Hue paa. Maaskee man haver her efter den sædvanligste Offer-Maade i Gryder kogt Offer-Dyrets Kiød, som man selv vilde æde, og hvoraf Afguden skulde have Beenene, og deraf taget sig Anledning at give Stedet bemeldte Navn.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Einar-Eieide, Danice&#039;&#039;: Einers Orakul.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Sieide-Væk-Aldo, Danice&#039;&#039;: Orakel-Kraftes Simle.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lappernes &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge paa Grændserne af Tanens Laxe-Elv ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Golle-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Guld-Bierget. Paa dette Bierg skal formedelst den rige Fangst af vilde Rensdyr, som man i forige Tider der i Egnen bekom, have været giort idelige og anseelige Ofringer.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Et Field, kaldet &#039;&#039;Galdo-Oaaive, Danice&#039;&#039;: Kilde-Hovedet.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lappernes Passe-Varek eller hellige Bierge i Tanen, ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Sieid, Danice&#039;&#039;: et Orakel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Giems-Bafte, Danice&#039;&#039;: Giems-Klippen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Stang-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Jokkel-Niarg, Danice&#039;&#039;: Jokkel-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Kolds-Niarg, Danice&#039;&#039;: Kolds-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) &#039;&#039;Stoppel-Niarg, Danice&#039;&#039;: Stoppel-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) &#039;&#039;Horne-Bafte, Danice&#039;&#039;: Horn-Klippen.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge, som Lapperne have havt ved Hobs-Eidet, ere efter Beretning:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Vuoide-Ged&#039;ge, Danice&#039;&#039;: Salve-Steen. Maaskee man haver besmurt Stenen med Offerets Blod eller Fedme, og deraf tilegnet den bemeldte Navn&amp;lt;ref&amp;gt;Eller øst Melk derpaa. See Anm. 219.&amp;lt;/ref&amp;gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Ravos-Niarg, Danice&#039;&#039;: Faste-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Klem-Niarg, Danice&#039;&#039;: Klem-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Sagga-Niarg&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Loidosh&#039;&#039;.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge, som Lapperne have tient i Laxe-Fiorden, ere efter Beretning:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Vaddes-Bafte, Danice&#039;&#039;: den vanskelige Klippe.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Gie-Vuoude-Aldo, Danice&#039;&#039;: Gie-Skovens Simle.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Ailekes-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Hellig-Bierget.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Lieule-Oaaive, Danice&#039;&#039;: Damp-Hovedet.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, eller saa kaldede hellige Bierge, som Lapperne have dyrket i Porsanger-Fiorden, ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Alek-Bafte, Danice&#039;&#039;: Blaae-Klippen.[[Fil:Leem LXXXVI.jpeg |thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXVI &amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) (Vid Tab. LXXXVI.) &#039;&#039;Sölfar-Kapper&#039;&#039;. Lapperne kaldte den Klippe, hvor benævnte Offer-Sted befindes: Sölfar, og en Hue: &#039;&#039;Kapper&#039;&#039;; altsaa betyder Ordet paa Dansk: Sölfars Hue. Dette er et ved den østre Side af Porsanger-Fiorden omtrent en halv Miil fra Søen beliggende navnkundigt Offer-Sted. Jeg haver selv beseet det; der staaer to høye Steene, den eene jevnsides hos den anden, af hvilke een er med guul Mosse bevoxen. Hos disse Steene laae Steege-Pinde, de saa kaldede Bassem-Morak, hvilke Lapperne havde brugt, da de der gastrerede ved at koge, stege og æde Kiødet af de Dyr, som ofredes til den, efter deres Indbildning sin Bolig sammesteds havende, Gud. Imod bemeldte tvende høye Steene var Krydsviis opreyst mange Kieppe af tørt Fyrre-Træ, alternatim udskaarne med trende Beene-Skaar, samt trende Kryds, og følgelig visende Anskueren disse Characterer: IIIXXXIII+++IIIXXX. Ved den østre Side af samme Steene befandtes en lang fiirkandtig paa samme Maade, som de nyelig ommeldte Kieppe, udskaaren Bielke, sat med sin nederste Ende fast i jorden gandke nær hos Steenene, og hældende med den anden Ende imod Østen, imod Solens Opgang, samt havende alleryderst i Enden en Jern-Nagle, af Skikkelse, som det Jern-Søm, hvormed man digter Bræderne paa Fisker-Baade og andre deslige Fartøyer sammen; hvilket giver nogen Formodning om, at den Afgud Thor, efter det, som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; melder om ham, her er bleven dyrket, endskiønt ingen Afgud, under det Navn eller &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039;, Finmarkens Lapper nu omstunder er bekiendt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Dierge-Niarg&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Sieide-Bafte, Danice&#039;&#039;: Orakel-Klippen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Naad&#039;de-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Byrde-Bierget.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) &#039;&#039;Mikko-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Mikkels-Bierget.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) &#039;&#039;Niarkutzh&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
8) &#039;&#039;Gaise-Varatzh, Danice&#039;&#039;: det lille Bierg med Spids paa.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
9) &#039;&#039;Vuorje-Zhiok&#039;&#039;.[[Fil:Leem LXXXVII.jpeg |thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXVII &amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
10) (Vid. Tab. LXXXVII.) &#039;&#039;Leunje-Jauvre-Suolo, Danice&#039;&#039;: Porsanger-Elvs ferske Søes Holme. Benævnte Holme ligger i en fersk Søe, kaldet &#039;&#039;Leunje Jauvre&#039;&#039;, hvorfra Porsanger-Fiords Laxe-Elv har sit Udvæld. Paa den eene Ende af bemeldte Holme befindes, som jeg selv har seet, en temmelig Mængde af Rensdyr-Horn; men de fleste vare allerede, da jeg besaae Stedet, forraadnede og af Jord omgroede, somme vare faldne ned i Vandet, og en Deel af Lapperne sønderhuggede til at giøre Skeer og Stav-Knapper af. Berørte Holme haver været et ældgammelt Offer-Sted; thi Lapperne i forrige Tider holdte hos Søen, som den liger udi, Jagt efter vilde Rensdyr saaledes, at somme paa den eene Side af Søen jagede Dyret ud paa Vandet, og nogle fra den anden Side toge imod det med Baade og Spyd, og naar samme deres Dyre-Jagt vel lykkedes, lagde de Hornene af de fangede Dyr paa tit berørte Holme til et Tak-Offer.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
11) &#039;&#039;Vuolla-Niudne, Danice&#039;&#039;: Vuolla-Næse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
12) &#039;&#039;Smeer-Vuodna-Noaaide, Danice&#039;&#039;: Smør-Fiordens Viismand.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
13) &#039;&#039;Smier-Vuodna-Niarg, Danice&#039;&#039;: Smør-Fiords-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
14) &#039;&#039;Kokko-Giedde-Niarg, Danice&#039;&#039;: Kistrands Næs.[[Fil:Leem LXXXVIII.jpeg |thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXVIII &amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
15) (Vid. Tab. LXXXVIII.) Et Bierg i Strandbredden, hvori sees en hvid Plet, som med sin Skikkelse fremviser et Menniske, der vender Fødderne i Veyret, og Hovedet ned imod Vandet. Til bemeldte Bierg ofrede en Deel Lapper i deres Vanvittigheds Tiid; naar de fore det forbi, skulde det endelig have en Gave, hvor ringe den end maatte være; hvis intet andet havdes for Haanden, kastede man et Stykke Tobak til det i Bierget sig fremvisende Billede.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
16) &#039;&#039;Daume-Salo-Sieide, Danice&#039;&#039;: Tams-Øens Orakel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
17) &#039;&#039;Snoiba-Niudne, Danice&#039;&#039;: Snoiba Næse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
18) &#039;&#039;Suolo-Aldo, Danice&#039;&#039;: Øe-Simlen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
19) &#039;&#039;Sieide-Niarg, Danice&#039;&#039;: Orakel-Næs.[[Fil:Leem LXXXIX.jpg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXIX &amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
20) (Vid. Tab. LXXXIX.) &#039;&#039;Gameditzh&#039;&#039;, en Steen saa kaldet. En Porsanger-Fiords Søe-Lap, som et øyensynligt Vidne, fortalte mig om en af benævnte Fiords Søe-Lapper, ved Navn &#039;&#039;Peder Siversön&#039;&#039;, at, naar han foer ud at fiske, lagde han til Lands hos bemeldte Steen, og aad af sin medhavende Spise i Stenens Navn, og for at faae Lykke til Fiskefangst, gav den meget af den Kost, han havde ved Haanden.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
21) Ved Kaa-Fiorden i Kielviigs Præstegield skal og have været et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
22) Ligeledes ude paa Mager-Øen i samme Præstegield et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039;, af Lapperne kaldet &#039;&#039;Serve, Danice&#039;&#039;: en Samfund, Deelagtighed.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
23) Udi Hvalsund i Hammerfæstes Præstegield skal man have havt et offer-Sted, kaldet &#039;&#039;Akkiestab&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
24) Iligemaade et paa Altenæs i Altens Præstegield.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I Finmarken findes vel og flere til Afguds-Dyrkelse af Lapperne fordum misbrugte Steder; men samme ere mig ubevidst. De anførte ere meere, end Beviis nok paa det skiendige og afskyelige der i Landet i Vanvittighedens Tiid forøvede Afguderie.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De Steder, som Lapperne holdt for hellige Bierge, eller saa kaldede &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, og dyrkede med Ofringer, ere gierne af nogen ugemeen naturlig Danlighed, de omliggende noget ulige. For Exempel: Paa den Klippe &#039;&#039;Sölfar&#039;&#039;, hvorom tilforn er meldt, staaer to høye Stene nær hos hinanden. Udi ovenanførte Bierg ved Strandbredden, hvorhen blev kastet Tobak-Stykker, sees et Menniskes Skikkelse, der vender Ansigtet ned imod Vandet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Paa Kiølle-Fiords Næs i Øst-Finmarken befindes en af Naturen saa dannet Steen, at den for en langt fraværende Anskuers Øyne noget ligner en Kirke med Taarn-Fod; samme kaldes endnu af de Norske Landets Beboere Finne-Kirken&amp;lt;ref&amp;gt;Der ere deraf paa samme Sted tvende; den store og den lille Finne-Kirke. See Act. Nidros. I. S. 280.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jeg haver vel ikke hørt, at Lapperne der paa Stedet have ofret; thi det ligger desuden noget afsides fra deres sædvanlige Vey; men det Navn, som man haver tilegnet bemeldte Steen, saavel som ogsaa dens ugemeene Skikkelse, giver dog derom nogen Formodning. De arme Lapper have udi deres Vankundighed overtalt sig til at troe, at hos Steder, der havde nogen ugemeen naturlig Danlighed, fandtes der noget stort og guddommeligt, og derfor sammesteds giorte afgudiske Ofringer.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Alle de saa kaldede &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, eller hellige Bierge, bleve af Lapperne holdte i stor Ære, som af efterfølgende sees: De biværede sine Offer-Steder i Helligdags Klæder, og giorde der sine Afguder Knæfald. De alle Aar besøgte dem, og, endskiønt de ikke hver gang giorde nye Ofringer, rørte de dog i det mindste ved Benene af de forhen der paa Steder ofrede Dyr. De vilde ikke boe hos et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039;, for at ikke besvære Stedets Afgud med Børne-Graad, eller andet, som kunde tilføye ham Uroe. Farende et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039; forbi, vilde de ikke sove; thi det holdtes som en ringe Agtelse for Stedets Afgud. De vilde ikke tale høyt, ikke skyde en Fugl eller firefødt Dyr, eller giøre nogen Allarm foraarsagende Bevægelse. (Vid. Tab. LXXXIX.) Havde de en blaa Kiortel eller andet blaat Klæde paa, afførte de sig samme, indtil de vare komne Stedet forbi. Qvinderne saae ikke derhen, men skiulte deres Ansigter. Naar en Mands-Person besøgte et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039;, vilde han ikke have noget Klædebon paa, som havde været paa en Qvindes Legeme; thi efter hans Tanke blev Stedet derved vanhelliget; ja han vilde ikke engang gaae derhen med Skoe paa, som for at barkes havde ligget i en og samme Kiedel med en Qvindes Skoe.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Som Lapperne i deres Indbildning tilegnede visse Bierge, Stene og deslige en Hellighed, og troede besynderlige Guder der at have sin Bolig, saa have de og giort sig samme Tanker om en Deel ferske Søer og Elve, vilket iblant andet erfares af de Navne, som de dennem have tillagt, saasom: &#039;&#039;Ailekes Jauvre, Danice&#039;&#039;: den hellige Søe, &#039;&#039;Passe-Jok, Danice&#039;&#039;: hellige Elv etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Altsomtiest have de ofret paa de sædvanlige Offer-Steder, og det efter Troldmandens den saa kaldede &#039;&#039;Noaaides&#039;&#039; Anviisning; dog giordes ogsaa undertiden Ofringer der, hvor aldrig tilforn havde været ofret. En Sandrue og i sin Opførsel skikkelig Porsanger-Fiords Søe-Lap ved Navn &#039;&#039;Mellet Olsön&#039;&#039; fortalte mig om en anden Søe-Lap af benævnte Fiord, at da han paa Hiemreysen fra Kobbe-Skytterie havde drukket Vand af en Bæk, og strax derpaa befandt sig syg, og maatte nogle Ugers Tiid holde ved Sengen, ofrede han, saasnart han var bleven tilpas igien, en Oxe paa Stedet, hvor Sygdommen, i det han drak af Bækken, havde angrebet ham; Kiødet aad man op, men Afguden fik Beenene, og man bedækkede dem med Riis-Qviste.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Af visse Egnes Lapper skal den Skik være bleven iagttaget, at den, som forrettede Ofringen, maatte være ombunden om Hovedet med en Qvinde-Snørehat, hvorpaa sattes en Krands af Løv og Blomster; Saadan Krands satte man og paa det Dyrs Hoved, som ofredes. Desuden maatte han have over sine Skuldre et hvidt Forklæde, hvilken Offer-Dragt man kan merke, meget at komme overeens saavel med Romerske, som andre hedenske Præsters Dragt, der vare iførte hviide Klæder, besynderlig naar de skulde ofre, saa og ombunden om Hovedet med Krandse og Linnet; hvoraf de sagdes at være Redimiti ad Sacra peragenda; Ligesom der og blev sat Blomster-Krandse paa Hovedet af de Creature, som skulde ofres, i sær, naar Offeret skede til &#039;&#039;Jovem&#039;&#039; eller &#039;&#039;Saturnum&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hos bemeldte afskyelige Afguds-Dyrkelse have Lapperne i lang Tiid tillige troet paa den sande Gud, hvis Ord de hørte, og hvis Sacramenter de brugte, lignende i saa Maader Samaritanerne, der tiente Israels Gud og tillige Hedningernes Afguder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det er troeligt, at Lapperne have fra ældgammel Tiid, om ikke kiendt, saa dog i det mindste hørt Sagn om en sand og almægtig Gud, som have skabt og opholder alle Ting, og regierer over Himmel og Jord, og alt hvad der er i dem; Thi af Krønikerne erfares, at &#039;&#039;Ludovicus Pius&#039;&#039; lod den christelige Troes Forplantelse i de Nordiske Lande være sig med megen Fliid angelegen, i det han ey allene lod døbe Kong &#039;&#039;Harald Klak&#039;&#039; med sin Dronning i Mainz i St. Albani Kirke, men endog derefter sendte &#039;&#039;Ansgarium&#039;&#039; en Munk fra Corbeia i Frankeriig med hans Staldbroder &#039;&#039;Amberto&#039;&#039; til Danmark; hvorfra de siden reyste til Sverrig, der Kong &#039;&#039;Biörn&#039;&#039; i Aaret 828 tilstedde dem der offentlig at prædike om den christelige Troe. Efter sin Tilbagekomst fra Danmark og Sverrig blev han, for at være Nord-Landene desto nærmere, beskikket til Erke-Biskp i Hamburg (da benævnte Stad samme Tiid blev giort til en Erke-Bispelig Residence-Stad for Danske, Norske, Svenske, Skridfinner, Grønlændere og andre omboende Folk) af Høybemeldte Keyser &#039;&#039;Ludovico&#039;&#039;, som gav ham derpaa sit Brev med alvorlig Ordre og Befalning, at udbrede den sande Guds Kundskab, ey allene iblant de andre Nordiske Folk, men endog iblant Skridfinner de af os nu kaldede Lapper. Ordene derom lyde saaledes:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&#039;&#039;Ludovicus divino favore Imperator Augustus; Certum esse volumus, qvaliter (divina ordinante gratia) nostris in diebus aqvilonaribus in partibus sc. in gentibus, videlicet Danorum, Svecorum, Norvagorum, Grönlandorum, Helsinglandorum, Islandorum, Schridfinnorum, &amp;amp; omnium septentrionalium &amp;amp; orientalium Nationum magnum coelestis gratia prædicationis patefecit ostium. &amp;amp;c.&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Anno Dni. DCCCXXXIV.&#039;&#039;&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I de senere Tiider aabnede Leylighed sig for Lapperne til at faae nogen, endskiønt urigtig og utilstrækkelig Kundskab om Verdens Frelsere Christo, ved det at i Aaret 1051 blev Biskop &#039;&#039;Adelvardus&#039;&#039; sendt til Sverrig, som først sammesteds omvendte de Værmelænder og Skridfinner, og blev siden derfra kaldet til Norge. Kong &#039;&#039;Oluf Tryggesön&#039;&#039;, Christendommens Stiftere og Forplanter i Norge, omvendte Folket fra Viigen indtil Helgeland i Nordlandene. Efter ham lod Kong &#039;&#039;Oluf Haraldsön&#039;&#039; christne det Folk, der havde sit Tilhold længst inde i Fiordene, og endda vare Hedensk.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Mag. &#039;&#039;Jonas Ramus&#039;&#039; i de Norske Kongers Beskrivelse melder, at, efterat &#039;&#039;Hagen Hagensön&#039;&#039; Ao. 1217 var bleven Konge over Norge, lod han i sin Regierings Tiid bygge en Kirke i Tromsøen i Nordlandene, lod christne en stor Hob Folk, som vare komne af Biarmeland, og gav dem Malanger-Fiord at besidde.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I de nyere Tiider begyndte Christi Kundskab klarere at skinne for Lapperne; Thi den berømmelig Historie-Skriver Baron &#039;&#039;Ludvig Holberg&#039;&#039; melder, at, da Høylovlig Ihukommelse Kong &#039;&#039;FRIDERICH&#039;&#039; den 1ste var kommen paa Thronen, lod han til Odense paa den Herre-Dag, som der holdtes Ao 1527, foreholde alle Biskoper at have nøyagtig Tilsyn med, at Guds Ord reent og klart maatte allevegne i deres Stifter blive lært og forkyndet. Ao 1529 lod Allerhøyst-bemeldte Konge anden Gang en Mandat udgaae, at over alle hans Lande og Riger maatte Guds Ord og Evangelium prædikes.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hvad Finmarkens Lapper i Særdeleshed angaaer, da melder Arent Berentsøn Bergen i en af hannem skreven Bog kaldet Danmarks og Norges frugtbare Herlighed, og prentet Ao 1656 saaledes: Finnernes Religion anbelangende, da have de fordum Tiid lidet vidst af Gud at sige; men i vore Tider ere de jo mere bragte til Guds Kundskab.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Kirke eller Præst haver man neppe havt i Finmarken, før de Norske Indvaaneres eller saa kaldede Nordmænds Ankomst der i Landet, at blive sammesteds boesiddende; Ja end ikke førend i den Allernaadigst forordnede Finmarkiske Missions Tiid, som tog sin Begyndelse i Aaret 1714, haver, saavidt mig er bekiendt, nogensteds i Finmarken Kirke været opsat i Nærværelse hos Lappernes sædvanlige Tilholds-Stede, undtagen i Alten i Vest-Finmarken, hvor Nordmændene og Lapperne ere hinanden temmelig nær boende; men de sidst benævnte maatte betiene sig af de Kirker, der befandtes ude i Fiske-Værene hos de Norske Bønders Boe-Pæl, hver i det Præste-Gield, til hvilket de henhørte.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Nu, Gud skee Lov! ere de ved de Høylovlige Danske Kongers Allernaadigste Anordning, samt ved det Høye Missions-Collegii og Tronhiems Stiftes Bispers viise og christelige Foranstaltning og Omhue forlængst bleven forsynede med egne Kirker, i hvilke de, isteden for at forhen gaae til de dumme Afguder og tiene, og bære dennem Offer paa Afguds-Altere, kand tilbede Herren deres Gud, og tiene hannem allene. Ja vi kand giøre os fuld Forsikring om mange af dem, at deres Hierter ere Guds Tempel og Guds Aand boer i dennem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
----&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på dansk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Knud Leem]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Afgudiske_Ofringer&amp;diff=84435</id>
		<title>Afgudiske Ofringer</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Afgudiske_Ofringer&amp;diff=84435"/>
		<updated>2026-08-04T06:43:12Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link= Afgudiske Ofringer]] !!  !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion]]&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af Knud Leem:&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrivelse over Finmarkens Lapper&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;20. Capitel &#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lappernes afgudiske Ofringer&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Saavel Afgudernes Navne, som de Ceremonier, der ved Afguds-Dyrkelsen ere blevne iagttagne, have, i Henseende til Stedernes Adskillighed, hvor Lapper opholde sig, været saa forskiellige, at det vil blive meget vanskeligt, derom at kunne give nogen fuldstændig Underretning. Imidlertid vil jeg meddele Læseren, hvad mig herom, saavel af egen Erfarenhed, som af andre Kyndige, deres Beretning, er bleven bekiendt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det som brugtes til Ofringer, var helst levende Creaturee, saasom: Rensdyr, Faar og andet deslige Qvæg, sielden Sælhunde, eller andre saadanne Dyr. Undertiden betiente man sig og af døde Ting til at ofre, saasom: Melk, Melke-Suppe, Ost etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Leem LXXXV.jpg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXV &amp;lt;/center&amp;gt;]](Vid. Tab. LXXXV) Ofre-Maneererne vare adskillige; med levende Creaturers Ofring omgikkes saaledes, at undertiden ofredes Dyret heelt, somme Tider ikkun en Deel deraf. Som ofteste slagtede man Dyret, kogte og aad det, undtagen Benene, hvilke man lod blive paa Stedet til Afgudens Tieneste, værende i den fulde Tanke, at han kunde skabe Kiød paa dem igien&amp;lt;ref&amp;gt;Af deslige Been har jeg seet adskillige paa det Bierg Klubben i Øst-Finmarken, een Miil fra Nessebye beliggende, hvor jeg og, imellem de høyeste Tinder, saae tvende Udhulinger, hvor der var Tegn til, at der i gamle Dage havde været brændt Been. Ikke langt derfra, blev jeg og vaer et rundt af Steen opbygget Ildsted, hvor omkring der hist og her laae adspredde Rensdyr-Been; hvilket Sted skal, efter Beretning, have været et af de fornemste Offer-Steder i Landet.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Man og med Offerets Blod besmurte og imod Offer-Stedet opreyste lange Kieppe, hvilke bleve kaldede: &#039;&#039;Liet-Morak&#039;&#039;. Undertiden slagtede man Dyret hos Bredden af en Elv, lod det meeste af Blodet rinde bort med samme, og med det øvrige anstrøg nogle Kieppe, som man paa Stedet efterlod sig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En Biørns Lever stegte man paa en Pind hos Ilden til et Offer, hvilket blev givet Navn af &#039;&#039;Vuodno-bassem&#039;&#039;. Det skal og i visse Lapmarkiske Egne have tildraget sig, at der ofredes for Børn, imedens de endnu vare i Moders Liv, et eller andet Qvæg, i Fødselen en Hund, der blev i Jorden nedgraven levende, og efter Fødselen et Dyr med en linnet Hue paa Hovedet, hvilket iligemaade blev nedgravet i Jorden.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Adfærden med døde Tings Ofring var iblant andre denne: Man spildte ned paa Gulvet i sin iboende Hytte Brændeviin og andet deslige til et Forsonings-Offer for de &#039;&#039;Lares&#039;&#039;, som man indbildte sig at boe under Dørtærskelen, under Fyrstedet etc. naar samme ved sligt Offer vare forsonede, ventede man sig fra dem god Lykke; saadan Nedstenkelse blev kaldet &#039;&#039;Seime-Stæbme&#039;&#039;. Man slog og ned paa Gulvet i Fæhuset Raae-Melk af en Koe, der ey tilforn havde fødet. For Henflyttelsen fra en Bopæl til en anden spildte man Melke-Suppe paa Jorden, hvilket lader sig ansee at have været et Tak-Offer for Velgaaende der paa Stedet&amp;lt;ref&amp;gt;Man øste og Melk paa opreyste Steen-Støtter. Saadan en Støtte har jeg seet i Nessebye i Varanger, hvor Missionairen boer; og blev mig tillige berettet, at en gammel Lappe-Kierling, der nyelig var død, havde i mange Aar, hver Morgen og Aften, øset Melk paa samme, til et offer for sin Afgud; men giort saadant gandske hemmelig, saa at man først efter hendes Død var kommen derefter.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det, hvoraf Lapperne toge sig Anledning til at ofre, var Sygdom paa Folk eller Qvæg, Vanlykke til Fiskerie, Skytterie, eller anden deslige Mangel, og adskilligt andet. Desuden giorde de og Tak-Offere, naar deres Dyre-Fangst etc. vel lykkedes, som er at see af Beskrivelsen over det Offer-Sted &#039;&#039;Leunje-jauvre-suolo&#039;&#039;. Paa det Sted, hvor de havde skudt et vildt Rensdyr lode de til et Taknemmeligheds Tegn blive tilbage noget af samme, saasom: Hornene, Pande-Huden, Huden af Dyrets Fod eller deslige.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Anlangende de Steder, hvor Ofringerne skede, da have Finmarkens Lapper havt mange &#039;&#039;Passe-Varek, Danice&#039;&#039;: hellige Bierge; paa hvilke de have ofret til Afguder, deels i Varanger-Fiorden og dens Grændser udi Vasøe Præstegield, deels i Thanen og Laxe-Fiorden udi Kiølle-Fiords Præstegield, deels i Porsanger-Fiorden udi Kielviigs Præstegield, samt andre Steder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge, som de have havt i Varanger, ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Meiske-Vare Passe-Aldo, Danice&#039;&#039;: Meiske-Biergets hellige Simle. Det, man kalder helligt, enten virkelig er, eller i det mindste troes at være eller have været det. En Simle er en Rensdyr-Hun af Slaget, af de Norske saa kaldet. Altsaa giver et hvert Bierg, som bærer Navn af hellige Simle, en sterk Formodning, at samme er bleven holdt for et helligt Bierg, haver været et Offer-Sted, og faaet sit Navn af de Rensdyr, som der pleyede at ofres. Benævnte Bierg siges at ligge længst inde i Varanger-Fiorden, hvor bemeldte Fiord-Lapper jevnligst have deres Tilhold. Det er oven paa fladagtigt, og neden til med Birke-Skove bevoxet. Efter Beretning ofrede man der fordum til den Afgud &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039;; til Beviis paa, at Ofringer der vare giorte, saaes for faa Aar siden endda en Mængde af Rensdyr-Been at ligge paa Stedet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Styren-Aldo, Danice&#039;&#039;: Styre-Biergets Simle. Her have Lapperne efter beretning med Ofringer dyrket Torden.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Nieid-Vare Passe Aldo, Danice&#039;&#039;: Jomfru-Biergets hellige Simle; her skal Lapperne have giort Ofringer til &#039;&#039;Joulo-Gadze&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Kalbmem bafte, Danice&#039;&#039;: Fryse-Klippen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) En Steen, kaldet &#039;&#039;Zhievres-Ibmel, Danice&#039;&#039;: Otter-Gud; det guddommelige Navn, som benævnte Steen er bleven beæret med, bevidner, at den er bleven holdt for et helligt Bierg, og ved Offere misbrugt til Afguds-Dyrkelse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) En Steen, kaldet &#039;&#039;Guuli-Ibmel, Danice&#039;&#039;: Fiske-Gud. Dennes, ligesom den forbemeldtes, Navn bærer Vidnesbyrd om, at man haver holdt den for et helligt Bierg, og til en Afgud, som man indbildte sig der at have sin Bolig, haver giort Ofringer, maaskee, for at faae Lykke til Fiske-Fangst.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) &#039;&#039;Muorje-Ibmel Passe Aldo, Danice&#039;&#039;: Bær-Guds hellige Simle. Dette Steds Navn giver ligeledes et der forøvet Afguderie tilkiende.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
8) &#039;&#039;Juur-Vuodna Passe Aldo, Danice&#039;&#039;: Juur-Fiordens hellige Simle.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
9) En klippe med et Hul udi, kaldet &#039;&#039;Raige-Bafte Aldo, Danice&#039;&#039;: Hul-Klippens Simle.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
10) En høy Field-Tind, kaldet &#039;&#039;Balda-Zhiok, Danice&#039;&#039;: helle-Flyndrens Field-Tind.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge, som Lapperne have dyrket paa &#039;&#039;Neidens&#039;&#039; Field, ere efter Beretning:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Niaekkem-Karg, Danice&#039;&#039;: Krybe-Fieldet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Ruoude-Zhiold, Danice&#039;&#039;: Jern-Pæl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Ullo-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Uld-Bierget.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Jerge-jerge, Danice&#039;&#039;: Steen-Steen. Visse Egnes Lapper kalde en Steen &#039;&#039;Jerge&#039;&#039;; men af de andre Finmarkens Lapper nævnes den: &#039;&#039;Ged&#039;ge&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Zhiuodzhio-Akkom, Danice&#039;&#039;: min staaende Bestemoder, det er, Farmoder eller Mormoder, som paa en Deel Steder udi Norge saa kaldes.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) &#039;&#039;Zaages-bafte, Danice&#039;&#039;: Grund-Klippen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) &#039;&#039;Guuli-bafte-vaere, danice&#039;&#039;: Fiske-Skees Bierg.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe Varek&#039;&#039;, eller saa kaldede hellige Bierge, som Lapperne have havt langs Søekandten uden for Varanger, ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Raudo-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Rør-Bierget; benævnte Bierg har sit Navn af et Slags under Bugen rødagtige Fiske, der holde sig i ferske Søer, og blive af Lapperne kaldet: &#039;&#039;Raudo&#039;&#039;, men af de Norske: Rør &amp;lt;ref&amp;gt;Salmo &#039;&#039;alpinus&#039;&#039; Linn.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Bæl&#039;e Vaerre, Danice&#039;&#039;: Øre-Bierget; maaskee de have tilegnet benævnte Bierg saadant Navn af en Indbildning, at Stedets Afgud, som der ofredes til, for at faae Hielp, hørte deres Begiering.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Ryto-Zhiok, Danice&#039;&#039;: Grydens Field-Tind; her staaer efter Beretning en af Naturen saa dannet Steen, at den fremviser et Menneskes Skikkelse med Hue paa. Maaskee man haver her efter den sædvanligste Offer-Maade i Gryder kogt Offer-Dyrets Kiød, som man selv vilde æde, og hvoraf Afguden skulde have Beenene, og deraf taget sig Anledning at give Stedet bemeldte Navn.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Einar-Eieide, Danice&#039;&#039;: Einers Orakul.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Sieide-Væk-Aldo, Danice&#039;&#039;: Orakel-Kraftes Simle.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lappernes &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge paa Grændserne af Tanens Laxe-Elv ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Golle-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Guld-Bierget. Paa dette Bierg skal formedelst den rige Fangst af vilde Rensdyr, som man i forige Tider der i Egnen bekom, have været giort idelige og anseelige Ofringer.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Et Field, kaldet &#039;&#039;Galdo-Oaaive, Danice&#039;&#039;: Kilde-Hovedet.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lappernes Passe-Varek eller hellige Bierge i Tanen, ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Sieid, Danice&#039;&#039;: et Orakel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Giems-Bafte, Danice&#039;&#039;: Giems-Klippen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Stang-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Jokkel-Niarg, Danice&#039;&#039;: Jokkel-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Kolds-Niarg, Danice&#039;&#039;: Kolds-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) &#039;&#039;Stoppel-Niarg, Danice&#039;&#039;: Stoppel-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) &#039;&#039;Horne-Bafte, Danice&#039;&#039;: Horn-Klippen.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge, som Lapperne have havt ved Hobs-Eidet, ere efter Beretning:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Vuoide-Ged&#039;ge, Danice&#039;&#039;: Salve-Steen. Maaskee man haver besmurt Stenen med Offerets Blod eller Fedme, og deraf tilegnet den bemeldte Navn&amp;lt;ref&amp;gt;Eller øst Melk derpaa. See Anm. 219.&amp;lt;/ref&amp;gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Ravos-Niarg, Danice&#039;&#039;: Faste-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Klem-Niarg, Danice&#039;&#039;: Klem-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Sagga-Niarg&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Loidosh&#039;&#039;.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge, som Lapperne have tient i Laxe-Fiorden, ere efter Beretning:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Vaddes-Bafte, Danice&#039;&#039;: den vanskelige Klippe.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Gie-Vuoude-Aldo, Danice&#039;&#039;: Gie-Skovens Simle.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Ailekes-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Hellig-Bierget.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Lieule-Oaaive, Danice&#039;&#039;: Damp-Hovedet.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, eller saa kaldede hellige Bierge, som Lapperne have dyrket i Porsanger-Fiorden, ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Alek-Bafte, Danice&#039;&#039;: Blaae-Klippen.[[Fil:Leem LXXXVI.jpeg |thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXVI &amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) (Vid Tab. LXXXVI.) &#039;&#039;Sölfar-Kapper&#039;&#039;. Lapperne kaldte den Klippe, hvor benævnte Offer-Sted befindes: Sölfar, og en Hue: &#039;&#039;Kapper&#039;&#039;; altsaa betyder Ordet paa Dansk: Sölfars Hue. Dette er et ved den østre Side af Porsanger-Fiorden omtrent en halv Miil fra Søen beliggende navnkundigt Offer-Sted. Jeg haver selv beseet det; der staaer to høye Steene, den eene jevnsides hos den anden, af hvilke een er med guul Mosse bevoxen. Hos disse Steene laae Steege-Pinde, de saa kaldede Bassem-Morak, hvilke Lapperne havde brugt, da de der gastrerede ved at koge, stege og æde Kiødet af de Dyr, som ofredes til den, efter deres Indbildning sin Bolig sammesteds havende, Gud. Imod bemeldte tvende høye Steene var Krydsviis opreyst mange Kieppe af tørt Fyrre-Træ, alternatim udskaarne med trende Beene-Skaar, samt trende Kryds, og følgelig visende Anskueren disse Characterer: IIIXXXIII+++IIIXXX. Ved den østre Side af samme Steene befandtes en lang fiirkandtig paa samme Maade, som de nyelig ommeldte Kieppe, udskaaren Bielke, sat med sin nederste Ende fast i jorden gandke nær hos Steenene, og hældende med den anden Ende imod Østen, imod Solens Opgang, samt havende alleryderst i Enden en Jern-Nagle, af Skikkelse, som det Jern-Søm, hvormed man digter Bræderne paa Fisker-Baade og andre deslige Fartøyer sammen; hvilket giver nogen Formodning om, at den Afgud Thor, efter det, som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; melder om ham, her er bleven dyrket, endskiønt ingen Afgud, under det Navn eller &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039;, Finmarkens Lapper nu omstunder er bekiendt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Dierge-Niarg&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Sieide-Bafte, Danice&#039;&#039;: Orakel-Klippen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Naad&#039;de-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Byrde-Bierget.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) &#039;&#039;Mikko-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Mikkels-Bierget.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) &#039;&#039;Niarkutzh&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
8) &#039;&#039;Gaise-Varatzh, Danice&#039;&#039;: det lille Bierg med Spids paa.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
9) &#039;&#039;Vuorje-Zhiok&#039;&#039;.[[Fil:Leem LXXXVII.jpeg |thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXVII &amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
10) (Vid. Tab. LXXXVII.) &#039;&#039;Leunje-Jauvre-Suolo, Danice&#039;&#039;: Porsanger-Elvs ferske Søes Holme. Benævnte Holme ligger i en fersk Søe, kaldet &#039;&#039;Leunje Jauvre&#039;&#039;, hvorfra Porsanger-Fiords Laxe-Elv har sit Udvæld. Paa den eene Ende af bemeldte Holme befindes, som jeg selv har seet, en temmelig Mængde af Rensdyr-Horn; men de fleste vare allerede, da jeg besaae Stedet, forraadnede og af Jord omgroede, somme vare faldne ned i Vandet, og en Deel af Lapperne sønderhuggede til at giøre Skeer og Stav-Knapper af. Berørte Holme haver været et ældgammelt Offer-Sted; thi Lapperne i forrige Tider holdte hos Søen, som den liger udi, Jagt efter vilde Rensdyr saaledes, at somme paa den eene Side af Søen jagede Dyret ud paa Vandet, og nogle fra den anden Side toge imod det med Baade og Spyd, og naar samme deres Dyre-Jagt vel lykkedes, lagde de Hornene af de fangede Dyr paa tit berørte Holme til et Tak-Offer.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
11) &#039;&#039;Vuolla-Niudne, Danice&#039;&#039;: Vuolla-Næse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
12) &#039;&#039;Smeer-Vuodna-Noaaide, Danice&#039;&#039;: Smør-Fiordens Viismand.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
13) &#039;&#039;Smier-Vuodna-Niarg, Danice&#039;&#039;: Smør-Fiords-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
14) &#039;&#039;Kokko-Giedde-Niarg, Danice&#039;&#039;: Kistrands Næs.[[Fil:Leem LXXXVIII.jpeg |thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXVIII &amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
15) (Vid. Tab. LXXXVIII.) Et Bierg i Strandbredden, hvori sees en hvid Plet, som med sin Skikkelse fremviser et Menniske, der vender Fødderne i Veyret, og Hovedet ned imod Vandet. Til bemeldte Bierg ofrede en Deel Lapper i deres Vanvittigheds Tiid; naar de fore det forbi, skulde det endelig have en Gave, hvor ringe den end maatte være; hvis intet andet havdes for Haanden, kastede man et Stykke Tobak til det i Bierget sig fremvisende Billede.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
16) &#039;&#039;Daume-Salo-Sieide, Danice&#039;&#039;: Tams-Øens Orakel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
17) &#039;&#039;Snoiba-Niudne, Danice&#039;&#039;: Snoiba Næse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
18) &#039;&#039;Suolo-Aldo, Danice&#039;&#039;: Øe-Simlen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
19) &#039;&#039;Sieide-Niarg, Danice&#039;&#039;: Orakel-Næs.[[Fil:Leem LXXXIX.jpg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXIX &amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
20) (Vid. Tab. LXXXIX.) &#039;&#039;Gameditzh&#039;&#039;, en Steen saa kaldet. En Porsanger-Fiords Søe-Lap, som et øyensynligt Vidne, fortalte mig om en af benævnte Fiords Søe-Lapper, ved Navn &#039;&#039;Peder Siversön&#039;&#039;, at, naar han foer ud at fiske, lagde han til Lands hos bemeldte Steen, og aad af sin medhavende Spise i Stenens Navn, og for at faae Lykke til Fiskefangst, gav den meget af den Kost, han havde ved Haanden.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
21) Ved Kaa-Fiorden i Kielviigs Præstegield skal og have været et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
22) Ligeledes ude paa Mager-Øen i samme Præstegield et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039;, af Lapperne kaldet &#039;&#039;Serve, Danice&#039;&#039;: en Samfund, Deelagtighed.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
23) Udi Hvalsund i Hammerfæstes Præstegield skal man have havt et offer-Sted, kaldet &#039;&#039;Akkiestab&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
24) Iligemaade et paa Altenæs i Altens Præstegield.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I Finmarken findes vel og flere til Afguds-Dyrkelse af Lapperne fordum misbrugte Steder; men samme ere mig ubevidst. De anførte ere meere, end Beviis nok paa det skiendige og afskyelige der i Landet i Vanvittighedens Tiid forøvede Afguderie.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De Steder, som Lapperne holdt for hellige Bierge, eller saa kaldede &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, og dyrkede med Ofringer, ere gierne af nogen ugemeen naturlig Danlighed, de omliggende noget ulige. For Exempel: Paa den Klippe &#039;&#039;Sölfar&#039;&#039;, hvorom tilforn er meldt, staaer to høye Stene nær hos hinanden. Udi ovenanførte Bierg ved Strandbredden, hvorhen blev kastet Tobak-Stykker, sees et Menniskes Skikkelse, der vender Ansigtet ned imod Vandet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Paa Kiølle-Fiords Næs i Øst-Finmarken befindes en af Naturen saa dannet Steen, at den for en langt fraværende Anskuers Øyne noget ligner en Kirke med Taarn-Fod; samme kaldes endnu af de Norske Landets Beboere Finne-Kirken&amp;lt;ref&amp;gt;Der ere deraf paa samme Sted tvende; den store og den lille Finne-Kirke. See Act. Nidros. I. S. 280.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jeg haver vel ikke hørt, at Lapperne der paa Stedet have ofret; thi det ligger desuden noget afsides fra deres sædvanlige Vey; men det Navn, som man haver tilegnet bemeldte Steen, saavel som ogsaa dens ugemeene Skikkelse, giver dog derom nogen Formodning. De arme Lapper have udi deres Vankundighed overtalt sig til at troe, at hos Steder, der havde nogen ugemeen naturlig Danlighed, fandtes der noget stort og guddommeligt, og derfor sammesteds giorte afgudiske Ofringer.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Alle de saa kaldede &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, eller hellige Bierge, bleve af Lapperne holdte i stor Ære, som af efterfølgende sees: De biværede sine Offer-Steder i Helligdags Klæder, og giorde der sine Afguder Knæfald. De alle Aar besøgte dem, og, endskiønt de ikke hver gang giorde nye Ofringer, rørte de dog i det mindste ved Benene af de forhen der paa Steder ofrede Dyr. De vilde ikke boe hos et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039;, for at ikke besvære Stedets Afgud med Børne-Graad, eller andet, som kunde tilføye ham Uroe. Farende et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039; forbi, vilde de ikke sove; thi det holdtes som en ringe Agtelse for Stedets Afgud. De vilde ikke tale høyt, ikke skyde en Fugl eller firefødt Dyr, eller giøre nogen Allarm foraarsagende Bevægelse. (Vid. Tab. LXXXIX.) Havde de en blaa Kiortel eller andet blaat Klæde paa, afførte de sig samme, indtil de vare komne Stedet forbi. Qvinderne saae ikke derhen, men skiulte deres Ansigter. Naar en Mands-Person besøgte et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039;, vilde han ikke have noget Klædebon paa, som havde været paa en Qvindes Legeme; thi efter hans Tanke blev Stedet derved vanhelliget; ja han vilde ikke engang gaae derhen med Skoe paa, som for at barkes havde ligget i en og samme Kiedel med en Qvindes Skoe.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Som Lapperne i deres Indbildning tilegnede visse Bierge, Stene og deslige en Hellighed, og troede besynderlige Guder der at have sin Bolig, saa have de og giort sig samme Tanker om en Deel ferske Søer og Elve, vilket iblant andet erfares af de Navne, som de dennem have tillagt, saasom: &#039;&#039;Ailekes Jauvre, Danice&#039;&#039;: den hellige Søe, &#039;&#039;Passe-Jok, Danice&#039;&#039;: hellige Elv etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Altsomtiest have de ofret paa de sædvanlige Offer-Steder, og det efter Troldmandens den saa kaldede &#039;&#039;Noaaides&#039;&#039; Anviisning; dog giordes ogsaa undertiden Ofringer der, hvor aldrig tilforn havde været ofret. En Sandrue og i sin Opførsel skikkelig Porsanger-Fiords Søe-Lap ved Navn &#039;&#039;Mellet Olsön&#039;&#039; fortalte mig om en anden Søe-Lap af benævnte Fiord, at da han paa Hiemreysen fra Kobbe-Skytterie havde drukket Vand af en Bæk, og strax derpaa befandt sig syg, og maatte nogle Ugers Tiid holde ved Sengen, ofrede han, saasnart han var bleven tilpas igien, en Oxe paa Stedet, hvor Sygdommen, i det han drak af Bækken, havde angrebet ham; Kiødet aad man op, men Afguden fik Beenene, og man bedækkede dem med Riis-Qviste.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Af visse Egnes Lapper skal den Skik være bleven iagttaget, at den, som forrettede Ofringen, maatte være ombunden om Hovedet med en Qvinde-Snørehat, hvorpaa sattes en Krands af Løv og Blomster; Saadan Krands satte man og paa det Dyrs Hoved, som ofredes. Desuden maatte han have over sine Skuldre et hvidt Forklæde, hvilken Offer-Dragt man kan merke, meget at komme overeens saavel med Romerske, som andre hedenske Præsters Dragt, der vare iførte hviide Klæder, besynderlig naar de skulde ofre, saa og ombunden om Hovedet med Krandse og Linnet; hvoraf de sagdes at være Redimiti ad Sacra peragenda; Ligesom der og blev sat Blomster-Krandse paa Hovedet af de Creature, som skulde ofres, i sær, naar Offeret skede til &#039;&#039;Jovem&#039;&#039; eller &#039;&#039;Saturnum&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hos bemeldte afskyelige Afguds-Dyrkelse have Lapperne i lang Tiid tillige troet paa den sande Gud, hvis Ord de hørte, og hvis Sacramenter de brugte, lignende i saa Maader Samaritanerne, der tiente Israels Gud og tillige Hedningernes Afguder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det er troeligt, at Lapperne have fra ældgammel Tiid, om ikke kiendt, saa dog i det mindste hørt Sagn om en sand og almægtig Gud, som have skabt og opholder alle Ting, og regierer over Himmel og Jord, og alt hvad der er i dem; Thi af Krønikerne erfares, at &#039;&#039;Ludovicus Pius&#039;&#039; lod den christelige Troes Forplantelse i de Nordiske Lande være sig med megen Fliid angelegen, i det han ey allene lod døbe Kong &#039;&#039;Harald Klak&#039;&#039; med sin Dronning i Mainz i St. Albani Kirke, men endog derefter sendte &#039;&#039;Ansgarium&#039;&#039; en Munk fra Corbeia i Frankeriig med hans Staldbroder &#039;&#039;Amberto&#039;&#039; til Danmark; hvorfra de siden reyste til Sverrig, der Kong &#039;&#039;Biörn&#039;&#039; i Aaret 828 tilstedde dem der offentlig at prædike om den christelige Troe. Efter sin Tilbagekomst fra Danmark og Sverrig blev han, for at være Nord-Landene desto nærmere, beskikket til Erke-Biskp i Hamburg (da benævnte Stad samme Tiid blev giort til en Erke-Bispelig Residence-Stad for Danske, Norske, Svenske, Skridfinner, Grønlændere og andre omboende Folk) af Høybemeldte Keyser &#039;&#039;Ludovico&#039;&#039;, som gav ham derpaa sit Brev med alvorlig Ordre og Befalning, at udbrede den sande Guds Kundskab, ey allene iblant de andre Nordiske Folk, men endog iblant Skridfinner de af os nu kaldede Lapper. Ordene derom lyde saaledes:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&#039;&#039;Ludovicus divino favore Imperator Augustus; Certum esse volumus, qvaliter (divina ordinante gratia) nostris in diebus aqvilonaribus in partibus sc. in gentibus, videlicet Danorum, Svecorum, Norvagorum, Grönlandorum, Helsinglandorum, Islandorum, Schridfinnorum, &amp;amp; omnium septentrionalium &amp;amp; orientalium Nationum magnum coelestis gratia prædicationis patefecit ostium. &amp;amp;c.&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Anno Dni. DCCCXXXIV.&#039;&#039;&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I de senere Tiider aabnede Leylighed sig for Lapperne til at faae nogen, endskiønt urigtig og utilstrækkelig Kundskab om Verdens Frelsere Christo, ved det at i Aaret 1051 blev Biskop &#039;&#039;Adelvardus&#039;&#039; sendt til Sverrig, som først sammesteds omvendte de Værmelænder og Skridfinner, og blev siden derfra kaldet til Norge. Kong &#039;&#039;Oluf Tryggesön&#039;&#039;, Christendommens Stiftere og Forplanter i Norge, omvendte Folket fra Viigen indtil Helgeland i Nordlandene. Efter ham lod Kong &#039;&#039;Oluf Haraldsön&#039;&#039; christne det Folk, der havde sit Tilhold længst inde i Fiordene, og endda vare Hedensk.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Mag. &#039;&#039;Jonas Ramus&#039;&#039; i de Norske Kongers Beskrivelse melder, at, efterat &#039;&#039;Hagen Hagensön&#039;&#039; Ao. 1217 var bleven Konge over Norge, lod han i sin Regierings Tiid bygge en Kirke i Tromsøen i Nordlandene, lod christne en stor Hob Folk, som vare komne af Biarmeland, og gav dem Malanger-Fiord at besidde.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I de nyere Tiider begyndte Christi Kundskab klarere at skinne for Lapperne; Thi den berømmelig Historie-Skriver Baron &#039;&#039;Ludvig Holberg&#039;&#039; melder, at, da Høylovlig Ihukommelse Kong &#039;&#039;FRIDERICH&#039;&#039; den 1ste var kommen paa Thronen, lod han til Odense paa den Herre-Dag, som der holdtes Ao 1527, foreholde alle Biskoper at have nøyagtig Tilsyn med, at Guds Ord reent og klart maatte allevegne i deres Stifter blive lært og forkyndet. Ao 1529 lod Allerhøyst-bemeldte Konge anden Gang en Mandat udgaae, at over alle hans Lande og Riger maatte Guds Ord og Evangelium prædikes.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hvad Finmarkens Lapper i Særdeleshed angaaer, da melder Arent Berentsøn Bergen i en af hannem skreven Bog kaldet Danmarks og Norges frugtbare Herlighed, og prentet Ao 1656 saaledes: Finnernes Religion anbelangende, da have de fordum Tiid lidet vidst af Gud at sige; men i vore Tider ere de jo mere bragte til Guds Kundskab.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Kirke eller Præst haver man neppe havt i Finmarken, før de Norske Indvaaneres eller saa kaldede Nordmænds Ankomst der i Landet, at blive sammesteds boesiddende; Ja end ikke førend i den Allernaadigst forordnede Finmarkiske Missions Tiid, som tog sin Begyndelse i Aaret 1714, haver, saavidt mig er bekiendt, nogensteds i Finmarken Kirke været opsat i Nærværelse hos Lappernes sædvanlige Tilholds-Stede, undtagen i Alten i Vest-Finmarken, hvor Nordmændene og Lapperne ere hinanden temmelig nær boende; men de sidst benævnte maatte betiene sig af de Kirker, der befandtes ude i Fiske-Værene hos de Norske Bønders Boe-Pæl, hver i det Præste-Gield, til hvilket de henhørte.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Nu, Gud skee Lov! ere de ved de Høylovlige Danske Kongers Allernaadigste Anordning, samt ved det Høye Missions-Collegii og Tronhiems Stiftes Bispers viise og christelige Foranstaltning og Omhue forlængst bleven forsynede med egne Kirker, i hvilke de, isteden for at forhen gaae til de dumme Afguder og tiene, og bære dennem Offer paa Afguds-Altere, kand tilbede Herren deres Gud, og tiene hannem allene. Ja vi kand giøre os fuld Forsikring om mange af dem, at deres Hierter ere Guds Tempel og Guds Aand boer i dennem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
----&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på dansk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Knud Leem]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>http://heimskringla.no/index.php?title=Afgudiske_Ofringer&amp;diff=84434</id>
		<title>Afgudiske Ofringer</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="http://heimskringla.no/index.php?title=Afgudiske_Ofringer&amp;diff=84434"/>
		<updated>2026-08-04T06:11:58Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Carsten: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;{| class=&amp;quot;toccolours&amp;quot; border=&amp;quot;1&amp;quot; width=&amp;quot;100%&amp;quot; cellpadding=&amp;quot;4&amp;quot; style=&amp;quot;border-collapse:collapse&amp;quot;&lt;br /&gt;
|- style=&amp;quot;background-color:#e9e9e9&amp;quot;  &lt;br /&gt;
!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;40%&amp;quot; | &#039;&#039;&#039;Velg språk&#039;&#039;&#039; !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot; | Norrønt !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Islandsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Norsk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Dansk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Svensk !!align=&amp;quot;center&amp;quot; valign=&amp;quot;top&amp;quot; width=&amp;quot;10%&amp;quot;| Færøysk&lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link= Afgudiske Ofringer]] !!  !!  &lt;br /&gt;
|-&lt;br /&gt;
|}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]&#039;&#039;&#039;&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;[[Samisk religion]]&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Uddrag af Knud Leem:&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Beskrivelse over Finmarkens Lapper&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&#039;&#039;&#039;20. Capitel &#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;Om Lappernes afgudiske Ofringer&#039;&#039;&#039;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Saavel Afgudernes Navne, som de Ceremonier, der ved Afguds-Dyrkelsen ere blevne iagttagne, have, i Henseende til Stedernes Adskillighed, hvor Lapper opholde sig, været saa forskiellige, at det vil blive meget vanskeligt, derom at kunne give noget fuldstændig Underretning. Imidlertid vil jeg meddele Læseren, hvad mig herom, saavel af egen Erfarenhed, som af andre Kyndige, deres Beretning, er bleven bekiendt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det som brugtes til Ofringer, var helst levende Creaturee, saasom: Rensdyr, Faar og andet deslige Qvæg, sielden Sælhunde, eller andre saadanne Dyr. Undertiden betiente man sig og af døde Ting til at ofre, saasom: Melk, Melke-Suppe, Ost etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Leem LXXXV.jpg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXV &amp;lt;/center&amp;gt;]](Vid. Tab. LXXXV) Ofre-Maneererne vare adskillige; med levende Creaturers Ofring omgikkes saaledes, at undertiden ofredes Dyret heelt, somme Tider ikkun en Deel deraf. Som ofteste slagtede man Dyret, kogte og aad det, undtagen Benene, hvilke man lod blive paa Stedet til Afgudens Tieneste, værende i den fulde Tanke, at han kunde skabe Kiød paa dem igien&amp;lt;ref&amp;gt;Af deslige Been har jeg seet adskillige paa det Bierg Klubben i Øst-Finmarken, een Miil fra Nessebye beliggende, hvor jeg og, imellem de høyeste Tinder, saae tvende Udhulinger, hvor der var Tegn til, at der i gamle Dage havde været brændt Been. Ikke langt derfra, blev jeg og vaer et rundt af Steen opbygget Ildsted, hvor omkring der hist og her laae adspredde Rensdyr-Been; hvilket Sted skal, efter Beretning, have været et af de fornemste Offer-Steder i Landet.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Man og med Offerets Blod besmurte og imod Offer-Stedet opreyste lange Kieppe, hvilke bleve kaldede: &#039;&#039;Liet-Morak&#039;&#039;. Undertiden slagtede man Dyret hos Bredden af en Elv, lod det meeste af Blodet rinde bort med samme, og med det øvrige anstrøg nogle Kieppe, som man paa Stedet efterlod sig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En Biørns Lever stegte man paa en Pind hos Ilden til et Offer, hvilket blev givet Navn af &#039;&#039;Vuodno-bassem&#039;&#039;. Det skal og i visse Lapmarkiske Egne have tildraget sig, at der ofredes for Børn, imedens de endnu vare i Moders Liv, et eller andet Qvæg, i Fødselen en Hund, der blev i Jorden nedgraven levende, og efter Fødselen et Dyr med en linnet Hue paa Hovedet, hvilket iligemaade blev nedgravet i Jorden.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Adfærden med døde Tings Ofring var iblant andre denne: Man spildte ned paa Gulvet i sin iboende Hytte Brændeviin og andet deslige til et Forsonings-Offer for de &#039;&#039;Lares&#039;&#039;, som man indbildte sig at boe under Dørtærskelen, under Fyrstedet etc. naar samme ved sligt Offer vare forsonede, ventede man sig fra dem god Lykke; saadan Nedstenkelse blev kaldet &#039;&#039;Seime-Stæbme&#039;&#039;. Man slog og ned paa Gulvet i Fæhuset Raae-Melk af en Koe, der ey tilforn havde fødet. For Henflyttelsen fra en Bopæl til en anden spildte man Melke-Suppe paa Jorden, hvilket lader sig ansee at have været et Tak-Offer for Velgaaende der paa Stedet&amp;lt;ref&amp;gt;Man øste og Melk paa opreyste Steen-Støtter. Saadan en Støtte har jeg seet i Nessebye i Varanger, hvor Missionairen boer; og blev mig tillige berettet, at en gammel Lappe-Kierling, der nyelig var død, havde i mange Aar, hver Morgen og Aften, øset Melk paa samme, til et offer for sin Afgud; men giort saadant gandske hemmelig, saa at man først efter hendes Død var kommen derefter.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det, hvoraf Lapperne toge sig Anledning til at ofre, var Sygdom paa Folk eller Qvæg, Vanlykke til Fiskerie, Skytterie, eller anden deslige Mangel, og adskilligt andet. Desuden giorde de og Tak-Offere, naar deres Dyre-Fangst etc. vel lykkedes, som er at see af Beskrivelsen over det Offer-Sted &#039;&#039;Leunje-jauvre-suolo&#039;&#039;. Paa det Sted, hvor de havde skudt et vildt Rensdyr lode de til et Taknemmeligheds Tegn blive tilbage noget af samme, saasom: Hornene, Pande-Huden, Huden af Dyrets Fod eller deslige.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Anlangende de Steder, hvor Ofringerne skede, da have Finmarkens Lapper havt mange &#039;&#039;Passe-Varek, Danice&#039;&#039;: hellige Bierge; paa hvilke de have ofret til Afguder, deels i Varanger-Fiorden og dens Grændser udi Vasøe Præstegield, deels i Thanen og Laxe-Fiorden udi Kiølle-Fiords Præstegield, deels i Porsanger-Fiorden udi Kielviigs Præstegield, samt andre Steder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge, som de have havt i Varanger, ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Meiske-Vare Passe-Aldo, Danice&#039;&#039;: Meiske-Biergets hellige Simle. Det, man kalder helligt, enten virkelig er, eller i det mindste troes at være eller have været det. En Simle er en Rensdyr-Hun af Slaget, af de Norske saa kaldet. Altsaa giver et hvert Bierg, som bærer Navn af hellige Simle, en sterk Formodning, at samme er bleven holdt for et helligt Bierg, haver været et Offer-Sted, og faaet sit Navn af de Rensdyr, som der pleyede at ofres. Benævnte Bierg siges at ligge længst inde i Varanger-Fiorden, hvor bemeldte Fiord-Lapper jevnligst have deres Tilhold. Det er oven paa fladagtigt, og neden til med Birke-Skove bevoxet. Efter Beretning ofrede man der fordum til den Afgud &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039;; til Beviis paa, at Ofringer der vare giorte, saaes for faa Aar siden endda en Mængde af Rensdyr-Been at ligge paa Stedet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Styren-Aldo, Danice&#039;&#039;: Styre-Biergets Simle. Her have Lapperne efter beretning med Ofringer dyrket Torden.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Nieid-Vare Passe Aldo, Danice&#039;&#039;: Jomfru-Biergets hellige Simle; her skal Lapperne have giort Ofringer til &#039;&#039;Joulo-Gadze&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Kalbmem bafte, Danice&#039;&#039;: Fryse-Klippen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) En Steen, kaldet &#039;&#039;Zhievres-Ibmel, Danice&#039;&#039;: Otter-Gud; det guddommelige Navn, som benævnte Steen er bleven beæret med, bevidner, at den er bleven holdt for et helligt Bierg, og ved Offere misbrugt til Afguds-Dyrkelse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) En Steen, kaldet &#039;&#039;Guuli-Ibmel, Danice&#039;&#039;: Fiske-Gud. Dennes, ligesom den forbemeldtes, Navn bærer Vidnesbyrd om, at man haver holdt den for et helligt Bierg, og til en Afgud, som man indbildte sig der at have sin Bolig, haver giort Ofringer, maaskee, for at faae Lykke til Fiske-Fangst.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) &#039;&#039;Muorje-Ibmel Passe Aldo, Danice&#039;&#039;: Bær-Guds hellige Simle. Dette Steds Navn giver ligeledes et der forøvet Afguderie tilkiende.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
8) &#039;&#039;Juur-Vuodna Passe Aldo, Danice&#039;&#039;: Juur-Fiordens hellige Simle.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
9) En klippe med et Hul udi, kaldet &#039;&#039;Raige-Bafte Aldo, Danice&#039;&#039;: Hul-Klippens Simle.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
10) En høy Field-Tind, kaldet &#039;&#039;Balda-Zhiok, Danice&#039;&#039;: helle-Flyndrens Field-Tind.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge, som Lapperne have dyrket paa &#039;&#039;Neidens&#039;&#039; Field, ere efter Beretning:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Niaekkem-Karg, Danice&#039;&#039;: Krybe-Fieldet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Ruoude-Zhiold, Danice&#039;&#039;: Jern-Pæl.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Ullo-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Uld-Bierget.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Jerge-jerge, Danice&#039;&#039;: Steen-Steen. Visse Egnes Lapper kalde en Steen &#039;&#039;Jerge&#039;&#039;; men af de andre Finmarkens Lapper nævnes den: &#039;&#039;Ged&#039;ge&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Zhiuodzhio-Akkom, Danice&#039;&#039;: min staaende Bestemoder, det er, Farmoder eller Mormoder, som paa en Deel Steder udi Norge saa kaldes.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) &#039;&#039;Zaages-bafte, Danice&#039;&#039;: Grund-Klippen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) &#039;&#039;Guuli-bafte-vaere, danice&#039;&#039;: Fiske-Skees Bierg.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe Varek&#039;&#039;, eller saa kaldede hellige Bierge, som Lapperne have havt langs Søekandten uden for Varanger, ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Raudo-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Rør-Bierget; benævnte Bierg har sit Navn af et Slags under Bugen rødagtige Fiske, der holde sig i ferske Søer, og blive af Lapperne kaldet: &#039;&#039;Raudo&#039;&#039;, men af de Norske: Rør &amp;lt;ref&amp;gt;Salmo &#039;&#039;alpinus&#039;&#039; Linn.&amp;lt;/ref&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Bæl&#039;e Vaerre, Danice&#039;&#039;: Øre-Bierget; maaskee de have tilegnet benævnte Bierg saadant Navn af en Indbildning, at Stedets Afgud, som der ofredes til, for at faae Hielp, hørte deres Begiering.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Ryto-Zhiok, Danice&#039;&#039;: Grydens Field-Tind; her staaer efter Beretning en af Naturen saa dannet Steen, at den fremviser et Menneskes Skikkelse med Hue paa. Maaskee man haver her efter den sædvanligste Offer-Maade i Gryder kogt Offer-Dyrets Kiød, som man selv vilde æde, og hvoraf Afguden skulde have Beenene, og deraf taget sig Anledning at give Stedet bemeldte Navn.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Einar-Eieide, Danice&#039;&#039;: Einers Orakul.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Sieide-Væk-Aldo, Danice&#039;&#039;: Orakel-Kraftes Simle.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lappernes &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge paa Grændserne af Tanens Laxe-Elv ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Golle-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Guld-Bierget. Paa dette Bierg skal formedelst den rige Fangst af vilde Rensdyr, som man i forige Tider der i Egnen bekom, have været giort idelige og anseelige Ofringer.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Et Field, kaldet &#039;&#039;Galdo-Oaaive, Danice&#039;&#039;: Kilde-Hovedet.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lappernes Passe-Varek eller hellige Bierge i Tanen, ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Sieid, Danice&#039;&#039;: et Orakel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Giems-Bafte, Danice&#039;&#039;: Giems-Klippen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Stang-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Jokkel-Niarg, Danice&#039;&#039;: Jokkel-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Kolds-Niarg, Danice&#039;&#039;: Kolds-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) &#039;&#039;Stoppel-Niarg, Danice&#039;&#039;: Stoppel-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) &#039;&#039;Horne-Bafte, Danice&#039;&#039;: Horn-Klippen.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge, som Lapperne have havt ved Hobs-Eidet, ere efter Beretning:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Vuoide-Ged&#039;ge, Danice&#039;&#039;: Salve-Steen. Maaskee man haver besmurt Stenen med Offerets Blod eller Fedme, og deraf tilegnet den bemeldte Navn&amp;lt;ref&amp;gt;Eller øst Melk derpaa. See Anm. 219.&amp;lt;/ref&amp;gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Ravos-Niarg, Danice&#039;&#039;: Faste-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Klem-Niarg, Danice&#039;&#039;: Klem-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Sagga-Niarg&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Loidosh&#039;&#039;.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039; eller hellige Bierge, som Lapperne have tient i Laxe-Fiorden, ere efter Beretning:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Vaddes-Bafte, Danice&#039;&#039;: den vanskelige Klippe.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) &#039;&#039;Gie-Vuoude-Aldo, Danice&#039;&#039;: Gie-Skovens Simle.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Ailekes-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Hellig-Bierget.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Lieule-Oaaive, Danice&#039;&#039;: Damp-Hovedet.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, eller saa kaldede hellige Bierge, som Lapperne have dyrket i Porsanger-Fiorden, ere efter Beretning disse:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
1) &#039;&#039;Alek-Bafte, Danice&#039;&#039;: Blaae-Klippen.[[Fil:Leem LXXXVI.jpeg |thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXVI &amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) (Vid Tab. LXXXVI.) &#039;&#039;Sölfar-Kapper&#039;&#039;. Lapperne kaldte den Klippe, hvor benævnte Offer-Sted befindes: Sölfar, og en Hue: &#039;&#039;Kapper&#039;&#039;; altsaa betyder Ordet paa Dansk: Sölfars Hue. Dette er et ved den østre Side af Porsanger-Fiorden omtrent en halv Miil fra Søen beliggende navnkundigt Offer-Sted. Jeg haver selv beseet det; der staaer to høye Steene, den eene jevnsides hos den anden, af hvilke een er med guul Mosse bevoxen. Hos disse Steene laae Steege-Pinde, de saa kaldede Bassem-Morak, hvilke Lapperne havde brugt, da de der gastrerede ved at koge, stege og æde Kiødet af de Dyr, som ofredes til den, efter deres Indbildning sin Bolig sammesteds havende, Gud. Imod bemeldte tvende høye Steene var Krydsviis opreyst mange Kieppe af tørt Fyrre-Træ, alternatim udskaarne med trende Beene-Skaar, samt trende Kryds, og følgelig visende Anskueren disse Characterer: IIIXXXIII+++IIIXXX. Ved den østre Side af samme Steene befandtes en lang fiirkandtig paa samme Maade, som de nyelig ommeldte Kieppe, udskaaren Bielke, sat med sin nederste Ende fast i jorden gandke nær hos Steenene, og hældende med den anden Ende imod Østen, imod Solens Opgang, samt havende alleryderst i Enden en Jern-Nagle, af Skikkelse, som det Jern-Søm, hvormed man digter Bræderne paa Fisker-Baade og andre deslige Fartøyer sammen; hvilket giver nogen Formodning om, at den Afgud Thor, efter det, som &#039;&#039;Schefferus&#039;&#039; melder om ham, her er bleven dyrket, endskiønt ingen Afgud, under det Navn eller &#039;&#039;Storjunkare&#039;&#039;, Finmarkens Lapper nu omstunder er bekiendt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) &#039;&#039;Dierge-Niarg&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) &#039;&#039;Sieide-Bafte, Danice&#039;&#039;: Orakel-Klippen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) &#039;&#039;Naad&#039;de-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Byrde-Bierget.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) &#039;&#039;Mikko-Vaerre, Danice&#039;&#039;: Mikkels-Bierget.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) &#039;&#039;Niarkutzh&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
8) &#039;&#039;Gaise-Varatzh, Danice&#039;&#039;: det lille Bierg med Spids paa.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
9) &#039;&#039;Vuorje-Zhiok&#039;&#039;.[[Fil:Leem LXXXVII.jpeg |thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXVII &amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
10) (Vid. Tab. LXXXVII.) &#039;&#039;Leunje-Jauvre-Suolo, Danice&#039;&#039;: Porsanger-Elvs ferske Søes Holme. Benævnte Holme ligger i en fersk Søe, kaldet &#039;&#039;Leunje Jauvre&#039;&#039;, hvorfra Porsanger-Fiords Laxe-Elv har sit Udvæld. Paa den eene Ende af bemeldte Holme befindes, som jeg selv har seet, en temmelig Mængde af Rensdyr-Horn; men de fleste vare allerede, da jeg besaae Stedet, forraadnede og af Jord omgroede, somme vare faldne ned i Vandet, og en Deel af Lapperne sønderhuggede til at giøre Skeer og Stav-Knapper af. Berørte Holme haver været et ældgammelt Offer-Sted; thi Lapperne i forrige Tider holdte hos Søen, som den liger udi, Jagt efter vilde Rensdyr saaledes, at somme paa den eene Side af Søen jagede Dyret ud paa Vandet, og nogle fra den anden Side toge imod det med Baade og Spyd, og naar samme deres Dyre-Jagt vel lykkedes, lagde de Hornene af de fangede Dyr paa tit berørte Holme til et Tak-Offer.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
11) &#039;&#039;Vuolla-Niudne, Danice&#039;&#039;: Vuolla-Næse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
12) &#039;&#039;Smeer-Vuodna-Noaaide, Danice&#039;&#039;: Smør-Fiordens Viismand.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
13) &#039;&#039;Smier-Vuodna-Niarg, Danice&#039;&#039;: Smør-Fiords-Næs.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
14) &#039;&#039;Kokko-Giedde-Niarg, Danice&#039;&#039;: Kistrands Næs.[[Fil:Leem LXXXVIII.jpeg |thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXVIII &amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
15) (Vid. Tab. LXXXVIII.) Et Bierg i Strandbredden, hvori sees en hvid Plet, som med sin Skikkelse fremviser et Menniske, der vender Fødderne i Veyret, og Hovedet ned imod Vandet. Til bemeldte Bierg ofrede en Deel Lapper i deres Vanvittigheds Tiid; naar de fore det forbi, skulde det endelig have en Gave, hvor ringe den end maatte være; hvis intet andet havdes for Haanden, kastede man et Stykke Tobak til det i Bierget sig fremvisende Billede.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
16) &#039;&#039;Daume-Salo-Sieide, Danice&#039;&#039;: Tams-Øens Orakel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
17) &#039;&#039;Snoiba-Niudne, Danice&#039;&#039;: Snoiba Næse.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
18) &#039;&#039;Suolo-Aldo, Danice&#039;&#039;: Øe-Simlen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
19) &#039;&#039;Sieide-Niarg, Danice&#039;&#039;: Orakel-Næs.[[Fil:Leem LXXXIX.jpg|thumb|300px|&amp;lt;center&amp;gt; Tab. LXXXIX &amp;lt;/center&amp;gt;]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
20) (Vid. Tab. LXXXIX.) &#039;&#039;Gameditzh&#039;&#039;, en Steen saa kaldet. En Porsanger-Fiords Søe-Lap, som et øyensynligt Vidne, fortalte mig om en af benævnte Fiords Søe-Lapper, ved Navn &#039;&#039;Peder Siversön&#039;&#039;, at, naar han foer ud at fiske, lagde han til Lands hos bemeldte Steen, og aad af sin medhavende Spise i Stenens Navn, og for at faae Lykke til Fiskefangst, gav den meget af den Kost, han havde ved Haanden.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
21) Ved Kaa-Fiorden i Kielviigs Præstegield skal og have været et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
22) Ligeledes ude paa Mager-Øen i samme Præstegield et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039;, af Lapperne kaldet &#039;&#039;Serve, Danice&#039;&#039;: en Samfund, Deelagtighed.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
23) Udi Hvalsund i Hammerfæstes Præstegield skal man have havt et offer-Sted, kaldet &#039;&#039;Akkiestab&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
24) Iligemaade et paa Altenæs i Altens Præstegield.&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I Finmarken findes vel og flere til Afguds-Dyrkelse af Lapperne fordum misbrugte Steder; men samme ere mig ubevidst. De anførte ere meere, end Beviis nok paa det skiendige og afskyelige der i Landet i Vanvittighedens Tiid forøvede Afguderie.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
De Steder, som Lapperne holdt for hellige Bierge, eller saa kaldede &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, og dyrkede med Ofringer, ere gierne af nogen ugemeen naturlig Danlighed, de omliggende noget ulige. For Exempel: Paa den Klippe &#039;&#039;Sölfar&#039;&#039;, hvorom tilforn er meldt, staaer to høye Stene nær hos hinanden. Udi ovenanførte Bierg ved Strandbredden, hvorhen blev kastet Tobak-Stykker, sees et Menniskes Skikkelse, der vender Ansigtet ned imod Vandet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Paa Kiølle-Fiords Næs i Øst-Finmarken befindes en af Naturen saa dannet Steen, at den for en langt fraværende Anskuers Øyne noget ligner en Kirke med Taarn-Fod; samme kaldes endnu af de Norske Landets Beboere Finne-Kirken&amp;lt;ref&amp;gt;Der ere deraf paa samme Sted tvende; den store og den lille Finne-Kirke. See Act. Nidros. I. S. 280.&amp;lt;/ref&amp;gt;. Jeg haver vel ikke hørt, at Lapperne der paa Stedet have ofret; thi det ligger desuden noget afsides fra deres sædvanlige Vey; men det Navn, som man haver tilegnet bemeldte Steen, saavel som ogsaa dens ugemeene Skikkelse, giver dog derom nogen Formodning. De arme Lapper have udi deres Vankundighed overtalt sig til at troe, at hos Steder, der havde nogen ugemeen naturlig Danlighed, fandtes der noget stort og guddommeligt, og derfor sammesteds giorte afgudiske Ofringer.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Alle de saa kaldede &#039;&#039;Passe-Varek&#039;&#039;, eller hellige Bierge, bleve af Lapperne holdte i stor Ære, som af efterfølgende sees: De biværede sine Offer-Steder i Helligdags Klæder, og giorde der sine Afguder Knæfald. De alle Aar besøgte dem, og, endskiønt de ikke hver gang giorde nye Ofringer, rørte de dog i det mindste ved Benene af de forhen der paa Steder ofrede Dyr. De vilde ikke boe hos et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039;, for at ikke besvære Stedets Afgud med Børne-Graad, eller andet, som kunde tilføye ham Uroe. Farende et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039; forbi, vilde de ikke sove; thi det holdtes som en ringe Agtelse for Stedets Afgud. De vilde ikke tale høyt, ikke skyde en Fugl eller firefødt Dyr, eller giøre nogen Allarm foraarsagende Bevægelse. (Vid. Tab. LXXXIX.) Havde de en blaa Kiortel eller andet blaat Klæde paa, afførte de sig samme, indtil de vare komne Stedet forbi. Qvinderne saae ikke derhen, men skiulte deres Ansigter. Naar en Mands-Person besøgte et &#039;&#039;Passe-Vaerre&#039;&#039;, vilde han ikke have noget Klædebon paa, som havde været paa en Qvindes Legeme; thi efter hans Tanke blev Stedet derved vanhelliget; ja han vilde ikke engang gaae derhen med Skoe paa, som for at barkes havde ligget i en og samme Kiedel med en Qvindes Skoe.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Som Lapperne i deres Indbildning tilegnede visse Bierge, Stene og deslige en Hellighed, og troede besynderlige Guder der at have sin Bolig, saa have de og giort sig samme Tanker om en Deel ferske Søer og Elve, vilket iblant andet erfares af de Navne, som de dennem have tillagt, saasom: &#039;&#039;Ailekes Jauvre, Danice&#039;&#039;: den hellige Søe, &#039;&#039;Passe-Jok, Danice&#039;&#039;: hellige Elv etc.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Altsomtiest have de ofret paa de sædvanlige Offer-Steder, og det efter Troldmandens den saa kaldede &#039;&#039;Noaaides&#039;&#039; Anviisning; dog giordes ogsaa undertiden Ofringer der, hvor aldrig tilforn havde været ofret. En Sandrue og i sin Opførsel skikkelig Porsanger-Fiords Søe-Lap ved Navn &#039;&#039;Mellet Olsön&#039;&#039; fortalte mig om en anden Søe-Lap af benævnte Fiord, at da han paa Hiemreysen fra Kobbe-Skytterie havde drukket Vand af en Bæk, og strax derpaa befandt sig syg, og maatte nogle Ugers Tiid holde ved Sengen, ofrede han, saasnart han var bleven tilpas igien, en Oxe paa Stedet, hvor Sygdommen, i det han drak af Bækken, havde angrebet ham; Kiødet aad man op, men Afguden fik Beenene, og man bedækkede dem med Riis-Qviste.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Af visse Egnes Lapper skal den Skik være bleven iagttaget, at den, som forrettede Ofringen, maatte være ombunden om Hovedet med en Qvinde-Snørehat, hvorpaa sattes en Krands af Løv og Blomster; Saadan Krands satte man og paa det Dyrs Hoved, som ofredes. Desuden maatte han have over sine Skuldre et hvidt Forklæde, hvilken Offer-Dragt man kan merke, meget at komme overeens saavel med Romerske, som andre hedenske Præsters Dragt, der vare iførte hviide Klæder, besynderlig naar de skulde ofre, saa og ombunden om Hovedet med Krandse og Linnet; hvoraf de sagdes at være Redimiti ad Sacra peragenda; Ligesom der og blev sat Blomster-Krandse paa Hovedet af de Creature, som skulde ofres, i sær, naar Offeret skede til &#039;&#039;Jovem&#039;&#039; eller &#039;&#039;Saturnum&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hos bemeldte afskyelige Afguds-Dyrkelse have Lapperne i lang Tiid tillige troet paa den sande Gud, hvis Ord de hørte, og hvis Sacramenter de brugte, lignende i saa Maader Samaritanerne, der tiente Israels Gud og tillige Hedningernes Afguder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det er troeligt, at Lapperne have fra ældgammel Tiid, om ikke kiendt, saa dog i det mindste hørt Sagn om en sand og almægtig Gud, som have skabt og opholder alle Ting, og regierer over Himmel og Jord, og alt hvad der er i dem; Thi af Krønikerne erfares, at &#039;&#039;Ludovicus Pius&#039;&#039; lod den christelige Troes Forplantelse i de Nordiske Lande være sig med megen Fliid angelegen, i det han ey allene lod døbe Kong &#039;&#039;Harald Klak&#039;&#039; med sin Dronning i Mainz i St. Albani Kirke, men endog derefter sendte &#039;&#039;Ansgarium&#039;&#039; en Munk fra Corbeia i Frankeriig med hans Staldbroder &#039;&#039;Amberto&#039;&#039; til Danmark; hvorfra de siden reyste til Sverrig, der Kong &#039;&#039;Biörn&#039;&#039; i Aaret 828 tilstedde dem der offentlig at prædike om den christelige Troe. Efter sin Tilbagekomst fra Danmark og Sverrig blev han, for at være Nord-Landene desto nærmere, beskikket til Erke-Biskp i Hamburg (da benævnte Stad samme Tiid blev giort til en Erke-Bispelig Residence-Stad for Danske, Norske, Svenske, Skridfinner, Grønlændere og andre omboende Folk) af Høybemeldte Keyser &#039;&#039;Ludovico&#039;&#039;, som gav ham derpaa sit Brev med alvorlig Ordre og Befalning, at udbrede den sande Guds Kundskab, ey allene iblant de andre Nordiske Folk, men endog iblant Skridfinner de af os nu kaldede Lapper. Ordene derom lyde saaledes:&lt;br /&gt;
&amp;lt;blockquote&amp;gt;&#039;&#039;Ludovicus divino favore Imperator Augustus; Certum esse volumus, qvaliter (divina ordinante gratia) nostris in diebus aqvilonaribus in partibus sc. in gentibus, videlicet Danorum, Svecorum, Norvagorum, Grönlandorum, Helsinglandorum, Islandorum, Schridfinnorum, &amp;amp; omnium septentrionalium &amp;amp; orientalium Nationum magnum coelestis gratia prædicationis patefecit ostium. &amp;amp;c.&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
Anno Dni. DCCCXXXIV.&#039;&#039;&amp;lt;/blockquote&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I de senere Tiider aabnede Leylighed sig for Lapperne til at faae nogen, endskiønt urigtig og utilstrækkelig Kundskab om Verdens Frelsere Christo, ved det at i Aaret 1051 blev Biskop &#039;&#039;Adelvardus&#039;&#039; sendt til Sverrig, som først sammesteds omvendte de Værmelænder og Skridfinner, og blev siden derfra kaldet til Norge. Kong &#039;&#039;Oluf Tryggesön&#039;&#039;, Christendommens Stiftere og Forplanter i Norge, omvendte Folket fra Viigen indtil Helgeland i Nordlandene. Efter ham lod Kong &#039;&#039;Oluf Haraldsön&#039;&#039; christne det Folk, der havde sit Tilhold længst inde i Fiordene, og endda vare Hedensk.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Mag. &#039;&#039;Jonas Ramus&#039;&#039; i de Norske Kongers Beskrivelse melder, at, efterat &#039;&#039;Hagen Hagensön&#039;&#039; Ao. 1217 var bleven Konge over Norge, lod han i sin Regierings Tiid bygge en Kirke i Tromsøen i Nordlandene, lod christne en stor Hob Folk, som vare komne af Biarmeland, og gav dem Malanger-Fiord at besidde.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I de nyere Tiider begyndte Christi Kundskab klarere at skinne for Lapperne; Thi den berømmelig Historie-Skriver Baron &#039;&#039;Ludvig Holberg&#039;&#039; melder, at, da Høylovlig Ihukommelse Kong &#039;&#039;FRIDERICH&#039;&#039; den 1ste var kommen paa Thronen, lod han til Odense paa den Herre-Dag, som der holdtes Ao 1527, foreholde alle Biskoper at have nøyagtig Tilsyn med, at Guds Ord reent og klart maatte allevegne i deres Stifter blive lært og forkyndet. Ao 1529 lod Allerhøyst-bemeldte Konge anden Gang en Mandat udgaae, at over alle hans Lande og Riger maatte Guds Ord og Evangelium prædikes.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hvad Finmarkens Lapper i Særdeleshed angaaer, da melder Arent Berentsøn Bergen i en af hannem skreven Bog kaldet Danmarks og Norges frugtbare Herlighed, og prentet Ao 1656 saaledes: Finnernes Religion anbelangende, da have de fordum Tiid lidet vidst af Gud at sige; men i vore Tider ere de jo mere bragte til Guds Kundskab.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Kirke eller Præst haver man neppe havt i Finmarken, før de Norske Indvaaneres eller saa kaldede Nordmænds Ankomst der i Landet, at blive sammesteds boesiddende; Ja end ikke førend i den Allernaadigst forordnede Finmarkiske Missions Tiid, som tog sin Begyndelse i Aaret 1714, haver, saavidt mig er bekiendt, nogensteds i Finmarken Kirke været opsat i Nærværelse hos Lappernes sædvanlige Tilholds-Stede, undtagen i Alten i Vest-Finmarken, hvor Nordmændene og Lapperne ere hinanden temmelig nær boende; men de sidst benævnte maatte betiene sig af de Kirker, der befandtes ude i Fiske-Værene hos de Norske Bønders Boe-Pæl, hver i det Præste-Gield, til hvilket de henhørte.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Nu, Gud skee Lov! ere de ved de Høylovlige Danske Kongers Allernaadigste Anordning, samt ved det Høye Missions-Collegii og Tronhiems Stiftes Bispers viise og christelige Foranstaltning og Omhue forlængst bleven forsynede med egne Kirker, i hvilke de, isteden for at forhen gaae til de dumme Afguder og tiene, og bære dennem Offer paa Afguds-Altere, kand tilbede Herren deres Gud, og tiene hannem allene. Ja vi kand giøre os fuld Forsikring om mange af dem, at deres Hierter ere Guds Tempel og Guds Aand boer i dennem.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
----&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fodnoter==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;references/&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br&amp;gt;&amp;lt;br&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Tekster på dansk]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Knud Leem]]&lt;br /&gt;
[[Kategori:Samisk mytologi]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Carsten</name></author>
	</entry>
</feed>