Carsten på 22. jun. 2024 kl. 13:32

2024-06-22T13:32:33Z

Jesper på 17. mar. 2024 kl. 16:16

2024-03-17T16:16:38Z

Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

2024-03-12T10:03:34Z

Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 12. mar. 2024 kl. 10:03

2024-03-12T10:03:06Z

Carsten: Castrén : Adertonde Runan (Kalevala)

2024-02-29T14:13:45Z

Castrén : Adertonde Runan (Kalevala)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link= Adertonde Runan (Kalevala, Castrén)]] !!
|-
|}

[[File:Ekman_Vainamoinen.jpg|thumb|300px|right|<center>'''Väinämöinen''' Maleri af ''Robert Wilhelm Ekman''</center>]]

<center> '''[[Kalevala (Castrén)| Kalevala]]''' <big><big>'''Adertonde Runan'''</big></big> Öfversatt af
'''[[Matthias Alexander Castrén biografi |Matthias Alexander Castrén]]'''
</center>

<blockquote>
::Derpå muntre Lemminkäinen
::Upp till häst från marken stiger
::Och beger sig straxt till hemmet,
::Till den mor, som honom fostrat,
::Sorgsen och med nedsänkt hufvud,
::Med åt sidan lutad mössa.

::Honom kom till möte modren,
::Hon sig skyndade att fråga:
::"Yngre du af mina söner,
::Du mitt barn af mera styrka!
::Hvarför är du så bedröfvad,
::När från Pohjola du kommer?
::Monn med dryckes-stop man kränkt dig?
::Om med dryckes-stop man kränkt dig,
::Skall ett bättre stop jag gifva,
::Som din far i fejden tagit,
::Träffat på i kämpa-striden."

::Sade muntre Lemminkäinen:
::"O min mor, min fostrarinna!
::Om med dryckes-stop jag kränktes,
::Skulle värdarna jag kränka,
::Skulle kränka hundra kämpar,
::Skulle tusen männer trotsa."

::Sade Lemminkäinens moder:
::"Hvarför är du så bedröfvad,
::När från Pohjola du kommer?
::Blef för qvinnors skull du gäckad?
::Om för qvinnors skull du gäckats,
::Äkta då en bättre qvinna,
::Tag en fager mö från Ryssland,
::Vacker flicka från Karelen."

::Sade muntre Lemminkäinen:
::"O min mor, min fostrarinna!
::Om för qvinnors skull jag gäckats,
::Värdarna jag gäcka skulle,
::Skulle gäcka hundra hustrur,
::Tusen andra qvinnor trotsa."

::Sade Lemminkäinens moder:
::"Hvarför är du så bedröfvad?
::Blef för hästars skull du skymfad?
::Om för hästars skull du skymfats,
::Må en bättre häst du köpa
::Med din fars förvärfda medel,
::Med hans samlade förråder."

::Sade muntre Lemminkäinen:
::"O min mor, min fostrarinna!
::Om för hästars skull jag skymfats,
::Värdarna jag skymfa skulle,
::Skulle hundra ston förderfva,
::Tusen andra hästar trotsa.

::O min mor, min fostrarinna!
::Lägg nu vägkost uti påsen,
::Fyll med mjöl en liten lärft-säck,
::Skär så mycket smör i asken,
::Att ett år det för mig räcker,
::Skär för andra året svinkött.
::Bort jag flyr för mina nidverk,
::Går att dölja mig för missdåd;
::Sina klingor männer hvässa,
::Sina lansar spetsa hjeltar."

::Modren skyndar sig att fråga,
::Ålderstigna qvinnan spörjer:
::"Hvarför hvässa de nu klingor,
::Hvarför spetsa de nu lansar?"

::Sade muntre Lemminkäinen:
::"Der ett sago-verk har timat,
::Uti detta Pohjas gästbud,
::Sariolas dryckes-gille:
::Jag en man, en hjelte slagit,
::Sjelfva värden uti Pohja,
::Dödat honom med min klinga.
::Derför hvässa männer svärden,
::Derför lansarna de spetsa.
::Ej jag känner något ställe,
::Der en niding sig kan dölja,
::Der en brottsling tillflykt finner.
::O min mor, min fostrarinna!
::Säg, hvar kan jag mig fördölja?"

::Modren nu till ordet tager,
::Till sitt barn den gamla talar:
::"Jag ju sade det, min gosse!
::Jag ju varnade dig ifrigt,
::Städse bjöd jag till att hindra
::Dig från färden bort till Pohja.
::Du bordt blifva vid det rätta
::Och i modrens stugor stadna,
::Under egen moders vårdnad,
::I din fostrarinnas gårdar.

::Gå nu bort att dig fördölja,
::Gå att stå som tall på backen,
::Som ett enträd uppå heden.
::Äfven der dig ofärd drabbar;
::Ofta tallen uppå backen
::Fälls och blir till pärtved huggen,
::Ofta enarna på heden
::Man till gärdsgårds-störar skalar.

::Eller väx som björk i dälden,
::Der jemväl dig ofärd drabbar;
::Ofta björken uti dälden
::Spjelkes och i trafven radas,
::Blir till klabbar sönderhuggen.

::Om du blir ett bär i landen.
::Blir ett lingon uppå fältet.
::Smultron uti egna nejder,
::Blåbär uti andra nejder,
::Der jemväl dig ofärd drabbar;
::Du af unga jungfrur plockas,
::Tages bort af tennbriskprydda.

::Blir en gädda du i hafvet,
::Kommer du i lakens lefver,
::Blir en stjert åt röda laxen,
::Der jemväl dig ofärd drabbar,
::Ty en man så mörk, som hafvet,
::Är beständigt stadd på mete,
::Visstas alltid uppå notdrägt,
::Fiskar städse med sin handnot.

::Går du åter att dig dölja
::Uti björnens stenrös-grottor,
::Gårdar utaf hällar gjorda;
::Der jemväl dig ofärd drabbar,
::Ty en ung, en sothöljd kämpe
::Slipar flitigt der sin yxe
::Och sitt spjut med spets belägger,
::För att björnen gå till möte,
::Fälla björnen uti skogen."

::Derpå muntre Lemminkäinen
::Yttrade ett ord och sade:
::"Sjelf jag vet de värsta ställen,
::Känner sjelf de vidrigaste;
::O min mor, min fostrarinna,
::Du som vårdat har min barndom!
::Hvart mig råder du att undfly.
::Hvart mig råder och förmanar,
::Der ej illa far mitt hufvud,
::Fina håret icke faller,
::Der ej luggen går förlorad,
::Halsen ej alldeles afhuggs?
::Än en dag, en stund skall komma,
::Då det mannens hufvud gäller,
::Ty nu hvassa männer svärden,
::Hjeltar spetsa sina lansar."

::Sade Lemminkäinens moder:
::"Väl ett stycke land jag känner,
::Vet utaf ett ringa ställe,
::Icke betadt, icke slaget,
::Ej besökt af männers klingor;
::Men med kraftig ed mig lofva,
::Att i krig ej mera färdas,
::Aldrig uppå tio somrar,
::Icke ens af lust till silfver,
::Eller om du guld behöfde."

::Der den muntre Lemminkäinen
::Med en kraftig ed nu lofvar
::Att i krig ej mera färdas,
::Aldrig under tio somrar,
::Icke ens af lust till silfver,
::Eller om han guld behöfde.

::Sade Lemminkäinens moder:
::"Far nu hän att dig fördölja
::Öfver hela nio hafven
::Och till hälften öfver tio,
::Till den ej benämnda udden,
::Holmen, den ej ord beteckna.
::Der din far sig fordom dolde,
::Dolde sig och fann en tillflykt
::Under krigets långa somrar,
::Under svåra fejde-åren.
::Idel mjöd der hafven äro,
::Öl i alla floder rinner,
::Smör från alla höjder dryper,
::Svinkött är hvarenda klippa.
::Der för dig är godt att vara,
::Ljuft din tid du der förnöter."

::Derpå muntre Lemminkäinen
::Far åstad och färdas skyndsamt,
::Far att fly för sina nidverk,
::Dölja sig för sina missdåd.
::Skjuter båten ut på vattnet,
::Skeppet uppå hafvets böljor,
::Ifrån bron af koppar bildad,
::Från de jernbesmidda rullar.
::Hissar segel upp i masten,
::Såsom granar på en kulle,
::Sjelf sig sätter ned i aktern,
::Ställer sig att båten styra,
::Stödd emot den böjda björken,
::Lutad mot sitt koppar-roder.
::Vinden vaggade hans farkost,
::Skeppet utaf vågen framdrefs;
::Öfver hela nio hafven
::Och till hälften öfver tio,
::Till den ej benämnda udden,
::Holmen, den ej ord beteckna.

::Der nu muntre Lemminkäinen
::Sjelf till orda tog och sade:
::"Monn här rum på holmen finnes,
::Plats på holmens fasta botten,
::Att mitt skepp jag drar på landet,
::Stjelper båten på det torra,
::På min faders fordna rullar,
::På den gamles landnings-ställen?"

::Svarade nu holmens tärnor,
::Uddens jungfrur hördes säga:
::"Nog här finnes rum på holmen,
::Plats på holmens fasta botten,
::Om du äfven hundra båtar,
::Tusen fartyg drar på landet."

::Derpå muntre Lemminkäinen
::Drog sin farkost upp på landet,
::Stjelpte båten på det torra,
::Tog till orda sjelf och sade:
::"Monn här rum på holmen finnes,
::Plats på holmens fasta botten,
::Der en brottsling sig kan dölja,
::Der en svag kan finna tillflykt?"

::Svarade nu holmens tärnor,
::Uddens jungfrur hördes säga:
::"Nog här rum på holmen finnes,
::Plats på holmens fasta botten,
::Der en brottsling sig kan dölja,
::Der en svag kan finna tillflykt."

::Åter muntre Lemminkäinen
::Yttrade ett ord och sade:
::"Monn här rum på holmen finnes,
::Plats på holmens fasta botten,
::Icke bredare än ryggen,
::Icke större, än ett skäppland,
::Så att jag mig kan förlusta,
::Att jag dansa kan på fältet,
::Uti jungfrurs glada lekar,
::Uti flickors ljufva samqväm?"

::Svarade nu holmens tärnor
::Uddens jungfrur hördes säga:
::"Holmens flickor äro magra,
::Feta äro hästars fålar."

::Ängslig var ej Lemminkäinen,
::Han från by till by blott vandrar,
::Går till jungfrurs glada lekar,
::Sköna flickors ljufva samqväm.
::Icke fanns den by på holmen,
::Der ej funnos tio gårdar,
::Icke fanns den gård i byen,
::Der ej funnos tio flickor,
::Icke fanns en enda flicka,
::Ej en enda moders dotter,
::Vid hvars sida han ej hvilar
::Och hvars arm han icke tröttar.
::Tusen brudar han beveker,
::Hundra enkors sinnen böjer,
::Blidkar hundra gifta qvinnor,
::På en enda natt om sommarn,
::Under loppet af en höstnatt.
::Blott en enda fanns bland tio,
::Tvenne högst bland hundra funnos,
::Ibland tusen qvinnor trenne,
::Som han icke kunde dåra,
::Som han ej förleda kunde.

::Så nu muntre Lemminkäinen
::Alla uddens jungfrur blidkar,
::Alla holmens tärnor fröjdar,
::Blott en enda blir ej blidkad.

::Utan tupp han sig försofver,
::Vaknar icke utan kyckling,
::Men en dag han gör det löfte,
::Fattar det beslut en afton,
::Att på samma gång som månen,
::Att vid solens uppgång stiga.
::Steg ren förr än han beslutat,
::Tidigare än han ärnat,
::Ifrån by till by så vandrar,
::Att ock denna tärna blidka.

::Nu den muntre Lemminkäinen
::Blef en enda gård, ej varse,
::Hvarest stugor tre ej funnos,
::Blef ej varse någon stuga,
::Hvarest kämpar tre ej funnos,
::Blef ej varse någon kämpe,
::Som ej hvässade sin klinga,
::Som ej slipade sin yxe.

::Dervid muntre Lemminkäinen
::Sjelf till orda tog och sade:
::"Nu den ljusa dagen uppgått,
::Nu den milda solen stigit
::Öfver mig beklagansvärda,
::Öfver halsen af mig arma."

::Hinner mer ej jungfrur famna,
::Hvila vid de skönas sida,
::Hän till skeppet sig begifver.
::Går till båten nu den arma,
::Men den var förbränd till aska,
::Var till stoft alltren förvandlad.

::Märkte ofärd honom hota,
::Nödens dag förhanden vara,
::Börjar att en båt sig bygga,
::Att en farkost ny sig timra,
::Men till båten tryter virke,
::Till hans farkost saknas bräder.
::Får så ganska litet virke,
::Får helt obetydligt bräder
::Af en gammal sländas bitar,
::Af en sönderbruten rockten.

::Timrar båt af sländans bitar,
::Bygger utaf tenens stycken
::Fogar af dem sido-bräder,
::Hugger äfven båtens vränger,
::Reder ännu roddar-säten,
::Gör till slut af dem ock årar.
::Får så båten färdig timrad,
::Får sin farkost sammanfogad,
::Skjuter båten hän på vattnet,
::Nya skeppet ut på böljan,
::Från de glatta furu-stockar,
::Ifrån hala, jemna rullar.

::For åstad nu Lemminkäinen,
::Sorgsen och med nedsänkt hufvud,
::Att ej mer få nätter vistas,
::Få förnöta sina dagar
::Uti jungfrurs glada lekar,
::Sköna flickors ljufva samqväm.
::Sjelf han sätter sig vid styret,
::Yttrar så ett ord och säger:
::"Flyt du båt på sjön, som bläddra,
::Som ett näckrosblad på böljan."

::Kom en vind, som förde båten,
::Kom en våg, som dref hans farkost
::Ut på hafvets blåa yta,
::På de vida, öppna fjärdar;
::Och nu gråta holmens tärnor,
::Uddens unga flickor klaga,
::När ej masten mera synes,
::Roddar-haken icke skymtar.
::Ej för mastens skull de gråta,
::Sakna icke roddar-haken,
::Men den man, som är vid masten,
::Och som roddar-haken äger.

::Sjelf gret äfven Lemminkäinen,
::Klagade den arme mannen,
::När ej holmen mera syntes
::Och ej skymtade dess åsar.
::Ej för holmens skull han gråter,
::Holmens åsar han ej saknar,
::Men han saknar holmens tärnor,
::Längtar efter uddens jungfrur.

::Derpå muntre Lemminkäinen
::Styrde på det blåa hafvet,
::Styrde en dag, styrde tvenne,
::Men uppå den tredje dagen
::Landar han uppå en holme,
::Lägger an invid ett stengrund.
::Der nu börjar båten gråta,
::Roddar-haken sorgfullt klaga:
::"Hvarför skulle mig man foga,
::Hvarför blef jag usla formad?
::Ahti ror ej mer i örlig,
::Aldrig uppå tio somrar,
::Icke ens af lust till silfver,
::Eller om han guld behöfde."

::Detta råkar Ahti höra,
::Ifrån nära håll förnimma,
::Höjde då sin röst och sade,
::Talade med dessa orden:
::"Sörj du icke, furu-yta,
::Klaga ej du mastförsedda,
::Ännu för i krig du segla,
::Färdas uti vilda strider."

::Nu till krig sig Ahti rustar
::Tvertemot den ed han svurit,
::Tog till orda sjelf och sade:
::"Hvar må jag nu få en annan,
::Annan man med annan klinga,
::Till mitt bistånd uti striden?"

::Ahti har om Tiera kunskap,
::Hör om Kuuro städse talas,
::Får en annan man i honom,
::Annan man med annan klinga.
::Ifrån by till by han färdas,
::Vandrande till Tieras boning,
::I behof af annan kämpe
::Till sitt bistånd uti striden.

::Fadren sitter invid gluggen
::Täljande uppå sitt yx-skaft,
::Modren står på bodens tröskel
::Och gör väsen med sin kärna,
::Bröderna vid ledets mynning
::Timra åt sig granna slädar,
::Systrarna vid stranden trampa
::Byke uppå bryggans ända.

::Sade fadren ifrån gluggen,
::Modren ifrån bodens tröskel,
::Bröderna från ledets mynning,
::Systrarna från bryggans ända:
::"Tiera nu i krig ej hinner,
::Nyss han äktat har en hustru,
::Tagit egen hus-värdinna,
::Hennes bröst han än ej vidrört,
::Hennes barm han icke nalkats,
::Ej när hennes sida kommit."

::Tiera ligger uppå ugnen,
::Skor sin ena fot på ugnen
::Och den andra uppå golfvet,
::Sig vid portarna omgjordad,
::Knäpper spännet fast på gården.
::Derpå tager Tiera spjutet,
::Ej var spjutet bland de största,
::Icke heller bland de minsta,
::Spjutet var af medel-storlek.
::Der en varg stod uppå doppskon,
::Långsmed skaftet sprang en fåle,
::Katten gnällde uppå knappen.
::Fram sitt spjut så Tiera kastar
::Och det slänger midt bland Ahtis.

::For åstad nu Ahtis farkost,
::Utan att med armar skjutas;
::Bort den seglade från holmen,
::Styrde ut åt Pohja-hafvet.

::Härvid Pohjolas värdinna
::Skickade den stygga kölden,
::Sände ut på Pohja-hafvet
::Sjelf hon undervisar sonen,
::Som enhvar sitt eget foster:
::"Köld, du yngst af mina söner,
::Skönast ibland dem, jag fostrat!
::Far nu hän, dit jag dig beder,
::Dit jag beder dig och manar,
::Bort till Rutja-vikens stränder,
::Ändelösa hafvets branter;
::Kärr belägg med is och länder,
::Gör till is det klara vattnet,
::Tillslut gapet vid Kurimus,
::Hölj med is de stygga hvirflar,
::Låt ock den förvägnes farkost,
::Lemminkäinens båt du frysa
::Uppå hafvets klara yta,
::På den stora, öppna fjärden,
::Att den derifrån ej löses,
::Aldrig någonsin befrias,
::Om jag sjelf ej går att lösa,
::Att befria Ahtis fartyg."

::Kölden, yngst af hennes söner.
::Skönast ibland dem, hon fostrat.
::Ger sig så åstad och färdas
::Hastigt hän till Pohja-hafvet,
::Låter Lemminkäinen frysa,
::Sällen fastna uppå hafvet.
::Ren uppå den första natten
::Ahti fastnade tillfyllest,
::Frös med armen fast vid isen,
::Ganska hårdt med vreda handen.

::Alstrar en fullkomlig kyla,
::Häftig frost tillvägabringar,
::På en enda natt om sommarn,
::Under loppet af en höstnatt.
::Låter isen alntals frysa,
::Låter snö till stafs höjd falla.

::Ärnar låta sjelfva guden,
::Den förvägne sällen frysa,
::Men den muntre Lemminkäinen,
::Sjelf den sköne Kaukomieli
::Klippte ullen ifrån stenen,
::Tapparna från vintersofvarn,
::Virkade dem sen till strumpor,
::Rullade ihop till handskar,
::Höll med händerna i frosten,
::Klämde till det hårda vädret,
::Dref så frosten uti elden,
::I det jernuppfyllda röset.
::Höjande sin röst han sade,
::Talade med dessa orden:
::"Köld blef alstrad ibland viden,
::Liten frost bland buskar föddes
::Af en far, som mest förderfvar,
::Den illparigaste moder.
::Köld utaf en orm blef däggad,
::Af en mask med mjölk blef vårdad
::Ur dess magra, skrumpna vårtor,
::Sinade och torra spenar;
::Namn så gaf man åt den onde
::Och med köld benämnde honom.

::Vräktes sommarn om på gärden,
::Gungade i källor vintern,
::Mark och mossor isbelade,
::Låt i vattnet viden frysa,
::Kom åt knölarna på aspar,
::Bragte värk i björkars rötter.

::Nu förgrymmades den stygge,
::Lade af all skam och blygsel,
::Lät på elden kitteln frysa,
::Kolen frysa uppå härden,
::Flickans hand i degen fastna
::Och i hästens mage fålen.

::Gick att frostbelägga marken,
::Gick att böljorna betvinga,
::Isbetäcker vikar, dammar,
::Hafvet likväl ej blef fruset,
::Ej bofinken på dess fjärdar.
::Icke frysa uppå hafvet
::Fötterna för sädesärlan,
::Fryser ej dess lilla hufvud.

::Monn till stor du ren hann fostras,
::Växte till och blef förfärlig,
::När du äfven mig vill plåga,
::Öronen till svullnad bringa,
::Äfven pröfva mina fötter,
::Naglarna på mina fingrar?

::Köld, du son utaf Puhuri,
::Du af ovädret bevingad!
::Icke må du mig besvära,
::Icke åt mitt hufvud komma,
::Mina tår ej heller plåga,
::Ej vid mina öron röra;
::Nog har annat du att taga,
::Mycket annat till att skada.
::Drag åstad, dit jag dig manar,
::Bort till Nordens sista ända.
::Öppna kärr ännu der finnas,
::Vide-buskar, som ej frusit,
::Stenar från all smärta fria,
::Fält, som jemnade ej blifvit.
::Om ej det tillfyllest vore,
::Dit skall jag då dig besvärja,
::Midt i Hiisi-gudens lågor,
::Uppå Lempos heta hällar;
::Ned du sjunker der i elden,
::Tränger dig midt in i lågan
::För att derifrån ej komma,
::Aldrig dig bereda utgång.
::Eld jag stoppar i min strumpa,
::I min sko jag bränder samlar,
::Att ej köld må skada göra,
::Ej ovädret öfverfalla."

::Dermed muntre Lemminkäinen
::Nu den stygga kölden tjusar,
::Lemnar skeppet uti viken,
::Nya båten i sitt fängsel,
::Sjelf till skogen sig begifver,
::Stiger upp till ödemarken,
::Går på obebodda vägar,
::Stigar, dem han icke känner.

::Dervid muntre Lemminkäinen
::Sjelf till orda tog och sade:
::"Ve mig arma, olycksfulla!
::I hvad läge har jag råkat?
::Att i år och dagar irra,
::Vistas under öppna himmeln.
::Nu min mor i hemmet gråter,
::Nu min fostrarinna klagar:
::Der min gosse är, jag arma,
::Der mitt barn, jag olycksfulla,
::Han besår nu Tuonis tegar,
::Kalmas fält han flitigt plöjer.
::Icke hindrar, ve mig arma,
::Icke hindrar nu min gosse,
::Hjerpar att sin högtid fira,
::Fåglar små att ymnigt frodas,
::Fritt får hermelinen springa,
::Ekorren för ostörd hoppa.

::Ja så är det nu, min moder,
::Så min hulda fostrarinna!
::Upp du födde många dufvor,
::Fostrade en svärm af svanar,
::Kom så vinden och dem spridde,
::Kom den onde, dem förströdde,
::Systrars golf han ref i stycken
::Och förstörde brödra-båten.
::Många voro vi i sanning
::Uti fordna bättre tider,
::Golfvet var af systrar uppfyldt,
::Båten lastad full med bröder;
::Men ej finnes nu för tiden,
::Ej en enda att tilltala.
::Hvarje kämpe gått till striden,
::Hvarje man bär svärd vid sidan.

::Alltid minns jag det förflutna,
::Kan ej glömma bättre tider;
::Jag som blomma gick kring byar,
::Skön jag var som fältets blomster,
::Mången såg då på min skepnad,
::Fäste vid min växt sitt öga;
::Nu jag svartnat har af blåbär,
::Utaf ringa bär jag mörknat.

::Stället vet jag, der jag föddes,
::Hvarje ställe, der jag uppväxt,
::Men ej känner jag det ställe,
::Der mig döden en gång möter.
::Nu jag är lik harens unge,
::Som sig sträcker ut på kärret,
::Jemrar uppå brända sveden,
::Springer långsmed hafvets stränder,
::Uppå kiselstenar hoppar.
::Sålan under skorna nötes,
::Skört på dem blir öfverlädret,
::Deras skaft af ålder rötas."

</blockquote>

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på dansk]]
[[Kategori:Finsk mytologi]]
[[Kategori:Matthias Alexander Castrén]]
[[Kategori:Elias Lönnrot]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 12. mar. 2024 kl. 10:03
Linje 1:		Linje 1:
−	[[Fil:~~Logo_3~~.~~png~~]]	+	{\| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
		+	\|- style="background-color:#e9e9e9"
		+	!align="center" valign="top" width="40%" \| '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk
		+	\|-
		+	! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif\|32px\|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link= Adertonde Runan (Kalevala, Castrén)]] !!
		+	\|-
		+	\|}


		+	[[File:Ekman_Vainamoinen.jpg\|thumb\|300px\|right\|<center>'''Väinämöinen'''<br>Maleri af ''Robert Wilhelm Ekman''</center>]]

	<center><br>'''[[Kalevala (Castrén)\| Kalevala]]'''<br><br><big><big>'''Adertonde Runan'''</big></big><br><br>Öfversatt af		<center><br>'''[[Kalevala (Castrén)\| Kalevala]]'''<br><br><big><big>'''Adertonde Runan'''</big></big><br><br>Öfversatt af

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 12. mar. 2024 kl. 10:03
Linje 1:		Linje 1:
−	~~{\| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"~~	+	[[Fil:Logo_3.png]]
−	~~\|- style="background-color:#e9e9e9"~~
−	!align="center" valign="top" width="40%" \| '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk
−	\|-
−	~~! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif\|32px\|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !!~~ [[Fil:~~Svensk~~.~~gif\|32px\|link= Adertonde Runan (Kalevala, Castrén)~~]] !!
−	\|-
−	\|}


−	~~[[File:Ekman_Vainamoinen.jpg\|thumb\|300px\|right\|<center>'''Väinämöinen'''<br>Maleri af ''Robert Wilhelm Ekman''</center>]]~~

	<center><br>'''[[Kalevala (Castrén)\| Kalevala]]'''<br><br><big><big>'''Adertonde Runan'''</big></big><br><br>Öfversatt af		<center><br>'''[[Kalevala (Castrén)\| Kalevala]]'''<br><br><big><big>'''Adertonde Runan'''</big></big><br><br>Öfversatt af

@@ Linje 736: / Linje 736: @@
 [[Kategori:Alfabetisk indeks]]
 [[Kategori:Tekster på svensk]]
-[[Kategori:Finsk mytologi]]
+[[Kategori:Finsk-ugrisk mytologi]]
 [[Kategori:Matthias Alexander Castrén]]
 [[Kategori:Elias Lönnrot]]

Adertonde Runan (Kalevala, Castrén) - Revisjonshistorikk

Carsten på 22. jun. 2024 kl. 13:32

Jesper på 17. mar. 2024 kl. 16:16

Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 12. mar. 2024 kl. 10:03

Carsten: Castrén : Adertonde Runan (Kalevala)