Beskrifning öfwer Tornå och Kemi Lappmarker - Revisjonshistorikk

Carsten på 27. jan. 2024 kl. 15:01

2024-01-27T15:01:55Z

Carsten på 20. des. 2023 kl. 09:43

2023-12-20T09:43:41Z

Jesper på 19. nov. 2023 kl. 10:07

2023-11-19T10:07:59Z

Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

2023-11-19T10:06:52Z

Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 19. nov. 2023 kl. 10:05

2023-11-19T10:05:55Z

Carsten på 18. nov. 2023 kl. 20:37

2023-11-18T20:37:34Z

Carsten på 18. nov. 2023 kl. 18:51

2023-11-18T18:51:22Z

Carsten på 18. nov. 2023 kl. 18:51

2023-11-18T18:51:02Z

Carsten på 18. nov. 2023 kl. 17:09

2023-11-18T17:09:49Z

Carsten på 18. nov. 2023 kl. 16:23

2023-11-18T16:23:47Z

@@ Linje 25: / Linje 25: @@
 Det är nog at Lapparne som då woro ''non baptizati'', hafwa dyrkat icke bättre än Elden, utan ''Creaturas multo viliores:'' gråstenar, Stockar och Stubbar, hwilka de sjelfwe med fötterna tråda, och röra hwart de wilja. Dem upsatte de för Gudar, dem tjänte de, dyrkade och för sina Gudar ärade; at så många Lappbyar, ja snarast sagt, så många Lappar woro, så många Gudar hade de hwar på sit ställe och Träsk, dem de kallade ''Seitä''. Af hwad Språk det Namnet är tagit, wet jag icke, utan det kan wara af Lappiska Original-Språket. Sådana Stenar upsatte de på högt ''eminent'' Rum, den Seitan som hela Byen dyrkade, eller på wacker gräsmark, dem som enskylta hwar i sit Träsk, där bredewid och särdeles tilbådo, och af dem god lycka begärade. Under och alt omkring sådane ''seitar'', strödde de och i ordning wackert struko grönt granris; men om Sommaren grönt Löf. När det war blekt och förtorkades, lade de friskt i stället och beprydde det rummet alt om kring. Där kommo de wißa tider tilstädes om Helge-dagar och eljest, när dem något mißgick, eller de någon olycka fingo, utfriade sig med Högtiders kläder, gjorde sin bön och devotion, där offra de de Will Rens hornar til stora högar, af hwilka Hornhögar än på många rum synas, där någon Seitä har stått. De sten Seiter hafwa ingen Figur eller skapnad, hwarken af Naturen eller med händer gjord, utan en släät och gemen gråsten, somliga swarta, fula, gropota och iholiga, som de af watten och forßar uptagit hafwa. Trä Seitar hafwa icke heller naͤgon skapnad, utan eljest en stubbe på sina rötter, eller en stolpe nedersatt utwald och helgad at tilbedja.
-Men där det stora Torna Träsk utfaller, äro på en holma midt uti en stark brinnande forß som kallas ''darra'', lika som människjor: Af dem stå i rad främst en stor Karl efter honom 4 stycken andra i folkskapnad och hattar på hufwudet. Dock ingen Lapp wet säga huru de ditkomne äro ei heller åro de dyrckade wordne, efter folcket swårligen på den holmen komma kan. En Namnkunnig Seita har fordom stått midt i Tornå Lapp-mark, den de kallade ''Viran Acka''; h: e. '''Lifländers Kärling'''; til henne hafwa alle omkringliggande Lappar sökt, och henne hafwa de offrat. Birkaler hafwa kastat henne en gaͤng laͤngt bort ifraͤn sit rum, efter hon war intet annat än en trästubbe: likwäl hade hon kommit i sit rum igen; men nu är samma förruttnad. Inga flera afgudar hafwa Lappar dyrkat, förutan Seitar: inga Renshorn, sasom somlige, de där intet annat berätta weta, sagt, at Lappar dyrka Renshorn; huru skola de dyrka det, som de til sina afgudar offra? Stor-Junckaren weta Tornå och Kemi Lappar intet af, näppelig ock Pithå, och Umå Lappar. Utan allenast så mycket jag understått har, är den store Junckaren i Lulå mark allenast wid Grå-Träsk, uti et Berg sig uppenbarandes. Hwilket så är kundskapat, at en Fogde med sit följe, reste däröfwer: da Lappen den honom ledsagade, kom gent emot Berget, satte han sit Yxe hörn uti Isen och hwarflade där omkring, Stor-Junkaren til ära och tjänst. Ty han sade at Stor-Junkaren bor i det Berget. När Fogden frågade: Hwad godt gör Eder den Stor-Junkaren? Sade Lappen: Då wi roo och fiska i detta Träsk, så står han på stranden, har en liten bößa i handen, då wi roo står han i båten, när han ser flyta en fogel, skjuter han honom och gifwer åt oß: Han är wacker, lång karl uti swarta junckare kläder, men fötterne åro lika som Fogla-föttter. ''Hæc Lappo''. Mera tjänst har jag icke kundskapat, at wid grå-Träsk, Lapparne gjöra åt sin Stor-Junckare.
+Men där det stora Torna Träsk utfaller, äro på en holma midt uti en stark brinnande forß som kallas ''darra'', lika som människjor: Af dem stå i rad främst en stor Karl efter honom 4 stycken andra i folkskapnad och hattar på hufwudet. Dock ingen Lapp wet säga huru de ditkomne äro ei heller åro de dyrckade wordne, efter folcket swårligen på den holmen komma kan. En Namnkunnig Seita har fordom stått midt i Tornå Lappmark, den de kallade ''Viran Acka''; h: e. '''Lifländers Kärling'''; til henne hafwa alle omkringliggande Lappar sökt, och henne hafwa de offrat. Birkaler hafwa kastat henne en gaͤng laͤngt bort ifraͤn sit rum, efter hon war intet annat än en trästubbe: likwäl hade hon kommit i sit rum igen; men nu är samma förruttnad. Inga flera afgudar hafwa Lappar dyrkat, förutan Seitar: inga Renshorn, sasom somlige, de där intet annat berätta weta, sagt, at Lappar dyrka Renshorn; huru skola de dyrka det, som de til sina afgudar offra? Stor-Junckaren weta Tornå och Kemi Lappar intet af, näppelig ock Pithå, och Umå Lappar. Utan allenast så mycket jag understått har, är den store Junckaren i Lulå mark allenast wid Grå-Träsk, uti et Berg sig uppenbarandes. Hwilket så är kundskapat, at en Fogde med sit följe, reste däröfwer: da Lappen den honom ledsagade, kom gent emot Berget, satte han sit Yxe hörn uti Isen och hwarflade där omkring, Stor-Junkaren til ära och tjänst. Ty han sade at Stor-Junkaren bor i det Berget. När Fogden frågade: Hwad godt gör Eder den Stor-Junkaren? Sade Lappen: Då wi roo och fiska i detta Träsk, så står han på stranden, har en liten bößa i handen, då wi roo står han i båten, när han ser flyta en fogel, skjuter han honom och gifwer åt oß: Han är wacker, lång karl uti swarta junckare kläder, men fötterne åro lika som Fogla-föttter. ''Hæc Lappo''. Mera tjänst har jag icke kundskapat, at wid grå-Träsk, Lapparne gjöra åt sin Stor-Junckare.
 Man kommer åter til det förriga. Efter Diefwulen icke hade magt de Seitar ''viva voce'' gifwa swar, såsom Oraculum Appollonis; Så stiftade satan et annat medel därtil, nemligen, et Instrument, som de sielfwe kalla ''quoubdas'' och ''Kanuns'' h. e. Lapp trumba, rättare troll-trumba. Hon är gjord af trä aflaͤng, ''figura ovali'', öfwerdragen med sämskadt Ren-Kalfskin, därpå med röd färgad alebarck målade allehanda ''Imagines''. Först hafwa de denne dividerat med öfwerdragna Linier, uti trenne ''regioner'': uti den södra ändan är Norrland, och neder-Tornå Kyrcka, Prästen, Fogden, samt andra saker, hwadi Norrland wanckar, så ock en gerad wäg ifrån Tornå til Lappmarck, därpå se de och spå hwad där händer, huru snart Prästen och Fogden eller någon annan wordig<ref>Eller myndig.</ref> til dem skickad warder. ''Et hi vocant se beneficos, utpote qui mala non tentant, aut sinistri quid ominantur.<ref>D. ä. Deße kalla sig wälgjörande efter de icke försöka något ondt, eller spå något olyckligit.</ref>.

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 20. des. 2023 kl. 09:43
Linje 12:		Linje 12:
	<br><br><big><big>'''Beskrifning öfwer Tornå och Kemi Lappmarker'''</big></big>		<br><br><big><big>'''Beskrifning öfwer Tornå och Kemi Lappmarker'''</big></big>

−	~~1681~~	+	1672

@@ Linje 25: / Linje 25: @@
 Det är nog at Lapparne som då woro ''non baptizati'', hafwa dyrkat icke bättre än Elden, utan ''Creaturas multo viliores:'' gråstenar, Stockar och Stubbar, hwilka de sjelfwe med fötterna tråda, och röra hwart de wilja. Dem upsatte de för Gudar, dem tjänte de, dyrkade och för sina Gudar ärade; at så många Lappbyar, ja snarast sagt, så många Lappar woro, så många Gudar hade de hwar på sit ställe och Träsk, dem de kallade ''Seitä''. Af hwad Språk det Namnet är tagit, wet jag icke, utan det kan wara af Lappiska Original-Språket. Sådana Stenar upsatte de på högt ''eminent'' Rum, den Seitan som hela Byen dyrkade, eller på wacker gräsmark, dem som enskylta hwar i sit Träsk, där bredewid och särdeles tilbådo, och af dem god lycka begärade. Under och alt omkring sådane ''seitar'', strödde de och i ordning wackert struko grönt granris; men om Sommaren grönt Löf. När det war blekt och förtorkades, lade de friskt i stället och beprydde det rummet alt om kring. Där kommo de wißa tider tilstädes om Helge-dagar och eljest, när dem något mißgick, eller de någon olycka fingo, utfriade sig med Högtiders kläder, gjorde sin bön och devotion, där offra de de Will Rens hornar til stora högar, af hwilka Hornhögar än på många rum synas, där någon Seitä har stått. De sten Seiter hafwa ingen Figur eller skapnad, hwarken af Naturen eller med händer gjord, utan en släät och gemen gråsten, somliga swarta, fula, gropota och iholiga, som de af watten och forßar uptagit hafwa. Trä Seitar hafwa icke heller naͤgon skapnad, utan eljest en stubbe på sina rötter, eller en stolpe nedersatt utwald och helgad at tilbedja.
-Men där det stora Torna Träsk utfaller , äro på en holma midt uti en stark brinnande forß som kallas ''darra'', lika som människjor: Af dem stå i rad främst en stor Karl efter honom 4 stycken andra i folkskapnad och hattar på hufwudet. Dock ingen Lapp wet säga huru de ditkomne äro ei heller åro de dyrckade wordne, efter folcket swårligen på den holmen komma kan. En Namnkunnig Seita har fordom stått midt i Tornå Lapp-mark, den de kallade ''Viran Acka''; h: e. '''Lifländers Kärling'''; til henne hafwa alle omkringliggande Lappar sökt, och henne hafwa de offrat. Birkaler hafwa kastat henne en gaͤng laͤngt bort ifraͤn sit rum, efter hon war intet annat än en trästubbe: likwäl hade hon kommit i sit rum igen; men nu är samma förruttnad. Inga flera afgudar hafwa Lappar dyrkat, förutan Seitar: inga Renshorn, sasom somlige, de där intet annat berätta weta, sagt, at Lappar dyrka Renshorn; huru skola de dyrka det, som de til sina afgudar offra? Stor-Junckaren weta Tornå och Kemi Lappar intet af, näppelig ock Pithå, och Umå Lappar. Utan allenast så mycket jag understått har, är den store Junckaren i Lulå mark allenast wid Grå-Träsk, uti et Berg sig uppenbarandes. Hwilket så är kundskapat, at en Fogde med sit följe, reste däröfwer: da Lappen den honom ledsagade, kom gent emot Berget, satte han sit Yxe hörn uti Isen och hwarflade där omkring, Stor-Junkaren til ära och tjänst. Ty han sade at Stor-Junkaren bor i det Berget. När Fogden frågade: Hwad godt gör Eder den Stor-Junkaren? Sade Lappen: Då wi roo och fiska i detta Träsk, så står han på stranden, har en liten bößa i handen, då wi roo står han i båten, när han ser flyta en fogel, skjuter han honom och gifwer åt oß: Han är wacker, lång karl uti swarta junckare kläder, men fötterne åro lika som Fogla-föttter. ''Hæc Lappo''. Mera tjänst har jag icke kundskapat, at wid grå-Träsk, Lapparne gjöra åt sin Stor-Junckare.
+Men där det stora Torna Träsk utfaller, äro på en holma midt uti en stark brinnande forß som kallas ''darra'', lika som människjor: Af dem stå i rad främst en stor Karl efter honom 4 stycken andra i folkskapnad och hattar på hufwudet. Dock ingen Lapp wet säga huru de ditkomne äro ei heller åro de dyrckade wordne, efter folcket swårligen på den holmen komma kan. En Namnkunnig Seita har fordom stått midt i Tornå Lapp-mark, den de kallade ''Viran Acka''; h: e. '''Lifländers Kärling'''; til henne hafwa alle omkringliggande Lappar sökt, och henne hafwa de offrat. Birkaler hafwa kastat henne en gaͤng laͤngt bort ifraͤn sit rum, efter hon war intet annat än en trästubbe: likwäl hade hon kommit i sit rum igen; men nu är samma förruttnad. Inga flera afgudar hafwa Lappar dyrkat, förutan Seitar: inga Renshorn, sasom somlige, de där intet annat berätta weta, sagt, at Lappar dyrka Renshorn; huru skola de dyrka det, som de til sina afgudar offra? Stor-Junckaren weta Tornå och Kemi Lappar intet af, näppelig ock Pithå, och Umå Lappar. Utan allenast så mycket jag understått har, är den store Junckaren i Lulå mark allenast wid Grå-Träsk, uti et Berg sig uppenbarandes. Hwilket så är kundskapat, at en Fogde med sit följe, reste däröfwer: da Lappen den honom ledsagade, kom gent emot Berget, satte han sit Yxe hörn uti Isen och hwarflade där omkring, Stor-Junkaren til ära och tjänst. Ty han sade at Stor-Junkaren bor i det Berget. När Fogden frågade: Hwad godt gör Eder den Stor-Junkaren? Sade Lappen: Då wi roo och fiska i detta Träsk, så står han på stranden, har en liten bößa i handen, då wi roo står han i båten, när han ser flyta en fogel, skjuter han honom och gifwer åt oß: Han är wacker, lång karl uti swarta junckare kläder, men fötterne åro lika som Fogla-föttter. ''Hæc Lappo''. Mera tjänst har jag icke kundskapat, at wid grå-Träsk, Lapparne gjöra åt sin Stor-Junckare.
 Man kommer åter til det förriga. Efter Diefwulen icke hade magt de Seitar ''viva voce'' gifwa swar, såsom Oraculum Appollonis; Så stiftade satan et annat medel därtil, nemligen, et Instrument, som de sielfwe kalla ''quoubdas'' och ''Kanuns'' h. e. Lapp trumba, rättare troll-trumba. Hon är gjord af trä aflaͤng, ''figura ovali'', öfwerdragen med sämskadt Ren-Kalfskin, därpå med röd färgad alebarck målade allehanda ''Imagines''. Först hafwa de denne dividerat med öfwerdragna Linier, uti trenne ''regioner'': uti den södra ändan är Norrland, och neder-Tornå Kyrcka, Prästen, Fogden, samt andra saker, hwadi Norrland wanckar, så ock en gerad wäg ifrån Tornå til Lappmarck, därpå se de och spå hwad där händer, huru snart Prästen och Fogden eller någon annan wordig<ref>Eller myndig.</ref> til dem skickad warder. ''Et hi vocant se beneficos, utpote qui mala non tentant, aut sinistri quid ominantur.<ref>D. ä. Deße kalla sig wälgjörande efter de icke försöka något ondt, eller spå något olyckligit.</ref>.
@@ Linje 35: / Linje 35: @@
 De som af naturen blifwa sjuke ''in pueritia'', tå lärer han något i sin swaghet begynna at phantisera, blifwer han andra gången hårdare sjuk, då faͤr han se och lära mer; men blifwer han tredje resan betagen, det är swårast och går på lifwet: da får han se alla djefwulska syner och blifwer i trollkonst perfect lärd. Det hafwa de sielfwe, sådane incantatores för mig bekändt, de som hafwa lefwererat sina trummor ifrån sig, och låfwat öfwergifwa sådan ochristelig konst <ref>Utan at gilla sädanna widskeppeliga bruk, är likwäl at märka, det en lättrogen och enfaldig tanka om trolldom, i förra århundradet war ganska allmän, in til deß Landshöfdingen Urban Hiärne samt den rycktbara Troll-Commissionen, genom sin dom började uptaga hwad i dylika saker kunde wara sant eller falskt, inbilladt eller werkeligt.</ref>. Men därhos säga de, at de som af naturen och sjukdom sådan konst hafwa fått, at de likwäl utan trumma, se frånwarande ting ehwad de wilja eller icke. Såsom för några år sedan, en medelaͤlders Lapp (han lefwer än) bar til mig sin trumma, den jag länge påyrkar hade. Sade han: ändock jag denna nu bortgifwer och gjör mig ingen annan trumma, så ser jag likwäl, ''nimirum absentia''; och tog mig sjel til Exempel, sade alt hwad på den resan mig händt hade, och det war alt så sant. Hwad skal jag gjöra med mina ögon, sade han, jag ser om jag wil eller icke? Så ser man hwad djefwulens kraft wärkar i dem, hwilka han en gång fångat hafwer, at de bredewid den räͤtta Gudstjensten och de helga Sacramenters bruk, måste och hafwa djefwulska syner, at de hans onda wilja och förehafwande därföre ära och prisa måge. Men jag sade til samma Lapp, at han lög altsammans hwad han om min resa sedt hade. Ty jag wille intet at Lappen skulle berömma sig af satans uppenbarelse, det han någon sanning berätta månde.
-De Lappar som igenom Information komma til trollkonst, det jag icke wäl hade trodt, sedan jag denna berörda Lappens bekännelse hörde, at djefwulen skulle hafwa en sådan magt, eller at Gud wille tillåta en människä,som är född på nytt igenom Watten och Andanom, skulle så wida warda förd uti diefwulens garn, at hon så aldeles blifwer hans träl och amanuensis. Men nu måste jag tro det, at satan af Guds tilstädjelse, för otro och obotfärdiga syndares skull, kan aldeles en nyfödd människa til et ewinnerligit lif, intaga, och henne genom sit Partie och anhang sig til lif-egen giöra, så at en, sedan han är kommen til sit rätta wett och förstånd i Christi kunskap, låter förföra sig af diefwulen och hans Ledamöter, blifwa argare och wärre trullkarl än den som af ungdomen böjelse därtil haft hafwer. Såsom i denna förflutna Winter År 1671, uti Kemi mark äro många trullkarlar yppade, de där mycket ondt gjordt hafwa, lärde af sina Fäder: De hafwa gifwit ifrån sig sina trummor så stora och breda, at man icke kunde föra dem utföre; ty de rymdes intet uti ackia (som Lappar bruka för släda); utan man måste bränna dem up i Eld. Ibland hwilka trull-Lappar war en sina 80 år gammal, sade sig den diefwulska konsten hafwa lärt af sin fader på sit 10:de ålders år. Densamme bekände sig hafwa uti Kemi socken år 1670 förgjordt en Bonde, at han föll uti forßen, för et par Wantar skull och blef borta: han blef dömd från lifwet och fängslig nederförd; men då han skulle föras i Landsens fängelse til Pithå, trullade han sig sijelf ihjäl, ty när han frisk och sund sattes i Släden, blef han död ''in puncto'', som han förr hade sagt, at jag kommer aldrig under Skarprättarens hand. Wore något säga om deras trollkonst och afguderi, som den onda andan lika som sit Capell, bredewid den rätta Gudstjänsten stiftat och hos Lapparna continuerat hafwer, alt därifrån Lapparne den rätta Religion och Christi tro annamat hade. Men hoppas man, at genom Guds werckan, höga Öfwerhetens alfwariga straff öfwer sådant Partie, och genom Presternes gudeliga nit, satans magt mer och mer dämpad warder. Jag sade detta särdeles om Kemi Lappar, därföre, at hos dem hafwa mest Troll-Karlar warit, efter de gräntsa ihop med Ryska Lappar och Casteller Kåla-Hus, där som största Troll och Venefici af begynnelse warit hafwa och än äro, warande intet ransakade ej heller näpste, alldenstund de alle äro af den Ryska och Grekiska Religionen<ref>Den tillåter eljest icke mer någon trolldom, än wår religion; men här har warit brist på tilsyn.</ref>
+De Lappar som igenom Information komma til trollkonst, det jag icke wäl hade trodt, sedan jag denna berörda Lappens bekännelse hörde, at djefwulen skulle hafwa en sådan magt, eller at Gud wille tillåta en människä, som är född på nytt igenom Watten och Andanom, skulle så wida warda förd uti diefwulens garn, at hon så aldeles blifwer hans träl och amanuensis. Men nu måste jag tro det, at satan af Guds tilstädjelse, för otro och obotfärdiga syndares skull, kan aldeles en nyfödd människa til et ewinnerligit lif, intaga, och henne genom sit Partie och anhang sig til lif-egen giöra, så at en, sedan han är kommen til sit rätta wett och förstånd i Christi kunskap, låter förföra sig af diefwulen och hans Ledamöter, blifwa argare och wärre trullkarl än den som af ungdomen böjelse därtil haft hafwer. Såsom i denna förflutna Winter År 1671, uti Kemi mark äro många trullkarlar yppade, de där mycket ondt gjordt hafwa, lärde af sina Fäder: De hafwa gifwit ifrån sig sina trummor så stora och breda, at man icke kunde föra dem utföre; ty de rymdes intet uti ackia (som Lappar bruka för släda); utan man måste bränna dem up i Eld. Ibland hwilka trull-Lappar war en sina 80 år gammal, sade sig den diefwulska konsten hafwa lärt af sin fader på sit 10:de ålders år. Densamme bekände sig hafwa uti Kemi socken år 1670 förgjordt en Bonde, at han föll uti forßen, för et par Wantar skull och blef borta: han blef dömd från lifwet och fängslig nederförd; men då han skulle föras i Landsens fängelse til Pithå, trullade han sig sijelf ihjäl, ty när han frisk och sund sattes i Släden, blef han död ''in puncto'', som han förr hade sagt, at jag kommer aldrig under Skarprättarens hand. Wore något säga om deras trollkonst och afguderi, som den onda andan lika som sit Capell, bredewid den rätta Gudstjänsten stiftat och hos Lapparna continuerat hafwer, alt därifrån Lapparne den rätta Religion och Christi tro annamat hade. Men hoppas man, at genom Guds werckan, höga Öfwerhetens alfwariga straff öfwer sådant Partie, och genom Presternes gudeliga nit, satans magt mer och mer dämpad warder. Jag sade detta särdeles om Kemi Lappar, därföre, at hos dem hafwa mest Troll-Karlar warit, efter de gräntsa ihop med Ryska Lappar och Casteller Kåla-Hus, där som största Troll och Venefici af begynnelse warit hafwa och än äro, warande intet ransakade ej heller näpste, alldenstund de alle äro af den Ryska och Grekiska Religionen<ref>Den tillåter eljest icke mer någon trolldom, än wår religion; men här har warit brist på tilsyn.</ref>

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 19. nov. 2023 kl. 10:06
Linje 1:		Linje 1:
−		+	{\| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
		+	\|- style="background-color:#e9e9e9"
		+	!align="center" valign="top" width="40%" \| '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk
		+	\|-
		+	! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link= Beskrifning öfwer Tornå och Kemi Lappmarker]] !!
		+	\|-
		+	\|}

	<center>		<center>

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 19. nov. 2023 kl. 10:05
Linje 1:		Linje 1:
−	~~{\| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"~~	+
−	~~\|- style="background-color:#e9e9e9"~~
−	!align="center" valign="top" width="40%" \| '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk
−	\|-
−	~~! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link= Beskrifning öfwer Tornå och Kemi Lappmarker]] !!~~
−	\|-
−	\|}

	<center>		<center>

@@ Linje 52: / Linje 52: @@
 <big>'''VI. ''De culta Divino.'' Om Guds tjänst och Dyrkan.'''</big>
-Helgedagar räkna Lappar, som i Tornä och Kemi mark boendes äro af Finska Psalmböcker, eller Manualer, som af Swänska, på Finska tungomålet är afsatt, däruti 10 böcker finnas: 1. Calendarium. 2. Sång- Psalmer. 3 Evangelia och Epistler med Collecter. 4. Lutheri Cateches. 5. ''Symbolum Athanasii''. 6. Handbok. 7. Passio Christi. 8. Jerusalems Förstörings Historia. 9. Davids Psaltare. 10. Bönebok. Detta Manuale bruka ock alle Finske Församlingar i Österbotten. De Lappar som i Finska tungomålet icke så kunnoge äro, såsom de som ifrån Norrige komma, de bruka det Lappiska Manuale, som efter Drottning CHRISTINAS befallning jag efter det stora Swenska Manualet, på Lapska transfererat hafwer, däruti aro 10 Böcker: 1. Davids Psaltare. 2. Salomons Ordspråk 3. Salomons Predikare<ref>I Herr Canc. R. von Stiernmans Biblioth. Svio-Goth. nämnes Wishetens Bok. Tom. 2. p. 796, men icke i Manuscriptet.</ref>. 4. Syrachs Bok. 5. Lutheri Catechesis med Hustaflan. 6. Hand Bok. 7. Evangelia och Epistlar med Collecter och Böner. 8. ''Passio Christi''. 9. Jerusalems Förstöring. 11. Böne Bok<ref>Tryckt Stockh. på Kongl. bekostnad 1648 hos Henric Kejser. 4o.</ref>. Eljest hafwa mest alle Lappar deras egit Calendarium eller Rimbok<ref>Lär böra läsas Prim-Bok.</ref>, såsom Bönder i Swerige hafwa deras Rimstafwar<ref>Runstafwar, Primstafwar.</ref>Deraf räkna de just alla årsens tider och ''Festa fixa''<ref>Orörliga Högtider.</ref>. Jag hafwer och underwist dem weta ''Annum bissextilem''<ref>Skott-År.</ref>, som sker hwart Fjerde År. Noga wäl hålla Lappar Sön- och andra Helge-dagar och de stora Festa om Året; Därtil hafwa åtskillnad imellan Apostla Dagar, och imellan St. Johannis Baptistæ, Michaëlis och Alla Hellgons dag, den de högre skatta än Apostla-Dagar: oansedt Presten då icke är hos dem, så hålla de sig likwäl ifrån werck-arbete, gå i sina helgedags kläder, bruka böner och annat Gudeligit; men de unge få mäst lära i bok: Om någon arbetar och bryter helge-dagen, så klaga de andre för Presten när han kommer om Marcknads tiden, då alle Lappar små och stora äro tilstädes, komma de hwar dag i Kyrkan, därom förr är sagt, sedan uträtta de sina werdsliga syslor med Fogden och med Borgerskaps handel. Men aldraförst bära de Barnen til Dopet och fordra deras hustrur til Introduction. Altarens och Döpelsens Sacrament wörda de högt, aldeles som hos andra Christna: De böra i högt wärde hållas. Uti alt deras Kyrko-wäsende, akta de med gudelig Devotion, alla de Ceremonier som eljest uti hela Swerige brukas. Först de komma uti Kyrkan, falla de på knä och läsa under Mäßan, såsom ock under Predikan ställa de sig stilla; ty man ock om Söknedagarne ofta måste hålla dem mässa, absolvera och Sacramentet administera; efter som man i stora Byar eljest icke hinna kan, sådan Gudstjenst at förrätta; ty för den wida marken skull och flera Byar, som förestå, får Presten intet töfwa öfwer 14 dagar, uti et marknads ställe; dock uti de fåå weckor, få Lapparne mera Kyrko=tjänst än de Bönder, som bo neder på Landet och långt ifrå Kyrkan belägne äro.
+Helgedagar räkna Lappar, som i Tornä och Kemi mark boendes äro af Finska Psalmböcker, eller Manualer, som af Swänska, på Finska tungomålet är afsatt, däruti 10 böcker finnas: 1. Calendarium. 2. Sång- Psalmer. 3 Evangelia och Epistler med Collecter. 4. Lutheri Cateches. 5. ''Symbolum Athanasii''. 6. Handbok. 7. Passio Christi. 8. Jerusalems Förstörings Historia. 9. Davids Psaltare. 10. Bönebok. Detta Manuale bruka ock alle Finske Församlingar i Österbotten. De Lappar som i Finska tungomålet icke så kunnoge äro, såsom de som ifrån Norrige komma, de bruka det Lappiska Manuale, som efter Drottning CHRISTINAS befallning jag efter det stora Swenska Manualet, på Lapska transfererat hafwer, däruti aro 10 Böcker: 1. Davids Psaltare. 2. Salomons Ordspråk 3. Salomons Predikare<ref>I Herr Canc. R. von Stiernmans Biblioth. Svio-Goth. nämnes Wishetens Bok. Tom. 2. p. 796, men icke i Manuscriptet.</ref>. 4. Syrachs Bok. 5. Lutheri Catechesis med Hustaflan. 6. Hand Bok. 7. Evangelia och Epistlar med Collecter och Böner. 8. ''Passio Christi''. 9. Jerusalems Förstöring. 11. Böne Bok<ref>Tryckt Stockh. på Kongl. bekostnad 1648 hos Henric Kejser. 4o.</ref>. Eljest hafwa mest alle Lappar deras egit Calendarium eller Rimbok<ref>Lär böra läsas Prim-Bok.</ref>, såsom Bönder i Swerige hafwa deras Rimstafwar<ref>Runstafwar, Primstafwar.</ref>Deraf räkna de just alla årsens tider och ''Festa fixa''<ref>Orörliga Högtider.</ref>. Jag hafwer och underwist dem weta ''Annum bissextilem''<ref>Skott-År.</ref>, som sker hwart Fjerde År. Noga wäl hålla Lappar Sön- och andra Helge-dagar och de stora Festa om Året; Därtil hafwa åtskillnad imellan Apostla Dagar, och imellan St. Johannis Baptistæ, Michaëlis och Alla Hellgons dag, den de högre skatta än Apostla-Dagar: oansedt Presten då icke är hos dem, så hålla de sig likwäl ifrån werck-arbete, gå i sina helgedags kläder, bruka böner och annat Gudeligit; men de unge få mäst lära i bok: Om någon arbetar och bryter helge-dagen, så klaga de andre för Presten när han kommer om Marcknads tiden, då alle Lappar små och stora äro tilstädes, komma de hwar dag i Kyrkan, därom förr är sagt, sedan uträtta de sina werdsliga syslor med Fogden och med Borgerskaps handel. Men aldraförst bära de Barnen til Dopet och fordra deras hustrur til Introduction. Altarens och Döpelsens Sacrament wörda de högt, aldeles som hos andra Christna: De böra i högt wärde hållas. Uti alt deras Kyrko-wäsende, akta de med gudelig Devotion, alla de Ceremonier som eljest uti hela Swerige brukas. Först de komma uti Kyrkan, falla de på knä och läsa under Mäßan, såsom ock under Predikan ställa de sig stilla; ty man ock om Söknedagarne ofta måste hålla dem mässa, absolvera och Sacramentet administera; efter som man i stora Byar eljest icke hinna kan, sådan Gudstjenst at förrätta; ty för den wida marken skull och flera Byar, som förestå, får Presten intet töfwa öfwer 14 dagar, uti et marknads ställe; dock uti de fåå weckor, få Lapparne mera Kyrko-tjänst än de Bönder, som bo neder på Landet och långt ifrå Kyrkan belägne äro.
 Om dagen de skola gå til absolution och Altarens Sacrament, hålla de sig nycktre så at de icke dricka en drick wattn, sedan hela dagen taga de intet Bränwin; om någon det gjör, honom hålla de intet för en rätt botfärdig Christen. Druckne töras de intet komma i Kyrkan, om någon det gjör, så uppenbara de andre, och Prästen låter köra honom ut, och han måste til Kyrkan plickta därföre. Om någon är borta ifrån Kyrkan, låter Prästen Klockaren och Profossen söka honom upp, där han hafwer gjömt sig hos Borgare til Brännewins frukost, honom taga de hufwudbonaden af och bärat ''in sacrarium'', det skal han af Klockaren igenlösa. Tilförene, ''ante Christianismum & postea'', hafwa de sina döda begrafwit uti skogar och inhuggit dem uti iholiga trän; ty dem war mycket beswärligit, besynnerligen om sommartid föra de döda 10, 20, 30 milar til Kyrkegården eller til rätta Lägers-Plats, efter Lapparne ingen sådan fordenskap om sommaren hafwa. Ty Renen drager ingen ting om sommaren, utan allenast twå bylltor på bägge sidor. Nu föra de alla uti Lik-Kistor sina döda til Kyrkogården, eller uti deras gamla Lägersrum, så framt dödsmål sker icke om sommaren och wid aflägen Ort; eljest måste de begrafwa dem där, och Presten om wintern reser dit och håller Lik-Sermon öfwer Liket. Därtil kallar Lappen Förwanter, närmaste Slägt och skänker dem et qwarter eller ½ stop Bränwin på graf-backen, därmed är begrafningen ändad. Deras döda sörja de noch och följa dem til grafwen, lika som andre Christne uti sina wärsta kläder. Wackra Korß gjöra de öfwer grafwen och skära den dödas namn och ''numerum anni'' därpå; de som begrafwas in uti Kyrkan, låta smida wackra hörniga järnkorß och slå på grafwen, somlige af kläde skjära konstiga korß och slå på Kyrko-wäggen, eller under taket där den döda ligger. En gång för några år sedan begrof jag en åldrig Qwinna uti Kyrkan, när jag Ceremonien ändat hade, sprang hennes Man ned uti grafwen famntog Lik-Kistan, och wille icke därifrån förr än jag befalte Klockaren kasta mull på honom, och låddes såsom willja begrafwa honom tillika med sin hustru. De som i Kyrkan begrafwas, betala Lägerstaden med en Riksdaler, eller med des wärde til Kyrkans uprättelse. När Kalfwar begynna dö, sa offra de en kalf hud til Kyrkan på Altaret under Prestens fötter, och på Predikstolen, wäl många med klöfwar, hufwudet och horn sammanhängande (sådant de sina Seitar fordom offrat hade) utan twifwel därigenom bätter lycka hoppandes.

@@ Linje 63: / Linje 63: @@
 ==Kilde==
-Prostens och Kyrko-Herdens J Tornå  Mag. Johannis J. Tornæi Beskrifning,  Öfwer Tornå och Kemi Lappmarker, 1681/1772<br>
+Prostens och Kyrko-Herdens J Tornå  Mag. Johannis J. Tornæi Beskrifning,  Öfwer Tornå och Kemi Lappmarker, 1672/1772<br>
 Faksimil: Umeå Universitet – Digitala samlingar
 <br><br>

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 18. nov. 2023 kl. 18:51
Linje 15:		Linje 15:


−	Uddrag af <br>'''Prostens och Kyrko-Herdens J Tornå <br>Mag. Johannis J. Tornæi Beskrifning, <br>Öfwer Tornå och Kemi Lappmarker''' <br>Författad ~~1681~~, Tryckt 1772</center>	+	Uddrag af <br>'''Prostens och Kyrko-Herdens J Tornå <br>Mag. Johannis J. Tornæi Beskrifning, <br>Öfwer Tornå och Kemi Lappmarker''' <br>Författad 1672, Tryckt 1772</center>

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 18. nov. 2023 kl. 17:09
Linje 55:		Linje 55:

	Om dagen de skola gå til absolution och Altarens Sacrament, hålla de sig nycktre så at de icke dricka en drick wattn, sedan hela dagen taga de intet Bränwin; om någon det gjör, honom hålla de intet för en rätt botfärdig Christen. Druckne töras de intet komma i Kyrkan, om någon det gjör, så uppenbara de andre, och Prästen låter köra honom ut, och han måste til Kyrkan plickta därföre. Om någon är borta ifrån Kyrkan, låter Prästen Klockaren och Profossen söka honom upp, där han hafwer gjömt sig hos Borgare til Brännewins frukost, honom taga de hufwudbonaden af och bärat ''in sacrarium'', det skal han af Klockaren igenlösa. Tilförene, ''ante Christianismum & postea'', hafwa de sina döda begrafwit uti skogar och inhuggit dem uti iholiga trän; ty dem war mycket beswärligit, besynnerligen om sommartid föra de döda 10, 20, 30 milar til Kyrkegården eller til rätta Lägers-Plats, efter Lapparne ingen sådan fordenskap om sommaren hafwa. Ty Renen drager ingen ting om sommaren, utan allenast twå bylltor på bägge sidor. Nu föra de alla uti Lik-Kistor sina döda til Kyrkogården, eller uti deras gamla Lägersrum, så framt dödsmål sker icke om sommaren och wid aflägen Ort; eljest måste de begrafwa dem där, och Presten om wintern reser dit och håller Lik-Sermon öfwer Liket. Därtil kallar Lappen Förwanter, närmaste Slägt och skänker dem et qwarter eller ½ stop Bränwin på graf-backen, därmed är begrafningen ändad. Deras döda sörja de noch och följa dem til grafwen, lika som andre Christne uti sina wärsta kläder. Wackra Korß gjöra de öfwer grafwen och skära den dödas namn och ''numerum anni'' därpå; de som begrafwas in uti Kyrkan, låta smida wackra hörniga järnkorß och slå på grafwen, somlige af kläde skjära konstiga korß och slå på Kyrko-wäggen, eller under taket där den döda ligger. En gång för några år sedan begrof jag en åldrig Qwinna uti Kyrkan, när jag Ceremonien ändat hade, sprang hennes Man ned uti grafwen famntog Lik-Kistan, och wille icke därifrån förr än jag befalte Klockaren kasta mull på honom, och låddes såsom willja begrafwa honom tillika med sin hustru. De som i Kyrkan begrafwas, betala Lägerstaden med en Riksdaler, eller med des wärde til Kyrkans uprättelse. När Kalfwar begynna dö, sa offra de en kalf hud til Kyrkan på Altaret under Prestens fötter, och på Predikstolen, wäl många med klöfwar, hufwudet och horn sammanhängande (sådant de sina Seitar fordom offrat hade) utan twifwel därigenom bätter lycka hoppandes.		Om dagen de skola gå til absolution och Altarens Sacrament, hålla de sig nycktre så at de icke dricka en drick wattn, sedan hela dagen taga de intet Bränwin; om någon det gjör, honom hålla de intet för en rätt botfärdig Christen. Druckne töras de intet komma i Kyrkan, om någon det gjör, så uppenbara de andre, och Prästen låter köra honom ut, och han måste til Kyrkan plickta därföre. Om någon är borta ifrån Kyrkan, låter Prästen Klockaren och Profossen söka honom upp, där han hafwer gjömt sig hos Borgare til Brännewins frukost, honom taga de hufwudbonaden af och bärat ''in sacrarium'', det skal han af Klockaren igenlösa. Tilförene, ''ante Christianismum & postea'', hafwa de sina döda begrafwit uti skogar och inhuggit dem uti iholiga trän; ty dem war mycket beswärligit, besynnerligen om sommartid föra de döda 10, 20, 30 milar til Kyrkegården eller til rätta Lägers-Plats, efter Lapparne ingen sådan fordenskap om sommaren hafwa. Ty Renen drager ingen ting om sommaren, utan allenast twå bylltor på bägge sidor. Nu föra de alla uti Lik-Kistor sina döda til Kyrkogården, eller uti deras gamla Lägersrum, så framt dödsmål sker icke om sommaren och wid aflägen Ort; eljest måste de begrafwa dem där, och Presten om wintern reser dit och håller Lik-Sermon öfwer Liket. Därtil kallar Lappen Förwanter, närmaste Slägt och skänker dem et qwarter eller ½ stop Bränwin på graf-backen, därmed är begrafningen ändad. Deras döda sörja de noch och följa dem til grafwen, lika som andre Christne uti sina wärsta kläder. Wackra Korß gjöra de öfwer grafwen och skära den dödas namn och ''numerum anni'' därpå; de som begrafwas in uti Kyrkan, låta smida wackra hörniga järnkorß och slå på grafwen, somlige af kläde skjära konstiga korß och slå på Kyrko-wäggen, eller under taket där den döda ligger. En gång för några år sedan begrof jag en åldrig Qwinna uti Kyrkan, när jag Ceremonien ändat hade, sprang hennes Man ned uti grafwen famntog Lik-Kistan, och wille icke därifrån förr än jag befalte Klockaren kasta mull på honom, och låddes såsom willja begrafwa honom tillika med sin hustru. De som i Kyrkan begrafwas, betala Lägerstaden med en Riksdaler, eller med des wärde til Kyrkans uprättelse. När Kalfwar begynna dö, sa offra de en kalf hud til Kyrkan på Altaret under Prestens fötter, och på Predikstolen, wäl många med klöfwar, hufwudet och horn sammanhängande (sådant de sina Seitar fordom offrat hade) utan twifwel därigenom bätter lycka hoppandes.
−

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 18. nov. 2023 kl. 16:23
Linje 48:		Linje 48:
	oß med sin Heliga Anda uplysa och regera wille.		oß med sin Heliga Anda uplysa och regera wille.

		+
		+
		+	<big>'''VI. ''De culta Divino.'' Om Guds tjänst och Dyrkan.'''</big>
		+
		+	Helgedagar räkna Lappar, som i Tornä och Kemi mark boendes äro af Finska Psalmböcker, eller Manualer, som af Swänska, på Finska tungomålet är afsatt, däruti 10 böcker finnas: 1. Calendarium. 2. Sång- Psalmer. 3 Evangelia och Epistler med Collecter. 4. Lutheri Cateches. 5. ''Symbolum Athanasii''. 6. Handbok. 7. Passio Christi. 8. Jerusalems Förstörings Historia. 9. Davids Psaltare. 10. Bönebok. Detta Manuale bruka ock alle Finske Församlingar i Österbotten. De Lappar som i Finska tungomålet icke så kunnoge äro, såsom de som ifrån Norrige komma, de bruka det Lappiska Manuale, som efter Drottning CHRISTINAS befallning jag efter det stora Swenska Manualet, på Lapska transfererat hafwer, däruti aro 10 Böcker: 1. Davids Psaltare. 2. Salomons Ordspråk 3. Salomons Predikare<ref>I Herr Canc. R. von Stiernmans Biblioth. Svio-Goth. nämnes Wishetens Bok. Tom. 2. p. 796, men icke i Manuscriptet.</ref>. 4. Syrachs Bok. 5. Lutheri Catechesis med Hustaflan. 6. Hand Bok. 7. Evangelia och Epistlar med Collecter och Böner. 8. ''Passio Christi''. 9. Jerusalems Förstöring. 11. Böne Bok<ref>Tryckt Stockh. på Kongl. bekostnad 1648 hos Henric Kejser. 4o.</ref>. Eljest hafwa mest alle Lappar deras egit Calendarium eller Rimbok<ref>Lär böra läsas Prim-Bok.</ref>, såsom Bönder i Swerige hafwa deras Rimstafwar<ref>Runstafwar, Primstafwar.</ref>Deraf räkna de just alla årsens tider och ''Festa fixa''<ref>Orörliga Högtider.</ref>. Jag hafwer och underwist dem weta ''Annum bissextilem''<ref>Skott-År.</ref>, som sker hwart Fjerde År. Noga wäl hålla Lappar Sön- och andra Helge-dagar och de stora Festa om Året; Därtil hafwa åtskillnad imellan Apostla Dagar, och imellan St. Johannis Baptistæ, Michaëlis och Alla Hellgons dag, den de högre skatta än Apostla-Dagar: oansedt Presten då icke är hos dem, så hålla de sig likwäl ifrån werck-arbete, gå i sina helgedags kläder, bruka böner och annat Gudeligit; men de unge få mäst lära i bok: Om någon arbetar och bryter helge-dagen, så klaga de andre för Presten när han kommer om Marcknads tiden, då alle Lappar små och stora äro tilstädes, komma de hwar dag i Kyrkan, därom förr är sagt, sedan uträtta de sina werdsliga syslor med Fogden och med Borgerskaps handel. Men aldraförst bära de Barnen til Dopet och fordra deras hustrur til Introduction. Altarens och Döpelsens Sacrament wörda de högt, aldeles som hos andra Christna: De böra i högt wärde hållas. Uti alt deras Kyrko-wäsende, akta de med gudelig Devotion, alla de Ceremonier som eljest uti hela Swerige brukas. Först de komma uti Kyrkan, falla de på knä och läsa under Mäßan, såsom ock under Predikan ställa de sig stilla; ty man ock om Söknedagarne ofta måste hålla dem mässa, absolvera och Sacramentet administera; efter som man i stora Byar eljest icke hinna kan, sådan Gudstjenst at förrätta; ty för den wida marken skull och flera Byar, som förestå, får Presten intet töfwa öfwer 14 dagar, uti et marknads ställe; dock uti de fåå weckor, få Lapparne mera Kyrko=tjänst än de Bönder, som bo neder på Landet och långt ifrå Kyrkan belägne äro.
		+
		+	Om dagen de skola gå til absolution och Altarens Sacrament, hålla de sig nycktre så at de icke dricka en drick wattn, sedan hela dagen taga de intet Bränwin; om någon det gjör, honom hålla de intet för en rätt botfärdig Christen. Druckne töras de intet komma i Kyrkan, om någon det gjör, så uppenbara de andre, och Prästen låter köra honom ut, och han måste til Kyrkan plickta därföre. Om någon är borta ifrån Kyrkan, låter Prästen Klockaren och Profossen söka honom upp, där han hafwer gjömt sig hos Borgare til Brännewins frukost, honom taga de hufwudbonaden af och bärat ''in sacrarium'', det skal han af Klockaren igenlösa. Tilförene, ''ante Christianismum & postea'', hafwa de sina döda begrafwit uti skogar och inhuggit dem uti iholiga trän; ty dem war mycket beswärligit, besynnerligen om sommartid föra de döda 10, 20, 30 milar til Kyrkegården eller til rätta Lägers-Plats, efter Lapparne ingen sådan fordenskap om sommaren hafwa. Ty Renen drager ingen ting om sommaren, utan allenast twå bylltor på bägge sidor. Nu föra de alla uti Lik-Kistor sina döda til Kyrkogården, eller uti deras gamla Lägersrum, så framt dödsmål sker icke om sommaren och wid aflägen Ort; eljest måste de begrafwa dem där, och Presten om wintern reser dit och håller Lik-Sermon öfwer Liket. Därtil kallar Lappen Förwanter, närmaste Slägt och skänker dem et qwarter eller ½ stop Bränwin på graf-backen, därmed är begrafningen ändad. Deras döda sörja de noch och följa dem til grafwen, lika som andre Christne uti sina wärsta kläder. Wackra Korß gjöra de öfwer grafwen och skära den dödas namn och ''numerum anni'' därpå; de som begrafwas in uti Kyrkan, låta smida wackra hörniga järnkorß och slå på grafwen, somlige af kläde skjära konstiga korß och slå på Kyrko-wäggen, eller under taket där den döda ligger. En gång för några år sedan begrof jag en åldrig Qwinna uti Kyrkan, när jag Ceremonien ändat hade, sprang hennes Man ned uti grafwen famntog Lik-Kistan, och wille icke därifrån förr än jag befalte Klockaren kasta mull på honom, och låddes såsom willja begrafwa honom tillika med sin hustru. De som i Kyrkan begrafwas, betala Lägerstaden med en Riksdaler, eller med des wärde til Kyrkans uprättelse. När Kalfwar begynna dö, sa offra de en kalf hud til Kyrkan på Altaret under Prestens fötter, och på Predikstolen, wäl många med klöfwar, hufwudet och horn sammanhängande (sådant de sina Seitar fordom offrat hade) utan twifwel därigenom bätter lycka hoppandes.