Den Grönländska sången om Attle (AAA) - Revisjonshistorikk

Carsten på 17. jul. 2022 kl. 05:55

2022-07-17T05:55:36Z

Carsten på 2. jun. 2022 kl. 08:24

2022-06-02T08:24:20Z

Carsten på 24. jan. 2019 kl. 08:33

2019-01-24T08:33:50Z

Carsten på 10. sep. 2018 kl. 08:05

2018-09-10T08:05:29Z

JJ.Sandal på 25. des. 2013 kl. 07:22

2013-12-25T07:22:34Z

Jesper på 23. des. 2013 kl. 06:31

2013-12-23T06:31:23Z

Carsten på 19. sep. 2013 kl. 14:33

2013-09-19T14:33:25Z

Jesper på 29. aug. 2013 kl. 18:43

2013-08-29T18:43:02Z

Jesper: Den Grönländska sången om Attle (AAA)

2013-01-13T03:54:38Z

Den Grönländska sången om Attle (AAA)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Atlamál in grænlenzku]] !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Grønlandske Atleord (Atlamǫ́l en grœnlenzko)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Den grönlandske Sang om Atle]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Den grönländska sången om Atle]] !!
|-
! !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Det grønlandske Kvad om Atle (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Sången om Atle den grönlänske (NFS)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Den grönlänske sången om Atle (PAG)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Den Grönländska sången om Attle (AAA)]] !!
|-
|}

[[Bilde:Edda (Afzelius) Titelside.jpg|thumb|250px]]

<center>'''[[Sæmund den vises Edda (Afzelius)| Sæmund den vises <big>Edda]]'''</big> <big><big>'''Den Grönländska sången om Attle'''</big></big>''' (Attla-mál en Groenlenzko)''' 
öfversat af '''[[Arvid August Afzelius biografi| Arvid August Afzelius]]'''</center>

 <blockquote><blockquote>1. Spordt är kring verlden
 det ''dåd'', som fordom kämpar
 å ting beslöto,
 det stadfäst vardt med eder:
 långt enmäle de höllo;
 dem vred var Odin, (''Yggr'')
 och äfven emot Gjukes söner;
 de i sanning svekne vordo.
 
 2. Mognade Sköldungarnes öde
 att dö de skulle;
 sig illa rådde Attle,
 och egde dock klokhet;
 fällde stöden stora;
 hårdt med sig sjelf han stred;
 med svek till sina svågrar sände;
 de bud,at i brådt de komma skulle.
 
 3. Så snäll var husfrun,
 sin hug till vishet vände;
 hon hörde orda-lagen
 af hvad de lönligt talte:
 då var i nöd den visa,
 ville hon dem hjelpa;
 öfver sjö de segla skulle;
 sjelf komma hon ej kunde.
 
 4. Hon börjad’ runor rista,
 dem förvände Wingi ,
 förr’n han den framgaf,
 till ofärd han då seglade;
 så foro åstad
 sändemännen Attles,
 öfver fjärden Lima,
 der de berömde bodde.
 
 5. De öl-glade vordo
 och elden tände?
 tänkte ingenting derunder,
 att de komne voro:
 togo mot de gåfvor,
 som dem kungen sände,
 hängde dem å pelar’n,
 tänkte intet det betydde.
 
 6. Kom då Kostbera,
 Högnes hustru,
 den omtänksamma qvinna,
 och helsade dem båda:
 glad var ock Glömvor,
 som Gunnar egde;
 hvad höfvitskt var, hon visste;
 för gästernas behof hon sörjde.
 
 7. Då hem de bödo Högne,
 om han ville fara;
 öppet var sveket,
 om de sig rätt besinnat:
 då lofvade Gunnar,
 om Högne ville;
 men Högne nekade,
 hvad denne betänkte.
 
 8. De fagre mjöd kringburo,
 margfalldig var gästningen;
 der tömdes många horn,
 till’s fulldruckit tycktes.
 
 9. Makarne tillredde hvilan
 som bäst dem tycktes:
 Berycktad var Kostbera,
 hon kände runors tolkning,
 läste ord-stäfven
 vid elds-ljuset,
 behöfde tungan hålla
 midt i munnen,
 så voro de villade,
 att svårt var dem att tyda.
 
 10. Till sängs derefter
 gick hon och Högne;
 drömde den folkmilda,
 dolde det icke,
 sade det konungen,
 så snart hon vakna månde:
 
 11. “Hem ifrån ämnar du dig, Högne!
 gif akt på rådet,
 full-kloka äro få,
 far du en annan gång!
 
 12. Jag runor tydde,
 som din syster ristat;
 den fagra denna gången
 dig icke hafver bjudit:
 ett mest mig undrar,
 ej kan jag än begripa
 hvad den visa feltes,
 att hon så villse ristat.
 
 13. Så är utvisad,
 som under synes vara,
 bådas eder bane,
 om snarligen j kommen;
 fel är i qvinnans stafning,
 eller är det gjordt af andra.” -
 
 '' Högne qvad: ''
 14. J ären mistänksamma alla,
 ej sådant jag förmodar,
 och vill dertill ej akta;
 utan bör oss tacka;
 oss med glödröda gullet
 konungen vill pryda;
 alldrig månd jag frukta,
 fast vi larm förspörjom!
 
 '' Kostbera qvad: ''
 15. Er månde otryggt gånga,
 om dithän J stunden,
 ej skall denna gång
 Er vänlig gästning möta;
 så mig drömde, Högne!
 jag vill det ej dölja:
 Er emot skall gånga;
 eller fruktar jag ''for mycket'':
 
 16. Jag ditt lakan tyckte
 uti elden brinna,
 högan låge lyste
 genom mina salar.
 
 '' Högne qvad: ''
 17. Ligga här lin-kläden
 dem du föga aktar,
 brådt de månde brinna,
 som du såg mitt lakan.
 
 '' Kostbera: ''
 18. Björn jag tyckte här inkommen,
 uppbryta husets bjelkar,
 han sina ramar risste,
 så att vi förskräcktes:
 oss många hade han i munnen,
 så att intet vi förmådde;
 der var ock ett folk-gny,
 icke så litet. -
 
 '' Högne: ''
 19. Ett väder lär uppväxa,
 hastigt stormigt varda;
 der du hvita björnen tyckte,
 östan regn månd’ komma.
 
 '' Kostbera: ''
 20. En Örn här in jag tyckte flyga,
 ändalångs i huset:
 det oss dyrt lär blifva,
 alla han med blod bestänkte;
 af hans hotelser jag tyckta
 Attles hamn den örnen vara. -
 
 '' Högne: ''
 21. Vi slagta flitigt,
 då se vi blod,
 ofta det betyder oxar,
 att om örn man drömmer:
 ärligt bröst har Attle,
 hvad du än må drömma: -
 Nu de lycktat;
 så till slut hvart samtal lider;
 
 22. Ädlingarne vaknade
 och gick der sammaledes;
 märkte Glömvor,
 att ondt bådades i sömnen;
 Gunnar betagit
 att tvänne vägar hinna.
 
 23. Tycktes mig en galge upprest,
 och du gå att hängas;
 ormar åto dig
 och lefvande dig öfverföll
 Guda-skymning; (''ragnarök'')
 lös, hvad det månd’ betyda?
 
 24. Blodigt svärd jag tyckte
 ur din skjorta buret,
 svårt är slikan dröm
 säga olycks-mannen!
 spjut såg jag stånda
 dig midtigenom,
 och tjöto ulfvar
 i dess ändar båda.” -
 
 '' Gunnar: ''
 25. Der hundar ränna,
 de mycket månde skälla:
 ofta bådar hundars skall,
 att lantsar flyga.
 
 '' Glömvor: ''
 26. Här in långs salen
 en flod jag tyckte rinna,
 tjuta utaf vrede,
 svalla öfver bänkarne,
 bryta edra ben,
 brödernas båda;
 intet motstod floden:
 något månde det betyda!
 
 27. Döda qvinnor, tyckte jag,
 i natt hitkomma,
 voro ej, som höfdes, klädde,
 ville dig kåra:
 bödo dig hasteliga
 till sina bänkar;
 jag tänker, från dig vände äro
 dina Huld-gudinnor vordne.
 
 '' Gunnar: ''
 28. Sent är att det förtälja,
 det är nu så beslutadt,
 ej denna färd vi undfly,
 ty förelagdt är dock att fara:
 af mycket är sannolikt,
 att kort vi lefva månde.
 
 29. När färgorna upplystes
 månde de tappre
 alla uppstånda;
 de andra än dröjde:
 Foro de fem tillsamman,
 hälften fler’ att tillgå voro
 af huskarlar;
 ej var det väl betänkt;
 
 30. Snöar och Solar
 Voro Högnes söner,
 Orkning en nämndes
 som dem äfven följde:
 den sköld-förar’n blid,
 var hans hustrus broder.
 
 31. Foro de fager-klädde,
 till’s dem fjärden skiljde:
 dem afstyrkte stadigt qvinnorna,
 de låto sig dock icke öfvertala.
 
 32. Glömvor tog till orda,
 (hon som Gunnar egde,)
 och till Vingi talte,
 hvad henne höfvas tycktes:
 “Ej vet jag, om J löna skolen
 oss till glädje;
 svekfull var din gästning,
 om något händer.” -
 
 33. Svor då Vingi,
 så litet på sitt väl han tänkte,
 att honom Jättar måtte ega,
 om han oss bedroge,
 och galgen med allo,
 om han mot friden tänkte.
 
 34. Bera tog till orda,
 blid uti sin hug:
 “Sälle seglen!
 segren-eder gynne!
 gånge eder så
 som jag det önskar;
 må det minsta detta ej förmena!” -
 
 35. Svarade Högne,
 godt mente han med fränder:
 ‘‘Hafven mod, j gode!
 hur’ än gånga månde;
 så talar mången
 fast stor är dess saknad:
 - mången litet derom sköter,
 hur han hemifrån ledsagad varder.” -
 
 36. Växlade sedan ögonkast,
 till’s afståndet dem skiljde;
 då bestämdes, tror jag, deras öden,
 Och deras vägar skiljdes.
 
 37. Ro månde de mägtige,
 refvo kölen halfva,
 lade åt med bakåtböjde kroppar?
 arbetade med mycken ifver,
 årorna sletos,
 ro tullarne brusto,
 ej fäste de sin farkost,
 förr’n i land de sprungo.
 
 38. Och litet längre fram
 (färdens slut vill jag fortälja,)
 den gård de sågo,
 som Budle besutit;
 hårdt gnislade grindarne,
 när Högne bultade.
 
 39. Ett ord då talte Vingi,
 som kunnat vara otalt:
 ‘‘Faren fjerran hädan;
 tryggt är ej här att ingå,
 brådt lär jag se er brända,
 straxt J skolen dödas,
 jag fagert yrkade Er hitkomst,
 svek var dock derunder;
 eller biden här,
 medan jag Er galge bygger!” -
 
 40.De orden qvad då Högne,
 tänkte föga på att vika:
 fruktade för intet,
 som förestod att pröfva:
 “Tänk ej, oss att skrämma,
 sällan skall du deri lyckas;
 om ett ord du än tillägger,
 illa skall det länge dig bekomma.
 
 41. De då anföllo Vingi,
 och ihjelslogo;
 med yxa honom höggo,
 medan än han andan flåste.
 
 42. Sig flockade Attles folk
 och klädde sig i brynjor,
 gingo så, de väpnade ,
 att mur var dem imellan;
 ord vexlade
 alla lika vrede:
 ‘‘Förr vi det fast beslutit,
 att fjerma Er från lifvet; -
 
 43. “Illa det sig visar,
 att förut J rådslag plägat,
 då obeväpnade J ären,
 och dock en fallen hafven,
 till döds slagen:
 en af edra var han.” -
 
 44. Vrede de vordo,
 när det ord de hörde,
 sträckte ut fingrarne
 och grepo i strängarne ,
 sköto skarpeliga
 och med sköldar sig betäckte.
 
 45. In kom ett tal,
 hvad de ute gjorde;
 hårdt utanför salen
 hördes en träl ropa.
 
 46. Uppbragt blef då Gudrun,
 när hon sorgen hörde,
 prydd med halsband,
 dem alla hon bortryckte;
 slängde så silfret,
 att ringarne sönderbrusto.
 
 47. Ut gick hon sedan,
 öppnade ej sagta dörrarne;
 med rädd håga hon icke framfor,
 helsade de komne ,
 skyndade till Niflungarne;
 det var den sista helsning,
 som snart bestyrktes;
 än några ord de talte:
 
 48. “Jag sökte trolldom,
 alt eder ofärd hindra;
 (men sitt öde ingen undflyr.)
 J skullen likväl hit anlända.’’-
 Hon talade med klokhet
 om de försonas kunde;
 ej dertill de aktade;
 nej, svarade alla.’
 
 49. Såg då den Säll-burna,
 att de svåra lekte,
 begrundade ett hårdt beslut
 och slet sig ur sin skrud:
 ett blottadt svärd hon tog,
 sina bröders, lif hon värjde;
 hårdt gick hon fram i striden,
 der hon händer fäste.
 
 50. Månd’ för Gjukes dotter
 två stridsmän digna;
 hon högg Attles broder,
 att han vardt buren sedan,
 hon riktade så hugget,
 att en fot hon undanskiljde:
 En annan så hon månde hugga,
 att han ej uppstod mera;
 till Hel hon denna sände,
 ej darrade dock hennes händer.
 
 51. Då höllo de en strid,
 den blef vidt beryktadt;
 men allt annat öfvergick,
 hvad Gjukes söner öfva månde:
 Så spordes Niflungarne,
 medan än de lefde,
 rikta svärdens anfall,
 få sönderslitna brynjor:
 och så hjelmar hugga,
 som dem modet bistod.
 
 52. Om morgonen destridde
 till middagsstunden;
 så led Ottan hela
 och dagens första timmar;
 förr hade full-stridt varit,
 (i blod flöt vallen)
 än aderton föllo;
 öfrige blefvo
 Beras tvenne svenner
 och hennes broder.
 
 53. Började den tappre Attle tala,
 fastän vred han var:
 “Hårdt det är att åse!
 Er det månd’ tillräknas;
 trettio vi voro,
 stridbare män;
 elfva vi nu efterlefva:
 det är mycket afbrändt!
 
 54. Vi fem bröder voro,
 när vi Budle miste:
 Hel nu eger hälften,
 tvenne ligga slagna.
 
 55. Hog frändskap fick jag,
 det må jag ej dölja;
 fruktansvärd en qvinna,
 deraf kan jag icke glädjas;
 ljuft var oss emellan sällan:
 Se’n du kom i mina händer,
 jag sett mig ofta sviken
 och beröfvad mina händer;
 du ock till Hel min syster sände;
 det jag tungast’ känner. -
 
 56. Talar du om sådant, Attle!
 som förut så handlat:
 tog och mördade min moder,
 att erhålla hennes skatter;
 systerdottern snälla
 lät du dö i hällen;
 löjligt det mig tyckes ,
 att du räknar dina sorger;
 Gudarne jag tackar,
 att dig illa gångar.”
 
 '' Attle: ''
 57. Nu jag eder manar,
 den stora sorg att öka, Jarlar!
 för qvinnan stolta;
 det jag vill åskåda:
 så utdelen huggen,
 att Gudrun qvider,
 det se jag önskar
 att hon icke gläds.
 
 58. Tagen Gunnar,
 öppnen med knif hans kropp,
 skären hjertat ut,
 fullgören det hurtigt!
 grymhjertade Gunnar
 fästen i galgen;
 dragen fast till bandet,
 ditbjuden ormarne!” -
 
 '' Högne qvad: ''
 59. “Gör som dig lyster!
 glad vill jag dig bida:
 oförskräckt du mig skall röna;
 förr bättre öden har jag pröfvat:
 I haden motstånd,
 medan jag var oskadd,
 nu är jag så sårfull,
 att du sjelf må råda.” -
 
 60. Då talade Beiti,
 Attles tjenare:
 “Tagom Hialle,
 men skonom Högne;
 half möda vi då hafva,
 han är döden värd,
 lefver alltför länge,
 usel månd’ han alltid kallas.
 
 61. Förskräckt vardt grytvårdarn;
 ej blef han längre stilla,
 lätt blef han försagd,
 kröp i alla vrår,
 osäll deras strid han sade,
 som hans ofärd gällde,
 och sorgelig sin dag,
 att han skulle dö från svinen,
 all den herrlighet,
 den han hittills njutit.
 
 62. De togo Budles slaf
 och riktade mot honom knifven,
 då tjöt trälen ymkligt,
 innan än han kände udden:
 sade sig nog tid nu hafva,
 att väl åkern göda,
 värsta arbete förrätta,
 blefve han från detta räddad;
 glad sade sig Hjalle blifva,
 finge han behålla lifvet.
 
 63. Det beslöt då Högne,
 (få göra så)
 att han måtte undanslippa:
 “för mig jag aktar mindre
 att denna lek sjelf främja;
 än här jag skulle villa
 hans skräck-rop höra.” -
 
 64. Då togo de konungen,
 det var ej tid
 för de muntre kämpar,
 beslutet längre att fördröja:
 då log Högne,
 det hörde Dagens-söner
 hur han kämpa kunde;
 och qvalen väl fördrog han.
 
 65. En harpa Gunnar tog ,
 och rörde den med fotabladets qvistar;
 så han slå den kunde,
 att de väne qvinnor greto,
 och de karlar sörjde,
 som det nogast hörde:
 söng den mägtigas rådslag,
 bjälkarne sönderbrusto.
 
 66. Dogo då de dyre Furstar;
 snart vardt ljusan dag:
 de lemnat längst att efterlefva,
 idrotterna sina.
 
 67. Stor i hug vardt Attle;
 att de båda han besegrat,
 och sade ädla qvinnan sorgen,
 hårdt smädande han den förtäljde:
 “Nu är morgon Gudrun!
 de dig hulde har du bortmist;
 sjellvållande i något är du,
 att dig så är gånget.’’ -
 
 '' Gudrun: ''
 68. Nu du glades, Attle!
 att mordet få förkunna,
 men å dig skall ångren falla,
 när allt du röner:
 det arfvet blir dig lemnadt,
 jag kan dig det säga ,
 ondt skall ej ifrån dig skiljas,
 förr’n jag ock död är vorden.
 
 '' Attle: ''
 69. Slikt kan jag förhindra,
 jag annat råd betänker,
 hälften bättre;
 det goda ofta vi förkastat:
 Jag månde dig försona
 med dyrbara skänker,
 slafvar och snöhvita silfret,
 som du sjelf det önskar.
 
 '' Gudrun: ''
 70. Detta hopp är fruktlöst,
 jag vill det förneka;
 jag då slet vänskapsbandet
 när än var orsak mindre:
 nog grym jag fordom tycktes,
 nu skall det ännu ökas,
 hvar ''osämja'' jag qväfde,
 medan Högne lefde:
 
 71. Uti samma hus
 fostrade vi voro,
 lekte mången lek,
 växte upp i lunden;
 rikt då gaf oss Grimhild
 gull och halsband;
 mina bröders bane
 alldrig skall du gälda ,
 eller något mer mig hända,
 det mig glädja kunde.
 
 72. Qvinnans lott nedtrycker
 karlurs öfvervälde:
 I knäet sjunker handen,
 när armarne vissna;
 trädet digna månde,
 om bandet undanhugges:
 Nu må ensam Attle
 öfver allt här råda.” -
 
 73. Stor var den oklokhet,
 att konungen det trodde;
 uppenbar var listen,
 om han sig begrundat.
 då betryckt var Gudrun,
 non kunde mot sitt hierta tala;
 lätt hon sig gjorde,
 med tvenne sköldar lekte.
 
 74. Stort gästabud hon redde,
 till sina bröders arf-öl;
 det lät äfven Attle,
 efter sina fallne göra.
 
 75. Afslutat det de hade,
 beredt var dryckeslaget;
 och var det gästabud
 med största öfverflöd:
 Grym var den stolta qvinna,
 Budles ätt hon öda tänkte;
 på sin man
 gruflig hämnd hon taga ville.
 
 76. Hon lockade de små,
 och å slåck dem lade;
 förskräcktes de modige,
 men greto icke:
 foro i moder-famnen,
 frågade hvad hända skulle?
 
 77. “Spörjen ej derefter
 bådas lif jag spilla tänker;
 länge var jag sinnad
 Er från ålderdomen skydda.”
 
 78. “Offra barnen som du tycker,
 ingen det förhindrar;
 kort blir glädjen af din vrede:
 om du väl betänkte
 vår späda barndom,
 min och min snälla broders,
 oss bättre ginge.” -
 Hon bådas hufvud afskar.
 
 79. Då sporde Attle,
 hvart farne voro
 hans söner, till att leka,
 att han ej såg till dem? -
 
 '' Gudrun: ''
 80. Öfver vill jag gånga,
 att det Attle säga:
 För dig Grimhilds dotter
 ej fördölja månde;
 det dig minst lär glädja, Attle!
 när allt du noga erfar:
 mycket ondt du väckte,
 när du dräpte bröder mina:
 
 81 Mycket litet sof jag,
 se’n de föllo;
 jag bad dig aifvarligt;
 nu jag dig ett minne gifvit:
 I morgons du mig sade,
 den tidning jag mins noga,
 nu är ock afton ,
 och må du slikt utaf mig spörja:
 
 82. Mist har du dina söner,
 som sent du borde;
 sett har du deras hufvudskålar,
 till dryckes-skålar gjorda;
 så din dryck jag blandat,
 att den med deras blod jag färgat:
 
 83. Tog ock deras hjertan
 och å spett dem stekte,
 gaf jag dig det sedan,
 sade af en kalf det vara:
 blott du dertill är upphof;
 du rätterna ej sparat,
 tuggade idkeligen,
 tuggade väl med dina oxeltänder.
 
 84. Nu vet du barnens öde;
 få värre ha’ att vänta;
 mitt värf jag fullgjordt,
 dock mig deraf jag ej berömmer. -
 
 '' Attle: ''
 85. Grym var du, Gudrun!
 då du så göra kunde,
 med blod af dina barn
 min dryck att blanda:
 blod har utaf din slägt du prässat,
 det sent du borde:
 mig du också lemnar
 mellan sorger liten hvila!
 
 '' Gudrun: ''
 86. Än vore det min önskan,
 att dig sjelfvan dräpa;
 sällan görs fullt illa
 mot en sådan konung:
 förr har du begått
 det, bland menniskor
 i denna verld är ohördt
 grymt och vildsint.
 
 87. nu är det än ökadt,
 som vi nyss erfarit;
 stor skuld du dig ådragit;
 druckit hafverdu ditt arf-öl.
 
 '' Attle: ''
 88. Bränd å bål du månde varda,
 förut stenad;
 då du hade ernått,
 hvad du efterlängtat.
 
 '' Gudrun: ''
 89. Tälj du dig slika sorger
 för morgondagen!
 med herrligare död jag väntar
 att i andra ljuset ingå. -
 
 90. De suto samrummes,
 växlade ovilja,
 kastade stick-ord,
 ingen af dem väl befann sig.
 Upp växte vred en Niflunge,
 stor hämnd i sinne bar han;
 sade för Gudrun
 hur han var Attle vred.
 
 91. Kom henne i hugen
 Högnes medfart:
 sade honom lycklig
 om han hämnden vunne,
 då vardt Attle dräpen;
 kort tid det månde dröja:
 honom dräpte Högnes son
 och sjelfva Gudrun.
 
 92. Den bållde började att tala
 väcktes upp ur sömnen,
 kände hastigt såren:
 band han sade ej behöfvas:
 “Sägen mig det sannast,
 hvem slog Budles son?
 något är jag sveken;
 lifvets hopp jag intet täljer.”-
 
 '' Gudrun: ''
 93. Icke Grimhilds dotter
 för dig dölja månde:
 vet att jag det vållar,
 att din ålder lider,
 och något Högnes son,
 att dig såren möda.
 
 '' Attle: ''
 94. Rasat hafver du till mordet,
 fastän det var onaturligt,
 illa var det att besvika,
 den som väl dig trodde:
 Som friare dock for jag,
 till att dig begära, Gudrun!
 
 95. Lemnad var du Enka,
 stor-rådig man dig sade vara,
 ock blef det besannadt,
 när vi det pröfva månde:
 hem for du hit
 då följde oss en här af män;
 allt tillgick konungsligt
 vid vår framfärd.
 
 96. Mycket var der hedersamt!
 som anstog tignar-män,
 oxarne vordo slaktade
 vi njöto deraf ymnogt:
 der var mycket gods;
 nog många deraf fingo.
 
 97. Jag till morgongåfva
 många smycken gaf den ädla:
 trälar trenne tiotal,
 sju tjenste-tärnor goda;
 heder var med dylikt;
 silfret var än mera.
 
 98. Du allt lät dig tycka,
 som ingenting det varit,
 medan landen ännu stilla lågo,
 som mig Budle lemnat:
 du grof så under,
 att ingen lott jag erhöll.
 
 99. Din svär-syster lät du
 förgråten ofta sitta;
 och fann jag i hjertat glad?
 af de makar, ingen sedan.
 
 '' Gudrun: ''
 100. Osant nu du talar Attle!
 dock, jag det ringa aktar;
 blid var jag sällan sedan;
 dock var du ock orolig;
 J slogens, bröder unge,
 och buren split imellan:
 hälften af ditt hus
 gick till Hel,
 och ramlade allt,
 som till lycka skulle varda.
 
 101. Vi voro syskon trenne
 ej faran sky vi tycktoms;
 då foro vi af landet,
 följde Sigurd,
 lemnade oss åt vinden,
 hvar af oss skeppet styrde;
 foro vi att lyckan söka,
 tills vi öster kommo:
 
 102. Den första konung vi der dräpte,
 der fingo vi landet;
 de Herser gingo oss tillhanda,
 det lärde dem oss frukta:
 Den utan sak förföljde,
 vi frälsade ur skogen:
 och satte den till lycka,
 som platt intet ega månde.
 
 103. Död vardt den Hunske hjelte,
 då föll och mitt öde,
 sträng sorg då fick den unga;
 jag fick enke-lott:
 qval tycktes mig att lefva
 och i Attles hus att komma:
 mig fordom Hjelten egde,
 bitter var dess mistning.
 
 104. Ej kom du ifrån ett samqväm,
 då vi spörja månde,
 att en oförrätt du hämnats,
 efter andra kufvat;
 ville städse vika,
 men alldrig hålla stånd,
 och tyst det låta vara. -
 
 - - -
 
 105. “Osant nu du talar, Gudrun!
 men ej månde,
 någonderas lott förbättras,
 allt vi hafva mördat:
 Nu tillse, Gudrun!
 af din goda vilja ,
 att oss sker heder,
 när de mig ut-bära.
 
 '' Gudrun: ''
 106. Ett skepp vill jag köpa,
 och kista utaf sten,
 väl vaxa linnet,
 ditt lik att svepa:
 besörja hvart behof,
 som om dig huld jag vore. -
 
 107. Lik vardt då Attle;
 stor blef hans fränders sorg:
 fullgjorde den Ädla
 allt, hvad hon lofva månde:
 vetande Gudrun
 sitt lif ville spilla;
 kom några dagars dröjsmål,
 dog så en annan gång.
 
 108. Säll hvar och en härefter,
 som sådan dotter
 till ära föda månde,
 som Gjuke födde:
 de skola efter-lefva
 i alla land,
 deras ofta upprepade sagor,
 hvar menniskorne öron hafva.</blockquote></blockquote>
 

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Den eldre Edda]]
[[Kategori:Arvid August Afzelius]]

@@ Linje 11: / Linje 11: @@
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Det Grönlandske Atlamaal (FM)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Den Grönländska sången om Attle (AAA)]] !!
 |-
-!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Det grønlandske Digt om Atle (V.B.Hjort)]] !!  !!
+!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Det grønlandske Digt om Atle (V.B.Hjort)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Den grönlänske sången om Atle (KL)]] !!
 |-
 |}

@@ Linje 5: / Linje 5: @@
 ! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Atlamál in grænlenzku]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Grønlandske Atleord (Atlamǫ́l en grœnlenzko)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Den grönlandske Sang om Atle]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Den grönländska sången om Atle]] !!
 |-
-!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Det grønlandske Kvad om Atle (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Sången om Atle den grönlänske (NFS)]] !!
+!  !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Atlam&#491;&#769;l]] !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Det grønlandske Kvad om Atle (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Sången om Atle den grönlänske (NFS)]] !!
 |-
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Andet Kvad om Atle (F.W.Horn)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Den grönlänske sången om Atle (PAG)]] !!

@@ Linje 9: / Linje 9: @@
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Andet Kvad om Atle (F.W.Horn)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Den grönlänske sången om Atle (PAG)]] !!
 |-
-!  !!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Den Grönländska sången om Attle (AAA)]] !!
+!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Det Grönlandske Atlamaal (FM)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Den Grönländska sången om Attle (AAA)]] !!
 |-
 |}

@@ Linje 21: / Linje 21: @@
-<br><blockquote><blockquote>
+<blockquote>
 . Spordt är kring verlden
 <br>det ''dåd'', som fordom kämpar
@@ Linje 918: / Linje 918: @@
 <br>deras ofta upprepade sagor,
 <br>hvar menniskorne öron hafva.
-</blockquote></blockquote>
+</blockquote>
 [[Kategori:Alfabetisk indeks]]

@@ Linje 21: / Linje 21: @@
-<br><blockquote><blockquote>1. Spordt är kring verlden
+<br><blockquote><blockquote>
 <br>det ''dåd'', som fordom kämpar
 <br>å ting beslöto,
@@ Linje 916: / Linje 917: @@
 <br>i alla land,
 <br>deras ofta upprepade sagor,
-<br>hvar menniskorne öron hafva.</blockquote></blockquote>
+<br>hvar menniskorne öron hafva.
 <br>

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 29. aug. 2013 kl. 18:43
Linje 924:		Linje 924:
	[[Kategori:Den eldre Edda]]		[[Kategori:Den eldre Edda]]
	[[Kategori:Arvid August Afzelius]]		[[Kategori:Arvid August Afzelius]]
		+	[[Kategori:Grønlandica]]