Företal (PAG) - Revisjonshistorikk

JJ.Sandal på 25. des. 2013 kl. 07:46

2013-12-25T07:46:10Z

Jesper på 13. jan. 2013 kl. 02:35

2013-01-13T02:35:09Z

Jesper: Företal (PAG)

2013-01-13T02:33:22Z

Företal (PAG)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! !! !! !! !! [[Svensk.gif|32px|link=Företal (PAG)]]!!
|-
|}

[[Bilde:Eddan (P.A.G).jpg|thumb|150px|<center>'''Titelside''' ''P. A. Gödecke: Eddan''</center>]]

<center><big>'''[[Edda (P.A.Gödecke)| EDDA]]'''</big> <big>'''En isländsk samling''' </big> '''Folkliga forntidsdikter om Nordens gudar och hjältar'''

 '''[[Peter August Gödecke biografi| Peter August Gödecke]]'''

<big><big>'''Företal.'''</big></big></center>

<blockquote>Sedan föregående upplaga af denna öfversättning såg dagen, hafva mycket märkliga tilldragelser timat på eddaforskningens område. En norrman, dr. theol. A. Chr. Bang, har uti en skrift, ''Völuspaa og de Sibyllinske Orakler'', uttalat den meningen, att Eddans första och skönaste kväde intet annat skulle vara än ett slags omdiktning af Oracula Sibyllina, och en annan norrman, den fräjdade eddaforskaren, prof. Sophus Bugge, har genom en ännu blott i fragment föreliggande skrift, ''Studier over de nordiske Gude- og Heltesagns Oprindelse'', sökt leda i bevis, att en mycket väsendtlig del af de nordiska myterna och hjältesägnerna uppkommit genom en missuppfattning af på Irland under vikingatiden från skrifter inhemtade och sedan till Norge muntligt öfverförda dels kristna dels antikt-hedniska berättelser och sägner. Af dessa öfverraskande hypoteser är den ena, d:r Bangs, genom d:r Viktor Rydbergs grundliga utredning af frågan (i häftena 1 och 2 af ”Nordisk Tidskrift” för i år) rimligtvis för alltid tillintetgjord; men den andra, som är af vida mer invecklad art, lärer väl svårligen, förr än efter långvariga och mångutgrenade undersökningar, kunna få sin dom. Dessa undersökningar må i själfva hufvudfrågan leda till hvilket resultat som hälst, så skola de dock för visso komma att lända eddaforskningen i det hela till gagn samt sprida ljus öfver mången dunkel punkt i den gamla, vördnadsvärda fornskriften.

 Om det än kännes i viss mon tungt att under sådana förhållanden utsända en eddaupplaga, vid hvars utarbetande umburits fördelar, som må hända efter några år skulle stått till buds, så får det dock därvid å andra sidan betonas, att det varit olämpligt att under bidan på det ovissa fördröja utgifvandet af en ny upplaga, då boken i all sin brist dock genom sin fosterländska art blifvit eftersökt både i hemmen och, såsom premiebok, i läroverken.

 Alldeles oändrad går emellertid ej den ursprungliga texten öfver till denna upplaga. Jag har nämligen i henne sökt tillgodogöra mig hufvudpunkterna af det i föregående upplagas ”Efterskrift” omnämda arbete af prof. M. B. Richert, ''Försök till belysning af mörkare och oförstådda ställen i den poetiska Eddan'', hvarjämte jag dels i själfva texten infört åtskilliga rättelser, som den första upplagan meddelade i noterna, dels också, och detta mestadels för versens skull, omarbetat en mängd enstaka uttryck, visor och delar af visor, så att i det hela denna nya upplaga kan ske på ett halft hundratal ställen mer eller mindre skiljer sig från den förra.

 I hopp om att de närmaste åren måtte bringa rika skördar för eddaforskningen och att särskildt den nordiska fornålderns majestätiska uppenbarelsebok, Valans Visdom, som väl tarfvar en ny granskning, häraf måtte framstå i klarare ljus, utsänder jag sålunda en ny upplaga af detta verk, hvars enda syfte varit och är att, i öfverensstämmelse med de facklärdes tolkning af texten, för fosterlandet göra tillgängligt eddasångernas sköna arf.

 Växjö den 28 November 1881.

 ''P. Aug. Gödecke.''</blockquote>

 
<center><big><big>'''Företal till första upplagan.'''</big></big></center>

<blockquote>Alt ifrån den tid, då jag såsom student för första gången lärt känna Eddans dikter, har jag, gripen af deras skönhet, med vemod besinnat, huru okänd denna fornskatt af visdom och sång ännu är för Sveriges folk. Så snart jag kommit utanför universitetet och de personers krets, som genom de nu först vaknade nordiska språkstudierna lärt känna den gammalnordiska literaturens kvarlefvor och fått syn på den verkliga härskara af män och kvinnor, tilltagna i större mått än våra dagars, hvilken möter oss hos Islands skalder och häfdatecknare, har jag år efter år, hos hög och låg, bland gammal och ung, fåfängt spanat efter någon kännedom om den fornnordiska bildningens storverk på vers och prosa. Att det stått något bättre till i detta hänseende under århundradets första del, är jag villig att tro; den götiska skolan i vår vitterhet hade då vållat en väckelse, hvilken dock sedan dess värre alt för snart dött bort. Det slägte, som nu står på lifvets och kraftens höjdpunkt, och hvars andeliga synkrets tecknar omfånget af hvad som nu gäller såsom svensk bildning, vet rätt mycket både om Grekland och Rom och är ganska ifrigt att lära känna hvarje nytt literärt alster från Paris eller New-York, men hvad det icke vet och icke känner, det är, att den tidsålder, som ej främst af all odling sätter den rent fosterländska, snart saknar all märg och must och småningom mister den kärlek till sina fäders minnen, den kraft af deras kraft och den fläkt af deras ande, utan hvilka intet folk kan skapa sig en själfständig framtid. Vi svenskar hafva, i jämförelse med danskar och norrmän för att ej äfven nämna tyskar, alt intill den allra sista tiden, såsom jag här nedan skall visa, systematiskt vårdslösat det stora andliga arf, som Nordens fornålder genom isländingarne öfverlemnat åt de nordiska folken. Våra högre undervisningsanstalter för män och kvinnor hafva i detta stycke troget räkt hvar andra handen, och vi hafva också kommit därhän, att vi för studiet af den isländska literaturen helt och hållet måste bygga på norska, danska, tyska, franska och engelska hjälpredor. Språkläror, ordböcker, alt få vi hemta från främlingar; det lilla, som Sverige själft i detta stycke alstrat, tillhör länge sedan flydda tider. Den ljusning, som i nyaste tid inträdt genom upprättandet af professurer i nordiska språk vid våra universitet, och som äfven röjes i nya riktningar af konst och slöjd, skall, hoppas jag, hos oss alstra en i detta hänseeende bättre framtid.

 För att i min ringa mon kämpa mot vår bildnings skefva riktning och bidraga till den fosterländska väckelse, som måste varda en följd af den gammalnordiska literaturens återuppståndelse hos oss, fattade jag redan tidigt det beslutet att genom öfversättning af den s. k. poetiska Eddan samt några af Islands yppersta sagor söka göra dessa verk kända af vår bildade allmänhet. Trägna sysselsätningar af annat slag hafva hindrat mig att fullborda mer än en ringa del af hvad jag velat, och de hafva dess utom vållat, att hvad jag gjort dragit oskäligt långt ut på tiden. Det är nu nio år, sedan jag började den öfversättning af Eddan, som härmed lemnas allmänhetens hand. Intet år, knappast en månad har gått, hvarunder jag icke åtminstone något lagt handen vid detta verk. Och ändock är det, jag vet det väl, fullt af brister och ojämnheter. Icke som en ursäkt för de möjliga felen utan endast såsom en upplysning om de svårigheter, som tyngt detta mitt arbete, vill jag nämna, att jag måst utföra det i ensliga landsorter, utan omedelbar tillgång till något större, offentligt bibliotek och utan tillfälle till samråd med nordiske filologer. Trots de talrika omarbetningar, som många sånger undergått, kan jag dock sålunda ej hysa det hoppet, att jag skulle mäktat lyckligt lösa de knutar, som många gåtofullt dunkla ställen erbjuda tolkaren. Öfver måtten sörjer jag dock ej häröfver. Det har nämligen ej varit mitt syfte att söka gifva något nytt uppslag uti Eddans vetenskapliga bearbetning utan ändast att, med hufvudsaklig ledning af professorerne Svend Grundtvig och Sophus Bugges kritiska textupplagor, skänka vår allmänhet en för menige man njutbar öfversättning, som, så långt möjligt varit, kunnat rädda originalets skönheter, samt att i förklarande noter sammanföra de vigtigsta upplysningar, som dels dessa nyss nämde dels äldre lärde meddelat rörande särskilda punkter i Eddans text. Vid de citat, som jag stundom i dessa noter gjort, har jag icke upptagit plats med att angifva arbetets titel eller band och sida, hvar ifrån jag hemtat de lånade orden, uten endast nämt författarens namn. För den lärde skulle större vidlyftighet varit onödig, för andra läsare uten vigt. Det mesta, som jag hemtat från Bugge, är taget ur hans Eddaupplaga af 1867, det mesta från Grundtvig dels ur dennes två Eddaupplagor af 1868 och 1874, dels ur hans två snärre skrifter ''”Nordens gamle litteratur”'' och ''”Udsigt over den nordiske oldtids heroiske digtning”'' och dels äfven ur hans stora verk ''”Danmarks gamle folkeviser”''. Dess värre voro emellertid redan de elfva första arken af min öfversättning trykta, innan Grundtvigs Eddaupplaga af 1874 kom mig till handa.

 För den välvilja, hvarmed en och annan af vår fornålders vänner då och då under arbetets fortgång uppmuntrat mig, och för den långmodighet, hvarmed mina förläggare icke blot öfversett med att tryckningen dragit ut på tidan i flera år äfven på mångahanda sätt direkt understödt detta fosterländska arbete, vill jag härmed på det varmaste uttala min tacksamhet.

 Tegnér lärer en gång yttrat: ”Om jag icke läst Sämunds Edda och folkvisorna, så hadde jag icke kunnat skrifva Fritjof”. Uti dessa ord uttalar han sin tacksamhet för den första svenska öfversättningen af detta verk, nämligen Afzelii. Hvilken ljuflig lott att hafva ledt i dagern den källåder, ur hvilken en stor skald druckit kraft att hänföra ett helt folk!

 Om det ej voro förmätet, skulle jag bedja, att vårt folks fylgjor i detta stycke läte denna nya öfversättning njuta samma lycka som den gamla. Ty nu är för visso den tid kommen, då Sverige skulle behöfva en stor skald, en banbrytare för ett nytt tidehvarf.

 Stockholm den 25 Februari 1877.

 ''P. Aug. Gödecke.''

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Den eldre Edda]]
[[Kategori:Peter August Gödecke]]

@@ Linje 18: / Linje 18: @@
-<blockquote>Sedan föregående upplaga af denna öfversättning såg dagen, hafva mycket märkliga tilldragelser timat på eddaforskningens område. En norrman, dr. theol. A. Chr. Bang, har uti en skrift, ''Völuspaa og de Sibyllinske Orakler'', uttalat den meningen, att Eddans första och skönaste kväde intet annat skulle vara än ett slags omdiktning af Oracula Sibyllina, och en annan norrman, den fräjdade eddaforskaren, prof. Sophus Bugge, har genom en ännu blott i fragment föreliggande skrift, ''Studier over de nordiske Gude- og Heltesagns Oprindelse'', sökt leda i bevis, att en mycket väsendtlig del af de nordiska myterna och hjältesägnerna uppkommit genom en missuppfattning af på Irland under vikingatiden från skrifter inhemtade och sedan till Norge muntligt öfverförda dels kristna dels antikt-hedniska berättelser och sägner. Af dessa öfverraskande hypoteser är den ena, d:r Bangs, genom d:r Viktor Rydbergs grundliga utredning af frågan (i häftena 1 och 2 af ”Nordisk Tidskrift” för i år) rimligtvis för alltid tillintetgjord; men den andra, som är af vida mer invecklad art, lärer väl svårligen, förr än efter långvariga och mångutgrenade undersökningar, kunna få sin dom. Dessa undersökningar må i själfva hufvudfrågan leda till hvilket resultat som hälst, så skola de dock för visso komma att lända eddaforskningen i det hela till gagn samt sprida ljus öfver mången dunkel punkt i den gamla, vördnadsvärda fornskriften.
+Sedan föregående upplaga af denna öfversättning såg dagen, hafva mycket märkliga tilldragelser timat på eddaforskningens område. En norrman, dr. theol. A. Chr. Bang, har uti en skrift, ''Völuspaa og de Sibyllinske Orakler'', uttalat den meningen, att Eddans första och skönaste kväde intet annat skulle vara än ett slags omdiktning af Oracula Sibyllina, och en annan norrman, den fräjdade eddaforskaren, prof. Sophus Bugge, har genom en ännu blott i fragment föreliggande skrift, ''Studier over de nordiske Gude- og Heltesagns Oprindelse'', sökt leda i bevis, att en mycket väsendtlig del af de nordiska myterna och hjältesägnerna uppkommit genom en missuppfattning af på Irland under vikingatiden från skrifter inhemtade och sedan till Norge muntligt öfverförda dels kristna dels antikt-hedniska berättelser och sägner. Af dessa öfverraskande hypoteser är den ena, d:r Bangs, genom d:r Viktor Rydbergs grundliga utredning af frågan (i häftena 1 och 2 af ”Nordisk Tidskrift” för i år) rimligtvis för alltid tillintetgjord; men den andra, som är af vida mer invecklad art, lärer väl svårligen, förr än efter långvariga och mångutgrenade undersökningar, kunna få sin dom. Dessa undersökningar må i själfva hufvudfrågan leda till hvilket resultat som hälst, så skola de dock för visso komma att lända eddaforskningen i det hela till gagn samt sprida ljus öfver mången dunkel punkt i den gamla, vördnadsvärda fornskriften.
-<br><br>Om det än kännes i viss mon tungt att under sådana förhållanden utsända en eddaupplaga, vid hvars utarbetande umburits fördelar, som må hända efter några år skulle stått till buds, så får det dock därvid å andra sidan betonas, att det varit olämpligt att under bidan på det ovissa fördröja utgifvandet af en ny upplaga, då boken i all sin brist dock genom sin fosterländska art blifvit eftersökt både i hemmen och, såsom premiebok, i läroverken.
+Om det än kännes i viss mon tungt att under sådana förhållanden utsända en eddaupplaga, vid hvars utarbetande umburits fördelar, som må hända efter några år skulle stått till buds, så får det dock därvid å andra sidan betonas, att det varit olämpligt att under bidan på det ovissa fördröja utgifvandet af en ny upplaga, då boken i all sin brist dock genom sin fosterländska art blifvit eftersökt både i hemmen och, såsom premiebok, i läroverken.
-<br><br>Alldeles oändrad går emellertid ej den ursprungliga texten öfver till denna upplaga. Jag har nämligen i henne sökt tillgodogöra mig hufvudpunkterna af det i föregående upplagas ”Efterskrift” omnämda arbete af prof. M. B. Richert, ''Försök till belysning af mörkare och oförstådda ställen i den poetiska Eddan'', hvarjämte jag dels i själfva texten infört åtskilliga rättelser, som den första upplagan meddelade i noterna, dels också, och detta mestadels för versens skull, omarbetat en mängd enstaka uttryck, visor och delar af visor, så att i det hela denna nya upplaga kan ske på ett halft hundratal ställen mer eller mindre skiljer sig från den förra.
+Alldeles oändrad går emellertid ej den ursprungliga texten öfver till denna upplaga. Jag har nämligen i henne sökt tillgodogöra mig hufvudpunkterna af det i föregående upplagas ”Efterskrift” omnämda arbete af prof. M. B. Richert, ''Försök till belysning af mörkare och oförstådda ställen i den poetiska Eddan'', hvarjämte jag dels i själfva texten infört åtskilliga rättelser, som den första upplagan meddelade i noterna, dels också, och detta mestadels för versens skull, omarbetat en mängd enstaka uttryck, visor och delar af visor, så att i det hela denna nya upplaga kan ske på ett halft hundratal ställen mer eller mindre skiljer sig från den förra.
-<br><br>I hopp om att de närmaste åren måtte bringa rika skördar för eddaforskningen och att särskildt den nordiska fornålderns majestätiska uppenbarelsebok, Valans Visdom, som väl tarfvar en ny granskning, häraf måtte framstå i klarare ljus, utsänder jag sålunda en ny upplaga af detta verk, hvars enda syfte varit och är att, i öfverensstämmelse med de facklärdes tolkning af texten, för fosterlandet göra tillgängligt eddasångernas sköna arf.
+I hopp om att de närmaste åren måtte bringa rika skördar för eddaforskningen och att särskildt den nordiska fornålderns majestätiska uppenbarelsebok, Valans Visdom, som väl tarfvar en ny granskning, häraf måtte framstå i klarare ljus, utsänder jag sålunda en ny upplaga af detta verk, hvars enda syfte varit och är att, i öfverensstämmelse med de facklärdes tolkning af texten, för fosterlandet göra tillgängligt eddasångernas sköna arf.
-<br>''P. Aug. Gödecke.''</blockquote>
+Växjö den 28 November 1881.
-<br><br>
+''P. Aug. Gödecke.''
-<blockquote>Alt ifrån den tid, då jag såsom student för första gången lärt känna Eddans dikter, har jag, gripen af deras skönhet, med vemod besinnat, huru okänd denna fornskatt af visdom och sång ännu är för Sveriges folk. Så snart jag kommit utanför universitetet och de personers krets, som genom de nu först vaknade nordiska språkstudierna lärt känna den gammalnordiska literaturens kvarlefvor och fått syn på den verkliga härskara af män och kvinnor, tilltagna i större mått än våra dagars, hvilken möter oss hos Islands skalder och häfdatecknare, har jag år efter år, hos hög och låg, bland gammal och ung, fåfängt spanat efter någon kännedom om den fornnordiska bildningens storverk på vers och prosa. Att det stått något bättre till i detta hänseende under århundradets första del, är jag villig att tro; den götiska skolan i vår vitterhet hade då vållat en väckelse, hvilken dock sedan dess värre alt för snart dött bort. Det slägte, som nu står på lifvets och kraftens höjdpunkt, och hvars andeliga synkrets tecknar omfånget af hvad som nu gäller såsom svensk bildning, vet rätt mycket både om Grekland och Rom och är ganska ifrigt att lära känna hvarje nytt literärt alster från Paris eller New-York, men hvad det icke vet och icke känner, det är, att den tidsålder, som ej främst af all odling sätter den rent fosterländska, snart saknar all märg och must och småningom mister den kärlek till sina fäders minnen, den kraft af deras kraft och den fläkt af deras ande, utan hvilka intet folk kan skapa sig en själfständig framtid. Vi svenskar hafva, i jämförelse med danskar och norrmän för att ej äfven nämna tyskar, alt intill den allra sista tiden, såsom jag här nedan skall visa, systematiskt vårdslösat det stora andliga arf, som Nordens fornålder genom isländingarne öfverlemnat åt de nordiska folken. Våra högre undervisningsanstalter för män och kvinnor hafva i detta stycke troget räkt hvar andra handen, och vi hafva också kommit därhän, att vi för studiet af den isländska literaturen helt och hållet måste bygga på norska, danska, tyska, franska och engelska hjälpredor. Språkläror, ordböcker, alt få vi hemta från främlingar; det lilla, som Sverige själft i detta stycke alstrat, tillhör länge sedan flydda tider. Den ljusning, som i nyaste tid inträdt genom upprättandet af professurer i nordiska språk vid våra universitet, och som äfven röjes i nya riktningar af konst och slöjd, skall, hoppas jag, hos oss alstra en i detta hänseeende bättre framtid.
+<center><big><big>'''Företal till första upplagan.'''</big></big></center>
-<br><br>Om det ej voro förmätet, skulle jag bedja, att vårt folks fylgjor i detta stycke läte denna nya öfversättning njuta samma lycka som den gamla. Ty nu är för visso den tid kommen, då Sverige skulle behöfva en stor skald, en banbrytare för ett nytt tidehvarf.
+Alt ifrån den tid, då jag såsom student för första gången lärt känna Eddans dikter, har jag, gripen af deras skönhet, med vemod besinnat, huru okänd denna fornskatt af visdom och sång ännu är för Sveriges folk. Så snart jag kommit utanför universitetet och de personers krets, som genom de nu först vaknade nordiska språkstudierna lärt känna den gammalnordiska literaturens kvarlefvor och fått syn på den verkliga härskara af män och kvinnor, tilltagna i större mått än våra dagars, hvilken möter oss hos Islands skalder och häfdatecknare, har jag år efter år, hos hög och låg, bland gammal och ung, fåfängt spanat efter någon kännedom om den fornnordiska bildningens storverk på vers och prosa. Att det stått något bättre till i detta hänseende under århundradets första del, är jag villig att tro; den götiska skolan i vår vitterhet hade då vållat en väckelse, hvilken dock sedan dess värre alt för snart dött bort. Det slägte, som nu står på lifvets och kraftens höjdpunkt, och hvars andeliga synkrets tecknar omfånget af hvad som nu gäller såsom svensk bildning, vet rätt mycket både om Grekland och Rom och är ganska ifrigt att lära känna hvarje nytt literärt alster från Paris eller New-York, men hvad det icke vet och icke känner, det är, att den tidsålder, som ej främst af all odling sätter den rent fosterländska, snart saknar all märg och must och småningom mister den kärlek till sina fäders minnen, den kraft af deras kraft och den fläkt af deras ande, utan hvilka intet folk kan skapa sig en själfständig framtid. Vi svenskar hafva, i jämförelse med danskar och norrmän för att ej äfven nämna tyskar, alt intill den allra sista tiden, såsom jag här nedan skall visa, systematiskt vårdslösat det stora andliga arf, som Nordens fornålder genom isländingarne öfverlemnat åt de nordiska folken. Våra högre undervisningsanstalter för män och kvinnor hafva i detta stycke troget räkt hvar andra handen, och vi hafva också kommit därhän, att vi för studiet af den isländska literaturen helt och hållet måste bygga på norska, danska, tyska, franska och engelska hjälpredor. Språkläror, ordböcker, alt få vi hemta från främlingar; det lilla, som Sverige själft i detta stycke alstrat, tillhör länge sedan flydda tider. Den ljusning, som i nyaste tid inträdt genom upprättandet af professurer i nordiska språk vid våra universitet, och som äfven röjes i nya riktningar af konst och slöjd, skall, hoppas jag, hos oss alstra en i detta hänseeende bättre framtid.
-<br><br>Stockholm den 25 Februari 1877.
+För den välvilja, hvarmed en och annan af vår fornålders vänner då och då under arbetets fortgång uppmuntrat mig, och för den långmodighet, hvarmed mina förläggare icke blot öfversett med att tryckningen dragit ut på tidan i flera år äfven på mångahanda sätt direkt understödt detta fosterländska arbete, vill jag härmed på det varmaste uttala min tacksamhet.
-<br>''P. Aug. Gödecke.''
+Tegnér lärer en gång yttrat: ”Om jag icke läst Sämunds Edda och folkvisorna, så hadde jag icke kunnat skrifva Fritjof”. Uti dessa ord uttalar han sin tacksamhet för den första svenska öfversättningen af detta verk, nämligen Afzelii. Hvilken ljuflig lott att hafva ledt i dagern den källåder, ur hvilken en stor skald druckit kraft att hänföra ett helt folk!
 [[Kategori:Alfabetisk indeks]]

@@ Linje 3: / Linje 3: @@
 !align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
 |-
-! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! !!  !!  !!  !! [[Svensk.gif|32px|link=Företal (PAG)]]!!
+! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! !!  !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Företal (PAG)]]!!
 |-
 |}