Carsten på 17. jul. 2024 kl. 11:53

2024-07-17T11:53:38Z

Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

2024-07-16T05:13:56Z

Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 16. jul. 2024 kl. 05:13

2024-07-16T05:13:20Z

Carsten: Fyrationdeförsta Sången (Kalevala, Collan)

2024-07-10T09:45:30Z

Fyrationdeförsta Sången (Kalevala, Collan)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kalevala (Castrén)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link= Fyrationdeförsta Sången (Kalevala, Collan)]] !!
|-
|}

[[Fil:Väinämöisen_soitto1.jpg|thumb|450px|right|<center>'''Wäinämöinen spelar på sin Kantele''' Maleri af ''Robert Wilhelm Ekman''</center>]]

<center>'''[[Finsk religion og mytologi|Temaside: Finsk religion og mytologi]]'''

<big><big>'''[[Kalevala (Collan)| Kalevala]]'''</big></big>

 öfversatt af '''Karl Collan'''

<big><big><big>'''Fyrationdeförsta Sången'''</big></big></big></center>

-----

 '''Fyrationdeförsta Sången.'''Wäinämöinen spelar på sin Kantele, och alla lefvande varelser, till och med luftens, jordens och hafvets gudomligheter närma sig för att åhöra spelet: 1—168. — Enhvar blir af sången rörd till tårar; äfven ur Wäinämöinens ögon droppa stora, klara tårar, som falla till marken, nedflyta i hafvet och der förvandlas till herrliga perlor: 169—266.
 

-----

<blockquote>
::Gamle trygge Wäinämöinen,
::Den evärdelige sångarn
::Ställer fingrarne i ordning,
::Tvättar sina tvenne tummar,
::Sätter sig på glädjestenen,
::Tager plats på sångarhällen,
::På den silfverrika kullen,
::Toppen af den gyllne höjden,
::Tar i fingrarne sin harpa,
::10. Lägger kupan ner på knäna,
::Strängaspelet under handen,
::Höjer nu sin röst och säger:
::"Komma må en hvar att höra,
::Som ej hittills har förnummit
::Fröjden af de gamla runor,
::Strängaspelets klara toner!"

::Derpå gamle Wäinämöinen
::Började att skickligt spela
::På den goda gäddbensharpan,
::20. På sin Kantele af fiskben;
::Smidigt höjde sig hans fingrar,
::Tummen lyfte sig med lätthet.

::Nu blef glädjen först en glädje,
::Nu fick jublet ljud af jubel,
::Spelet ljöd som spel omsider
::Och en verklig sång var sången.
::Välljud steg ur gäddans tänder,
::Klar en klang ur fiskens ryggben,
::Ljufligt ljödo hingstens tagel,
::30. Springarns hår, till strängar snodda.

::Så den gamle Wäinö spelte,
::Och ej fanns ett djur i skogen,
::Springande på fyra fötter,
::Lufsande med ludna smalben,
::Som ej kom att spelet höra,
::Att dess glädjeljud beundra.

::Ekorrn styr ditåt sin kosa,
::Fram från träd till träd han hoppar;
::Hermelinerna sig närma,
::40. Sätta sig på gärdesgården;
::Elgar springa fram på heden,
::Lodjur taga del i fröjden.

::Vargen vaknar uti kärret,
::Björnen bryter upp från sandmon,
::Ur sitt ide under tallar,
::Ur det granomhöljda snåret;
::Vargen vandrar vida sträckor,
::Björnen tågar öfver tallmon,
::Sätter sig på gärdesgården,
::50. Stiger upp på sjelfva ledet;
:: Stängslet ner på berget störtar,
::Ledet in i lunden rasar;
::Björnen hoppar i ett granträd,
::Klifver upp i tallens krona,
::För att höra strängaspelet,
::Att dess ljufva klang beundra.

::Tapiolas trägne gubbe,
::Sjelfve Metsola-beherrskarn,
::Hela Tapiola-skaran,
::60. Både ynglingar och tärnor
::Trädde på en topp af berget
::Att till harpospelet lyssna;
::Äfven sjelfva skogsvärdinnan,
::Tapiolas trägna husmor
::Klädde sig i blåa strumpor,
::Snörde röda band i skorna,
::Satte sig i björkens knyla,
::Stödde sig mot alens krökning
::För att Kantele få höra,
::70. Gifva akt på harpospelet.

::Äfven alla luftens foglar,
::Som på tvenne vingar sväfva,
::Yrde fram med fart till stället,
::Sköto ner med största snabbhet,
::Att den höga sången höra,
::Att dess ljufva klang beundra.

::Örnen i sitt bo förnimmer
::Suomi-spelets sköna toner,
::Lemnar ungarne i boet,
::80. Flyger sjelf åstad till stället,
::Der den ädle hjelten spelte,
::Der sin harpa Wäinö rörde.
::Ner från höjden flyger örnen,
::Höken skjuter fram ur molnen,
::Allan ur de djupa böljor,
::Svanen från det sanka kärret;
::Och hvarenda liten bofink,
::Alla qvittrande små foglar,
::Flere hundratal af siskor,
::90. Nära tusen glada lärkor
::Fröjda sig i luftens rymder,
::Qvittra muntert på hans skuldror,
::Medan fadren glädje väcker,
::Medan Wäinämöinen spelar.

::Äfven luftens Luonnottaret,
::Rymdens undersköna tärnor
::Undra öfver glädjeljuden,
::Lyssna uppå strängaspelet;
::En på luftens loka sitter,
::100. Strålande på himlabågen,
::På en liten sky en annan,
::Glänsande på rosig molnkant.

::Kuutar, unga mön, den fagra,
::Päivätär, den sköna tärnan,
::Sutto vid sin väfsked båda,
::Läto skaften höjas, sänkas,
::Väfde på en gyllne väfnad,
::Sysslade med tyg af silfver
::Vid en rand af purpurmolnet,
::110. På ett hörn af himlabågen.
::Men då nu de fingo höra
::Dessa harpans ljufva toner,
::Flög ur handen deras väfkam,
::Föll ur deras fingrar spolen,
::Brast i väfven gyllne garnet,
::Sprungo skaftens silfvertrådar.

::Icke fanns ett enda väsen,
::Ej en varelse i vattnet,
::Simmande med tre par fenor,
::120. Ej den allra största fisksvärm,
::Som nu icke kom att höra,
::Att beundra glädjeljuden.
::Gäddor styrde fram i bugter,
::Ovigt summo vattnets hundar,
::Laxar nalkades från grunden,
::Sikar ifrån djupa ställen,
::Aborrar och smärre mörter,
::Muikor jemte andra fiskar
::Kommo simmande mot vassen,
::130. Lade sig vid stranden alla
::För att Wäinös sång få höra,
::Att till harpospelet lyssna.

::Ahto, konungen på vågen,
::Vattnets gubbe, vassbeskäggad,
::Stiger upp vid vattenbrynet,
::Smyger fram bland neckrosbladen,
::Lyssnar der till glädjeljuden,
::Yttrar sjelf till slut och säger:
::"Sådant har jag ej fått höra —
::140. Ej så länge tiden varat —
::Som den gamle Wäinös toner,
::Som den höge sångarns runor."

::Sotkottaret, systerparet,
::Vassens svägerskor vid stranden,
::Släta sina långa lockar,
::Kamma ut det rika håret
::Med en silfverskaftad borste,
::Med en hårkam, guldbeslagen,
::Höra då ett sällsamt välljud,
::150. Strängaspelets sköna toner,
::Och i vattnet faller kammen,
::Silfverborsten ner i böljan:
::Sina lockars vård de glömma,
::Lemna håret skött till hälften.

::Åfven sjelfva vattnets moder,
::Med den vassbetäckta barmen,
::Höjde sig till slut ur hafvet,
::Dök omsider upp ur vågen,
::Smög sig fram igenom vassen,
::160. Stödde sig emot en klippa
::För att höra sångens toner,
::Wäinämöinens spel på harpan,
::Ty så underbar var sången
::Och så herrligt harpospelet;
::Djupt i sömn hon här försjunker,
::Dignar slumrande vid stranden
::Ofvanpå en gråsprängd klippa,
::Vid den breda hällens framkant.

::Men den gamle Wäinämöinen
::170. Spelade en dag och tvenne,
::Och ej fanns det någon hjelte,
::Ej en enda man så modig,
::Ej en man och ej en qvinna,
::Ej en mö med långa lockar,
::Som ej härvid tårar fällde,
::Som ej djupt i hjertat rördes.
::Unga greto, gamla greto,
::Än ej gifta männer greto,
::Likaledes gifta männer,
::180. Halfuppvuxna unga gossar,
::Både ynglingar och tärnor,
::Alla flickor små derjemte,
::Ty så underbar var sången,
::Gubbens strängaspel så ljufligt.

::Till och med för Wäinämöinen
::Svällde ymnigt tårekällan;
::Tårar runno från hans ögon,
::Stora klara droppar föllo,
::Vida trindare än tranbär,
::190. Ännu rundare än ärter,
::Mycket digrare än hjerpägg,
::Större än en svalas hufvud.

::Så hans ögons tårar flöto,
::Runno tätt uppå hvarandra,
::Föllo ner uppå hans kinder,
::På den gamles sköna anlet’,
::Och ifrån hans sköna anlet’
::Ner uppå hans breda haka,
::Runno från hans breda haka
::200. Ner uppå det hvälfda bröstet,
::Och ifrån det hvälfda bröstet
::Ner uppå de fasta knäna,
::Flöto från de fasta knäna
::Ner uppå hans höga vrister,
::Runno från hans höga vrister
::Under fötterna på marken;
::Genom mantlar fem de trängde,
::Genom sex hans gyllne gördlar,
::Genom sju hans blåa skjortor,
::210. Genom åtta vadmalsrockar.

::Och de klara tårar flöto
::Från den gamle Wäinös närhet
::Till det blåa hafvets stränder
::Och från blåa hafvets stränder
::Under vattnets klara yta
::Ner i djupets svarta gyttja.

::Men den gamle Wäinämöinen
::Höjde då sin röst och sade:
::"Finnes väl bland denna ungdom,
::220. Uti denna sköna skara,
::Uti detta stora slägte,
::Här, bland fadrens många söner,
::Den som hemtar mina tårar
::Upp ur hafvets klara vågor?"

::Honom svara då de unga,
::Svara likaså de gamla:
::"Icke finns bland denna ungdom,
::Uti denna sköna skara,
::Uti detta stora slägte,
::230. Här, bland fadrens många söner,
::Den som hemtar dina tårar
::Upp ur vattnets klara böljor."

::Sade gamle Wäinämöinen,
::Tog till orda sjelf och talte:
::"Den som samlar mina tårar,
::Den som dessa droppar hemtar
::Upp ur vattnets klara böljor,
::Skänker jag en silkesklädnad."

::Kraxande då kommer korpen;
::240. Sade gamle Wäinämöinen:
::"Gå att taga mina tårar
::Upp ur hafvets klara böljor,
::Och en silkesdrägt jag ger dig!"
::Korpen finner dem dock icke.

::Detta hör den blåa knipan,
::Och till stället hon sig närmar.
::Sade gamle Wäinämöinen:
::"Ofta nog, du blåa knipa,
::Doppar du din näbb i vågen,
::250. Söker du i vattnet svalka:
::Gå att samla mina tårar
::Under vattnets klara yta!
::Jag den bästa lön dig gifver,
::Skänker dig en silkesklädnad."

::Knipan skyndar då att söka
::Gamle Wäinämöinens tårar
::Under vattnets klara yta,
::I den svarta dyn på djupet;
::Samlar tårarne ur hafvet,
::260. Hemtar dem i Wäinös händer,
::Men förvandlade de blifvit,
::Herrligt voro de förbytta,
::Omgestaltade till perlor,
::Perlor, skimrande och klara,
::Ämnade att kungar smycka,
::Att förnöja jordens store.
</blockquote>
 

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Karl Collan]]
[[Kategori:Finsk-ugrisk mytologi]]

@@ Linje 218: / Linje 218: @@
-::Åfven sjelfva vattnets moder,
+::Äfven sjelfva vattnets moder,
 ::Med den vassbetäckta barmen,
 ::Höjde sig till slut ur hafvet,

@@ Linje 1: / Linje 1: @@
+{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
-[[Fil:Väinämöisen_soitto1.jpg|thumb|450px|right|<center>'''Wäinämöinen spelar på sin Kantele'''<br>Maleri af ''Robert Wilhelm Ekman''</center>]]
+|- style="background-color:#e9e9e9"
+!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk

Fyrationdeförsta Sången (Kalevala, Collan) - Revisjonshistorikk

Carsten på 17. jul. 2024 kl. 11:53

Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 16. jul. 2024 kl. 05:13

Carsten: Fyrationdeförsta Sången (Kalevala, Collan)