Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

2024-07-28T05:38:46Z

Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 28. jul. 2024 kl. 05:37

2024-07-28T05:37:36Z

Carsten: Fyrationdesjunde Sången (Kalevala, Collan)

2024-07-16T05:28:06Z

Fyrationdesjunde Sången (Kalevala, Collan)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kalevala (Castrén)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link= Fyrationdesjunde Sången (Kalevala, Collan)]] !!
|-
|}

[[File:Joseph Alanen - Kalevala rya.jpg|thumb|300px|<center>'''Louhi stjæler solen og månen''' Af Joseph Alanen</center>]]

<center>'''[[Finsk religion og mytologi|Temaside: Finsk religion og mytologi]]'''

<big><big>'''[[Kalevala (Collan)| Kalevala]]'''</big></big>

 öfversatt af '''Karl Collan'''

<big><big><big>'''Fyrationdesjunde Sången'''</big></big></big></center>

-----

 '''Fyrationdesjunde Sången.''' Solen och månen nedstiga för att lyssna på Wäinämöinens spel; Pohjolas värdinna tager dem i sitt våld, instänger dem i ett berg och röfvar slutligen äfven elden ur Kalevalas stugor: 1—40. — Mörker råder i naturen; Ukko, luftens gud, gripes af ledsnad och uppslår eld: 41—82. — Elden faller ner till jorden; Wäinämöinen och Ilmarinen begifva sig ut för att uppsöka honom: 82—126. — Luftens dotter omtalar att elden nedfallit i Aluenjärvi och der blifvit uppslukad af en fisk: 127—312. — Wäinämöinen och Ilmarinen försöka att med en not af bast fånga denne fisk, men lyckas ej häri: 313—364.
 

-----

<blockquote>
::Gamle trygge Wäinämöinen
::Spelte länge på sin harpa,
::Spelte länge, sjöng derjemte,
::Väckte äfven eljest glädje.

::Ljudet hörs till månens gårdar,
::Glädjen upp till solens fönster;
::Månen ur sin boning träder,
::Slår sig ned i björkens krona,
::Solen ur sitt slott sig närmar
::10. Och i furans topp sig sätter
::Att på strängaspelet höra,
::Att beundra glädjeljuden.

::Louhi, Pohjolas värdinna,
::Gumman med de glesa tänder,
::Tager solen här till fånga,
::Griper månen likaledes,
::Månen uti björkens krona,
::Solen uti furutoppen,
::Snabbt hon för dem till sitt hemvist,
::20. Till det mörka Pohja-landet.

::Månen i en gråsprängd klippa
::Gömmer hon, att mer ej lysa,
::Solen, att ej längre stråla,
::Stänger hon uti ett stålberg,
::Yttrar der vid sjelf och säger:
::"Sjelfmant må de nu ej slippa,
::Månen må ej gå att lysa,
::Soln ej höja sig och stråla,
::Förrän jag engång dem löser,
::30. Kommer sjelf att bort dem föra,
::Hemtar dem med nio hingstar,
::Hvilka samma sto har burit!"

::När hon undanskaffat månen,
::När hon solen bort förflyttat,
::In i Pohja-hälleberget,
::I den jernuppfyllda klippan,
::Röfvar hon desslikes elden,
::Tar från Wäinö-hemmet flamman;
::Utan eld dess stugor blefvo,
::40. Utan ljus dess hus och gårdar.

::Nu var natt förutan ända,
::Mörker rådde utan afbrott,
::Natt det var i Kalevala,
::Uti Wäinö-hemmets stugor,
::Och i himlen likaledes,
::Uti Ukkos hem i luften.

::Dystert utan eld var lifvet,
::Svårt det var att ljuset sakna,
::Ledsnad kände alla menskor,
::50. Ledsnad Ukko sjelf försporde.

::Ukko, herrskaren i höjden,
::Luftens skapare, den store,
::Börjar att häröfver undra,
::Eftertänker och begrundar,
::Hvad som kunde månen skymma,
::Hvilket töcken solen höljde,
::Då ej månen mera glänste,
::Solen icke längre lyste.

::Och på molnets kant han framgick,
::60. Längsmed himlafästets gränsor,
::Uti himmelsblåa strumpor,
::Uti brokig fotbeklädnad,
::För att efter månen leta,
::Taga reda uppå solen,
::Kunde dock ej månen finna,
::Fick ej heller rätt på solen.

::Eld slog Ukko, luftens herre,         ''Eldens ursprung:'' v. 67–364.
::Gnistor lät han plötsligt springa
::Ur sin blanka klingas eldbett,
::70. Ur sitt svärd, som blixtar ljungar;
::Eld han slog emot sin nagel,
::Bragte gnistor fram vid fingret,
::I den höga himlarymden,
::Uppå stjernegårdens slätter.

::Elden så till lif han väckte,
::Och han gömde eldens gnista
::I en pung, med guld utsirad,
::I en dosa utaf silfver,
::Gaf den nu åt luftens tärna,
::80. För att vaggas, för att gungas,
::Till en annan måne bildas,
::Till en nyfödd sol förvandlas.

::Jungfrun på det långa molnet,
::Tärnan invid himlaranden
::Började att gnistan vagga,
::Gungade den ljusa lågan
::I en vacker, gyllne vagga,
::Hängande på silfverremmar.

::Silfverbjelkarne sig böjde,
::90. Gyllne vaggan hven i luften,
::Molnen skälfde, himlen genljöd,
::Himlens lock på sned sig vände
::Under gungningen af elden,
::Under vaggandet af lågan.

::Jungfrun vaggar träget elden,
::Gungar jemnt den ljusa lågan,
::Ansar den med sina fingrar,
::Sköter om den uti handen;
::Elden fäller då den dumma,
::100. Släpper oförsigtigt lågan:
::Ner den föll ur hennes fingrar,
::Ur den hand som skött och smekt den.

::Himlahvalfvet sönderbrister,
::Luftens hela rymd sig öppnar;
::Elden ilar nu med snabbhet,
::Hastigt flyr den röda gnistan,
::Skjuter genom himlens rymder,
::Fräser tvärs igenom molnen,
::Ner igenom nio himlar,
::110. Sex af stjernor prydda fästen.

::Sade gamle Wäinämöinen:
::"Vän och broder Ilmarinen!
::Låt oss vandra för att skåda,
::Låt oss gå att undersöka,
::Hvad det var för eld som nedföll,
::Hvilket sällsamt ljus som blänkte
::Fram ur himlens höga rymder
::Ända ner till jordens sköte:
::Om det vore månens skifva,
::120. Eller solens klot måhända."

::Hjeltarne sig ut begåfvo,
::Vandrade och öfverlade,
::Huru dit de skulle komma,
::Hur de skulle vägen finna
::Till den plats der elden fallit,
::Der sig skenet sänkt till jorden.

::Mötte dem en ström på vägen,
::Lik ett väldigt haf i storlek.
::Gamle trygge Wäinämöinen
::130. Börjar då en farkost bygga,
::Timrar den i öde skogen,
::Medan smeden Ilmarinen
::Styren hugger sig af granträd,
::Starka åror gör af furu.

::Färdig blef den nya båten,
::Hade årar, hade tullar;
::Båten förde de i vattnet,
::Ut de rodde, fram de skredo
::Af och an på Neva-floden,
::140. Rundt kring Neva-flodens udde.

::llmatar, den sköna jungfrun,
::Äldst ibland naturens döttrar,
::Kommer hjeltarne till möte,
::Yttrar dessa ord och säger:
::"Hvilka ären j, o männer?
::Huru ären j benämnde?"

::Sade gamle Wäinämöinen:
::"Sjömän begge två vi äro,
::Jag den gamle Wäinämöinen,
::150. Denne smeden Ilmarinen;
::Nämn då äfven du din härkomst,
::Säg oss huru du benämnes!"

::Qvinnan svarade och sade:
::"Jag den äldsta är bland qvinnor,
::Aldra äldst bland luftens jungfrur,
::Alla väsens första moder,
::Jemngod med fem vigda hustrur,
::Jemnlik brudar sex i skönhet.
::Hvart, j männer, gäller resan,
::160. Hvart är färden ställd, j hjeltar?"

::Gamle Wäinämöinen svarar,
::Yttrar sjelf ett ord och säger:
::"Qväfd hos oss är eldens låga,
::Sjunkit har det klara ljuset;
::Länge utan eld vi lefvat,
::Dvalts i oafbrutet mörker,
::Men vi vilja nu omsider
::Gå att elden efterspana,
::Som har fallit ned från himlen,
::170. Uppifrån de höga molnen."

::Qvinnan yttrade till gensvar,
::Tog till orda sjelf och sade:
::"Svårt det blir att elden finna,
::Att om ljuset kunskap vinna!
::Dåd har elden ren föröfvat,
::Lågan mycken ofärd alstrat:
::Elden flög med största snabbhet.
::Hastigt föll den röda gnistan
::Från de rymder skaparn danat,
::180. Der den bragtes fram af Ukko,
::Genom himlens jemna fäste,
::Genom luftens vida sträckor,
::In igenom sotig rökglugg,
::Genom takets torra kroppås,
::In i Tuuris nya stuga,
::Palvoinens ej täckta boning.

::"När då elden dit var kommen,
::In i Tuuris nya stuga,
::Började han ondt föröfva,
::190. Företog sig svåra missdåd,
::Gjorde jungfru-brösten skada,
::Svedde döttrarna i barmen
::Och förstörde knät på sonen,
::Brände gårdens värd i skägget.

::"Modren ammade sitt spenbarn
::Uti en eländig vagga,
::Och då elden dit var kommen,
::Gjorde han sin värsta illbragd,
::Brände barnet i dess vagga,
::200. Brände modrens bröst tillika;
::Ner till Mahala gick barnet,
::Gossen for till Tuonis boning,
::Ty han var till döden danad,
::Var bestämd att duka under
::För den röda eldens pina,
::För de marter lågan alstrat.

::"Bättre insigt modren hade,
::Ej hon gick till Manas boning,
::Hon förstod att eld besvärja,
::210. Visste att fördrifva lågan
::Genom nålens fina öga,
::Genom hammaren på yxen,
::I den heta isbillns ränna,
::Längs den gröna åkerrenen."

::Gamle trygge 'Wäinämöinen
::Skyndade sig då att fråga:
::"Hvart begaf sig elden dädan,
::Hvaråt ilade dess gnistor
::Ifrån Tuuris åkerrenar:
::220. Ut i skogen eller hafvet?"

::Qvinnan yttrade till gensvar,
::Tog till orda sjelf och sade:
::"När då elden bort begaf sig,
::Medan lågan framgick längre,
::Stora sträckor först den brände,
::Många kärr och många marker,
::Störtade till slut i vattnet,
::Ner i Aluejärvis böljor,
::Och i brand försattes insjön,
::230. Gnistrade af eld och lågor.

::"Gånger tre, en natt om sommarn,
::Nio gånger på en höstnatt,
::Upp till granens topp den svällde,
::Sjöd utöfver alla bräddar,
::Sen i eldens våld den råkat,
::I den vilda lågans händer.
::Fiskarne i land den vräkte,
::Abborr-skaran upp på klippor;
::Fiskarne omkring sig sågo,
::240. Abborrarne öfvervägde
::Hur det blefve nu att lefva;
::Abborrn sörjde sina visthus,
::Alla fiskar sina hemvist,
::Girsen saknade sin stenborg.

::"Abborrn med sin krökta nacke
::Kom och satte efter gnistan,
::Kunde dock ej gnistan fånga;
::Men då kom den blåa siken,
::Siken sväljde eldens gnista,
::250. Slukade den ljusa lågan.

::"Nu sig lade Aluejärvi,
::Sänkte sig från sina bräddar
::Till sin fordna plats och läge,
::På en enda natt om sommarn.

::"När en liten tid förlupit,
::Gripes sväljaren af smärta,
::Råkar slukaren i vånda,
::Uti nöd den alltför mätte.

::"Fram han sam, och sam tillbaka,
::260. Sam en dag och sam en annan
::Längsmed sikomhvärfda holmar,
::Mellan grund, der laxar dväljas,
::Framför tusen uddars spetsar,
::In i hundra öars bugter;
::Hvarje udde honom rådde,
::Hvarje ö han hörde säga:
::"Ej i detta lugna vatten,
::Ej i Alue, den trånga,
::Finnes den mig arme slukar,
::270. Den mig usle vill förgöra
::Under dessa eldens marter,
::Dessa qval, som lågan alstrat!"

::Detta hör den blanke laxen,
::Slukar upp den blåa siken;
::När en liten tid förflutit,
::Gripes sväljaren af plågor.
::Råkar slukaren i vånda,
::Uti nöd den öfvermätte.

::"Fram han sam, och sam tillbaka,
::280. Sam en dag och sam en annan,
::Mellan grund der laxar dväljas,
::Mellan gäddors vida gårdar,
::Utmed tusen uddars spetsar,
::In i hundra öars bugter;
::Hvarje udde honom rådde,
::Hvarje ö han hörde säga:
::"Ej i detta lugna" vatten,
::Ej i Alue, den trånga,
::Finnes den mig arme slukar,
::290. Den mig stackars fisk vill döda
::Under dessa eldens marter,
::Dessa qval, af lågan väckta!"

::"Kommer då den gråa gäddan,
::Slukar upp den blanke laxen;
::Men då någon stund förlidit,
::Gripes sväljaren af plågor,
::Råkar slukaren i vånda,
::Uti nöd den öfvermätte.

::"Fram han sam, och sam tillbaka,
::300. Sam en dag och sam en annan
::Mellan grund, der måsar vistas,
::Skär, der hafvets örnar dväljas,
::Längsmed tusen uddars spetsar,
::In i hundra öars bugter;
::Hvarje udde honom rådde,
::Hvarje ö han hörde säga:
::"Ej i detta lugna vatten,
::Ej i Alue, den trånga,
::Finnes den mig arme sväljer,
::310. Den mig usle fisk vill döda
::Under dessa eldens marter,
::Dessa qval, dem lågan frambragt!"

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Och med honom Ilmarinen
::Knyter nu en not af lindbast,
::Gör ett nät af enträds-qvistar,
::Färgar det med vide-vatten,
::Och bereder det med sälgbark.

::Gamle trygge Wäinämöinen
::320. Sände qvinnorna på notdrägt;
::Qvinnorna till noten gingo,
::Systrarna begynte draga,
::Rodde af och an med noten
::Mellan öar, mellan uddar,
::Mellan grund, der laxar dväljas,
::Längsmed sikomhvärfda holmar,
::Genom strandens bruna bladvass,
::In uti den vackra säfven.

::Och man stretar och arbetar,
::330. Drager noten, skakar henne;
::Afvigt var dock noten kastad,
::Orätt blir hon äfven dragen,
::Och den fisken får man icke,
::Som man täflat om att fånga.

::Bröderna till stranden vandra,
::Männerna gå ut på notdrägt;
::Och man stöter och man stampar,
::Drager noten, släpar henne
::Ut ur vikar, upp mot klippor,
::340. Upp mot Kalevalas stengrund,
::Men den fisken får man icke,
::Som egentligen behöfves;
::Icke kom den gråa gäddan
::Upp ur vikars lugna vatten,
::Icke ur de stora fjärdar: —
::Glesa nät och fina fiskar.

::Alla fiskar sig beklaga,
::Gäddor säga sinsemellan,
::Och af iden frågar siken,
::350. Laxar af hvarandra spörja:
::"Hafva alla raska karlar,
::Kalevalas söner bortdött,
::De som nät af lin bereda,
::Som af garn sig redskap knyta
::Och en pulsstång kunna föra,
::Sköta om den långa staken?"

::Detta hörde Wäinämöinen,
::Tog till orda sjelf och sade:
::"Hjeltarne ha icke bortdött,
::360. Än finns män i Kalevala;
::En har dött, men tvenne föddes,
::Som en bättre pulsstång hafva,
::En spann längre stakar ega,
::Dubbelt farligare fisknät."
</blockquote>
 

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Karl Collan]]
[[Kategori:Finsk-ugrisk mytologi]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 28. jul. 2024 kl. 05:37
Linje 1:		Linje 1:
−	{\| ~~class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"~~	+	[[File:Joseph Alanen - Kalevala rya.jpg\|thumb\|300px\|<center>'''Louhi stjæler solen og månen'''<br>Af Joseph Alanen</center>]]
−	\|~~- style="background-color:#e9e9e9"~~
−	~~!align="~~center~~" valign="top" width="40%" \|~~ '''~~Velg språk~~''' ~~!!align="~~center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk
−	\|-
−	~~! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif\|32px\|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link=Kalevala (Castrén)]] !!~~
−	\|-
−	~~! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link= Fyrationdesjunde Sången (Kalevala, Collan)~~]] !!
−	\|-
−	\|}

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 28. jul. 2024 kl. 05:38
Linje 1:		Linje 1:
−	~~[[File~~:~~Joseph Alanen~~ - ~~Kalevala rya.jpg\|thumb~~\|~~300px\|<center>~~'''~~Louhi stjæler solen og månen~~'''~~<br>Af Joseph Alanen</~~center>]]	+	{\| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
		+	\|- style="background-color:#e9e9e9"
		+	!align="center" valign="top" width="40%" \| '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk
		+	\|-
		+	! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif\|32px\|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link=Kalevala (Castrén)]] !!
		+	\|-
		+	! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link= Fyrationdesjunde Sången (Kalevala, Collan)]] !!
		+	\|-
		+	\|}

Fyrationdesjunde Sången (Kalevala, Collan) - Revisjonshistorikk

Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 28. jul. 2024 kl. 05:37

Carsten: Fyrationdesjunde Sången (Kalevala, Collan)