Gudruns Äggelse (PAG) - Revisjonshistorikk

Carsten på 2. jun. 2022 kl. 19:09

2022-06-02T19:09:21Z

Jesper på 23. sep. 2020 kl. 18:00

2020-09-23T18:00:55Z

Carsten på 24. jan. 2019 kl. 11:28

2019-01-24T11:28:17Z

Carsten på 10. sep. 2018 kl. 14:09

2018-09-10T14:09:51Z

JJ.Sandal på 25. des. 2013 kl. 07:16

2013-12-25T07:16:19Z

Jesper på 22. des. 2013 kl. 15:29

2013-12-22T15:29:09Z

Carsten på 16. sep. 2013 kl. 13:19

2013-09-16T13:19:39Z

Jesper: Gudruns Äggelse (PAG)

2013-01-13T03:17:05Z

Gudruns Äggelse (PAG)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Guðrúnarhvöt]] !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Gudrun eggjar]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Gudrun hidser sine Sönner]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Gudruns eggelse]] !!
|-
! !! !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Gudruns egging (Goþrúnarkvǫt)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Gudrun ægger til Hævn (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Gudruns eggelse (NFS)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Gudruns Äggelse (PAG)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Gudruns uppmanings-sång (AAA)]] !!
|-
|}

<center><big>'''[[Edda (P.A.Gödecke)| EDDA]]'''</big> <big>'''En isländsk samling''' </big> '''Folkliga forntidsdikter om Nordens gudar och hjältar'''

 '''[[Peter August Gödecke biografi| Peter August Gödecke]]'''

<big><big>'''Gudruns Äggelse'''</big></big></center>

<center>[[Bilde:Bort.1.(PAG).jpg|600px]]</center>
<blockquote><blockquote> Gudrun gick ned till stranden, då hon hade dräpt Atle; sedan gick hon ut i sjön och ville dränka sig. Men hon kunde icke sjunka, utan drefs öfver fjärden till konung Jonåkers land. Han gifte sig med henne, och deras söner voro Sörle och Ärp och Hamde.
 
 Där uppfostrades Svanhild, Sigurds dotter, som vardt gift med Jörmunrek den mäktige. Hos honom var Bicke. Han rådde, att Randver, konungens son, skulle taga henne, och det rådet likade de unga väl. Detta sade Bicke till konungen, hvilken då lät hänga Randver och trampa Svanhild under hästhofvar. Men när Gudrun sporde detta, talade hon till söner sina.
 
<blockquote>1.
 Hört jag har ej
 hårdare en träta,
 ett tal, mer trängdt
 af tunga kval,
 än då söner sina
 hårdsinnade Gudrun
 med stränga strafford
 till strid äggade:
 
 2.
 “Hvi sitten I
 och sofven bort lifvet,
 hvi ledsnen I aldrig
 vid lustigt prat,
 då Jörmunrek
 er unga syster
 låtit under hästars
 hofvar trampas!
 
 3
 “Ej like I vorden
 väldige Gunnar,
 ej häller I Högnes
 hug egen;
 hämd I sökt
 för er syster redan,
 om mina bröders
 mod I haden
 [eller Hunkonungars
 hårda hug.”]
 
 4.
 Då kvad Hamde,
 den hugstore:
 “Föga dig hugade
 Högnes dåd,
 när ur sömnen
 Sigurd väktes.
 Då grät du å bädden,
 men banemännen logo.
 
 5.
 “Då voro dina blåhvita
 bolstrar röda,
 färgade i hjältens,
 den fallnes, blod.
 Så släktes Sigurd,
 du satt öfver den döde,
 din glädje var gången;
 så Gunnar dig velat.
 
 6.
 “Hämd för bålde
 bröder tog du
 både slem och svår,
 då du söner drap;
 nog ginge det för oss,
 att på Jörmunrek,
 om vi oss sammanslöte,
 vår syster hämnas.
 
 7.
 [“Men fastän färre,
 vi fresta skola,
 om vi draga månde
 det mindre strået.]
 Bären Hunkonungars
 härvapen fram!
 Svåra har du
 oss till svärdsting hetsat.”
 
 8.
 Leende gångade
 Gudrun till kammarn,
 kungars hjälmar
 ur gömmorna valde
 och sida brynjor
 till sönerne förde:
 med hurtigt mod
 till häst de stego.
 
 9.
 [Då kvad Hamde,
 den hugstore:]
 “Så månde åter
 till makan komma
 gångne kämpen,
 som i Godtjod fallit,
 att öfver oss alla
 du arföl dricker,
 både öfver Svanhild
 och söner dina!”
 
 10.
 Gråtande Gudrun,
 Gjukes dotter,
 satte på gården
 i sorg sig neder,
 där att tälja
 med tår på kinden
 sagan om många
 sorger tunga:
 
 11.
 “Jag känt tre eldar,
 jag känt tre ärilar,
 tre män
 mig tagit till hustru;
 yppare än alle
 var ensamt Sigurd,
 som bröder mina
 till bane vordo.
 
 12.
 “Så svåra sviken
 jag ej sett eller känt
 ofvan mullen vara
 en mö som jag.
 Dock mäktade de mig
 än mera kränka,
 då de ädle mig
 till Atle gåfvo. .
 
 13.
 “Jag lockade i löndom
 mina lystrande söner,
 de unge, än ovise,
 som jag Atle födt;
 hämd jag ej hade
 för min harm förr,
 än jag huggit Niflungars
 hufvud af.
 
 14
 “Till hafvet gick jag,
 hätsk mot mina norner,
 ville stäcka
 deras stränga våld;
 men mig hofvo och ej dränkte
 höga böljorna;
 till land jag lände,
 att jag lefva skulle.
 
 15.
 “För tredje gången —
 jag tog det som en båtnad —
 med ett lands konung
 jag läger delte.
 Jag aflade barn,
 arftagare,
 arftagare,
 Jonåkers söner.
 
 16.
 “Men tärnor sutto
 kring Svanhild rundt,
 det barn hon var,
 som jag varmast älskade;
 så Ijuf var Svanhild
 i salarna mina,
 som en solens stråle
 att se uppå.
 
 17.
 “Med guld jag henne prydde
 och glänsande kläder,
 innan jag gaf
 till Godtjod bort
 [unga mön,
 det jag aldrig bort.
 till gamle gubben,
 den grymsinte.]
 
 18.
 'Det är den hårdaste
 jag haft af sorger,
 [och aldrig kan jag bot
 bida därför,]
 att Svanhilds lysande
 lockar trampats
 i gruset under hästars
 hofvar ned;
 
 19.
 “Och det den svåraste,
 att de Sigurd min,
 på segern rånad,
 i sängen dråpo;
 det den grymmaste,
 då glänsande ormar
 med sina gaddar gåfvo
 Gunnar döden:
 
 20.
 “Det den djupaste,
 då de hjärtat skuro
 ur lifvet på orädde,
 lefvande kungen.
 Jag mins mycket men,
 jag mins mycket sorg;
 [hvi borde jag
 bida mera!]
 
 21.
 “Sporra, Sigurd!
 svarta gångarn,
 låt din hurtiga häst
 hitåt springa!
 Här ingen dotter sitter
 eller svärdotter,
 som Gudrun gifver
 gåfvor och smycken.
 
 22.
 “Mins nu, Sigurd!
 hvad vi sade förr,
 då vi båda
 å bädden sutto:
 att du månde mig
 modig besöka
 som vålnad ur Häl,
 och jag ur verlden dig!
 
 23
 “Byggen, jarlar!
 bålet af eke;
 högt det häfven
 under härlige hjälten!
 Eld bränne bröstet,
 bräddfult af kvalen,
 sorgerna smälte
 i sargade hjärtat!”
 
 24.
 Må alle jarlars
 öde bättras,
 alla kvinnors
 kval minskas,
 då denna sorgesång
 sungen varder,
 [Gudruns äggelse,
 för alla slägten!]</blockquote>

 
<center>[[Bilde:Deko.6.(PAG).jpg|500px]]</center>
</blockquote></blockquote>

<blockquote><big>'''Noter till Gudruns Äggelse'''</big>
 
 I slutet af inledningen framför noterna till Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane påvisades, att Völsungasägnens naturliga slut vore fullbordandet af hämden på Atle. Gudrun störtade sig också efter denna gärning i hafvet, och därmed kunde man väntat, att äfven hon vore svunnen ur diktens verld. Men sådan är icke händelsen. En fortsättning finnes, Svanhvit Jörmunrekssägnen, upptagande två sånger. I den första af dessa, Gudruns Äggelse, är Gudrun hufvudpersonen. Gudrun har, buren af hafvets böljor, kommit till konung Jonåkers land och är vorden gift med honom samt har födt honom tre söner, Sörle, Ärp och Hamde. Där uppfostrades också Svanhild, Sigurds och Gudruns dotter, tills hon vardt gift med en gubbe, kung Jörmunrek den mäktige. Hos honom var Bicke, Atles onde rådgifvare. Han stiftade en kärlekshandel mellan Svanhild och hennes stjufson, Randver; och denna kärlekshandel yppade sedan Bicke för Jörmunrek, hvilken till hämd lät Svanhild trampas till döds under ystra hästars hofvar. Detta är uppslaget, och sångens väsendtliga innehåll utgöres af Gudruns klagosång öfver sin lefnads hårda öden samt hennes sträfvan att ägga sina tre nu lefvande söner till hämd för deras systers undergång. Hela denna sägen kan tydligen tänkas ursprungligen hafva varit själfständig och fristående och först senare hopknuten med Völsunga-Gjukungasägnen.
 
 Jonåker Jörmunreks sägnens hela ställning till den egentliga Völsungasägnen, liksom dennas förhållande till de två öfriga sägnerna, Gjukunga- och Åslögssägnerna, skildras af Sv. Grundtvig sårdeles träffande i en noga genomförd bild. »Låta vi nu blicken», säger han, »glida ut öfver hela sagokretsen, så kunna vi likna denna vid en storartad forntidsbyggning, med en götisk domkyrka af första rang. Skeppet är då uppenbarligen den älsta delen af hvad som finnes, ett väldigt långskepp, bygdt i en ren och sträng, allvarlig stil; detta är ''den egentliga episka Völsungaättesägnen'' från Sigge till Sigurd. Det väldiga torn, som reser sig för ändan af skeppet, är väl tydligen något senare tillbygdt, men smälter dock sålunda samman med hufvudskeppet, att vi nu hafva svårt att tänka oss det borta; detta är hela ''den mera dramatiska Gjukungasägnen''. Men en annan tillbyggnad, ehuru också synbarligen mycket gammal och i sig själf ett vackert stycke arbete, passar dock icke rätt till det öfriga, utan förstör symmetrien genom att dana en sidoflygel ut från det stora tornet; detta är ''Jonåker- Jörmunrekssägnen''. Värre är det ändå med det åbäke, som är upphängdt på tornet på den andra sidan, dels för att dana en falsk symmetri med den förra tillbyggnaden, dels och förnämligast för att utgöra en förbindelse med den yttersta flygeln af en helt annan byggning, den yttersta flygeln af en gammal konungaborg; det är ''Åslögssägnen''. Till denna sista finnes intet spår i själfva fornkvädena och icke häller i de till dem fogade prosaiska anmärkningarna» o. s. v. — Jämför om Åslögssägnen noten till Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane, visan 41!
 
 '''''Visan 3.'''''
 '''Hunkonungars''', Man antager, att härmed åsyftas Völsungar.
 
 '''''Visan 4.'''''
 Denne '''Hamde''' är Gudruns och Jonåkers son.
 
 '''''Visan 9.'''''
 '''Gångne kämpen''' är Sigurd, hvilken Gudrun enligt visorna 21 och 22 väntade få se återkomma från de dödes land.
 
 '''''Visan 11.'''''
 '''Tre eldar , tre ärilar.''' Gudrun har varit tre gånger gift.
 
 '''''Visan 13.'''''
 '''Jag lockade i löndom''' o. s. v. Jämför härom Ärps och Eitils dråp i Kvädet om Atle, visorna 39 och 40, samt i Den grönländska sången om Atle, visorna 77-79!
 
 '''''Visan 23.'''''
 '''Härlige hjälten''' är Sigurd, hvilken Gudrun väntade få se komma ned till bålet för att hemta henne med sig upp till Valhall.
 

</blockquote>
 

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Den eldre Edda]]
[[Kategori:Peter August Gödecke]]

@@ Linje 5: / Linje 5: @@
 ! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Guðrúnarhvöt]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Gudrun eggjar]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Gudrun hidser sine Sönner]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Gudruns eggelse]] !!
 |-
-!  !!  !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Gudruns egging (Goþrúnarkvǫt)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Gudrun ægger til Hævn (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Gudruns eggelse (NFS)]] !!
+!  !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Goðrúnarhv&#491;t]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Gudruns egging (Goþrúnarkvǫt)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Gudrun ægger til Hævn (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Gudruns eggelse (NFS)]] !!
 |-
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Gudrun egger sine Sønner (F.W.Horn)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Gudruns Äggelse (PAG)]] !!

@@ Linje 9: / Linje 9: @@
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Gudrun egger sine Sønner (F.W.Horn)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Gudruns Äggelse (PAG)]] !!
 |-
-!  !!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Gudruns uppmanings-sång (AAA)]] !!
+!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Gudrunes Opfordring (FM)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Gudruns uppmanings-sång (AAA)]] !!
 |-
 |}

@@ Linje 22: / Linje 22: @@
 <center>[[Bilde:Bort.1.(PAG).jpg|600px]]</center>
-<blockquote><blockquote><br>Gudrun gick ned till stranden, då hon hade dräpt Atle; sedan gick hon ut i sjön och ville dränka sig. Men hon kunde icke sjunka, utan drefs öfver fjärden till konung Jonåkers land. Han gifte sig med henne, och deras söner voro Sörle och Ärp och Hamde.
-<br>
-<br>Där uppfostrades Svanhild, Sigurds dotter, som vardt gift med Jörmunrek den mäktige. Hos honom var Bicke. Han rådde, att Randver, konungens son, skulle taga henne, och det rådet likade de unga väl. Detta sade Bicke till konungen, hvilken då lät hänga Randver och trampa Svanhild under hästhofvar. Men när Gudrun sporde detta, talade hon till söner sina.
+Gudrun gick ned till stranden, då hon hade dräpt Atle; sedan gick hon ut i sjön och ville dränka sig. Men hon kunde icke sjunka, utan drefs öfver fjärden till konung Jonåkers land. Han gifte sig med henne, och deras söner voro Sörle och Ärp och Hamde.
-<br>
 <blockquote>
 .
@@ Linje 273: / Linje 276: @@
 <center>[[Bilde:Deko.6.(PAG).jpg|500px]]</center>
-<blockquote><big>'''Noter till Gudruns Äggelse'''</big>
+<big>'''Noter till Gudruns Äggelse'''</big>
-<br>
-<br>I slutet af inledningen framför noterna till Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane påvisades, att Völsungasägnens naturliga slut vore fullbordandet af hämden på Atle. Gudrun störtade sig också efter denna gärning i hafvet, och därmed kunde man väntat, att äfven hon vore svunnen ur diktens verld. Men sådan är icke händelsen. En fortsättning finnes, Svanhvit Jörmunrekssägnen, upptagande två sånger. I den första af dessa, Gudruns Äggelse, är Gudrun hufvudpersonen. Gudrun har, buren af hafvets böljor, kommit till konung Jonåkers land och är vorden gift med honom samt har födt honom tre söner, Sörle, Ärp och Hamde. Där uppfostrades också Svanhild, Sigurds och Gudruns dotter, tills hon vardt gift med en gubbe, kung Jörmunrek den mäktige. Hos honom var Bicke, Atles onde rådgifvare. Han stiftade en kärlekshandel mellan Svanhild och hennes stjufson, Randver; och denna kärlekshandel yppade sedan Bicke för Jörmunrek, hvilken till hämd lät Svanhild trampas till döds under ystra hästars hofvar. Detta är uppslaget, och sångens väsendtliga innehåll utgöres af Gudruns klagosång öfver sin lefnads hårda öden samt hennes sträfvan att ägga sina tre nu lefvande söner till hämd för deras systers undergång. Hela denna sägen kan tydligen tänkas ursprungligen hafva varit själfständig och fristående och först senare hopknuten med Völsunga-Gjukungasägnen.
+I slutet af inledningen framför noterna till Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane påvisades, att Völsungasägnens naturliga slut vore fullbordandet af hämden på Atle. Gudrun störtade sig också efter denna gärning i hafvet, och därmed kunde man väntat, att äfven hon vore svunnen ur diktens verld. Men sådan är icke händelsen. En fortsättning finnes, Svanhvit Jörmunrekssägnen, upptagande två sånger. I den första af dessa, Gudruns Äggelse, är Gudrun hufvudpersonen. Gudrun har, buren af hafvets böljor, kommit till konung Jonåkers land och är vorden gift med honom samt har födt honom tre söner, Sörle, Ärp och Hamde. Där uppfostrades också Svanhild, Sigurds och Gudruns dotter, tills hon vardt gift med en gubbe, kung Jörmunrek den mäktige. Hos honom var Bicke, Atles onde rådgifvare. Han stiftade en kärlekshandel mellan Svanhild och hennes stjufson, Randver; och denna kärlekshandel yppade sedan Bicke för Jörmunrek, hvilken till hämd lät Svanhild trampas till döds under ystra hästars hofvar. Detta är uppslaget, och sångens väsendtliga innehåll utgöres af Gudruns klagosång öfver sin lefnads hårda öden samt hennes sträfvan att ägga sina tre nu lefvande söner till hämd för deras systers undergång. Hela denna sägen kan tydligen tänkas ursprungligen hafva varit själfständig och fristående och först senare hopknuten med Völsunga-Gjukungasägnen.
 <br>
 <br>Jonåker Jörmunreks sägnens hela ställning till den egentliga Völsungasägnen, liksom dennas förhållande till de två öfriga sägnerna, Gjukunga- och Åslögssägnerna, skildras af Sv. Grundtvig sårdeles träffande i en noga genomförd bild. »Låta vi nu blicken», säger han, »glida ut öfver hela sagokretsen, så kunna vi likna denna vid en storartad forntidsbyggning, med en götisk domkyrka af första rang. Skeppet är då uppenbarligen den älsta delen af hvad som finnes, ett väldigt långskepp, bygdt i en ren och sträng, allvarlig stil; detta är ''den egentliga episka Völsungaättesägnen'' från Sigge till Sigurd. Det väldiga torn, som reser sig för ändan af skeppet, är väl tydligen något senare tillbygdt, men smälter dock sålunda samman med hufvudskeppet, att vi nu hafva svårt att tänka oss det borta; detta är hela ''den mera dramatiska Gjukungasägnen''. Men en annan tillbyggnad, ehuru också synbarligen mycket gammal och i sig själf ett vackert stycke arbete, passar dock icke rätt till det öfriga, utan förstör symmetrien genom att dana en sidoflygel ut från det stora tornet; detta är ''Jonåker- Jörmunrekssägnen''. Värre är det ändå med det åbäke, som är upphängdt på tornet på den andra sidan, dels för att dana en falsk symmetri med den förra tillbyggnaden, dels och förnämligast för att utgöra en förbindelse med den yttersta flygeln af en helt annan byggning, den yttersta flygeln af en gammal konungaborg; det är ''Åslögssägnen''. Till denna sista finnes intet spår i själfva fornkvädena och icke häller i de till dem fogade prosaiska anmärkningarna» o. s. v. — Jämför om Åslögssägnen noten till Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane, visan 41!
@@ Linje 301: / Linje 302: @@
 <br>'''''Visan 23.'''''
 <br>'''Härlige hjälten''' är Sigurd, hvilken Gudrun väntade få se komma ned till bålet för att hemta henne med sig upp till Valhall.
 [[Kategori:Alfabetisk indeks]]

@@ Linje 26: / Linje 26: @@
 <br>Där uppfostrades Svanhild, Sigurds dotter, som vardt gift med Jörmunrek den mäktige. Hos honom var Bicke. Han rådde, att Randver, konungens son, skulle taga henne, och det rådet likade de unga väl. Detta sade Bicke till konungen, hvilken då lät hänga Randver och trampa Svanhild under hästhofvar. Men när Gudrun sporde detta, talade hon till söner sina.
 <br>
-<blockquote>1.
+<blockquote>
 <br>Hört jag har ej
 <br>hårdare en träta,
@@ Linje 268: / Linje 269: @@
 <br>sungen varder,
 <br>[Gudruns äggelse,
-<br>för alla slägten!]</blockquote>
+<br>för alla slägten!]

@@ Linje 12: / Linje 12: @@
 |-
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Gudruns Opegning (V.B.Hjort)]] !!  !!
 |-
 |}