Gudruns hämnd (AAA) - Revisjonshistorikk

Carsten på 16. jul. 2022 kl. 07:38

2022-07-16T07:38:02Z

Carsten på 1. jun. 2022 kl. 17:43

2022-06-01T17:43:26Z

Carsten på 23. jan. 2019 kl. 16:00

2019-01-23T16:00:53Z

Carsten på 8. sep. 2018 kl. 09:35

2018-09-08T09:35:57Z

JJ.Sandal på 25. des. 2013 kl. 07:21

2013-12-25T07:21:18Z

Jesper på 23. des. 2013 kl. 06:31

2013-12-23T06:31:03Z

Carsten på 18. sep. 2013 kl. 04:46

2013-09-18T04:46:28Z

Jesper: Gudruns hämnd (AAA)

2013-01-13T03:54:02Z

Gudruns hämnd (AAA)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Atlakviða]] !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Atlekvida]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sangen om Atle]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Atle]] !!
|-
! !! !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link= Atlekvæde (Atlakviþa)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kvadet om Atle (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Atle (NFS)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Atle (PAG)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Gudruns hämnd (AAA)]] !!
|-
|}

[[Bilde:Edda (Afzelius) Titelside.jpg|thumb|250px]]

<center>'''[[Sæmund den vises Edda (Afzelius)| Sæmund den vises <big>Edda]]'''</big> <big><big>'''Gudruns hämnd*)'''</big></big>''' (Goþrúnar hefna) '''kallas äfven''' Attla-qvida''' 
öfversat af '''[[Arvid August Afzelius biografi| Arvid August Afzelius]]'''</center>

<blockquote>Gudrun Gjukes dotter hämnades sina bröder, såsom vida är spordt. Hon dräpte först Attles söner; men sedan dräpte hon Attle och brände salen med allt hoffolket: Härom är författadt detta qväde:
 
 
<blockquote>1. Attle sände
 en gång till Gunnar,
 känd man att rida,
 Knäfröd var han kallad:
 till Gjukes gårdar kom han
 och till Gunnars salar,
 bänkar jernbelagde
 och dryckesstämman glada.
 
 2. Der de Furstar drucko,
 (men de dolske tego)
 vin i Val-salen,
 fruktade för Huners vrede:
 ropade då Knäfröd
 med rösten kalla,
 sydländske mannen,
 satt å bänken hoga:
 
 3. “Attle mig hitsände,
 ärendet att rida,
 å gullbetslade gångarn;
 okändan Mörk-skog öfver,
 att eder bedja, Gunnar!
 att å hans bänkar komma
 med ''örn-prydde'' hjelmar
 i Attles hus att gästa.
 
 4. sköldar kunnen J der välja
 och svärden blanka,
 gyllne hjelmar
 och Huner många:
 silf-förgylde sadelkläden,
 ''kastspjut döfvande'',
 blodfärgade pantsar,
 ''gullbetslade'' hästar.
 
 5. Land lofvar han Er gifva,
 den vida Gnita-hedens;
 klingande spjut
 ocll gyllende stäf:
 stora kostbarheter
 och staden Danpar;
 skog den så fager är,
 som Mörkved månde heta.” -
 
 6. Sitt hufvud vände Gunnar
 och till Högne sade:
 “Hvad råder du oss, stränge kämpe!
 då slikt tal vi hörom?
 annat dylikt gull
 jag visste icke
 å Gnita heden,
 det vi icke egde.
 
 7. Sju ega vi salarne
 fulla med svärd,
 å hvarje ibland dem
 af gull är fästet;
 min häst jag tror den bästa,
 mitt svärd hvassast;
 bänkprydnad är min båga,
 men brynjan utaf gull,
 hjelm och sköld så goda
 ur Kjars salar,
 ensam den är bättre
 än alla Huners äro.
 
 8. Hvad tror du, bruden mente,
 när hon oss ringen sände,
 omlagd med ulfvens klädnad ?”-
 “Jag tror hon varna ville;
 jag varga-hår har funnit
 i röda ringen bundit:
 svekfull är oss vägen,
 detta ärende att rida.” —
 
 9. Ej mante Gunnar
 någon af hans söner,
 eller annan frände,
 Siare, rådgifvare,
 eller de som rika voro:
 då fortfor Gunnar,
 som konungen det höfdes,
 med storsint hjerta,
 den herlige i dryckesalen:
 
 10. “Statt upp nu, Fjörner!
 lät kring hjeltarnes lag
 gullskålarne gånga,
 ur småsvenners händer!
 
 11. Deri ulfven råda månde
 för Niflunga-arfvet,
 J gamle, gråskäggige!
 om Gunnar J misten;
 de brunpälsade björnar
 i hund-sällskap skola fägnas,
 och skördarne förtära,
 om Gunnar icke kommer åter.” –
 
 12. De vördige män ledsagade
 gråtande sin konung,
 till strid manad
 från Huners hemvist:
 Då qvad så den unge,
 arfs-vårdaren af Högne:
 ”Nu faren väl, hugfulle!
 dit edert mod Er manar.” –
 
 13. Öfver fjällen då de tappre
 snabbfotade låto fara
 de betseltuggande hästar,
 okända mörka skogen:
 All Huna-marken skakades,
 der de hårdsinte framforo;
 flugo öfver busk-hatande
 allgröna vallen.
 
 14. Attles land de sågo
 och skåde-tornen djupa;
 och ''Bickes'' kämpar stånda
 å högan borggård;
 salen kring söderfolket
 omgifven med bänkar,
 sammanbundna
 bleka Sköldar,
 ''kastpsjut döfvande'';
 
 15. Men der drack Attle
 vin i val-salen:
 att vackta suto väcktare
 mot Gunnar och hans män,
 om här de kommo på besök,
 med hvinande spjuten,
 mot konungen att väcka striden.
 
 16. Först märkte deras syster,
 att i salen kommo
 hennes bröder båda;
 så litet mjöd hon druckit:
 “förrådd är du nu vorden, Gunnar!
 hvad vill du, konung! göra
 emot de Huners illbragd;
 du skynda dig ur salen:
 
 17. Du gjorde bättre, broder!
 att dig i brynjan kläda
 och med gullbeprydda hjelmar
 Attles hus hemsöka:
 sute du i sadlarne
 de sol-ljusa dagar,
 du öfver lik, dödsbleka
 skulle låta Nornor gråta.
 
 18. Hunernas sköldmöar
 du skulle sorgen låta pröfva,
 men Attle sjelf
 i ormagropen komma;
 nu är den orm-gård
 beredd åt Eder.” –
 
 19. ”Det är för sent nu, Syster!
 att Niflungarne samla;
 så långt det är att söka
 till undsättning folket,
 öfver Rehnens träsk-fjäll,
 de stolte kämpar.” –
 
 20. Så togo de Gunnar
 och i fjättrar satte,
 Borgundernas vänner,
 och fasteliga bundo.
 
 21. Sju högg Högne
 med svärdet hvassa,
 men den åttonde
 han dref i elden heta;
 så skall kämpe bålld
 för fiender sig varja!
 
 22. Högne värjde
 Gunnars händer:
 tillsporde de den tappre,
 om lif ville
 folk-höfdingen
 för gull köpa?
 
 23. “Mig skall Högnes hjerta
 i hand ligga,
 blodigt ur den bållde
 riddarens bröst,
 med slöa dolken skuret
 från konungs-sonen.” -
 
 24. De skuro hjertat
 ur trälen Hjalles bröst,
 blodigt å ett fat det lade
 och för Gunnar buro;
 
 25. Då qvad Gunnar,
 folk-drotten:
 ”Här ser jag hjertat
 af Hjalle den blödige,
 olikt hjertat
 af Högne den tappre;
 det mycket skälfver,
 der det å fatet ligger;
 skalf hälften mera,
 när det i bröstet låg.”
 
 26. Då log Högne,
 när de till hjertat skuro,
 den lefvande hjelmprydaren;
 qvida sidst han tänkte:
 de blodigt det å fatet lade
 och för Gunnar buro.
 
 27. Då qvad den ädle
 Niflunga-hjelten:
 “Der ser jag hjertat
 af Högne den tappre,
 olikt hjertat
 af Hjalle den blödige;
 det föga skälfver,
 der det å fatet ligger,
 skalf hälften mindre,
 när det i bröstet låg.
 
 28. Vore du så, Attle!
 från mina ögon fjerran ,
 som du från våra skatter
 skall det vara!
 mig ensam är förunnad
 all den fördolda
 Niflunga-skatten;
 ty Högne mer ej lefver.
 
 29. Alltid ångst jag hade
 medan vi båda lefde,
 nu har jag ingen,
 ty jag ensam lefver:
 Rehn skall ega
 menniskornas träto-malm,
 det af Asar kända
 Niflunga-arfvet.
 
 30. I hvälfvande floden
 val-ringarne lysa;
 bättre än å Huners händer
 gullet skiner: -
 Vänden tappre edra vagnar;
 fången är i bojor.” -
 
 31. Attle den väldige
 red bort å gnyende hästar,
 omgifven af strids-törnen,
 svågern deras:
 - - - - -
 Segerhjeltarnes Gudrun
 varnade med tårar,
 gående i strids-salen:
 
 32. “Så gånge dig Attle!
 som du mot Gunnar hållit
 eder, ofta svurna,
 och fordom nämnda:
 vid söderns sol
 och Seger-gudens borg ,
 den täckta hvil-bädd
 och Ullers ring.” –
 
 33. Och derefter sedan,
 på mördarens bud,
 drog ussla gångarn
 gull-vårdaren till döden.
 
 34. Den konung, som an lefde,
 folkmängden lade
 i den gård,
 der innan fullt
 ormar skredo:
 men ensam Gunnar,
 vred i hjertat,
 slog väldigt harpan,
 
 35. Strängarne klungo:
 så skall sitt gull
 ring-ödande Furste
 mot män förvara.
 Attle lät,
 sin gård att besöka,
 ''järnskodda'' hästen
 återgå från mordet.
 
 36. Ett gny vardt i gården,
 af hästars trängsel,
 och krigarnes vapen-sånger,
 de voro af heden komne.
 
 37. Ut gick då Gudrun,
 Attle till mötes,
 med gyllne bägarn,
 att kungens fordran fylla:
 “Nu kan du ega, Konung!
 i dina salar,
 glad hos Gudrun,
 de Nifhel-farnes vapen.” -
 
 38. Vinfyllde suckade
 Attles dryckes-skålar,
 när i salen samman
 Hunerna taldes:
 
 39. In trädde bistre,
 skäggside män:
 då gick att bära mjöd
 blid för furstarne
 vidunderliga qvinnan:
 valde kräseliga rätter,
 af de nödigt bleknade,
 men sin nid-gerning Attle sade:
 
 40. “Dina söners hjertan,
 du, svärdens höfding!
 lik-blodiga
 med honing tuggat:
 Du modfulle, jag sade,
 kan val-fälldt mensko-kött
 i gästabudet äta,
 och till de höga säten sända:
 
 41. Ej kallar du mera
 till dina knän
 Erp och Eitil,
 din dryckstunds glädje båda:
 du ser dem icke mera,
 (der du i ditt säte
 Gull utdelar!)
 spjut skäfta,
 klippa mahnar,
 eller fålar tämja.”-
 
 42. Uppstod ett sorl å bänkarne,
 underlig sång bland männerna,
 ett gny under Guda-klädnaden:
 Huna-barnen greto:
 blott icke Gudrun;
 ty hon alldrig gret
 björn-hårda bröder sina,
 eller söner blida,
 unga, oförfarna,
 dem hon med Attle födde.
 
 43. Gull utsådde
 den Svanhvita;
 huskarlarne hon prydde
 med ringar röda:
 Beslutet lät hon växa,
 men klara malmen fara;
 ej qvinnan nå’nsin
 skattkammar’n ökte.
 
 44. Trött hade han sig druckit ,
 vapen han ej hade,
 var ej på vakt mot Gudrun;
 den lek var ofta bättre,
 för ädlingarne,
 då de mildt hvarandra
 ofta omfamnade.
 
 45. Hon bädden broddade,
 gaf blod att dricka
 af mordlysten hand,
 och hundarne löste,
 dref ut för salen;
 huskarlarne qvinnan
 med hetan brand uppväckte;
 så månd’ hon hämnas sina bröder.
 
 46. Åt elden gaf hon alla,
 som då der inne voro
 och från Gunnars och hans broders mord
 ifrån Mörkhem komne voro:
 De gamle timbren föllo,
 förrådshusen ruko,
 konungens gårdar brunno
 och hans sköldmöer derinne;
 de i sin ålder hämmade
 i heta lågan sönko.
 
 47. Full-taladt är om detta:
 så brynje-kläds härefter
 ej någon qvinna ,
 att sina bröder hämna:
 hon hafver trenne
 folk-konungar
 burit bane-orden,
 den fagra, förr’n hon död är vorden.
 
 Än säges utförligare härom i ''Altles-qväde, det Gronländska''.
 
 
 
 '''Noter:'''
 *) Kallas äfven: Attles sång, den Grönländske.</blockquote>
</blockquote>

 

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Den eldre Edda]]
[[Kategori:Arvid August Afzelius]]

@@ Linje 11: / Linje 11: @@
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Atla-Qvida (FM)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Gudruns hämnd (AAA)]] !!
 |-
-!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Atlekvadet eller Gudruns Hævn (V.B.Hjort)]] !!  !!
+!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Atlekvadet eller Gudruns Hævn (V.B.Hjort)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Atle (KL)]] !!
 |-
 |}

@@ Linje 5: / Linje 5: @@
 ! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Atlakviða]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Atlekvida]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sangen om Atle]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Atle]] !!
 |-
-!  !!  !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link= Atlekvæde (Atlakviþa)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kvadet om Atle (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Atle (NFS)]] !!
+!  !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Atlakviða (FJ)]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link= Atlekvæde (Atlakviþa)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kvadet om Atle (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Atle (NFS)]] !!
 |-
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Første Kvad om Atle (F.W.Horn)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Atle (PAG)]] !!

@@ Linje 9: / Linje 9: @@
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Første Kvad om Atle (F.W.Horn)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Atle (PAG)]] !!
 |-
-!  !!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Gudruns hämnd (AAA)]] !!
+!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Atla-Qvida (FM)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Gudruns hämnd (AAA)]] !!
 |-
 |}

@@ Linje 24: / Linje 24: @@
 <br>
 <br>
-<blockquote>1. Attle sände
+<blockquote>
 <br>en gång till Gunnar,
 <br>känd man att rida,

@@ Linje 21: / Linje 21: @@
-<blockquote>Gudrun Gjukes dotter hämnades sina bröder, såsom vida är spordt. Hon dräpte först Attles söner; men sedan dräpte hon Attle och brände salen med allt hoffolket: Härom är författadt detta qväde:
+Gudrun Gjukes dotter hämnades sina bröder, såsom vida är spordt. Hon dräpte först Attles söner; men sedan dräpte hon Attle och brände salen med allt hoffolket: Härom är författadt detta qväde:
-<br>
-<br>
 <blockquote>
 . Attle sände
@@ Linje 423: / Linje 423: @@
 <br>burit bane-orden,
 <br>den fagra, förr’n hon död är vorden.
 </blockquote>
 [[Kategori:Alfabetisk indeks]]