JJ.Sandal på 20. des. 2013 kl. 22:05

2013-12-20T22:05:41Z

Jesper: Höstlånga (AC)

2013-01-13T04:35:10Z

Höstlånga (AC)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Haustlǫng (B1)]] !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Tjodolv fraa Kvine]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Haustlǫng (B1)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Höstlånga (AC)]] !!
|-
! !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Haustlöng]] !! !! !! !! !!
|-
|}

<center>[[Snorre Sturlesons Edda samt Skalda]]</center>
<center>Öfversättning från Skandinaviska Forn-Språket: [[Anders Jacob D. Cnattingius biografi |Anders Jacob D. Cnattingius]]

<big><big>'''Höstlånga'''</big></big> Þjóðólfr hvinverski</center>

<blockquote>
<blockquote>1.
 Än man minnen qvar äger,
 Att jättarnes fruktan (Thor)
 Angrep Grjotuna-gårds jätte
 Från sin åskvagn.
 Jordens son (Thor) åkte
 Till jernleken (striden). Månvägen (luften)
 Under honom dånade.
 Meiles Broders (Thors) mod svallade.
 
 2.
 Efter honom all luften brann.
 Och jorden från ena ändan till den andra
 Med vind blef slagen
 Efter Ulls slägtinge (Thor),
 Då bockarne drogo
 Den beqväma vagnens tempel-Gudar (Thor och Thjalfe)
 Till striden med Rungner,
 Brast plötsligt Svölners (Odens) hustru (Jorden).
 
 3.
 Balders Bror (Thor) ej der
 Den glupska mennisko-fienden
 Från bergen (jätten) skonade,
 Bergen skakades och brusto,
 Himlen, den höga, brann.
 Jag sporde, att bergens valfisk (jätten)
 Mycket förskräcktes, då han
 Sin dråpliga fiende skådade.
 
 4.
 Sin blanka sköld genast
 Under fötterna sköt
 Bergvaktaren. Ty så det
 Gudarne ville och bjödo.
 Stenbon (jätten), den olyckslystne,
 Ej länge derefter behöfde
 På hugg af Mjöllners
 Hårda, ägare (Thor) vänta.
 
 5.
 Beljes baneman (Thor)
 På skölden fällde de höga
 Bergens förhatliga slägtes björn (jättefursten).
 Der föll Bergkonungen (Rungner)
 För den skarpa hammaren.
 Så bergtrollens förkrossare
 Med honom lekte.
 
 6.
 Den bergbrutna stenklubban,
 Som tillhörde jätten,
 Hven fram emot jordens son (Thor)
 I hjernans takås (hjessan).
 Så att svärdets pimpsten (benklubban),
 Bestänkt med Endrides (Thors) blod,
 Än sitter fast uti
 Odens sons (Thors) hufvudskål.
 
 7.
 Men förut rann något af Vagn-Gudens (Thors)
 Hjerna och hans röda sårs öl (blod)
 Ner på Odens qvinnia (jorden).
 Och än på jättens gård
 Ser man tydliga spår,
 Huru rosthjelparen (stenklubban) klyfde
 Den ljusa luften åt Thor.
 
 8.
 Hvem skall det väl gälda,
 Att Thors dödande hammare
 Jättens obäkliga slägt
 Alldeles krossade? - -
 Jag ser trenne ärofulla
 Gudars farliga färd
 Jag ser äfven Thjasses
 På de höga rehnfyllda fjäll.
 
 9.
 Qvinno-röfvaren (Thjasse) flög,
 I fordna dagar,
 Ner i en åldrig örns skepnad
 Emot de vandrande Gudar.
 Örnen sig satte öfver det stället
 Der Gudarne kokte, tillagande sig mat.
 Berga-fursten (Thjasse)
 Var ej van att dem frukta.
 
 10.
 Den hårdkokta maten
 Förtrollad var för Gudarne:
 Hvad månde väl sådant vålla?
 Sade den behjelmade Gudafursten (Oden).
 Då den margkunnige örnen (Thjasse)
 Börjar från gamla trädet orda.
 Häners vän (Loke)
 Öfver hans tal vredgades.
 
 11.
 Fjällvargen (Thjasse) bad Meiles far (Oden),
 Att honom lemna en god del
 Af den helige maten;
 Bad korp-Gudens Vän (Loke) blåsa på elden.
 Den roflystne jättefursten
 Sänkte sig ned,
 När de redlige Gudar
 Voro derifrån gångne.
 
 12.
 Jordens Herre (Oden) bad Farbötes son (Loke)
 Lemna jätten en god del, -
 Ty Loke var sitt sällskaps
 Biträdande stallbroder,
 Men den listige
 Asarnes röfvare
 Ryckte nu till sig
 Fyra stora stycken af steken.
 
 13.
 Då - i de fordne dagar -
 Den hungrige jätten,
 Njörns fader, drog opp till sig
 Med glupskhet den röfvade maten.
 Förrän fångstens
 Sluge vårdare (Loke) slog den
 Obäklige fienden mellan skuldrorna
 Med en ofantlig stång.
 
 14.
 Sigyns armars börda (Loke),
 Han som alla Gudarne
 Hata, fast bunden han är,
 Fastnade då vid jätten.
 Stångens ena ända fastnade
 Vid Jötenhems väldige herrskare
 Och vid Häners förtrogne väns (Lokes) händer
 Fastnade den andra.
 
 15.
 Örnen, den fångst-sälle,
 Flög nu med den listige Guden
 En lång väg, så att ulfvens
 Fader nästan söndersleta.
 Då var Thors stallbroder, den tunge,
 Ej mycket långt från att dö.
 Samtal han öppnar med jätten.
 Och nödgas honom bedja om fred.
 
 16.
 Jättens ättling bad nu Loke,
 Att i hans våld förskaffa
 Den sorgläkande Gudinnan,
 Henne, som Gudarne botar för ålder.
 Brisingasmyckets röfvare (Loke)
 Då till jättens gårdar
 Bragte Brunnåkers Gudinna,
 Den herrliga Idun.
 
 17.
 De branta fjällens innebyggare
 Voro väl dermed tillfreds,
 Att Idun nu var
 Söderifrån till jättarne kommen,
 Alla Yngves ättlingar (Gudarne)
 Nu gråhårige blefvo.
 De himmelska makter
 På thingen så åldrige syntes.
 
 18.
 Sorgligt så tiderna ledo ,
 Tills Gudarne grepo Loke,
 Bundo honom hårdt
 Och hotande honom sade:
 ”En grym död skall du, Loke! dö,
 Om du ej den långa vägen vandrar
 Och åter oss skaffar
 Med list den höga Gudinnan.”
 
 19.
 Hört jag hafver, att sedan
 Häners sällskapare flög,
 Iklädd en falkehamn.
 Ofta han Asarne svek.
 Den lömsksinte jättefadren
 Drog under flugten örnedrag.
 Fjäderhamns-fursten (Thjasse)
 Rusade vildt efter Loke.
 
 20.
 Gudarne tände en eld
 Och sina spjut skakade.
 Jätten sig hårdt svedde
 Och näsbränd blef på denna resan.
 Jättarnes väldige Herre
 Det i hufvudet kände,
 När Thor i den strålande luften
 Sin ljungande hammare svängde.</blockquote>
</blockquote>

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Den eldre Edda]]
[[Kategori:Anders Jacob D. Cnattingius]]

@@ Linje 18: / Linje 18: @@
 <blockquote>
-<blockquote>1.
+.
 <br>Än man minnen qvar äger,
 <br>Att jättarnes fruktan (Thor)
@@ Linje 214: / Linje 214: @@
 <br>Det i hufvudet kände,
 <br>När Thor i den strålande luften
-<br>Sin ljungande hammare svängde.</blockquote>
+<br>Sin ljungande hammare svängde.
 </blockquote>

Höstlånga (AC) - Revisjonshistorikk

JJ.Sandal på 20. des. 2013 kl. 22:05

Jesper: Höstlånga (AC)