Carsten: Hertig Fröjdenborg och fröken Adelin

2017-05-21T16:29:38Z

Hertig Fröjdenborg och fröken Adelin

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Hertig Fröjdenborg och fröken Adelin]] !!
|-
|}

[[Fil:Svenska folkvisor vignet.jpg|300px|right]]

<center>'''[[Folkdiktning |Svensk Folkdiktning]]'''

<br><big><big>'''18. Hertig Fröjdenborg och fröken Adelin'''</big></big>

'''<big>[[Svenska folkvisor]]</big>'''<br>Erik Gustaf Geijer och [[Arvid August Afzelius biografi|Arvid August Afzelius]]
</center>

::1. Fröken Adelin hon gångar sig i rosende gård —
:::För allt hvad som kärt är i verlden —
::Att hemta de rosor, både hvita och blå.
:::Mig tyckes det är tungt till att lefva.

::2. Hon plockade rosor, både hvita och blå,
::Att binda hertig Fröjdenborg en krans derutaf.

::3. Hertig Fröjdenborg sig ut genom fönstret såg,
::Der fick han se, hvar fröken Adelin hon går.

::4. Hertig Fröjdenborg han tager sin hatt under arm;
::Så gångar han sig för fröken Adelin fram.

::5. Han klappar fröken Adelin på rosende kind:
::»Ack, gifve du vore allrakärasten min!»

::6. »Och kära hertig Fröjdenborg, ni talen inte så!
::Jag fruktar min fader detta höra må.»

::7. »Och höra det hvem som höra det vill,
::Jag bjuder inte annat än med äran dertill.»

::8. De falska tärnor gingo för konungen in:
::»Hertig Fröjdenborg lockar unga dotteren din.»

::9. »Och lockar hertig Fröjdenborg unga dotteren min,
::Så skall jag sätta honom i mörka tornet in.»

::10. Och konungen han talte till småsvenner två:
::»I läggen hertig Fröjdenborg bojorna uppå!»

::11. Och konungen han talte till tjenaren sin:
::»Ni sätten hertig Fröjdenborg i mörka tornet in.»

::12. Fröken Adelin hon gångar sig åt rosende gård,
::Att hemta de rosor både hvita och blå.

::13. Hon hemta' de rosor både hvita och blå,
::Att göra hertig Fröjdenborg en krans derutaf.

::14. Konungen sig ut genom fönstret såg,
::Der fick han se hvar fröken Adelin hon går.

::15. Konungen han talte till tjenaren sin:
::»Ni bedjen fröken Adelin komma till mig in!»

::16. Tjenaren han talte till fröken Adelin så:
::»Behagar fröken Adelin för konungen ingå?»

::17. »Och huru skall jag för min fader ingå?
::Han har ej velat se mig på femton år.»

::18. Fröken Adelin sig in genom dörren steg,
::Hennes fader henne med vreda ögon neg.

::19. Och konungen han talte till Adelin så:
::»Hvad gjorde du i rosende lund uti går?»

::20. »Jag hemtade rosor både hvita och blå,
::Att göra hertig Fröjdenborg en krans derutaf.»

::21. Och konungen talte till Adelin så:
::»Har du inte glömt hertig Fröjdenborg ändå?»

::22. »Om jag än lefde uti hundrade år,
::Hertig Fröjdenborg aldrig utur mitt sinne går.»

::23. »Har du inte glömt bort hertig Fröjdenborg ännu,
::Så skall jag på er kärlek väl göra ett slut.»

::24. Och konungen han talte till småsvenner två:
::»I tagen hertig Fröjdenborg ur tornet det blå!»

::25. De togo hertig Fröjdenborg ur tornet det blå;
::Hans hår det var grått och hans skägg likaså.

::26. »Här hafver jag suttit uti femton år,
::Mig tyckes det har varit uti dagarne få.»

::27. »Om jag än i dag skulle mista mitt lif,
::Jag vet jag det mister för ädelt ett vif.»

::28. De bundo hertig Fröjdenborg under ett träd,
::De slagtade honom som bönder slagta fä.

::29. De falska tärnor de stego dernäst,
::De togo hertig Fröjdenborgs hjerta så färskt,

::30. De togo hertig Fröjdenborgs hjerta så färskt,
::Och lagade åt fröken en så kostelig rätt.

::31. När rätten var lagad och färdiger gjord,
::De buro honom in på fröken Adelins bord.

::32. »Hvad är detta för en kostelig rättr
::Mig tyckes, mitt hjerta det blir så förskräckt.»

::33. »Det är hertig Fröjdenborgs hjerta sä färskt,
::Tillagad åt fröken en så kostelig rätt.»

::34. »Är det hertig Fröjdenborgs hjerta så färskt,
::Så skall det nu blifva min sista rätt.»

::35. Fröken Adelin hon satt med ett högt bedröfvadt mod.
::Hon tänkte hvad plåga hertig Fröjdenborg utstod.

::36. »I gifven mig in de vinglasen två,
::Deruti vill jag dricka hertig Fröjdenborgs skål.»

::37. »I gifven mig in ett glas med mjöd,
::Deri skall jag dricka mig sjelfvan till död.»

::38. Den första drick hon af mjödglaset drack,
::Hennes ögon de runno, hennes hjerta det sprack.

::39. Brådt kom bud för konungen in:
::»Fröken Adelin sitter död i kammaren sin.»

::40. Konungen sig ut genom dörren sprang,
::Han slog igen dörren, så låsen han sang.

::41. »Ack, Herre Gud nåda mig arma man!
::Som hafver förrådt mitt endaste barn.»

::42. »Hade jag trott deras kärlek så stark,
::Han skulle inte dött för hundratusen mark.»

::43. »Hade jag vest deras trohet så huld,
::Han skulle inte dött för hundra tunnor guld.»

::44. De lade de två liken allt uppå en bår,
::Och fruar och jungfrur de krusa' deras hår.

::45. De lade de två liken allt uti en graf,
::Der sofva de sött till domedag.

::46. Det växte en lind uppä begge deras graf,
::Hon ståndar der grön till domedag.

::47. Den linden hon växte öfver kyrkokam —
:::För allt hvad som kärt är i verlden —
::Det ena bladet tager det andra uti famn.
:::Mig tyckes det är tungt till att lefva.

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Folklore]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Arvid August Afzelius]]
[[Kategori:Erik Gustaf Geijer]]

Hertig Fröjdenborg och fröken Adelin - Revisjonshistorikk

Carsten: Hertig Fröjdenborg och fröken Adelin