Carsten på 9. sep. 2020 kl. 12:28

2020-09-09T12:28:56Z

Jesper på 6. jan. 2014 kl. 09:32

2014-01-06T09:32:41Z

Jesper: Hervar & Angantyr

2013-11-25T20:30:33Z

Hervar & Angantyr

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Hervararkviða]] !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Hervarkvadet (NMP)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Hervars kväde]] !!
|-
|}

<center>[[Eddaliknande texter]]

<big>'''Hervars kväde'''</big>

översatt av [[Albert Ulrik Bååth biografi|A. U. Bååth]]

Albert Bonniers Förlag

Stockholm, 1925</center>

[[Fil:King Svafrlame Secures the Sword Tyrfing.jpg|thumb|500px|right|<center>Lorenz Frølich:<br>'''Svaverlame och dvärgarnas svärd Tyrfing'''</center>]]
Hervar:

::Vakna, Angantyr!
::Dig väcker Hervar,
::enda dottern
::av dig och Tova.
::Giv mig ur högen
::härliga svärdet,
::som dvärgar smidde
::åt Svaverlame.

::Hervard och Rane,
::Hjorvard, Angantyr!
::Jag ropar till er
::under trädets rötter,
::väpnad med hjälm
::och vasst svärd,
::sköld och rustning
::och rodnande spjut.

::Jag menar, till mörk
::mull I blivit,
::stridige söner
::av starke Arngrim —
::om ingen av eder,
::Öfuras söner,
::med mig skall tala
::vid Munarvåg.

::Hervard och Rane,
::Hjorvard, Angantyr!
::Må sådan hug
::I hava alle,
::som om I mulltnaden
::i myrors hög —
::om ej svärdet I lämnen,
::som smiddes av Dvalen.
::Kostliga vapen
::ej vålnader gömme!

Då svarade Angantyr:

::Vi hör jag dig ropa,
::Hervar, min dotter?
::Du färdas våldsam
::mot fara nu!
::Yrande är du
::förutan vett
::på villande väg —
::du väcker de döde!

::Ej fader begrov mig,
::ej fränder andra.
::De kämpar, som kvar
::efter kampen blevo —
::de tvenne togo
::Tyrving om hand.
::Dock vart dess ägare
::''en'' omsider.

Hon kvad:

::Mig sanning säg!
::''Så'' säkert Oden
::dig hägne i högen,
::som hos dig du icke
::Tyrving har!
::Trög du är,
::när din arvinge ber
::en enda bön.

Då öppnade sig högarna, och det var, som om de alla stode i ljus låga. Och Angantyr kvad:

::Upp Helsporten sprungit —
::högarna öppnas.
::Runtom stränderna
::stråla lågor.
::Hiskligt där ute
::är allt att se.
::Kan du — till skeppen
::dig skynda, mö!

Hon sade:

::''Så'' brännen I ej
::bål om natten,
::att jag för edra
::eldar rädes.
::Ungmöns hjärta
::icke skälver,
::fast spöke hon ser
::stånda i dörr.

Då kvad Angantyr:

::Jag säger dig, Hervar,
::vad hända skall,
::orden du höre,
::hövdingsdotter!
::Den Tyrving skall,
::om tro du mig mäktar,
::kvinna, all
::din ätt förgöra.

::En son du föder,
::som sedan månde
::Tyrving bära
::med tro på sin kraft.
::Honom skall man
::Hedrck kalla,
::under himlens valv
::väldigast boren.

Hon kvad:

::Jag då förtrollar
::er, döde män,
::så att I skolen
::alle vila
::i kumlen ruttne
::bland rörliga spöken —
::om icke ur högen
::du, Angantyr, räcker
::mig Hjalmars bane,
::som brynjor skär.

Han sade:

::Mig du ej synes
::människor lik,
::där, mö, du kring högar
::i midnatt vankar;
::gjordad med svärd,
::i hjälm och brynja,
::med spjut du står
::framför salens dörr.

Hon kvad:

::Mig jag tyckte
::nog man till slikt,
::förrn salarna edra
::att söka jag gick.
::Brynjohatarn
::ur högen mig giv,
::ej duger att dölja
::dvärgarnas smide!

Angantyr kvad:

::Under skuldrorna gömmer
::jag Hjalmars bane.
::Helt omfladdrad
::av flammor är den.
::Ej känner på jorden
::jag en mö,
::som töres det svärdet
::taga i hand.

Hon sade:

::Jag väl skulle vårda
::det vassa svärdet,
::med hand det fatta —
::finge jag det!
::Icke jag fruktar
::eld, som lågar:
::den slocknar, så snart
::jag ser på den.

Han kvad

::Fåvitsk du är,
::fastän hugfull —
::i eld du med öppna
::ögon dig störtar!
::Förr jag dig skänker
::skinande klingan.
::Unga mön
::jag den mäktar ej neka!

Hon kvad

::Väl du gjorde,
::vikingaättling,
::när du mig skänkte
::skinande klingan.
::Högre mig gåvan,
::härskare, fröjdar,
::än om jag hade
::hela Norge.

Han kvad

::Ve dina ord,
::ovisa kvinna!
::Icke du vet,
::vad dig fägnar:
::det svärdet Tyrving,
::om tro du mig mäktar,
::skall, Hervar, din ätt
::helt förgöra.

Hon sade:

::Gånga jag skall
::till gungande skeppen;
::vid muntert mod
::mön nu är.
::Fursteättling!
::Mig föga bryr,
::vad sönerna mina
::sedan drabbar.

Han kvad:

::Du skall den äga
::och älska länge —
::Hjalmars bane.
::Den göm blott i skidan;
::vid eggarna rör ej,
::etterbesprängda;
::värre än gift,
::den giver döden!

::Farväl, o dotter!
::Dig jag gåve
::nu tolv mans kraft —
::om tro mig du kunde —
::och styrka och mod
::och det myckna goda,
::som Arngrims söner
::sig efterlämnat.

Hon kvad:

::Bort jag längtar —
::bon I där alle
::sälle i hög!
::Jag vill hädan fort.
::Mellan världarna jag
::mig vistas tyckt,
::när eldarna rasat
::runtomkring mig.

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Den eldre Edda]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Albert Ulrik Bååth]]

@@ Linje 4: / Linje 4: @@
 |-
 ! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Hervararkviða]] !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Hervarkvadet (NMP)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Hervars kväde]] !!
 |-
 |}

@@ Linje 148: / Linje 148: @@
 ::med tro på sin kraft.
 ::Honom skall man
-::Hedrck kalla,
+::Hedrek kalla,
 ::under himlens valv
 ::väldigast boren.

Hervars kväde - Revisjonshistorikk

Carsten på 9. sep. 2020 kl. 12:28

Jesper på 6. jan. 2014 kl. 09:32

Jesper: Hervar & Angantyr