Carsten på 18. mai 2017 kl. 07:28

2017-05-18T07:28:47Z

Carsten: Kung Vallemo

2017-05-15T07:42:38Z

Kung Vallemo

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Hillebrand (Variant: Kung Vallemo)]] !!
|-
|}

[[Fil:Svenska folkvisor vignet.jpg|300px|right]]

<center>'''[[Folkdiktning |Svensk Folkdiktning]]'''

<br><big><big>'''2.3 Kung Vallemo'''</big></big><br><big>Variant af 2. Hillebrand</big>

'''<big>[[Svenska folkvisor]]</big>'''<br>Erik Gustaf Geijer och [[Arvid August Afzelius biografi|Arvid August Afzelius]]
</center>

::1. Kung Vallemo han sadlar sin gångare grå —
:::Uti löndom —
::Så sent rider han på sköna jungfruns gård.
:::Förty det var så lofvadt i vår ungdom.

::2. »Hören I, kung Vallemo, hvad jag säga må:
::Hvi kommen I så sent allt uppå min gård?»

::3. »Hvad, skall jag icke rida både bittid' och sent,
::När du ej håller lofven, som du har lofvat mig?»

::4. »Väl vill jag hålla lofven, som jag har lofvat er,
::Vore det icke så många, som akta uppå mig.»

::5. »På mig aktar fader, på mig aktar mor,
::På mig aktar syster, på mig aktar bror.

::6. »På mig aktar ock min lilla goda vän;
::Det mesta jag rädes, så rädes jag för den.»

::7. »Inte räds jag för din fader, inte räds jag för din mor,
::Och inte för din syster och inte för din bror.»

::8. »lnte räds jag för din lilla goda vän;
::Det minsta jag räds, så räds jag för den.»

::9. Han satte på henne sitt förgyllande svärd —
::»Det plägar icke vara skön' jungfruers färd.»

::10. Han klädde på henne sin kappa så blå:
::»Och nu skall du rida och jag skall gå.»

::11. Se'n lyfte han jungfrun på gångaren grå,
::Så sent redo de ifrån jungfruens gård.

::12. Och när som de kommo midt uppå skog,
::Der mötte de jungfruens kära far och mor.

::13. »God dag och god dag, min ungersven,
::Hvar hafven I tagit er lilla smådräng?»

::14. »Jag tog honom från sin moder i går,
::Deröfver fäller hon så mången modig tår.»

::15. »Adjö och farväl, min kära ungersven,
::I faren icke illa med er lilla smådräng»

::16. När som de kommo lite längre ännu,
::Der mötte de jungfruns bröder sju.

::17. »God dag och god dag, min kära ungersven,
::Hvar hafven I tagit er lilla smådräng?»

::18. »Jag tog honom från sin moder i går,
::Deröfver fäller hon sä mången modig tår.»

::19. »Adjö och farväl, min kära ungersven,
::I faren icke illa med er lilla smådräng!»

::20. Och när som de kommo uti blomsteräng,
::Der mötte de jungfruns lilla goda vän.

::21. »God dag och god dag, min kära ungersven,
::Hvar hafven I tagit er lilla smådräng?»

::22. »Jag tog honom från sin moder i går,
::Deröfver fäller hon sa mången modig tår.»

::23. »Väl känner jag den rosenröda kind,
::Men inte känner jag det harneska skind.»

::24. »Vore det ej för det skarlakan röd,
::Visst sade jag, det vore min lilla fästemö.»

::25. »Vore det icke för den kappa så blå,
::Visst sade jag, det vore min fästemö ändå.»

::26. »Adjö och farväl, min kära ungersven,
::I faren icke illa med er lilla smådräng!»

::27. De redo, de redo allt genom en by,
::De väckte inga hundar, de gjorde intet gny.

::28. De redo, de redo igenom en stad,
::De väckte inga väktare, som upp i tornen va'.

::29. Men som de kommo i rosende lund,
::Det lyste konung Vallemo att hvila en stund.

::30. Kung Vallemo han breder ut kappan blå,
::Så lyfte han skön jungfrun så vackert deruppå.

::31. Kung Vallemo han somnar i jungfruns sköt,
::Han somnade der uti sömn så söt.

::32. »Kung Vallemo, kung Vallemo, I sof nu ej så länge:
::Jag hörer min faders hästar i grön änge.;

::33. »Jag hörer min faders förgyllande lur,
::Som ingen har blåst i se’n min mor var brud.»

::34. »Jag hör min faders hästar gå,
::Som ej var’t ur stallet på femton år.»

::35. »Och hörer du din faders hästars gny,
::Så heter jag kung Vallemo och lär för dem ej fly.»

::36. Kung Vallemo tar jungfrun uti sin famn:
::»I dag skall du inte nämna mitt namn!»

::37. Han slog uti den första flocken
::Hennes sju bröder med flätade lockar.

::38. Andra slaget, som de slogo till,
::Slog han tolftusen riddare och jungfruns fader med.

::39. »Kung Vallemo, kung Vallemo, I stilla ert svärd!
::»Min fader han var väl ej denna döden värd.»

::40. Men innan hon hade det ordet väl utfört,
::Så hade kung Vallemo ett banesår händt.

::41. Kung Vallemo han torkar sitt blodiga svärd:
::»Vore du ej min fästemö, detta vor' du värd.»

::42. »Vill du nu följa en sjuker man hem,
::Ell' vill du vända om och fara hem igen?»

::43. Hellre vill jag följa en sjuker man hem,
::Än jag vill vända om och fara hem igen.»

::44. Kung Vallemo han gjorde sin gångare spak,
::Så lyfte han jungfrun på gångarens bak.

::45. Så redo de öfver den tolfmila skog,
::Kung Vallemo han talte ej ett enda ord.

::46. Hören I, kung Vallemo, hvad jag nu säga må:
::Hvi rider I så tyster, hvi hafven I fält mod?»

::47. »Hvad skall jag ej rida tyster, hvad skall jag ej fälla mod
::Uti min venstra sida rinner mitt hjerteblod.»

::48. Kung Vallemo han rider sig hem på sin gård,
::Hans kära moder ute för honom står.

::49. »Hörer du, kung Vallemo, hvad jag säger dig:
::Hvi förer du så bleker fästemö med dig?»

::50. »Hon må väl vara bleker och icke något röd:
::Hon har sett sju bröder och sin fader ligga död.»

::51. »Hon må väl vara bleker, hon må väl fälla mod:
::I dag har hon trampat sin faders hjerteblod.»

::52. »Kära min broder, du hjelp mig ned af häst,
::Och kära min moder, I skaffa mig prest!»

::53. »Och kära min syster, du bädda upp min säng!
::Och aldrig så stiger jag mer upp utaf den.»

::54. »Kära min moder, I hängen upp min hatt!
::Jag lefver inte öfver denna här natt.»

::55 »Kära kung Vallemo, du tala inte så!
::Mången är sjuker, han dör väl ej ändå.»

::56. »Kära min syster, hjelp mig uti säng!
::Kära min bror, tag min fästemö igen!»

::57. »Väl skulle jag taga din unga fästemö,
::Visste jag att hon för dig vore mö.»

::58. »Och det vill jag dig säga för visst:
::Jag aldrig en gång liten Kerstin har kysst.»

::59. Om morgon bittid', då dager vardt ljus,
::Då var det tre lik i kung Vallemos hus.

::60. Det ena var kung Vallemo, det andra hans mö —
:::Uti löndom —
::Det tredje var hans moder, af sorgen blef hon död
:::Förty det var så lofvadt i vår ungdom.

::_____

::Se varianter af denne vise
::: [[Hillebrand]]
::: [[Hillebrand (Variant: Herr Redebold)| Herr Redebold]]

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Folklore]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Arvid August Afzelius]]
[[Kategori:Erik Gustaf Geijer]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 18. mai 2017 kl. 07:28
Linje 12:		Linje 12:
	<center>'''[[Folkdiktning \|Svensk Folkdiktning]]'''		<center>'''[[Folkdiktning \|Svensk Folkdiktning]]'''

−	<br><big><big>'''2.~~3 Kung Vallemo~~'''</big></big><br><big>Variant af 2~~. Hillebrand~~</big>	+	<br><big><big>'''2. Hillebrand'''</big></big><br><big>Variant 2: Kung Vallemo</big>

Hillebrand (Variant: Kung Vallemo) - Revisjonshistorikk

Carsten på 18. mai 2017 kl. 07:28

Carsten: Kung Vallemo