Jesper på 19. mai 2024 kl. 07:06

2024-05-19T07:06:50Z

Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

2024-05-19T07:06:36Z

Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 19. mai 2024 kl. 07:06

2024-05-19T07:06:07Z

Carsten: Nionde Sången (Kalevala, Collan)

2024-05-10T05:46:02Z

Nionde Sången (Kalevala, Collan)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kalevala (Castrén)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link= Nionde Sången (Kalevala, Collan)]] !!
|-
|}

[[Fil:Runesangere (Gallen-Kallela).jpg|thumb|450px|<center>'''Runesangere''' Træsnit af ''Akseli Gallen-Kallela''</center>]]

<center>'''[[Finsk religion og mytologi|Temaside: Finsk religion og mytologi]]'''

<big><big>'''[[Kalevala (Collan)| Kalevala]]'''</big></big>

 öfversatt af '''Karl Collan'''

<big><big><big>'''Nionde Sången'''</big></big></big></center>

-----

 ::'''Nionde Sangen.''' Wäinämöinen förtäljer för den gamle jernets ursprung: 1—266. — Gubben uttalar smäde-ord mot jernet och förmår genom bevärjelser blodet att stanna: 267—418. — Han låter sin son bereda en salva, bestryker och förbinder såret; Wäinämöinens knä läkes och han tackar Gud för vunnet bistånd: 419—586.

 

-----

<blockquote>
::Nu den gamle Wäinämöinen
::Höjde sig utur sin släde;
::Uppsteg utan att han lyftes,
::Reste sig förutan bistånd,
::Steg derefter in i stugan,
::Trädde under takets resning.

::Här ett silfverstop man bringar,
::Hemtar fram en gyllne kanna:
::Ej det ringaste den rymmer,
::10. Drager icke minsta delen
::Utaf blodet från den gamle,
::Höge hjelten Wäinämöinen.

::Gubben ropar då från ugnen,
::Ryter ur det gråa skägget:
::"Hvem bland männer kan du vara,
::Hvilken ur de hjeltars skara?
::Blod, som båtar sju kan fylla,
::Hela åtta stora såar
::Flutit från ditt knä, du arme,
::20. Runnit ner på golfvet redan.
::Andra ord jag väl kan minnas,
::Men jag känner icke början,
::Mins ej hvaraf jernet föddes,
::Ej den usla slaggens upphof."

::Nu den gamle Wäinämöinen
::Yttrade ett ord och sade:
::"Jernets ursprung sjelf jag känner,
::Tror mig veta stålets upphof.

::"Äldst är luften ibland mödrar,                 ''Jernets ursprung. v. 29-266.''
::30. Vattnet är den äldste brodren,
::Yngst bland bröderna är jernet,
::Mellerst ibland dem är elden.

::"Ukko, skaparen i höjden,
::Jumala i luftens rymder,
::Skiljde vattnet ifrån luften,
::Jordens fasta land från vattnet,
::Men ännu var jernet ofödt,
::Var ej alstradt, vexte icke.

::"Ukko, luftens gud och herre,
::40. Gnider sina tvenne händer,
::Gnuggar dem emot hvarandra
::På det venstra knäets ända;
::Deraf föddes trenne jungfrur,
::Tre naturens sköna döttrar:
::Dessa blefvo rostens mödrar,
::Jernets, med den blåa munnen.

::"Jungfrurna framgingo smidigt,
::Trädde ut uppå en molnkant,
::Stego fram med bröst som svällde,
::50. Med bröstvårtor, hvilka värkte;
::Ner till jord sin mjölk de göto,
::Tömde ut de fyllda brösten,
::Göto mjölk på kärr och marker
::Och uppå de våta böljor.

::"Svart flöt mjölken från den första,
::Från den äldsta af de trenne;
::Hvit den flöt ifrån den andra,
::Från den mellersta af mörna;
::Röd rann mjölken från den tredje,
::60. Från den yngsta bland dem alla.

::"Af den svarta jungfru-mjölken
::Alstrades det mjuka jernet;
::Af den hvita mjölk som utgöts,
::Deraf har man stålet bildat:
::Af den röda mjölk som afgick,
::Deraf ficks det spröda jernet.

::"När en liten tid förlidit,
::Önskar jernet sammanträffa
::Med sin äldre broder elden,
::70. Lära känna eldens låga.
::Då blir elden öfvermodig,
::Vexer till och blir förfärlig,
::Söker att förbränna jernet,
::Vill sin yngste bror förtära.

::Jernet lyckas då sig dölja,
::Finner en förborgad tillflykt
::Undan eldens vilda händer,
::Svalget af den ilskna lågan.

::"Jernet nu sig undandolde,
::80. Höll sig gömdt och låg förborgadt
::I den sanka mossens källsprång,
::I en gungflys vattenåder
::Uppå kärrets längsta sträcka,
::På det vilda fjeilets hjessa,
::Hvarest svanor ägg ses lägga,
::Vildgäss kläcka sina ungar.

::"Jernet låg försänkt i kärret,
::Vräkte sig i våta mossen,
::Dolde sig ett år och tvenne,
::90. Låg fördoldt ännu ett tredje,
::Midt emellan tvenne stubbar,
::Under trenne björkars rötter;
::Kunde likväl ej sig rädda
::Undan vilda eldens händer,
::Nödgades för andra gången
::Att till eldens stuga komma,
::Att förfärdigas till vapen.
::Att till skarpa klingor smidas.

::"Vargen springer öfver kärret,
::100. Björnen öfver mon sig skyndar:
::Kärret sjönk för vargens fotsteg,
::Mon inunder björnens ramar;
::Rostigt jernet här sig höjde,
::Tenar utaf stålet stego
::Ur de fjät som vargen trampat,
::Spåren utaf björnens hälar.

::"Född var smeden Ilmarinen,
::Född han var och upp han vexte;
::På ett berg af kol han föddes,
::110. Vexte upp på sotets moar,
::Med en hammare af koppar
::Och med tänger små i handen.

::"Ilmarinen föds om natten,
::Gör en smedja andra dagen.
::För sin smedja plats han söker,
::Rum att breda ut sin blåsbälg,
::Ser ett kärr med sund och tufvor,
::Ser en någorlunda sank mark;
::Går att platsen undersöka,
::120. Stället närmare beskåda;
::Här han sänker ner sin blåsbälg
::Här han reder sig sin ässja.

::"Fram till vargens fjät han kommer
::Spåren utaf björnens hälar,
::Ser den brodd som jernet skjutit,
::Skådar klumparne af stålet
::Uti vargens stora fotspår,
::Fjäten utaf björnens ramar.

::"Yttrar dessa ord och säger:
::130. "Ve dig jern, du olycksfulla,
::På en usel plats du råkat,
::I en låg och ömklig boning,
::Uti vargens fjät i kärret,
::Ända uti björnens fotspår!"

::"Eftertänker, öfverlägger:
::Hvad månn’ deraf kunde blifva
::Om jag bragte det i elden,
::I min ässja det försatte?

::"Skräck betog det arma jernet,
::140. Skräck betog det och förfäran
::Då det hörde elden nämnas,
::Hårda ord förnam om elden.

::Sade smeden Ilmarinen:
::"Var häröfver ej bekymrad!
::Elden ej sin frände bränner,
::Gör sin slägting ingen skada!
::När du nalkas eldens stugor,
::Kommer in i lågans boning,
::Vexer du och blifver vacker,
::150. Skjuter upp och blir förträfflig,
::Görs till goda svärd åt männer,
::Och, för qvinno-band, till tofsar.

::"Men alltsedan denna dagen
::Jernet vaskades ur kärret
::Sköljdes upp utur det våta,
::Hemtades till smedens ässja.

::"Smeden bringar det i elden,
::Drifver det uti sin ässja;
::Pustar en gång, pustar tvenne
::160. Pustar äfven tredje gången.
::Jernet flyter som en välling,
::Pöser upp, likt slagg, i blåsor,
::Likt en hvetedeg det rinner,
::Likt en blandning utaf rågmjöl,
::Uti smedens stora låga,
::Uti eldens starka hetta.

::"Nu det arma jernet ropar:
::"O du smed, o Ilmarinen,
::Ryck mig utur detta läge,
::170. Ur den röda eldens pina!"

::"Sade smeden Ilmarinen:
::"Om jag dig ur elden rycker,
::Vexer du och blir förfärlig,
::Börjar alltför vildt att rasa,
::Hugger väl ännu din broder,
::Spjelkar sonen af din moder!"

::"Derpå svor det arma jernet,
::Svor sin svåra ed omsider
::Uti ässjan, uppå städet,
::180. Under hammarn, under släggan,
::Tog till orda nu och talte,
::Yttrade och sade detta:
::"Träd ju finns för mig att bita,
::Stenens hjerta att förtära;
::Ej min egen bror jag hugger,
::Vill min moders son ej spjelka;
::Bättre är det mig att vara,
::Lyckligare är att lefva
::Som kamrat åt vägakarlen,
::190. Som ett handredskap för vandrarn,
::Än förtära egna fränder,
::Göra sjelfva slägten skada."

::"Derpå smeden Ilmarinen
::Den evärdelige hamrarn,
::Ryckte jernet utur elden,
::Lade det på smedjestädet,
::Mjukt han gjorde det och böjligt,
::Smidde deraf hvassa verktyg,
::Smidde spjut och smidde yxor,
::200. Smidde allehanda redskap.

::"Än behöfves något litet,
::Ännu något saknar jernet:
::Jernets tunga fräser icke,
::Stålets mun sig icke bildar,
::Jernet blifver icke härdigt
::Utan att i vattnet vätas.

::"Derpå smeden Ilmarinen
::Börjar att begrunda saken;
::Något litet aska strör han,
::210. Någon droppe lut han gjuter
::Till beredningssaft för stålet,
::Och till jernets härdnings-vatten.

::"Pröfvar vätskan med sin tunga,
::Smakar den med mycket nöje,
::Yttrar dessa ord och säger:
::"Tjenligt är ej detta vatten
::Till beredningssaft för stålet,
::Jernets bearbetningsvätska."

::"Upp ett bi från marken flyger,
::220. Blåbevingadt, från en tufva,
::Flyger långsamt fram och åter
::Rundt kring Ilmarinens smedja.

::"Smeden yttrar då och säger:
::"Mehiläinen, flinke gosse,
::Hemta honing i din vinge,
::Ljuflig saft uppå din tunga,
::Tag den från sex blomstertoppar,
::Från sju gröna grässtråns spetsar
::Till det stål som här beredes,
::230. Till det jern som nu skall smidas."

::"Herhiläinen, Hiisis fogel,
::Ser uppå och lyssnar noga,
::Blickar ner från takets framkant,
::Stirrar fram i skygd af näfret,
::Medan jernet här beredes,
::Stål tillverkas uti smedjan.

::"Fram med sus och gny han flyger,
::Utströr Hiisis alla fasor,
::Frambär ormens skarpa etter,
::240. Hemtar maskens svarta vätskor,
::Myrans bittert sura safter,
::Paddans dolda gift derjemte,
::Till beredningssaft för stålet
::Och till jernets härdningsvatten.

::Sjelfve smeden Ilmarinen,
::Den beständigt trägne hamrarn,
::Han förmodar nu och menar
::Att tillbaka biet kommit,
::Att det honing med sig hemtat,
::250. Burit fram den söta saften,
::Yttrar då ett ord och säger:
::"Se det här är godt och tjenligt
::Till beredningssaft för stålet,
::Jernets bearbetningsvätska."

::"Nu deri han stålet sänker,
::Väter dermed arma jernet,
::Rycker det ur elden sedan,
::Tager det utur sin ässja.
::"Häraf härrör stålets ondska,
::260. Häraf jernets vilda vanvett;
::Uselt har sin ed det brutit,
::Ätit, som en hund, sin heder,
::Huggit i sin egen broder,
::Bitit sina anförvandter,
::Bragt det röda blod att flyta,
::Att i strida strömmar frusta."

::_____________

::Nu från ugnen gubben ryter,
::Skägget sjunger, hufvu't skakar:
::"Nu jag känner jernets ursprung,
::270. Fattar stålets onda vanor.

::"Ve dig jern, beklagansvärda,                 Smäde-orden mot jernet. v. 271-342.''
::Arma jern, du usla smidslagg.
::Stål, som drabbats af förtrollning!
::Är det deraf, som du alstrats,
::Som du blifvit så förfärlig,
::Vuxit upp så stor och väldig?"

::"Stor du icke var den tiden,
::Icke stor och icke liten,
::Icke heller alltför vacker,
::280. Icke alltför tvär och vresig,
::När du såsom mjölk låg stilla,
::När ännu du flöt som ungmjölk
::I de unga jungfrubrösten,
::När i tärnans barm du vexte,
::Vid det långa molnets framkant,
::Under himlens jemna fäste.

::"Icke var du stor då heller,
::Icke stor och icke liten,
::När ännu du låg som vätska,
::290. När du stod så klar som vattnet
::Uppå kärrets längsta sträcka,
::På det vilda fjellets hjessa,
::Der till grus du vardt förvandlad,
::Blef förbytt till rostig myrmalm.

::"Icke var du stor då heller,
::Ej för stor och ej för liten.
::När i flyn dig elgar nötte,
::När du slets på mon af renar,
::Trampades af vargens tassar,
::300. Rördes om af björnens ramar.

::"lcke var du stor då heller,
::Icke stor och icke liten,
::Då du vaskades ur kärret,
::Gräfdes upp ur markens gyttja,
::Fördes uti smedens smedja,
::Under Ilmarinens ässja.

::"Stor du icke var då heller,
::Icke stor och icke liten,
::När som smedjeslagg du fräste,
::310. När du sjöd som kokhett vatten
::I den vilda eldens bostad,
::När du svor den svåra eden,
::Uti ässjan, uppå städet,
::Under hammarn, under släggan,
::Uppå smedens arbetsplatser,
::Vid hans eget smedjeställe.

::"Har du vuxit nu till större,
::Retats upp och blifvit vresig,
::Brutit eden som du svurit,
::320. Ätit, likt en hund, din heder,
::Då du här din ätt har gnagat,
::Och din slägt med munnen fattat?

::"Hvem har dig till dådet drifvit,
::Manat dig till usla bragden?
::Månn' din fader eller moder,
::Eller ock din äldste broder?
::Månn' din allra yngsta syster,
::Eller andra höga fränder?
::Ej din fader, ej din moder,
::330. Ej din äldste broder heller,
::Ej din allra yngsta syster,
::Icke andra höga fränder:
::Sjelf du gjort det onda dådet,
::Kalma-bragden sjelf föröfvat!

::"Kom nu att ditt dåd beskåda,
::Att ditt onda verk förbättra,
::Förrn jag åt din mor det säger,
::Hos den gamla mig beklagar:
::Mera får en mor att göra,
::340. Större blir den gamlas möda,
::När en son begår hvad ondt är,
::När ett barn sig illa skickar.

::"Stanna blod, hör upp att flyta,                  Ord att stilla blodet v. 342-416.''
::Att i strida strömmar välla,
::Att emot mitt hufvud stänka,
::Att på mig mot bröstet brusa;
::Stanna lik en vägg orörlig,
::Stå likt gärdesgården stilla.
::Såsom svärdet står i hafvet,
::350. Såsom starrgräs uti mossan,
::Som en häll på åkerrenen,
::Klippan i den vilda forsen.

::"Men om sinnet vill dig bjuda
::Att med hastighet dig röra,
::Må du röra dig i köttet
::Samt igenomströmma benen;
::Bättre är det dig derinne,
::Skönare för dig att löpa
::Under hullet genom ådror
::360. Och att benen genomströmma,
::Än att ner på marken rinna,
::Ner i stoftet droppvis stänka.

::"Skynda ej, o mjölk, på marken,
::Ej, skuldlösa blod, på lindan,
::Männers prydnad, ej på gräset,
::Hjeltars guld, ej hit på kullen:
::Uti hjertat är din boning,
::Och din källare i lungan,
::Drag dig skyndsamt dit tillbaka,
::370. Ila dit med största snabbhet,
::Ej du är en elf som flyter,
::Ej en sjö som ut sig breder,
::En källåder ej som porlar,
::Ej en glesnad båt som läker.

::"Upphör, dyra, då att drypa,
::Låt, o röda blod dig hämma,
::Eller ock må sjelf du stanna!
::Sjelfva Tyrjäs fors ju dämdes,
::Tuonis elf ju lät sig hämma,
::380. Torrt blef hafvef, torr blef himlen
::Då den stora hettan rådde,
::Det okufliga eld-året.

::"Om ej detta du vill akta,
::Minnes jag väl äfven annat,
::Finner nog på nya medel:
::Kallar fram en Hiisis gryta,
::Hvaruti man blodet kokar,
::Hettar upp den röda vätskan,
::Att ej mer en droppe spilles,
::390. Ej det röda flödet rinner,
::Ej på marken blodet flyter,
::Ej i strömmar längre väller.

::"Skulle man i mig ej finna,
::Ej i Ukkos son en hjelte
::Till att hejda detta flöde,
::Till att åder-forsen dämma:
::Finnes fadren uti himlen,
::Jumala der ofvan molnen,
::Som väl duger ibland männer,
::400. Som bland hjeltar väl är vuxen
::Att på blodet sluta munnen,
::Att dess strida flöde hämma.

::"Höge skapare, o Ukko!
::Jumala, som bor i himlen!
::Kom hit ner, der du behöfves,
::Närma dig, då hit du kallas,
::Foga handen, stor och fyllig,
::Tryck din egen tjocka tumme
::Till en dam för svåra såret,
::410. Till den onda portens stängsel;
::Bred deröfver älskogs-bladet,
::Påtryck snabbt ett gyllne näckblad,
::Till en bom på blodets bana,
::Till ett stängsel, der det framgår,
::Att ej på mitt skägg det stänker,
::Gjuts på mina usla kläder!"

::Blodets mun han härmed tillslöt,
::Stängde vägen för dess flöde.
::Sände sen sin son i smedjan,
::420. För att smörjelse bereda
::Utaf hylsor ifrån gräsen,
::Ulaf tusen blomsterknoppar,
::Som till marken honing fälla,
::Drypa ner sin ljufva blomsaft.

::Gossen sig begaf i smedjan,
::Gick att smörjelse bereda;
::I hans väg en ek då träder,
::Genast han af eken frågar:
::"Finns i dina grenar honing,
::430. Finnes lake under barken?"

::Eken honom fyndigt svarar:
::"Under loppet af gårdagen
::Honing dröp på mina qvistar,
::Nedföll på min topp med prassel,
::Stänkte ner från himlens skyar,
::Ifrån strömoln som sig löste."

::Spånor tager han från eken,
::Splittror från det spröda trädet,
::Goda gräs han äfven samlar,
::440. Mångahanda skilda örter,
::Som ej ses i dessa nejder,
::Ej på alla ställen vexa,
::Grytan ställer han på elden,
::Bringar blandningen att koka,
::Sammansatt af ekbarksstycken,
::Örter, sköna till att skåda.

::Högljudt höres grytan koka,
::Fräser hela trenne nätter,
::Hela trenne sommardagar;
::450. Smörjelsen han då beskådar,
::Ser om salvan ren är säker,
::Läkemedlet tillförlitligt.

::Än är salvan icke säker,
::Smörjelsen ej tillförlitlig;
::Gräs han lägger till i grytan,
::Ännu flera skilda örter,
::Som från andra nejder hemtats,
::Bortom hundra vägalängder,
::Utaf åtta visa trollmän,
::460. Siare, till antal nio.

::Trenne nätter än han kokar
::Och med ens i nio nätter,
::Lyftar grytan då från elden.
::Undersöker nu sin salva,
::Ser om smörjelsen är säker,
::Läkemedlet tillförlitligt.

::Fanns en asp, ovanligt grenig,
::Som på åkerrenen vexte;
::Våldet afbröt denna trädstam,
::470. Skilde den i tvenne stycken;
::Den bestryker han med salvan,
::Smörjer den med trolldomsmedlet,
::Yttrar dessa ord och säger:
::"Om i denna salva finnes
::Det som för ett sår sig egnar,
::Som på skador kunde strykas,
::Så må aspen åter helna,
::Blifva starkare än nånsin!"

::Aspen genast åter helnar,
::480. Blifver starkare än nånsin,
::Vexer upptill rik och vacker,
::Och vid roten sund fullkomligt.

::Derpå smörjelsen han pröfvar,
::Trolldomssalvan han försöker,
::Pröfvar den på stenars remnor,
::Uppå sönderbrustna hällar:
::Sten vid sten sig sammanhäftar,
::Häll mot häll sig åter sluter.

::Sonen kommer då ur smedjan,
::490. Der sin smörjelse han tillredt,
::Läkemedlet sammanblandat,
::Bringar det i gubbens händer:
::"Detta är en säker salva,
::Tillförlitligt trolldomsmedel;
::Om ock berg dermed beströkes,
::Häll vid häll sig sammanslöte!"

::Gubben smakade med tungan,
::Pröfvade i munnen salvan:
::Godt befann han läkemedlet,
::500. Salvan säker, tillförlitlig.

::Smorde sedan Wäinämöinen,
::Helade den illa farne,
::Smorde nedan, smorde ofvan,
::Stundom gned han ock på midten,
::Höjde då sin röst och sade,
::Talade med dessa orden:

::"Ej jag rörs med egna muskler,
::Med min skapares jag rör mig;
::Ej med egen kraft jag framgår,
::510. Af hans allmakts kraft jag drifves;
::Ej med egen mun jag talar,
::Med den högstes mun jag talar;
::Om ock ljuflig röst jag egde,
::Ljufvare är dock den högstes;
::Om ock herrlig hand jag hade,
::Herrligare dock är skaparns."

::Nu när smörjelsen var pålagd,
::Säkra läkemedlet insmordt,
::Svimnar nästan Wäinämöinen,
::520. Sammandrages utaf smärta;
::Af och an sig Wäinö vrider.
::Finner ingen ro för plågan.

::Gubben då förvisar värken,
::Drifver bort de svåra smärtor,
::Bort till Kipu-mäkis kulle,
::Toppen utaf sjukdomsberget,
::För att stenar smärta bringa,
::Klipporna med värk besvära.

::Griper nu en bundt af siden,
::530. Skär den uti flere rimsor,
::Rifver deraf skilda stycken
::Och förfärdigar ett förband:
::Med sitt siden han förbinder,
::Lindar in med sköna tyget
::Knäet på den arme mannen,
::Tårna uppå Wäinämöinen.

::Höjer nu sin röst och säger,
::Yttrar dessa ord och talar:
::"Förband blifve skaparns siden,
::540. Skaparns mantelflik betäckning
::Öfver denna goda knäled,
::Dessa tår som äro fasta!
::Sköne Jumala i himlen,
::Starke skapare, förhindra,
::Att vi här af lyten drabbas
::Och till pris åt smärtor gifvas!"

::Nu den gamle Wäinämöinen
::Verklig hjelp häraf försporde,
::Botad innankort sig kände:
::550. Köttet vexte och blef vackert,
::Blef fullkomligt helnadt nertill,
::Midtuppå från smärta friadt,
::Blef på alla sidor felfritt,
::Upptill utan ärr och märken,
::Mera friskt än tillförene,
::Bättre än förut det varit;
::Ren han kan på foten stiga,
::Knä’t sig böjer obehindradt,
::Utan smärta ens till namnet,
::560. Utan skäl till minsta klagan.

::Derpå gamle Wäinämöinen
::Lyfter ögat upp mot höjden
::Och en tacksam blick han sänder
::Upp emot den höga himlen;
::Höjande sin röst han säger
::Och med dessa ord han talar:

::"Dädan utgår nåden städse,
::Dädan kommer kända stödet:
::Uppifrån den höga himlen,
::570. Från den makt som allting skapat!

::"Dig, o Jumala, jag prisar,
::Dig, o skapare, allena,
::Att ditt bistånd mig du gifvit,
::Mig ditt kända stöd förlänat
::Uti dessa svåra plågor,
::Bragta af det hvassa jernet!"

::Derpå gamle Wäinämöinen
::Yttrade ännu och sade:
::"Icke må det framtidsslägte,
::580. Som uppvexer hädanefter,
::Uppå trots en farkost timra,
::Uppå skryt, ej ens ett vränge!
::Gud utmäter vädjoloppet,
::Skaparen bestämmer slutet,
::Mannens kunskap gör det icke,
::Ej den starke ens förmår det!"
</blockquote>
 

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Karl Collan]]
[[Kategori:Finsk mytologi]]

@@ Linje 29: / Linje 29: @@
 -----
-<br>::'''Nionde Sangen.''' Wäinämöinen förtäljer för den gamle jernets ursprung: 1—266. — Gubben uttalar smäde-ord mot jernet och förmår genom bevärjelser blodet att stanna: 267—418. — Han låter sin son bereda en salva, bestryker och förbinder såret; Wäinämöinens knä läkes och han tackar Gud för vunnet bistånd: 419—586.
+<br>'''Nionde Sangen.''' Wäinämöinen förtäljer för den gamle jernets ursprung: 1—266. — Gubben uttalar smäde-ord mot jernet och förmår genom bevärjelser blodet att stanna: 267—418. — Han låter sin son bereda en salva, bestryker och förbinder såret; Wäinämöinens knä läkes och han tackar Gud för vunnet bistånd: 419—586.
 <br><br>

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 19. mai 2024 kl. 07:06
Linje 1:		Linje 1:
−	~~{\| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"~~	+	[[Fil:Runesangere (Gallen-Kallela).jpg\|thumb\|450px\|<center>'''Runesangere''' <br> Træsnit af ''Akseli Gallen-Kallela''</center>]]
−	~~\|- style="background-color:#e9e9e9"~~
−	!align="center" valign="top" width="40%" \| '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk
−	\|-
−	~~! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !!~~ [[Fil:~~Dansk.gif\|32px\|link=Kalevala~~ (~~F. Ohrt~~)~~]] !! [[Fil:Svensk~~.~~gif~~\|~~32px~~\|~~link=Kalevala (Castrén)]] !!~~
−	\|-
−	~~! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link= Nionde Sången (Kalevala, Collan)~~]] !!
−	\|-
−	\|}

Nionde Sången (Kalevala, Collan) - Revisjonshistorikk

Carsten på 22. jun. 2024 kl. 13:57

Jesper på 19. mai 2024 kl. 07:06

Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 19. mai 2024 kl. 07:06

Carsten: Nionde Sången (Kalevala, Collan)

@@ Linje 785: / Linje 785: @@
 [[Kategori:Tekster på svensk]]
 [[Kategori:Karl Collan]]
-[[Kategori:Finsk mytologi]]
+[[Kategori:Finsk-ugrisk mytologi]]