Qvädet II. om Brynhild Budles dotter (AAA) - Revisjonshistorikk

Jesper på 16. nov. 2023 kl. 17:58

2023-11-16T17:58:35Z

Carsten på 15. jul. 2022 kl. 07:31

2022-07-15T07:31:04Z

Carsten på 31. mai 2022 kl. 13:30

2022-05-31T13:30:37Z

Carsten på 22. jan. 2019 kl. 11:10

2019-01-22T11:10:24Z

Iwan på 29. aug. 2014 kl. 12:44

2014-08-29T12:44:06Z

JJ.Sandal på 24. des. 2013 kl. 22:23

2013-12-24T22:23:52Z

Jesper på 23. des. 2013 kl. 06:29

2013-12-23T06:29:19Z

Carsten på 14. sep. 2013 kl. 18:01

2013-09-14T18:01:41Z

Jesper: Qvädet II. om Brynhild Budles dotter (AAA)

2013-01-13T03:49:42Z

Qvädet II. om Brynhild Budles dotter (AAA)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Sigurðarkviða in skamma]] !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Den stutte Sigurdskvida]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Tredie Sang om Sigurd Fåvnesbane]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Det korta kvädet om Sigurd]] !!
|-
! !! !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Det korte Sigurdskvæde (Sigurþarkviþa en skamma)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Det korte Kvad om Sigurd (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Tredje kvädet om Sigurd Fafnersbane (NFS)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Tredje kvädet om Sigurd Fåfnesbane (PAG)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Qvädet II. om Brynhild Budles dotter (AAA)]] !!
|-
|}

[[Bilde:Edda (Afzelius) Titelside.jpg|thumb|250px]]

<center>'''[[Sæmund den vises Edda (Afzelius)| Sæmund den vises <big>Edda]]'''</big> <big><big>'''Qvädet II. om Brynhild Budles dotter'''</big></big>''' (Kallas äfven Sigurds Qväde det mindre) 
öfversat af '''[[Arvid August Afzelius biografi| Arvid August Afzelius]]'''</center>

<blockquote><blockquote>1. Fordom Sigurd,
 Völsungen unga,
 som segrat hade,
 Gjuke besökte:
 han mottog de tvenne
 bröders trohet;
 hvarandra eder
 svuro de djerfve.
 
 2. De bödo honom möen,
 Gudrun den unga,
 Gjukes dotter,
 och mycket klenoder:
 i dagar många
 drucko och språkade
 Sigurd den unge
 och Gjukes söner:
 
 3. Tills de foro
 att fria till Brynhild,
 så red ock Sigurd
 med dem i sällskap,
 som vägen kände:
 sjelf gerna han egt henne,
 om ega han skolat.
 
 4. Sigurd den Sydländske
 lade blottadt svärd,
 lysande svärd
 dem emellan:
 han icke möen
 kyssa månde,
 ej henne hof i sina armar
 den Huniske Konung;
 den uppblomstrande Unga
 gaf han åt sonen af Gjuke.
 
 5. Ej vid sin kropp
 hon lyte visste,
 och vid sin lefnad.
 intet brott:
 ej fel som var,
 eller tycktes vara.
 
 6. Mellan kommo
 Urdas grymma domar: -
 Ensam satt han ute
 dagens afton;
 hon oförtäckta ord
 på tala månde:
 “Hafva vill jag Sigurd,
 eller eljest dö,
 den blomstrande unga man,
 i mina armar.
 
 7. Ord talte jag nu
 dem sedan jag månd’ ångra;
 Gudrun är hans hustru,
 jag är Gunnars
 och trånad lång
 de onda Nornor skickat”. -
 
 8. Ofta hon gångar,
 inom fylld af sorg,
 öfver is och snöfjäll,
 mången afton,
 när å bädd gingo
 han och Gudrun,
 och henne Sigurd
 med täcket höljde,
 den Huniske Konung ,
 sin älskliga brud:
 
 9. “Man och glädje
 och allt beröfvad går jag,
 men af tanken grymma
 skall jag mig fröjda”. -
 
 10. Af detta hat hon börjar
 uppmana till mordet:
 “Du skall, Gunnar!
 helt och hållit
 mitt land förlora
 och mig sjelfvan;
 aldrig glädjen njuta
 vill jag med Konungen:
 
 11. Jag skall åter fara
 dit, der förr jag var,
 till de när-skylde
 fränder mina:
 der vill jag sitta
 och mitt lif framslumra,
 om du ej Sigurd
 låter dö,
 och öfver Kungar andra
 varder en Konung:
 
 12. Låtom sonen fara
 samma färd som fadren;
 ej må ulfven unga
 länge fostras;
 för hvar blef hämnden,
 deraf lättare,
 och sen till förlikning,
 att sonen lefver?'' -
 
 13. Vred vardt Gunnar
 och tyngdes ned af sorg;
 med sväfvande tankar
 han satt den hela dag:
 han visste icke
 det rätt noga
 hvad honom kunde
 höfvas att göra;
 då Völsungen sig
 han tänkte beröfvad,
 och efter Sigurd
 saknad mycken,
 
 14. Oroligt han tänkte
 den hela långa stund:
 det var icke
 timadt ofta,
 att från Konungar
 qvinnor gingo:
 Sig till förtroligt samtal
 han kallade Högne,
 der hade han i allt
 en fulltro vän.
 
 15. “Den endaste Brynhild
 mig bättre är än allt,
 Budles dotter:
 hon är qvinnors, krona!
 förr mitt lif
 skall jag låta,
 än denna möens
 skatter förlora:
 
 16. Vill du, att vi Fursten
 på godset svika?
 godt är att råda
 för flodens malm
 och i ro
 landet styra,
 och sittande
 sällhet njuta”. -
 
 17. Men härpå Högne
 gaf till svar:
 “oss icke höfves
 slikt att öfva:
 med svärd att bryta
 svurna eder,
 eder svurna,
 gifna trohets-löften.
 
 18. Ej känna vi på jorden
 män så sälla,
 medan vi fyra
 landet styra,
 och denne Hunske
 stridsbålde lefver;
 eller så mägtig
 slägt på jorden,
 om vi fem söner
 länge få fostra,
 och ätten goda
 kunna se tillväxa.
 
 19. Väl vet jag hvadan
 vägarne stånda:
 de äro mägtige
 Brynhilds trägna böner”. -
 
 20. Vi skola Gutlorm
 egga till dråpet,
 vår yngre broder
 den oförvägne;
 han var utan
 svurna eder:
 eder svurna,
 gifna trohetslöften.
 
 21. Lätt var att egga
 den skynd-lystne:
 snart stod svärdet
 i Sigurds hjerta.
 
 22. Han uppstod till hämnd
 i salen, den tappre,
 och högg efter
 den skynd-lystne:
 flög efter Guttorm
 krafteligen
 Grams blänkande stål,
 ur Konungens hand.
 
 23. Sönk då hanä ovän
 i tvenne delar:
 händer och hufvud
 föllo å annan väg;
 men undra delen
 tillbaka på stället.
 
 24. Somnad var
 i sängen Gudrun
 bredvid Sigurd,
 sorgelös;
 men hon vaknade
 glädjelös,
 när hon flöt i blod
 af Freys vän.
 
 25. Så slog hon svåra
 sina händer,
 att den stark-hjertade
 sig reste mot bädden;
 ”gråt icke Gudrun!
 så bitterliga,
 unga blomstrande brud!
 dina bröder lefva.
 
 26. Allt för ung
 en arfvinge jag eger,
 han kan ej räddas
 ur fiende-huset:
 de sig hafva
 grymt och nesligt,
 men nya rådslag
 företagit.
 
 27. Sednare än de,
 fast dem sju föddes
 slika systersöner,
 ingen far till tinget:
 jag vet noga,
 hur’ nu tillgå månde:
 endast Brynhild
 allt det onda vållar:
 
 28. Mig älskade mö’n,
 mer än hvarje man,
 men mot Gunnar
 ondt jag icke stiftat:
 jag skyddat vår förvandtskap
 de svurna eder:
 sedan vardt jag kallad
 hans qvinnas vän”. -
 
 29. Qvinnan uppgaf en suck,
 men Konungen andan:
 så slog hon svåra
 sina händer samman,
 att dervid söngo
 hästarnes käftar
 och gåfvo ett skri
 gässen i gården.
 
 30. Då log Brynhild,
 Budles dotter,
 ena reso,
 af allt hjerta;
 när hon till sängen
 höra kunde
 Gjuka-dotterns
 gälla gråt.
 
 31. Detta talade Gunnar,
 hökförarnes höfding:
 ”Du ler ej deråt,
 hämndlystna qvinna!
 glad å golfvet,
 att god t dig bådas;
 Hvi forlorar du
 den sköna färgen?
 missdådens Stifterska!
 döende du tyckes vara.
 
 32. Du hade, qvinna!
 det väl förtjent,
 att vi för dina ögon
 Attle sloge,
 och du såge å din broder
 blodigt sår;
 drypande såren
 finge förbinda”. -
 
 35. Svarade Brynhild,
 Budles dotter:
 “Ingen man dig friar;
 du har kämpat ut!
 och Attle fruktar föga
 för din vrede;
 han edert lif
 skall efterlefva,
 och alltid vara
 den större kraften.
 
 34. Dig månd’ jag säga, Gunnar!
 sjelf vet du det fullväl,
 hur’ J Eder tidigt
 omgjordade till brottet:
 var jag då helt ung,
 ej tvang mig sorgen
 med godset rikt begåfvad
 i Broder-huse.
 
 35. Jag icke ville det,
 att någon man mig egde,
 till’s J, Gjukungar
 å edra hästar, trenne
 i gården reden,
 Folk-höfdingar: -
 att dock denna färd
 ej hade varit!
 
 36. Då mig den höfding
 jag trolofvade,
 som gullprydd satt
 å Granes bogar;
 ej han i ögat
 var Eder lik,
 ej till anseende
 i minsta del;
 dock tycken J Eder
 här-konungar.
 
 37. Och mig det Attle
 endast sade,
 att hvarken lät han
 gåfvorna dela,
 gull, eller land,
 lät jag mig ej bortge;
 och ingen del
 i tillfallna godset,
 det mig, än barnet unga
 han ville ge att ega,
 och mig än barnet unga
 af penningar tilldela.
 
 38. Då var i tvekan
 derom min hug,
 om jag strida skulle,
 eller fälla val
 i brynjan båld,
 för broders-tvisten:
 det månde då
 folk-kunnigt varda,
 mången man,
 till glädjens minskning.
 
 39. Vi vår försoning
 sluta månde,
 mig lekte mer i hugen,
 att kostbarheter undfå
 och ringar röda
 af Sigmunds son:
 ej annan mans
 gull jag taga ville;
 en blott älska,
 icke flera:
 ej flygtigt sinne hyste
 halsprydda Tärnan.
 
 40. Allt det månd’ Attle
 härefter finna,
 när min dödsfärd
 han fullbragt spörjer,
 att aldrig skall
 vekhjertad qvinna
 med annans man
 tillbringa lifvet:
 då hämndens tid skall komma,
 för mina sorger”. -
 
 41. Uppstod Gunnar,
 stridsmännens höfding,
 och kring hennes hals
 slog sina armar:
 gingo så alla,
 dock hvar för sig
 af redlig hug, att henne
 från sorgen lätta;
 
 42. Hon sig från halsen
 stötte der all verlden;
 lät ingen man sig hindra
 från färden långa.
 
 43. Han lät sig Högne
 kalla till samtal;
 ”Kämparne alla
 vill jag i salen kalla,
 dina med mina,
 nu görs det behof:
 om hindras kunde
 qvinnans dödsfärd,
 tills än af talet
 olyckan kommer;
 då låtom deruti
 nödvändigheten råda”. -
 
 44. Men derpå Högne
 svara månde:
 “Hindre henne ingen,
 från färden långa
 dit, hvadan aldrig
 hon varder återburen!
 ond hon kom
 från modrens knä,
 till oupphörlig sorg
 hon född är vorden;
 att mången mans
 hjerta bedröfva”. -
 
 45. Han modlös hastar
 från detta samtal,
 dit gullprydda Valkyrian
 skiftade smycken;
 hon skådade omkring
 på alla sina skatter,
 döda trälinnor
 och sals-tärnor:
 drog gyldne brynjan på,
 var icke glad till mods,
 förr’n sig med svärdets egg
 hon genomstungit.
 
 46. Hon sönk till bädden
 å annan sida,
 och sårad af svärdet
 begrundade rådet:
 “Nu månd’ framgånga,
 de gull önska,
 eller mindre gåfva,
 att af mig undfå;
 jag gifver hvarje
 det röda halsband,
 bindel och mantel
 och skinande kläder”. -
 
 47. Tego alla;
 tänkte sig om råd,
 och gåfvo alla
 gemensamt svar:
 ”Nog äro döda,
 vi vilja ännu lefva,
 sals-tärnor blifva,
 och det oss sämer göra”.
 
 48. Tills efter begrundning
 den i linne prydda,
 unga till åldren,
 orden emot qvad:
 ”Ej vill jag att någon
 missnöjd eller nödgad
 för min skull
 skall lifvet lemna;
 
 49. Dock månd’ bränna
 å edra ben
 färre skatter;
 ej den halspryddas guld
 när J framlidit,
 mig att besöka:
 
 50. Sätt dig neder, Gunnar!
 jag för lifvet hopplös,
 vill dig säga
 om fager brud:
 ej skall Er farkost
 helt gå förlorad,
 fastän jag hafver
 låtit lifvet.
 
 51. Försonte varden J och Gudrun,
 förr’ än du tänker;
 hon närer, visa qvinnan,
 med Konungen förenad,
 än sorgsna minnen
 af sin döda man;
 då varder född en mö,
 modren henne föder;
 hvitare,
 än den klara dag
 och solens stråle,
 Svanhild månde vara.
 
 52. Gifva skall du Gudrun
 en båg-skött god,
 en olycka
 för Kämpars mängd:
 blir ej efter önskan
 man-säll bortgift,
 henne månde Attle
 gå att ega,
 Broder min,
 sonen af Budle:
 
 53. Mång’ ting har jag att minnas,
 hur’ med mig J handlat,
 då så svåra
 J mig svikit haden;
 på sällhet dårad var jag
 medan jag lefde:
 
 54. Du månd’ Oddrun
 vilja ega,
 men det tillstädjer
 dig ej Attle:
 då skolen J lönligt
 Er luta tillsamman;
 hon dig månde älska,
 som jag dig skulle älskat,
 om blidt vårt öde
 hade kunnat vara.
 
 55. Dig månd’ Attle
 hårdt vedergälla,
 du månd’ i trångan
 ormgrop varda lagd:
 det skall än längre
 förutsagdt varda,
 att Attle månde
 uppgifva andan,
 somna från lifvet
 och sina skatter;
 
 56. Ty honom Gudrun
 grymt å bädden
 med stålet hårda (''stinger'')
 af vredfullt hjerta. -
 
 57. Bättre höfdes
 vår Syster Gudrun,
 sin förstlings man
 att följa i döden,
 om henne gåfvos
 goda, råd,
 eller hjerta
 oss likt hon hade.
 
 58. Oredigt nu jag talar;
 men icke skall hon
 för vår skull
 lifvet mista;
 henne skola bära
 höga vågor
 till Jonakers
 odal-torfva;
 i vill-råd äro
 Jonakers söner.
 
 59. Månd’ hon Svanhild,
 sin och Sigurds
 dotter, sända
 utaf landet;
 henne skola skada
 Bickes råd,
 ty Jormunrek
 till ogagn lefver;
 då all Sigurds
 ätt är utödd,
 och dess flera
 Gudruns tårar:
 
 60. Bedja vill jag
 dig en bön,
 den månd’ i verlden
 sista bönen vara:
 bygg så bredt
 ett bål å fältet,
 att för oss alla,
 som dött med Sigurd
 fullt rum må vara!
 
 61. Omgif bålet
 med tält och sköldar,
 väl färgad valskrud
 och många stridsmän:
 bränn mig vid hjeltens
 ena sida:
 
 62. Bränn å hjeltens
 andra sida
 tjenarne mina,
 de gullbeprydde;
 vid hufvudet tvenne
 och tvenne hökar;
 då är allt
 jämnt skiftadt.
 
 63. Än oss emellan
 lägg gull inlagda
 svärdet hvassa;
 svärdet hvassa,
 så lagdt ännu en gång,
 som då vi båda
 en bädd bestego;
 vi voro då
 till namnet makar.
 
 64. Så störta honom då
 icke på hälarne
 gullglänsande
 salens portar,
 när honom följer
 mitt sällskap hädan;
 ej skall vår färd
 ömklig synas.
 
 65. Ty honom följa
 fem tjensteqvinnor,
 åtta tjenare
 af ätten goda,
 mitt fosterfolk,
 och fäderne,
 som Budle gifvit
 åt sin dotter.
 
 66. Mycket jag talat:
 ville än mera,
 om svärdet mer
 mig gåfve tid att tala:
 rösten mattas -
 såren svälla -
 sannt jag talat: —
 så jag sluta månde” -</blockquote></blockquote>
 

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Den eldre Edda]]
[[Kategori:Arvid August Afzelius]]

@@ Linje 11: / Linje 11: @@
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sigurd Fafnersbane 3 (FM)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Qvädet II. om Brynhild Budles dotter (AAA)]] !!
 |-
-!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sigurd Fafnersbane, tredje Kvad (V.B.Hjort)]] !!  !!
+!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sigurd Fafnersbane, tredje Kvad (V.B.Hjort)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Det korta kvädet om Sigurd (KL)]] !!
 |-
 |}

@@ Linje 5: / Linje 5: @@
 ! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Sigurðarkviða in skamma]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Den stutte Sigurdskvida]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Tredie Sang om Sigurd Fåvnesbane]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Det korta kvädet om Sigurd]] !!
 |-
-!  !!  !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Det korte Sigurdskvæde (Sigurþarkviþa en skamma)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Det korte Kvad om Sigurd (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Tredje kvädet om Sigurd Fafnersbane (NFS)]] !!
+!  !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Sigurðarkviða hin skamma]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Det korte Sigurdskvæde (Sigurþarkviþa en skamma)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Det korte Kvad om Sigurd (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Tredje kvädet om Sigurd Fafnersbane (NFS)]] !!
 |-
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Fjerde Kvad om Sigurd Fofnesbane (F.W.Horn)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Tredje kvädet om Sigurd Fåfnesbane (PAG)]] !!

@@ Linje 9: / Linje 9: @@
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Fjerde Kvad om Sigurd Fofnesbane (F.W.Horn)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Tredje kvädet om Sigurd Fåfnesbane (PAG)]] !!
 |-
-!  !!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Qvädet II. om Brynhild Budles dotter (AAA)]] !!
+!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sigurd Fafnersbane 3 (FM)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Qvädet II. om Brynhild Budles dotter (AAA)]] !!
 |-
 |}

@@ Linje 21: / Linje 21: @@
-<blockquote><blockquote>1. Fordom Sigurd,
+<blockquote><blockquote>
 <br>Völsungen unga,
 <br>som segrat hade,
@@ Linje 650: / Linje 651: @@
 <br>såren svälla -
 <br>sannt jag talat: —
-<br>så jag sluta månde” -</blockquote></blockquote>
+<br>så jag sluta månde” -
 <br>