Relation om Lapparna - Revisjonshistorikk

Carsten på 14. mar. 2026 kl. 06:39

2026-03-14T06:39:47Z

Carsten på 15. feb. 2026 kl. 16:02

2026-02-15T16:02:58Z

Vis endringer

Carsten på 3. mar. 2023 kl. 16:24

2023-03-03T16:24:44Z

Carsten på 3. mar. 2023 kl. 16:24

2023-03-03T16:24:16Z

Carsten på 8. okt. 2021 kl. 06:12

2021-10-08T06:12:02Z

Carsten på 8. okt. 2021 kl. 05:40

2021-10-08T05:40:02Z

Carsten på 12. jun. 2021 kl. 15:43

2021-06-12T15:43:19Z

Carsten på 28. apr. 2021 kl. 06:50

2021-04-28T06:50:48Z

Carsten på 28. apr. 2021 kl. 06:48

2021-04-28T06:48:52Z

Carsten: Olaus Grann: Relation om Lapparna

2021-04-28T06:48:32Z

Olaus Grann: Relation om Lapparna

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link= En kortt Relation om Lapparnes Lefwerne och Sedher]] !!
|-
|}

[[Fil:Samisk.jpg|thumb|250px|<center>Samisk mytologi Anker Eli Petersen</center>]]
<center>

 '''Olaus Grann''' (f. 1618)
 <big><big>'''Relation om Lapparna'''</big></big>

1672

Uddrag af '''Relation''' Eller En Fulkomblig Beskrifning om Lapparnas Vrsprung, så Wähl som heela dheras Lefwernes Förehållande.'''</center>

<big>'''16. Om Lapparnas Trumbor och deras Delineation, sampt huru och hwarföre the them bruka.'''</big>

Lapparnas spåå trumbor ähre giorde af trää, Antingen graan, tall eller biörck, och måste dätta trää wara wäxt både på ett särdeles Rum, såsom och effter Sohlennes gångh, eller Rätt syes, som Man säger<ref> Största deelen af Lapparne bruka Trumborne uthaf een stoor knyl eller wäxt uthskurne uthi Skapnadh som een afflångh Skåhl men Åhsele Lapparne bruka dem af biörck i hopa wekne såssom ett ask låck. dett de sedan på een sijda medh Skin öfwerdraga. ''An. ''</ref>, ofwan på öfwerdraga the trumban medh Skin, huilket the taga fram på hallsen af een Reen tiur, där på the måhla medh ahlebarckz safft åthskillige ''figurer'', huilka the således fördehla: Mitt på trumban dragha the een linie, ther på the Måhla sina afgudabäleten; som ähr ''Thors'' och hans tienares: Stoorjunckars och hans tienares: Vnder denne linie, draga the åter een half på wänstra sijdan, ther på ståhr fremst Christi bälete, och sedan någre hans ''Apostlar'' afmåhlade. Ofwan för desse linier afmåhla the Månen, stiernor och flygande foglar: Vnder desse linier ähr först Solen afrijtadt, såsom den Medleste ''planeet'', på huilken the läggia een stoor knippa MessingzRingar, så offta the willia slå på trumban. Sedan ähro afrijtade alle kräkande och Simmandhe Diur; såsom: Biörnar, wargar, Reentiurar, Vttrar, Räfwar, Ormar, fiskar. ''Jtem'' Siöar och strömmar. Vthi Kiemi lappmarck, afmåhla the tillijka medh detta alt och så helfwetitt aldranederst.

1. När the willia weeta huru på andre ortter i werlden tillståår, lägger lappen een stoor knippa MessingzRingar tillsamman bundne widh ett Messingz kiedh, på Sohlennes ''figuur'', sedan begynner lappen slåå på trumban medh een tweklufwat hammar af been giordh, där af Ringarne lööpa kring om des botn, i medler tijdh siunger lappen som the kalla joijke<ref> Joika, kallas den sångh lapparna wijdh sådana tillfällen, ok i dryckesmåhl siunga. ''An. ''</ref>, sampt alle lappar och lappquinfolck som tillstädes ähro, doch måste Manfolcken siunga medh een högre, och quinfolcken med een lägre stämma, huilket the kalla duura, i denna sångh nämpna the thet bergh eller Fiäll, hwarest the mena them wistas, som skohle kunna dem vppenbahra, hwadh the begära at weeta: ''Jtem'' nempna the och then ortt ifrån huilken the willia hämpta tijender. När nu lappen således länge hafwer slagit på trumban, och aldrahögst med åthskillige toner ¼ tijma sunget, stahna Ringarna, och han trumbslagaren swartnar af i Ansichtet, och begynner gåå pä knää och sätter händer i sijda och joijker alt fort medh högh stämma, till dess han niderfaller som han wore döder, i medler tijdh siunga Män och quinnor som närwarande ähro, alt till des han vpwachnar, medh huilken sångh the påminna honom, hwad hans begäran war, när han såsom bortdånande nederföll, elliest skulle hans förespående wara alt förgäfwes, och intet wärckande medh sigh hafwa; Och tå han kommer sigh före igen, ähr han så wahnmächtigh ock swettigh, såsom han ett stort arbete giordt hade, tå han begynner förtälia hwadh han medh sitt trumbslagh förfarit hafwer, och huru på den orthen eller den tillståår.

2. När the willia förfara om lycka eller olycka, läggia the sammanledes the sammanbundne Messingz Ringar (: som the hafwa till 10. 20. 30: 40. :) på trumban och Solennes ''figur'', Om Ringarna gåå eller lööpa efter Solennes gångh Rätt omkring, betyder det godh lycka, hällssa och wälltrefnadt, bådhe för Menniskior och Andre Creatuur: Om Ringarna gåå afwogt eller emoth Sohlen, betyder det olycka, ohällssa och alt ondt.

3. När the willia boota siukdomar och kranckheeter, måste den som will låtha boota sigh. gifwa Spåman som på trumban slåår een Messingz Ringh och een sölfwer Ringh, eller ett annat stycke Sölfwer för sitt omaak, huilka Ringar eller sölfwer skall bindas om trumbslagarens högra arm, hållandes detta Sölfwer för ett lius som skall them vplysa, och siukdomens ordsaak tillkänna gifwa, såsom och hwem een sådan siukdomb them påfördt hafwer, om han ähr naturligh eller genom Spåådomb påkommen, och huru the åther skole wederfåes, och komma till sin hällssa igen. ''Jtem'' till hwem af sine Afgudar, eller huadh offer the giöra skohle, huilket när spåman hafwer genom sin Spädombs konst förfarit, måste den siuka offret antingen strax uthgifwa till den eller den Stoorjunckaren i det eller det fiället ståndandes, eller han förplichte sigh till een wiss tijdh, hwadh han uthlofwat hafwer fullborda willia.

4. När the willia förfara och genom trumban förnimma hwem the skole offra sina Reentiurar, som the om höstetijdh slachta, antingen till Thor, Stoorjunckaren eller Sohlen, Skeer thet på fölhande sätt: — — — — — — — — — — — Dhe Argaste trumbslagare bruka och i Nödhfall Bvttelock för trumba, der inga ''figurer'' uppå Rijtade ähro, såsom Skedde af een lapp Kobdask Påhl benemdh, huilken togh Byttelocket uthi dess handholld i sin wenstra handh, och yppwände den slätha sijdan, tager så een Ringh af bältet, och lägger den uppå bemälte lock begynner så medh sin knijf den han brukadhe för hammar slåå uppå locket, till des han Nidhföll och war bortta ½ tijma. När han då vpwacknade, sade han det som åstundat war af honom.

Dhe lappar som intet äga, eller kunna bruka trumban, willia doch gärna warda kunnige om de ting som långt bortto skee och hafwas för händer, huilket alt han således förnimmer.

Lappen ställer sigh fremst i kotan, på det Rum dijt quinnor ey måge komma, där sätter han sigh neder, tager sin yxa och lägger hänne flaat på kåtegolfwet, der på sätter han een lagom stoor kittell uthi huilken han inlägger sitt bälte, der vppå MessingzRingarna, knijfslidar och den teen syddan taskan hänger, och lägger han bältet Rundt vppå botn widh kittel breddan, där innan uthi bältes Rundheet sätter han sin wärcketygz säck, den han på lappeska kallar ''Kåckelauk'', där uthi äro små hyflar, Nafrar, abborskin at kooka lijm af och annat smått, der till inlägger han sin Myssa den han tager af hufwudet för wyrdnat skull, sedan tager han efterst uthi Skaftet och begynner sachteligen lyfta vpp kittelen lijtet ifrån gålfwet, frågar så emedan han lyftar om dett han begärar weeta, nidhsläpper åter kittelen medh yxan på gålfwet, stijger så vppå knään, lutandes hufwudet sachteligen nidh i kittelen, då han och småtalar, uthan tuifwel frågar om dett han eftertrachtar, när han då uthalt hafwer Rycker han hufuudet hasteliga tilbaka, så at han medh ansichtet kan see till Ryggia huadh som skeer baak om sig, åther sätter han sig som tillförende nidh och begynner lyfta upp kittelen, medh frågan som tillförende om sina Reenars, huusfolckz frånwarande wälstånd, Jachters lycka, ''Jtem'' the wägfarandes ankomst, huru de lefwa och huarrest de stadde ähro, så och på huadh tima de skole Just igenkomma, ''etc''. blifwer då kittelen lättare at lyfta, så fåhr han swaar i kittelen, på sin för frågon, det han då androm förkunnar. Widh alt dätta sitt förehafwande blifwer han så trötter, swettig och uthmächtig, som han heela dagen ett tungt och groft arbete giordt hafwer.

<big>'''17. Cap: Om Lapparnas Förnemste Afgudar, såsom och om theras offer, huru och på hwadh Rum the them offra.'''</big>

— — — — — — — — — — — När han igenom trumbslagh hafwer förnummit att Tohren skall hafwa offret, i dett at Messingz Ringen stanade på Tohrens bälete, i huilken håret war bundet, som tillförende förmält ähr: Tå bindes han baak om kottan, där lappen sticker Reentiur igenom hiertat medh een knijf, och dett blodet som ähr närmast hiertat, förwares Tohrens bälete der medh att bestryka.

Så månge Reentiurar lappen slachtar till offer, så många bäleten, skall han vppsättia Tohr till ähra, huilka the giöra af biörck, hufwudet giöra the af des Rooth, och af sielfwa biörckträdh den andra deelen medh een hammar i handen.

— — — — — — — — — — —

Den andra lapparnas afgudh ähr Stoorjunckaren<ref> Storjunkar kallas han allenast i Piteå och Lule lappmarcker, men i Torneå lappmarck kallas han Sejtar, tz är et gement Stengudanampn nu äro sådana stengudar mästedeles aflagde i Tornelappmarck, men till Thor offra de ännu mångestädes. ''St. '' [?]</ref>.

— — — — — — — — — — —

Een gammall lapp i Pitheå lappmarck, Hans Frijar<ref> Är den samma som aldra först opwijste Sölfwergrufwan wijdh Naasa fiäll j Pijtheå Lappmark, blef dödh för 3 åhr sedan. ''An''.</ref> widh nampn, som och i een långan tijdh hafwer brukat stoore widhskiepellsser, hafwer detta berättat om lapparnas Gudars vhrsprungh.

Wij kunna icke neeka säger han oss hafwa hafft Steen Gudar och them offrat, som wij af wore Föräldrar lärde woro: Men sedan Prästarne blefwo boendes här i lappmarcken och lärde att sådana Steen Gudar kunna huarcken hielpa eller stielpa, hafwa wij them bortkastat, och nu dyrckom ingen, uthan den Guden som oss skapat, ätherlöst och helgat hafwer af huilken wij och bekomma wårt lekamliga vppehälle och Nödhtorft, och honom offra wij den böhn, som Gudz Sohn oss lärdt hafuer: Atckie mian. ''i. est''. Fader wår ''etc''.

Sedan när han frågades om the hafwa haft någre andre bäleten af trää? Swaradhe han; wij hafwe inga andre bäleten hafft, uthan Steenar, och them hafwa wij brukat för then ordsaak skull, ty the gamble hafwa sagt, att fordom kom flygandes een stoor fogell och när han satte sigh på jorden, blef han förwandlat uthi een Steen. ''O præstigiæ sive figmentum Diabolicum, seducens miseram plebem! ''

Tå igen blef frågat på hwadh Rum denne fogell först bleff sedder? Sade Anundh Tohrsson, medh thet till nampnet Stoor Nääsa. Denne fogell ähr först nidh kommen på Darra fiäll, belägen een Mijhl ifrån ''Quickjock'' eller Luleå Sölfwer bruuk, där ähr ännu den Steen, som fogell warit hafwer och ähr till Skapnadt nästan som een fogell, denna Steen hafwer fordom tahlat, berätta the gambla, Men nu denna tijden tahlar han inthet: Och denna ähr som the Swenska kalla Stoorjunckaren, lapparna ''Säite, verum Säite nomen Commune est omnis lapidei simulacri, Cui Lappones sacrificia offerunt. Montern in quo avis lapidea est vocanl lappones'' (: Säger Anund Tohrsson :) det Stoura passe darra, dett Stoora heliga Darra. Darra ''Nomen proprium est istius montis: Nomen Commune'' warra, fiäll, bergh, och detta fiället (: ''dicit '':) ligger i mitt Fäderneslandh, och altså ähr han Stoorjunckarens granne. Och alldenstundh säger Hans Frijar, alla lappar icke kunna bruka den Steen som fogell warit hafwer söchte wij grannerligen efter sådana Steenar, som hade hals och hufwudh lijknellsse, och ju Närmare the kommo till fogell Skapnadt, ju yppare hölt man them.

Och åth thesse Steengudar offrade wij icke Annat slagh, ähn Reen horn och Reen been, sedan wij hafwa ätit alt köttet af them. ''Jtem'' hundar, men them heela och håldna medh huldh och håår. Derföre hullo the hornen Icke för Afguda bäleten, uthan allenast brukade them till offer, och ännu (:ty werr:) bruka.

När man frågade hwadh wällgärningar the hade att förwänta af denna Steen afguden? sade han; Inga andra uthan att Reen- boskapen måtte wäll trijfwas: Fiskerij och fogell fång wäll lyckas. Ja (: sade han :) them lyckades och så Rätt wäll som sådant brukade. ''Jnde concluditur quod nequam ille adhuc in eadem sit opinione, fortè etiam opere, etsi ore aliud fateatur''.

The fiäll ther the thesse Stoorjunckare eller Steen Gudar vppsatt hafwa, kalla the alla i gemeen Passe waari, det ähr helige bergh eller Storjunckare fiäll, och hafwa the wisse grentzeMehren, huru wijda Stoorjunckarens grentzor sigh sträckia, till eller in om huilka Manwuxne quinnos personer fåå aldrigh komma, så frampt the döden och annan olycka willia vndwijka, uthan quinnorna måste gåå eller åka långt där ifrån<ref>Qwinfolcken få icke heller gå runt om kring sådane heliga Bärg, på dett icke Guden igenom hennes kring gång må blifwa inne sluten, ok således förorsakas att med wåld bryta sig uth. ok tillfoga henne ok hennes slächt någon olycka. ''An''.</ref>. Ty såsom ingen quinnos pehrson ähr lofligit att offra, altså är them ev heller effterlåtit att nalckas the ortter.

Till desse sina Stoorjunckare giöra the offer pä fölhande sätt.

När the genom trumban hafwa förfarit att Stoorjunckaren skall hafwa offret syes een Rödh trådh genom diurs högra öhra som offras skall, sedan bindes Reen baak om kottan och stickes mz een knijf igenom hiertat, det blodet som ähr närmast hierta, taga the at smöria Stoorjunckaren medh, hornen sampt the största hufwudh beenen, ''Jtem'' klöfwarne eller fötterna föra the till the fiäll, bergh eller ortter, ther Stenarne ståå vpreste<ref>Dhe skiära ok ett lijtett stycke af Ren tungorna främbst på ändan, ok taga sedan een Biörke qwist med så många grenar, som han hafwer slachtatt Renar, hwar opå dhe små Styckerna sättias, ok sedan offras till stoorjunckaren. ''An. ''</ref>.

— — — — — — — — — — —

Widh några offerbergh offra the lefwandes Reenar, huilka the slachta widh offerbergen och biuda sina wänner till offer, ther kooka och förtära the köttet, thet the kalla Stoorjunckarens gästebodh, låthandes Skinnet liggia qwarr i några åhr widh offerställen<ref> För mig blef berättat, då iag år 1688 war i Luleå Lapmark, att det warit sedwanligit läggia huden af Rhenarna, som wore offrade, på altar golfvet uti kiörkian: som iag ock kan betyga, att der låge någre nyss afdragne hudar Men ingen wijste hwem dem framburit, eller när de woro dijt lagde. hvarföre blef ock härutinnan en förändring straxt giorder af ''General Majoren'' Krusen under en hård undsäielse. ''St''.</ref>. Detta offret måste den giöra som ifrån någon siukdomb warder igenom trullkonst bootat, och endteligen till den Stoorjunckaren som ståår i det eller det fiället, åth huilken måste vpofras, effter trumbans uthwijsande antingen kiör, oxe, wäduhr, bock, grijss eller andra hemtamda ''Creatuur'' som till födo dugelige ähro, huilka om han sielf icke haar, måste han kiöpa ifrån andra ortter. Ja om Stoorjunckaren skulle genom trumban begära till offer hans endaste eller bästa ÅkReen, måste han den uthan Mothwillia tillsättia, på det Stoorjunckaren må sitt goda Nöije bekomma.

Hwar och een slächt eller ''Familia'' hafwer sitt besynnerliga Offerbergh och finnes i Luleå lapmarck, desse här under ''Specificerade'' Offer ställen.

1. Wijdh Waiki jaur een stoor ström 1 1/2 Mijll från Jochmoch lappkyrckia<ref> Denne är aldeles förstörd ok Stenen bortfördh. ''An''. Rörande n:o 2, 3 ook 4 säges i S. 165: Sammaledes äro dessa, åthskillige gångor af Brukzbetiänte ok Arbetzfolk förstörde, men altijdh af Lappame igen opreesta. ''An''. Rörande n:o 12: Detta Offerställe eller Stoorjunckare är Een af Dhe fömämbste j Luhleå Lappmark, ok troor jag Detta wara dett aldraälsta, ämädan här wijdh liggia meera än tusende Lass horn, som wijdh dhe andre icke en tijonddeel där emoth finnas. ''An''.</ref>.

— — — — — — — — — — —

Somblige lappar taga tree biörckspödh, dem the fleeta ifrån ofwan in till mitt uppå Spöden, där the ombinda ett bandh, bestryka så desse ihooppfletade spöden medh Reenblodh, wijka sedan een lijten Ringh af een biörckequist, den the läggia nidh på lafwän i stället för Sohlens bälete, där in uthi läggia the ett lijtet stycke af longan, hiertat, tungan och läppen, där ofwan vppå lägges dhe medh blodh bestruckna Spöden, och desse ähro Solennes offer.

[S 165: Till detta är wijdare kunbart wordet af en trogen Lärare i Sillbejocks Försambling ''Dno Petro Noræo'', som om ''Matthiæ'' tijdh kom in uppå någre Lappar som giorde sina Offer, således att winna Lycka till Renars förökning och wältrefnad när dhe den tijden slachtade sina Brunrenar eller Reentiurar, och giordes af Lapparne twäggiehanda Offer som föllier:

1. Att the alle slachtade Brunrenars Horn, ''item'' af en Brunreen samlade tillhopa alla Benen uthaf hela kroppen det minsta medh det största, af hwilka alt kiöttet blifwer afskurit<ref> men intett dett ringaste af dem sönderslagitt. ''An''.</ref>, och desse Been sedan medh samma Reens blodh bestänkte och<ref> tillijka med hornen. ''An''.</ref> neder i Jorden grafne, och ett Träbeläte<ref> Detta Träbelete kallas ''Weraldin Ollma'' eller Wärdenes Man. ''An''.</ref> giordt af Biörk upsatt mitt ibland Benen uprätt ofwanpå Jorden medh Blodh bestänkt, der widh bundet ''Membrum genitale'' på Brystets ställe nedanför ansichtet.

2. När dhe Offret som tillförende hade tillredt, tillijka medh ett Beläte, giorde dhe en Lafwa 3. alnar hög, och widh pass 4. eller 5. alnar bred, der på lades af en annan Reen, den Benen och Belätet widh Benen sattes uprätt; då tillfrågade Läraren dem hårdeliga till hwad ände dhe det giorde, der till swarade Lapparne, att dhe effterfölgde sina Förfäders gambla Stadgar, och offra Jorden, therföre att hon först föder theras Renar. 2.) att hon icke skulle upskiuta någon Siukdom af sigh, som Renarnes Fötter Siukdom tillfogade om Sommartijden, då dhe mästendels der af äro illa behäftade. 3.) Att Jorden och skulle gifwa tillijka medh födan deras Brunrenar, som lefwa, en kraftig ''Coitum'', derföre offra dhe ''genitale Membrum'' widh Belätet bundet, som förr sagt är, att Reenmachten måtte till ett stort Taal förökas; ty ''Matthiæ'' tijdh äro Renarna i största brunsten kåta. Till det Offret dhe satte på Lafwan eller ''Theatrum'', när dhe tillfrågades, swarade dhe sigh skola offra Thordönet, för hwilket dhe storligen förskräckias, att dem sielfwom tillijka medh deras Renar af Liungelden intet ondt skulle wederfaras, och att Tordönet af sina mörka och tiucka Skyar, wille gifwa torfweligit Rägn till Gräswäxten och Reenmosan ''etc''. Detta alt af hednisk deras Förfäders afgudiske wana, som nu intet så groft i Pijtheå Lappmark förspöries, som, ty wärr, i Luleå Lappmark, som borde af ''Directorer'' Werldslige och Andelige medh trogne förmaningar och Straff uthrotas<ref> Hijt kan föras den förskräekelige ''act'', som uti Kongl. hofrätten är worden nyligast afdömt, angående en Lap, som welat opwäckia sin broders son, igenom sin spådoms konst. ''St''.</ref>.]

<big>'''18. Om den wijdskiepelse Lapparna bruka, när the Fånga Biörn.'''</big>

— — — — — — — — — — —

10. När kiöttet ähr förtärt, sambla the alla beenen tillsamman, them the icke sönderslå, uthan i jorden nedergrafwa<ref> sombliga binda dem tillhopa ok hengia dem op i ett trä på dett ställe biörn dräpin är. ''An''.</ref>.

— — — — — — — — — — —

<big>'''19. Om Lapparnas Gudztienst Sampt troo och lefwarne.'''</big>

— — — doch fijra the alle hellgedagar och söndagar, hållandhes sigh ifrån alt werckarbete, och thet giöra the icke allenast Sönuthan och lögh dagar och Apostladagarna<ref> Detta blifwer icke så noga af Lapparne observerat när dhe äro på sådana orther, der Prästen icke kan få om deras arbete någon kunskap. ''An''.</ref> — — —

Doch bruka the på somblige hellgedagar stoore wijdhskepellser, såsom särdeles på Iule dagen, på huilken sielfwe huusbönderne icke willia komma till kyrckian, uthan giöra tå ett wijdskiepeligit offer, det the offra åth Julefolcket eller Iule Swennerna, som the mena wandra omkringh i Skogar och fiällen och Skeer på effterfölhande sätt.

När the om Iuul Afton hafwa slachtat den Ren, som till Iuulkost ämnat war, Reetes vpp ett Spätt fyra allnar högt medh qwistar mitt uppå, huilket medh blodh först smöries, och sedan sätties ett stycke af lungan, hiertat, tungan och Munläppen på quisten mitt på Spättet.

Men Iuull Afton fasta the nästan, icke ätandes något kiött, doch af all annan Maath dhe ätha förwara the een beeta af hwart slagh uthi een Näfwerskieppa. Om Iule dagen tå alle lappar beflijta sigh hafwa een feet Julekost, taga the och een beeta af alle Mathslagh dhe kooka, och läggia i Näfwer skeppan, som ähr som een båth giorder medh mast, Segell och Åhror uthrustat, sedan taga the flåttet uthur kittellen, och öösa i een annan kittell, läggiandes där till lijtet miöhl om the hafwa, hwar och icke ähr thet lijka mycket. Denna Näfwerskeppan och flått kittelen sättes afsijdes i kottan. Sedan vpsökia the den största tall dhe kunna finna där omkring, uppå det nästa trää närmast Stoor tallen vpsätter een Man Skäppan, så högt som han Räcker medh handen. Sedan tällia the bort halfwa barcken af den stoora tallen i Runda Circlar eller fläckior stora som een bricka på fyra sydor således [[Fil:Graan symbol.png|25px]] Der effter taga the medh een Skiedh flåttet vthur kittillen, och kasta tree Skiedar medh Afwugh handen på hwar fläck, af hwar Man i byhn, som hafwa lagt sina bättar i Skäppan och flåttet i kittillen. Till at beredha och förrätta detta wijdskepeliga offret, willia huusbönderna den förste Juulldagen icke komma i kyrckian, uthan sända åstadh sina Söner, döttrar, drängiar och pijgor. Men the andre dagarna komma the sielfwa och fijra dem högttijdeliga.

The hafwa och andre wahldagar, såsom Marcus Mäss eller Cante päiwe, som infaller på den 25. April, ''Jtem Clementis'' dagh d: 23 och ''Catharinæ'' d: 25. ''Novembris'', på huilka ingen lapp will jaga eller Skiuta, föregifwandes them skola mycken olycka wederfaras det åhret, särdeles säija the att theras bogar skulle sönderbräckias, eller hwariehanda missgångh hända, om the på the dagar skiuta eller jaga skulle.

— — — — — — — — — — —

Dopzens ''Sacrament'' hålla the i stoor wyrdhningh som tillförende förmält ähr, huarföre Skynda the medh sine barn strax effter födellsen till doopp och Christendomb<ref> många Barn blifwa wäll 1 eller 2 åhr gambla förr ähn dhe komma till doop ok Christendoom. ''An''. Detta skier i Luleå Lapmark som ''Pastor'' skrifteligen gifvit tilkiänna Hvarföre är ock nu en präst dijtförordnat, som skal hiälpa den förre ''Pastorem, '' ock han sitter mitt ibland lapparna. St.</ref>

Till Skrifft och Aflössningh gåå the medh stoor devotion och Andächtigheet, begåå och herrens höghwärdige Nattwardh<ref> så j detta som all annor Måhl, Dheras Troo ok gudz tiänst angående, finnes ganska stoor åthskildnadh emellan Lappmarkerne så att j Luhleå Lapmark [som offtast skeer, att många kåmma till duuken ok blifwa ''Communicerade'' som intett unfått ''absolution'', någre gå jämwäll ok fram druckne af B: wijn eller medh Tobakztuggan i mun, dett både jag ok fleera med stoor förargelse offta hafwa sedt;] Luhleå Lappar äro [ok] till största deelen uthi sin [öfrige] Christendoms Stycken myckitt lijtett framstegne, ok dett af den orsaak att Lappmarken myckitt widt begrepen, ok hafwe icke mera än Een kyrcka, dith dhe till högstone Een gång om åhrett kunna komma, ''vid Cap: 27. An''. [ ] noga överstruket av en senare hand. Det går ganska swårt med deras omwändelse: Ty sina barn wilia de ingalunda sättia under någon Läromästares hand: Så att ingen ännu kan säias hafwa sielfkräfwiandes satt sina barn i Skolan i Umeå Lapmark. Ey heller komma de till ''Catechismi'' förhör offta, utan wräkas hijt ock tijt, ock stundom wijstas i Norgie ock widt aflägne orter. ''St. ''</ref>.

— — — — — — — — — — —

==Kilde==
Relation Eller En Fulkomblig Beskrifning om Lapparnas Vrsprung, så Wähl som heela dheras Lefwernes Förehållande. Sammanfattat, utaf för detta: Magistro Olao Graan. Past: Pith: et Præp: – Udgivet af K. B. Wiklund: Bidrag till kännedom om de svenska landsmålen ock svenskt folkliv. XVII:2, 1899

---

Note: Dele af Granns »Relation« er afskrevet efter Rheens [[En kortt Relation om Lapparnes Lefwerne och Sedher]]. Disse afsnit er udeladt i denne udgave. ''clm. heimskringla''

==Fodnoter==
<references/>
 

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Olaus Grann]]
[[Kategori:Samisk mytologi]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 14. mar. 2026 kl. 06:39
Linje 121:		Linje 121:
	— — — — — — — — — — —		— — — — — — — — — — —

		+
		+
		+	<big>'''27. Cap: Om the dödas Begrafningh och thet offer the giöra them Framlednom'''</big>
		+
		+	— — — — — — — — — — —
		+
		+	Andra berätta ett offer öfwer the döda giöras således: The taga tree Spödh dem bestryka the medh blodhet af den Reenen som slachtas till begrafningz offret, där vppå sätties af hiertat och lungona, desse spödh begrafwa the medh beenen insatt uthi een lijten Ackie neder i jorden.
		+
		+	Anmärkning ur S. 165:<br> För Stoora Lijk slåås kistan j hoop af Bräder, men för små Barns Lijk holkes kistan af En Ståck. ''An.''

@@ Linje 11: / Linje 11: @@
 <center>
-'''[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]'''<br><br><br>'''Olaus Graan'''<br>(f. 1618)
+'''[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]'''<br><br>'''Olaus Graan'''<br>(f. 1618)
 <br><br><big><big>'''Relation om Lapparna'''</big></big>

@@ Linje 11: / Linje 11: @@
 <center>
-<br>'''Olaus Graan'''<br>(f. 1618)
+'''[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]'''<br><br><br>'''Olaus Graan'''<br>(f. 1618)
 <br><br><big><big>'''Relation om Lapparna'''</big></big>

@@ Linje 11: / Linje 11: @@
 <center>
-<br>'''Olaus Grann'''<br>(f. 1618)
+<br>'''Olaus Graan'''<br>(f. 1618)
 <br><br><big><big>'''Relation om Lapparna'''</big></big>
@@ Linje 126: / Linje 126: @@
 ---
-Note: Dele af Granns »Relation« er afskrevet efter Rheens [[En kortt Relation om Lapparnes Lefwerne och Sedher]]. Disse afsnit er udeladt i denne udgave. ''clm. heimskringla''
+Note: Dele af Graans »Relation« er afskrevet efter Rheens [[En kortt Relation om Lapparnes Lefwerne och Sedher]]. Disse afsnit er udeladt i denne udgave. ''clm. heimskringla''
@@ Linje 136: / Linje 136: @@
 [[Kategori:Alfabetisk indeks]]
 [[Kategori:Tekster på svensk]]
-[[Kategori:Olaus Grann]]
+[[Kategori:Olaus Graan]]
 [[Kategori:Samisk mytologi]]

@@ Linje 59: / Linje 59: @@
 Sedan när han frågades om the hafwa haft någre andre bäleten af trää? Swaradhe han; wij hafwe inga andre bäleten hafft, uthan Steenar, och them hafwa wij brukat för then ordsaak skull, ty the gamble hafwa sagt, att fordom kom flygandes een stoor fogell och när han satte sigh på jorden, blef han förwandlat uthi een Steen. ''O præstigiæ sive figmentum Diabolicum, seducens miseram plebem! ''
-Tå igen blef frågat på hwadh Rum denne fogell först bleff sedder? Sade Anundh Tohrsson, medh thet till nampnet Stoor Nääsa. Denne fogell ähr först nidh kommen på Darra fiäll, belägen een Mijhl ifrån ''Quickjock'' eller Luleå Sölfwer bruuk, där ähr ännu den Steen, som fogell warit hafwer och ähr till Skapnadt nästan som een fogell, denna Steen hafwer fordom tahlat, berätta the gambla, Men nu denna tijden tahlar han inthet: Och denna ähr som the Swenska kalla Stoorjunckaren, lapparna ''Säite, verum Säite nomen Commune est omnis lapidei simulacri, Cui Lappones sacrificia offerunt. Montern in quo avis lapidea est vocanl lappones'' (: Säger Anund Tohrsson :) det Stoura passe darra, dett Stoora heliga Darra. Darra ''Nomen proprium est istius montis: Nomen Commune'' warra, fiäll, bergh, och detta fiället (: ''dicit '':) ligger i mitt Fäderneslandh, och altså ähr han Stoorjunckarens granne. Och alldenstundh säger Hans Frijar, alla lappar icke kunna bruka den Steen som fogell warit hafwer söchte wij grannerligen efter sådana Steenar, som hade hals och hufwudh lijknellsse, och ju Närmare the kommo till fogell Skapnadt, ju yppare hölt man them.
+Tå igen blef frågat på hwadh Rum denne fogell först bleff sedder? Sade Anundh Tohrsson, medh thet till nampnet Stoor Nääsa. Denne fogell ähr först nidh kommen på Darra fiäll, belägen een Mijhl ifrån ''Quickjock'' eller Luleå Sölfwer bruuk, där ähr ännu den Steen, som fogell warit hafwer och ähr till Skapnadt nästan som een fogell, denna Steen hafwer fordom tahlat, berätta the gambla, Men nu denna tijden tahlar han inthet: Och denna ähr som the Swenska kalla Stoorjunckaren, lapparna ''Säite, verum Säite nomen Commune est omnis lapidei simulacri, Cui Lappones sacrificia offerunt. Montern in quo avis lapidea est vocant lappones'' (: Säger Anund Tohrsson :) det Stoura passe darra, dett Stoora heliga Darra. Darra ''Nomen proprium est istius montis: Nomen Commune'' warra, fiäll, bergh, och detta fiället (: ''dicit '':) ligger i mitt Fäderneslandh, och altså ähr han Stoorjunckarens granne. Och alldenstundh säger Hans Frijar, alla lappar icke kunna bruka den Steen som fogell warit hafwer söchte wij grannerligen efter sådana Steenar, som hade hals och hufwudh lijknellsse, och ju Närmare the kommo till fogell Skapnadt, ju yppare hölt man them.
 Och åth thesse Steengudar offrade wij icke Annat slagh, ähn Reen horn och Reen been, sedan wij hafwa ätit alt köttet af them. ''Jtem'' hundar, men them heela och håldna medh huldh och håår. Derföre hullo the hornen Icke för Afguda bäleten, uthan allenast brukade them till offer, och ännu (:ty werr:) bruka.

@@ Linje 31: / Linje 31: @@
 . När the willia boota siukdomar och kranckheeter, måste den som will låtha boota sigh. gifwa Spåman som på trumban slåår een Messingz Ringh och een sölfwer Ringh, eller ett annat stycke Sölfwer för sitt omaak, huilka Ringar eller sölfwer skall bindas om trumbslagarens högra arm, hållandes detta Sölfwer för ett lius som skall them vplysa, och siukdomens ordsaak tillkänna gifwa, såsom och hwem een sådan siukdomb them påfördt hafwer, om han ähr naturligh eller genom Spåådomb påkommen, och huru the åther skole wederfåes, och komma till sin hällssa igen. ''Jtem'' till hwem af sine Afgudar, eller huadh offer the giöra skohle, huilket när spåman hafwer genom sin Spädombs konst förfarit, måste den siuka offret antingen strax uthgifwa till den eller den Stoorjunckaren i det eller det fiället ståndandes, eller han förplichte sigh till een wiss tijdh, hwadh han uthlofwat hafwer fullborda willia.
-. När the willia förfara och genom trumban förnimma hwem the skole offra sina Reentiurar, som the om höstetijdh slachta, antingen till Thor, Stoorjunckaren eller Sohlen, Skeer thet på fölhande sätt: — — — — — — — — — — — Dhe Argaste trumbslagare bruka och i Nödhfall Bvttelock för trumba, der inga ''figurer'' uppå Rijtade ähro, såsom Skedde af een lapp Kobdask Påhl benemdh, huilken togh Byttelocket uthi dess handholld i sin wenstra handh, och yppwände den slätha sijdan, tager så een Ringh af bältet, och lägger den uppå bemälte lock begynner så medh sin knijf den han brukadhe för hammar slåå uppå locket, till des han Nidhföll och war bortta ½ tijma. När han då vpwacknade, sade han det som åstundat war af honom.
+. När the willia förfara och genom trumban förnimma hwem the skole offra sina Reentiurar, som the om höstetijdh slachta, antingen till Thor, Stoorjunckaren eller Sohlen, Skeer thet på fölhande sätt: — — — — — — — — — — —
 Dhe lappar som intet äga, eller kunna bruka trumban, willia doch gärna warda kunnige om de ting som långt bortto skee och hafwas för händer, huilket alt han således förnimmer.

@@ Linje 61: / Linje 61: @@
 Och åth thesse Steengudar offrade wij icke Annat slagh, ähn Reen horn och Reen been, sedan wij hafwa ätit alt köttet af them. ''Jtem'' hundar, men them heela och håldna medh huldh och håår. Derföre hullo the hornen Icke för Afguda bäleten, uthan allenast brukade them till offer, och ännu (:ty werr:) bruka.
-När man frågade hwadh wällgärningar the hade att förwänta af denna Steen afguden? sade han; Inga andra uthan att Reen-  boskapen måtte wäll trijfwas: Fiskerij och fogell fång wäll lyckas. Ja (: sade han :) them lyckades och så Rätt wäll som sådant brukade. ''Jnde concluditur quod nequam ille adhuc in eadem sit opinione, fortè etiam opere, etsi ore aliud fateatur''.
+När man frågade hwadh wällgärningar the hade att förwänta af denna Steen afguden? sade han; Inga andra uthan att Reenboskapen måtte wäll trijfwas: Fiskerij och fogell fång wäll lyckas. Ja (: sade han :) them lyckades och så Rätt wäll som sådant brukade. ''Jnde concluditur quod nequam ille adhuc in eadem sit opinione, fortè etiam opere, etsi ore aliud fateatur''.
 The fiäll ther the thesse Stoorjunckare eller Steen Gudar vppsatt hafwa, kalla the alla i gemeen Passe waari, det ähr helige bergh eller Storjunckare fiäll, och hafwa the wisse grentzeMehren, huru wijda Stoorjunckarens grentzor sigh sträckia, till eller in om huilka Manwuxne quinnos personer fåå aldrigh komma, så frampt the döden och annan olycka willia vndwijka, uthan quinnorna måste gåå eller åka långt där ifrån<ref>Qwinfolcken få icke heller gå runt om kring sådane heliga Bärg, på dett icke Guden igenom hennes kring gång må blifwa inne sluten, ok således förorsakas att med wåld bryta sig uth. ok tillfoga henne ok hennes slächt någon olycka. ''An''.</ref>. Ty såsom ingen quinnos pehrson ähr lofligit att offra, altså är them ev heller effterlåtit att nalckas the ortter.

@@ Linje 3: / Linje 3: @@
 !align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
 |-
-! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link= En kortt Relation om Lapparnes Lefwerne och Sedher]] !!
+! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link= Relation om Lapparna]] !!
 |-
 |}