Carsten: Ridaren Tynne

2017-05-17T15:16:09Z

Ridaren Tynne

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Ridaren Tynne]] !!
|-
|}

[[Fil:Svenska folkvisor vignet.jpg|300px|right]]

<center>'''[[Folkdiktning |Svensk Folkdiktning]]'''

<br><big><big>'''7. Ridaren Tynne'''</big></big>

'''<big>[[Svenska folkvisor]]</big>'''<br>Erik Gustaf Geijer och [[Arvid August Afzelius biografi|Arvid August Afzelius]]
</center>

::1. Och det var ridder Tynne,
::Han var en riddare så tyster;
::Hvart det bär, till fot eller häst,
::Han är en riddare så tröster.
::I fören väl de runor!

::2. Och det var ridder Tynne,
::Han skulle skjuta hjortar och hinder,
::Så fick han se Ulfva, lilla dvergens dotter,
::Under grönskande linder.

::3. Och det var Ulfva, lilla dvergens dotter,
::Hon talade till sin tärna:
::»Du skall efter min gullharpa gå,
::Riddar Tynne skall jag till mig vända.»

::4. Det första slag, hon på gullharpan slog,
::Så ljufligt det månde klinga,
::De vilda djur i mark och skog,
::De glömde, hvart de ville springa.

::5. Det andra slag, hon på gullharpan slog,
::Så ljufligt det månde klinga,
::Den lilla grå falk, på qvisten satt,
::Han bredde ut sina vingar.

::6. Det tredje slag, hon på gullharpan slog,
::Så ljufligt det månde klinga,
::Den lilla fisk i floden gick,
::Han glömde, hvart han ville simma.

::7. Här blomstrade äng, här löfvades allt,
::Det månde de runeslag vålla:
::Ridder Tynne sin häst med sporren högg,
::Han kunde honom mera ej hålla.

::8. Och det var ridder Tynne,
::Han af sin häst sig svingar,
::Så går han till Ulfva, lilla dvergens dotter,
::Allt under grönskande linde.

::9. I sitten här, min jungfru skön,
::En ros öfver alla liljor:
::Eder ser aldrig en jordisk man,
::Som ej lyster eder att gilja.»

::10. »Tigen still, tigen still, ridder Tynne,
::Med edra älskogsvärfver;
::Jag mig trolofvat en bergakung,
::En kung öfver alla dvergar.»

::11. »Min fästeman sitter i berget inne
::Och spelar gulltaffel så gerna,
::Min fader han ställer sina kämpar i ring
::Och kläder dem uti jern.»

::12. »Min moder hon sitter i berget inne
::Och lägger gull uti skrin;
::Jag smög mig ut en liten stund,
::Att slå på gullharpan min.»

::13. Och det var ridder Tynne,
::Klappa' henne på rosende kind:
::»Hvarför vill du mig ej bättre svara,
::Hjertans allrakärestan min?»

::14. »Jag kan väl eder ej bättre svara,
::Det månde jag sjelf ej vålla;
::Jag har mig trolofvat en bergakung,
::Den lofven månde jag honom hålla.»

::15. Och det var Tora, lilla dvergens fru,
::Hon ut genom bergadörren såg;
::Då fick hon se, hvar ridder Tynne
::Under gröna linden han låg.

::16. Och det var Tora, lilla dvergens fru,
::Hon var både torrer och vrång:
::»Hvad hafver du i lunden att göra?
::Så litet ligger deråt din gång.»

::17. »Fast bättre vore dig i berget vara
::Och lägga guld uti skrin,
::Än att du sitter i rosende lund
::Och slår på gullharpan din.»

::18. »Och bättre vore dig i berget vara
::Och sömma din brudskrud till ända,
::Än sitta under lind och med runeslag
::En kristen mans hjerta till dig vända.»

::19. Och det var Ulfva, lilla dvergens dotter,
::Hon går sig åt berget in;
::Och efter henne går ridder Tynne,
::Klädd i skarlakan och skinn.

::20. Och det var Tora, lilla dvergens fru,
::Hon satte fram rödan gullstol;
::Så satte hon ridder Tynne i dvala,
::Intill dess att hanen han gol.

::21. Och det var Tora, lilla dvergens fru,
::Hon tager fram de runeböcker fem;
::Så löser hon honom af runorna ut,
::Hennes dotter honom bundit i dem.

::22. »Och hören I, ridder Tynne!
::Nu ären I från runorna friad,
::Det vill jag eder i sanning säga:
::Min dotter skall aldrig eder vinna.»

::23. »Och jag var född af kristet folk
::Och stulen i berget in;
::Min syster bor på Iseland
::Och bär gullkronan så fin.»

::24. »Och der bär hon sin krona af guld
::Och dertill sitt drottninganamn;
::Hennes dotter är henne stulen ifrån,
::Derom går så vida en sägn.»

::25. »Hennes dotter är henne stulen ifrån
::Och förder i Bernerland in,
::Der sitter nu den höfviska mö;
::Hon heter fröken Hermelin.»

::26. »Och aldrig får hon uti dansen gå,
::Utan henne följa sju qvinnor,
::Och aldrig får hon gullharpan slå,
::Om drottningen ej sjelf är der inne. »

::27. »Den konungen hafver en systerson,
::Han stundar till riket att komma;
::Den hafva de ämnat den höfviska mö,
::Men henne till liten en fromma.»

::28. »Och det vill jag göra af äran min,
::Och utaf min goda vilja:
::Dig vill jag gifva den höfviska mö
::Och henne ifrån honom skilja.»

::29. Så gaf hon honom en klädning ny
::Med guld och perlor besatt;
::Hvar enda söm i klädningen var
::Med ädla stenar belagd.

::30. Så gaf hon honom en häst så god
::Och dertill en sadel ny;
::»Och aldrig skall du vägen spörja;
::Din häst väl hittar till by.»

::31. Och det var Ulfva, lilla dvergens dotter,
::Hon ville honom vidare väl:
::Så gaf hon honom en glafven ny
::Och dertill så godt ett svärd.

::32. »Och aldrig skall du strida en strid,
::Der du ej skall seger vinna,
::Och aldrig skall du segla en sjö,
::Der du ej skall stranden hinna!»

::33. Och det var Tora, lilla dvergens fru,
::Hon skänkte honom i ett glas vin:
::»Riden fort, riden fort, ridder Tynne,
::Förr’n hemkommer herren min!»

::34. Och det var ridder Tynne,
::Han rider under grönan lide,
::Der möter honom de bergkungar två,
::Så sakta åt berget de skrida.

::35. »Väl mött, god dag, ridder Tynne,
::Din häst kan väl med dig gånga!
::Hvart gäller nu resan din,
::Medan du hafver vägen så lång?»

::36. »Resa skall jag och gilja,
::Fästa skall jag mig en blomma,
::Fresta skall jag mitt goda svärd,
::Mig ant’en till skada eller fromma.»

::37. »Rid i frid, rid i frid, ridder Tynne,
::För oss skall du friden få njuta;
::De komma väl, de kämpar från Iseland,
::Som lysta med dig glafven att bryta.»

::38. Och det var ridder Tynne,
::Han rider under grönan lide,
::Der mötte honom sju Berniska kämpar,
::De bådo honom hålla och bida.

::39. »Och antingen skola vi fäkta i dag
::Om silfret och guldet det röda,
::Eller skola vi fäkta i dag
::Om bådas vår fästemö?»

::40. Och det var konungens systerson,
::Han var så hastig till mods:
::Och silfver och guld det hafver jag nog,
::Om du mig vill derom tro.»

::41. Men har du icke en fästemö,
::Som heter fröken Hermelin?
::Om henne så skola vi fäkta i dag,
::Om hon skall bli min eller din.»

::42. Det första dust, de redo i hop —
::De voro ett par kämpar så starka —
::Han högg till konungens systerson,
::Så att hufvudet föll uti mark.

::43. Till baka redo de kämpar sex
::Och klädde sig uti skinn;
::Så gånga de sig uti högan lofts sal,
::För gamla konungen in.

::44. Och det var gamla konungen,
::Han slet sina gråa hår:
::I skolen hämna min systersons död;
::Jag bjuder eder sabel och mård!»

::45. Till baka redo de kämpar sex,
::De tänkte sig vinna den pris;
::Men de blefvo halta och lemmalösa —
::Af skadan blir man vis.

::46. Och han slog vargar och björnar
::Allt för den höga lofts spång,
::Så tager han ut den höfviska mö,
::Som länge hade setat i tvång.

::47. Och nu har fröken Hermelin
::Sluppit all sin harm;
::Nu sofver hon sött så mången sömn
::På ridder Tynnes arm.

::48. Nu har ridder Tynne
::Sluppit all sorg och qvida;
::Nu sofver han sött så mången sömn
::Bredvid fröken Hermelins sida.

::49. Mest tackar han Ulfva, lilla dvergens dotter,
::Som honom med runor hade bundit;
::Ty hade han inte i berget kommit,
::Den fröken hade han inte vunnit.
::I styren väl de runor!

::_____

::Se '''[[Ridaren Tynne (Variant)|''Variant'']]''' af denne vise

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Folklore]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Arvid August Afzelius]]
[[Kategori:Erik Gustaf Geijer]]

Ridaren Tynne - Revisjonshistorikk

Carsten: Ridaren Tynne