Carsten på 17. mai 2017 kl. 17:58

2017-05-17T17:58:44Z

Carsten: Ridaren Tynne (Variant)

2017-05-17T17:58:12Z

Ridaren Tynne (Variant)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Ridaren Tynne]] !!
|-
|}

[[Fil:Svenska folkvisor vignet.jpg|300px|right]]

<center>'''[[Folkdiktning |Svensk Folkdiktning]]'''

<br><big><big>'''7. Ridaren Tynne'''</big></big><br><big>''Variant''</big>

'''<big>[[Svenska folkvisor]]</big>'''<br>Erik Gustaf Geijer och [[Arvid August Afzelius biografi|Arvid August Afzelius]]
</center>

::1. Dett var och en riddare från Afvelsbro öö,
::Han förde sitt vapen för bröstet;
::Ehvadh han är till footh eller häst,
::Är han en riddare så tyster.
:::Styrer väl the runor.

::2. Och dett var Olle, ville vargens dotter,
::Hon gångar under grönaste lindh;
::Hon lyster att binda the skiöttar,
::Som jaga efter jortar och hind.

::3. »I sitten i frijdh, mina möijor,
::Och så min lilla smådräng,
::Alt medan jag slår ett runaslagh,
::Blomstras skall mark och ängh.»

::4. Dett första slaget hon uppå gullharpan sloogh,
::Hennes harpa så väll månde klinga;
::Dhen lilla fogel, uppå qvisten satt,
::Glömde bort hvad han skulle sjunga.

::5. Den lilla fogell, uppå qvisten satt,
::Glömde bort hvad han skulle sjunga;
::Dhe villande diur uti skogen var,
::Viste eij hvart dhe skulle springa.

::6. Der löfvades skogh, der blomstrades mark,
::Dett kunde vähl dhe runaslagen vålla;
::Riddar Tinne sin häst med sporrarna stack,
::Han kunde honom neppeligen hålla.

::7. Dett var ridder Tinne,
::Han springer utaf sin häst,
::Så går han till Olle, ville vargens dotter,
::Och sätter sig henne aldra näst.

::8. »Hören ij, riddare Tinne,
::Ij sittien migh icke så nähr,
::Kommer min fader och fästeman,
::Visserligen slåår dhe eder i hiähl.»

::9. Dett sade straxt riddare Tinne,
::Klappar henne på rödblomman kindh:
::»Hvij svaren ij migh så illa,
::O aldra kiärestan min?»

::10. »Hörer ij, riddar Tinne,
::För eder jag i sanning vill säga:
::Min fästeman är uti berget här inne,
::En kongh öfver alla villa vargar.»

::11. »Förr änn ij skall hafva en bärgakonungh,
::Och honom skall skie sådan lycka,
::Förr skall iagh försökia mitt goda svärd
::Och bryta mitt glaffven i stycker.»

::12. »Rijden bort, rijden bort, riddar Tinne,
::Alt medh eder älskog och villia;
::Kunde ij än alla the riddarespeehl,
::Honom kunde ij aldrig öfvervinna.

::13. Dett var Olle, ville vargens fruu,
::Hon sig genom berget sågh:
::»Men hvadh giör tu under den grönaste lindh?
::Fast mycket ligger ther tin hågh.»

::14. »Fast bättre är tigh utj bärget sittia
::Och sy uppå tin brudeskruud,
::Än att tu sitter under grönan lindh
::Och slåår uppä gullharpan puuhr.»

::15. »Fast bättre är tigh utj bärget sittia
::Och sy uppå tin brudeskrudh till ända,
::Än att tu sitter under grönaste lindh
::Riddar Tinne med runnerne binda.»

::16. Dett var Olle, ville vargens dotter,
::Hon går sig i bärget inn,
::Effter fölgde riddare Tinne,
::Hans glaffven som sohlen skijn.

::17. Dett var Olle, ville vargens fruu,
::Hon satt fram en förgyllande stoohl,
::Derpå sof riddar Tinne
::Alt intill hanen goohl.

::18. Dett var Olle, ville vargens fruu,
::Hon tog fram dhe runeböcker fem,
::Så löste hon riddar Tinne frij:
::Min dotter hafver sielf bundit them.»

::19. »Vak upp, vak upp, riddar Tinne,
::Ingen skall tig mehra binda,
::Dett vill jag i sanning säija:
::Min dotter skall tu aldrig vinna.»

::20. »Jagh är så vähl utaf christen blodh
::Och kommit utj bärget här inn;
::Min syster hon boor uppå Iselandh,
::Hon heeter jungfru Hermolijn.»

::21. Dett var Olle, ville vargens fruu,
::Hon gaf honom kläderna skiön,
::Och hvar enn söm utj kläderna
::Var insänkter medh ädelar steen.

::22. Och dett var Olle, ville vargens dotter,
::Hon ville honom fast vähl,
::Hon gaf honom en brynia ny
::Och dertill ett fullgodt svärdh.

::23. »Aldrig skall du segla den siö,
::Utan tu skall komma till landh,
::Och aldrig skall tu något fingersåhr få
::Af någon vreder mans handh.»

::24. Dett var Olle, ville vargens fru,
::Hon skiänkte in miödh och vijn:
::»Dricken fort, dricken fort, riddar Tinne,
::Hem kommer herren min.»

::25. Derpå straxt riddarn Tinne,
::Han springer uppå sin häst,
::Och så rijder han af bärget fort,
::Som honom tiente aldra bäst.

::26. Dett var riddar Tinne,
::Han rijder under grönaste lijder,
::Ther mötte honom then villande varg,
::Som hem till bärget skrijder.

::27. »Väl mött i dagh, riddar Tinne,
::Alt med tin glafven och gångar,
::Hvart hänn ligger resan tin,
::Mädan vägen är så långer?»

::28. »Jagh hafver mig ärnat åth Iseland,
::Der hafver iagh fäst mig en blomma,
::Der vill iagh försökia mitt goda svärd
::Antingen till onda eller fromma.»

::29. »Rijden, rijden bort, riddar Tinne,
::För mig skall tu freden få bära,
::Tig möta the Iselandhs kiämpar sjuu,
::The villia medh tig svärden sammanskiära.»

::30. Dett var riddar Tinne,
::Han rijder under grönaste lijder,
::Ther mötte honom the kiämpar sju,
::The budo honom rusta sig i strider.

::31. »Ettera vill tu om ähran fäckta,
::Eller om gullet det röda,
::Eller vill tu rijda en dust medh mig
::Om bägges våra fästermöijar.»

::32. »Intet vill jag om äran fäckta,
::Eller om gullet thet röda;
::Men nogh vill jag rijda en dust medh eder
::Om vår k. fäster möija.»

::33. Första taget the togo ihop,
::The kiämpar the voro alla starka,
::Sönder gick herr Allegåtz svärdh
::Och hufvu föll neder till marken.

::34. Dett var dhe Iselandskiämpar sex,
::The klädde sig utj skinn,
::Sedan gingo dhe utj höga loft,
::För den gambla konungen in.

::35. »Här är kommen en kiämpe till oss,
::En kiämpe, och så gran,
::Har slagit tin broder, herr Allegåth, ihiähl
::Förvist så fåhr han skam.»

::36. Dett var den gambla konungen,
::Han reste sina gråa håår:
::»Kunnen ij den kiämpen öfvervinna,
::Ij skohlen slita sabbel och mårdh.»

::37. Dett var dhe Iselandskiämpar sex,
::The tänkte att vinna stoort prijs,
::Men somblige blefvo halte och lemmalöös —
::Af skadan blifver man vijs.

::38. Dett var dhe Iselandskämpar sex,
::The tänkte slijta sabbel och mård,
::Men i dett ställe fingo dhe slita
::På det valmaret gråå.

::39. Han sloogh ihiähl leijon, han sloogh ihiähl biörn,
::Han bröth nedh then stora slutsstång.
::Så togh han ut jungfru Hermolijn,
::Som länge hade suttit i tvång.

::40. Dett var jungfru Hermolijn,
::Som länge hade lidit sorg och qvida,
::Men nu sofver hon så söteligh
::Alt vijdh riddar Tinnes sijda.

::41. »Tacka vill jag Olle, ville vargens dotter,
::Som hade migh med runnerne bundit;
::Hade hon sådant icke gjordt,
::Then jungfrun har iag aldrig vunnit»
:::Styrer vähl the runor.

::_____

::Se '''[[Ridaren Tynne|''Variant'']]''' af denne vise

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Folklore]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Arvid August Afzelius]]
[[Kategori:Erik Gustaf Geijer]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 17. mai 2017 kl. 17:58
Linje 17:		Linje 17:
	'''<big>[[Svenska folkvisor]]</big>'''<br>Erik Gustaf Geijer och [[Arvid August Afzelius biografi\|Arvid August Afzelius]]		'''<big>[[Svenska folkvisor]]</big>'''<br>Erik Gustaf Geijer och [[Arvid August Afzelius biografi\|Arvid August Afzelius]]
	</center>		</center>
		+

Ridaren Tynne (Variant) - Revisjonshistorikk

Carsten på 17. mai 2017 kl. 17:58

Carsten: Ridaren Tynne (Variant)