Sången om kvarnen Grotte (PAG) - Revisjonshistorikk

Carsten på 18. jul. 2022 kl. 09:57

2022-07-18T09:57:44Z

Carsten på 26. feb. 2019 kl. 12:53

2019-02-26T12:53:19Z

Carsten på 10. jan. 2019 kl. 12:37

2019-01-10T12:37:59Z

Jesper på 30. mar. 2014 kl. 18:41

2014-03-30T18:41:30Z

JJ.Sandal på 24. des. 2013 kl. 20:35

2013-12-24T20:35:47Z

Jesper på 22. des. 2013 kl. 15:30

2013-12-22T15:30:04Z

Carsten på 15. sep. 2013 kl. 11:07

2013-09-15T11:07:11Z

Jesper på 15. mai 2013 kl. 16:56

2013-05-15T16:56:59Z

Jesper: Sången om kvarnen Grotte (PAG)

2013-01-13T03:18:20Z

Sången om kvarnen Grotte (PAG)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Gróttasöngr]] !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Grottesongen]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sangen om Grotte]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Grottesången]] !!
|-
! !! !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link= Grottesang (Grottasǫngr)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grottisangen]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Grottesången (Sånger ur den äldre Eddan)]] !!
|-
! !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grottesangen (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Sången om kvarnen Grotte (NFS)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Sången om kvarnen Grotte (PAG)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Grottesången (AC)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Qvarnsången (AU)]] !!
|-
|}

<center><big>'''[[Edda (P.A.Gödecke)| EDDA]]'''</big> <big>'''En isländsk samling''' </big> '''Folkliga forntidsdikter om Nordens gudar och hjältar'''

 '''[[Peter August Gödecke biografi| Peter August Gödecke]]'''

<big><big>'''Sången om kvarnen Grotte'''</big></big></center>

<center>[[Bilde:Bort.2.(PAG).jpg|600px]]</center>
<blockquote><blockquote> Sköld hette den af Odins söner, från hvilken Sköldungarne härstamma. Han hade säte och makt i de land, som nu kallas Danmark, men som då kallades Gotland. Sköld hade en son, som hette Fridleif, och som rådde öfver landen efter honom. Fridliefs son hette Frode, och han tog konungadömet efter sin fader på den tiden, då käjsar Augustus lade frid öfver all verlden; då föddes också Kristus. Men emedan Frode var den mäktigaste af alla konungar i Nordlanden, så tillskrefs honom friden i alla land med dansk tunga, och vardt därför denna frid af alla Nordmän kallad Frodes frid. Ingen tillfogade annan man men, mötte han också, lös eller bunden, sin faders eller broders bane; då fans häller ingen tjuf eller rånsman, utan en gullring låg tre år vid allfar väg å Jalangersheden.
 
 Konung Frode for till gästning hos den konung i Svitjod, som hette Fjölne. Då köpte han också två trälkvinnor, som hette Fänja och Mänja, och som voro stora och starka. På den tiden funnos i Danmark två kvarnstenar, så stora, att ingen var nog stark att draga dem; och så dan natur var i den kvarnen, att han mol det, som den malande tillsade. Denna kvarn hette Grotte, och Hängkäft hette den man, som gifvit konung Frode kvarnen.
 
 Konung Frode lät nu leda trälkvinnorna till kvarnen och bad dem mala gull och frid och lycka åt Frode. Men han gaf ,dem icke längre hvila eller sömn, än göken teg eller gol sina toner. Då säges det, att de kvådo den sång, som är kallad Grottesången, och innan de lyktade kvädet, molo de en här mot Frode, så att en sjökonung, som hette Mysing, samma natt kom dit och dräp Frode och tog stort byte. Då bröts Frodefriden.
 
 Mysing tog Grotte med sig och därhos Fänja och Mänja och bad dem att mala salt. Vid midnatten sporde de Mysing, om han icke nu fått salt nog, men han bad dem att mala längre. Men sedan molo de blott en liten stund, innan skeppen sjönko i Petlandsfjärden. Där vardt sedan ett svalg i hafvet, där sjön störtar in i kvarnögat. Sjön gnyr, när kvarnen gnyr, och då varder hafvet salt.
 
<blockquote>1.
 Nu äro komna
 till konungens hus
 tvä fintliga möar,
 Fänja och Mänja;
 där hos Frode,
 Fridleifs son,
 äro mäktiga tärnorna
 i träldom hållna.
 
 2.
 Till kvarnstensbänken
 bort de leddes
 att gråa stenen
 i gång sätta;
 hvarken rast
 eller ro han gaf dem,
 ville jämt höra kvarnen
 knarra för dem.
 
 3.
 I fridlös tjänst
 ett tjut vardt sången,
 de höra läto
 och högt sjöngo:
 “Lyftom på lår’n
 och lättom på stenarna!”
 Men än mer han möarna
 att mala bjöd.
 
 4.
 De sungo och svungo
 snurrande stenen,
 att af Frodes tärnor
 de flesta somnade.
 Då kvad Mänja,
 som mala börjat,
 [hårdhugad mö,
 med hög röst:]
 
 5.
 “Guld malom vi åt Frode,
 många skatter
 samt lust och sällhet
 å lyckokvarnen!
 Han sitte på guld,
 han sofve på dun,
 han vakne till glädje!
 Då är väl målet.
 
 6.
 “Här må ingen
 en annan skada,
 honom ondt bygga
 eller till bane varda,
 ej häller med svärdsägg
 hugga till,
 om ock sin broders bane
 han bunden funne!”
 
 7.
 [Nu de hvilade händer
 och höllo med kvarnen,]
 men han utbröt inom
 ett ögonblick:
 “Sofven ej längre
 än salens hanar
 och lätjens icke
 längre, än jag talar!”
 
 8.
 “Ej var du, Frode!
 till fullo vis,
 du mannavän!
 då du möar köpte.
 Du valde efter styrka
 och ståtligt yttre,
 men sporde ej om
 deras ättartal.
 
 9.
 “Hård var Rungne
 och hård hans fader,
 Tjasse dock stod
 starkare än de;
 Ide och Örne
 äro våra ättarfäder,
 af bärgresars bröder
 vi borna äro.
 
 10.
 “Ej Grotte kommit
 ur gråa fjället,
 ej denna stora
 sten ur jorden,
 ej bärgresars mö
 mole så,
 om vi två intet
 viste om kvarnen.
 
 11.
 “I nio vintrar
 vi vuxo under lekar,
 vordo starka i djupet
 under jordens mull;
 vi möar ständigt
 storverk gjorde,
 flyttade fjäll
 från deras fäste.
 
 12.
 “Vi rullade klippblock
 på resars gård,
 så att jordens grund
 gaf sig och skalf ;
 se'n slängde vi stora
 stenen ut,
 så att mänskor togo
 tunga hällen.
 
 13.
 “I Svitjods land
 sedan vi tvänne
 med varsel stego
 i strid ned,
 sköldar bräckte,
 brynjor klöfvo,
 gängade genom
 gråklädd här.
 
 14.
 “Så foro vi fram
 i flydda år,
 att vi bland kämpar
 kända vordo;
 så skuro vi hjältar
 med skarpa spjut,
 att sår blödde,
 och svärd vardt rödt.
 
 15.
 “Vi stödde en furste,
 störtade en annan,
 gåfvo den gode
 Gothorm hjälp. —
 Ro ej kom,
 förr'n Knue fallit. —
 [Då vordo vi hunna
 och härens fångar.]
 
 16.
 “Nu vi kommit
 till konungs hus,
 där utan miskund
 vi i träldom motats;
 grus tär fötterna,
 och frost vår kropp.
 vår kvarn vi draga;
 det är dystert hos Frode.
 
 17.
 “Händerna skola hvila,
 hällen stanna,
 för min del nog
 jag malit nu.” —
 “Händerna hvila
 ej hålla må,
 förr'n Frode tycker
 fullt upp malet.
 
 18.
 “Händerna skola hålla
 hårda don,
 blodiga vapen;
 vakna, Frode!
 Vakna, Frode!
 vill du höra
 våra sånger
 och sagor forna!
 
 19.
 “Eld ser jag brinna
 östan för borgen,
 kampbud vaka,
 det må varsel kallas;
 här skall hit
 med hast komma
 och brådt bränna
 borgen för kungen.
 
 20.
 “Ej länge skall du sitta
 på Leidres kungsstol
 eller råda öfver röda
 ringar och kvarnen.
 Vridom, syster!
 på väfven skarpare
 nu värmas vi icke
 i valens blod!” —
 
 21.
 “Nog mol fader mins
 mö med kraft,
 ty hon såg många mäns
 möte med döden;
 kvarnens stora
 stöttor brusto,
 fast järn dem omslöt;
 må ''än'' mer vi mala!
 
 22.
 “Må ''än'' mer vi mala!
 Må Yrsas son
 på Frode hämnas
 Halfdans dråp!
 Han må hållas
 för hennes son
 och bror tillika;
 vi båda det veta!” —
 
 23.
 Möarna molo,
 sin makt de tedde,
 ty jungfrurna brunno
 af jättevrede.
 Stockarna skälfde,
 lår'n stöttes ned,
 i tu den stora
 stenen sprack.
 
 24.
 [Samman föll
 den forna verlden,]
 men bärgresars
 brudar sjöngo:
 “Nu vi malit, Frode!
 sä mycket oss lyster;
 möarna stått
 vid stenen tillräckligt.”</blockquote>

 
<center>[[Bilde:Deko.4.(PAG).jpg|500px]]</center>
</blockquote></blockquote>

 
<blockquote><big>'''Noter till Sången om kvarnen Grotte'''</big>
 
 Denna till Frodesägnen hörande fornsång står i Eddan alldeles ensam och utan något samband med de öfriga hjältesångerna. Om sångens hjälte, Frode, säger Lüning: »I den något utförligare inledningen i Snorre-Eddan, pag. 78, kallas Frode en sonson till Sköld och är altså gjord till en af Leidrekonungarne. Under hans regering herskade en så djup fred, att ’ingen tillfogade annan man men, mötte han också, lös eller bunden, sin faders eller broders bane’. Denne Frode hörer dock icke till antalet af de egentlige Sköldungarne, utan han är en rent mytisk gestalt, enligt Munch identisk med Frö [Ynglingasagan bringar Frodefridens stiftande i samband med Frös herravälde i Upsala], dock alt från början stående i förbindelse med helgedomen vid Leidre och som sagogestalt äldre än Sköld. De tyska egennamnen Fanigolt och Manigolt (jämför Fänja och Mänja) antyda, att sagan om Frodes guld och altså väl också om hans fred, äfven varit bekant i Tyskland».
 
 '''''Visan 7.'''''
 '''Sofven ej längre än salens hanar'''. Detta ställe; må jämföras dels med uttrycket i Andra kvädet om Hälge Hundingsbane, visan 52: »Innan '''salens hane''' segerhjältarne väcker», dels med skildringen af de tre hanarna i Valans Visdom, visorna 45 och 46. Alla dessa ställen tyda på tuppens betydelse i det gammalnordiska hushållet, hvilken betydelse tyckes vara ett ej ens ännu i våra dagar fullständigt utdödt minne af en religionskult, äldre än åsaläran. Enligt denna äldre kult tyckes dyrkan hafva varit egnad åt solen, hvars bild, elden, ständigt skulle flamma på ättens heliga altare, den husliga härden. Tuppen var det af husdjuren, som till följd af sitt gälla skri vid solens uppgång ansågs framför andra varelser helig, och som därför i de gamles hus, efter dessa och andra ställen att döma, alltid synes hafva haft sin bestämda plats i salen, d. v. s. i huset. Ännu spelar tuppen nästan alldeles samma rol i folktron. Såsom solen själf är han mäktig gent emot alla nattliga ovättar. »Gastar, gengångare och spöken», säger Hyltén-Cavallius, »fly, enligt folktron, vid det första hanegället. Men för att hanen skall ega full makt emot gastar och spöken, må han icke till färgen vara hvit, utan röd, såsom solen och elden; ty
 <blockquote>För tuppar röda
 springa de döda».</blockquote>
Märkas bör, att tuppen efter gammal sed ännu sättes högst på midsommarsstången och kyrktornets spira liksom på väderflöjeln öfver bondestugans gafvel, alt minnen af hans gamla betydelse. Äfven har han i gammaldags bygder ännu sin pinne innerst i förstugan, dels att väcka huset, dels att skydda det mot gastar och troll.
 
 '''''Visan 9.'''''
 Namnen i denna visa äro alla jättenamn.
 
 '''''Visan 13.'''''
 En irring, tydande på sångens sena uppkomst, har här insmugit sig. Skalden låter nämligen jättemöarna tala om sig själfva, som om de varit valkyrior, något som aldrig skulle kunnat ske i den äldre hjältesångens tid.
 
 '''''Visan 15.'''''
 Denne '''Gothorm''' är eljest ej bekant; ej häller '''Knue'''.
 
 '''''Visan 19.'''''
 '''Eld ser jag brinna östan för borgen.''' Om härmed menas, att hon i sitt inre anar olycksbud, eller att hon verkligen ser en vårdkas i fjärran, är ej klart.
 
 '''''Visan 22.'''''
 '''Yrsas son''' är Rolf krake. Om detta dunkla ställe skrifver Bugge: »Också Rolf krakes saga känner en Frode, som är (sin broder) Halfdans baneman, och som till hämd därför själf sedan varder innebränd. Frode, Fridleifs son (och enligt prosastycket Skölds sonson), hvilken egde Grotte, och efter hvilken Frodefriden har sitt namn, varder då här den samme som Halfdans baneman, utan att vi dock se, huru vida Grottesången känner Halfdan som Frodes broder. Och medan det i Rolf krakes saga är Halfdans söner, Roar och Hälge, som hämnas faderns död på Frode, så varder detta här Halfdans sonson, Rolf krake. Berättelserna om de olika sagokonungarne med namnet Frode gå öfver i hvar andra».

</blockquote>
 

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Den eldre Edda]]
[[Kategori:Peter August Gödecke]]

@@ Linje 15: / Linje 15: @@
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grottesangen (V.B.Hjort)]]  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Qvarnsången (AU)]] !!
 |-
-!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grottisangen (1923)]]  !! !!
+!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grottisangen (1923)]]  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Sången om kvarnen Grotte (KL)]]!!
 |-
 |}

@@ Linje 13: / Linje 13: @@
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sangen om Grotte (F.W.Horn)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Grottesången (AC)]] !!
 |-
-!  !!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Qvarnsången (AU)]] !!
+!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grottesangen (V.B.Hjort)]]  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Qvarnsången (AU)]] !!
 |-
 |}

@@ Linje 26: / Linje 26: @@
 <center>[[Bilde:Bort.2.(PAG).jpg|600px]]</center>
-<blockquote><blockquote><br>Sköld hette den af Odins söner, från hvilken Sköldungarne härstamma. Han hade säte och makt i de land, som nu kallas Danmark, men som då kallades Gotland. Sköld hade en son, som hette Fridleif, och som rådde öfver landen efter honom. Fridliefs son hette Frode, och han tog konungadömet efter sin fader på den tiden, då käjsar Augustus lade frid öfver all verlden; då föddes också Kristus. Men emedan Frode var den mäktigaste af alla konungar i Nordlanden, så tillskrefs honom friden i alla land med dansk tunga, och vardt därför denna frid af alla Nordmän kallad Frodes frid. Ingen tillfogade annan man men, mötte han också, lös eller bunden, sin faders eller broders bane; då fans häller ingen tjuf eller rånsman, utan en gullring låg tre år vid allfar väg å Jalangersheden.
 <br>
 <br>Konung Frode for till gästning hos den konung i Svitjod, som hette Fjölne. Då köpte han också två trälkvinnor, som hette Fänja och Mänja, och som voro stora och starka. På den tiden funnos i Danmark två kvarnstenar, så stora, att ingen var nog stark att draga dem; och så dan natur var i den kvarnen, att han mol det, som den malande tillsade. Denna kvarn hette Grotte, och Hängkäft hette den man, som gifvit konung Frode kvarnen.
@@ Linje 33: / Linje 35: @@
 <br>
 <br>Mysing tog Grotte med sig och därhos Fänja och Mänja och bad dem att mala salt. Vid midnatten sporde de Mysing, om han icke nu fått salt nog, men han bad dem att mala längre. Men sedan molo de blott en liten stund, innan skeppen sjönko i Petlandsfjärden. Där vardt sedan ett svalg i hafvet, där sjön störtar in i kvarnögat. Sjön gnyr, när kvarnen gnyr, och då varder hafvet salt.
-<br>
 <blockquote>
 .
@@ Linje 277: / Linje 280: @@
 <center>[[Bilde:Deko.4.(PAG).jpg|500px]]</center>
-<br>
+<big>'''Noter till Sången om kvarnen Grotte'''</big>
 <br>
 <br>Denna till Frodesägnen hörande fornsång står i Eddan alldeles ensam och utan något samband med de öfriga hjältesångerna. Om sångens hjälte, Frode, säger Lüning: »I den något utförligare inledningen i Snorre-Eddan, pag. 78, kallas Frode en sonson till Sköld och är altså gjord till en af Leidrekonungarne. Under hans regering herskade en så djup fred, att ’ingen tillfogade annan man men, mötte han också, lös eller bunden, sin faders eller broders bane’. Denne Frode hörer dock icke till antalet af de egentlige Sköldungarne, utan han är en rent mytisk gestalt, enligt Munch identisk med Frö [Ynglingasagan bringar Frodefridens stiftande i samband med Frös herravälde i Upsala], dock alt från början stående i förbindelse med helgedomen vid Leidre och som sagogestalt äldre än Sköld. De tyska egennamnen Fanigolt och Manigolt (jämför Fänja och Mänja) antyda, att sagan om Frodes guld och altså väl också om hans fred, äfven varit bekant i Tyskland».
@@ Linje 309: / Linje 309: @@
 <br>'''''Visan 22.'''''
 <br>'''Yrsas son''' är Rolf krake. Om detta dunkla ställe skrifver Bugge: »Också Rolf krakes saga känner en Frode, som är (sin broder) Halfdans baneman, och som till hämd därför själf sedan varder innebränd. Frode, Fridleifs son (och enligt prosastycket Skölds sonson), hvilken egde Grotte, och efter hvilken Frodefriden har sitt namn, varder då här den samme som Halfdans baneman, utan att vi dock se, huru vida Grottesången känner Halfdan som Frodes broder. Och medan det i Rolf krakes saga är Halfdans söner, Roar och Hälge, som hämnas faderns död på Frode, så varder detta här Halfdans sonson, Rolf krake. Berättelserna om de olika sagokonungarne med namnet Frode gå öfver i hvar andra».
 [[Kategori:Alfabetisk indeks]]

@@ Linje 34: / Linje 34: @@
 <br>Mysing tog Grotte med sig och därhos Fänja och Mänja och bad dem att mala salt. Vid midnatten sporde de Mysing, om han icke nu fått salt nog, men han bad dem att mala längre. Men sedan molo de blott en liten stund, innan skeppen sjönko i Petlandsfjärden. Där vardt sedan ett svalg i hafvet, där sjön störtar in i kvarnögat. Sjön gnyr, när kvarnen gnyr, och då varder hafvet salt.
 <br>
-<blockquote>1.
+<blockquote>
 <br>Nu äro komna
 <br>till konungens hus
@@ Linje 272: / Linje 273: @@
 <br>sä mycket oss lyster;
 <br>möarna stått
-<br>vid stenen tillräckligt.”</blockquote>
+<br>vid stenen tillräckligt.”
@@ Linje 287: / Linje 289: @@
 <br>'''''Visan 7.'''''
 <br>'''Sofven ej längre än salens hanar'''. Detta ställe; må jämföras dels med uttrycket i Andra kvädet om Hälge Hundingsbane, visan 52: »Innan '''salens hane''' segerhjältarne väcker», dels med skildringen af de tre hanarna i Valans Visdom, visorna 45 och 46. Alla dessa ställen tyda på tuppens betydelse i det gammalnordiska hushållet, hvilken betydelse tyckes vara ett ej ens ännu i våra dagar fullständigt utdödt minne af en religionskult, äldre än åsaläran. Enligt denna äldre kult tyckes dyrkan hafva varit egnad åt solen, hvars bild, elden, ständigt skulle flamma på ättens heliga altare, den husliga härden. Tuppen var det af husdjuren, som till följd af sitt gälla skri vid solens uppgång ansågs framför andra varelser helig, och som därför i de gamles hus, efter dessa och andra ställen att döma, alltid synes hafva haft sin bestämda plats i salen, d. v. s. i huset. Ännu spelar tuppen nästan alldeles samma rol i folktron. Såsom solen själf är han mäktig gent emot alla nattliga ovättar. »Gastar, gengångare och spöken», säger Hyltén-Cavallius, »fly, enligt folktron, vid det första hanegället. Men för att hanen skall ega full makt emot gastar och spöken, må han icke till färgen vara hvit, utan röd, såsom solen och elden; ty
-<br><blockquote>För tuppar röda
+<br><blockquote>
-<br>springa de döda».</blockquote>
+För tuppar röda
 Märkas bör, att tuppen efter gammal sed ännu sättes högst på midsommarsstången och kyrktornets spira liksom på väderflöjeln öfver bondestugans gafvel, alt minnen af hans gamla betydelse. Äfven har han i gammaldags bygder ännu sin pinne innerst i förstugan, dels att väcka huset, dels att skydda det mot gastar och troll.
 <br>

@@ Linje 11: / Linje 11: @@
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grottesangen]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Sången om kvarnen Grotte (PAG)]] !!
 |-
-!  !!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Grottesången (AC)]] !!
+!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sangen om Grotte (F.W.Horn)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Grottesången (AC)]] !!
 |-
 !  !!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Qvarnsången (AU)]] !!

@@ Linje 5: / Linje 5: @@
 ! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Gróttasöngr]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Grottesongen]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sangen om Grotte]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Grottesången]] !!
 |-
-!  !!  !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link= Grottesang (Grottasǫngr)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grottisangen]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Grottesången (Sånger ur den äldre Eddan)]] !!
+!  !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Gróttas&#491;ngr]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link= Grottesang (Grottasǫngr)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grottisangen]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Grottesången (Sånger ur den äldre Eddan)]] !!
 |-
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grottesangen (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Sången om kvarnen Grotte (NFS)]] !!