Samisk religion – Solen - Revisjonshistorikk

Carsten på 27. jan. 2026 kl. 08:09

2026-01-27T08:09:32Z

Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

2026-01-25T10:24:09Z

Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 25. jan. 2026 kl. 10:23

2026-01-25T10:23:28Z

Carsten på 25. jan. 2026 kl. 08:42

2026-01-25T08:42:30Z

Vis endringer

Carsten på 25. jan. 2026 kl. 06:20

2026-01-25T06:20:21Z

Carsten: Carsten flyttet siden Samisk kildesamling – Solen til Samisk religion – Solen

2026-01-25T06:19:51Z

Carsten flyttet siden Samisk kildesamling – Solen til Samisk religion – Solen

Carsten på 24. jan. 2026 kl. 21:34

2026-01-24T21:34:23Z

Carsten på 24. jan. 2026 kl. 17:58

2026-01-24T17:58:17Z

Carsten på 24. jan. 2026 kl. 17:57

2026-01-24T17:57:09Z

Carsten på 24. jan. 2026 kl. 17:07

2026-01-24T17:07:46Z

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 27. jan. 2026 kl. 08:09
Linje 37:		Linje 37:

	(a) de månge afgudar de haft hafwa. Radien, Alskin, Radien Gudde, s. Weralden Olmaj, Hoderaca, Bier Salmai, Pare (Solen), Maderakka, Saderakka (jordgummor från helfwetit), Vgsacha, Ingshacha, Sexgaldmi, Stillbalmai, Giasealmai, &c.<br><br>''Kilde: Thomas von Westen, 1723: Berättelse om Norrska Lapparnes widskeppelser. Gengivet i Samuel Loenbom, Twå berättelser om lapparnes omwändelse ifrån deras fordna widskeppelser och afguderi, 1773.''</blockquote>		(a) de månge afgudar de haft hafwa. Radien, Alskin, Radien Gudde, s. Weralden Olmaj, Hoderaca, Bier Salmai, Pare (Solen), Maderakka, Saderakka (jordgummor från helfwetit), Vgsacha, Ingshacha, Sexgaldmi, Stillbalmai, Giasealmai, &c.<br><br>''Kilde: Thomas von Westen, 1723: Berättelse om Norrska Lapparnes widskeppelser. Gengivet i Samuel Loenbom, Twå berättelser om lapparnes omwändelse ifrån deras fordna widskeppelser och afguderi, 1773.''</blockquote>
		+	\|}
		+
		+	{\| width="100%" cellspacing="5" cellpadding="1"
		+	\| colspan="2" width="90%" valign="top" \|
		+	\|-
		+	\| style="margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #FBF8EF" rowspan="3" width="40%" valign="top" \|
		+	<blockquote><big>'''Paulus Samilin'''</big><br><br>'''Beifwe''', Solen, den dyrcka ock lapparne för en gud, och det till den ändan, at hon skal skina klar och giöra at gräset wäxer till renens föda.<br><br>''Kilde: Paulus Samilin, 1723: Paulus Samilins uttydning af de lapska orden i von Westens bref. Gengivet i Reuterskiöld, 1910, s. 13.''</blockquote>
	\|}		\|}

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 25. jan. 2026 kl. 10:24
Linje 1:		Linje 1:
−	~~[[Fil~~:~~Samisk solsymbol~~-~~2.jpeg\|thumb~~\|~~300px\|<center>~~'''~~Samisk solsymbol~~'''~~<br>''Ill.~~: ~~clm~~.~~''</center>~~]]	+	{\| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
		+	\|- style="background-color:#e9e9e9"
		+	!align="center" valign="top" width="40%" \| '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk
		+	\|-
		+	! Denne teksten finnes på følgende språk ►!! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif\|32px\|link=Samisk religion – Solen]] !! !!
		+	\|-
		+	\|}

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 25. jan. 2026 kl. 10:23
Linje 1:		Linje 1:
−	{\| ~~class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"~~	+	[[Fil:Samisk solsymbol-2.jpeg\|thumb\|300px\|<center>'''Samisk solsymbol'''<br>''Ill.: clm.''</center>]]
−	\|~~- style="background-color:#e9e9e9"~~
−	~~!align="~~center~~" valign="top" width="40%" \|~~ '''~~Velg språk~~''' !!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk
−	\|-
−	~~! Denne teksten finnes på følgende språk ►!! !! !! !! [[Fil~~:~~Dansk~~.~~gif\|32px\|link=Samisk religion – Solen~~]] ~~!! !!~~
−	\|-
−	\|}

@@ Linje 3: / Linje 3: @@
 !align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
 |-
-!  Denne teksten finnes på følgende språk ►!!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Samisk kildesamling – Solen]] !!  !!
+!  Denne teksten finnes på følgende språk ►!!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Samisk religion – Solen]] !!  !!
 |-
 |}

@@ Linje 210: / Linje 210: @@
 |-
 | style="margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #FBF8EF" rowspan="3" width="40%" valign="top" |
-<blockquote><big>'''Hans Mebius'''</big><br><br>'''Solen'''. En av de gudar som lokaliseras till lufthavet under stjärnfirmamentet är solguden, som är belagd i hela det samiska området. Det samiska namnet är saS. ''Biejjie'', saL ''Biejvve'', saN. ''Beaivi'', således en helt enhetlig terminologi i motsats till vad som är fallet beträffande den högste guden och åskguden. Hur solguden uppfattats och dyrkats framgår väl i källorna. Samuel Rheens beskrivning är ett exempel. "Den tredie Afgudh lapparna offra är Sohlen, den dhe för een Moder hålla för alle lefwande diur, Conservera deras Rehnfoster och medhela them then naturlighe warman att the wäll må trijwas, hvarföre the och offra henne Unge Reenar, och särdeles the som ähro af waijo kiönet […]."<ref>Rheen [1671] 1897: 42.</ref>
+<blockquote><big>'''Hans Mebius'''</big><br><br>'''Solen'''
 Det som särskilt tydligt framgår av Rheens korta karaktäristik är solens positiva egenskaper. Den ger värme och bevarar renfostren. Formuleringen "moder för alla levande djur" har en ton, som av naturliga skäl inte är fallet beträffande åskguden. N. Lundius som i likhet med Rheen förmedlar uppgifter från centralsamiskt område använder om solen samma innerliga ord: "Solen hålla de för en moder för alla lefwande diur "<ref>Lundius [1670-t.] 1905: 15.</ref> Det framgår således att solguden enligt både Rheen och Lundius föreställs som en livgivande modergestalt och därför rätteligen bör betecknas som solgudinnan.
@@ Linje 224: / Linje 225: @@
 Den andra frågeställningen är om ''Beaivi'' uppfattats som ett människoliknande väsen eller mer som en gudomlig kraft. I sitt arbete om samisk religion menar Rafael Karsten att nåjdtrummornas ring- eller rombformade solsymboler skulle kunna vara ett indicium på att solen "dyrkats som en opersonlig kraft eller makt". Mot detta antagande – menar Karsten – talar den sydsamiska föreställningen om soldottern, vilket tyder på en personifierad syn.<ref>Karsten 1952: 43.</ref> Samma tveksamhet om ''Beaivis'' genus kommer också till uttryck hos Juha Pentikäinen. Ursprungligen har ''Beaivi'' förmodligen varit en icke personifierad gudomlighet, medan däremot epitetet ''Beaivi nieida'' tyder på att samerna uppfattat solen som kvinna. Soldottern var den mänskliga aspekten på solen som himlakropp, menar Pentikäinen.<ref>Pentikäinen 1997: 104 ff.</ref> En helt annan tolkning har framförts av Anna Westman i en uppsats om solen i samisk mytologi. Här argumenterar författaren för uppfattningen att ''Beaivi'' uppfattats som "a divine force rather than a personified god"<ref>W estman 1997: 49 f.</ref>. Westmans tolkning av källorna kontrasterar mot Bo Lundmarks övertygelse att samerna uppfattade solen som kvinna.<ref>Lundmark 1985: 180 f. och 1982: 39.</ref> Lundmark kommer till den slutsatsen på grundval av de feminina epitet som karaktäriserar solen, särskilt sammanställandet av ''Beaivi'' med ''Marianedni'', Mariamodern. För att återvända till Olriks uppfatttning om en ursprungligen manlig solgud får den ett stöd i en undersökning av Jelena Sergejeva om skoltsamiska traditioner om solen.<ref>Sergejeva 2000: 240 ff.</ref> Här ger författaren exempel på att solen i östsamisk tradition föreställs som en manlig gestalt som gifter sig med en vanlig kvinna. Deras dotter är ''Beaivi niejda'' ("Soldottern"). Faderns samiska epitet är i tersamiska berättelser ''piejjve ollmyi'' ("Solmannen "), som har en motsvarighet i det västsamiska ''Bæivash-galles'' ("Solgubben "). Det senare förekommer i en uppteckning av J. Qvigstad med den i Enare födde Johan Johansen Aikio som meddelare, vilket enligt Sergejeva gör att man kan anta ett östsamiskt ursprung i Qvigstads uppteckning. Emellertid anser hon att solen föreställts och fortfarande uppfattas av samerna som man och far. Sergejevas uppsats visar att det sentida traditionsmaterial hon bygger på gör att Rheens och Lundius beskrivning av solen som "en moder för alla levande djur" kan ifrågasätttas. Antingen representerar den karaktäristiken en västsamisk variant i förhålllande till den östsamiska eller också återger Rheen och Lundius den kvinnliga aspekten på solmytologin, soldottern. Jag anser att Lundius uppgifter i slutet av 1600-talet bör tillmätas stor betydelse; i egenskap av same borde han vara införstådd med den dåtida traditionen. I vart fall visar Sergejevas övertygande framställlning, att solen föreställts som man i östsamisk folklore. Om vi kompletterar de östsamiska traditionerna med den norska missionens uppgifter i källorna från 1700-talets början, kan först konstateras att epitetet ''Beaivi niejda'' överhuvudtaget inte förekommer i Hans Skankes missionshistoria, endast "Peiwe" utan angivande om solguden är man eller kvinna. I hans förteckning över samiska begrepp sammanställes, som anförts ovan, "Peiwe " med "Marianedni" , något som tyder på solen som kvinna. Om vi vänder oss till en text av prosten Henric Forbus (1674–1737) framgår det att han gör en distinktion mellan "Beifwe" och "BeifweNeide". Till den förre offras "Norr uti Lapmarken" och till den senare i söder, således en regional variation. I förklaringar till en av figurerna på en nåjdtrumma säger Forbus: "Beifwe, Solen, som skal hafwa solringen […] til ära etc. Des dotter heter BeifweNeide, Sol-Jungfrun".<ref>Forbus [1727] 1910: 37 och 39.</ref> Det framgår här att solen och soldottern är två skilda gestalter, däremot inte om solen är man eller kvinna. Någon helt klar bild av solgudens genus ges inte i de äldre källorna, även om den feminina karaktären är övervägande. Bedömningen blir således en fråga om vilken typ av material man prioriterar, de äldre källorna, författade av de norska missionärerna, eller den sentida samiska folkloren. Det kan således konstateras att ett antal olika forskare med utgångspunkt från delvis olika typer av källor kommer till varierande slutsatser, något som kan uppfattas som en konsekvens av ett trots allt förhållandevis begränsat källmaterial och olika sätt att läsa detta material. Vi får därmed ett av flera exempel på att kunskapsproduktionen avseende samisk indigen religion på grund av forskarens utgångspunkter och förutsättningar kan leda till olika mer eller mindre rimliga resultat.<br><br>''Kilde: Hans Mebius, 2007: Bissie – Studier i samisk religionshistoria, s. 75-79.''</blockquote>
 |}

← Eldre revisjon	Revisjonen fra 25. jan. 2026 kl. 06:19
(Ingen forskjell)

@@ Linje 17: / Linje 17: @@
 |-
 | style="margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #FBF8EF" rowspan="3" width="40%" valign="top" |
-<blockquote><big>'''Nicolai Lundius'''</big><br><br>Solen hålla de för en moder för alla lefwande diur.<br><br>''Kilde: Nicolai Lundius, 1675: Descriptio Lapponiæ. Gengivet i Wiklund, 1905, s. 15''</blockquote>
+<blockquote><big>'''Samuel Rheen'''</big><br><br>Den tredie Afgudh lapparna offra ähr Sohlen, den dhe för een Moder hålla för alle lefwande diur, Conservera deras Rehnfoster och medhela them then naturlighe warman at the wäll må trijfwas, hwarföre the och offra henne Vnge Reenar, och särdeles the som ähro af waijo kiönet. och dhet således.
 |}
@@ Linje 25: / Linje 27: @@
 |-
 | style="margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #FBF8EF" rowspan="3" width="40%" valign="top" |
-<blockquote><big>'''Thomas von Westen'''</big><br><br>Man må förfäras öfwer de grufweliga willfarelser, som hafwa gådt i swang ibland Lapparna här tils, dess like hafwer icke warit ibland många Hedningar.
+<blockquote><big>'''Nicolai Lundius'''</big><br><br>Solen hålla de för en moder för alla lefwande diur.<br><br>''Kilde: Nicolai Lundius, 1675: Descriptio Lapponiæ. Gengivet i Wiklund, 1905, s. 15''</blockquote>
 |}
@@ Linje 37: / Linje 35: @@
 |-
 | style="margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #FBF8EF" rowspan="3" width="40%" valign="top" |
-<blockquote><big>'''Samuel Rheen'''</big><br><br>Den tredie Afgudh lapparna offra ähr Sohlen, den dhe för een Moder hålla för alle lefwande diur, Conservera deras Rehnfoster och medhela them then naturlighe warman at the wäll må trijfwas, hwarföre the och offra henne Vnge Reenar, och särdeles the som ähro af waijo kiönet. och dhet således.
+<blockquote><big>'''Thomas von Westen'''</big><br><br>Man må förfäras öfwer de grufweliga willfarelser, som hafwa gådt i swang ibland Lapparna här tils, dess like hafwer icke warit ibland många Hedningar.
-Thee slachta den Reen som trumban uthwijser, och sy een hwijt trådh igenom Reenens högra öra, till een betäcknelse dett  offret skall Sohlen tillhöra, sedan när Reen ähr slachtadt, taga the ett lijtet Stycke kiött af alla des ledamötter, thet the sättia på een owredin wijdia, som är sa wijdh som ett half tunne band, huilket the Opphängia på een högh lafwa baak om kottan, ther the och offra Thoren, alle the förnämste been läggia the i Cirkel wijss på lafwan, och Skall så detta offret Sohlen tillhöra.<br><br>''Kilde: Samuel Rheen, 1671: En kortt Relation om Lapparnes Lefwerne och Sedher, wijd-Skiepellsser, sampt i många Stycken Grofwe wildfarellsser. Gengivet i Wiklund, 1897., s. 42f.''</blockquote>
+(a) de månge afgudar de haft hafwa. Radien, Alskin, Radien Gudde, s. Weralden Olmaj, Hoderaca, Bier Salmai, Pare (Solen), Maderakka, Saderakka (jordgummor från helfwetit), Vgsacha, Ingshacha, Sexgaldmi, Stillbalmai, Giasealmai, &c.<br><br>''Kilde: Thomas von Westen, 1723: Berättelse om Norrska Lapparnes widskeppelser. Gengivet i Samuel Loenbom, Twå berättelser om lapparnes omwändelse ifrån deras fordna widskeppelser och afguderi, 1773.''</blockquote>
 |}

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 24. jan. 2026 kl. 17:57
Linje 30:		Linje 30:

	(a) de månge afgudar de haft hafwa. Radien, Alskin, Radien Gudde, s. Weralden Olmaj, Hoderaca, Bier Salmai, Pare (Solen), Maderakka, Saderakka (jordgummor från helfwetit), Vgsacha, Ingshacha, Sexgaldmi, Stillbalmai, Giasealmai, &c.<br><br>''Kilde: Thomas von Westen, 1723: Berättelse om Norrska Lapparnes widskeppelser. Gengivet i Samuel Loenbom, Twå berättelser om lapparnes omwändelse ifrån deras fordna widskeppelser och afguderi, 1773.''</blockquote>		(a) de månge afgudar de haft hafwa. Radien, Alskin, Radien Gudde, s. Weralden Olmaj, Hoderaca, Bier Salmai, Pare (Solen), Maderakka, Saderakka (jordgummor från helfwetit), Vgsacha, Ingshacha, Sexgaldmi, Stillbalmai, Giasealmai, &c.<br><br>''Kilde: Thomas von Westen, 1723: Berättelse om Norrska Lapparnes widskeppelser. Gengivet i Samuel Loenbom, Twå berättelser om lapparnes omwändelse ifrån deras fordna widskeppelser och afguderi, 1773.''</blockquote>
		+	\|}
		+
		+
		+	{\| width="100%" cellspacing="5" cellpadding="1"
		+	\| colspan="2" width="90%" valign="top" \|
		+	\|-
		+	\| style="margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #FBF8EF" rowspan="3" width="40%" valign="top" \|
		+	<blockquote><big>'''Samuel Rheen'''</big><br><br>Den tredie Afgudh lapparna offra ähr Sohlen, den dhe för een Moder hålla för alle lefwande diur, Conservera deras Rehnfoster och medhela them then naturlighe warman at the wäll må trijfwas, hwarföre the och offra henne Vnge Reenar, och särdeles the som ähro af waijo kiönet. och dhet således.
		+
		+	Thee slachta den Reen som trumban uthwijser, och sy een hwijt trådh igenom Reenens högra öra, till een betäcknelse dett offret skall Sohlen tillhöra, sedan när Reen ähr slachtadt, taga the ett lijtet Stycke kiött af alla des ledamötter, thet the sättia på een owredin wijdia, som är sa wijdh som ett half tunne band, huilket the Opphängia på een högh lafwa baak om kottan, ther the och offra Thoren, alle the förnämste been läggia the i Cirkel wijss på lafwan, och Skall så detta offret Sohlen tillhöra.<br><br>''Kilde: Samuel Rheen, 1671: En kortt Relation om Lapparnes Lefwerne och Sedher, wijd-Skiepellsser, sampt i många Stycken Grofwe wildfarellsser. Gengivet i Wiklund, 1897., s. 42f.''</blockquote>
	\|}		\|}

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 24. jan. 2026 kl. 17:07
Linje 195:		Linje 195:
	\|}		\|}

		+
		+	{\| width="100%" cellspacing="5" cellpadding="1"
		+	\| colspan="2" width="90%" valign="top" \|
		+	\|-
		+	\| style="margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #FBF8EF" rowspan="3" width="40%" valign="top" \|
		+	<blockquote><big>'''Hans Mebius'''</big><br><br>'''Solen'''. En av de gudar som lokaliseras till lufthavet under stjärnfirmamentet är solguden, som är belagd i hela det samiska området. Det samiska namnet är saS. ''Biejjie'', saL ''Biejvve'', saN. ''Beaivi'', således en helt enhetlig terminologi i motsats till vad som är fallet beträffande den högste guden och åskguden. Hur solguden uppfattats och dyrkats framgår väl i källorna. Samuel Rheens beskrivning är ett exempel. "Den tredie Afgudh lapparna offra är Sohlen, den dhe för een Moder hålla för alle lefwande diur, Conservera deras Rehnfoster och medhela them then naturlighe warman att the wäll må trijwas, hvarföre the och offra henne Unge Reenar, och särdeles the som ähro af waijo kiönet […]."<ref>Rheen [1671] 1897: 42.</ref>
		+
		+	Det som särskilt tydligt framgår av Rheens korta karaktäristik är solens positiva egenskaper. Den ger värme och bevarar renfostren. Formuleringen "moder för alla levande djur" har en ton, som av naturliga skäl inte är fallet beträffande åskguden. N. Lundius som i likhet med Rheen förmedlar uppgifter från centralsamiskt område använder om solen samma innerliga ord: "Solen hålla de för en moder för alla lefwande diur "<ref>Lundius [1670-t.] 1905: 15.</ref> Det framgår således att solguden enligt både Rheen och Lundius föreställs som en livgivande modergestalt och därför rätteligen bör betecknas som solgudinnan.
		+
		+	Sigvard Kildal skriver även han på ett sätt som erinrar om Samuel Rheens beskrivning: "Beive ell. Beive Neid, det er Solen eller Soel Jomfruen, som med sit Skin og sin Varme forfrisker Jorden, og giver Rensdyr Föden. Henne ofres et hvidt Kreatur og St. Hans Aften ophænges til hendes Ære en Löv- eller Græsring, som kaldes Soelring, samt koges en Meelgröd med Smör udi, som ædes hende til Ære, at hun skal være en mild Herskerinde i Himlen. Derfor kalde Finner og Lapper hende: Himmelens Dronning.<ref>Sigvard Kildal 1807: 452 f.</ref>
		+
		+	Här är solgudinnans epitet antingen "Beive" eller "Beive Neid" ; betydelsen av det senare är "Solflickan". I övrigt framgår det att hon har ett samband med renskötseln och "förfriskar jorden med sin värme". Sambandet med god väderlek och gott bete som förutsättning för renskötsel framgår även i andra källor. Rituellt uppmärksammas solgudinnan dels genom offer av vita renar, dels genom en måltid på midsommaraftonen, då både män och kvinnor deltar. Vid djuroffret deltar endast män enligt Hans Skankes uppgift.<ref>Skanke [1728–1731] 1945: 207.</ref>
		+
		+	Innan vi lämnar källmaterialets utsagor om solen skall särskilt uppmärksammas slutorden i den återgivna texten av Sigvard Kildal, där "Beive " kallas "Himmelens Dronning". Himlarnas drottning, Regina Cœlestium är ett av Jungfru Marias epitet. Finns det ett samband mellan solgudinnan och Maria? Så tycks vara fallet, särskilt med stöd av Skankes ordlista över samiska ord. I denna skriver han "''Marianedni'', Mariæ Moder, i. e. [id est, det är] ''Peiwe'', Soolen".<ref>Skanke [1728–1731] 1945: 252.</ref> Det är inte med Jungfru Maria som solgudinnan identifieras utan med Marias mor, d. v . s. Sta Anna. Vi möter här konstellationen mellan den samiska solgudinnan och det kristna Mariakomplexet. Det finns därför all anledning att uppfatta solgudinnan som ett av uttrycken för kontakten med den medeltida kyrkans förkunnnelse om Maria. Båda kallas himlens drottning och uttrycker moderlig värme. Detta gäller givetvis den känslomässiga upplevelsen. I rituellt hänseende är skillnaden avsevärd i och med att solgudinnan bl. a. mottar offer av vita vajor.
		+
		+	Även beträffande solgudinnan har tolkningarna gått i olika riktningar. I två hänseenden skall detta kommenteras. Först återges de argument som anförts som stöd för att även den samiska solgudinnan har ett nordiskt ursprung. Därefter frågan om solgudinnan kan uppfattas som en antropomorf gestalt eller som en mer eller mindre neutral kraft. Uppfattningen om ''Beaivis'' nordiska ursprung utvecklas särskilt tydligt av Axel Olrik i det omfattande arbetet ''Nordens Gudeverden'' (1926–1951). Hans beläsenhet i källmaterial och aktuell forskning är påtaglig och gedigen. Utgångspunkten är som i tidigare arbeten, att samerna som enligt Axel Olrik i jämförelse med skandinaverna befinner sig på ett lägre utvecklingssstadium tycks "sakna alla förutsättningar för en högre kultur och en mer utvecklad gudsdyrkan."<ref>Olrik-Ellekilde 1926–1951: 105. Se även Olrik 1905: 46.</ref> Låt vara att denna uppfattning numera tillhör forskningshistorien, men med den som utgångspunkt blir konsekvensen inte en förutsättningslös analys. Vilka är då argumenten för det nordiska inflytandet på den samiska solkulten? Ett är förekomsten i solriterna av den flätade solring av gräs eller löv , som enligt Olrik är ett lån från nordisk bronsålderskultur, där den ringformade solsymboliken kommer till uttryck i hällristningar. Steget från bronsålder till utsagorna i 1700-talskällorna är avsevärt och ring- eller cirkelformade föremål och figurer kan antas vara ett normalt och naturligt sätt att symboliskt framställa solen även i samisk kultur utan något beroende av nordisk hällristningsssymbolik. Emellertid konstaterar Olrik att den samiska solgudomlighetens kvinnliga kön inte stämmer med bronsålderns solgud av manligt kön. För att lösa denna olikhet anför Olrik östsamisk folklore, där solen färdas över himlen med sin rensläde, underförstått att körsvennen är en man. Ursprungligen har den samiske solguden enligt Olrik haft manligt kön, osagt när förändringen till kvinnligt inträffade. Ett annat främmande inslag i solkulten är solgröten som män och kvinnor äter tillsammans på midsommaraftonen, eftersom samerna själva inte producerat mjöl utan varit nödgade att inhandla detsamma av de skandinaviska grannarna. Det är tveksamt om argument av det slag som anförts är hållbara som belägg för Olriks utgångspunkt, att samerna i jämförelse med skandinaverna befinner sig på en lägre kulturnivå. Som en viss förståelse av Olriks uppfattning skulle kunna anföras att den kan ses som ett uttryck för germanistens glädje över att få en behövlig hjälpkälla till fornnordisk religion, som är så ytterst sparsamt dokumenterad av källor från den tid då den fortfarande var levande.
		+
		+	Den andra frågeställningen är om ''Beaivi'' uppfattats som ett människoliknande väsen eller mer som en gudomlig kraft. I sitt arbete om samisk religion menar Rafael Karsten att nåjdtrummornas ring- eller rombformade solsymboler skulle kunna vara ett indicium på att solen "dyrkats som en opersonlig kraft eller makt". Mot detta antagande – menar Karsten – talar den sydsamiska föreställningen om soldottern, vilket tyder på en personifierad syn.<ref>Karsten 1952: 43.</ref> Samma tveksamhet om ''Beaivis'' genus kommer också till uttryck hos Juha Pentikäinen. Ursprungligen har ''Beaivi'' förmodligen varit en icke personifierad gudomlighet, medan däremot epitetet ''Beaivi nieida'' tyder på att samerna uppfattat solen som kvinna. Soldottern var den mänskliga aspekten på solen som himlakropp, menar Pentikäinen.<ref>Pentikäinen 1997: 104 ff.</ref> En helt annan tolkning har framförts av Anna Westman i en uppsats om solen i samisk mytologi. Här argumenterar författaren för uppfattningen att ''Beaivi'' uppfattats som "a divine force rather than a personified god"<ref>W estman 1997: 49 f.</ref>. Westmans tolkning av källorna kontrasterar mot Bo Lundmarks övertygelse att samerna uppfattade solen som kvinna.<ref>Lundmark 1985: 180 f. och 1982: 39.</ref> Lundmark kommer till den slutsatsen på grundval av de feminina epitet som karaktäriserar solen, särskilt sammanställandet av ''Beaivi'' med ''Marianedni'', Mariamodern. För att återvända till Olriks uppfatttning om en ursprungligen manlig solgud får den ett stöd i en undersökning av Jelena Sergejeva om skoltsamiska traditioner om solen.<ref>Sergejeva 2000: 240 ff.</ref> Här ger författaren exempel på att solen i östsamisk tradition föreställs som en manlig gestalt som gifter sig med en vanlig kvinna. Deras dotter är ''Beaivi niejda'' ("Soldottern"). Faderns samiska epitet är i tersamiska berättelser ''piejjve ollmyi'' ("Solmannen "), som har en motsvarighet i det västsamiska ''Bæivash-galles'' ("Solgubben "). Det senare förekommer i en uppteckning av J. Qvigstad med den i Enare födde Johan Johansen Aikio som meddelare, vilket enligt Sergejeva gör att man kan anta ett östsamiskt ursprung i Qvigstads uppteckning. Emellertid anser hon att solen föreställts och fortfarande uppfattas av samerna som man och far. Sergejevas uppsats visar att det sentida traditionsmaterial hon bygger på gör att Rheens och Lundius beskrivning av solen som "en moder för alla levande djur" kan ifrågasätttas. Antingen representerar den karaktäristiken en västsamisk variant i förhålllande till den östsamiska eller också återger Rheen och Lundius den kvinnliga aspekten på solmytologin, soldottern. Jag anser att Lundius uppgifter i slutet av 1600-talet bör tillmätas stor betydelse; i egenskap av same borde han vara införstådd med den dåtida traditionen. I vart fall visar Sergejevas övertygande framställlning, att solen föreställts som man i östsamisk folklore. Om vi kompletterar de östsamiska traditionerna med den norska missionens uppgifter i källorna från 1700-talets början, kan först konstateras att epitetet ''Beaivi niejda'' överhuvudtaget inte förekommer i Hans Skankes missionshistoria, endast "Peiwe" utan angivande om solguden är man eller kvinna. I hans förteckning över samiska begrepp sammanställes, som anförts ovan, "Peiwe " med "Marianedni" , något som tyder på solen som kvinna. Om vi vänder oss till en text av prosten Henric Forbus (1674–1737) framgår det att han gör en distinktion mellan "Beifwe" och "BeifweNeide". Till den förre offras "Norr uti Lapmarken" och till den senare i söder, således en regional variation. I förklaringar till en av figurerna på en nåjdtrumma säger Forbus: "Beifwe, Solen, som skal hafwa solringen […] til ära etc. Des dotter heter BeifweNeide, Sol-Jungfrun".<ref>Forbus [1727] 1910: 37 och 39.</ref> Det framgår här att solen och soldottern är två skilda gestalter, däremot inte om solen är man eller kvinna. Någon helt klar bild av solgudens genus ges inte i de äldre källorna, även om den feminina karaktären är övervägande. Bedömningen blir således en fråga om vilken typ av material man prioriterar, de äldre källorna, författade av de norska missionärerna, eller den sentida samiska folkloren. Det kan således konstateras att ett antal olika forskare med utgångspunkt från delvis olika typer av källor kommer till varierande slutsatser, något som kan uppfattas som en konsekvens av ett trots allt förhållandevis begränsat källmaterial och olika sätt att läsa detta material. Vi får därmed ett av flera exempel på att kunskapsproduktionen avseende samisk indigen religion på grund av forskarens utgångspunkter och förutsättningar kan leda till olika mer eller mindre rimliga resultat.<br><br>''Kilde: Hans Mebius, 2007: Bissie – Studier i samisk religionshistoria, s. 75-79.''</blockquote>
		+	\|}