Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

2024-03-10T19:06:08Z

Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 10. mar. 2024 kl. 19:05

2024-03-10T19:05:14Z

Carsten: Castrén : Sjuttonde Runan (Kalevala)

2024-02-27T06:43:54Z

Castrén : Sjuttonde Runan (Kalevala)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link= Sjuttonde Runan (Kalevala, Castrén)]] !!
|-
|}

[[File:Ekman_Vainamoinen.jpg|thumb|300px|right|<center>'''Väinämöinen''' Maleri af ''Robert Wilhelm Ekman''</center>]]

<center> '''[[Kalevala (Castrén)| Kalevala]]''' <big><big>'''Sjuttonde Runan'''</big></big> Öfversatt af
'''[[Matthias Alexander Castrén biografi |Matthias Alexander Castrén]]'''
</center>

<blockquote>
::Ahti bor uppå en holme,
::Kauko vid en uddes krökning,
::Håller på att plöja åkern,
::Draga fåror på sitt plogland
::Vid den dimomhöljda udden,
::På den skogbeväxta holmen;
::Ahti har ett säkert öra,
::Hör de allraminsta ljuden.
::Hörde bjudna gäster färdas,
::Ryttar-hästar hoptals springa,
::Fick en tanke i sitt hufvud,
::Olyckstanke i sin hjerna:
::Pohjola nu firar bröllop,
::Håller gästabud i lönndom.
::Vred sin mun, sitt hufvud rörde,
::Skakade det svarta håret,
::Slutade på stund sin plöjning,
::Afbröt fåran midt på åkern.
::Steg på hästens rygg från marken,
::Skyndade sig hem till gården,
::Till sin alltid kära moder,
::Till den ålderstigna qvinnan.
::Kommen hem ett ord han sade,
::Talte till sin gamla moder:
::"O min moder, gamla qvinna!
::Mat i största hast nu framlägg
::För den hungrige att äta,
::För den lystne till att tugga;
::Oförmärkt så badstu'n elda,
::Värm den upp med största snabbhet,
::Att sig mannen tvätta finge,
::Hjeltars prydnad ansa om sig."

::Det var Lemminkäinens moder,
::Mat i största hast hon lade
::För den hungrige att äta,
::För den lystne till att tugga,
::Under det man badstu'n värmde,
::Medan man om bad besörjde.

::Derpå muntre Lemminkäinen
::Gör i största hast sin måltid,
::Går så oförmärkt till badstu'n,
::Sig beger till värmda badet.
::Der nu mannen ren sig tvättar,
::Hjeltars prydnad ansar om sig.
::Säger dädan återkommen:
::"O min moder, gamla qvinna!
::Hemta hit min pansar-skjorta,
::Bär till mig min stridsbetäckning,
::Hvarmed förr i krig jag färdats,
::Svängt mig uppå farans bröllopp."

::Modren straxt af honom spörjer:
::"Hvart skall nu, min son, du fara?
::Monn till skogen, monn på hafvet,
::Monne för att elgar fånga,
::Eller ut till stora striden,
::Hvarest männers hufvu'n jemnas?"

::Sade muntre Lemminkäinen:
::"O min mor, min fostrarinna!
::Ej till skogen, ej på hafvet,
::Icke för att elgar fånga,
::Icke ut till stora striden,
::Hvarest männers hufvu'n jemnas,
::Jag nu far till Pohjas bröllop,
::Som i hemlighet man håller.
::Hemta hit min pansar-skjorta,
::Bär till mig min stridsbetäckning,
::Att på bröllopet mig pryda,
::Att vid gästabudet bäras."

::Modren varnar nu sin gosse
::Och sin make varnar hustrun,
::Varnade så tvenne menskor
::Och naturens döttrar trenne
::Lemminkäinen att ej fara
::Till det goda Pohjas gästbud:
::"Du ju dit ej blifvit bjuden
::Och ej lär man der dig sakna."

::Nu sig yttrar Lemminkäinen:
::"Hunden kommer när den kallas,
::Utan bjudning går den gode;
::Der en evig bjudning finnes,
::Der på egget af mitt eldsvärd,
::Uppå spetsen af min klinga.
::Bringa hit min pansar-skjorta,
::Gif mig straxt min stridsbetäckning."

::Derpå Lemminkäinens moder
::Fortfar än att honom varna:
::"O min son, ej må du fara
::Hän till Pohjola det mörka.
::Vägen dit är rik på under,
::Stora, oerhörda under;
::Tre förderf dock svårast äro,
::Och de bringa död och ofärd."

::Yttrade nu Lemminkäinen:
::"O min mor, min fostrarinna!
::Säg det första bland förderfven,
::Säg det första, säg det sista."

::Sade Lemminkäinens moder:
::"Det förderfvet är det första;
::När ett stycke väg du färdas,
::Ändar första dagens resa,
::Du då kommer till en eldfors,
::Eldfull klippa står i forssen,
::Eldfull björk på klippan växer,
::Eldig örn i björken sitter,
::Elden gnistrar ifrån klorna,
::Elden frustar ifrån munnen,
::Elden flammar utur gapet
::Och af eld dess fjädrar höljas.
::Natten om den slipar tänder,
::Hvässer klor den hela dagen
::Emot främlingen, som kommer,
::Emot vandraren, som nalkas."

::Sade muntre Lemminkäinen:
::"Deremot ett råd jag finner,
::Minns en konst, ett medel känner,
::Trollar fram en häst af alträd,
::Qväder utaf al en hjelte
::För att vid min sida vandra,
::Dykar sjelf som and i vattnet,
::Såsom alla ned i böljan,
::Undan vingbroskstarka örnen,
::Undan stora fogelns fötter;
::Säg det medlersta förderfvet."

::Sade Lemminkäinens moder:
::"Det förderfvet är det andra;
::När ett stycke väg du färdas,
::Ändar andra dagens resa,
::Du då kommer till en eldsjö,
::Eldfull ö ur sjön sig höjer,
::Glödhett badrum finns på eldön
::Och en eldgraf under rummet —
::Den är full af heta stenar,
::Full af hällar, hvilka glöda.
::Männer hundrade dit kommit,
::Tusen hästar sjunkit neder."

::Nu den muntre Lemminkäinen
::Yttrade ett ord och sade:
::"Deremot ett råd jag finner,
::Minns en konst, ett medel känner:
::Bildar mig en man af alträd,
::Gör en kämpe utaf furu,
::Att uti den heta badstu'n
::Med en qvast af jern sig bada
::På den jernbesmidda lafven.
::Sjelf jag bad åt honom kastar
::Och mig håller under lafven;
::Säg det sista bland förderfven."

::Sade Lemminkäinens moder:
::"Det förderfvet är det tredje,
::När ett stycke väg du vandrat,
::Lagt till rygga än en dagsfärd,
::Ser du Pohjas portar lysa,
::Jernbesmidda dörrar rassla.
::Der man gjort af jern ett gärde,
::Utaf stål ett stängsel tillredt
::Ifrån jorden upp till himlen,
::Ifrån himlen ned till jorden,
::Stuckit spjut till gärdets störar,
::Dem med ormar sammanfogat,
::Lindat om med etter-ormar
::Och ihop med ödlor bundit.
::Stjertarna att hänga lemnats
::Uppå gärdets inre sida,
::Men uppå dess yttre sida
::Hufvuden man ställt att hväsa.
::Ännu andra stora ormar
::Äro staplade på marken;
::Sträcka tungan upp och hväsa,
::Svänga nedåt sina stjertar;
::Men en orm på marken ligger,
::Sträckt på tvären framför porten,
::Längre än den längsta fura,
::Tjockare än stugans stolpe,
::Sträcker tungan upp, med hväsning,
::För att döda Lemminkäinen."

::Sade muntre Lemminkäinen:
::"Nyss jag huggorms-åkern plöjde,
::Fårade ormfulla marken,
::Ormbetäckta fältet vände
::Med helt obetäckta händer.
::Deraf än ej ofärd länder,
::Det ej är en hjeltes bane.

::Tar jag mina huggorms-handskar,
::Tager mina orma-vantar,
::Och med dem de leda krossar,
::Klämmer ormarna för evigt.
::Tiotal af etter-ormar
::Binder jag med klafve, spänner
::Ormar hundrade i redet.
::Hemta hit min pansar-skjorta,
::Bär till mig min strids-betäckning;
::Jag nu far till Pohjas gästbud,
::Som i hemlighet man firar."

::Derpå Lemminkäinens moder
::Fortfar än att honom varna:
::"O min son, far ändock icke
::Hän till Pohja-gårdens gästbud.
::Redan funnos många faror,
::Stora underting på vägen,
::Många finnas än på stället,
::Vid din resas mål de värsta;
::Tre bland dem dock svårast äro,
::Två förderf de gräsligaste.

::Utmed Pohjas tåg du vandrar,
::Går längsefter boskapsgården,
::Der en varg i betselringar
::Och en björn med jernked bunden
::Äro satta framför porten,
::[Invid Ahti-gärdets vändning].
::Fram den grymma vargen springer,
::Björnen upp till anfall rusar;
::Redan hundra män de slukat,
::Bragt om lifvet tusen hjeltar,
::Äfven dig de kunna sluka
::Och min höga ätt förgöra."

::Sade muntre Lemminkäinen:
::"Såsom färsk må tackan ätas,
::Fåret slitas, då det lefver,
::Ej en man, om ock en sämre,
::Om en svagare det vore.
::Jag på männers vis är gördlad,
::Är försedd med männers hakar
::Och med hjeltars spännen bunden.
::Icke tör så lätt jag komma
::Uti Pohja-ulfvars munnar,
::I de vilda djurens käftar,
::Tämjer vargarna med betsel,
::Björnarna med jernked binder,
::Kommer så från denna fara."

::Städse honom modren varnar:
::"O min son, far ändock icke,
::Du i Pohjas stuga kommer,
::Inom Sariolas väggar;
::Svärdomgjordade der äro
::Alla män och stridsbeklädde,
::Ruset dem beröfvat sansen,
::Onda de af drycker blifvit.
::Dig de störta med sitt qväde
::Mot din egen skarpa klinga,
::Mot det egg, som sjelf du bildat,
::Mot det svärd, du bär vid sidan.
::Qvädet förr har tappra störtat,
::Öfvervunnit stora hjeltar
::Och besegrat starka kämpar.
::Hvad är du, en sparf, bland dessa,
::Du utaf en ringa moder,
::Af en kraftlös qvinna vaggad,
::Ännu opp från strömmen lyftad,
::Utur forssen sammanburen?

::Hundra störar stå på backen,
::Tusen stolpar uppå gården,
::På hvar stör ett hufvud sitter,
::Tom blott är en enda blefven,
::Och ditt hufvud tör man ställa
::Upp på spetsen utaf denna."

::Nu den muntre Lemminkäinen
::Fattade sin egen klinga,
::Stötte spetsen emot golfvet;
::I hans hand sig svärdet höjde,
::Liksom häggens friska krona,
::Eller som den unga enen.
::Sade muntre Lemminkäinen:
::"Ej der finns, den klingor mätte,
::Den som svärd beskåda ville,
::Uti dessa Pohjas stugor,
::Inom Sariolas väggar."

::Tog nu skyndsamt ock sin båge,
::Vände den i sina händer,
::Höjande sin röst han sade,
::Talade med dessa orden:
::"Den en man jag skulle kalla,
::Skulle för en hjelte hålla,
::Som min båge kunde spänna,
::Draga upp det böjda stålet,
::Uti dessa Pohjas stugor,
::Inom Sariolas väggar."

::Ren för muntre Lemminkäinen
::Nalkas tiden till att fara.
::Handen bjuder, handen nekar
::Och hans finger-senor värka.
::Nu han får sin pansar-skjorta,
::Får sin fordna stridsbetäckning.

::Men sin son förmanar modren,
::Så sitt barn den gamla varnar,
::Framför dörren, under sparren,
::Der man kittlarna betäcker:
::"Yngre du af mina söner,
::Du mitt barn af mera styrka!
::Om till dryckeslag du kommer,
::Råkar uti något samqväm,
::Töm din kanna blott till hälften,
::Men den andra sämre hälften
::Må du gifva åt en sämre.
::Så kan karl utaf dig blifva
::Och du reda dig till kämpe
::Uti kämpa-skarors samqväm."

::Ännu varnar hon sin gosse,
::Omsorgsfullt sitt barn förmanar
::Vid den längst belägna åkern,
::Vid de mest aflägsna leder:
::"Om i dryckeslag du råkar,
::Kommer uti något samqväm,
::Intag blott det halfva sätet,
::Stig med halfva steget endast,
::Men den andra sämre hälften
::Må du gifva åt en sämre.
::Så kan karl utaf dig blifva
::Och du till en kämpe duga
::I en skara utaf kämpar,
::I en krets af tappra männer."

::Derpå muntre Lemminkäinen
::Straxt ur hemmet sig begifver,
::Stiger så den första dagen,
::Och han kommer till en eldfors,
::Eldfull klippa står i forssen,
::Eldfull björk på klippan växer,
::Eldig örn i björken sitter,
::Elden gnistrar ifrån klorna,
::Elden frustar ifrån munnen,
::Elden flammar utur gapet.
::Natten om den slipar tänder,
::Hvässer klor den hela dagen
::Emot främlingen, som kommer,
::Emot vandraren, som nalkas.

::Ängslig var ej Lemminkäinen,
::Börjar i sin ficka leta,
::Söka i den lilla pungen,
::Derifrån orr-fjädrar tager,
::Gnuggar fjädrarna och smular
::Mellan sina begge händer,
::Inom tio fingrars fogning.
::Deraf föddes fram en orr-skock,
::Den till flygt sig plötsligt höjde,
::Orrarna i löf-trän flögo,
::Tjäderhonorna i björkar.

::Tog från löf-trän sina orrar,
::Tjäderhonorna från björkar,
::Slängde dem i örnens käftar,
::Uti gapet på den gluppske.
::Tog till orda sjelf och sade:
::"Du min örn, min sköna fogel!
::Vänd åt annat håll ditt hufvud,
::Tillslut dina skarpa ögon,
::Låt så vandringsmänner färdas,
::Framför andra Lemminkäinen."
::Dermed slapp han denna fara,
::Dermed kom han fram en dagsfärd.

::Färdas än ett litet stycke,
::Vandrar fram ett väga-stycke,
::Och en eldsjö är på vägen,
::Eldfull ö ur sjön sig höjer.
::Glödhett badrum finns på eldön
::Och en eldgraf under rummet;
::Den är full af heta stenar,
::Full af hällar, hvilka glöda,
::För den främling, hvilken kommer,
::För den vandrare, som nalkas.

::Ängslig var ej Lemminkäinen,
::Sände upp en bön till Ukko:
::"O du Ukko, högst bland Gudar,
::O du fader uti himlen!
::Höj ifrån sydvest en molnsky,
::Sänd en annan ifrån vester,
::Låt en tredje gro i öster,
::Upp ifrån nordost den lyfta;
::Stöt tillhopa molnens kanter,
::Mot hvarann de toma ställen,
::Sänd en stafs höjd snö från molnen,
::Låt till spjutskafts djup den sjuda
::Ned uppå de heta stenar,
::Uppå hällar, hvilka glöda?"

::Snö då sände Ukko neder,
::Sände af den fina yrsnö,
::Lät den till en stafs höjd falla,
::Lät till spjutskafts djup den sjuda
::Ned uppå de heta stenar,
::Uppå hällar, hvilka glödde.

::Sjelf den muntre Lemminkäinen
::Qvad en jernstör, för att löpa
::Öfver elduppfyllda grafven
::Och från kant till kant sig sträcka.
::Dermed slapp han denna fara,
::Dermed kom han fram en dagsfärd.

::Vandrar så ett väga-stycke,
::Färdas fram ännu en dagsfärd,
::Redan synas Pohjas portar
::Och de onda gångjern rassla.
::Der man gjort af jern ett gärde
::Och af stål ett stängsel tillredt
::Ifrån jorden upp till himlen,
::Ifrån himlen ned till jorden,
::Stuckit spjut till gärdets störar,
::Dem med ormar sammanfogat,
::Lindat om med etter-ormar
::Och ihop med ödlor bundit.
::Stjertarna att hänga lemnats
::Uppå gärdets inre sida,
::Men uppå den yttre sidan
::Hufvuden man ställt att hväsa.
::Ännu andra stora ormar
::Äro staplade på marken.
::Sträcka tungan upp och hväsa,
::Svänga nedåt sina stjertar;
::Men en orm på marken ligger,
::Sträckt på tvären framför porten,
::Längre än den längsta fura,
::Tjockare än stugans stolpe,
::Sträcker tungan upp med hväsning,
::För att döda Lemminkäinen.

::Ängslig var ej Lemminkäinen,
::Tager fram sin knif från sidan,
::Grymma jernet ur dess slida,
::Hugger dermed uti gärdet,
::Uti hägnaden af ormar;
::Gärdet föll åt tvenne sidor
::Gärdsgårdsbanden fem emellan,
::Mellan störar sju i gärdet.

::Nu den muntre Lemminkäinen
::På de andra ormar träter:
::"Svarta kräk, som jorden tillhör,
::Matk, den dödens färg betäcker,
::Du som slingrar dig i gräset,
::Vid näckblommans rötter vistas,
::Krälar ibland trädets rötter,
::Uti murkna stubbar gräfver!
::Hvem har skickat dig från gräset,
::Fram ur trädets rötter manat,
::För att slingra dig på vägen,
::För att ofvan jorden kräla?
::Monn din fader, monn din moder,
::Monn den äldsta ibland bröder,
::Den bland dina systrar yngsta,
::Eller andra höga fränder?
::In i torfven är din stuga
::Och din gård inunder stubben,
::Under gärdet är din bostad
::Och din lägerplats i tufvan.

::Slut din mun och hölj ditt hufvud,
::Undangöm din lätta tunga,
::Mun af ull du har och hufvud,
::Har af ull fem dina tänder,
::Ullig är din lätta tunga,
::Ulligt kräk är sjelf du äfven.
::Rör dig som en ylle-flaga,
::Färdas fram som bönans skida,
::Till en bundt dig sammanrulla,
::Vrid ihop dig till en knippe,
::Stick ditt hufvud in i torfven,
::Stoppa det i tufvan neder.
::Om du lyftar upp ditt hufvud,
::Så skall Ukko det förkrossa
::Med sitt jernbetyngda hagel,
::Som ur moln han låter falla."

::Dermed muntre Lemminkäinen
::Får ock denna dagsfärd ändad,
::Vandrar fram ett väga-stycke,
::Kommer så till Pohja-gården.
::Der en varg i betsel-ringar
::Och en björn med jernked bunden
::Äro satta framför porten.
::Redan hundra män de slukat,
::Bragt om lifvet tusen hjeltar,
::Ville sluka Lemminkäinen.

::Nu den muntre Lemminkäinen
::Börjar leta uti fickan,
::Söka i den lilla pungen,
::Tar så litet ull från fickan.
::Gnuggar ullen, rullar tappar
::Mellan sina begge händer.
::Inom tio fingrars fogning
::Och en fåra-hjord så uppstod,
::Föddes fram en ymnig får-skock,
::Alstrades en krusig skara,
::Att af Pohjas ulfvar frätas,
::Slukas af de bistra djuren.

::Derpå muntre Lemminkäinen
::Sjelf sig tränger in i stugan,
::Träder under takets hvälfning,
::Men han stadnar framför dörren,
::Framför dörren, under sparren,
::Der man kittlarna betäcker,
::Tager mössan af sitt hufvud,
::Handskarna från handen löser.
::Höjde nu sin röst och sade,
::Talade med dessa orden:
::"Präktig är den bjudne gästen,
::Präktigare den objudne."

::Dervid Pohjolas värdinna
::Yttrade ett ord och sade:
::"O du son af Lemminkäinen!
::Ej ditt gästande mig gläder,
::Hit du kom att mig förtrampa,
::Kom att trycka ned mitt sinne,
::Ölet än som korn förvaras,
::Såsom malt den ljufva drycken,
::Ej är hvetebrödet bakadt,
::Ej är köttet ännu kokadt.
::Måtte en natt förr du kommit,
::Eller ock en dag härefter."

::Nu den muntre Lemminkäinen
::Vred sin mun, sitt hufvud rörde,
::Skakade det svarta håret,
::Tog till orda sjelf och sade:
::"Så är maten här då äten,
::Alla dryckerna förtärda,
::Öl med ymnigt mått man utdelt,
::Bjudit spisöl uti kannor,
::Lagt så kannorna tillhopa,
::Staplat stopena i högar.

::Bjudningar du låtit kringgå,
::Låtit ryttar-hästar springa,
::Folk af alla slag du bjudit,
::Bjudit blinda, bjudit arma,
::Bjudit lama, bjudit lytta,
::Mig allenast du ej bjudit.

::Hvarför har mig detta drabbat,
::Då här mitt likväl var kornet,
::Säden af mig sjelf förärad?
::Andra buro säd med slefvar,
::Andra läto sparsamt rinna,
::Men med stora mått jag mätte,
::Gjorde blott med lår mitt tillskott
::Af min egen korn-besparing,
::Af den säd, som sjelf jag utsått.
::Icke tör en gäst jag vara,
::Om här icke något tillreds,
::Om man ej en gumse slagtar,
::För en oxe hit i stugan,
::Hemtar in en grofbent oxe,
::Och ej öl å nyo brygger,
::Att den hungrige får äta,
::Den som sprungit, törsten släcka."

::Sade Pohjolas värdinna:
::"Du min lilla, nätta tärna,
::Min beständiga trälinna!
::Ställ nu grytan uppå elden,
::Hemta öl också åt gästen."

::Lilla flickan, arma barnet,
::Sämst att tvätta kärlen rena,
::Sämst att torka sina skedar,
::Sämst att skura sina slefvar,
::Lade nu ett kok i grytan
::Utaf ben och fiskars hufvun,
::Utaf gamla, torra rofblad
::Och af skal från hårda kakor.
::Bar så öl med vackra kannan,
::Kannan med sitt dubbla handtag;
::Nederst drägg och öfverst vatten,
::Etter-ormar uti midten,
::Invid kanten kräla ormar,
::Ödlor sprattla uti ölet.

::Sade muntre Lemminkäinen:
::"O du öl, o dryck, du röda!
::Nu i dåligt skick du kommit,
::Råkat i ett uselt läge,
::Men det dugliga må drickas,
::Dräggen ned på marken kastas
::Med den venstra handens tumme,
::Med det ej benämnda fingret."

::Börjar leta i sin ficka,
::Söka i den lilla pungen,
::Tager så en krok från pungen,
::Tar sitt eldstål ifrån fickan,
::Sänker uti ölet neder.
::Ormar fastnade i kroken,
::Etter-ormar uti jernet;
::Upp han drager hundra grodor,
::Lyftar tusen svarta ormar,
::Dricker sedan öl med fräsning,
::Yttrar så ett ord och säger:
::"Icke såsom gäst jag äras,
::Om man öl mig icke gifver,
::Om ej bättre dryck man hemtar,
::Och med ymnig hand det skänker
::I ett rymligare käril.
::Hör mig son af Pohjolainen,
::Sjelf du värd i Pohja-gården!
::Gif mig öl emot betalning,
::Låt mig få för reda pengar."

::Straxt nu värden uti Pohja
::Vredgades och qvad förtörnad
::Uppå stugans golf en insjö
::Att den tappre mannen dränka.

::Men den muntre Lemminkäinen
::Qvad en oxe uppå golfvet
::Att ur insjön vattnet dricka.

::Värden uti Pohja gården
::Qväder så en varg på golfvet
::Att om lifvet oxen bringa.

::Lemminkäinen, muntre mannen,
::Hare hvit på golfvet qväder
::För att slukas upp af vargen.

::Värden uti Pohja-gården
::Qvad en hund, om käften krokig,
::Ännu till förderf åt haren.

::Lemminkäinen, muntre mannen,
::Qvad en ekorre att springa
::Uppå sparrens ända, hunden
::Qvad han att på ekorn skälla.

::Derpå värden uti Pohja
::Yttrade ett ord och sade:
::"Gästabudet ej förbättras,
::Om ej gästerna förminskas;
::Arbetet i gården jagar
::Gästen ock från goda gillen."

::Tager så sin egen klinga,
::Rycker fram det hvassa eld-egg,
::Yttrande med dessa orden:
::"Hör mig son af Lemminkäinen!
::Må vi mäta våra klingor.
::Må vi våra svärd beskåda."

::Sade muntre Lemminkäinen:
::"Hvartill duger väl min klinga,
::Som mot ben har blifvit bruten,
::Krossad emot hufvud-skålar?
::Men ändock mitt sinne bjuder,
::Om här ej blir bättre gästbud,
::Att dem mäta och beskåda.
::Den som har en längre klinga,
::Har ett svärd, som mer förfärar,
::Han må första hugget gifva."

::Sina svärd man börjar mäta,
::Börjar klingorna beskåda;
::Råkade nu Pohja-värden
::Ha en litet längre klinga,
::Blott så mycket som ett kornfrö,
::Som en smutsrand under nageln.

::Nu den muntre Lemminkäinen
::Sjelf till orda tog och sade:
::"Visst har du en längre klinga,
::Ditt alltså är första hugget."

::Derpå värden uti Pohja
::Börjar på att svärdshugg dela,
::Hugger en gång uti sparren,
::Slår i stugans öfre dörrpost.

::Sade muntre Lemminkäinen.
::"Ledsam är en strid i stugan,
::Svår en blodig lek i pörtet,
::Nya stugan vi förderfva,
::Smutsa golfven uti pörtet,
::Söla ned de tvådda bänkar.
::Må vi träda ut på gården,
::Bättre bloden är der ute,
::Vackrare den är på gården
::Prydligare uppå drifvan."

::Man så trädde ut på gården,
::Råkade en kohud finna,
::Bredde den så ut på gården
::Och sig ställde uppå huden.

::Tog till orda Lemminkäinen:
::"Hör mig, nu du Pohjas kämpe!
::Väl du har en längre klinga,
::Har ett svärd, som mer förfärar,
::Men du lär det ock behöfva,
::Förr än härifrån vi skiljas,
::Förr än dagen når sin ända,
::Hugg då till, du Pohjolainen."

::Och nu hugger Pohja-kämpen,
::Hugger en gång, hugger tvenne,
::Hugger än den tredje gången,
::Men han skadar ej ens köttet,
::Ej en blodig rispa gör han,
::Tar ej bort det yttre hullet.

::Får så äfven Lemminkäinen,
::Den förvägne sällen hugga.
::Slår nu muntre Lemminkäinen,
::Hugger den förvägne sällen,
::Hugger mannen med sin klinga,
::Ger ett hurtigt slag med svärdet.
::Slår nu en gång, svärdet blixtrar,
::Afhögg hufvudet från skuldran,
::Skallen från sitt smala ställe,
::Högg den af liksom ett rofblad,
::Eller såsom fiskens fena.
::Slår så mannen andra gången,
::Högg hans kropp i trenne delar,
::Skar som skifvor utaf fläsket.

::Backen var med störar uppfylld,
::Full var gården utaf stolpar,
::På dem alla fanns ett hufvud,
::Tom var blott en enda lemnad,
::Ställde arme mannens hufvud
::Upp på spetsen utaf denna.

::Derpå muntre Lemminkäinen
::Qväder Pohja-gårdens husfolk
::Uti klangfullt guld och silfver,
::Blott en enda han ej qväder.
::Sjelfva Pohjolas värdinnan
::Lemnar han att pörtet städa,
::Sopa golfvets tiljor rena,
::Bära öl omkring med kannan
::Och försorg om maten hafva.

::Louhi Pohjolas värdinna
::Vredgas nu och börjar qväda,
::Tjutande hörs Louhi qväda,
::Vildt den leda hexan skrika,
::Qvad så svärdbeklädde männer,
::Hjeltar uti vapenrustning,
::Till att döda Lemminkäinen,
::Att förgöra Kaukomieli.

::Nu ett buller hörs från tåget,
::Hörs ett dån från närmsta gården,
::Och det börjar tröttsamt blifva,
::Blifva mer och mer besvärligt,
::Att i Pohja fira bröllop,
::Gästabud i Pimentola.

</blockquote>

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på dansk]]
[[Kategori:Finsk mytologi]]
[[Kategori:Matthias Alexander Castrén]]
[[Kategori:Elias Lönnrot]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 10. mar. 2024 kl. 19:05
Linje 1:		Linje 1:
−	~~{\| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"~~	+	[[Fil:Logo_1.png]]
−	~~\|- style="background-color:#e9e9e9"~~
−	!align="center" valign="top" width="40%" \| '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk
−	\|-
−	~~! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif\|32px\|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !!~~ [[Fil:~~Svensk~~.~~gif\|32px\|link= Sjuttonde Runan (Kalevala, Castrén)~~]] !!
−	\|-
−	\|}

Sjuttonde Runan (Kalevala, Castrén) - Revisjonshistorikk

Carsten på 22. jun. 2024 kl. 13:32

Jesper på 17. mar. 2024 kl. 16:16

Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 10. mar. 2024 kl. 19:05

Carsten: Castrén : Sjuttonde Runan (Kalevala)

@@ Linje 868: / Linje 868: @@
 [[Kategori:Alfabetisk indeks]]
 [[Kategori:Tekster på svensk]]
-[[Kategori:Finsk mytologi]]
+[[Kategori:Finsk-ugrisk mytologi]]
 [[Kategori:Matthias Alexander Castrén]]
 [[Kategori:Elias Lönnrot]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 10. mar. 2024 kl. 19:06
Linje 1:		Linje 1:
−	[[Fil:~~Logo_1~~.~~png~~]]	+	{\| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
		+	\|- style="background-color:#e9e9e9"
		+	!align="center" valign="top" width="40%" \| '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk
		+	\|-
		+	! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif\|32px\|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link= Sjuttonde Runan (Kalevala, Castrén)]] !!
		+	\|-
		+	\|}