Skirners Färd (PAG) - Revisjonshistorikk

Carsten på 31. jan. 2021 kl. 11:15

2021-01-31T11:15:57Z

Jesper på 27. feb. 2019 kl. 20:56

2019-02-27T20:56:58Z

Jesper på 25. okt. 2014 kl. 15:22

2014-10-25T15:22:02Z

Carsten på 15. mar. 2014 kl. 20:14

2014-03-15T20:14:34Z

JJ.Sandal på 24. des. 2013 kl. 21:25

2013-12-24T21:25:15Z

Jesper på 16. jan. 2013 kl. 07:16

2013-01-16T07:16:21Z

Jesper: Skirners Färd (PAG)

2013-01-13T02:45:13Z

Skirners Färd (PAG)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Skírnismál]] !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Skirnesmål]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Skirnes Rejse]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Sången om Skirner]] !!
|-
! !! !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Skirnesmål (Ludvig Holm-Olsen)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Skirners rejse]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Skirnesmål (Sången om Skirne)]] !!
|-
! !! !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Skirnesord (Skírnesmǫ́l)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Skirners Fart]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Skirners friarefärd (NFS)]] !!
|-
! !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Skirnirs Færd]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Skirners Färd (PAG)]] !!
|-
! !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Skirnesmål (C. A. E. Jessen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Skirners färd (AAA)]] !!
|-
! !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Skirnes rejse (F.W.Horn)]] !! !!
|-
! !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Skirners Reise (FM)]] !! !!
|-
|}

<center><big>'''[[Edda (P.A.Gödecke)| EDDA]]'''</big> <big>'''En isländsk samling''' </big> '''Folkliga forntidsdikter om Nordens gudar och hjältar'''

 '''[[Peter August Gödecke biografi| Peter August Gödecke]]'''

<big><big>'''Skirners Färd'''</big></big></center>

<center>[[Bilde:Bort.1.(PAG).jpg|600px]]</center>
<blockquote><blockquote><blockquote>Frö, Njärds son, hade en dag satt sig i Lidskälf och såg ut öfver alla verldar; han såg in i jätteverlden och såg där en fager mö, då hon gick från sin faders skåle till frustugan. Däraf fick han stor hjärtesorg. Skirne hette Frös skosven; honom bad Njärd bringa Frö att tala ut. Därvid sade Skade:
 
 1.
 “Statt upp, Skirne!
 gack skyndsamt att få
 sonen vår i samtal!
 Spörj den vise,
 hvem det vara må,
 som hans vrede vållar!”
 
 
 ''Skirne kvad:''
 
 2.
 “Harmsna ord
 har jag att vänta,
 om jag samtal med er son söker,
 och spörjer den vise,
 hvem det vara må,
 som hans vrede vållar. —
 
 3.
 “Säg mig, Frö!
 furste bland gudar,
 det, som jag veta ville,
 hvi du ensam sitter
 i dina ändlösa salar,
 dag efter dag, min drotten?”
 
 
 ''Frö kvad:''
 
 4.
 “Hvi skulle jag yppa,
 ungersven!
 för dig min tunga trängtan?
 Skimrande sol
 skiner alla dagar,
 men icke på det, jag önskar.”
 
 
 ''Skirne kvad:''
 
 5.
 “Önska kan du
 intet så högt,
 att ej jag får det höra, herre;
 ty våra ynglingadagar
 vi haft i urtiden samman,
 vi två kunna trösta på hvar andra.”
 
 
 ''Frö kvad:''
 
 6.
 “I Gymes gårdar
 jag gånga såg
 mö, som jag mycket älskar.
 Hennes armar lyste,
 och återsken
 all himlen och hafvet gåfvo.
 
 7.
 “Mön är mig
 mera kär
 än någon ungdomsvän varit;
 men af Åsar och alfvar
 ingen vill
 oss båda samman se.”
 
 
 ''Skirne kvad:''
 
 8.
 “Häst mig gif,
 som hurtigt bär mig
 öfver lömska, fladdrande lågor.
 och det svärd,
 som svingar sig själft
 emot jättars ätt!”
 
 
 ''Frö kvad:''
 
 9.
 “Häst jag dig gifver,
 som hurtigt bär dig
 öfver lömska, fladdrande lågor,
 och det svärd,
 som svingar sig själft,
 om dristig man det drager.”
 
 
 ''Skirne sjöng till hästen:''
 
 10.
 “Mörkt är det ute,
 nu måste vi två
 fara öfver fuktiga fjäll,
 tåga att tursar träffa;
 båda vi oss bärga,
 eller oss båda tager
 mycket mäktige jätten.”
 
 Skirne red genom jätteverlden till Gymes gårdar. Där voro arga hundar bundna framför ledet på den skidgård, som kringhägnade Gärds sal. Han red till en fäherde, som satt å en hög, och hälsade honom:
 
 11.
 ”Säg mig, herde,
 där du å högen sitter
 vaktande på alla vägar,
 hur jag komma må
 med mön i samtal
 för Gymes hetsade hundar?”
 
 
 ''Herden kvad:''
 
 12.
 “Är du till döden dömd
 eller död redan,
 du, som kommer så hög till häst?
 Aldrig kan du
 komma i samtal
 med Gymes ljufva mö.”
 
 
 ''Skirne kvad:''
 
 13.
 “Bättre val finnes,
 då man på färdväg är,
 än att kvida och klaga;
 på ''ett'' dygn
 vardt min ålder skapad
 och min lefnads lott lagd.”
 
 ''Gärd kvad:''
 
 14.
 “Hvad är det för buller och bång,
 som jag brusa hör
 här i vårt höga hus?
 Jorden darrar,
 och däraf skälfva
 i grunden Gymes gårdar.”
 
 
 ''Tärnan kvad:''
 
 15.
 “Här ute en man står,
 stigen från hästen;
 sin gångare han på gården betar.”
 
 
 ''Gärd kvad:''
 
 16.
 “Bjud honom in
 att bänkas i salen
 och dricka dråpligt mjöd!
 Dock anar det mig,
 att här ute står
 min egen broders bane. —
 
 17.
 “Hvem är det bland alfvar
 eller Åsasöner
 eller ibland vise vaner?
 Hvi har du ensam ridit
 öfver rasande lågor
 att våra salar se?”
 
 
 ''Skirne kvad:''
 
 18.
 “Jag är ingen bland alfvar
 eller Åsasöner
 eller ibland vise vaner;
 dock red jag ensam
 öfver rasande lågor
 att edra salar se.
 
 19.
 “Evig ungdoms
 äplen har jag;
 dem vill jag dig gifva, Gärd!
 kärlek att köpa,
 och åt tjuste Frö
 löftet om lifslång lycka.”
 
 
 ''Gärd kvad:''
 
 20.
 “Ungdomsäplen
 tar jag aldrig mot,
 att jag täckas må en man;
 och aldrig i lifvet få
 Frö och jag
 bygga och bo samman.”
 
 
 ''Skirne kvad:''
 
 21.
 “Den ring jag dig bjuder,
 som bränd vardt
 med Odins unge son;
 åtta dylika
 drypa af honom
 neder hvar nionde natt.”
 
 
 ''Gärd kvad:''
 
 22.
 “Bort med ringen,
 fast han bränd vardt
 med Odins unge son;
 ty gull mig i Gymes
 gårdar ej tarfvas
 att öka hvad min fader eger!”
 
 
 ''Skirne kvad:''
 
 23.
 “Ser du detta svärd, mö!
 smidigt, runprydt,
 som jag här i handen håller?
 Ditt hufvud hugger
 från halsen jag af,
 om ej du 'ja' mig ger.”
 
 
 ''Gärd kvad:''
 
 24.
 “Tvång aldrig
 jag tåla skall,
 att jag täckas må en man;
 när Gyme och du
 drabba till sammans,
 då vet jag, att strid skall stånda.”
 
 
 ''Skime kvad:''
 
 25.
 “Ser du detta svärd, mö!
 smidigt, runprydt,
 som jag här i handen håller?
 För dessa äggar faller
 din åldrige fader,
 varder han till döden vigd.
 
 26.
 “Med slag af trollspö
 jag dig tämja må,
 mö, efter min vilja;
 dit du gå måste,
 där mäns söner
 dig aldrig skåda skola.
 
 27.
 “På en örnaklippa
 skall du evigt trona
 och bort ur verlden blicka,
 bäfvande för Häl.
 Mat vare dig mera led,
 än för ett mänskobarn
 glänsande ormen är!
 
 28.
 “Ett vidunder du varde,
 på hvad väg du går;
 for dig må Rimne rysa
 och en hvar rädsla hysa;
 vidtberyktad du varde
 mer än väktarn hos gudar,
 där du bak grindarna glor!
 
 29.
 “Trängtan, längtan,
 trolldom, leda,
 tårar, som dig med vånda växa;
 sätt dig ned,
 jag vill samka öfver dig
 stora mödors störtflod,
 dubbelt drabbande kval!
 
 30.
 “Gastar må i sin knipa
 dig krama dagligen
 i jättars gamla gårdar;
 i dagarnas räcka
 skall du till rimtursars sal
 vanka värnlös,
 vanka vanför;
 gråt för gamman
 må du till godo hålla,
 och tårar sig sälle till sorgen!
 
 31.
 “Trehöfdad turs
 må du truga dig på
 eller varda utan man och make;
 brånad dig bränne,
 tvinsot dig täre;
 varde du tisteln lik,
 som trängt sig in
 tätt under förstugutaket!
 
 32.
 “Jag gångade till skogs,
 till grönskande lund
 trollkvisten att taga;
 trollkvisten tog jag:
 
 33.
 “Vred är dig Odin,
 vred är dig Åsars förste,
 dig skall Frö, den höge, hata.
 Vrångvisa mö!
 vållat har du
 gudars häftiga harm.
 
 34.
 “Hörer det, jättar!
 hörer det, rimtursar!
 Suttungs söner!
 samtlige Åsar!
 hur jag förbannar,
 hur jag förbjuder
 mön att med man glamma,
 mön att en man famna!
 
 35.
 “Rimgrimne är en turs,
 som dig taga skall
 nedanför likgrindens led.
 Torftiga kräk
 må där vid trädets rötter
 ge dig af getters vätska!
 Ädlare dryck
 må du aldrig smaka;
 stolta, så har du styrt,
 stolta, så har jag styrt!
 
 36.
 “Dig ristar jag 'Turs'
 och tre stafvar:
 vällust, vanvett,
 vild trängtan.
 Så rifver jag det bort,
 som jag ristar det på,
 om slikt kraftsteg kräfves.”
 
 
 ''Gärd kvad:''
 
 37.
 “Hällre då, sven, hell dig!
 Tag härliga bägarn,
 full af fornt mjöd!
 Dock väntat jag hade,
 att jag vaners ättling
 aldrig älska skulle.”
 
 
 ''Skirne kvad:''
 
 38.
 “Jag alt vill veta
 om ärendet mitt,
 innan hädan jag hem rider:
 när vill du Njärds
 manvuxne son
 älskogsmöte unna?”
 
 
 ''Gärd kvad:''
 
 39.
 “Barre heter,
 som vi båda känna,
 lund med lugna stigar;
 där skall om nio nätter
 åt Njärds son
 Gärd sin älskog unna.”
 
 Då red Skirne hem. Frö stod ute och hälsade honom och sporde tidender:
 
 40.
 “Säg mig, Skirne,
 förr'n du tar sadel af hästen
 eller stiger ett steg längre;
 om saken gick
 i jätteverlden
 efter bådas vår vilje!”
 
 
 ''Skirne kvad:''
 
 41.
 “Barre heter,
 som vi båda känna,
 lund med lugna stigar;
 där skall om nio nätter
 åt Njärds son
 Gärd sin älskog unna.”
 
 
 ''Frö kvad:''
 
 42.
 “Lång är ''en'' natt,
 längre två,
 hur skall jag ej i tre tråna!
 Ofta en månad mig
 mindre tyktes
 än en half natt af lågande längtan.”

</blockquote></blockquote></blockquote>

 
<blockquote><blockquote><big>'''Noter till Skirners Färd'''</big>
 
 Denna lilla sköna fornsång är skenbarligen endast ett älskogskväde. Men att en djupare betydelse gömmer sig bakom guden Frös och skosvennen Skirnes framförda eldiga, stormande och till slut våldsamma och hotande kärleksförklaring är uppenbart. I skildringen af lågans första uppvaknande, af frieriet och Gärds afslag, och, efter besvärjelsernas slut, af Gärds bifall och Frös längtansfulla otålighet ligger en så frisk natursanning, att man vore böjd för att stanna vid det omedelbara skönhetsintrycket såsom diktens enda ändamål. Men dels den omständigheten, att Frö ej själf rider att fria till mön utan sänder till henne Skirne, ett slags återsken af sitt eget väsen, dels arten af den ödesdigra besvärjelse, som förmedlar den lyckliga utgången, gifva uppslaget till en sinnebildlig och tvifvels utan sann förklaring af diktens djupare mening.
 
 Frö, den härligaste bland Åsarne, hvilken herskar öfver regn och solsken och därmed öfver jordens bördighet, sätter sig i Lidskälf, Odins eget späjarsäte, och blickar ut öfver alla verldar. Då varsnar han Gärd, en skön jungfru borta i jättarnes gård. Denna jungfru i de vilda naturmakternas våld är det bördiga men ännu af våren och värman oberörda fältet (gärdet). Till denna Gärd sänder Frö Skirne, det är den klara luften, full af solstrålar. Denne Skirne lofvar henne, om hon vill skänka Frö sin kärlek, elfva äplen och den ring, som hvar nionde natt åttadubblas; men hon, jorden i frostens bojor, fattar ej den välsignelse och ymnighet, som bjudes henne, utan visar gåfvorna från sig. Då börjar Skirne en besvärjelse, hvars hufvudsyfte är det, att Gärd skall i evighet förblifva i frostjättarnes våld, om hon förskjuter Frö. Slutligen hängifver hon sig då åt honom, och »de omfamna hvar andra, när knopparna brista i lunden».
 
 '''''Prosan till visan 1.'''''
 '''Skåle''' kallades hufvudbyggnaden på Norges och Islands gårdar. Ordet har troligen äfven brukats hos oss, emedan det ännu finnes kvar i dialekter, ehuru i betydelsen: skjul, stallider.
 '''Skade''', Se noten till Loketrätan, visan 50!
 '''Frö'''. Om svenskarnes dyrkan af denne gud vittna en mängd ortnamn såsom Frövi, Frötuna, Fröslunda m. fl. Om Skades dyrkan vittnar Skadevi.
 
 '''''Visan 6.'''''
 '''Gyme''' är en jätte, Gärds fader.
 
 '''''Visan 8.'''''
 '''Svärdet, som svingar sig själft''', är tydligen solstrålen; hvad '''hästen''' skall beteckna är svårare att fatta, möjligen är han vårskyn, som sväfvar fram öfver åkerfälten.
 
 '''''Visan 16.'''''
 '''Broders bane'''. Se noten till Valans Visdom, visan 57!.
 
 '''''Visan 17.'''''
 '''Vise vaner'''. Se noten till Valans Visdom, visan 28!
 
 '''''Visan 19.'''''
 Med '''evig ungdoms äplen''' menas naturligtvis Iduns äplen.
 Här stod förut enligt grundtexten :
<blockquote>»Elfva gylne
 äplen har jag»</blockquote>
samt i nästa visa:
<blockquote>»Elfva äplen
 tar jag aldrig mot.»</blockquote>
Ändringen är gjord efter en konjektur af Svend Grundtvig.
 
 '''''Visan 21.'''''
 Om denna '''ring''', Dröpne, säger N. F. S. Grundtvig: »Hvad de gamle menade med denna ring, vill jag låta vara osagdt; men det kunde anstå Odin väl att hafva något, som liknade det historiska sammanhanget mellan tider och händelser ; och för ögonblicket vet jag ej något synligt, som liknar detta mera, än en sådan guldring, som beständigt ökade sig, naturligtvis med ring i ring; det måtte hafva blifvit en härlig, lång guldkedja från urminnes tider och intill oss». Om samma ring säger N. M. Petersen: »Ringen är fruktbarhetens symbol. Balder, på hvars bål han vardt bränd, sänder honom till baka till ett minne af den sköna tid, då han verkade i förening med sin fader, och påminner honom, all tings fader, om att han ännu måste upplifva naturen. Och så är Odins ring naturligtvis på samma gång symbolen för andlig fruktbarhet, för skaldens skaparekraft, för ideernas utströmmande från en första idé, för tankarnas vidunderliga kedja». Här föreligga således två djupsinniga tydningsförsök.
 
 '''''Visan 25.'''''
 För '''svärdet''', solstrålen, måste jätten vika.
 
 '''''Visan 28.'''''
 '''Rimne''' är en jätte. Meningen är: till och med för jättar skall du varda motbjudande.
 '''Väktarn hos gudar''' är Heimdall.
 
 '''''Visan 34.'''''
 '''Rimtursar''', frostjättar. »Turs» är beslägtadt med »torr» och »törsta» samt kan öfversättas med »den törstige», liksom »jätte» genom sin slägtskap med »äta» skulle kunna öfversättas med »ätaren», »den glupske».
 '''Suttung''' är en jätte, som omtalas i Den Höges Sång, visorna 104 -110
 
 '''''Visan 36.'''''
 »Turs» d. v. s. runetecknet þ.
 Denna hedniska art af besvärjelse att med hemlighetsfullt tecknade runor bringa någon i förderf, går igen i hela medeltiden, hvarom en mängd folkvisor bära vittne. Men ännu i dag brukas uttryck, som fullkomligt hvila på den gamla vidskepliga föreställningen om slik förtrollning, såsom: »detta är förgjordt för mig», »du har onda ögon» m. fl.
 
 '''''Visan 39.'''''
 '''Barre''' kommer af »barr», grodd, öga, löf; men då säd hos gudarne (enligt Sången om Allvis, visan 33) också heter »barr», så påpekar denna betydelse här ännu bättre »sädesfältet».

</blockquote></blockquote>
 

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Den eldre Edda]]
[[Kategori:Peter August Gödecke]]

@@ Linje 5: / Linje 5: @@
 ! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Skírnismál]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Skirnesmål]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Skirnes Rejse]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Sången om Skirner]] !!
 |-
-!  !!  !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Skirnesord (Skírnesmǫ́l)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Skirners rejse]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Skirnesmål (Sången om Skirne)]] !!
+!  !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Skírnism&#491;&#769;l]]  !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Skirnesord (Skírnesmǫ́l)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Skirners rejse]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Skirnesmål (Sången om Skirne)]] !!
 |-
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Skirners Fart]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Skirners friarefärd (NFS)]] !!

@@ Linje 28: / Linje 28: @@
 <center>[[Bilde:Bort.1.(PAG).jpg|600px]]</center>
-<blockquote><blockquote><blockquote>Frö, Njärds son, hade en dag satt sig i Lidskälf och såg ut öfver alla verldar; han såg in i jätteverlden och såg där en fager mö, då hon gick från sin faders skåle till frustugan. Däraf fick han stor hjärtesorg. Skirne hette Frös skosven; honom bad Njärd bringa Frö att tala ut. Därvid sade Skade:
-<br>
-<br>1.
+Frö, Njärds son, hade en dag satt sig i Lidskälf och såg ut öfver alla verldar; han såg in i jätteverlden och såg där en fager mö, då hon gick från sin faders skåle till frustugan. Däraf fick han stor hjärtesorg. Skirne hette Frös skosven; honom bad Njärd bringa Frö att tala ut. Därvid sade Skade:
 <br>“Statt upp, Skirne!
 <br>gack skyndsamt att få
@@ Linje 452: / Linje 455: @@
 <br>mindre tyktes
 <br>än en half natt af lågande längtan.”
-<br>
+Denna lilla sköna fornsång är skenbarligen endast ett älskogskväde. Men att en djupare betydelse gömmer sig bakom guden Frös och skosvennen Skirnes framförda eldiga, stormande och till slut våldsamma och hotande kärleksförklaring är uppenbart. I skildringen af lågans första uppvaknande, af frieriet och Gärds afslag, och, efter besvärjelsernas slut, af Gärds bifall och Frös längtansfulla otålighet ligger en så frisk natursanning, att man vore böjd för att stanna vid det omedelbara skönhetsintrycket såsom diktens enda ändamål. Men dels den omständigheten, att Frö ej själf rider att fria till mön utan sänder till henne Skirne, ett slags återsken af sitt eget väsen, dels arten af den ödesdigra besvärjelse, som förmedlar den lyckliga utgången, gifva uppslaget till en sinnebildlig och tvifvels utan sann förklaring af diktens djupare mening.
 <br>
 <br>Frö, den härligaste bland Åsarne, hvilken herskar öfver regn och solsken och därmed öfver jordens bördighet, sätter sig i Lidskälf, Odins eget späjarsäte, och blickar ut öfver alla verldar. Då varsnar han Gärd, en skön jungfru borta i jättarnes gård. Denna jungfru i de vilda naturmakternas våld är det bördiga men ännu af våren och värman oberörda fältet (gärdet). Till denna Gärd sänder Frö Skirne, det är den klara luften, full af solstrålar. Denne Skirne lofvar henne, om hon vill skänka Frö sin kärlek, elfva äplen och den ring, som hvar nionde natt åttadubblas; men hon, jorden i frostens bojor, fattar ej den välsignelse och ymnighet, som bjudes henne, utan visar gåfvorna från sig. Då börjar Skirne en besvärjelse, hvars hufvudsyfte är det, att Gärd skall i evighet förblifva i frostjättarnes våld, om hon förskjuter Frö. Slutligen hängifver hon sig då åt honom, och »de omfamna hvar andra, när knopparna brista i lunden».
@@ Linje 510: / Linje 511: @@
 <br>'''''Visan 39.'''''
 <br>'''Barre''' kommer af »barr», grodd, öga, löf; men då säd hos gudarne (enligt Sången om Allvis, visan 33) också heter »barr», så påpekar denna betydelse här ännu bättre »sädesfältet».
 [[Kategori:Alfabetisk indeks]]

@@ Linje 20: / Linje 20: @@
 |-
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Skirner hos Gerd]] !! !!
 |-
 |}

@@ Linje 18: / Linje 18: @@
 |-
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Skirnirs Reise (B.C.Sandvig)]] !! !!
 |-
 |}

@@ Linje 16: / Linje 16: @@
 |-
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Skirners Reise (FM)]] !!  !!
 |-
 |}