Sol-Sången (AAA) - Revisjonshistorikk

Carsten på 17. jan. 2019 kl. 14:47

2019-01-17T14:47:46Z

Jesper på 19. jul. 2018 kl. 13:01

2018-07-19T13:01:08Z

Jesper på 16. jul. 2018 kl. 21:12

2018-07-16T21:12:05Z

Carsten på 24. mar. 2014 kl. 05:52

2014-03-24T05:52:54Z

Jesper på 2. jan. 2014 kl. 18:33

2014-01-02T18:33:27Z

JJ.Sandal på 24. des. 2013 kl. 21:09

2013-12-24T21:09:46Z

Jesper på 23. des. 2013 kl. 06:22

2013-12-23T06:22:55Z

Carsten på 27. aug. 2013 kl. 08:58

2013-08-27T08:58:36Z

Jesper: Sol-Sången (AAA)

2013-01-13T03:37:19Z

Sol-Sången (AAA)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Sólarljóð]] !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Solkvad (Sólarljóþ)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Solsangen]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Solsången]] !!
|-
! !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Her skrives Solsangen]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Solsången (NFS)]] !!
|-
! !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Solens Sang (FM)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Solsången (PAG)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Sol-Sången (AAA)]] !!
|-
|}

[[Bilde:Edda (Afzelius) Titelside.jpg|thumb|250px]]

<center>'''[[Sæmund den vises Edda (Afzelius)| Sæmund den vises <big>Edda]]'''</big> <big><big>'''Sol-Sången'''</big></big>''' (Sólar-ljód) 
öfversat af '''[[Arvid August Afzelius biografi| Arvid August Afzelius]]'''</center>

<blockquote><blockquote>1. Gods och lif,
 från menniskors barn;
 han röfvade, den grymme mannen:
 öfver den väg,
 han vacktade,
 med lifvet ingen komma månde.
 
 2. Ensam åt han,
 ganska ofta,
 aldrig böd han an'n till måltid:
 forr än trött
 och litet förmående,
 kom af resan gångande gästen.
 
 3. Dryck behölvande,
 trötta mannen,
 och hungrande sig sade vara:
 af fruktande hjerta
 han låtsade tro
 honom, som fordom elak varit.
 
 4. Mat och dricka
 gaf han den trötte,
 allt af redlig hug:
 på Gud han tänkte,
 med godhet honom bistod:
 ty han tyckte sig, eländ vara.
 
 5. Upp stod den andre,
 ondt var I hugen,
 ej sitt behof han tacksamt mottog:
 upp svall hans synd,
 han sofvande mördade,
 den kloke, väl varsamme mannen.
 
 6. Himmelens Gud
 bad han sig hjelpa,
 när han vaknade dödligt slagen:
 men den fick
 hans synder vidkännas,
 som honom saklösan hade svikit.
 
 7. Helige Englar kommo,
 ur himlen ofvan,
 togo hans själ till sig:
 i det rena lifvet,
 hon evigt månd' lefva,
 med Allsmägtigan Gud.
 
 8. För rikdom och helsa
 råder ingen man,
 fast honom väl månd’ gånga:
 Mången händer,
 det han mindst sig väntar;
 sielf för sin frid ej någon råder.
 
 9. Icke de tänkte,
 Unar och Sävalde,
 att dem välgång tryta skulle:
 nakne de vordo
 och allt beröfvade,
 och rände till skogs, som villdjur.
 
 10. Vällustens välde
 sorg så mången gifvit;
 ofta qval af qvinnor kommit
 mehnfulle vordo de,
 fast mägtige Gud
 dem skära skapat.
 
 11. Såte de voro,
 Svafad och Skarthedin,
 ingen kunde annan undvara:
 till's för en qvinna
 de förbittrades;
 hon dem till skada var bestämd.
 
 12. De för den hvita Mö
 aktade hvarken
 lek, eller ljusa dagar;
 ingenting månde de
 annat minnas,
 än den ljusa bilden.
 
 13. Sorgliga dem vordo
 de skumma nätter,
 ingen blund de sofvo roligt:
 men af den sorgen
 hatet växte,
 mellan trogna vänner.
 
 14. Öfverdåd varder,
 på flesta ställen
 grymt vedergullet:
 de holmgång gjorde,
 för det sköna vif,
 och båda fingo bane.
 
 15. Förmätenhet hysa,
 skulle ingen man;
 det har jag sett i sanning:
 ty de fleste,
 som den följa,
 vika från Gud.
 
 16. Rika de voro
 Rådö och Veboge,
 och väl sig tyckte göra:
 nu de sitta
 och vända såren
 ymsom, för elden.
 
 17. På sig de trodde,
 och öfver alla
 de sig tyckte vara:
 dock annorlunda täcktes
 deras öde skicka,
 den Allsmägtige Gud.
 
 18. De öfvade vällust,
 margalunda,
 och hade gull till gamman:
 nu är dem vedergullet,
 att de gånga skola
 mellan frost och hetta.
 
 19. Ovänner dina
 tro du aldrig,
 fastän de fagert tala:
 lofva du godt; -
 godt är annans fel,
 att hafva till varning.
 
 20. Så honom gick,
 Sörle den godråde,
 då i Vigolfs våld han gaf sig:
 väl han trodde,
 (men till svek blef denne)
 sin Broders bane.
 
 21. Frid han dem gaf
 af godan hug;
 men de lofvade, gull tillbaka:
 försonte de ställde sig,
 medan de samman drucko;
 fram kommo likväl sveken.
 
 22. Men derefter,
 på andra dagen,
 när de ridit till Rygjardal,
 med svärd de slogo,
 den saklös var,
 och läto så hans lif fara.
 
 23. Hans lik de drogo,
 å lönlig stig,
 och styckade i brunnen neder:
 de ville dölja’t,
 men Herren såg det,
 helig från sin himmel.
 
 24. Hem i sin glädje
 den sanne Gud
 hans själ bjöd fara;
 men mördarne,
 jag tänker, sent från qvalen
 kallade varda.
 
 25. De Disor bed,
 Herrens samtalerskor,
 dig i hugen hulde vara;
 veckan efter,
 allt väl skall gånga,
 efter din vilja.
 
 26. För din vredes
 gerning, som du öfvat,
 gör ej bot med mera ondt:
 den du bedröfvat,
 med godhet åter hugna;
 det är själens båtnad.
 
 27. För goda skickelser
 skall man Gud åkalla,
 Honom som har menskan, skapat;
 Hvarjom och enom
 mycket föreligger,
 som sin Fader hatat.
 
 28. Begära må man,
 särdeles innerligt,
 det man brista känner;
 Allt blir den utan,
 som begärar intet;
 få förstå den tystes behof.
 
 29. Sent jag kom,
 tidigt kallad,
 för Domarens dörrar;
 dit jag trängtade,
 ty mig var lofvadt:
 godt får den som kräfver.
 
 30. Synderna det vålla,
 att vi sorgsne fara
 ifrån sorgens hem.
 Ingen fruktar,
 som ej illa gjorde:
 godt är mehnlös vara.
 
 31. Ulf var like
 synas alla de,
 som ha' flygtigt sinne:
 så skall honom varda
 som å glöd-väg
 gånga månde.
 
 32. Vänlig’ råd,
 bundna med vishet
 här jag gaf dig, sju tillsaman:
 noga lär du dem,
 och förgät dem aldrig:
 det dig gagnar, alla dem att minnas.
 
 33. Derom vill jag tala,
 huru säll jag var,
 uti sorgens boning:
 och än om det andra,
 huru nödde men'sko-söner
 gå till skuggor.
 
 34. Lycka och högmod
 menniskorna villa,
 då de efter rikdom fika:
 ljusa guldet
 blir en långlig smärta,
 rikdom har så mången dårat.
 
 35. Menskom tycktes jag
 glad åt mycket vara;
 ty jag ringa visste för mig:
 Dvala-hem
 hafver Herren
 fullt af hugnad skapat.
 
 36. Jag länge lutad
 satt och nedåt vägde;
 mycket lysten var jag dock att lefva:
 men Han rådde,
 som mägtig var:
 fram skynda dödens vägar.
 
 37. Hels kedjor,
 hårdligen slutne,
 kommo mig kring mina sider:
 dem slita ville jag,
 men de starke voro;
 lätt är fri att gånga.
 
 38. Ensam jag visste,
 hur i alla lemmar
 plågor i mig svullo;
 Hels möar
 skräckfyllt bödo mig,
 hem till sig hvar afton.
 
 39. Solen såg jag,
 sanna dagens stjerna,
 sorgligt uti molnen sjunka:
 men Hels grind,
 på ett annat håll,
 tungt jag hörde tjuta.
 
 40. Solen såg jag
 af blod-runor omhvärfd;
 mycket då jag var från verlden dragen:
 mägtig syntes hon
 margalunda,
 mer än hon var fordom.
 
 41. Solen såg jag,
 så mig tycktes,
 som jag skådat helig Gud:
 sista gången,
 uti tidens verld,
 jag mig ned för Honom böjde.
 
 42. Solen såg jag,
 så hon strålade,
 att jag tycktes intet veta:
 men på annat håll,
 utaf blod,
 Gilva-strömmar gnydde.
 
 43. Solen såg jag,
 skälfvande å vågen,
 rädslofull och nedböjd:
 ty hjertat mitt
 ganska mycket var
 uti vanmagt sönder brustet.
 
 44. Solen såg jag,
 sällan mera sorgsen,
 mycket då jag var från
 verlden dragen:
 min tunga var,
 såsom vänd i träd,
 och kallnad allt omkring.
 
 45. Solen såg jag
 aldrig sedan,
 efter denna dystra dagen:
 ty skyarne lycktes
 för mig samman,
 och jag gick bort, från qvalen kallad.
 
 46. Hoppets stjerna
 flög ifrån mitt bröst,
 då jag födder vardt:
 Hon åt höjden flög,
 ingenstäds sig satte,
 att hon måtte hvila hafva.
 
 47. Längre än alla
 var mig den natten,
 då jag stelnad låg å bädden:
 då besannas
 detta Guda-ord:
 Menskan är af mull.
 
 48. Det ser och dömer
 danande Gud,
 sam jord och himmel skapat:
 huru enslige
 många fara,
 fast från slägt de skiljas.
 
 49. Sina verk
 hvar men'ska njuter;
 säll är den, det goda öfvar:
 från rikedom,
 mig var beskärd,
 af sand en bäddad säng.
 
 50. Kroppens vällust
 ofta villar men'skan;
 många högt den skatta:
 tvagnings vattnet
 var mig ledast,
 utäf alla tingen.
 
 51. Å Nornornas stol
 nio dagar satt jag,
 dädan vardt å häst jag lyftad:
 Jättslägtens sol
 sorgligt lyste,
 ur himlens drypande skyar.
 
 52. Utan och innan,
 tycktes jag fara
 genom alla de sju underverldar:
 uppe och nere
 bättre väg jag sökte,
 den mig jemnast kunde vara.
 
 53. Derom är att tala,
 hvad jag först fick skåda,
 då jag var i Qval-hem kommen:
 svedda foglar,
 hvilka själar voro,
 många såsom mygg, der flögo.
 
 54. Flyga såg jag
 hoppets drakar,
 och falla ned å öd-valls vägen:
 de skakade vingarne,
 att mig vida tycktes
 jord och himmel remna.
 
 55. Solens hjort
 såg jag sunnan fara,
 honom förde två tillsamman:
 fötter hans
 på marken stodo,
 men hans horn himlen rörde.
 
 56. Nordan såg jag rida
 slägternas söner,
 och voro sju tillsamman:
 ur fulla horn de drucko
 det rena mjöd,
 ur himla-kraftens källa.
 
 57. Vindarne tego,
 vattnen stadnade,
 då hörde jag ett rysligt gny:
 åt sina männer,
 förställsamme qvinnor
 molo mull till föda.
 
 58. Blodiga stenar,
 de mörka qvinnor
 drogo sorgligen:
 dem blodiga hjertan
 ut om bröstet hängde,
 möd’de af mycken tunga.
 
 59. Mången man,
 å de glödande vägar,
 såg jag sårad fara:
 deras anleten
 tycktes mig helt färgadt,
 af förfördas blod.
 
 60. Många män
 jag såg till stoftet gångna,
 som ej kunnat nådtjenst finna:
 hedna stjernor stodo
 öfver deras hufvud,
 tecknade med hårda runor.
 
 61. Män såg jag då,
 som afund mycken
 öfver andras lycka nära:
 blodiga runor
 voro dem å bröstet,
 menligt märkte.
 
 62. Män såg jag der,
 sorgsna många,
 villfarande de voro alla:
 det vinner den,
 som till ofärd,
 denna verlden följer.
 
 63. Män såg jag då,
 som margalunda
 stämplat mot hvad andra egde;
 de hoptals foro,
 till den giriges borg,
 af bly de bördor hade.
 
 64. Män såg jag då,
 som hade mångom
 lif och gods beröfvat:
 dessa menskors
 bröst igenom
 runno starka etterormar.
 
 65. Män såg jag då,
 som aldrig ville
 hålla Helgedagar:
 händer deras
 voro hårdt,
 vid heta stenar naglade.
 
 66. Män såg jag då,
 som med mycket skryt,
 öfver höfvan sig upphöjde:
 kläder deras .
 löjligt voro
 eld-omslagne.
 
 67. Män såg jag då,
 som månget ord
 på annan ljugit hade:
 Hels korpar
 grymt ur deras hufvud
 ögonen sleto.
 
 68. Alla fasor
 får du icke veta,
 som de till Hel bortgångne lida:
 ljufva synder
 skola bittert gäldas;
 alltid följer mehn på vällust.
 
 69. Män såg jag då,
 som hade mycket
 gifvit, efter Herrens lagar:
 rena ljus
 vordo klarliga,
 öfver deras hufvud brände.
 
 70. Män såg jag då,
 som med mycken flit
 främjat andras bästa:
 Englar läste
 helga böcker
 öfver deras hufvud.
 
 71. Män såg jag då,
 som hade mycket
 tärt sin kropp med fasta:
 sig Guds Englar
 för dem alla nederböjde;
 det var största hugnad.
 
 72. Män såg jag då,
 som sin moder
 matat hade:
 deras hvilorum
 uti himlens strålar,
 herrligt ställde voro.
 
 73. Helga Tärnor
 hade tvagit
 ifrån synden rena;
 deras själar;
 som sig sjelfva
 späkt i långa tider.
 
 74. Höga vagnar såg jag
 öfver himlen fara,
 och till Gud de hade vägen:
 dem styrde de,
 som utan sak
 mördade voro.
 
 75. Mägtige Fader;
 höge Son,
 helige himlens Ande!
 jag beder Dig,
 som allting skapat!
 oss alla ifrån synden skilja!
 
 76. Bjuggvör och Listvör
 i Här-dis portar sitta
 på ljudande stolar:
 drypande jern
 ur deras näsor faller,
 det väcker fiendskap bland menskor.
 
 77. Odins maka,
 på jordens skepp,
 modigt far i vällust:
 sent skola refvas
 hennes segel,
 som å tågverk hvila.
 
 78. Son! blott din Fader
 för dig beredt,
 och sönerna i Solens sal,
 detta horn,
 som ur högen
 Vig-Dvalin bar, den vise. -
 
 79. Här ä’ de runor,
 som Niords döttrar
 nio ristat hafva:
 Rådvejg den äldsta
 och Kreppvör den yngsta,
 och sju deras systrar.
 
 80. Huru mycket ondt
 hafva icke Svafer,
 ocb Svafurloge öfvat!
 de sårade
 och sögo såren
 efter gamla seder.
 
 81. Detta qväde,
 som jag lärt dig
 skall för lefvande du sjunga:
 Solens sång,
 som i mycket
 mindst månd’ diktad synas.
 
 82. Här vi skiljas,
 men månde åter råkas
 på menskors högtids dag:
 Herre min!
 gif de döda ro,
 tröst åt dem, som lelva!
 
 83. Underlig visdom
 var dig i drömmen sjungen,
 men du såg det sanna:
 ingen man så vis
 är skapad vorden,
 som af Solens sång förr hörde orden.
 
</blockquote>
</blockquote>

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Den eldre Edda]]
[[Kategori:Arvid August Afzelius]]

@@ Linje 599: / Linje 599: @@
 <br>Herre min!
 <br>gif de döda ro,
-<br>tröst åt dem, som lelva!
+<br>tröst åt dem, som lefva!
 <br>
 <br>83. Underlig visdom

@@ Linje 11: / Linje 11: @@
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Solens Sang (B.C.Sandvig)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Sol-Sången (AAA)]] !!
 |-
-!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Forelskelsens kraft]] !!  !!
+!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Forelskelsens kraft]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Solsången (FWP)]] !!
 |-
 |}

@@ Linje 21: / Linje 21: @@
-<blockquote><blockquote>1. Gods och lif,
+<blockquote><blockquote>
 <br>från menniskors barn;
 <br>han röfvade, den grymme mannen:

@@ Linje 14: / Linje 14: @@
 |-
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Vers af Sólarljóð]] !!  !!
 |-
 |}

@@ Linje 3: / Linje 3: @@
 !align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
 |-
-! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Sólarljóð]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Solkvad (Sólarljóþ)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Solsangen]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Solsången]] !!
+! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Sólarljóð]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Solkvad (Sólarljóþ)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Solsangen]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Solsången]] !!
 |-
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Her skrives Solsangen]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Solsången (NFS)]] !!
@@ Linje 10: / Linje 10: @@
 |-
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Solens Sang (B.C.Sandvig)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Sol-Sången (AAA)]] !!
 |-
 |}

@@ Linje 9: / Linje 9: @@
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Solens Sang (FM)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Solsången (PAG)]] !!
 |-
-!  !!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Sol-Sången (AAA)]] !!
+!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Solens Sang (B.C.Sandvig)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Sol-Sången (AAA)]] !!
 |-
 |}