Solsången (PAG) - Revisjonshistorikk

Carsten på 17. jan. 2019 kl. 14:47

2019-01-17T14:47:30Z

Jesper på 16. jul. 2018 kl. 21:11

2018-07-16T21:11:52Z

Carsten på 24. mar. 2014 kl. 05:52

2014-03-24T05:52:36Z

Jesper på 2. jan. 2014 kl. 18:33

2014-01-02T18:33:15Z

JJ.Sandal på 24. des. 2013 kl. 21:05

2013-12-24T21:05:45Z

Carsten på 27. aug. 2013 kl. 08:58

2013-08-27T08:58:21Z

Jesper: Solsången (PAG)

2013-01-13T02:57:45Z

Solsången (PAG)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Sólarljóð]] !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Solkvad (Sólarljóþ)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Solsangen]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Solsången]] !!
|-
! !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Her skrives Solsangen]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Solsången (NFS)]] !!
|-
! !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Solens Sang (FM)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Solsången (PAG)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Sol-Sången (AAA)]] !!
|-
|}

<center><big>'''[[Edda (P.A.Gödecke)| EDDA]]'''</big> <big>'''En isländsk samling''' </big> '''Folkliga forntidsdikter om Nordens gudar och hjältar'''

 '''[[Peter August Gödecke biografi| Peter August Gödecke]]'''

'''Tillägg till Gudasångerna''' 

<big><big>'''Solsången'''</big></big></center>

<center>[[Bilde:Bort.3.(PAG).jpg|600px]]</center>
<blockquote><blockquote><blockquote>
 '''A. Barmhertighets lön och falskhets straff.'''
 
 1.
 Gods och lif
 grymme kämpen
 flitigt af folk rånat;
 å den stig, där på lur
 han sig stält hade,
 ingen med lifvet komma kunde.
 
 2.
 Ensam åt han
 ofta glupskt,
 bjöd aldrig en man på ett mål;
 förr’n en svag,
 segnande gäst
 vandrande kom från vägen.
 
 3.
 Om en dryck bad
 dignande man,
 om mat att hungern häfva;
 med tröstlöst hjärta
 han tryggade sig
 till honom, som ondt öfvat.
 
 4.
 Med mat och dryck
 denne mättade den trötte
 gärna af hela sin hug;
 tänkte på Herran,
 hjalp den svage
 och kände sin ve och våda.
 
 5.
 Men upp stod den andre
 i onda tankar,
 tack bodde ej i hans bröst;
 synd i honom svälde,
 den sofvande drap han,
 som förr så vis och varsam varit.
 
 6.
 Himlarnas Gud
 bad högt om hjälp
 den i dödens vånda vaknade;
 och den andre fick släpa
 hans syndabörda,
 den honom utan sak svikit.
 
 7.
 Helige änglar
 kommo ur himlarna ned,
 togo syndarens själ till sig;
 renlifvad
 hon lefva skall
 evigt hos Gud allsmäktig.
 
 
 
 '''B. Den timliga lyckans ostadighet. '''
 
 8.
 Öfver rikedom och hälsa
 råder ingen,
 fast alt går honom i handom;
 mången varder hemsökt
 af det han minst väntat,
 ingen själf öfver sin ro råder.
 
 9.
 Icke anade
 Unnar och Sjövälde,
 att lykta skulle deras lycka;
 barnakne de vordo,
 blottade på alt,
 skumpade till skogs likt ulfvar.
 
 
 
 '''C. Älskogs farlighet.'''
 
 10.
 Älskogs makt
 fört mången i sorg,
 ofta vålla kvinnor kvida;
 till men äro de vordna,
 fast mäktig Gud
 dem till skir skönhet skapat.
 
 11.
 Sams voro
 Svåfvad och Skarthädin,
 ingen utan den andre trifdes,
 tills i kamp de kommo
 för en kvinnas skull;
 hon var dem till brott boren.
 
 12.
 De vårdade intet,
 för hvita mön,
 hvarken glädje eller dagens glans;
 intet annat
 de egde i minnet
 än flickans bländande fägring.
 
 13.
 Dystra dem vordo
 de dunkla nätterna,
 ingen söt sömn de sofvo;
 men af slik sorg
 rann samman hat
 varme vänner emellan.
 
 14.
 Dåd utan like
 både där och hvar
 grymmeligen guldna varda;
 holmgång de gjorde
 för sitt hulda vif
 och fingo sin bane båda.
 
 
 
 '''D. Öfvermods lön. '''
 
 15.
 Öfvermod
 må ingen hysa,
 det väl jag varsnat har;
 ty de, som sådant
 sinne hafva,
 gånga från Gud bort.
 
 16.
 Rike voro
 Rådny och Vibode,
 trodde sig främst i fromhet;
 nu sitta de där
 att såren linda
 ömsevis vid elden.
 
 17.
 De trodde på sig själfva,
 tykte sig vara
 de ypperste i alt folket,
 men deras lif
 leddes dock
 annorledes af allsmäktig Gud.
 
 18.
 De mättade sig med vällust
 margalunda
 och hade gull till gamman
 nu sin lön de vunnit
 att vandra evigt
 mellan frost och flammor.
 
 
 
 '''E. Varsamhets lof.'''
 
 19.
 Lita aldrig
 på ovän din,
 hur fagert han orden fogar;
 lofva godt,
 men låt dig varnas
 af andras skam och skada!
 
 20.
 Så det gick
 Sörle godråde,
 då han gaf sitt väl i Vigulfs våld;
 på sin broders bane
 blindt han trodde,
 och denne svek den svage.
 
 21.
 Frid han gaf dem
 af godt hjärta,
 och de lofvade bot och böter;
 de hycklade sämja
 vid hornets rand,
 men sedan kom svek i dagen.
 
 22.
 Ty efteråt,
 å andra dagen,
 se’n de i Röjardalen ridit,
 med svärd de slogo
 den saklös var,
 att han fick lifvet låta.
 
 23.
 Hans lik de drogo
 å lönlig stig,
 bände det i en brunn ned;
 de ville det dölja,
 men domarn såg det,
 den helige, från himlarnas höjd.
 
 24.
 Den sargades själ bjöd
 sanner Gud
 att i sin fägnad fara;
 men sent månde
 de svekfulle
 från kvalen kallade varda.
 
 
 
 '''F. Lifvets lära.'''
 
 25.
 Bed gudomsordets
 goda diser
 dig i hugen hulda varda,
 så skall för visso
 inom en veckas tid
 alt dig efter önskan gånga!
 
 26.
 För de vredens dåd,
 du verkat har,
 söke du ej bot med brott;
 men gläd den förgråtne
 med goda verk;
 det är skönt för själen!
 
 27.
 Bed Gud
 om goda ting,
 den mäktige, som mänskor skapat ;
 mycket sitt men
 den man ökar,
 som fader sin är sen att söka!
 
 28.
 Dig bedja höfves
 med brinnande lust
 en bön om det dig brister;
 han blir utan alt,
 som icke beder;
 ingen tror på en tigandes tarf.
 
 29.
 Fast tidigt kallad
 jag kommit sent
 till väldige domarns dörrar;
 till löftets land
 jag längtar nu;
 den hafver bröd, som om bröd beder.
 
 30.
 Synderna vålla,
 att vi med sorg fara
 ur denna våndans verld;
 ingen ängslas,
 som ej ondt gör;
 säll den, ej synd samkat!
 
 31.
 Alle äro
 ulfvars likar,
 som ombytlig hug hafva;
 den sådan är
 till sist måste
 på glödande gator gånga.
 
 32.
 Vänliga råd,
 med visdom bundna,
 sju till dig jag skiftar;
 mins dem granneliga,
 glöm dem aldrig,
 ett hvart är fagert att följa!
 
 
 
 '''G. Lifvets ljuflighet, dödens bitterhet.'''
 
 33.
 Nu är att säga,
 hur säll jag var
 i denna vällustverlden,
 och yttermera,
 hur motvilligt
 mänskor döden möta.
 
 34.
 Själftillit och vällust
 dem vilseleda,
 som efter gods och gull fika;
 strålande skatter
 varda till stor sorg,
 guld gjort mången dödlig till dåre.
 
 35.
 Glad jag mest
 för mänskor syntes,
 ty jag kände min framtid föga ;
 verlden, där vi dväljas,
 danade Herran
 full af fröjd och lust.
 
 36.
 Länge satt jag
 och lutade försjunken,
 stark var min lust att lefva;
 men Han rådde,
 Herran den mäktige;
 fort går det för den dödsdömde.
 
 37.
 Häls bojor
 hårdeliga
 sig kring mina sidor slöto;
 slita dem jag sökte,
 men de sega voro;
 lätt är att lös få gånga.
 
 38.
 Ensam jag viste,
 hur i alla leder
 smärtor i mig svälde;
 Häls möar
 hem till sig
 hvar kväll mig komma bjödo.
 
 39.
 Solen såg jag,
 sanna dagstjärnan,
 sig i brusande böljor sänka;
 och Häls grind
 hörde jag tungt
 på sina gångjärn gnissla.
 
 40.
 Solen såg jag
 smidd med blodrunor,
 då vardt jag från verlden vänd;
 mäktig hon syntes
 mångalunda,
 mer än hon fordom funnits.
 
 41.
 Solen såg jag;
 så mig tyktes,
 som Herrans härlighet jag sett;
 och sista gången
 sänkte jag mig neder
 för henne här i tiden.
 
 42.
 Solen såg jag;
 så hon strålade,
 att förståndet mig stilla stod;
 men Gylfes floder
 forsade å andra sidan,
 blandade med blod mycket.
 
 43.
 Solen såg jag,
 sorgsen och rädd,
 sjunka skälfvande i vågen;
 hjärtat då vardt
 af vånda mycken
 söndersargadt i mitt bröst.
 
 44.
 Solen såg jag
 sällan dystrare;
 mycket jag då vardt från verlden vänd;
 min tunga var
 som vänd i trä
 och kallnad alt omkring.
 
 45.
 Solen såg jag
 sedan aldrig
 efter denna dystra dag;
 ty fjällens floder
 flöto öfver mig samman,
 och jag gick bort, från kvalen kallad.
 
 46.
 Hoppets stjärna flög
 i födslostunden
 fjärran från mitt bröst bort;
 högt hon flög,
 fann ej fäste,
 att till ro hon komma kunde.
 
 47.
 Längre än alla
 var mig den enda natten,
 då stelnad jag å stråbädd låg ;
 då sannades
 hvad Gud sagt,
 att mänskan är af mull kommen.
 
 48.
 Du vet och dömer
 danande Gud,
 som jord och himmel gjort,
 huru enslige
 månge hädan fara,
 fast de från närskylde skiljas.
 
 49.
 Sina gärningars frukt
 får en hvar;
 säll den, som gärna godt gör;
 Min rikedom
 räkte ej till mer
 än en säng, i sanden bäddad.
 
 50.
 Köttets lusta
 lockar ofta,
 mäktar hon få öfvermakt;
 det varma badets
 vällust var mig
 ledare än alt öfrigt.
 
 51.
 Å norners stol
 satt jag nio dagar,
 dädan jag upp å häst hofs;
 jättinnesolen
 sänkte sitt sken
 dystert ur sjunkande skyar.
 
 52.
 For jag utan och innan
 genom alla sju
 segerns verldar vida;
 i höjden och djupet
 jag hitta sökte
 den väg, som var mig bäst att vandra.
 
 
 
 '''H. Hälvetet.'''
 
 53.
 Nu är att säga,
 hvad syner först
 i kvalens verld jag varsnat:
 Svedda foglar,
 fallnes andar,
 där flögo så många som mygg.
 
 54.
 Västan såg jag flyga
 Våns drakar
 å väg af lysande lågor;
 vingarna de slogo,
 att vida mig tyktes
 himmel och bärg bäfva.
 
 55.
 Solhjorten såg jag
 sunnan komma
 tyglad af två män ;
 fötterna hans
 på fältet stodo,
 och hornen till himlen nådde.
 
 56.
 Nordan såg jag rida
 Nides söner,
 jag såg dem sju till samman;
 i fulla horn
 drucko de härligt mjöd
 utur Bögrägins brunn.
 
 57.
 Vinden teg,
 vattnen stockades,
 då hörde jag ett gräsligt gny;
 åt sina män kvinnor
 med mulna blickar
 mull till mat molo.
 
 58.
 Blodiga stenar
 dessa bistra kvinnor
 med sorgset sinne drogo;
 bäfvade i deras bröst
 ett blödande hjärta,
 tröttadt af tunga kval.
 
 59.
 Månge män
 såg jag, matte af sår,
 å glödande gator gånga;
 deras drag
 i dunklet mig tyktes
 röda af rykande blod.
 
 60.
 Månge män
 såg jag i mullen gångne
 utan nådens nattvard;
 hednastjärnor
 öfver deras hufvud stodo,
 ristade med olycksrunor.
 
 61.
 Män såg jag då,
 som mycken afund
 nära öfver nästans framgång;
 blodiga runor
 å deras bröst voro
 till deras skada skurna.
 
 62.
 Män såg jag där,
 mycket sorgsne,
 vandrande på vägar vilse;
 det är deras lön,
 som lupit hafva
 efter denna verldens dårskap.
 
 63.
 Män såg jag då,
 som med många svek
 gjort sig andras gods till godo;
 flockvis de foro
 till Fägjarns borg
 och bördor af bly buro.
 
 64.
 Män såg jag då,
 som månge hade
 på lif och rikedom rånat;
 starka giftdrakar
 genomstungo
 deras bröst med sina bett.
 
 65.
 Män såg jag då,
 som minst velat
 helga dagar hålla;
 deras händer
 voro å heta stenar
 noga naglade fast.
 
 66.
 Män såg jag då,
 som af mycken högfärd
 sig öfverdådigt kostbart klädt ;
 väfd var
 vidunderligen
 deras drägt af lågor.
 
 67.
 Män såg jag då,
 som mycket hade
 andra lögneligen lastat;
 Häls hökar
 hårdeligen
 ögonen ur deras hufvud höggo.
 
 68.
 Alla kval
 får du icke veta,
 som gnaga de till Häl gångne;
 söta synder
 varda till sur bot;
 städs kommer ve efter vällust.
 
 
 
 '''I. Himlen.'''
 
 69.
 Män såg jag då,
 som mycket gifvit
 hade efter Herrans lagar;
 skimrande ljus
 sken spredo
 härligt öfver deras hufvud.
 
 70.
 Män såg jag då,
 som med mycken flit
 fattiges sak främjat;
 helga böcker
 och himlaskrift läste
 änglar öfver dem alla.
 
 71.
 Män såg jag då,
 som mycket hade
 sitt kött med fasta frätt;
 Herrans änglar
 för dem sitt hufvud böjde,
 det är högsta hugnad.
 
 72.
 Män såg jag då,
 som mildt hade
 mättat sin moders mun;
 deras hvilorum
 redda voro
 härligt uti himlens strålar.
 
 73.
 Helga möar
 tvagit mångas själar
 från synders smitta rena,
 de mäns själar,
 som nu mången dag
 själfva sig själfva pina.
 
 74.
 Höga vagnar
 såg jag genom himlarna fara
 och till Gud sin väg vända;
 dem styra män,
 som mördade äro
 utan sak och skuld.
 
 75.
 Mäktige fader!
 milde son!
 helige himlens ande!
 Jag beder dig, skilj oss,
 du, som själf oss skapat
 alla från det ondt är!
 
 
 
 '''K. Veklagan.'''
 
 76.
 Bjugvör och Listvör
 sitta i Härdis dörrar
 uppå orgelstolen,
 de fnysa ständigt,
 frusta blod,
 väcka så hat i verlden.
 
 77.
 Vällustifrig
 ror Odins hustru,
 den sköna, på jordens skepp,
 sina segel
 sent hon fäller,
 som på trängtans tackling hänga.
 
 
 
 '''L. Slutet.'''
 
 78.
 Tolkat har, son!
 din trogne fader
 och Solkatlas söner
 runorna på det horn,
 som ur högen bar
 den vittra Vigdvalin.
 
 79.
 Dessa äro de runor,
 som ristat hafva
 Njärds döttrar nio:
 Rådveig är den älsta,
 Kräppvör den yngsta;
 till dem sälla sig systrar sju.
 
 80.
 Hvart slags dåd
 dristat hafva
 Svafver och Svafverlåge;
 sår de slagit,
 sugit blod
 af evig ondskas vana.
 
 81.
 Detta kväde.
 som dig jag lärt,
 må för lefvande du själf sjunga,
 solens sång,
 som synas må
 minst i mycket diktad!
 
 82.
 Här vi skiljas må
 att mötas åter
 på folkens fröjdedag.
 Herre min!
 gif de hädangångne ro
 och lindring åt dem, som lefva
 
 83.
 Underbar visdom
 dig i drömmen yppats,
 nu har du det sanna sett;
 ingen man är vorden
 så vis skapad,
 att han förr hört solsångens saga.
 <center>[[Bilde:Deko.3.(PAG).jpg|400px]]</center>
</blockquote></blockquote></blockquote>

 
<blockquote><blockquote><big>'''Noter till Solsången'''</big>
 Denna sköna fornsång hörer strängt taget icke till Eddan, emedan han uppenbarligen är diktad i kristen tid. Men då han emellertid dock upptagits i de flesta större eddaupplagor, på många ställen ger antydningar om hedniska myter, nämner hedniska gudanamn och i hvad fall som hälst står mer fjärran från hvarje annan diktsamling, har han likvisst här meddelats såsom ett tillägg för att sålunda räddas ur en oförtjänt glömska.
 
 Solsången tillhör i sin nuvarande skepnad tydligen kristendomens första dagar på Island, och det finnes en sägen, att han skulle vara diktad af Sämund den vise, hvilken dog år 1133, och hvilken, enligt legenden, på tredje dagen efter sin död rest sig upp från likbädden och kvädit dikten. Utan hänsyn till denna sägen, finnes det dock inga skäl, som tala emot, att dikten kan hafva uppstått vid den antydda tidpunkten.
 
 Solsången motsvarar med afseende på sitt syfte tydligen den hedniska dikten Den Höges Sång. Båda äro nämligen lärodikter, hvilka åsyfta att väcka och förädla människan. Hvar dera frambesvärjer därför sin tidsålders ideal af godt och ondt. Men då Den Höges Sång ej lyfter sig högre än till för jordelifvet nyttiga visdomsråd, frukter af en mångsidig lifserfarenhet, så stiger Solsångens skald på inspirationens vingar till de eviga tingens verld och målar i det kommande lifvets belöningar och straff följderna af mänskors vandel i jordelifvet och vill genom dessa skildringar verksamt träffa de lefvandes samveten. Det är således intet tvifvel om, att Solsången är en verkligen kristen dikt, ehuru han, genom sitt språk, sin versform och sin frihet från den yngre isländska skaldepoesiens konstiga omskrifningar, i ton och anda står eddadiktningen mycket nära.
 
 Framställningens gång är i Solsången följande: I visorna 1-24 skildras åtskilliga dygder och laster i deras motsats mot hvar andra och i deras olika följder, och på hvar dera gifvas exempel i namngifna ehuru naturligtvis diktade personers öden. I visorna 25-32 manar skalden på grund af det föregående till bön och besinning. I visorna 33-52 skildras sedan dödskvalen och det bittra afskedet från lifvet. Det är af den här inflickade vemodsfulla afskedssången till solen, som hela dikten fått sitt namn. I visorna 53-68 följer sedan vandringen genom hälvetet och de syner, som där möta, och i visorna 69-75 färden genam himlen och skildringen af de saliges lycka. Därpå följer veklagan samt en apostrof till den, för hvilken dikten är sjungen.
 
 Denna vandring genom himlen och hälvetet (det är anmärkningsvärdt, att ingen skärseld nämnes) kunde man tycka vara det mest karakteristiskt kristna i dikten. Detta torde dock vara långt ifrån säkert. Begreppet om en säll och en osäll tillvaro i ett kommande lif fans tydligen hos åsalärans dyrkare, och redan valan säger, att hon skådat vida genom alla verldar. I Vägtamskvädet rider Odin från sitt Valhall ned till Häls rike, dvärgen Allvis säger sig hafva vandrat genom alla nio verldarna, och Segerdrifva kände tidender ur alla verldar. Föreställningen om en sådan vandring genom andra verldar kan sålunda mycket väl hafva upprunnit i en skalds ingifvelse, alldeles oberoende af de kristnes lära om himmel och hälvete. Och mycket talar för, att Solsångens skald fått uppslaget till denna vandring i andeverldarna från inhemska, hela norrönastammen tillhöriga traditioner och icke från några först genom kristendomen inkomna förebilder. Ty på de mest skilda håll, dit grenar af de ariska folken framträngt, möta diktverk, bygda på samma föreställning, hvadan den möjligheten icke ligger fjärran, att alla dessa företeelser hänvisa på ett gemensamt ursprung, sammanhängande med de ariska folkens urälsta religiösa begrepp. Ja, fråga kunde med fog väckas om, huru vida dessa begrepp ens äro de ariska folkens ensamma egendom och icke hela mänsklighetens.
 
 Bland diktverk, hvilkas episka handling mer eller mindre är bygd på en sådan vandring genom andra verldar, kunna nämligen från vidt skilda håll nämnas såsom de förnämsta: Episoden ur den indiska Mâhabârata om Ardschunas resa till Indras himmel, »där hvarken köld eller hetta, hvarken dam eller solbrand, hvarken smärta eller något slags lidande herskar, utan en stilla, ljusklar, evig belåtenhet gör alla varelser lyckliga»; den egyptiska Dödsboken, i hvilken själen, efter en bön till aftonsolens gud, stiger om bord på dennes farkost och genom nattens verld seglar in i ljusets samt, efter många pröfningar och reningar både i de sällas och de osällas land, slutligen luttrad förenas med ljusets och lifvets urkälla; Homeros' och Virgilii skildringar af deras hjältars färd till Hades; Raoul de Houdans gammalfranska La Voye ou la Songe d'Enfer, hvilken sistnämda kan tillhöra samma århundrade som Solsången; samt slutligen Dantes Divina Commedia, hvilken är yngre än Solsången. Härtill kan naturligtvis dessutom läggas den mest inspirerade af alla sådana syner in i andeverlden, nämligen Johannis Uppenbarelse.
 
 Om än sålunda Solsången med hänsyn till sin episka uppränning mycket väl kan vara fotad på gamla traditioner, äldre än kristendomens införande i Norden, så ansluter den samma sig dock i detaljerna till den kristna lärans föreställningar och uttryckssätt och andas alt igenom en varm och ödmjuk fromhet. Äfven finnas punkter, som direkt utvisa, att skalden förkastar åsalärans gudar.
 
 Men Solsången står ej enstaka i Norden. I öfra Telemarken i Norge äro upptecknade betydliga kvarlefvor af en gammal medeltidsdikt, Drömkvädet, Draumkvædi, hvilken visa tydligen är en yngre omdiktning af Solsången, så vida man ej dristar antaga, att den samma rent af är en norsk paralleldikt, uppkommen af samma element och oberoende af den sannolikt på Island diktade Solsången. I båda beskrifves ett slags hänryckning, en drömsyn, förbunden med smärta och skräck, de brottsliges straff i en annan verld och de godes lyckliga tillstånd. I båda sammanblandas också hedniska samt kristligt katolska föreställningar. »Ursprungligen», säger M. B. Landstad, som i sina Norske Folkeviser meddelat denna medeltidsdikt, »ursprungligen har säkerligen vårt Drömkväde haft större likhet med Solsången, än det nu har, då personer, som hafva hört det i sin barndom, berätta, att det bland annat innehållit en beskrifning om, huru Solen svartnade för drömmaren, huru Hälgrinden larmade, och huru drömmaren kom till några kvinnor, som molo mull till mat åt sina män (Jämför härmed Solsången, visan 57!) o. s. v.».
 
 Öfverskrifterna öfver sångens särskilda afdelningar tillhöra ej urskriften.
 
 '''''Visan 8.'''''
 Det är ögonskenligt, att samma tankegång och äskådningssätt ligger till grund för de flesta af de visdomsord, som uttalas i Solsången och i Den Höges Sång. Denna visa leder t. ex. tanken på slutet af visan 78 i Den Höges Sång.
 
 '''''Visan 10.'''''
 Första hälften af denna visa erinrar om innehållet af sista hälften af visan 94 i Den Höges Sång.
 
 '''''Visan 19.'''''
 Denna visa kunde nästan sägas hafva samma innehåll som visorna 45 och 46 af Den Höges Sång, ehuru kristnadt och omdöpt efter den nya tidsålderns anda.
 
 '''''Visan 20.'''''
 Sista hälften af denna visa erinrar om början af visan 88 i Den Höges Sång.
 
 '''''Visan 34.'''''
 Denna visas innehåll bör jämföras med visan 75 i Den Höges Sång.
 
 '''''Visan 42.'''''
 Att denne '''Gylfe''' intet har att skaffa med den svenske sagokonungen af samma namn torde knappast behöfva påpekas.
 
 '''''Visan 49.'''''
 Slutet af denna visa bör jämföras med slutet af visan 70 i Den Höges Sång.
 
 '''''Visan 51.'''''
 Märkas bör, att '''nio'''talet, som så ofta förekommer i de hedniska sångerna, också möter oss här. '''Sju'''talet, som förekommer i visorna 52 och 56, är däremot katolskt kristligt.
 
 '''''Visan 63.'''''
 Namnet '''Fägjarn''' betyder »girig», »sniken».
 
 '''''Visan 76.'''''
 '''Bjugvör, Listvör''' och '''Härdis''' tyckas vara namn på onda väsenden.
 
 '''''Visan 78.'''''
 Hvem '''Solkatla''' är, är oklart.
 '''Vigdvalin''' kunde öfversättas med »stridsdvärgen».
 
 '''''Visorna 79 och 80.'''''
 Namnen '''Rådveig''' och '''Kräppvör''', liksom '''Svafver''' och '''Svafverlåge''' i nästa visa, förekomma eljest icke literaturen.
</blockquote></blockquote>
 

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Den eldre Edda]]
[[Kategori:Peter August Gödecke]]

@@ Linje 11: / Linje 11: @@
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Solens Sang (B.C.Sandvig)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Sol-Sången (AAA)]] !!
 |-
-!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Forelskelsens kraft]] !!  !!
+!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Forelskelsens kraft]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Solsången (FWP)]] !!
 |-
 |}

@@ Linje 25: / Linje 25: @@
 <center>[[Bilde:Bort.3.(PAG).jpg|600px]]</center>
-<blockquote><blockquote><blockquote>
-<br><br>'''A. Barmhertighets lön och falskhets straff.'''
 <br>
 <br>1.
@@ Linje 83: / Linje 85: @@
 <br>hon lefva skall
 <br>evigt hos Gud allsmäktig.
 <br>
 <br>'''B. Den timliga lyckans ostadighet. '''
@@ Linje 103: / Linje 103: @@
 <br>blottade på alt,
 <br>skumpade till skogs likt ulfvar.
 <br>
 <br>'''C. Älskogs farlighet.'''
@@ Linje 147: / Linje 145: @@
 <br>för sitt hulda vif
 <br>och fingo sin bane båda.
 <br>
 <br>'''D. Öfvermods lön. '''
@@ Linje 183: / Linje 179: @@
 <br>att vandra evigt
 <br>mellan frost och flammor.
 <br>
 <br>'''E. Varsamhets lof.'''
@@ Linje 235: / Linje 229: @@
 <br>de svekfulle
 <br>från kvalen kallade varda.
 <br>
 <br>'''F. Lifvets lära.'''
@@ Linje 303: / Linje 295: @@
 <br>glöm dem aldrig,
 <br>ett hvart är fagert att följa!
 <br>
 <br>'''G. Lifvets ljuflighet, dödens bitterhet.'''
@@ Linje 467: / Linje 457: @@
 <br>jag hitta sökte
 <br>den väg, som var mig bäst att vandra.
 <br>
 <br>'''H. Hälvetet.'''
@@ Linje 599: / Linje 587: @@
 <br>varda till sur bot;
 <br>städs kommer ve efter vällust.
 <br>
 <br>'''I. Himlen.'''
@@ Linje 659: / Linje 645: @@
 <br>du, som själf oss skapat
 <br>alla från det ondt är!
 <br>
 <br>'''K. Veklagan.'''
@@ Linje 679: / Linje 663: @@
 <br>sent hon fäller,
 <br>som på trängtans tackling hänga.
 <br>
 <br>'''L. Slutet.'''
@@ Linje 731: / Linje 713: @@
 <br>så vis skapad,
 <br>att han förr hört solsångens saga.
-<br><center>[[Bilde:Deko.3.(PAG).jpg|400px]]</center>
+</blockquote>
-</blockquote></blockquote></blockquote>
-<br>
+<big>'''Noter till Solsången'''</big>
-<blockquote><blockquote><big>'''Noter till Solsången'''</big>
-<br><br>Denna sköna fornsång hörer strängt taget icke till Eddan, emedan han uppenbarligen är diktad i kristen tid. Men då han emellertid dock upptagits i de flesta större eddaupplagor, på många ställen ger antydningar om hedniska myter, nämner hedniska gudanamn och i hvad fall som hälst står mer fjärran från hvarje annan diktsamling, har han likvisst här meddelats såsom ett tillägg för att sålunda räddas ur en oförtjänt glömska.
+Denna sköna fornsång hörer strängt taget icke till Eddan, emedan han uppenbarligen är diktad i kristen tid. Men då han emellertid dock upptagits i de flesta större eddaupplagor, på många ställen ger antydningar om hedniska myter, nämner hedniska gudanamn och i hvad fall som hälst står mer fjärran från hvarje annan diktsamling, har han likvisst här meddelats såsom ett tillägg för att sålunda räddas ur en oförtjänt glömska.
 <br>
 <br>Solsången tillhör i sin nuvarande skepnad tydligen kristendomens första dagar på Island, och det finnes en sägen, att han skulle vara diktad af Sämund den vise, hvilken dog år 1133, och hvilken, enligt legenden, på tredje dagen efter sin död rest sig upp från likbädden och kvädit dikten. Utan hänsyn till denna sägen, finnes det dock inga skäl, som tala emot, att dikten kan hafva uppstått vid den antydda tidpunkten.
@@ Linje 791: / Linje 775: @@
 <br>'''''Visorna 79 och 80.'''''
 <br>Namnen '''Rådveig''' och '''Kräppvör''', liksom '''Svafver''' och '''Svafverlåge''' i nästa visa, förekomma eljest icke literaturen.
 [[Kategori:Alfabetisk indeks]]

@@ Linje 14: / Linje 14: @@
 |-
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Vers af Sólarljóð]] !!  !!
 |-
 |}

@@ Linje 3: / Linje 3: @@
 !align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
 |-
-! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Sólarljóð]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Solkvad (Sólarljóþ)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Solsangen]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Solsången]] !!
+! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Sólarljóð]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Solkvad (Sólarljóþ)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Solsangen]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Solsången]] !!
 |-
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Her skrives Solsangen]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Solsången (NFS)]] !!
@@ Linje 10: / Linje 10: @@
 |-
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Solens Sang (B.C.Sandvig)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Sol-Sången (AAA)]] !!
 |-
 |}

@@ Linje 9: / Linje 9: @@
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Solens Sang (FM)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Solsången (PAG)]] !!
 |-
-!  !!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Sol-Sången (AAA)]] !!
+!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Solens Sang (B.C.Sandvig)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Sol-Sången (AAA)]] !!
 |-
 |}