Carsten på 23. jul. 2017 kl. 08:13

2017-07-23T08:13:33Z

Carsten: Stenen i grönan dal

2017-07-23T08:13:14Z

Stenen i grönan dal

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Stenen i grönan dal]] !!
|-
|}

[[Fil:Svenska folkvisor vignet.jpg|300px|right]]

<center>'''[[Folkdiktning |Svensk Folkdiktning]]'''

<br><big><big>'''106. Stenen i grönan dal'''</big></big>

'''<big>[[Svenska folkvisor]]</big>'''<br>Erik Gustaf Geijer och [[Arvid August Afzelius biografi|Arvid August Afzelius]]
</center>

::106. Stenen i grönan dal.

::1. I Werlden medhan wij lefwe,
:::I syndenne wij oss öfwe,
::::Thet är wår störste åtrå.
::Gudz Ord wij achte så ringa,
:::Wij siunga, danse och springe,
::::Så pläghar thet mäst tilgå.
:::::Til Höghfärd och pråål,
:::::Ställe wij wårt mål,
::Then är nu achtat öfwer andra,
:::Som kan godha sedher förwandla;
::Som Apinior plägha göra,
:::Alt nytt wele wij införa.

::2. En dygd är ibland andra:
:::Landzsedher icke förwandla,
::::Som hafwa sitt rätta skick.
::Thet är jw en stoor ähra,
:::At fölia the gamblas lära,
::::Som är förvthan swick.
:::::The laghade wäl,
:::::Medh lämpa och skäl,
::Godha sedher the månde förswara,
:::Alt nytt tå läto the fara;
::Thet kan ey werlden besinna,
:::Thet fa wij medh tijdhen förnimma.

::3. Sitt okynne wil menniskian hafwa,
:::All ting förwandla och lagha,
::::Sig sielff til stort förderff.
::Ostadigh är hon vthi all ting,
:::Som Hiwlet löper hon omkring,
::::Til skadha meer än förwerff.
:::::Then heter en man,
:::::Som wända kan
::Efter sitt sinne och tycke;
:::Then sigh kan klädha och smyckia
::Medh fremmande skick och sedher,
:::Förachta så Landsens hedher.

::4. Prål, ståt och flere okynden
:::Ökas nu så marghalunde
::::Moot thenna sidhsta tijdh.
::Gudz Ord och Kyrkior förachtas,
:::Gudz fruchtan lijtet betrachtas,
::::Tu, långmodighe Gudh, äst blidh.
:::::Höghfärd och Prång
:::::Hafwa nu framgång,
::Gudz Ord och hans försambling
:::The lida allt mest förwandling;
::För them wil Gudh doch stridha,
:::Medh wredhenne medhan han bidhar.

::5. Een fastan grund wij bygge på,
:::Thet skal moot ändan så tilgå,
::::Thet witne skrifter alla.
::Wår Frelsare hafwer thet sagdt,
:::Hans helghe Apostlar gifwa thet macht,
::::Thet kan slet ingen vndfalla.
:::::Them leer werlden åt,
:::::Och hållas för flåk,
::Som sin troo ther til sättia;
:::Okänd är henne en flättia,
::Gudh skal sina wäl förswara
:::För all thera giller och snara.

::6. Rådha wil iagh hwar Christen man,
:::Som margha Skrifft wäl läsa kan,
::::Han gifwe gran acht vppå
::The gamblas dicht och theras grund,
:::Hwadh the oss lära så margelund,
::::Huru framdeles wil tilgå.
:::::Ifrå thenne dagh,
:::::Wil alt i olagh,
::Så wäl hoos fattigh som rijka,
:::Ingen kenner snart sin lijka;
::Thet wil nu ther til lända,
:::At werlden får sin ända.

::7. Vpå en Steen är funnen en dicht;
:::Hon är åskrifwen medh Runa skrift,
::::Hon sattes ey tijt i går.
::Emillan Norrijke och Jämteland,
:::Then skrift hafwa läsit qwinna och man,
::::Han har stått månge åhr.
:::::Han är nu omkull
:::::För wåra skull,
::Ty thet är alt framfarit,
:::Som oss är vppenbarat;
::Jagh wil gifwa tilkenna,
:::Hwart vth then Skrift monne lända.

::8. Swenske Män skola thet förstå,
:::At thenna skrift lydher them vpå,
::::Thet är i sanning wist.
::Förfarenheten röjer thet wäl,
:::Oss brister ingen fulgodh skäl,
::::Än dwälier någhon list.
:::::Medhan Stenen stodh fast,
:::::Brukadhes och så last,
::Men när han böriadhe falla,
:::Fulbordes ondskan medh alla.
::Thet wele wij nu framföra;
:::Then öron hafwer, han höre.

::__________

::9. Then Runeskrift hon lydher så,
:::Som iagh wil låta nu förstå,
::::Thet är ett klagha taal:
::The Swenske tagha widh vthländsk sedher,
:::Och kränkia så sin forna hedher,
::::Dogh står Stenen i grönan daal.
:::::Thet är manne wart,
:::::Och vppenbart,
::Thet är jw så tilgångit,
:::Osedher hafwe wij vndfångit,
::Lands ähran och hedhren borta,
:::Godha dygder wij afkorta.

::10. Tå kyrkior warda fångehws,
:::Gudz tiensten mister sitt rätta liws,
::::Så står än Stenen widh sitt lagh;
::Som nu är skedt i någhre åhr,
:::The fattighe Christne fara som fåår,
::::The qwälias bådhe natt och dagh.
:::::The andras lust
:::::Är wijn och must,
::Som sådant komma til wägha,
:::Sigh sielf ther medh förgifwa,
::The få thct sielfwe röna,
:::När Gudh wil allom löna.

::11. När Skalkar och Bofwar trijfwas,
:::Och ährlighe män fördrijfwas,
::::Så står än Stenen widh macht;
::Som nu är skedt och dagligh skeer,
:::Hwar man och thet för öghon seer,
::::Thet är dogh fast ett ont Compacht.
:::::Thet är theras art,
:::::O Gudh kom snart,
::Förwendt thera modh och sinne,
:::Lät oss tijna nådher finna,
::Förhindra theras wilia,
:::Som oss wele frå tigh skilia.

::12. När Präster warda Bönder,
:::Och Bönder allas widhunder,
::::Tå ligger Stenen om kull,
::Som nu är skedt och hwar man weet,
:::Han ligger i grönan lunde,
::::O Gudh war tu oss hull.
:::::Nu drijfs thet spel,
:::::Hwar gör hwadh han wil.
::Then räknas nu wara then bästa ,
:::Som ondt kan mäst stadhfästa
::Och nedhertryckia then fromma,
:::Ther af sigh daghligh berömma.

::13. Thet är ey vnder at så går til,
:::Ty werlden sådant hafwa wil;
::::Emoot sin sidsta stunder.
::Hon måste nu brytas och rasa
:::Och öfwa sig bådhe i skam och last
::::Medh alla list och funder.
:::::Så är jw gådt,
:::::Som förr har spådt
::Gudz Ord och Skrifter många;
:::The fromma kennas widh wåndan.
::Nu ligger Stenen medh alla,
:::Til tigh wår Herre wij falle.

::14. Hwadh nu wil meer tilstunda,
:::Förstån wij marghelunda
::::Af thet, som nu sagdt är.
::Werlden wil sitt föröka,
:::Gud wil sijne barn försökia,
::::Som Skriften witne bär.
:::::Höghfärd och bram
:::::Nu klifwer fram
::Samt medh odygder fleere
:::Och wele sitt hopp formera.
::O Gudh see wårt älende,
:::Och wändt til en godh ände! AMEN.

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Folklore]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Arvid August Afzelius]]
[[Kategori:Erik Gustaf Geijer]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 23. jul. 2017 kl. 08:13
Linje 19:		Linje 19:


−
−
−	~~::106. Stenen i grönan dal.~~

Stenen i grönan dal - Revisjonshistorikk

Carsten på 23. jul. 2017 kl. 08:13

Carsten: Stenen i grönan dal