Carsten på 22. jun. 2024 kl. 13:48

2024-06-22T13:48:12Z

Jesper på 26. mar. 2024 kl. 15:41

2024-03-26T15:41:35Z

Jesper på 26. mar. 2024 kl. 15:40

2024-03-26T15:40:38Z

Jesper på 17. mar. 2024 kl. 16:19

2024-03-17T16:19:51Z

Carsten: Castrén : Tjugunionde Runan (Kalevala)

2024-03-13T06:07:35Z

Castrén : Tjugunionde Runan (Kalevala)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link= Tjugunionde Runan (Kalevala, Castrén)]] !!
|-
|}

[[File:Ekman_Vainamoinen.jpg|thumb|300px|right|<center>'''Väinämöinen''' Maleri af ''Robert Wilhelm Ekman''</center>]]

<center> '''[[Kalevala (Castrén)| Kalevala]]''' <big><big>'''Tjugunionde Runan'''</big></big> Öfversatt af
'''[[Matthias Alexander Castrén biografi |Matthias Alexander Castrén]]'''
</center>

<blockquote>
::Gamle trygge Wäinämöinen
::Eftertänker i sitt sinne:
::"Skönt det vore nu att spela,
::Att ur toner glädje locka
::Här på dessa trånga gårdar,
::Dessa alltför smala stigar,
::Men min harpa har försvunnit,
::Glädjen flytt från mig för evigt
::Hän till fiskens djupa salar,
::Laxarnes ojemna stengrund,
::Att af Ahtis gäddor egas,
::Af Wellamos ätt besittas.
::Sällan ock ifrån sig lemnar
::Ahti, hvad han en gång fångat."

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Gick så ned till smedens verkstad,
::Yttrade ett ord och sade:
::"Hör mig smed, o Ilmarinen!
::Smid åt mig af jern en räfsa,
::Gjut dertill ett skaft af koppar,
::Att jag hafven upp må harfva,
::Hopa vågorna tillsamman,
::För att finna gäddbens harpan,
::Kantele af fiskben lagad,
::Ifrån fiskens djupa salar,
::Laxarnes ojemna stengrund."

::Det var smeden Ilmarinen,
::Den evärdelige hamrarn,
::Smidde snart af jern en räfsa,
::Redde dertill skaft af koppar;
::Skaftets längd femhundra famnar
::Var, och pinnarnas etthundra.

::Derpå gamle Wäinämöinen
::Tog sin jernbesmidda räfsa
::Och på öppna sjön begaf sig,
::Ut på hafvets vida fjärdar.
::Räfsar sedan strandens ruskor,
::Räfsar säf och hafsrörs toppar,
::Hafvet upp i högar föser,
::Lägger vågorna i hopar.
::Fann dock icke, såg ej heller
::Nånsin mer' sin gäddbens harpa.
::Kantele, som gått förlorad,
::Glädjen, som för evigt flyktat.

::Derpå gamle Wäinämöinen
::Började att hemåt vandra,
::Sorgsen och med nedsänkt hufvud,
::Med åt sidan lutad mössa.
::Stadnar så i svedjelunden,
::Ser sig rundtomkring och lyssnar,
::Och han hör en björk, som gråter,
::Ser, hur masurträdet tåras.

::Men han spörjer och han frågar:
::"Hvarför gråter, gröna björk du,
::Qvider högljudt löfskottrika,
::Klagar du med hvita gördeln?
::Icke ut i krig du föres,
::Tvingas ej i härnad heller."

::Skickligt honom björken svarar,
::Masurträdet höres säga:
::"Sådant många om mig säga,
::Flere i sitt sinne tänka,
::Att i glädje blott jag lefver,
::Uti fröjd och jubel endast;
::Arme jag, som äfven under
::All min sorg och saknad fröjdas,
::Klagar blott, då värst jag lider.

::Nu, så arm, mitt hårda öde
::Och min tomhet jag begråter,
::Att så lottlös helt och hållet
::Och så utan skygd jag lemnats
::Här på detta svåra ställe,
::På det öppna betesfältet.

::Ofta mig beklagansvärda,
::Ofta mig så djupt betryckta
::Herdarne om sommarn sarga,
::Rista i min hvita klädnad,
::Sugande all saft ifrån mig.
::Ofta jag beklagansvärda,
::Ofta jag så djupt betryckta
::Blir på detta svåra ställe,
::På det öppna betesfältet,
::Qvistad och till svedja huggen,
::Eller ock till kastved splittrad.
::Trenne gånger ren i sommar,
::Under denna långa sommar,
::I min kronas skygd sig männer
::Lägrat, hvässande sin yxa
::Mot mitt olycksburna hufvud,
::Mot min hals, jag ömkansvärda.

::Derför all min tid jag gråter,
::Sörjer nu min hela lefnad,
::Att så lottlös helt och hållet
::Och så utan skygd jag lemnats
::Här för svåra vädret blottställd,
::Då den stränga vintern nalkas.

::Hvarje år så tidigt sedan
::Sorgen min gestalt förändrar,
::Hufvet fylles af bekymmer,
::Och mitt hela anlet' bleknar,
::Medan på de kulna dagar,
::På den onda tid jag tänker.
::Plågor så mig stormen bringar,
::Kölden för de värsta dagar —
::Stormen, som min pels omskakar,
::Alla löf ifrån mig röfvar,
::Så att jag alldeles naken
::Fryser i det hårda vädret,
::Lemnad i den skarpa köldens,
::I den vilda stormens händer."

::Sade gamle Wäinämöinen:
::"Gröna björk, ej må du gråta,
::Qvida högljudt löfskottrika,
::Klaga du med hvita gördeln!
::Jag i fröjd din gråt förvandlar,
::Byter sorgen mot ett bättre,
::Gör till glädje ditt bekymmer."

::Derpå gamle Wäinämöinen
::Masurn högg omkull och täljde
::Utaf hårda trä't en kupa,
::Kantele af sköna björken.
::Täljde nu en dag om sommarn,
::Formade åt sig en harpa
::På den dimomhöljda udden,
::På den skogbeväxta holmen.
::Häraf fick sin kupa harpan,
::Fick sitt grundträd nya glädjen;
::Och af hållig björk är kupan,
::Grundträ't af den fasta masur.

::Derpå gamle Wäinämöinen
::Sjelf till orda tog och sade:
::"Harpan nu sin kupa äger,
::Nya glädjen har sitt grundträd,
::Och af hållig träd är kupan,
::Grundträ't af den fasta masur.
::Hvadan må nu skrufvar tagas,
::Hvadan goda pinnar hemtas?"

::Reste sig en ek på tåget,
::Stod vid gårdens ända högrest.
::Eken hade jemna qvistar,
::På hvar qvist ett äpple syntes,
::Uppå äpplet satt ett guldklot
::Och en gök på gyllne klotet.
::Höjde så sin stämma göken,
::Gifvande fem ljud ifrån sig,
::Galande det sjette äfven.
::Guld då flödade ur munnen,
::Silfver rann från gökens läppar
::Ned uppå den gyllne kullen,
::På den silfverrika backen.
::Häraf skrufvarne i harpan,
::Pinnarne i strängaspelet.

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Tog till ordet då och sade:
::"Skrufvar kantele nu fått sig,
::Strängaspelet goda pinnar
::Från den gyllne gökens tunga,
::Silfver-fogelns ljufva läten,
::Men än saknas här dock litet,
::Strängar fem i harpan fela;
::Hvadan månde dessa tagas,
::Hvadan taglen fås till harpan?"

::Gret en mö i svedjelunden,
::Fager jungfru uti dälden.
::Mön dock icke gret fullkomligt,
::Men fullt glad var hon ej heller;
::Sjöng blott att sin qväll fördrifva,
::Tills att solen hunne bergas,
::Under hopp att få en make,
::Få en man i famnen sluta.

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Hör den unga flickans klagan,
::Täcka barnets sorgsna stämma,
::Yttrar så ett ord och säger:
::"Unna mig en skänk, o flicka,
::Jungfru, gif åt mig en hårlock,
::Gif fem strån af sköna håret,
::Räck mig dertill än ett sjette,
::Att min harpa strängar finge.
::Ljud min evigt unga glädje."

::Flickan gaf en skänk åt honom,
::Gaf en skänk utaf sin hårlock,
::Gaf fem strån af sköna håret,
::Dertill än ett sjette räckte.
::Häraf strängarne i harpan,
::Ljuden i hans unga glädje.

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Sjelf nu började att sjunga,
::Satte sig att glädje locka
::Uppå trappan byggd af stenar,
::Uppå sätet gjordt af furu,
::På jernbänkens främsta ända.

::Här sitt strängaspel han skötte,
::Skötte ock sin sång tillika,
::Spelade med fulla toner
::Och till sång sin stämma höjde.
::Ljufligt ljudade nu masurn,
::Jublade skottrika björken,
::Klang så äfven gökens guldskänk,
::Ljöd i fröjd ungjungfruns hårlock.

::Så nu spelte Wäinämöinen,
::Mäktigt klingade hans harpa;
::Dalar höjdes, höjder sänktes,
::Sänkte sig de höga kullar,
::Höjde sig de låga dalar,
::Kopparbergen häftigt skälfde,
::Alla klippor gåfvo genljud,
::Stubbarna i dans sig rörde,
::Stenarne på stranden sprucko,
::Furarne af fröjd betogos.

::Vida hördes ljufva spelet,
::Hördes till sex byar ända,
::Hördes ända till sju socknar.
::Foglar nu i stora flockar
::Flögo tätt till Wäinämöinen,
::Att till hjeltesångarn lyssna.

::Örnen, då i höga nästet
::Suomis ljufva spel hon hörde,
::Glömde ungarne i boet,
::Och till obesökta trakter
::Flög att kantele få höra,
::Få beundra sådan glädje.

::Skogens drott med ludet följe
::Dansade på tvenne fötter,
::Medan fadren glädje väckte,
::Medan Wäinämöinen spelte.

::Gamle trygge Wäinämöinen,
::Här nog underbart han spelte,
::Anslog alltför sköna toner;
::Likså när han hemma spelte,
::I sitt hus af furu timradt,
::Ljudade de höga taken,
::Dallrade af glädje fönstren,
::Klang det benbelagda golfvet,
::Genljöd husets gyllne takhvalf.
::Åter när han gick bland granar,
::Vandrade bland höga furar,
::Grenarne sig ödmjukt krökte.
::Tallarne sig vänligt vände;
::Kottarna till marken flögo
::Och kring roten barren spriddes.
::När han lunderna besökte,
::Dessa straxt till glädje väcktes;
::När han steg till svedjelunden,
::Blommorna af kärlek tjustes;
::Telningarna ned sig böjde.

</blockquote>

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på dansk]]
[[Kategori:Finsk mytologi]]
[[Kategori:Matthias Alexander Castrén]]
[[Kategori:Elias Lönnrot]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 26. mar. 2024 kl. 15:40
Linje 1:		Linje 1:
−	~~{\| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"~~	+	[[Fil:Logo_7.png]]
−	~~\|- style="background-color:#e9e9e9"~~
−	!align="center" valign="top" width="40%" \| '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk
−	\|-
−	~~! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif\|32px\|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !!~~ [[Fil:~~Svensk~~.~~gif\|32px\|link= Tjugunionde Runan (Kalevala, Castrén)~~]] !!
−	\|-
−	\|}

@@ Linje 322: / Linje 322: @@
 [[Kategori:Alfabetisk indeks]]
 [[Kategori:Tekster på svensk]]
-[[Kategori:Finsk mytologi]]
+[[Kategori:Finsk-ugrisk mytologi]]
 [[Kategori:Matthias Alexander Castrén]]
 [[Kategori:Elias Lönnrot]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 26. mar. 2024 kl. 15:41
Linje 1:		Linje 1:
−	[[Fil:~~Logo_7~~.~~png~~]]	+	{\| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
		+	\|- style="background-color:#e9e9e9"
		+	!align="center" valign="top" width="40%" \| '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk
		+	\|-
		+	! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif\|32px\|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link= Tjugunionde Runan (Kalevala, Castrén)]] !!
		+	\|-
		+	\|}

Tjugunionde Runan (Kalevala, Castrén) - Revisjonshistorikk

Carsten på 22. jun. 2024 kl. 13:48

Jesper på 26. mar. 2024 kl. 15:41

Jesper på 26. mar. 2024 kl. 15:40

Jesper på 17. mar. 2024 kl. 16:19

Carsten: Castrén : Tjugunionde Runan (Kalevala)