Tors färd till Geirröds gård (NFS) - Revisjonshistorikk

Carsten på 20. aug. 2021 kl. 09:17

2021-08-20T09:17:20Z

JJ.Sandal på 22. des. 2013 kl. 09:11

2013-12-22T09:11:44Z

Jesper: Tors färd till Geirröds gård (NFS)

2013-01-12T12:34:44Z

Tors färd till Geirröds gård (NFS)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Gylfaginning]] !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Her begynder Gylfis Øjenforblindelse]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Snorre Sturlesons Edda samt Skalda Gylfaginning]] !! [[Fil:Faeroysk.gif|32px|link=Gylvaginning]]
|-
! !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Gylfis forblændelse]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Utdrag ur den yngre Eddan]] !!
|-
! !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Af Gylveginning og Skaldskabsmål]] !! !!
|-
|}

<center><big>'''[[Edda - Sämund den vises skaldeverk|Edda]]'''</big>

Öfversättning: '''[[Nils Fredrik Sander biografi| Nils Fredrik Sander]]'''

<big><big>'''Tors färd till Geirröds gård'''</big></big> (Ur den yngre Eddan)</center>

<blockquote>
[[Bilde:Loke i falkeham.jpg|thumb|450px|<center> '''Loke i falkeham''' ''(W.G. Collingwood, 1908)''</center>]]Mycket förtjänt att omtalas är den färd, som Tor företog till Geirröds gård, hvarvid han hade med sig hvarkan hammaren Mjölner eller starkhetsbältet eller järnhandskarna. Detta vållade Loke, som då var med honom. Det hade nämligen händt Loke, när han en gång på lek for i Friggs falkhamn, att han af nyfikenhet kom till Geirröds gård. Han såg där en stor hall, satte sig och såg in i den genom dagöppningen. Geirröd blickade upp till honom och tillsade, att man skulle taga fågeln och föra den till honom. Men den utskickade mannen kom med svårighet upp på hallens vägg, så hög var den. Det tyckte Loke vara godt, att man fick söka honom icke utan möda, och han mente sig hafva tid nog att icke behöfva flyga upp, förrän mannen hade sträfvat öfver det vådligaste stället. Men när denne närmade sig honom och han själf spände ut vingarna och spjärnade starkt emot med fötterna, då hade dessa fastnat. Loke vardt där tagen mod händerna och förd till jätten Geirröd. När denne såg fågeln i ögat, tyckte han det vara en människa och bjöd honom tala; men Loke teg. Då låste Geirröd in Loke i en kista och svälte honom där i tre månader. När så Geirröd tog honom upp och bjöd honom tala, yppade Loke hvem han var, och till lifslösen svor han Geirröd den eden, att han skulle skaffa Tor till Geirröds gård utan att han medförde vare sig hammaren eller starkhetsbältet.

Tor kom till gästning hos den gygja, som kallades Grid och var Vidar den starkes moder. Hon sade sanningen om Geirröd, att han var en mycket förslagen jätte och svår att komma till rätta med. Hon lånade Tor ett starkhetsbälte och järnhandskar, som hon ägde, jämte sin staf, som hette Grids staf. Därpå färdades Tor till den å, som kallas Vimur, den största af alla floder. Då omgjordade han sig med starkhetsbältet och stödde sig med Grids staf emot strömmen; men Loke höll sig fast under starkhetsbältet. När Tor kom midt i ån, växte hon så starkt, att hon svallade honom öfver axlarna. Då kvad han detta:

<blockquote>Väx ej nu, Vimur,
 jag vill vada öfver dig
 hän till jættars gårdar!
 Vet, att om du växer,
 växor ock min asakraft
 lika högt som himlen.</blockquote>
Tor såg då, att uppe i en bergsklyfta stod Gjalp, Geirröds dotter, grensle öfver flodens hufvudåder och vållade vattnets stigande. Han tog då upp ur ån en stor sten, kastade den emot henne och sade som så: ”Flod skall i os man stämma!” Icke heller förfelade han det ställe, hvartill han syftade. I detta ögonblick nådde han fram till land, grep tag i en rönn och steg sa upp ur ån. Däraf har man det ordstäf, att rönnen är Tors räddning.

När Tor kommit till Geirröd visades han jämte sin följeslagare till härberget först i gästhuset hvarest fanns till säte blott en enda stol, och på den satte sig Tor. Då vardt han varse att stolen under honom höjde sig upp mot takåsen; han stack då Grids staf mot takbjälkarna och lät sig sjunka stadigt å stolen. Då vardt der ett väldigt buller, och därefter följde ett starkt skrik, ty under stolen hade befunnit sig Geirröds döttrar Gjalp och Greip, och han hade brutit ryggen af dem bägge Då kvad Tor:

<blockquote>En gång jag användt
 min asakraft
 i jättars gårdar,
 då, när Gjalp och Greip,
 Geirröds döttrar,
 mig ville häfva mot himlen. </blockquote>

Därpå lät Geirröd kalla Tor till lek i sin hall; stora eldar voro tända långs efter salen. När Tor kom där in och midt för Geirröd, tog denne med en tång ett glödande smältstycke och kastade det åt Tor till; men denne tog emot det med järnhandskarna och häfde det i luften. Geirröd sprang då bakom en järnstötta for att skydda sig. Tor kastade smältstycket ledigt genom stöttan, genom Geirröd, genom väggen och så där utanför ned i jorden.
</blockquote>

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Den yngre Edda]]
[[Kategori:Nils Fredrik Sander]]

@@ Linje 19: / Linje 19: @@
-[[Bilde:Loke i falkeham.jpg|thumb|450px|<center><br>'''Loke i falkeham''' ''(W.G. Collingwood, 1908)''</center>]]Mycket förtjänt att omtalas är den färd, som Tor företog till Geirröds  gård, hvarvid han hade med sig hvarkan hammaren Mjölner eller starkhetsbältet  eller järnhandskarna. Detta vållade Loke, som då var med honom. Det hade  nämligen händt Loke, när han en gång på lek for i Friggs falkhamn, att han  af nyfikenhet kom till Geirröds gård. Han såg där en stor hall, satte sig  och såg in i den genom dagöppningen. Geirröd blickade upp till honom och  tillsade, att man skulle taga fågeln och föra den till honom. Men den utskickade  mannen kom med svårighet upp på hallens vägg, så hög var den. Det tyckte  Loke vara godt, att man fick söka honom icke utan möda, och han mente  sig hafva tid nog att icke behöfva flyga upp, förrän mannen hade sträfvat  öfver det vådligaste stället. Men när denne närmade sig honom och han  själf spände ut vingarna och spjärnade starkt emot med fötterna, då hade  dessa fastnat. Loke vardt där tagen mod händerna och förd till jätten Geirröd.  När denne såg fågeln i ögat, tyckte han det vara en människa och bjöd honom  tala; men Loke teg. Då låste Geirröd in Loke i en kista och svälte honom  där i tre månader. När så Geirröd tog honom upp och bjöd honom tala,  yppade Loke hvem han var, och till lifslösen svor han Geirröd den eden, att  han skulle skaffa Tor till Geirröds gård utan att han medförde vare sig  hammaren eller starkhetsbältet.
+[[Bilde:Loke i falkeham.jpg|thumb|450px|<center><br>'''Loke i falkeham''' ''(W.G. Collingwood, 1908)''</center>]]Mycket förtjänt att omtalas är den färd, som Tor företog till Geirröds  gård, hvarvid han hade med sig hvarkan hammaren Mjölner eller starkhetsbältet  eller järnhandskarna. Detta vållade Loke, som då var med honom. Det hade  nämligen händt Loke, när han en gång på lek for i Friggs falkhamn, att han  af nyfikenhet kom till Geirröds gård. Han såg där en stor hall, satte sig  och såg in i den genom dagöppningen. Geirröd blickade upp till honom och  tillsade, att man skulle taga fågeln och föra den till honom. Men den utskickade  mannen kom med svårighet upp på hallens vägg, så hög var den. Det tyckte  Loke vara godt, att man fick söka honom icke utan möda, och han mente  sig hafva tid nog att icke behöfva flyga upp, förrän mannen hade sträfvat  öfver det vådligaste stället. Men när denne närmade sig honom och han  själf spände ut vingarna och spjärnade starkt emot med fötterna, då hade  dessa fastnat. Loke vardt där tagen med händerna och förd till jätten Geirröd.  När denne såg fågeln i ögat, tyckte han det vara en människa och bjöd honom  tala; men Loke teg. Då låste Geirröd in Loke i en kista och svälte honom  där i tre månader. När så Geirröd tog honom upp och bjöd honom tala,  yppade Loke hvem han var, och till lifslösen svor han Geirröd den eden, att  han skulle skaffa Tor till Geirröds gård utan att han medförde vare sig  hammaren eller starkhetsbältet.
 Tor kom till gästning hos den gygja, som kallades Grid och var Vidar  den starkes moder. Hon sade sanningen om Geirröd, att han var en mycket  förslagen jätte och svår att komma till rätta med. Hon lånade Tor ett  starkhetsbälte och järnhandskar, som hon ägde, jämte sin staf, som hette  Grids staf. Därpå färdades Tor till den å, som kallas Vimur, den största af  alla floder. Då omgjordade han sig med starkhetsbältet och stödde sig med  Grids staf emot strömmen; men Loke höll sig fast under starkhetsbältet. När  Tor kom midt i ån, växte hon så starkt, att hon svallade honom öfver axlarna.  Då kvad han detta:
@@ Linje 28: / Linje 28: @@
 <br>hän till jættars gårdar!
 <br>Vet, att om du växer,
-<br>växor ock min asakraft
+<br>växer ock min asakraft
 <br>lika högt som himlen.
 </blockquote>
-Tor såg då, att uppe i en bergsklyfta stod Gjalp, Geirröds dotter, grensle öfver flodens hufvudåder och vållade vattnets stigande. Han tog då upp ur  ån en stor sten, kastade den emot henne och sade som så: ”Flod skall i os  man stämma!” Icke heller förfelade han det ställe, hvartill han syftade. I detta ögonblick nådde han fram till land, grep tag i en rönn och steg sa upp  ur ån. Däraf har man det ordstäf, att rönnen är Tors räddning.
+Tor såg då, att uppe i en bergsklyfta stod Gjalp, Geirröds dotter, grensle öfver flodens hufvudåder och vållade vattnets stigande. Han tog då upp ur  ån en stor sten, kastade den emot henne och sade som så: ”Flod skall i os  man stämma!” Icke heller förfelade han det ställe, hvartill han syftade. I detta ögonblick nådde han fram till land, grep tag i en rönn och steg så upp  ur ån. Däraf har man det ordstäf, att rönnen är Tors räddning.
 När Tor kommit till Geirröd visades han jämte sin följeslagare till  härberget först i gästhuset hvarest fanns till säte blott en enda stol, och på den satte sig Tor. Då vardt han varse att stolen under honom höjde sig upp mot takåsen; han stack då Grids staf mot takbjälkarna och lät sig sjunka  stadigt å stolen. Då vardt der ett väldigt buller, och därefter följde ett starkt skrik, ty under stolen hade befunnit sig Geirröds döttrar Gjalp och Greip,  och han hade brutit ryggen af dem bägge Då kvad Tor:

@@ Linje 19: / Linje 19: @@
 [[Bilde:Loke i falkeham.jpg|thumb|450px|<center><br>'''Loke i falkeham''' ''(W.G. Collingwood, 1908)''</center>]]Mycket förtjänt att omtalas är den färd, som Tor företog till Geirröds  gård, hvarvid han hade med sig hvarkan hammaren Mjölner eller starkhetsbältet  eller järnhandskarna. Detta vållade Loke, som då var med honom. Det hade  nämligen händt Loke, när han en gång på lek for i Friggs falkhamn, att han  af nyfikenhet kom till Geirröds gård. Han såg där en stor hall, satte sig  och såg in i den genom dagöppningen. Geirröd blickade upp till honom och  tillsade, att man skulle taga fågeln och föra den till honom. Men den utskickade  mannen kom med svårighet upp på hallens vägg, så hög var den. Det tyckte  Loke vara godt, att man fick söka honom icke utan möda, och han mente  sig hafva tid nog att icke behöfva flyga upp, förrän mannen hade sträfvat  öfver det vådligaste stället. Men när denne närmade sig honom och han  själf spände ut vingarna och spjärnade starkt emot med fötterna, då hade  dessa fastnat. Loke vardt där tagen mod händerna och förd till jätten Geirröd.  När denne såg fågeln i ögat, tyckte han det vara en människa och bjöd honom  tala; men Loke teg. Då låste Geirröd in Loke i en kista och svälte honom  där i tre månader. När så Geirröd tog honom upp och bjöd honom tala,  yppade Loke hvem han var, och till lifslösen svor han Geirröd den eden, att  han skulle skaffa Tor till Geirröds gård utan att han medförde vare sig  hammaren eller starkhetsbältet.
 Tor kom till gästning hos den gygja, som kallades Grid och var Vidar  den starkes moder. Hon sade sanningen om Geirröd, att han var en mycket  förslagen jätte och svår att komma till rätta med. Hon lånade Tor ett  starkhetsbälte och järnhandskar, som hon ägde, jämte sin staf, som hette  Grids staf. Därpå färdades Tor till den å, som kallas Vimur, den största af  alla floder. Då omgjordade han sig med starkhetsbältet och stödde sig med  Grids staf emot strömmen; men Loke höll sig fast under starkhetsbältet. När  Tor kom midt i ån, växte hon så starkt, att hon svallade honom öfver axlarna.  Då kvad han detta:
-<blockquote>Väx ej nu, Vimur,
+<blockquote>
 <br>jag vill vada öfver dig
 <br>hän till jættars gårdar!
 <br>Vet, att om du växer,
 <br>växor ock min asakraft
-<br>lika högt som himlen.</blockquote>
+<br>lika högt som himlen.
 Tor såg då, att uppe i en bergsklyfta stod Gjalp, Geirröds dotter, grensle öfver flodens hufvudåder och vållade vattnets stigande. Han tog då upp ur  ån en stor sten, kastade den emot henne och sade som så: ”Flod skall i os  man stämma!” Icke heller förfelade han det ställe, hvartill han syftade. I detta ögonblick nådde han fram till land, grep tag i en rönn och steg sa upp  ur ån. Däraf har man det ordstäf, att rönnen är Tors räddning.
 När Tor kommit till Geirröd visades han jämte sin följeslagare till  härberget först i gästhuset hvarest fanns till säte blott en enda stol, och på den satte sig Tor. Då vardt han varse att stolen under honom höjde sig upp mot takåsen; han stack då Grids staf mot takbjälkarna och lät sig sjunka  stadigt å stolen. Då vardt der ett väldigt buller, och därefter följde ett starkt skrik, ty under stolen hade befunnit sig Geirröds döttrar Gjalp och Greip,  och han hade brutit ryggen af dem bägge Då kvad Tor:
-<blockquote>En gång jag användt
+<blockquote>
 <br>min asakraft
 <br>i jättars gårdar,
 <br>då, när Gjalp och Greip,
 <br>Geirröds döttrar,
-<br>mig ville häfva mot himlen. </blockquote>
+<br>mig ville häfva mot himlen.
 Därpå lät Geirröd kalla Tor till lek i sin hall; stora eldar voro tända  långs efter salen. När Tor kom där in och midt för Geirröd, tog denne med  en tång ett glödande smältstycke och kastade det åt Tor till; men denne tog  emot det med järnhandskarna och häfde det i luften. Geirröd sprang då  bakom en järnstötta for att skydda sig. Tor kastade smältstycket ledigt genom  stöttan, genom Geirröd, genom väggen och så där utanför ned i jorden.
 [[Kategori:Alfabetisk indeks]]