Tredje kvädet om Sigurd Fafnersbane (NFS) - Revisjonshistorikk

Jesper på 16. nov. 2023 kl. 17:58

2023-11-16T17:58:12Z

Carsten på 15. jul. 2022 kl. 07:31

2022-07-15T07:31:25Z

Carsten på 31. mai 2022 kl. 13:30

2022-05-31T13:30:11Z

Carsten på 20. aug. 2021 kl. 10:25

2021-08-20T10:25:13Z

Carsten på 22. jan. 2019 kl. 11:09

2019-01-22T11:09:54Z

Iwan på 29. aug. 2014 kl. 12:43

2014-08-29T12:43:13Z

JJ.Sandal på 24. des. 2013 kl. 16:56

2013-12-24T16:56:59Z

Carsten på 14. sep. 2013 kl. 18:01

2013-09-14T18:01:12Z

Jesper: Tredje kvädet om Sigurd Fafnersbane (NFS)

2013-01-12T12:16:39Z

Tredje kvädet om Sigurd Fafnersbane (NFS)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Sigurðarkviða in skamma]] !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Den stutte Sigurdskvida]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Tredie Sang om Sigurd Fåvnesbane]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Det korta kvädet om Sigurd]] !!
|-
! !! !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Det korte Sigurdskvæde (Sigurþarkviþa en skamma)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Det korte Kvad om Sigurd (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Tredje kvädet om Sigurd Fafnersbane (NFS)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Tredje kvädet om Sigurd Fåfnesbane (PAG)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Qvädet II. om Brynhild Budles dotter (AAA)]] !!
|-
|}

<center><big>'''[[Edda - Sämund den vises skaldeverk|Edda]]'''</big>

Öfversättning: '''[[Nils Fredrik Sander biografi| Nils Fredrik Sander]]'''

<big><big>'''Tredje kvädet om Sigurd Fafnersbane</big></big>'''</center>

<blockquote>[[Bilde:Grane.jpg|thumb|400px|<center> '''Sigurds berømte hest Grane.''' ''(Fra Hylestad kirke, ca. 1175)''</center>]]
1.
 Fordom Sigurd
 till Gjuke for,
 den unge völsungen,
 som ormen slagit;
 fick trohetslöften
 af tvenne bröder,
 eder växlade
 väldiga kämpar.
 
 2.
 Mö de honom bjödo
 och mycken egendom,
 Gudrun den unga,
 Gjukes dotter;
 de drucko och dömde
 i dagar samman,
 Sigurd den unge
 och sönerna af Gjuke.
 
 3.
 Till dess de foro
 att fria till Brynhild,
 och Sigurd med dem
 i sällskap red,
 den unge völsungen,
 som vägarna kände;
 honom hon äktade,
 om honom hon äga mäktade.
 
 4.
 Men Sigurd den sydgångne
 svärdet blottadt lade,
 det med runor märkta,
 mellan dem båda;
 ej hade han kyssar
 att kvinnan gifva,
 ej hunske kungen
 henne hof å sin arm,
 den blomstrande ungmö
 åt Gjukes ättling han sparde.
 
 5.
 Ej vid sitt lif
 något lyte hon visste
 och i ålders villkor
 intet till skada,
 hvad en fläck vore
 eller vara tycktes;
 dock — grymma nornor
 här gingo emellan.
 
 6.
 Ensam satt hon ute
 i aftonstunden,
 började mäla
 mycket med sig själf:
 ”Hafva skall jag Sigurd,
 eller hungra till döds,
 blomstrande ungersvennen
 i mina armar!
 
 7.
 Ord jag sade nu,
 dem efteråt jag ångrar:
 Gudrun är hans hustru
 och jag Gunnars;
 leda nornor oss skapte
 till längtan lång.”
 
 8.
 Mången afton
 går ofta hon in
 med hjärtat fullt af ondska,
 iskallt, isande hat,
 när Sigurd och Gudrun
 gånga till sängs
 och ban med lakanet
 henne höljer: —
 den hunske kungen
 sin kärliga hustru!
 
 9.
 ”Bort vill jag gå
 från bägge: man och älskling,
 och glädjas endast
 af grymma tankar.”
 
 10.
 Af sådant hat hon börjar
 att hetsa sig till hämnd:
 ”Du skall, Gunnar,
 gånga förlustig
 detta mitt land,
 desslikes mig själf;
 ej vill jag med ödlingen
 min ålders fröjder njuta.
 
 11.
 Dit vill jag fara åter,
 där fordom jag var
 hos ädla, närskylda
 ättmän mina;
 där vill jag sitta
 och sofva bort lifvet,
 om du ej Sigurd
 slår till döds
 och mera ansedd varder
 än andra kungar.
 
 12.
 Låtom sonen följa
 i faderns sällskap,
 ej länge skall en ung
 ulf man nära!
 För hvilken man
 månde väl hämnd sedan
 lättare sonas,
 om en son lefver?”
 
 13.
 Sorgsen vardt Gunnar
 och sänkte sitt hufvud,
 dyster i hugen
 satt han hela dagen;
 ej han visste
 rätt väl ännu,
 hvad honom vore
 värdigast att göra,
 hvad bonom vore
 visast att göra,
 då han visste sig
 völsungen uppoffra,
 och att Sigurd
 skulle saknas mycket.
 
 14.
 Tveksam en lång stund
 och tankfull satt han,
 fann det vara
 föga behagligt,
 att från konungadöme
 gifta kämpar ginge;
 Högne han kallade
 att komma till samtal,
 ty i honom han ägde
 i allt en förtrogen vän.
 
 15.
 “Ensam är mig Brynhild,
 bättre än alla,
 Budles dotter,
 en dyrgrip bland kvinnor;
 förr mitt lif
 jag låta skall,
 än jag mista må
 den möns skatter!
 
 16.
 Vill du, vi rana med list
 furstens rikedom?
 Godt är att råda få
 öfver flodens malm,
 att gladeligen
 gods förvalta
 och sittande i lugn
 sällhet njuta.”
 
 17.
 Mod ens gaf Högne
 houom till svar:
 “Oss höfves icke
 att handla så,
 med svärdet bryta
 svurna eder,
 eder svurna
 och aflagda löften.
 
 18.
 Ej veta vi ofvan mullen
 män så sälla,
 medan vi fyra
 öfver folkhären råda,
 och han, den hunske
 härfursten, lefver;
 ej heller på jorden
 ett ädlare svågerlag.
 
 19.
 Om länge vi fem
 oss fostra söner,
 månde vi öka
 goda ättartal.
 Jag vet dock, hvadan
 vägarna ligga:
 de mynna från Brynhilds
 alltför bittra klagan.”
 
 20.
 ''Gunnar kvad:''
 “Låtom oss Guttorm
 locka till dråpet,
 vår unge broder
 och oerfarne!
 Han står utanför
 eder svurna,
 svurna eder
 och aflagda löften.”
 
 21
 Lätt var att egga
 den alltför hetsige:
 snart stod svärdet
 Sigurd i hjärtat;
 redde sig till hämnd
 hjälten i salen,
 svang svärdet efter
 den alltför hetsige.
 
 22.
 Flög mot Guttorm
 Gram med kraft,
 glänsande klingan
 ur kungens hand;
 i tvenne delar
 hans dråpare föll:
 händer och hufvud
 åt ena hållet,
 baklänges föll
 fötternas del.
 
 23.
 Somnad Gudrun
 i sängen låg
 sorglös
 hos Sigurd;
 men hon vaknade
 viljelös,
 när hon flöt i bloden
 af Freys vän.
 
 24.
 Så hårdt hon slog
 sina händer samman,
 att bålde hjälten
 från bädden reste sig:
 “Ej må du gråta,
 Gudrun, så bittert,
 blomstrande unga brud,
 dina bröder lefva.
 
 25.
 Alltför ung är
 den ättling jag äger,
 han kan ej frälsa sig
 ur fiendegården;
 men de sig själfva
 svikligt och skamligt
 än närmare tagit
 med de nya rådslag.
 
 26.
 Med dem ej rider sedan
 — om än sju du föder —
 slik en systerson
 i sällskap till tings;
 men grant jag vet,
 hvi nu oss går emot:
 Brynhild ensam vållar
 allt det onda.
 
 27.
 Mig älskade mön
 mer än hvarje man,
 men icke jag gjorde
 Gunnar förfång;
 ej svek jag fränder
 eller svurna eder,
 sent varde jag kallad
 hans kvinnas vän.”
 
 28.
 Drottningen miste sansen
 men drotten lifvet;
 så hårdt hon slog
 sina händer samman,
 att kalkar i vrå
 klungo därvid
 och gässen kacklade
 gällt i gården.
 
 29.
 Då log Brynhild,
 Budles dotter,
 en enda gång
 af all sin hug,
 när till sitt hviloläger
 hon höra kunde
 Gjukes dotters
 ljudliga gråt.
 
 30.
 Kvad då Gunnar,
 kungen bland kämpar:
 “Ej ler du därför, hustru,
 du hatfulla,
 eller gläds å tilja,
 att något godt du varsnar:
 hvi förbyts din hy
 i den hvita färg,
 du dådens upphof?
 Jag tror, att dödens du är.
 
 31.
 Det vore du ock
 mest värd bland kvinnor,
 att inför ögon dina
 vi Atle dräpte,
 att på din broder du såge
 blodigt sår
 och finge förbinda
 de blödande spjutspår.”
 
 32.
 ''Brynhild kvad:''
 ”lngen dig frånkänner, Gunnar,
 att fullt opp du kämpat,
 men litet dock Atle
 ditt öfvermod aktar;
 han skall lefva
 längst af eder
 och alltid stånda
 störst i kraft.
 
 33.
 Dig skall jag säga, Gunnar,
 hvad själf du väl vet,
 hur brådt I eder
 bunden till sak:
 jag var i uppväxt
 och utan tvång,
 satt rik och burgen
 i min broders sal.
 
 34.
 Ej ville jag, att mig
 en man skulle äga,
 förrän, gjukungar, I
 till gården kommen,
 folkkungar tre
 å frustande hästar.
 O, att aldrig eder färd
 varit företagen!
 
 35.
 Till mig, som ensam var,
 Atle sade,
 att intet han mig gåfve
 af min egendom,
 hvarken jordar eller guld,
 om jag ej gifte mig,
 — alls ingen del
 af mitt arfvegods,
 det som mig i ungdomen
 såsom eget gafs mig,
 och det som mig i ungdomen
 såsom afkomst räknades till.
 
 36.
 Därom endast hvälfde sig
 då min hug:
 om kamp jag välja skulle
 och val fälla,
 båld i brynja,
 för min broders skull;
 kunnigt månde varda
 det valet för folken
 och mången man
 till mycken sinnesstrid.
 
 37.
 Läto vi så
 vår sak förfalla:
 mig lekte i sinnet mer
 att smycken taga
 och röda ringars smide
 af Sigmunds son,
 än att en annan mans
 ägodelar njuta.
 
 38.
 Honom valde jag då,
 väldige drotten,
 som guldprydd satt
 å Granes bogar;
 ej var han till ögat
 eder i något lik
 och i ingen del
 till anletsdrag och skick,
 ändock att I fören eder
 som folkkonungar.
 
 39.
 En jag älskat,
 en, men ingen mer,
 smyckad spjutmö hafver ej
 hvälfvande hug.
 Icke heller
 skall obeständig kvinna
 framlefva sin ålder
 med en annans man.
 
 40.
 Allt detta skall Atle
 efteråt finna,
 när han min dråpliga
 dödsfärd spörja får.
 Då är hämnden inne
 för all min sorg.”
 
 41.
 Upp stod Gunnar,
 ädlingars höfding,
 och lade om hustruns
 hals sina armar;
 gingo där alla,
 en efter annan,
 att af allt sitt hjärta
 afböja hennes beslut;
 men från halsen höll hon
 hvemhelst det var
 och lät sig ej ledas
 från långa färden.
 
 42.
 Han kallade Högne
 att komma till samtal:
 ”Alla våra män,
 mina som dina,
 gånge i salen,
 — ty svårt är vårt trångmål —
 om de hindra kunna
 min hustrus Hel-färd,
 till dess att med åldern
 det onda stundar:
 då må skepnaden råda
 för hvad ske dock skall!”
 
 43.
 Med ens gaf Högne
 honom till svar:
 ”Locke henne ingen
 från långa färden
 dit, där hon aldrig
 skall återfödd varda!
 Med vedermöda kom hon
 af sin moders lif,
 född till ständiga
 striders kval
 och mången man
 till men och bekymmer.
 
 44.
 Sorgsen gick Gunnar
 från detta samtal
 dit, där smycken sina
 skiftade rika mön;
 all sin egendom
 hon öfversåg,
 de svultna trälinnor
 och salstärnor.
 
 45.
 Guldbrynjan drog hon på sig,
 var ej glad i hugen,
 innan hon stack sig igenom
 med egghvassa svärdet;
 å bolstret föll hon
 i blidare tankar,
 och ristad af svärdsudd
 kvad hon rådvis så:
 
 46.
 “Nu skola gånga
 de, som guld önska,
 eller minst sådant
 af mig bedja;
 enhvar jag ger
 ett gyllene halsband,
 stickverk, slöja
 och skinande kläder.”
 
 47.
 Alla tego,
 tänkande på råd,
 och alla detsamma
 svar gåfvo:
 “Vi svultna jättemör
 än månde lefva,
 dina salstärnor höfs
 den hedern att följa dig!”
 
 48.
 Tills eftertänksam
 den till åldern unga
 linhöljda kvinnan
 åter kvad de orden:
 “Ej vill jag, att någon
 nödd eller svårbedd
 sitt lif för vår skull
 låta skall.
 
 49.
 På edra ben dock
 brinna månde
 färre skatter,
 när fram I kommen
 att mig söka,
 ty segnad är smyckemön.
 
 50.
 Sätt dig neder, Gunnar,
 ty säga vill jag dig:
 utan förhoppning att lefva
 är nu din ljusa brud;
 men ej med edert skepp
 är det ute å sundet,
 fast jag min lefnad
 lyktat ren.
 
 51.
 Försonas skall du med Gudrun
 snarare än du tror;
 har dock den ryktbara kvinnan
 hos konung Half
 dystra minnen
 af sin döde man.
 
 52.
 Där är en mö boren
 och modern henne fostrar,
 skön månde Svanhild vara,
 skönare, ja, långt mer
 än skira sommardagen,
 än solens stråle.
 
 53.
 Gudrun skall du
 gifva en husbonde,
 den för många furstar
 farlige skytten;
 ej gärna vill hon
 med hjälten giftas,
 men Atle dock går
 att äga henne, —
 Budles son,
 broder min.
 
 54.
 I mycket jag minnes,
 hur med mig de foro fram,
 när I mig svåra
 svikit haden:
 beröfvad min egen vilja
 var jag i hela mitt lif.
 
 55.
 Oddrun skall du
 äga vilja,
 men Atle vill det
 ingalunda tåla;
 hon skall dig älska
 som jag det skolat,
 om ett blidare öde
 kommit oss till del.
 
 56.
 I löndom skolen I
 luta eder samman,
 [men länge lär det icke
 lönligt vara;]
 dig skall Atle
 med ondska bita
 och inlagd du varda
 i ormagården trång.
 
 57.
 Det kommer också
 inom kort att hända:
 Atle helt brådt
 anden mister,
 sin sällhet därjämte,
 och sönerna lifvet,
 för ty att honom Gudrun
 är grym å bädden
 med skarpa eggar,
 allt af sorgbunden hug.
 
 58.
 Mer värdigt Gudrun,
 eder syster, vore dock
 att i döden följa
 sin förste man,
 om henne gåfves
 goda råd
 och större likhet hon ägde
 med oss i sinnelag.
 
 59.
 Långsamt mäler jag nu —
 än månde hon dock icke
 för vår skull sin ungdoms
 ålder beröfvas;
 henne skola höga
 böljor häfva
 till Jonakers
 odaltorfva.
 
 60.
 Afla skall hon sig där
 arftagare,
 arftagare
 efter Jonaker.
 Svanhild skall hon
 sända ur landet,
 dottern sin
 och Sigurds.
 
 61.
 Henne varda bitande
 Bickes råd,
 i det att Jörmunrek
 onyttigt lefver;
 utgången är då
 all Sigurds ätt,
 och Gudrun har
 att gråta öfver flera.
 
 62.
 Bedja vill jag till dig
 en bön, en enda,
 hon må i världen
 vara den sista:
 låt bygga å slätten
 ett bål så bredt,
 att underlag redes
 rymligt för alla,
 som med Sigurd
 slöto lifvet.
 
 63.
 Slå tjäll öfver bålet
 af tältduk och sköldar,
 vare svepning lysande,
 liken många!
 Brännen där Brynhild,
 Budles dotter,
 brännen så den hunske
 å ena sidan om mig!
 
 64.
 Brännen åter
 å andra sidan
 mina hunska tjänare,
 höljda med smycken,
 två hökar
 och två hundar:
 två vid hufvudet
 och två vid fötterna!
 Då är allting skiftadt
 i jämna lotter.
 
 65.
 Ligge oss emellan
 egghvassa svärdet
 med lysande guldinfattning,
 så lagdt å nyo,
 som när i samma bädd
 vi båda stego
 och oss de nämnde
 ett äkta par!
 
 66.
 Ej honom skall då
 å hälarna hacka
 den guldringprydda,
 glänsande salsgrind,
 om min egen hädanfärd
 med hans är i följe;
 ej skall vår bortgång
 ömklig vara!
 
 67.
 För ty att honom följa
 fem trälinnor,
 åtta tjänare
 af ädel börd,
 fostersyskon mina
 och mitt fäderne,
 det som Budle
 sitt barn gaf.
 
 68.
 Mycket jag sagt,
 mer jag ville säga,
 om svärdet mig mera
 målrum gåfve;
 rösten bortdör,
 såren förblöda,
 sanning blott jag talat,
 så må jag sluta!”
</blockquote>

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Den eldre Edda]]
[[Kategori:Nils Fredrik Sander]]

@@ Linje 11: / Linje 11: @@
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sigurd Fafnersbane 3 (FM)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Qvädet II. om Brynhild Budles dotter (AAA)]] !!
 |-
-!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sigurd Fafnersbane, tredje Kvad (V.B.Hjort)]] !!  !!
+!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sigurd Fafnersbane, tredje Kvad (V.B.Hjort)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Det korta kvädet om Sigurd (KL)]] !!
 |-
 |}

@@ Linje 5: / Linje 5: @@
 ! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Sigurðarkviða in skamma]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Den stutte Sigurdskvida]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Tredie Sang om Sigurd Fåvnesbane]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Det korta kvädet om Sigurd]] !!
 |-
-!  !!  !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Det korte Sigurdskvæde (Sigurþarkviþa en skamma)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Det korte Kvad om Sigurd (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Tredje kvädet om Sigurd Fafnersbane (NFS)]] !!
+!  !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Sigurðarkviða hin skamma]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Det korte Sigurdskvæde (Sigurþarkviþa en skamma)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Det korte Kvad om Sigurd (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Tredje kvädet om Sigurd Fafnersbane (NFS)]] !!
 |-
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Fjerde Kvad om Sigurd Fofnesbane (F.W.Horn)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Tredje kvädet om Sigurd Fåfnesbane (PAG)]] !!

@@ Linje 90: / Linje 90: @@
 <br>Ord jag sade nu,
 <br>dem efteråt jag ångrar:
-<br>Gudrun är hans hustru
+<br>”Gudrun är hans hustru
 <br>och jag Gunnars;
 <br>leda nornor oss skapte
@@ Linje 102: / Linje 102: @@
 <br>när Sigurd och Gudrun
 <br>gånga till sängs
-<br>och ban med lakanet
+<br>och han med lakanet
 <br>henne höljer: —
 <br>den hunske kungen
@@ Linje 154: / Linje 154: @@
 <br>hvad honom vore
 <br>värdigast att göra,
-<br>hvad bonom vore
+<br>hvad honom vore
 <br>visast att göra,
 <br>då han visste sig
@@ Linje 184: / Linje 184: @@
 <br>
 <br>16.
-<br>Vill du, vi rana med list
+<br>Vill du, vi råna med list
 <br>furstens rikedom?
 <br>Godt är att råda få
@@ Linje 194: / Linje 194: @@
 <br>
 <br>17.
-<br>Mod ens gaf Högne
+<br>Med ens gaf Högne
-<br>houom till svar:
+<br>honom till svar:
 <br>“Oss höfves icke
 <br>att handla så,
@@ Linje 281: / Linje 281: @@
 <br>han kan ej frälsa sig
 <br>ur fiendegården;
-<br>men de sig själfva
+<br>men ''de'' sig själfva
 <br>svikligt och skamligt
 <br>än närmare tagit

@@ Linje 9: / Linje 9: @@
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Fjerde Kvad om Sigurd Fofnesbane (F.W.Horn)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Tredje kvädet om Sigurd Fåfnesbane (PAG)]] !!
 |-
-!  !!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Qvädet II. om Brynhild Budles dotter (AAA)]] !!
+!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sigurd Fafnersbane 3 (FM)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Qvädet II. om Brynhild Budles dotter (AAA)]] !!
 |-
 |}

@@ Linje 735: / Linje 735: @@
 <br>så må jag sluta!”
 </blockquote>
 [[Kategori:Alfabetisk indeks]]