August på 19. sep. 2021 kl. 07:18

2021-09-19T07:18:07Z

August på 10. jun. 2021 kl. 11:17

2021-06-10T11:17:41Z

August på 17. nov. 2019 kl. 09:31

2019-11-17T09:31:43Z

Jesper på 6. mar. 2017 kl. 15:30

2017-03-06T15:30:09Z

JJ.Sandal på 24. des. 2013 kl. 16:33

2013-12-24T16:33:28Z

Vis endringer

Jesper: Ynglinga-Saga

2013-01-12T15:16:43Z

Ynglinga-Saga

Vis endringer

@@ Linje 6: / Linje 6: @@
 |-
 !  !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Ynglinga saga (FJ)]] !!  !!  [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Ynglinge-saga]] !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Ynglinga-Saga]] !!
 |-
 !  !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Ynglinga saga (Codex Frisianus)]] !!  !!  !!  !!  !!

@@ Linje 5: / Linje 5: @@
 ! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Ynglinga saga]] !!  !!  [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Ynglinga-soga]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Ynglingesaga]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Ynglingaättens historia]] !!
 |-
-!  !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Ynglinga saga (Codex Frisianus)]] !!  !!  [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Ynglinge-saga]] !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Ynglinga-Saga]] !!
+!  !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Ynglinga saga (FJ)]] !!  !!  [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Ynglinge-saga]] !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Ynglinga-Saga]] !!
 |-
 |}

@@ Linje 5: / Linje 5: @@
 ! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Ynglinga saga]] !!  !!  [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Ynglinga-soga]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Ynglingesaga]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Ynglingaättens historia]] !!
 |-
-!  !!  !!  !!  [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Ynglinge-saga]] !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Ynglinga-Saga]] !!
+!  !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Ynglinga saga (Codex Frisianus)]] !!  !!  [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Ynglinge-saga]] !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Ynglinga-Saga]] !!
 |-
 |}

@@ Linje 634: / Linje 634: @@
 <center>'''38. Om Ingiald Illråde.'''</center>
-Bröt-Anund egde en son, som Ingiald <span id="265">([[#Note265|265]])</span> het. Då var Yngvar konung i Fjädrundaland <span id="266">([[#Note266|266]])</span>. Han hade med sin hustru två söner, het den ene Alf och den andre Agnar; de voro nära jämnåldringar med Ingiald. I den tiden såto Bröt-Anunds häradskonungar vida omkring i Svithjod, och rådde för Tiundaland Svipdag Blinde. Der är Uppsala och der äro alla Svears ting. Höllos der då stora blot och sökte månge konungar dit: det var vid midvintem. Och en vinter, när det kommet var till midvintern, hade man kommit mangrannt till Uppsala; der var konung Yngvar och hans söner. Alf, konung Yngvars son, och Ingiald, konung Anunds son, voro då sex vintrar gamle. De började en svennelek, och skulle hvar råda för sin skara; men när de lekte samman, var Ingiald ostarkare än Alf, och tycktes detta honom så illa, att han gret mycket deröfver. Då kom dit Götvid, fosterbroder hans, och ledde honom bort till hans fosterfader Svipdag Blinde, och sade honom, att det hade åtburit så storilla, att Ingiald i leken var ostarkare och oraskare än Alf, konung Yngvars son. Då svarar Svipdag, att det var stor skam. Andre dagen efter lät Svipdag taga hjertat ur en varg och steka å ten, samt gaf det sedan åt Ingiald, konungens son, att äta; och dädan af vardt han den allra grymmaste bland män och af det värsta skaplynne. När Ingiald var vuxen, friade Anund efter hustru honom tillhanda, nämnligen till Göthild, konung Algöts dotter; han var son till Götrek den milde, son till Göt (Gaut) <span id="267">([[#Note267|267]])</span>, efter hvilken Götland (Gautland) <span id="268">([[#Note268|268]])</span> är uppkalladt. Konung Algot tyckte sig veta, att hans dotter monde vara allväl gift, om hon vore konung Anunds son gifven, så vida han hade sin faders skaplynne. Möen vardt sänd till Svithjod, och gjorde Ingiald bröllopp med henne, när tiden var inne till sådant.
+Bröt-Anund egde en son, som Ingiald <span id="265">([[#Note265|265]])</span> het. Då var Yngvar konung i Fjädrundaland <span id="266">([[#Note266|266]])</span>. Han hade med sin hustru två söner, het den ene Alf och den andre Agnar; de voro nära jämnåldringar med Ingiald. I den tiden såto Bröt-Anunds häradskonungar vida omkring i Svithjod, och rådde för Tiundaland Svipdag Blinde. Der är Uppsala och der äro alla Svears ting. Höllos der då stora blot och sökte månge konungar dit: det var vid midvintem. Och en vinter, när det kommet var till midvintern, hade man kommit mangrannt till Uppsala; der var konung Yngvar och hans söner. Alf, konung Yngvars son, och Ingiald, konung Anunds son, voro då sex vintrar gamle. De började en svennelek, och skulle hvar råda för sin skara; men när de lekte samman, var Ingiald ostarkare än Alf, och tycktes detta honom så illa, att han gret mycket deröfver. Då kom dit Götvid, fosterbroder hans, och ledde honom bort till hans fosterfader Svipdag Blinde, och sade honom, att det hade åtburit så storilla, att Ingiald i leken var ostarkare och oraskare än Alf, konung Yngvars son. Då svarar Svipdag, att det var stor skam. Andre dagen efter lät Svipdag taga hjertat ur en varg och steka å ten, samt gaf det sedan åt Ingiald, konungens son, att äta; och dädan af vardt han den allra grymmaste bland män och af det värsta skaplynne. När Ingiald var vuxen, friade Anund efter hustru honom tillhanda, nämnligen till Göthild, konung Algöts dotter; han var son till Götrek den milde, son till Göt (Gaut) <span id="267">([[#Note267|267]])</span>, efter hvilken Götland (Gautland) <span id="268">([[#Note268|268]])</span> är uppkalladt. Konung Algöt tyckte sig veta, att hans dotter monde vara allväl gift, om hon vore konung Anunds son gifven, så vida han hade sin faders skaplynne. Möen vardt sänd till Svithjod, och gjorde Ingiald bröllopp med henne, när tiden var inne till sådant.
@@ Linje 659: / Linje 659: @@
 <center>'''40. Innebränningen i Uppsala.'''</center>
-Derpå tog Ingiald, konung Anunds son, konungdomen öfver Svearne. Uppsala-konungarne voro de högste bland konungar i Svithjod, sedan månge häradskonungar uppstått, dädan ifrån att Oden var höfdinge i Svithjod. De voro envåldshöfdingar öfver allt Sveavälde, som i Uppsala såto, till dess att Agne dog; men då kom riket först i brödraskifte, som förr är skrifvet. Men sedan spriddes rike och konungdom i ätterna, allt efter som de grenades: somlige konungar upprödde stora markland och byggde der, samt ökade dymedelst sitt välde. Men när Ingiald konung tog riket och konungdomen, funnes månge häradskonungar, som förr är skrifvet. Konung Ingiald lät tillaga ett stort gästabud i Uppsala och ärnade att ärfva konung Anund, fader sin. Han lät inreda en sal, i ingen mon mindre eller oståtligare än Uppsalen <span id="277">([[#Note277|277]])</span> var, hvilken han kallade sju konungars sal; der i voro gjorda sju högsäten. Ingiald konung sände män öfver allt Svithjod och böd till sig konungar och jarlar och andre märkelige män. Till detta arföl kom Algot konung, Ingialds svär <span id="278">([[#Note278|278]])</span>, och Yngvar, konung af Fjädrundaland, och två hans söner, Alf och Agnar, samt Sporsnjall <span id="279">([[#Note279|279]])</span>, Närikes <span id="280">([[#Note280|280]])</span> konung, och Sighvat <span id="281">([[#Note281|281]])</span> konung af Åttundaland; men Granmar <span id="282">([[#Note282|282]])</span>, konung af Södermannaland <span id="283">([[#Note283|283]])</span>, var icke kommen. Der skipades då för sex konungar i den nye salen, och var då ett högsate tomt af dem, som konung Ingiald tillreda låtit. För allt det manskap, som dit var kommet, var det jämnväl skipadt i den nye salen. Men konung Ingiald hade skipat sin hird och allt sitt manskap i Uppsalen. Det var sedvänja i den tiden, när arföl skulle göras efter konungar eller jarlar, att han, som arföl gjorde och till arfs skulle ledas, skulle sitta å fotpallen framföre högsätet allt der till, att in var buren den bägare, som kallad var Bragebägaren <span id="284">([[#Note284|284]])</span>. Då skulle han stånda upp emot Bragebägaren, aflägga strängt löfte och dricka ut bägaren sedan. Derefter skulle hans ledas till det högsäte, som hans fader egt: var han då kommen till allt arf efter honom. Nu var här så gjordt, att när Bragebägaren kom in, stod Ingiald konung upp, tog emot ett stort djurshorn, och aflade han då strängt löfte, att han skulle öka sitt rike med hälften i hvarje väderstreck eller annars dö, och drack han sedan ut hornet. Och när männen voro druckne om qvällen, mälde konung Ingiald till Hylvid och Folkvid <span id="285">([[#Note285|285]])</span>, Svipdags söner, ätt de skulle väpna sig och sitt manskap, som ämnadt var om aftonen. De gingo ut och till den nye salen och båro dit eld. Genast tog salen att loga, och brunno der inne sex konungar och allt deras folk; men de, som då letade sig ut, vordo genast dräpne. Efter detta lade konung Ingiald under sig alla de riken, som desse konungar hade egt, och tog skatter af dem.
+Derpå tog Ingiald, konung Anunds son, konungdomen öfver Svearne. Uppsala-konungarne voro de högste bland konungar i Svithjod, sedan månge häradskonungar uppstått, dädan ifrån att Oden var höfdinge i Svithjod. De voro envåldshöfdingar öfver allt Sveavälde, som i Uppsala såto, till dess att Agne dog; men då kom riket först i brödraskifte, som förr är skrifvet. Men sedan spriddes rike och konungdom i ätterna, allt efter som de grenades: somlige konungar upprödde stora markland och byggde der, samt ökade dymedelst sitt välde. Men när Ingiald konung tog riket och konungdomen, funnes månge häradskonungar, som förr är skrifvet. Konung Ingiald lät tillaga ett stort gästabud i Uppsala och ärnade att ärfva konung Anund, fader sin. Han lät inreda en sal, i ingen mon mindre eller oståtligare än Uppsalen <span id="277">([[#Note277|277]])</span> var, hvilken han kallade sju konungars sal; der i voro gjorda sju högsäten. Ingiald konung sände män öfver allt Svithjod och böd till sig konungar och jarlar och andre märkelige män. Till detta arföl kom Algöt konung, Ingialds svär <span id="278">([[#Note278|278]])</span>, och Yngvar, konung af Fjädrundaland, och två hans söner, Alf och Agnar, samt Sporsnjall <span id="279">([[#Note279|279]])</span>, Närikes <span id="280">([[#Note280|280]])</span> konung, och Sighvat <span id="281">([[#Note281|281]])</span> konung af Åttundaland; men Granmar <span id="282">([[#Note282|282]])</span>, konung af Södermannaland <span id="283">([[#Note283|283]])</span>, var icke kommen. Der skipades då för sex konungar i den nye salen, och var då ett högsate tomt af dem, som konung Ingiald tillreda låtit. För allt det manskap, som dit var kommet, var det jämnväl skipadt i den nye salen. Men konung Ingiald hade skipat sin hird och allt sitt manskap i Uppsalen. Det var sedvänja i den tiden, när arföl skulle göras efter konungar eller jarlar, att han, som arföl gjorde och till arfs skulle ledas, skulle sitta å fotpallen framföre högsätet allt der till, att in var buren den bägare, som kallad var Bragebägaren <span id="284">([[#Note284|284]])</span>. Då skulle han stånda upp emot Bragebägaren, aflägga strängt löfte och dricka ut bägaren sedan. Derefter skulle hans ledas till det högsäte, som hans fader egt: var han då kommen till allt arf efter honom. Nu var här så gjordt, att när Bragebägaren kom in, stod Ingiald konung upp, tog emot ett stort djurshorn, och aflade han då strängt löfte, att han skulle öka sitt rike med hälften i hvarje väderstreck eller annars dö, och drack han sedan ut hornet. Och när männen voro druckne om qvällen, mälde konung Ingiald till Hylvid och Folkvid <span id="285">([[#Note285|285]])</span>, Svipdags söner, ätt de skulle väpna sig och sitt manskap, som ämnadt var om aftonen. De gingo ut och till den nye salen och båro dit eld. Genast tog salen att loga, och brunno der inne sex konungar och allt deras folk; men de, som då letade sig ut, vordo genast dräpne. Efter detta lade konung Ingiald under sig alla de riken, som desse konungar hade egt, och tog skatter af dem.
@@ Linje 1 139: / Linje 1 139: @@
 <li><span id="Note265">Isl. ''Ingialdr'', Sv. Run. ''Inkialtr'', m., af ''Ingi'' och den till betydelsen obekanta ändelsen ''-aldr. Ingi'' är trol. det samma som ''Yngve'', och den äldsta formen häraf har väl varit ''Ingvi'' l. ''Inguvi''. </span>[[#265|▲]]</li>
 <li><span id="Note266">''Fjädrundaland;'' se not. 174. </span>[[#266|▲]]</li>
-<li><span id="Note267">Isl. ''Gautr'', m., är ett af Odens namn, enl. Sn. Edda, och det betyder troligtvis den som ''göt'' (Isl., Gotl. ''gaut'', ipf.) eller har gutit eller skapat, således eg. skapare. ''Gotar, Guta-Lag. Gutar'', Got. ''Gutans'' (Isl. ''gotnar'', män) betyder deremot de ''gutne'' (isl. ''gotinn'', part.), skapade, d. ä. menniskor. — Alla de namn, som här ofvan hafva stafvelsen ''gaut'', göt, äro antingen från ''Gaut-'', Göt-land, eller ock ligger uti detta ord likasom ett slägtnamn, från Oden utgånget. ''Gaut-viðr'', m., Gauts trä eller man, ''Gaut-rekr'' l. -''ríkr'', m., Gauts furste, konung, ''Al-gautr'' (skrifves här ömsevis ''Al-gauti)'' l. ''Aðal-gautr'' (deraf hafva vi Algot), m., den ädle Gaut, och ''Gaut-hildr'', f., Gauts asynja, valkyria; det nuvarande Gustaf är eg. ''Gaut-stafr, Gauts'' (Odens), staf, d. ä. svärd, och derföre skrefs det fordom Götstaf eller Göstaf. Som ett bevis för att en sådan sammansättningsdel af ett namn, satt först eller sist, har utgjort ett slags slägtnamn kan anföras Runstenen N:o 839 i Liljegr., der en ''Kairbiarn'' egde sönerne ''Biarn, Vibiarn, Katilbiarn'' och ''Rafni'', och N:o 362, der det omtalas tre bröder ''Ikulbiarn'' (Isl. ''Iökulbiörn), Vibiarn'' och ''Hukbiarn'', samt N:o 1592-93, der ''Roþvisl'' var gift med ''Roþalf'', hade sonen ''Roþfos'' och bröderne ''Roþantr, Roþkutr, Roþar''. </span>[[#267|▲]]</li>
+<li><span id="Note267">Isl. ''Gautr'', m., är ett af Odens namn, enl. Sn. Edda, och det betyder troligtvis den som ''göt'' (Isl., Gotl. ''gaut'', ipf.) eller har gutit eller skapat, således eg. skapare. ''Gotar, Guta-Lag. Gutar'', Got. ''Gutans'' (Isl. ''gotnar'', män) betyder deremot de ''gutne'' (isl. ''gotinn'', part.), skapade, d. ä. menniskor. — Alla de namn, som här ofvan hafva stafvelsen ''gaut'', göt, äro antingen från ''Gaut-'', Göt-land, eller ock ligger uti detta ord likasom ett slägtnamn, från Oden utgånget. ''Gaut-viðr'', m., Gauts trä eller man, ''Gaut-rekr'' l. -''ríkr'', m., Gauts furste, konung, ''Al-gautr'' (skrifves här ömsevis ''Al-gauti)'' l. ''Aðal-gautr'' (deraf hafva vi Algöt), m., den ädle Gaut, och ''Gaut-hildr'', f., Gauts asynja, valkyria; det nuvarande Gustaf är eg. ''Gaut-stafr, Gauts'' (Odens), staf, d. ä. svärd, och derföre skrefs det fordom Götstaf eller Göstaf. Som ett bevis för att en sådan sammansättningsdel af ett namn, satt först eller sist, har utgjort ett slags slägtnamn kan anföras Runstenen N:o 839 i Liljegr., der en ''Kairbiarn'' egde sönerne ''Biarn, Vibiarn, Katilbiarn'' och ''Rafni'', och N:o 362, der det omtalas tre bröder ''Ikulbiarn'' (Isl. ''Iökulbiörn), Vibiarn'' och ''Hukbiarn'', samt N:o 1592-93, der ''Roþvisl'' var gift med ''Roþalf'', hade sonen ''Roþfos'' och bröderne ''Roþantr, Roþkutr, Roþar''. </span>[[#267|▲]]</li>
 <li><span id="Note268">Isl. ''Gautland'', Götland, är stundom hela Göta rike (med undantag af de gamla Danska landen), stundom bara Öster- och Vester-Götland, men ofta endast det senare, särdeles i Norrmäns och Isländingars mun. </span>[[#268|▲]]</li>
 <li><span id="Note269">Isl. ''Himin-heiðr'' f., och (i versen) ''Himin-fiöll'', n. pl., Himmel-hed, -fjäll. Stället, der Anund förlorade lifvet, lär efter denna beskrifning knappast kunna återfinnas, enär några berg, som kunna kallas fjäll, väl ej töra finnas inom de delar af Svealand, om hvilka här kan vara fråga. En folksägen (men som kanske först utgått från någon lärds studerkammare) angifver eljest, att kungen skall ligga i den s. k. Anundshög vid Badelunds-, nu Balunds-ås, nära Vesterås; men denna ås är allt för litet hög, att han kunnat kallas fjäll. Och dessutom finnes der icke två åsar med någon dal emellan. </span>[[#269|▲]]</li>

Ynglinga-Saga - Revisjonshistorikk

August på 19. sep. 2021 kl. 07:18

August på 10. jun. 2021 kl. 11:17

August på 17. nov. 2019 kl. 09:31

Jesper på 6. mar. 2017 kl. 15:30

JJ.Sandal på 24. des. 2013 kl. 16:33

Jesper: Ynglinga-Saga