Beowulf (RW) 1
Hopp til navigering
Hopp til søk
Beowulf
Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
---|---|---|---|---|---|---|
Denne teksten finnes på følgende språk ► | ||||||
En fornengelsk hjältedikt
Översatt av
- Kapitel 1
Hroðgar låter bygga salen Hjort.
- Sedan var i städerna Beowulf, Scyldingarnes
- Dyre folkkonung, under lång tid
- 55 Frejdad bland folken — hans fader hade bortgått,
- Fursten från sin gård —, tills honom sedan föddes
- Den höge Healfdene, som styrde, medan han levde,
- Gammal och stridsdjärv, huldrikt Scyldingarne.
- Åt honom fyra barn efter varandra
- 60 Föddes till världen: härskarornas hövding
- Heorogar och Hroðgar och Halga den gode;
- Hört har jag, att hans dotter som maka delade
- Strids-scylfingen Onelas1 bädd.
- Sedan vart stridslycka given Hroðgar,
- 65 Ära i striden, så att hans stamfränder
- Gärna lydde honom, tills ungdomen uppväxt,
- En stor ynglingaskara. I hans sinne rann upp
- Viljan att bjuda männen uppföra.
- En salsbyggnad, ett större mjödhus,
- 70 Än människors barn någonsin sport,
- Samt därinne åt unga och gamla
- Utdela allt, som Gud honom givit
- Utom folklandet och männens liv.
- Jag har sport, att han vida bjöd mången stam
- 75 På denna jord att sira verket,
- Krigarnes bostad. Han lyckades snabbt
- Inom utsatt tid få fullständigt färdig
- Den största av salar. Han som vida hade
- Bud och välde, gav den namnet Hjort.
- 80 Han svek ej sitt löfte, utdelade ringar,
- Smycken vid gästabudet. Salen reste sig,
- Hög och vid mellan hornen2, bidade den leda
- Lågans vågor. Ej dröjde det länge,
- Innan svärdshatet mellan måg och svärfader
- 85 Väcktes till liv av dödlig fiendskap.3
- En tid fördrog då den starke gasten,
- Som bidade i mörker, med stor förargelse
- Att varje dygn höra högljutt
- Jubel i salen: där var harpans klang,
- 90 Skaldens ljuva sång. Den som kunde tälja
- Människornas ursprung i forna tider,
- Kvad, att den allsmäktige skapade jorden,
- Den skimrande marken, som vattnet famnar;
- Satte segerstolt solens och månens
- 95 Ljus att lysa dem som bo på jorden,
- Samt smyckade markens sköte
- Med grenar och löv och skapade liv
- I alla de släkter, som levande vandra.
- Så levde då hirdmännen
- 100 I jubel och överflöd, tills en började,
- En fiende i helvetet, öva illdåd.
- Den vilde gasten hette Grendel,
- En beryktad gränsbo, som hade sitt fäste
- I kärr och träsk; den osalige mannen
- 105 Bebodde en tid trollsläktets hem,
- Sedan skaparen hade fördömt det.
- På Kains ätt hämnades den evige
- Herren det mordet, att han dräpte Abel:
- Ej hade han glädje av denna strid, ty skaparen
- 110 Fördrev honom för detta brott fjärran från människorna.
- Av honom hava kommit alla onda släkten,
- Jättar och alver och havsvidunder
- Samt giganterna, som kämpade med Gud
- En lång tid; han gav dem lön därför.
- Noter:
- 1. Eller Sävelas; ty enligt Rolf Krakes saga var konung Halfdans dotter Signy gift med Sævil. — Svearnes fursteätt kallas Scylfingar; dit hörde Onela.
- 2. Gavlarna voro prydda med hjorthorn.
- 3. Se längre fram vv.2020 ff.