Beowulf (RW) 38
Hopp til navigering
Hopp til søk
Beowulf
Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
---|---|---|---|---|---|---|
Denne teksten finnes på følgende språk ► | ||||||
En fornengelsk hjältedikt
Översatt av
- Kapitel 38
Beowulf skådar skatterna och dör.
- Jag har sport, att efter dessa ord
- Wihstans son skyndsamt åtlydde sin stridssjuke
- Och sårade furste, bar ringnätet,1
- 2755 Den flätade stridsskjortan under högens tak.
- Då såg den segerstolte, modige kämpen,
- När han gick till platsen, en mängd dyrbara smycken
- Och guld glittra, liggande på marken,
- Underbara verk å muren, den i gryningen flygande
- 2760 Gamle drakens håla, samt kärl stå där,
- Forna mäns krus, som mist sina prydnader
- Och aldrig rengjorts. Där fanns mången hjälm,
- Gammal och rostig, en mängd armringar,
- Flätade med konst. Lätt kunna guldets
- 2765 Skatter på marken göra vilken som helst
- Människa övermodig: akte sig den som vill!
- Även såg han resa sig högt över skatten
- Ett fälttecken av guld, det yppersta av handens under
- Och konstrikt virkat. Från detta stod en glans,
- 2770 Så att han kunde betrakta marken
- Och överblicka smyckena. Ej var nu där
- Draken att skåda: honom hade ståleggen bortryckt.
- —Jag har sport, att då plundrade en enda man
- Skatten i hålan, jättars gamla verk,
- 2775 Samt lastade i sitt sköte efter eget val
- Bägare och fat; även tog han fälttecknet,
- Det mest lysande i sitt slag. Hans gamla herres svärd
- — Dess egg var av järn — hade förut fällt
- Den som en lång tid hade värnat om
- 2780 Dessa skatter, och i stridsflammor
- Om midnätterna spritt för skattens skull
- Den heta lågans fasa, till dess han dödades.
- Budet skyndade sig, längtande att återvända,
- Påskyndad av smyckena2. Den högsinte plågades
- 2785 Av nyfikenhet huruvida han skulle få träffa
- Väder-götarnes kraftsjuke konung levande
- På den plats i det fria, där han lämnat honom förut.
- Med dessa skatter fann han sin frejdade
- Konung och herre blodande av sår
- 2790 Vid sin levnads slut. Han började åter
- Bestänka honom med vatten, till dess ordets spets
- Bröt fram ur bröstet. Sorgsen skådade
- Den gamle hjälten på guldet och sade:
- »Jag tackar med ord härlighetens konung,
- 2795 »Den evige fursten för alla dessa
- »Rika skatter, som jag här skådar,
- »Samt för det jag fått före min dödsdag
- »Förvärva dylikt åt mina män.
- »Nu har jag sålt mitt gamla liv
- 2800 »För denna skatt, främjen I nu
- »Folkets tarv; ej får jag vara här längre.
- »Bjuden de stridsberömde efter bålets brand uppkasta
- »En lysande hög på havsudden!
- »Den skall till ett minne för mina män
- 2805 »Resa sig hög på Valudden,
- »Att den sedan må kallas Beowulfs gravhög
- »Av sjöfarande, som föra höga
- »Fartyg från fjärran över vågornas töcken.»
- Av halsen tog sedan den modige konungen
- 2810 En gyllene ring och lämnade den
- Jämte sin guldglänsande hjälm, armring och brynja
- Åt den unge spjutkämpen, önskade honom glädje av dem.
- »Du är den siste utav vår släkt,
- »Av Wägmundingarne. Alla mina fränder,
- 2815 »De kraftige jarlarne har ödet bortsopat
- »I skaparens skickelse; jag följer dem nu.»
- Detta var den gamles sista ord
- Och hjärtetanke, innan han valde bålet,
- De heta eldvågorna. Ur hans bröst gick
- 2820 Själen att söka sanningsvittnenas härlighet.
- Noter:
- 1. Brynjan.
- 2. Ville visa smyckena.