Vis kilden til Första kvädet om Helge Hundingsbane (NFS)

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"  
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Helgakviða Hundingsbana I]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Fyrste kvædet um Helge Hundingsbane]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Förste Sang om Helge Hundingsbane]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Första kvädet om Helge Hundingsbane]] !! 
|-
!  !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Vǫlsungakviða]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Kvæde om Helge Hundingsbane I. (Helga kviþa Hundingsbana þeirra ok Hǫþbrodds)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link= Kvadet om Helge Hundingsbane og Hødbrodd (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Första kvädet om Helge Hundingsbane (NFS)]] !! 
|-
!  !!  !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Kvadene om Helge Hundingsbane (JJA)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Helge Hundingsbane I (FM)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Första kvädet om Hälge Hundingsbane (PAG)]] !! 
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Første Kvad om Helge Hundingsbane (F.W.Horn)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Qvädet I. om Helge Hundingsbana (AAA)]] !! 
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Det første kvad om Helge Hundingsbane]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Första kvädet om Helge Hundingsbane (KL)]]  !! 
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Helge Hundingsbane, første Kvad (V.B.Hjort)]] !!   !! 
|-
|}


<center><big>'''[[Edda - Sämund den vises skaldeverk|Edda]]'''</big>

Öfversättning:<br>'''[[Nils Fredrik Sander biografi| Nils Fredrik Sander]]'''

<big><big>'''Första kvädet om Helge Hundingsbane'''</big></big></center>


[[Bilde:Helge Hundingsbane og Sigrun.jpg|thumb|350px|<center><br>'''Helge og Sigrun''' <br>''(Robert Engels, 1919)''</center>]]
<blockquote>
<br>1. 
<br>Det var arla i tiden, 
<br>när örnar skreko 
<br>och helga vatten flöto 
<br>från himmelsfjällen: 
<br>då vardt Helge 
<br>den hugstore 
<br>af Borghild född 
<br>i Brålunden. 
<br>
<br>2. 
<br>Natt var i gården, 
<br>nornor kommo, 
<br>de som åt ödlingen 
<br>lifsmål ordnade: 
<br>bjödo honom frejdstörst 
<br>som furste varda 
<br>och bland budlungar 
<br>den bäste att tyckas. 
<br>
<br>3.
<br>Skepnadens trådar 
<br>de tvinnade med kraft, 
<br>när solgalten var å bröt 
<br>i Brålunden; 
<br>gyllene banden 
<br>de bredde ut 
<br>och fäste dem midt 
<br>under månens sal. 
<br>
<br>4.
<br>I öster och väster 
<br>de ändarna gömde, 
<br>loftungen ägde 
<br>land däremellan; 
<br>Neres dottor kastade 
<br>å nordanväg 
<br>en — att den fästa, 
<br>bjöd den för alltid hålla. 
<br>
<br>5. 
<br>Men ett var till ångest 
<br>för ylfingars ättling 
<br>och frida ungmön, 
<br>som älsklingen födde; 
<br>korp, som i höga trädet 
<br>hungrande satt, 
<br>kvad till annan den visan: 
<br>”Jag vet något, jag.” 
<br>
<br>6.
<br>I brynja Sjgmunds 
<br>son ståndar, 
<br>halfva dygnet gammal, 
<br>nu är dagen kommen; 
<br>hvasst han ögonen 
<br>hvälfver som härmän, 
<br>han är varga-vän, 
<br>vi må glädjas, vi!” 
<br>
<br>7. 
<br>Drottmännen tycktes han 
<br>dugande vara, 
<br>de sade till mänskor 
<br>sänd en gudatid; 
<br>själf bar kungen 
<br>från krigets larm 
<br>till unge hjälten 
<br>en ädel lökväxt. 
<br>
<br>8. 
<br>Gaf honom namnet Helge 
<br>och Ringstads gård, 
<br>Solfjäll, Snöfjäll 
<br>och Sigarsvallen; 
<br>Ringsta, Håtun 
<br>med Himmelsvången 
<br>och smyckadt blodorms-svärd 
<br>åt Sinfjötles broder. 
<br>
<br>9. 
<br>Då började växa 
<br>vid vänners bröst 
<br>den ädla almen, 
<br>ammad i strålglans; 
<br>han gäldade och gaf 
<br>guld åt de förtjänta, 
<br>ej sparade budlungen 
<br>blodstänkt skatt. 
<br>
<br>10. 
<br>Ej länge lät kungen 
<br>på kamp bida: 
<br>när fursten var 
<br>femton vintrar, 
<br>vardt den hårdföre 
<br>Hunding slagen, 
<br>han som länge rådde 
<br>öfver länder och folk. 
<br>
<br>11. 
<br>Hundings söner 
<br>sakmålsgods och ringar 
<br>kräfde sedan 
<br>af Sigmunds son, 
<br>eftersom de hade 
<br>att hämnas å hjälten 
<br>fejdrof många 
<br>och sin faders död. 
<br>
<br>12. 
<br>Ej lät budlungen 
<br>böter lämna, 
<br>än mindre sönerna 
<br>mansbot få; 
<br>men vån att vänta kvad han 
<br>ett väldigt väder 
<br>af järngrå spjuten 
<br>och Odens vrede. 
<br>
<br>13. 
<br>De stridsmän fara 
<br>till svärdstämma, 
<br>som de förlade 
<br>till Lågefjällen; 
<br>slets då Frodefriden 
<br>fiender emellan, 
<br>öfver ön nu Vidrers ulfvar gå, 
<br>de glupande grå. 
<br>
<br>14. 
<br>Under örnaklippan 
<br>kungen sig satte, 
<br>sen Alf han slagit 
<br>och Eyolf därjämte 
<br>samt Hjorvard och Havard, 
<br>Hundings söner: 
<br>hela Geirmimers ätt 
<br>han utödt hade. 
<br>
<br>15. 
<br>Då frambröt en ljusström 
<br>från Lågefjällen, 
<br>men ur denna ljusström 
<br>gingo löpeldar ut: 
<br>då var man under hjälmar 
<br>å Himmelsvången, 
<br>brynjorna voro 
<br>blodbestänkta, 
<br>men strålar från spjutens 
<br>spetsar glänste. 
<br>
<br>16. 
<br>Arla sporde 
<br>från ulfidet 
<br>döglingen de Sydländska 
<br>diser därvid, 
<br>om hem de ville 
<br>med höfdingen 
<br>den natten komma: 
<br>då vardt klang i bågsträng! 
<br>
<br>17. 
<br>Men från hästen 
<br>Högnes dotter, 
<br>tystande sköldgnyt, 
<br>talte till fursten: 
<br>”Det menar jag, vi hafva 
<br>för händer annat 
<br>än att med ringbrytarn 
<br>dricka i ro hans mjöd. 
<br>
<br>18. 
<br>Har ju fader min 
<br>fäst sin dotter, 
<br>lofvat mig åt Granmars 
<br>grymme son; 
<br>men jag har, Helge, 
<br>Hödbrodd kallat 
<br>en kung så frejdad 
<br>som — kattens son. 
<br>
<br>19. 
<br>Dock kommer fursten 
<br>inom få nätter, 
<br>om ej honom du visar 
<br>till valstämma hän 
<br>eller mön du själf tager 
<br>från mildingen bort.” 
<br>
<br>20. 
<br>''Helge kvad:'' 
<br>“Ängslas ej du 
<br>för Isungs bane! 
<br>Förr skall stridsgny dåna, 
<br>om ej död jag är.” 
<br>
<br>21. 
<br>Härskaren sände 
<br>svenner dädan 
<br>öfver land och våg 
<br>att till ledung kalla, 
<br>att bjuda kämpar 
<br>och kämpars söner 
<br>rikligt och rundligt 
<br>rödaste guld. 
<br>
<br>22. 
<br>”Bjuden dem skyndsamt 
<br>å skeppen gånga 
<br>och till Brandö 
<br>i bonad draga!” — 
<br>Dädan väntade kungen, 
<br>att dit komme 
<br>härmän hundradefaldt 
<br>från Hedens ö. 
<br>
<br>23. 
<br>Och där från Stamsnäs’ 
<br>ståndplatser halades ut 
<br>härens flotta, 
<br>fager i guldprakt. 
<br>Helge sporde 
<br>Hjorleif härvid: 
<br>”Känner du de tappra 
<br>kämpars tal?” 
<br>
<br>24. 
<br>Men unge kungen 
<br>till den andre sade: 
<br>”Sent vore att tälja 
<br>från Tranaöre 
<br>långhöfdade snäckor 
<br>med ledungsmän, 
<br>som i Örfvasund 
<br>utanifrån foro. 
<br>
<br>25. 
<br>Väl tolf hundraden 
<br>af trofasta män! 
<br>Dock är i Håtun 
<br>hälften större 
<br>konungens härflock: 
<br>nu är hopp om strid.” 
<br>
<br>26. 
<br>Tog så hvarje styrman 
<br>tälten ned å skeppen, 
<br>att af mildingar 
<br>mängden väcktes; 
<br>döglingar sågo 
<br>dagen bräcka, 
<br>och siklingar hissa 
<br>å högan mast 
<br>de väfda seglen 
<br>i Varinsfjärden. 
<br>
<br>27. 
<br>Vardt då årors knak 
<br>och vapenbrak, 
<br>sköld hven emot sköld, 
<br>när de vikingar rodde; 
<br>med ilande fart 
<br>under ödlingaskaran 
<br>lopp loftungens flotta 
<br>fjärran från land. 
<br>
<br>28. 
<br>Så var att höra, 
<br>när samman kommo 
<br>Kolgas systrar 
<br>och kölar långa, 
<br>som om berg eller bränning 
<br>brytas måste. 
<br>
<br>29. 
<br>Helge bjöd att sätta 
<br>flera segel och högre: 
<br>ej vardt hamnen vägrad 
<br>i följd af vågornas vrede, 
<br>när Ägers dotter, 
<br>den omedgörliga, 
<br>de tackelstyrda hästarna 
<br>störta ville. 
<br>
<br>30. 
<br>Ty Sigrun från ofvan 
<br>så dem själfva 
<br>som färden deras 
<br>frälste stridsdjärf; 
<br>med kraft hon ryckte 
<br>Ran ur händerna 
<br>de gungande kungsskepp 
<br>vid Gnipalunden. 
<br>
<br>31. 
<br>Om aftonen samlad 
<br>i Unaviken 
<br>fagerbonade 
<br>flottan förtöjdes; 
<br>men Granmars söner 
<br>från Svarinshögen 
<br>med harm i hugen 
<br>spejade å hären. 
<br>
<br>32. 
<br>Den gudaborne 
<br>Gudmund sporde: 
<br>”Hvem är den höfding, 
<br>som härfärden styrer 
<br>och fiendeflock 
<br>fører till landet?” 
<br>
<br>33. 
<br>Sinfjötle kvad 
<br>— han satte vid rån 
<br>röda skölden 
<br>med rand af guld, 
<br>var en väktare vid sunden, 
<br>som svara kunde 
<br>och med ödlingar 
<br>i ordskifte gånga — : 
<br>
<br>34. 
<br>”Säg du i afton, 
<br>när du svinen ger föda 
<br>och tikarna edra 
<br>till afskrädet lockar, 
<br>att ylfingar äro 
<br>östan komna, 
<br>lystna efter kamp
<br>vid Gnipalunden.
<br>
<br>35.
<br>Där skall Hödbrodd 
<br>Helge finna, 
<br>flykthatande kämpen 
<br>i flottans midt, 
<br>honom, som ofta 
<br>örnar mättat, 
<br>medan du vid kvarnen 
<br>kysste trälkvinnor.” 
<br>
<br>36. 
<br>''Gudmund kvad:''
<br>”Föga minns du, furste, 
<br>af forntids visdom, 
<br>när du ödlingar 
<br>med osanning, lastar; 
<br>ätit har du 
<br>ulfvars kost, 
<br>är dina bröder 
<br>till bane vorden, 
<br>har ofta sår sugit 
<br>med svala läppar 
<br>och led för enhvar 
<br>letat dig kryphål.” 
<br>
<br>37. 
<br>''Sinfjötle kvad:'' 
<br>“Du var en völva 
<br>på Varins ö, 
<br>som en skrymtande käring 
<br>bar du skrock samman, 
<br>sade dig ingen man 
<br>äga vilja, 
<br>ingen brynjeklädd sven, 
<br>om ej Sinfjötle. 
<br>
<br>38. 
<br>Du var ock, skadeskarn, 
<br>en skamlig valkyrja 
<br>hos Allfader, 
<br>aslysten, omättlig; 
<br>månde enhärjar 
<br>alla slåss, 
<br>illsluga kvinna, 
<br>för ditt krångels skull. 
<br>
<br>39. 
<br>På Sagas näs 
<br>nio ulfvar 
<br>vi aflat både: 
<br>jag ensam var deras fader.” 
<br>
<br>40. 
<br>''Gudmund kvad:'' 
<br>“Ej var du fader 
<br>till fenresulfvar, 
<br>fast äldre du var än alla, 
<br>så vidt jag minnes; 
<br>slutligen vardt du 
<br>snöpt vid Gnipalunden 
<br>af tursamör 
<br>å Torsnäset. 
<br>
<br>41. 
<br>Du var Siggeirs styfson, 
<br>stack dig undan i hemmet, 
<br>van vid vargatjut 
<br>var du å skog ute; 
<br>allt slags ofärd 
<br>kom ock öfver dig, 
<br>när dina bröders bröst 
<br>du genomborrat; 
<br>gjorde dig namnkunnig 
<br>genom nidingsverk.” 
<br>
<br>42. 
<br>''Sinfjötle kvad:'' 
<br>“Du vardt Granes brud 
<br>å Bråvallen, 
<br>vardt guldbetslad 
<br>och gjord till att löpa; 
<br>red jag dig ej matt 
<br>rätt mången resa 
<br>och smäckrare under sadeln 
<br>å sluttande berget, häxa?” 
<br>
<br>43. 
<br>''Gudmund kvad:'' 
<br>“Som sven du tycktes 
<br>sedeslös vara, 
<br>när du Gullners 
<br>getter mjölkade, 
<br>men en annan gång 
<br>som en otröstlig dotter 
<br>gick du i trasdräkt; 
<br>skall jag tälja längre?” 
<br>
<br>44. 
<br>''Sinfjötle kvad:'' 
<br>“Förr jag ville 
<br>vid Frekasten 
<br>med din döda kropp 
<br>korpar mätta, 
<br>än tikar edra 
<br>till afskrädet locka 
<br>och galtar ge föda: 
<br>må gastar med dig tvista!” 
<br>
<br>45. 
<br>''Helge kvad:'' 
<br>”Bättre, Sinfjötle, 
<br>eder båda höfdes 
<br>kampdåd att öfva 
<br>och örnar glädja 
<br>än gagnlöst hvarandra 
<br>med glåpord lasta, 
<br>om än rotadt agg 
<br>ringbrytarne skilde. 
<br>
<br>46. 
<br>Ej goda tyckas mig 
<br>Granmars söner, 
<br>dock sikling likar det 
<br>att sanning tala: 
<br>de lämnat märken 
<br>i Moenshem, 
<br>hur hug de hafva 
<br>att hugga med svärd!” — 
<br>
<br>47. 
<br>Dessa ur sitt rike 
<br>ränna läto 
<br>Svipud och Svegjod 
<br>åt Solhem till 
<br>genom daggiga dalar 
<br>och å dunkla stigar; 
<br>skalf dimhöljd mark, 
<br>där männen foro fram. 
<br>
<br>48. 
<br>De härskaren mötte 
<br>i hägnadsgrinden, 
<br>sade, att käcka 
<br>stridsmän kommit; 
<br>ute stod Hödbrodd 
<br>med hjälmen nedfäld, 
<br>såg sina ättmäns 
<br>ilfärd till häst: 
<br>”Hvad vållar, att niflungar 
<br>hafva vredens färg?” 
<br>
<br>49. 
<br>''Gudmund kvad:'' 
<br>”Bindas här å sandbädd 
<br>snabba kölar 
<br>med ringade master 
<br>och rår långa, 
<br>sköldar i mängd, 
<br>skinande åror, 
<br>ypperlig vikingahär, 
<br>ylfingar glada. 
<br>
<br>50. 
<br>Gånga femton 
<br>flockar i land, 
<br>dock ute till sjös ännu 
<br>sju tusen äro; 
<br>ligga här i gattet 
<br>för Gnipalunden 
<br>blåsvarta drakar 
<br>med bonad af guld: 
<br>där är mängden 
<br>af män den största, 
<br>nu lär Helge ej töfva 
<br>att hålla svärdting.” 
<br>
<br>51. 
<br>''Hödbrodd kvad:'' 
<br>”Så ränne de betslade hästar 
<br>till de rådandes ting, 
<br>hin Sporvitner 
<br>till Sparinsheden, 
<br>men Melner och Mylner 
<br>till Mörkveden! 
<br>Låten ingen man 
<br>efter sitta 
<br>af dem, som med dödshugg 
<br>drabba kunna! 
<br>
<br>52. 
<br>Bjuden Högne 
<br>och Rings bålda söner, 
<br>Atle och Yngve 
<br>och Alf den gamle. 
<br>De äro lystna 
<br>att leken börja; 
<br>månde völsungar 
<br>mothugg få!” 
<br>
<br>53. 
<br>I samma draget 
<br>drabbade ihop 
<br>de färgutplånande spjuten
<br>vid Frekasten;
<br>Alltid var Helge
<br>Hundings bane
<br>främst i flocken,
<br>där fiender slogos
<br>hetsig i fejden
<br>och flykthatande:
<br>den hjälten hade
<br>hårdfört hjärtegry.”
<br>
<br>54. 
<br>Kommo där från himlen 
<br>hjälmprydda diser 
<br>— vapengnyet växte — 
<br>att värna kämpen; 
<br>då kvad Sigrun,
<br>som pilsår slog,
<br>så att bondens häst
<br>åt af korpens barr - : 
<br>
<br>55.
<br>”Säll skall du, höfding,
<br>härska öfver män
<br>och äga i lifvet glädje,
<br>ättling af Yngve,
<br>då du fällt hafver
<br>flykthataren,
<br>drotten, som vållade
<br>död af skräck.
<br>
<br>56.
<br>Och dig, budlung
<br>anstå bådadera väl: 
<br>ringarna röda 
<br>och den rika mön. 
<br>Säll skall du, budlung, 
<br>öfver bägge råda. 
<br>Ringstads hof 
<br>och Högnes dotter, 
<br>öfver seger och land; 
<br>då är lyktad striden.” 
</blockquote>

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Den eldre Edda]]
[[Kategori:Nils Fredrik Sander]]