Groas besvärjning (AAA)

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Sæmund den vises
Edda


Groas besvärjning
(Grou-Galdur)

öfversat af
Arvid August Afzelius

1. Vakna du, Groa!

“vakna! goda qvinna.
“dig väcker jag för dödens dörrar:
“om du det minnes,
“att din son du bad
“till Kumbel-griften komma”

2. Hvad görs nu för brådska
minom enda son?
hvilken nöd har dig nu omhvärft?
att din mor du kallar,
som till mull är kommen
och ur men’skors hem framliden?

3. “Sorgligt trollbord för mig
“sköt du, trollqvinna!
“som min fader famnat,
“att du böd mig komma,
“dit som ingen vet,
“till de dödas möte”.

4. Lång är färden,
Vägarne så långa,
lång är menskans saknad:
om så varder,
att du får din önskan,
ovisst löper ödet i sin skepnad.

5. “Sjung åt mig besvärjning,
“den mig nyttig varder,
“Moder! bärga du din son;
“fruktar att jag varder
“uppgifven under vägen;
“tycks allt för späd min ålder”.

6. Jag dig först då qväder
sång, den nyttig tyckes,
som Rinda qvad för Rane:
att, hvad svårt dig synes
du af skuldran kastar:
sjelf du led dig sjelfvan!

7. Den andra dig jag qväder:
om å dina vägar
glädje-lös du vankar,
Urdas magter hålle
dig på alla sidor,
der åt blygd du skådar.

8. Tredje dig jag qväder:
om stora vatten falla
till fara för ditt lif,
Krökte, Forsande,
då de sno till afgrund,
för dig dock alltid stadne!

9. Fjerde dig jag qväder:
stånda fiender i skogen
redo, dig till anfall;
dem skall modet ryggas
dig med magt till handa,
och i fredligt sinne vändas.

10. Femte jag dig qväder:
om dig öfver händer,
fjättrar laggde varda:
Lejfners eld jag låter
öfver lem dig sjungas;
flyga låsen då af armar,
kedjorna af dina fötter.

11. Sjette dig jag qväder:
om i sjö du kommer,
större än du väntat;
Skall sig vind och våg
vid ditt skepp försona,
och dig alltid fred på resan gifva.

12. Sjunde jag dig qväder:
ofverfaller frosten
dig å fjället höga;
Skarpa kölden icke
skall din kropp föröda,
ej krympa kroppens lemmar.

13. Åttonde jag qväder,
om dig ute öfverfaller
natt å töknig stig:
skall derför dock icke
något mehn dig göra
Christen döder qvinna.

14. Nionde jag qväder:
om med spjut-beväpnad
Jätte, ord du skiftar,
månde ord och vett
dig å Mimers hjerta
ymnogt gifvit varda.

15. Gack nu aldrig du
dit dig ofärd väntar;
mehn skall dig ej möta:
jag å jordfast sten
innom dörren stod
då jag qyad dig sången.

16. Hädan bär, min son!
moder-orden
lät dem bo i bröstet:
då skall ymnog välgång
du af lifvet hafva,
om dem väl du minnes.