Harbardssången (NFS)

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif Faeroysk.gif
Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif



Tor (W.G. Collingwood, 1908)

Harbard (W.G. Collingwood, 1908)
Edda

Öfversättning:
Nils Fredrik Sander

Harbardssången


Tor drog ur österled och kom till ett sund; på andra sidan om sundet var färjekarlen med farkosten. Tor ropade:

1.
”Hvem är den sven bland svenner,
som på hinsidan sundet står?”

2.
Färjekarlen svarade:
”Hvem är den karl bland karlar,
som kallar på mig öfver vågen?”

3.
Tor kvad:
”För du mig öfver sundet,
så föder jag dig i morgon:
jag bär en korg på ryggen,
ej bättre mat det finns.
Innan jag hemifrån for,
åt jag i ro
sill och bockkött,
burgen är jag än däraf.”

4.
Harbard kvad:
”Med tidiga bragder
du bröstar dig af din måltid
men bättre besked ej vet;
dystert har du i huset hemma,
död, jag tror, din moder är.”

5.
Tor kvad:
Nu säger du det,
som må synas enhvar
af mesta vikt att veta:
att min moder är död.”

6.
Harbard kvad:
”Ej det tycks som du
trenne goda byar äger:
barbent står du
och bär landstrykardräkten,
i ty att du ej har brokor på dig.”

7.
Tor kvad:
”Styr du hit med ekan,
jag visar dig ställe att landa!
Eller hvems är båten,
som du håller vid landet?”

8.
Harbard kvad:
”Hildulf han heter,
som bad mig hålla den,
rådvise kämpen,
som bor i Rådsösund.
Han bjöd mig att icke rånsmän forsla
eller röfvare af hästar,
godt folk endast
och dem jag grant känner.
Säg mig ditt namn,
om du vill öfver sundet fara.”

9.
Tor kvad:
”Om äfven saker till brott
säga månde jag dig mitt namn
och allt mitt ättartal:
jag är Odens son,
Meiles broder
och Magnes fader,
den trotsigt starke bland gudar:
om Tor kan här du döma.
Det vill nu jag spörja,
hur namnes du?”

10.
Harbard kvad:
”Harbard jag heter
och håller det sällan doldt.”

11.
Tor kvad:
“Hvi skulle du namnet dölja,
om för någon sak du ej häftade?”

12.
Harbard kvad:
”Om än för sak jag häftade,
dock söka jag månde
freda mitt lif för en slik som du
att ej feg till döds vara.”

13.
Tor kvad:
”Smädelig harm mig synes däri
att vada öfver vågen till dig
och väta min mandom;
jag skulle löna din kogersven
för kältringsorden,
om jag komme öfver sundet.”

14.
Harbard kvad:
”Här vill jag stånda
och härifrån dig bida;
ej fann du så rask och hårdlynt man
efter Rungners död.”

15.
Tor kvad:
”Den där vill du nu få gagn af,
som vid min dust med Rungner,
den stormäktige jätten,
som hufvud af sten hade.
Dock bragte jag honom att falla
och böja sig för mig.
Hvad gjorde du under tiden, Harbard?”

16.
Harbard kvad:
”Jag var hos Fjölvar
fem fulla vintrar
å den där ön,
som Allgrön heter;
fejd var där att vänta
och val att fälla,
mycket att fresta
och mö att vinna.”

17.
Tor kvad:
”Hur till eder förhöll sig
edra kvinnors hug?”

18.
Harbard kvad:
”Språksamma kvinnor vi hade,
om oss spaka blott de vordo;
högvisa kvinnor vi hade,
om oss hulda de voro;
men af sand de sina
snodder tvunno
och ur djupan dal
kring grunden grofvo.
Dem alla dock ensam vardt jag
öfverlägsen i rådvishet,
jag sof hos de systrar sju
och fick deras ynnest all och gamman.
Hvad gjorde du under tiden, Tor?”

19.
Tor kvad:
”Tjasse jag drap,
den dådhugade jätten,
och Allvaldes sons
ögon jag kastade
upp å den klara himlens hvalf:
de äro de bästa märken
af mina verk,
dem alla människor sedan se.
Hvad gjorde du under tiden, Harbard?”

20.
Harbard kvad:
”Många kvinnokonster
jag hade med mörkriderskor,
när jag missledde dem från männen.
En trotsig jätte
tycktes mig Läbard vara,
men gammantenen han gaf mig,
och jag villade honom från vettet.”

21.
Tor kvad:
”Af ond hug du gäldade då
de goda gåfvor.”

22.
Harbard kvad:
”Eken hafver
hvad af annan hon skafver,
enhvar ser på sitt i slikt.
Hvad gjorde du under tiden, Tor?”

23.
Tor kvad:
”I Österled jag var
och nedslog jättars
arglistiga brudar,
som till bergs gingo;
stor vore jättars ätt,
om de alla lefde,
men liten mänskors
uti Midgård.
Hvad gjorde du under tiden, Harbard?”

24.
Harbard kvad:
”I Valland jag var
och vållade strider,
eggade furstar
men aldrig dem förlikte.
Oden äger jarlar,
de som akta att i val falla,
men Tor äger trälars släkt.”

25.
Tor kvad:
”Ojämnt du månde
skifta bland asar hirden,
om välde i stort som vilja du hade.”

26.
Harbard kvad:
”Tor äger mycken kraft
men icke mod:
af rädsla och blödsint hug
du i handsken kröp
och tycktes då ej Tor vara.
För denna din rädslas skull
du dristade då
hvarken fnysa eller nysa,
så att Fjalar det hörde.”

27.
Tor kvad:
”Harbard, du vekling!
Dig skulle till Hel jag dräpa,
om min hand öfver sundet jag sträckte.”

28.
Harbard kvad:
”Hvi sträcka den öfver sundet,
när sak alls ingen är före?
Hvad gjorde du under tiden, Tor?”

29.
Tor kvad:
”I Österled jag var
att ån värja,
när Svarangers söner
mig satte an;
med grus och sten de slogo på,
men öfver gagnet var ringa fägnad,
ty fort de måste
om frid bedja.
Hvad gjorde du under tiden, Harbard?”

30.
Harbard kvad:
”I Österled jag var
till doms med en enhärja,
lekte med en linhvit
och långa ting höll,
gladde en gullbjärt,
och mön till gamman var villig.”

31.
Tor kvad:
”Präktiga ungmör de hade då där?”

32.
Harbard kvad:
”Din hjälp jag nog skulle tarfvat, Tor,
att hålla kvar den linhvita mön.”

33.
Tor kvad:
”Jag månde dig då den lämna,
om dit vi lände samman.”

34.
Harbard kvad:
”Jag månde på dig då lita,
att ej mot lofven du sveke mig.”

35.
Tor kvad:
”Ej gnager å häl jag så
som en gammal sko om våren.”

36.
Harbard kvad:
”Hvad gjorde du under tiden, Tor?”

37.
Tor kvad:
”Bärsärkars brudar
bräckta slog jag på Läsö;
de hade oss värst ämnat
och förhäxade hela folket.”

38.
Harbard kvad:
”Smälek vann du dig då, Tor,
när du slogs med kvinnor.”

39.
Tor kvad:
”Varghonor de voro,
visst icke kvinnor,
stjälpte mitt skepp,
när jag stöttat det som bäst,
hotade mig med järnpåk
och ville jaga Tjalfe bort.
Hvad gjorde du under tiden, Harbard?”

40.
Harbard kvad:
”Jag var i den hären,
som hitåt rustades
med sväfvande stridsmärke
spjut att bloda.”

41.
Tor kvad:
”Därom vill du orda nu,
hur du for att oblid lott oss bjuda.”

42.
Harbard kvad:
”Så skall då detta bötas dig
med brudskänks ring,
som skiljemän oss unnat,
de som oss förlika vilja.”

43.
Tor kvad:
”Hvar hämtade du
de hånfulla ord,
dem aldrig jag hörde
mera hånliga?”

44.
Harbard kvad:
”Dem har jag från män
af högan ålder,
som bo i hemmets skogar.”

45.
Tor kvad:
”Ett godt namn
du ger dock åt stendösar,
när du kallar dem hemmets skogar.”

46.
Harbard kvad:
”Så jag dömer
om slik en färd.”

47.
Tor kvad:
”Din ordslughet
skulle illa dig bekomma,
om jag ville öfver vågen vada;
värre än ulfven
du väsnas skulle,
finge du smaka hammarns hugg.”

48.
Harbard kvad:
”Hemma har Sif en älskare,
honom vill du väl träffa;
gör då ett dugande kraftprof,
ty därtill har du mera skäl.”

49.
Tor kvad:
”Du mäler hvad för munnen far
och för mig skall sämst synas,
du modfällde man,
jag menar, att du ljuger.”

50.
Harbard kvad:
”Sanning dig säga menar jag,
sen du är till din färd.
Längt du nu vore kommen, Tor,
om i lånad skepnad du fore.”

51.
Tor kvad:
”Harbard, du vekling!
Mig har du hindrat länge nog.”

52.
Harbard kvad:
”Asa-Tors färder
aldrig jag trodde
en fäherde gifvet att gäcka.”

53.
Tor kvad:
”Råd skall jag nu dig gifva:
ro då hit med ekan, du!
Hållom inne med hotelser,
hämta Magnes fader!”

54.
Harbard kvad:
”Far från sundet fjärran,
färjefärd skall dig nekas.”

55.
Tor kvad:
”Visa mig dock
den rätta led,
när ej du vill
öfver vågen mig färja!”

56.
Harbard kvad:
”Lumpet vore att neka,
långt är att färdas:
ett stycke till stocken,
ett annat till stenen.
Håll så vägen till vänster,
tills Verland du hinner;
där skall Fjörgyn
finna Tor sin son igen,
och hon skall honom lära
åttmanna- vägarna
till Odens land.”

57.
Tor kvad:
”Skall jag hinna dit hän i dag?”

58.
Harbard kvad:
”Ja, hinna med släp och möda
vid sol, som lyser på fästet än,
upptinande frosten, jag tror.”

59.
Tor kvad:
”Kort skall nu vårt samtal vara,
när ditt svar är en enda smädelse blott.
Löna tör jag din färjevägran,
om vi träffas en annan gång.”

60.
Harbard kvad:
”Far, du, nu dit, där de gramse
dig hel och hållen må hafva!”