Hillebrand

Fra heimskringla.no
Revisjon per 17. mai 2017 kl. 17:47 av Jesper (diskusjon | bidrag)
(diff) ← Eldre revisjon | Nåværende revisjon (diff) | Nyere revisjon → (diff)
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Svensk.gif


Svenska folkvisor vignet.jpg
Svensk Folkdiktning


2. Hillebrand


Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius



1. Hillebrand tjente på konungens gård —
Uti lunden —
Och der tjente han i femton runda år
För den, han had' trolofvat i sin ungdom.


2. Han tjente der inte så mycket för guld,
Som för att fröken Gulleborg var honom så huld.


3. Och inte han tjente så mycket för lön,
Som för att fröken Gulleborg var honom så skön.


4. »Och hör du, fröken Gulleborg, hvad jag månd' säga dig:
Lyster dig att fara utaf landet med mig?»


5. Och nog vill jag fara utaf landet med dig,
Vore ej så många, som akta uppä mig.»


6. »På mig aktar fader, på mig aktar mor,
På mig aktar syster, på mig aktar bror.»


7. »På mig akta vänner, pä mig aktar slägt,
Men mest aktar riddaren, som mig hafver fäst»


8. »Jag skär dig en klädning af skarlakan fin,
Så känner han dig ej på din rosende kind.»


9. »Jag byter om ringarne på fingrarne små,
Så känner han ej igen dig deruppå.»


10. Och Hillebrand sadlade de gångarne grå,
Så lättelig han lyfte fröken Gulleborg derpå.


11. Sä redo de öfver den trettimila skog,
Och der mötte dem en riddare så god.


12. »Och hvar har du tagit din goda ungersven?
Mig tycks, han sitter ej väl fast i sadelen.»


13. »Och honom har jag tagit från hans moder i går,
Deröfver hon månd' gråta så mången en tår.»


14. »Väl tyckes mig känna den rosende kind,
Men inte så känner jag skarlakanskappan fin.»


15. » Faren väl, faren väl, med tusende god natt,
Och helsa fröken Gulleborg med tusende god natt!»


16. Men när som de ridit så liten en stund,
Så lyster fröken Gulleborg att hvila en stund.


17. Och Hillebrand, Hillebrand, du sof inte nu!
Jag hör nu min faders basuner de sju.»


18. »Jag känner min faders gängare grå,
Som inte varit ute på femton år.»


19. »Och när som jag rider uti striden fram,
Då, kära fröken Gulleborg, nämn inte mitt namn!»


20. »Och när som vi komma i striden som mest,
Kära fröken Gulleborg, du håll då min häst!»


21. »Att virka guld och silke min moder lärde mig;
Men inte har jag lärt hålla hästar uti strid.»


22. Det första slag, som de redo i hop,
Så slog han hennes broder och ett manskap så stort.


23. Det andra slag, som de redo i hop,
Han slog hennes fader och ett ridderskap så stort.


24. »Och Hillebrand, och Hillebrand, du stilla ditt svärd!
Den döden var inte min goda fader värd.»


25. De orden ej förr hade Gulleborg sagt,
Sju blodiga sår hade Hillebrand fått.


26. »Och vill du nu följa till din hulda moder hem?
Eller vill du följa än din sjuka ungersven?»


27. »Och inte vill jag följa till min hulda moder hem;
Men väl så vill jag följa min sjuka ungersven.»


28. Så redo de sig öfver den trettimila skog,
Och inte talte Hillebrand ett endaste ord.


29. »Görs Hillebrand trött eller görs honom mod,
Medan han ej talar ett endaste ord?»


30. »Och inte görs mig trött, och inte görs mig mod,
Men så strida lackar af mig mitt hjerteblod.»


31. Och Hillebrand red till sin kära faders gård,
Och ute för honom hans hulda moder står.


32. »Och hör du, ridder Hillebrand, hur är det nu med dig,
Medan blodet lackar så strida utaf dig?»


33. »Min gångare har snafvat och jag var ej sen
Och stötte mig så hårdt mot en apelagren.»


34. »Och kära min broder, du släpp min häst i äng,
Och kära min moder, I bädden upp min säng!»


35. »Och kära min syster, I krusen mitt hår,
Och kära min fader, I reden till min bår!»


36. »Och Hillebrand, Hillebrand, tala inte så!
Med lust och fröjd vårt bröllop om torsdag månd' stå.»


37. »Vårt bröllop skall stånda i det mörka hus;
Men inte lefver Hillebrand tills dager är ljus.»


38. Och när det vardt dager och dager stod ljus,
Så bars det tre lik ut ur Hillebrands hus.


39. Det ena var herr Hillebrand, det andra var hans mö —
Uti lunden —
Det tredje var hans moder, i sorg var hon död.
För den han had' trolofvat i sin ungdom.


_____


Se varianter af denne vise
Herr Redebold
Kung Vallemo