Konung Erik och spåqvinnan

Fra heimskringla.no
Revisjon per 24. jun. 2017 kl. 10:14 av Carsten (diskusjon | bidrag)
(diff) ← Eldre revisjon | Nåværende revisjon (diff) | Nyere revisjon → (diff)
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Svensk.gif


Svenska folkvisor vignet.jpg
Svensk Folkdiktning


94. Konung Erik och spåqvinnan


Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius



1. Och konungen talte till hofmännen två —
Och den unga —
»I morgon skolen I för spåqvinnan gå.»
I beden alla väl för unga konung Erik!


2. Och hofmännen in för spåqvinnan stå:
»I morgon skall ni upp för konungen gå.»


3. »Och hur skall jag kunna för konungen gå?
Jag står nu klädd i valmaret grå.»


4. Och spåqvinnan in för konungen gick,
Goda svar hon af honom fick.


5. Och konungen klappar på bolstrarna blå:
»Behagar liten spåqvinna hvila häruppå?r»


6. Och hur skulle jag kunna hvila häruppå?
Der inunder så ligga de pennknifvar två.»


7. »Och vet du nu detta, du vet valan mer:
Och vet du hur många hofmän jag har i mitt hof?»


8. »Trettio hofmän har du i ditt hof,
Men intet flere trogna än baraste två.»


9. »Den ena han passar på konungens säng,
Den andra bär konungens skrinnycklar små.»


10. »Och vet du allt detta, du vet välan mer:
Och vet du hur många fröknar jag har i mitt hof?»


11. »Trettio fröknar har du i ditt hof,
Men intet flere trogna än baraste två.»


12. »Den ena hon passar på drottningens säng,
Den andra bär drottningens skrinnycklar små.»


13. »Och vet du allt detta, du vet välan mer:
Vet du, hur länge min drottning lefver efter mig?»


14. »Och drottningen gångar sig med svenbarnen två,
Och aldrig kommer hon med lifvet derifrå.»


15. »Och vet du allt detta, du vet välan mer:
Och vet du, hur länge som jag lefva får?»


16. »Och det kunde jag väl äfven säga dig,
Men jag är rädd, du förråder mitt lif.»


17. »Och inte sä skall jag förråda ditt lif:
Sä länge du lefver, skall du ha födan hos mig.»


18. »Det blir en förmörkelsedag i norden i vår,
Då ligger våran drottning på förgyllande bår.»


19. »Det blir en förmörkelsedag i norden i höst,
Då tändes upp en sjukdom i konungens bröst.»


20. Konungen svartnade i ögonen som jord,
Det var på tvenne timmar han ej talte ett ord.


21. »Min nådigaste konung, ni blifven ej förskräckt!»
Och den unga —
»För er står två stolar i himmelen bredt.»
I beden alla väl för unga konung Erik!