Niflungarnes dråp (NFS)

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Edda

Öfversättning:
Nils Fredrik Sander

Niflungarnes dråp

Gunnar och Högne togo då allt guldet, Fafners arf. Då rådde ofred mellan gjukungarne och Atle: han lade dem till last att vara skulden till Brynhilds död. Det var ett fredsvillkor, att de skulle gifta honom med Gudrun; och de gåfvo henne en glömskedryck, innan hon sade ja till giftermål med Atle. Atle fick sönerna Erp och Eitil, Men Svanhild var Sigurds och Gudruns dotter.

Konung Atle bjöd Gunnar och Högne hem till sig och sände Vingner och Knefröd efter dem. Gudrun visste hans svek och sände dem bud med runor, att de icke skulle komma; och till varningstecken skickade hon Högne ringen Andvaranöt och knöt varghår däri.

Gunnar hade friat till Atles syster, Oddrun, men icke fått henne. Han fick då Glamvör. Högne var gift med Kostbära, och deras söner voro Solar, Snövar och Gjuke.

När gjukungarne kommo till Atle, bad Gudrun sina söner bedja för deras lif, men de ville det icke. Hjärtat skars ut ur Högne, och Gunnar vardt satt i ormagård. Han slog harpa och söfde ormarna, men en etterorm stack honom i lefvern.