Sagan om Didrik af Bern - Didrik wexer op

Fra heimskringla.no
Revisjon per 27. mar. 2020 kl. 08:30 av August (diskusjon | bidrag)
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Fornsvensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Original.gif Dansk.gif Original.gif
Original.gif


Sagan om Didrik af Bern


Didrik wexer op



Kap. 11.

Om konung Thetmar. Hans son Didriks uppvext och egenskaper.

Koning Thetmar rader for Bern, han war myken orlixman oc blider oc mild, hans hwsfrv war bada wæn oc from. The fingo en son som Didrick het, han waxte op stor oc stark. Han hade snar øghen, hans haar war som et gwll oc wæll kruset, oc han fik aldre skæg sa lenge han liffde. Hans hærda ware two alna brede, hans arma ware harda som andra stocka. Han war sa starker at faa funnes hans like, tog war han small i sit liiff oc degelige ben haffde han oc stark. Han war glader oc blider oc milder, hwarke sparde han gwll eller silffwer, theth sagde alla men. J then tima war aldre engen sadann man fød, badæ meth [1]sin oc skapilse vtan hans faderfader Sampson, oc alla vnte hanum got. Tha han war 11 aar gamall, tha slog hans fader hanum till riddare oc gaff hanum hest oc harnisk oc giorde hanum [till høffuitzman for alt sit hoffuesinne.[2]


Kap. 12.

Om Hillebrand och hans ätt. Huru han kommer till Bern och blir Didriks fosterfader.

En stadh lag østan for Bern[3] som kallas Venedi[4]. Ther war en hertoge som Ragball[5] het, han war riker oc fultaker[6]. Han hade two søner, then ene het Boltram[7] oc then andre Regbald. Han wart giffter oc fik en søn som Sintram[8] het. Then førsta hertwg Ragbald, han haffde en son som Hillebrand het, han war høffuitzman for hans hoffuesin. Tha han war 12 aare gamall, tha gaff hans fadher hanum hæst oc harnisk. Han war en fager man, hwid oc rød i kinderne, gult haar oc krwsit oc sa wart hans skæg. Han war starkelighe woxen, sa at alla vndrade pa hanum, oc ekke fanz hans like i Venedi. Han war saktmodug oc grvndug, oc then wiseste man ther nokon wiste at segia aff. Han war oc milder sa at alla loffuade hanum, han haffde et got hierta, sa at aldre haffde theth sports at han war nokot sinne redder. Tha han wart 30 are gamall, tha bad han sin fader om loff at ride till Bern. Faderen sporde hwat han ther wilde gøre, han sagde han wilde tiæna konung Thetmar. Faderen bad hanum fara om hanum tæktis. Tha red han wtaff Fenedi sielff xiijde oc till konung Thetmar. Han war hanum wæll komen, oc dwaldis ther meth hanum. [Tidrik Thetmarsson[9] war tha 6 are gamall, tha Hillebrand tit kom. Hillebrand vnte hanum got, oc satte hanum altiid nær sik, oc lærda hanum goda sidhær. Tidrik kallade hanum sin fosterfadher.


Kap. 13.

Huru Didrik och mäster Hillebrand fånga Alfrik dverg, bekomma svärdet Nagelring, dräpa Grim och Hilda, samt vinna hjelmen Hildegrim och många skatter.

Tha Tidrik war 12 are gamall, tha ridher meister Hillebrand meth hanum en dag meth høk oc hwnd. The plægede oc aldre wt ride vtan the hade theris harnisk vpa. The fingo see en hiort, oc slogo theris hwnda løsæ. Tidrik rende lenge effter hiorten, tha fik han atsee en dwerg. Tidrik rænde effter hanum oc fik dwergen i kragen, oc rykte hanum vp i sadelen oc førden for sik. [Han het Alfrik, han war then besztæ smidh man wiste aff at seyæ.[10] Tha sagde dwergen: «Kære herra, vnner mik mit liiff, iak will wisa ether mera gwll oc sillf en konung Thetmar ether fadher egher.» Tidrik sporde hwar theth war. Han swarade: «Vti et berg her hart nær, ther boor en stor man som heter Grym. Han haffuer [ena kona,[11] hon heter Hilda, hon ær æn større æn han. The haffua et swerd som Nagelring heter oc theth swerdh giorde iak. [Theth ær sa hwast at vnder ær[12], vtan thu faar swerdit fra hanum, tha winner thw engen siger aff hanum.» Tidrik swarade: «Thet skall nw gælla thit liiff, vtan thu kant stiæla mek theth sama swerdit.» Dwergen swor hanum (meth) en eed athan (wilde stiæla hanum) theth gøre wilde, sidan lot (han hanum løss) Tidrik hanum løpa. The ridho sidan effter hiorten. The komæ for et stort berg, ther kom dwergen till them igen oc haffde swerdit meth sik oc fik Tidrik theth, oc wiiste hanum hwar han skulde ga in i bergit. Dwergen sagde: «Kunne i slaa then starka Grym i hæll oc faa hans gwll oc silff, tha fa i mykin priiss, thy han haffuer 12 manna star[k]heit, æn mik faa j aldre mere igen.» Sidan wiste the enkte hwart dwergen bleff.

The stigo aff sinæ hæsta oc gingo till bergit. Tidrik drogh wt swerdit Nagelring oc tyktis hanum aldre haffua set et bættre swerd. The gingo in i bergit oc bundo op sina hielma, Tidrik gik fore. Tha Grim saa at the komæ, tha løp han till syna harniskæ kista oc søkte efftir sit swerdh, oc fan theth icke, oc wiste theth wæll at dwergen haffde theth stolit. Han grep [en logande brand[13] aff elden oc gik mot Tidrik oc slox lenge mot hanum. Konen[14] sprang oc grep Hillebrand om herdanar oc slog hanum [nider mot gulffwit och wilde binna hanum, oc hølt hanum sa fast, oc [at?] bloden sprang wd om hwar nagelen, oc slog hanum[15] mot brystit meth næffwan, sa athan nær danade. Han ropade till Didrik oc badh hanum hielpa: [«Iek kom aldre i sadann nødh før[16].» Didrik swarade: «Jak skall wist hielpa tik,» oc løp først at Grim wredeliga oc hwg hanum mang saar. Et hwg kom a hans hals sa at affgik hoffwdit. Sidan løp han till Hillebrand, oc hwg konan[17] sunder mit i liffuit. Hon war sa mykin trulkona at lutterna skrido saman oc wart strax heell. Didrik hwg henne æn en sinne sunder i tw stycke, tha foor theth æn som før. Tha sagde Hillebrand: «Tha hon ær sunder huggen, tha skulde i stinga ider fot mellom bade lutternæ[18], tha koma the aldre saman mere.» Tha hwg Didrik till henna ræt vp[a] lænderna, oc hwg henna i tw stykke, oc stak sin fot mellom badha stycken. Tha føllo badæ stycken wtaff Hillebrand oc bleff hon tha død. Hillebrand stod op oc sagde till Didrik: «Haffde sa Grim ouer wunnet tik som konan wan mik, tha haffde wij aldre hædan komit, æn gud løna tik tw halp mik [som en ædla herra[19].» Sidan toko the gwll oc silffuer[20] æ mædan the haffua wilde. Tha fan Didrik en hielm i bergit then bæszta ther wæra matte. [Grym haffde giffuit helfftena aff sit naffn oc konan helfftena aff sit[21], oc ty kalladis hielmen Hyllagrym. Didrik haffde then hielm i manga strider sidan, oc aldre wart han gymenhwggen. The haffde sa mykit gwll oc silff at thera hæsta gato ekke mera burit. Sidan rido the hem till Bern, [oc her aff worde the prisade[22]


Kap. 14.

Om Heym Studdersson, hans ätt, och hans häst Rispa.

For[23] nordan fiæll ligger et slot som Sægard heter. Theth atte hin rikæ Brynild, hin fagra oc hin wiisa, oc myken manheit giordis for henne skull i wærildene. Hon war en mektig jomfrw, henne fader oc moder waro døde. J en skog ther hart nær atte hon en storan gardh. Ther bodde en man vpa som Studder het, han war starker man. [Ther haffde hon[24] sin stodh i then samma skog, oc the waro alla gra oc swart. Ther føddes the beszta hæsta aff som till waro bade [Skimling oc Folken[25] oc manga flere. Studder hade en son, han het oc Studder. Hans enlite[26] war bret ok ekke lankt. Han war open[27] oc snar øgder, gwll haar haffde han oc brunt skæg, oc stort hoffwd oc [hærda breder [? breda hærder][28]. [Han haffde langa arma oc 4 alboga oc tiwkka hænder[29] oc fagra finger, han war en liten man [ræt fyreskoten[30]. Theth war hans mæsta lust at rida i døst oc læra at skyrma. Han kunde wæll skiwta meth armbørst[31], oc war grymmer oc hogmoduger sa at ængen gat [omgangit sik[32] meth hanum. Han war then raskaste riddare ther wara matte. The wener som han haffde, them ælskade han aff hiærta. The wændade[33] hans nampn oc kallade hanum Heym[34] for ty en orm heter Heym, han ær fwll aff ether alla orma ræddes for hanum. [Sa giorde oc folkit wid Heym at alla ware rædde for hanum[35], han giorde offtare ont æn got. Hans fader gaff hanum en hæst som Rispa[36] het, han war fød aff theth samma stod som før war sakt oc han war gra.


Kap. 15.

Heym Studdersson rider till Bern och manar Didrik till kamp.

Theth war et sinne at Heym tog sin hæst oc wapnar sik oc bant sit swerd wid sidæ. Theth het Blodgang, theth war hwast. Han sagde till sin fadher: «Jak will rida till en vngan herra, oc slaass meth hanum, han heter Didrik konung Thetmarsson aff Bern.» Fadheren swarade: «Tha gør thw som en w wiiss man. Mik ær sakt athan ær then raskaste man som nw kan finas, rid heller en annar stadz oc fresta tik.» Heim swarade: «Jak ær icke sa ræd som tw, jak skall antigge[37] winna sigher eller dø ther om. Mik ær sakt at Tidrik ær ekke mera æn 12 are gamell oc jak ær nw 17 are gamall, oc skulde han winna sigher aff mik, tha ware theth vnder.» Han tog sit glaffwen oc sprang vpa sin hæst oc red ouer manga stora skoga, land oc stæder till thess han kom till Bern. Tha han tit kom stegh han aff sin hæst, oc gik in j stuffunæ oc hælsade konung Thetmar, oc sidan wænde han sik till Didrik oc helsade hanum oc sagde: «Jak haffuer ridit langan wæg for thina skull, oc mykit ær mik aff tik sagt. Møt mik her wte for slottit oc slass meth mik. Hwilken ther winner, han skall eghæ [thess annars[38] wapn.» Didrik swarade oc sag wredeliga vpa hanum ty athan talede hastogt till hanum: «Mik hauer ængen før bodet sadant bodh som thw gør.» Sidan sprang han fra bordh oc gik wt, oc Hillebrand gik meth hanum oc manga andra riddara. Han bad lata hempta sit harnisk oc lagde vpa sik oc giorde sik redo oc bant sin hielm Hillagrym ok Nagelring wid syna sidæ. Hillebrand hølt i ystadit[39] mædan han stegh vpa sin hæst


Kap. 16.

Om Heym Studderssons och Didriks envig. Didrik får hästen Folke.

Nw rider Didrik vtaff Bern, Heim hølt ther for hanum. The slogo thera hæsta meth sporana, oc hwar stak i annars skioll, oc ængen thera gik aff hæstin. The rende annat sin till saman oc foro æn thesligis. The rende theth tridie sin [till hopa[40], tha stak Heim gymon Didriks skioll oc reff brynian sunder, tok wart han ekke saar. Didrik stak gymon hans skioll, oc wt i gømon brynian twefald oc Heim wart oc ecke saar. Her Didriks hæst føll till jordena, oc tog bleff han i sadelen, oc sunder gik badæ glaffuenæ. The sprungo bade aff hæstana, oc drogo thera swerd, oc gingo saman oc slogos sa trøsteliga at engen wilde for then andre ryma[41], æy sa langt som en fot war bred. Tha hiog Heim aff all syn makt oc vpa Didriks hielm Hillegrym. Hielmen war harder, ty brast swerdit sunder i hiælten[42], oc tha han sag at han haffde ængen wæriæ, tha sagde han till Didrik: «Lat mek liffwa, jak will gerna thiæna tik.» Didrik swarade: «Tha segh mek thin tro thienste.» «Gerne,» sagde Heim, oc ther meth bliffwa the forlikade, oc rido sa in vpa slottit igen oc ware gode wenner. Tha talade Heim till Didrik: «Theth vndrar mik herra ati skule æy haffua en godan hæst, sa fultaka man som i ære. Iak will rida hem oc se om iak kan skipa[43] ider en godan hæst ther tola skall en støt. I then skog som Brynnilla ægher, ther ære 4 hæsta. En heter Grane, oc annar heter Skimling, oc tridie heter Falke, oc fierde heter Rispa, myn eghin hæst. Far thu en aff the 4 hæsta, tha wenter iak thw ma rida i hwar strid som thw will.» Didrik tackade hanum oc bad hanum rida. Han red hem oc hæntade en hæst som Falke het, oc kom igen meth hanum oc fik Didrik hanum. Han takkade hanum mykit.


Hyltén-Cavallius' 1854-utgave


Fornsvensk(æ).jpg er gjengitt som ꜹ, -eth.jpg er gjengitt som ʒ.



Kap. 11.

Om konung Thetmar. Hans son Didriks uppvext och egenskaper.

Koning tꜧetmar rader for berŋ . ꜧaŋ war mykeŋ orlixmaŋ oc blider oc mild/ ꜧans ꜧwſfrv war bada wꜹŋ oc froɱ . tꜧe fingo eŋ ſoŋ ſoɱ didrick ꜧet/ ꜧaŋ waxte op ſtor oc ſtark/ ꜧaŋ ꜧade ſnar øgꜧeŋ ꜧans ꜧaar war ſoɱ et gwll oc wꜹll kruſet/ oc ꜧaŋ fik aldre ſkꜹg ſa lenge ꜧaŋ liffde/ ꜧans ꜧꜹrda ware two alna brede/ ꜧans arma ware ꜧarda ſoɱ andra ſtocka . ꜧaŋ war ſa ſtarker at faa funnes ꜧans like . tog war ꜧaŋ ſmall i ſit liiff oc degelige beŋ ꜧaffde ꜧaŋ oc ſtark./ ꜧaŋ war glader oc blider oc milder/ ꜧwarke ſparde ꜧaŋ gwll eller ſilffwer. tꜧʒ ſagde alla meŋ. j tꜧeŋ tima war aldre engeŋ ſadanŋ maŋ fød . badꜹ mʒ [44]ſiŋ oc ſkapilſe vtaŋ ꜧans faderfader ſampſoŋ . oc alla vnte ꜧanuɱ got./ tꜧa ꜧaŋ war xj aar gamall/ tꜧa ſlog ꜧans fader ꜧanuɱ till riddare oc gaff ꜧanuɱ ꜧeſt oc ꜧarniſk oc giorde ꜧanuɱ [till ꜧøffuitʒmaŋ for alt ſit ꜧoffueſinne[45]


Kap. 12.

Om Hillebrand och hans ätt. Huru han kommer till Bern och blir Didriks foster-fader.

Eŋ ſtadꜧ lag østaŋ for berŋ[46] ſoɱ kallas venedi[47]/ tꜧer war eŋ ꜧertoge ſoɱ ragball[48] ꜧet ꜧaŋ war riker oc fultaker[49]/ ꜧaŋ ꜧade two ſøner tꜧeŋ ene ꜧet boltraɱ[50] oc tꜧeŋ andre regbald . ꜧaŋ wart giffter oc fik eŋ ſøŋ ſoɱ ſintraɱ[51] ꜧet/ tꜧeŋ førſta ꜧertwg ragbald . ꜧaŋ ꜧaffde eŋ ſoŋ ſoɱ ꜧillebrand ꜧet/ ꜧaŋ war ꜧøffuitʒmaŋ for ꜧans ꜧoffueſiŋ./ tꜧa ꜧaŋ war xij aare gamall/ tꜧa gaff ꜧans fadꜧer ꜧanuɱ ꜧꜹſt oc ꜧarniſk ꜧaŋ war eŋ fager maŋ ꜧwid oc rød i kinderne/ gult ꜧaar oc krwſit oc ſa wart ꜧans ſkꜹg . ꜧaŋ war ſtarkeligꜧe woxeŋ . ſa at alla vndrade pa ꜧanuɱ/ oc ekke fanʒ ꜧans like i venedi/ ꜧaŋ war ſaktmodug oc grvndug/ oc tꜧeŋ wiſeſte maŋ tꜧer nokoŋ wiſte at ſegia aff/ ꜧaŋ war oc milder ſa at alla loffuade ꜧanuɱ/ ꜧaŋ ꜧaffde et got ꜧierta/ ſa at aldre ꜧaffde tꜧʒ ſports at ꜧaŋ war |[52] nokot ſinne redder/ Tꜧa ꜧaŋ wart xxx are gamall tꜧa bad ꜧaŋ ſiŋ fader oɱ loff at ride till berŋ./ fadereŋ ſporde ꜧwat ꜧaŋ tꜧer wilde gøre/ ꜧaŋ ſagde ꜧaŋ wilde tiꜹna konung tꜧetmar/ fadereŋ bad ꜧanuɱ fara oɱ ꜧanuɱ tꜹktis . tꜧa red ꜧaŋ wtaff fenedi ſielff xiijde oc till konung tꜧetmar/ ꜧaŋ war ꜧanuɱ wꜹll komeŋ/ oc dwaldis tꜧer mʒ ꜧanuɱ/ [tidrik tꜧetmarſſoŋ[53] war tꜧa vj are gamall/ tꜧa ꜧillebrand tit koɱ/ ꜧillebrand vnte ꜧanuɱ got. oc ſatte ꜧanuɱ altiid nꜹr ſik . oc lꜹrda ꜧanuɱ goda ſidꜧꜹr/ tidrik kallade ꜧanuɱ ſiŋ foſterfadꜧer .


Kap. 13.

Huru Didrik och mäster Hillebrand fånga Alfrik dverg, bekomma svärdet Nagelring, dräpa Grim och Hilda, samt vinna hjelmen Hildegrim och många skatter.

Tꜧa tidrik war xij are gamall/ tꜧa ridꜧer meiſter ꜧillebrand mʒ ꜧanuɱ eŋ dag mʒ ꜧøk oc ꜧwnd/ tꜧe plꜹgede oc aldre wt ride vtaŋ tꜧe ꜧade tꜧeris ꜧarniſk vpa/ tꜧe fingo ſee eŋ ꜧiort/ oc ſlogo tꜧeris ꜧwnda løſꜹ/ tidrik rende lenge effter ꜧiorteŋ/ tꜧa fik ꜧaŋ atſee eŋ dwerg/ tidrik rꜹnde effter ꜧanuɱ oc fik dwergeŋ i krageŋ/ oc rẏkte ꜧanuɱ vp i ſadeleŋ oc førdeŋ for ſik . [ꜧaŋ ꜧet alfrik . ꜧaŋ war tꜧeŋ beſʒtꜹ ſmidꜧ maŋ wiſte aff at ſeyꜹ .[54] Tꜧa ſagde dwergeŋ kꜹreerra vnner mik mit liiff/ iak will wiſa etꜧer mera gwll oc ſillf eŋ konung tꜧetmar etꜧer fadꜧer egꜧer/ Tidrik ſporde ꜧwar tꜧʒ war/ ꜧaŋ ſwarade vti et berg ꜧer ꜧart nꜹr/ tꜧer boor eŋ ſtor maŋ ſoɱ ꜧeter gryɱ . ꜧaŋ ꜧaffuer [ena kona[55] ꜧoŋ ꜧeter ꜧilda/ ꜧoŋ ꜹr ꜹŋ ſtørre ꜹŋ ꜧan/ tꜧe ꜧaffua et ſwerd ſoɱ nagelring ꜧeter. oc tꜧʒ ſwerdꜧ giorde iak . [tꜧʒ ꜹr ſa ꜧwast at vnder ꜹr[56]/ vtaŋ tꜧu faar ſwerdit fra ꜧanuɱ tꜧa winner tꜧw engeŋ siger aff ꜧanuɱ. tidrik ſwarade/ tꜧʒ ſkall nw gꜹlla tꜧit liiff vtaŋ tꜧu kant ſtiꜹla mek tꜧʒ ſama ſwerdit . dwergeŋ ſwor ꜧanuɱ (mʒ) eŋ eed atꜧaŋ (wilde ſtiꜹla ꜧanuɱ) tꜧʒ gøre wilde/ ſidaŋ lot (ꜧaŋ ꜧanuɱ løſſ) tidrik ꜧanuɱ løpa/ tꜧe ridꜧo ſidaŋ effter ꜧiorteŋ/ tꜧe komꜹ for et ſtort berg/ tꜧer koɱ dwergeŋ till tꜧeɱ igeŋ oc ꜧaffde ſwerdit mʒ ſik oc fik tidrik tꜧʒ/ oc wiiſte ꜧanuɱ ꜧwar ꜧaŋ ſkulde ga iŋ i bergit./ dwergeŋ ſagde kunne i ſlaa tꜧeŋ ſtarka grẏɱ i ꜧꜹll oc faa ꜧans gwll oc ſilff/ tꜧa fa i mykiŋ priiſſ . tꜧy ꜧaŋ ꜧaffuer xij manna star[k]ꜧeit/ ꜹŋ mik faa j aldre mere igeŋ/ ſidaŋ wiſte tꜧe enkte ꜧwart dwergeŋ bleff . tꜧe ſtigo aff ſinꜹ ꜧꜹſta oc gingo till bergit . tidrik drogꜧ wt ſwerdit nagelring. |[57] oc tẏktis ꜧanuɱ aldre ꜧaffua ſet et bꜹttre ſwerd/ tꜧe gingo iŋ i bergit oc bundo op ſina ꜧielma/ tidrik gik fore/ Tꜧa griɱ ſaa at tꜧe komꜹ/ tꜧa løp ꜧaŋ till ſyna ꜧarniſkꜹ kiſta oc ſøkte efftir ſit ſwerdꜧ/ oc faŋ tꜧʒ icke/ oc wiſte tꜧʒ wꜹll at dwergeŋ ꜧaffde tꜧʒ ſtolit . ꜧaŋ grep [eŋ logande brand[58] aff eldeŋ oc gik mot tidrik oc ſlox lenge mot ꜧanuɱ/ koneŋ[59] ſprang oc grep ꜧillebrand oɱ ꜧerdanar oc ſlog ꜧanuɱ [nider mot gulffwit ocꜧ wilde binna ꜧanuɱ/ oc ꜧølt ꜧanuɱ ſa faſt/ oc [at?] blodeŋ ſprang wd oɱ ꜧwar nageleŋ./ oc ſlog ꜧanuɱ[60] mot brẏſtit mʒ nꜹffwaŋ . ſa atꜧaŋ nꜹr danade/ ꜧaŋ ropade till didrik oc badꜧ ꜧanuɱ ꜧielpa/ [iek koɱ aldre i ſadann nødꜧ før[61]/ didrik ſwarade. jak ſkall wiſt ꜧielpa tik/ oc løp førſt at griɱ wredeliga oc ꜧwg ꜧanuɱ mang ſaar/ et ꜧwg koɱ a ꜧans ꜧals ſa at affgik ꜧoffwdit . ſidaŋ løp ꜧaŋ till . ꜧillebrand . oc ꜧwg konaŋ[62] ſunder mit i liffuit/ ꜧoŋ war ſa mẏkiŋ trulkona at lutterna ſkrido ſamaŋ oc wart ſtrax ꜧeell/ didrik ꜧwg ꜧenne ꜹn eŋ ſinne ſunder i tw ſtycke/ tꜧa foor tꜧʒ ꜹŋ ſoɱ før/ tꜧa ſagde ꜧillebrand tꜧa ꜧoŋ ꜹr ſunder ꜧuggeŋ tꜧa ſkulde i ſtinga ider fot melloɱ bade lutternꜹ[63]/ tꜧa koma tꜧe aldre ſamaŋ mere Tꜧa ꜧwg didrik till ꜧenna rꜹt vp[a] lꜹnderna . oc ꜧwg ꜧenna i tw ſtẏkke/ oc ſtak ſiŋ fot melloɱ badꜧa ſtẏckeŋ/ tꜧa føllo badꜹ ſtyckeŋ wtaff ꜧillebrand . oc bleff ꜧoŋ tꜧa død . ꜧillebrand ſtod op oc ſagde till didrik ꜧaffde ſa griɱ ouer wunnet tik ſoɱ konaŋ waŋ mik/ tꜧa ꜧaffde wij aldre ꜧꜹdaŋ komit/ ꜹŋ gud løna tik tw ꜧalp mik . [ſoɱ eŋ ꜹdla ꜧerra[64] . Sidaŋ toko tꜧe gwll oc ſilffuer[65] ꜹ mꜹdaŋ tꜧe ꜧaffua wilde/ tꜧa faŋ didrik eŋ ꜧielɱ i bergit tꜧeŋ bꜹſʒta tꜧer wꜹra matte/ [gryɱ ꜧaffde giffuit ꜧelfftena aff ſit naffŋ. oc konaŋ ꜧelfftena aff ſit[66]/ oc tẏ kalladis ꜧielmeŋ ꜧẏllagrẏɱ/ didrik ꜧaffde tꜧeŋ ꜧielɱ i manga ſtrider ſidaŋ/ oc aldre wart ꜧaŋ gẏmenꜧwggeŋ/ Tꜧe ꜧaffde ſa mẏkit gwll oc ſilff at tꜧera ꜧꜹſta gato ekke mera burit. Sidaŋ rido tꜧe ꜧeɱ till . berŋ./ [oc ꜧer aff worde tꜧe prisade[67]


Kap. 14.

Om Heym Studdersson, hans ätt, och hans häst Rispa.

For[68] nordaŋ fiꜹll ligger et ſlot ſoɱ ſꜹgard ꜧeter/ tꜧʒ atte ꜧiŋ rikꜹ brẏnild . ꜧiŋ fagra oc ꜧiŋ wiiſa/ oc mẏkeŋ manꜧeit giordis for ꜧenne ſkull i wꜹrildene/ ꜧoŋ war eŋ mektig jomfrw/ ꜧenne fader oc moder waro døde/ j eŋ ſkog tꜧer ꜧart nꜹr atte ꜧoŋ eŋ ſtoraŋ gardꜧ tꜧer |[69] bodde eŋ maŋ vpa . ſoɱ ſtudder ꜧet/ ꜧaŋ war ſtarker maŋ [tꜧer ꜧaffde ꜧoŋ[70] ſiŋ ſtodꜧ i tꜧeŋ ſamma ſkog./ oc tꜧe waro alla gra oc ſwart/ tꜧer føddes tꜧe beſʒta ꜧꜹſta aff ſoɱ till waro bade [ſkimling oc folkeŋ[71] oc manga flere/ Studder ꜧade eŋ ſoŋ ꜧaŋ ꜧet oc ſtudder/ ꜧans enlite[72] war bret ok ekke lankt ꜧaŋ war opeŋ[73] oc ſnar øgder gwll ꜧaar ꜧaffde ꜧaŋ oc brunt ſkꜹg . oc ſtort ꜧoffwd oc [ꜧꜹrda breder [? breda ꜧꜹrder][74]/ [ꜧaŋ ꜧaffde langa arma oc iiij alboga oc tiwkka ꜧꜹnder[75] oc fagra finger/ ꜧaŋ war eŋ liteŋ maŋ [rꜹt fyreſkoteŋ[76] . tꜧz war ꜧans mꜹſta luſt at rida i døſt . oc lꜹra at ſkẏrma/ ꜧaŋ kunde wꜹll ſkiwta mʒ armbørſt[77]/ oc war grymmer oc ꜧogmoduger . ſa at ꜹngeŋ gat [omgangit ſik[78] mʒ ꜧanuɱ/ ꜧaŋ war tꜧeŋ raſkaſte riddare tꜧer wara matte . tꜧe wener ſoɱ ꜧaŋ ꜧaffde/ tꜧeɱ ꜹlſkade ꜧaŋ aff ꜧiꜹrta/ tꜧe wꜹndade[79] ꜧans nampŋ oc kallade ꜧanuɱ ꜧeẏɱ[80] for tẏ eŋ orɱ ꜧeter ꜧeẏɱ. ꜧaŋ ꜹr fwll aff etꜧer alla orma rꜹddes for ꜧanuɱ [ſa giorde oc folkit wid ꜧeẏm at alla ware rꜹdde for ꜧanuɱ[81]/ ꜧaŋ giorde offtare ont ꜹŋ got/ ꜧans fader gaff ꜧanuɱ eŋ ꜧꜹſt ſoɱ riſpa[82] ꜧet/ ꜧaŋ war fød aff tꜧʒ ſamma ſtod ſoɱ før war ſakt oc ꜧaŋ war gra .


Kap. 15.

Heym Studdersson rider till Bern och manar Didrik till kamp.

Tꜧʒ war et ſinne at ꜧeẏɱ tog ſiŋ ꜧꜹſt oc wapnar ſik oc bant ſit ſwerd wid ſidꜹ/ tꜧʒ ꜧet blodgang/ tꜧʒ war ꜧwaſt/ ꜧaŋ ſagde till ſiŋ fadꜧer. jak will rida till eŋ vngaŋerra/ oc ſlaaſſ mʒ ꜧanuɱ ꜧaŋ ꜧeter didrik . konung tꜧetmarſſoŋ aff berŋ/ ffadꜧereŋ ſwarade/ tꜧa gør tꜧw ſoɱ eŋ w wiiſſ maŋ mik ꜹr ſakt atꜧaŋ ꜹr tꜧeŋ raſkaſte maŋ ſoɱ nw kaŋ finas . rid ꜧeller eŋ annar ſtadʒ oc freſta tik/ ꜧeiɱ ſwarade jak ꜹr icke ſa rꜹd ſoɱ tw. jak ſkall antigge[83] winna ſigꜧer eller dø tꜧer oɱ . mik ꜹr ſakt at tidrik ꜹr ekke mera ꜹŋ xij are gamell oc jak ꜹr nw xvij are gamall/ oc ſkulde ꜧaŋ winna ſigꜧer aff mik . tꜧa ware tꜧʒ vnder/ ꜧaŋ tog ſit glaffweŋ oc ſprang vpa ſiŋ ꜧꜹſt oc red ouer manga ſtora ſkoga . land oc ſtꜹder till tꜧeſſ ꜧaŋ koɱ till berŋ/ tꜧa ꜧaŋ tit koɱ ſtegꜧ ꜧaŋ aff ſiŋ ꜧꜹſt/ oc gik iŋ j ſtuffunꜹ oc ꜧꜹlſade konung tꜧetmar/ oc ſidaŋ wꜹnde ꜧaŋ ſik till didrik oc ꜧelſade ꜧanuɱ oc ſagde jak ꜧaffuer ridit langaŋ wꜹg for tꜧina ſkull/ oc mẏkit ꜹr mik aff tik ſagt/ møt mik ꜧer wte for ſlottit oc ſlaſſ mʒ mik ꜧwilkeŋ tꜧer winner/ ꜧaŋ ſkall egꜧꜹ [tꜧeſſ annars[84] wapŋ/ didrik ſwarade oc ſag wredeliga vpa ꜧanuɱ ty atꜧaŋ |[85] talede ꜧaſtogt till ꜧanuɱ/ mik ꜧauer ꜹngeŋ før bodet ſadant bodꜧ ſoɱ tꜧw gør. Sidaŋ ſprang ꜧaŋ fra bordꜧ oc gik wt/ oc ꜧillebrand gik mʒ ꜧanuɱ oc manga andra riddara ꜧaŋ . bad lata ꜧempta ſit ꜧarniſk oc lagde vpa ſik oc giorde ſik redo oc bant ſiŋ ꜧielɱ ꜧillagrẏɱ ok nagelring wid ſyna ſidꜹ . ꜧillebrand ꜧølt i yſtadit[86] mꜹdaŋ ꜧaŋ ſtegꜧ vpa ſiŋ ꜧꜹſt


Kap. 16.

Om Heym Studderssons och Didriks envig. Didrik får hästen Folke.

Nw rider didrik vtaff berŋ/ ꜧeiɱ ꜧølt tꜧer for ꜧanuɱ tꜧe ſlogo tꜧera ꜧꜹſta mʒ ſporana/ oc ꜧwar ſtak i annars ſkioll/ oc ꜹngeŋ tꜧera gik aff ꜧꜹſtiŋ/ tꜧe rende annat ſiŋ till ſamaŋ oc foro ꜹŋ tꜧeſligis . Tꜧe rende tꜧz tridie ſiŋ [till ꜧopa[87]/ tꜧa ſtak ꜧeiɱ gymoŋ didriks ſkioll oc reff bryniaŋ ſunder/ tok wart ꜧaŋ ekke ſaar/ didrik ſtak gymoŋ ꜧans ſkioll/ oc wt i gømoŋ brẏniaŋ twefald oc ꜧeiɱ wart oc ecke ſaar . ꜧer didriks ꜧꜹſt føll till jordena/ oc tog bleff ꜧaŋ i ſadeleŋ/ oc ſunder gik badꜹ glaffuenꜹ/ tꜧe ſprungo bade aff ꜧꜹſtana/ oc drogo tꜧera ſwerd/ oc gingo samaŋ oc ſlogos ſa trøſteliga at engeŋ wilde for tꜧeŋ andre ryma[88]/ ꜹẏ ſa langt ſoɱ eŋ fot war bred/ tꜧa ꜧiog ꜧeiɱ aff all ſẏŋ makt oc vpa didriks ꜧielɱ ꜧillegrẏɱ/ ꜧielmeŋ war ꜧarder/ tẏ braſt ſwerdit ſunder i ꜧiꜹlteŋ[89]/ oc tꜧa ꜧaŋ ſag at ꜧaŋ ꜧaffde ꜹngeŋ wꜹriꜹ/ tꜧa ſagde ꜧaŋ till didrik. lat mek liffwa jak will gerna tꜧiꜹna tik/ did[r]ik ſwarade tꜧa ſegꜧ mek tꜧiŋ tro tꜧienſte/ gerne ſagde ꜧeiɱ/ oc tꜧer mʒ bliffwa tꜧe forlikade/ oc rido ſa iŋ vpa ſlottit igeŋ oc ware gode wenner/ tꜧa talade ꜧeiɱ till didrik/ tꜧʒ vndrar mik ꜧerra ati ſkule ꜹẏ ꜧaffua eŋ godaŋ ꜧꜹſt/ ſa fultaka maŋ ſoɱ i ꜹre/ iak will rida ꜧeɱ oc ſe oɱ iak kaŋ ſkipa[90] ider eŋ godaŋ ꜧꜹſt tꜧer tola ſkall eŋ ſtøt . i tꜧeŋ ſkog ſoɱ brynnilla ꜹgꜧer/ tꜧer ꜹre iiij ꜧꜹſta/ eŋ ꜧeter grane/ oc annar ꜧeter ſkimling/ oc tridie ꜧeter falke/ oc iiij ꜧeter riſpa . myŋ egꜧiŋ ꜧꜹſt/ far tꜧu eŋ aff tꜧe iij ꜧꜹſta/ tꜧa wenter iak tꜧw ma rida i ꜧwar ſtrid ſoɱ tꜧw will/ didrik tackade ꜧanuɱ oc bad ꜧanuɱ rida/ ꜧaŋ red ꜧeɱ oc ꜧꜹntade eŋ ꜧꜹſt ſoɱ falke ꜧet/ oc koɱ igeŋ mʒ ꜧanuɱ oc fik didrik ꜧanuɱ/ ꜧaŋ takkade ꜧanuɱ mykit .




Afvikande läs-arter:

  1. Her fortsätter B.
  2. [hoffvesman ffor sseth hoff synne B.
  3. Bærn B.
  4. Ffenedie B.
  5. Ragbaldh B.
  6. ffultagæn B.
  7. Boliram B.
  8. Sitram B.
  9. [Didrek Tæckmarson B.
  10. [utelemnadt B.
  11. [en hustru B.
  12. [Och theth er mỏkedh huasth B.
  13. [en laangan brandh B.
  14. Hanss hustru B.
  15. [utelemnadt B.
  16. [och sagde seg komma aldrig i stỏre nỏdh och saa dana ffỏr B.
  17. quinæna B.
  18. lỏterna B.
  19. [som en ædle reddare B.
  20. sỏlff B.
  21. [Grym haffde giffueth hielmen helfftona aff seth nampn och helfftona aff quinona nampn B.
  22. [och her aff varda the mỏckedh prisade offuer all landh B.
  23. Ner B.
  24. [ther haffde han B.
  25. [Skembling och Ffalken B.
  26. anlete B.
  27. uteglömdt B.
  28. [breda herder B.
  29. [Han haffde laanga arma oc 4 alboga oc tiuckka hender B.
  30. [och ffyreskuten B.
  31. arbosth B.
  32. [omgotz B.
  33. vende B.
  34. Heeyn B.
  35. [utelemnadt B.
  36. Respa B.
  37. antiga B.
  38. [hin anarss B.
  39. istædeth B.
  40. [till saman B.
  41. vicka B.
  42. hieltedh B.
  43. skaffa B.
  44. Her fortsätter B.
  45. [ꜧoffveſmaŋ ffor ſſetꜧ ꜧoff ſẏnne B.
  46. bꜹrŋ B.
  47. ffenedie B.
  48. ragbaldꜧ B.
  49. ffultagꜹŋ B.
  50. boliraɱ B.
  51. Sitraɱ B.
  52. Bl. 41.
  53. [didrek tꜹckmarſoŋ B.
  54. [utelemnadt B.
  55. [eŋ ꜧuſtru B.
  56. [ocꜧ tꜧʒ er mỏkedꜧ ꜧuaſtꜧ/ B.
  57. Bl. 41. Verso.
  58. [eŋ laangaŋ brandꜧ B.
  59. ꜧanſſ ꜧuſtru B.
  60. [utelemnadt B.
  61. [ocꜧ ſagde ſeg komma aldrig i ſtỏre nỏdꜧ ocꜧ ſaa dana ffỏr B.
  62. quinꜹna B.
  63. lỏterna B.
  64. [ſoɱ eŋ ꜹdle reddare B.
  65. ſỏlff B.
  66. [grẏɱ ꜧaffde giffuetꜧ ꜧielmeŋ ꜧelfftona aff ſetꜧ nampŋ ocꜧ ꜧelfftona aff quinona namB.
  67. [ocꜧ ꜧer aff varda tꜧe mỏckedꜧ priſade offuer all landꜧ B.
  68. Ner B.
  69. Bl. 42.
  70. [tꜧer ꜧaffde ꜧaŋ B.
  71. [ſkembling ocꜧ ffalkeŋ B.
  72. anlete B.
  73. uteglömdt B.
  74. [breda ꜧerder B.
  75. [ꜧaŋ ꜧaffde laanga arma oc iiij alboga oc tiuckka ꜧender B.
  76. [ocꜧ ffẏreſkuteŋ B.
  77. arboſtꜧ B.
  78. [omgotʒ B.
  79. vende B.
  80. ꜧeeẏŋ B.
  81. [utelemnadt B.
  82. reſpa B.
  83. antiga B.
  84. [ꜧiŋ anarſſ B.
  85. Bl. 42. Verso.
  86. iſtꜹdetꜧ B.
  87. [till ſamaŋ B.
  88. vicka B.
  89. ꜧieltedꜧ B.
  90. ſkaffa B.