Vis kilden til Slaget vid Stångebro, 1598

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"  
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Slaget vid Stångebro, 1598]] !! 
|-
|}


[[Fil:Svenska folkvisor vignet.jpg|300px|right]]

<center>'''[[Folkdiktning |Svensk Folkdiktning]]'''

<br><big><big>'''102. Slaget vid Stångebro, 1598'''</big></big>


'''<big>[[Svenska folkvisor]]</big>'''<br>Erik Gustaf Geijer och [[Arvid August Afzelius biografi|Arvid August Afzelius]]
</center>




::1. Gud Fader, sonn och then helige and 
::Wälsigne eder alle, både quinnor och män, 
::Som boo i Swerigis Rijke! 
::Förloff will jag af eder bedie, 
::Een wijsa will jag för eder quedhe; 
::Hon är gjordt för Synnen. 


::2. Ther man schrifwer ettusen femhundrat åhr, 
::Otte nije tije thet war, 
::Så månde en kridsher uthkomma 
::Från Påland och til Sweries Rijke, 
::Effter Swensche mäns blod monde the lethe, 
::Sig sjelffwe til lithen fromma. 


::3. När hertigen fick then tidende höra, 
::Snårliga månde han sig redhe göre, 
::Och brefwen lett han utschrifwe 
::Til Rytter och kneckter, gifwens män, 
::Som will förswara wårt fädernesland, 
::Nu gäller för nöden at strijda. 


::4. The Rytter och knichter effter kridswijs 
::Med wapn och werie the wunno prijs, 
::Och manneliga monde the stånda. 
::The wille förlåte både blod och lif, 
::Hastade sig både ifrå kinner och wijf, 
::Föran Swerie schulle komma uthi wånda. 


::5. När kridsmachten kom hertig Carl till hand, 
::Så fohr han in i Östergöteland, 
::Och wille med Konungen tala 
::Och monde stelle all ting wäl i lagh 
::Förutan chridzvproor och slag, 
::Förrän Swerie schulle komma uthi wånda. 


::6. Wenlige breeflf lett han till Stegeborg schrifwe, 
::Konungz M:t til kenne gifwe 
::Han wille med honom talla 
::Och önschet honom wellsignelse och lycko, 
::Ther til thet store och öpperste stycke, 
::Sweries Rikies Chrone med allo. 


::7. The, som stode Försten emot, 
::Gud gifwe de kunde blifwa winner god! 
::The wende brefwen wrånge, 
::Och andre sende the uth igen: 
::»Bedh Försten möthe med sine kridsmen, 
::I morgon att blifwe war fånge.» 


::8. Thet samme the acte then förstelige man, 
::Som råder ännu i Sweries land. 
::Gud monde thet så till enda, 
::Att the till samme seng måtte gå 
::Föruthan lakan och bolsther små; 
::Så wille Gud hiulet omwenda. 


::9. Pålackerne med theras store macht 
::The fore från Stegeborgz Slott om ene natt, 
::Wasthene achte the at geste, 
::Och menthe ther uthi scholle boo, 
::Ändoch the motte icke nåd. 
::Theras sinne står ei till thet bestå. 


::10. Effter kom Försten med sin kridsher, 
::Så the finge icke långan far 
::Och then til baka kiöra. 
::Så droge the in på Linköpings hus 
::Och menthe snipa the förstelige lius; 
::Jag tror han fick them annat at göre. 


::11. Om måndagen för Sanchte Michils dag 
::Så står the store märkelige slag, 
::Som mången man weet at af seje, 
::Emillan Stångebroo och Linköpings by; 
::Så wide gås ther sagu och rychte, 
::Och intet är wert at tije. 


::12. Dhet förste aldremest gick opå, 
::Hör nu, huru underlige monde tilgå: 
::Hededukerne wore månge. 
::Emillan store Stång och lille Stång 
::Ther blef hededukernes wäg så trång 
::Och theres hierta blef bångat. 


::13. Trumeterne ropte: Kom ann! Kom an! 
::The trummor the ginge: trummelum! trummelum! 
::The bössor icke försumme, 
::The klingat alle: bus, bas, bas, bus! 
::Hededukerne krupo i qwarnehus 
::Och achtat sig ther at giöme. 


::14. Jag tror han fick them annat at göre, 
::Ner ellen fasnat omkring theras öron, 
::Än sittie ther inne och rua; 
::The woro så snare och hastige i sinne, 
::Och glömde theras Gudar ther inne, 
::Som war Sancte Brita af Riga. 


::15 När the Bönder finge weta i landet widt, 
::At thet stod intet annat till, 
::Än slaget schulle angånga, 
::The trodde thet ock förwist, 
::Att försten gaf sig i fremste spess 
::Och gaf sig sielfwer i fara. 


::16. The bönder the hastat hwar man uhr hus 
::Och hastat sig til thet försteliga lius, 
::The wiste han war kommen i wåda. 
::The hade fast heller warit döö, 
::Än hans förstelige nåd scholle komma i nöd 
::Och hededukerne öfwer honom råda. 


::17. När han fick se the bönder komma, 
::Lät han them möta med pipor och trummor, 
::Twå flygande fahnor uthbära: 
::Tu stäteliga hufwut ther unde monde gå, 
::Gref Axel och hans broder och så 
::Bewiste the bönder stor äre. 


::18. Wår N[ådige] F[örste] slog up sin hand: 
::»Haf tack, haf tack, hwar ärlige man! 
::Som wille till mig komme. 
::Så lenge jag lefwer i werlden här, 
::Schall jag ider hafwe af hierta kär 
::Och ider af hierte gott vunne.» 


::19. Konungen drog hasteliga bort, 
::At Sweriges Rijke wiste icke hwart, 
::Hwart hans K. M:t willende. 
::Onde rådgifware, tror jag forwist, 
::The hafwa vllit med sinne och list, 
::At konungen kom Swerie ifrå hånda. 


::20. I Holland är jag född och burin, 
::I Swerie är min kleden schurin; 
::Min ähre will jag bekenne: 
::Toll bokförer är mitt namn, 
::Som thenna wijsa hafwer kommit på gong, 
::Hwem hon helst kommer til hånda.





[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Folklore]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Arvid August Afzelius]]
[[Kategori:Erik Gustaf Geijer]]