Thors-Dråpa (AC)
| Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Denne teksten finnes på følgende språk ► |  |
 |
Anders Jacob D. Cnattingius
1.
Midgårdsormens fader (Loke)
Hemifrån de jötniska Gudars
Altares omstörtare (Thor) lockade.
(Stark var Loke i att ljuga).
Åskvagnens Herres (Thors)
Otrogne stallbroder (Loke)
Sade det släta vägar vara
Ända till Geirröds gård.
2.
Thor lät sig ej länge bedja
Om den svåra resan genom luften
Från Oden till jättens boning:
Fordom när bältets ägare
Var jättesonens
Skott öfverlägsen,
Att Gandvikens söner (jättarne)
Förtrycka dem lyster.
- - - - -
Hon, som jättarne omfamnade (Gjalp)
Förr anföll honom,
Trollens lyckoförstörare (Thor),
Än krigs-Guden (Thor) henne angrep.
3.
Starkhetsbältets mäktige ägare (Thor)
Plötsligt sig omsköljd skådar
Af den svallande flod,
Som kom från de höga fjällen,
Thurse ättens förminskare (Thor)
Då hotar, att om ej floden fölle,
Skulle hans Asakraft
Upp till himmelen växa.
4.
Odens edsvurne vänner,
De hurtige hjeltar,
Öfver strida floden vadade;
Men häftigt störtade strömmen på dem.
Rundtkring Thors skuldror
Brusade böljan
Från höga fjällklyftan,
Utblåst af stormens makt.
5.
Thjalfe med sina följeslagares hjælp
Skyndade opp på det höga
Fjäll-landets strand.
- Möda det kostade -
Fotfäste han dock ändtligen fick.
Den strida strömmen från fjällen störtade;
Men jätteslägtets fiende (Thor),
Den hårdsinte, sig mot Grids staf stödde.
6.
Ej hos de stridande
Modet förminskades
Vid vattnets häftiga fall.
Odens stridvande son (Thor)
Med mera mod var boren.
Hjertat ej skalf
Hvarken hos Thor eller Thjalfe
Af sådan en fruktan.
7.
Jernhandskarnes ägare (Thor)
Jättekvinnan riktigt
Derefter träffade
Med en väldig sten.
När upp ifrån floden
Han lyckligen kom
Och började striden
Mot fjällarnes folk (jättarne).
8.
Svithiods flodlands innebyggare,
Den fiendtliga skaran, (jättarne)
Flydde långt undan
Med anförarn sjelf.
Då när klipplandets innebyggare
Stodo emot honom
Jättarnes slägt måste
Gifva vika i striden.
9.
De köldhärdade män, som
Födde voro i bergsklyftorna,
Nu sig skocktals samlade:
Da blef buller i salen.
Ty den utmärkte hjelten,
Van att jätteqvinnor döda,
Nu på friden gjorde slut
Och krossade Thursarnes hufvudskålar.
10.
Jordens son (Thor) det infallet fick
Att nyttja ett sällsynt medel.
Jätteqvinnornas män
Ej Guden rätt kände.
Ty Odens son (Thor) grep med jernhandskarne
Den glödande jernviggen
Och kastade den åter
Till dvergarnes fiende (Geirröd).
11.
Ljungeldens Gud (Thor)
Med stålhandskar på de starke händer
I flygten grep den till honom
Kastade jernviggen,
Då jättens pil flög ifrån
Greips trätlystne faders
Fiendtliga arm
Fram till Thruds hårde fader (Thor).
12.
Bergfurstens sal bäfvade,
När skottet träffade jättens
Breda hufvud och for ut
Genom den gamla väggen.
Ullers gode stjuffader (Thor)
Kastade med jernhandskarne
Det dödande jernet genom
Salens hårda fjäll-vägg.
13.
Då jättefurstens slägt dräptes
Af fursten med blodiga hammarn (Thor).
Syns broder besegrade
Jättens väldige son (Geirröd).
Jernviggen återsändes
Till den som den först kastade.
Sist hela jättens
Slägt dödades.
14.
Den vid offren dyrkade Guden,
Som bär den dödande ljungelden,
Kastade vapnet och dermed
Dräpte jättarnes furste (Geirröd).
Och jätteqvinnorna,
Som i fjällhålorna bo,
Sig ingen utväg visste
Mot resarnes besegrare.
