Herren Båld

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

15. Herren Båld

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Herren Båld han sadlar sin gångare grå

Kunde man sig rättelig betänka! —

Så rider han sig på sin moders gård.

Herren Båld träder viller öfver stigen.

2. »Vären välkommen, herren Båld, till mig!

Jag hafver så mycket att tala med dig.»

3. »Så är det väl sannt, som dig varit spådt:

Herren Båld han hafver sig en trollkona fått.»

4. »Och kära min moder, ni talen inte så!

Gud nåde den, lögnen kommer uppä.»

5. »Jo, jag såg henne uppå heden i går

Ibland alla andra trollpackor små.»

6. »Och björnen den så red hon uppå,

Och ulfven den hade hon till sadel derpå.»

7. »Och ormen den hade hon till piska;

Jag sjelf der varit och vistats.»

8. Herren Båld han svänger sin gångare grå,

Så vred han rider från sin moders gård.

9. Herren Båld rider hem allt uppå sin gård;

Liten Kerstin hon ute för honom står.

10. Var välkommen hem, herren Båld, till mig!

Jag hafver så länge väntat på dig.»

11. »Det är inte åt, du gläds öfver mig,

Då jag är så litet glader åt dig!»

12. Han tog liten Kerstin vid gullgulan lock,

Han slog henne ner, han ryckte henne opp.

13. »Herren Båld, låt mig litet få lefva;

Jag mitt testamente får skrifva!»

14. Liten Kerstin hon gångar i kammaren in,

Herren Bäld går efter med sju falska sinn.

15. Herren Båld han slog den dörren i lås,

Der var ingen inne förutan de två.

16. »Min fader gifver jag min gångare grå,

Och den skall han rida i sorgstället på.»

17. »Min moder gifver jag min silkessydda särk;

Hon har för mig lidit båd' smärta och värk.»

18. »Min bror gifver jag min gullkrona röd;

Jag vet han frågar ock efter min död.»

19. »Och till mina kära systrar små

Så gifver jag mina gullskrin två.»

20. Herr Båld drog ut sitt förgylda svärd,

Dermed hugger han liten Kerstin till jord.

21. Herren Båld han talte till tjenaren så:

»Och hvad skall jag nu taga för råd?»

22. »Min herre låter sadla sin höga häst,

Så rider han dit, som skogen skyler mest.»

23. Herren Båld låter sadla sin gångare grå,

Så rider han sig på sin svärmoders gärd.

24. Välkommen hem, herren Båld, till mig!

Och huru mår nu liten Kerstin din?»

25. Liten Kerstin hon mår som aldra bäst;

Jag menar hon lefver i himmelen visst.»

26. »Så mycket ser jag på ditt blodiga svärd,

Du slagit har liten Kerstin ihjel.»

27. Liten Kerstin de lad' på förgyldan en bår;

Herren Båld de lade bojor uppå.

28. Liten Kerstin de lade i svartan mull —

Kunde man sig rättelig betänka! —

Herren Båld de satte på stegel och hjul.

Herren Båld träder viller öfver stigen.