Källskrifter till Lapparnas mytologi Kap. XIII

Fra heimskringla.no
Hopp til: navigasjon, søk
Har du husket å støtte opp om ditt favoritt kulturprosjekt? → Bli en Heimskringla-venn og gi et bidrag til Heimskringla.no.

Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Svensk.gif


Samer med rensdyr, Finmark, ca. 1900
Källskrifter till Lapparnas mytologi

af
Edgar Reuterskiöld


XIII.
Forbus’ jämförelser mellan lapparnas och de klassiska folkens gudar
samt refutation af lapparnas afgudadyrkan.


Följer nu några fordna tiders hedniska afgudars uprepande och lapparnes afgudars jämförelse med dem samt en kort refutation af deras dyrkan med skriftenes språk, och ett odisputerligit jämwähl soolklart framwisande deraf, att den stora himmelens Gud, allena dyrkas, ähras och tillbedias skall, hwilkens wrede alla afgudadyrkare sig pådraga, och hans därpå följande rättfärdiga hämd och straff så framt en sann bot och bättring icke sker, med trogen och allwarlig förmaning dertill, examinatoren om det wederstyggeliga afguderiet, till någon hielpredo wid tillfälle att betiena sig af.


Herren Gud den allena Gud är och ingen annan i Cor. 8: 4. den första och den sidsta utom hwilken ingen Gud är Es. 44: 6. gifwer i sin helga lag och det första bodet klarl. tillkenna, hwad wi menniskior om alt afguderi hålla skola, således tu skalt inga andra gudar hafwa för mig Exod. 20: 3. hwarmed han alfwarl. förbinder alt afguderi, uppenbarligit och hemligit, och gifwer tillkenna sielfwa grunden och fundamentet till sitt forbod, säyandes: Jag är Herren tin Gud; Jag nembligen den enda alsmäctiga Guden, en i warelsen och treenig i personerne. Gud fader son och den h. ande, som är, warit har ifrån allan ewighet och blifwer ewinnerl. en herre som alting skapat hafwer, uppehåller och regerar, herre öf:r alla herrar, allestädes närwarande och wetande, nådig, rättfärdig etc. Tin gud som tig giordt och skapat hafwer: Din Gud som genom Jesum Christum den andra personen i Gudomen ifrån den ewiga döden tig frälst och förlossat hafwer; Tin Gud som sitt h. ord tig gifwit och deri uppenbarat sin nådiga wilja om tin andeliga wälfärd och ewiga salighet; tu skalt inga andra Gudar hafwa för mig utan mig allena fruchta och ingen annan mig allena älska och ingen annan jämte mig, till mig sättia al tin förtröstan och ingen annan, såsom Lutherus i sin förklaring det oss företyder; ty iag är den Gud, som mina ähro gifwer ingen annan Es. 42: 8. Derföre skolen i icke ihogkomma andra Gudars nanm och af eder mun skola de icke hörde warda. Exod. 23: 13. Herrens ord lyda om afguderiet således Deut. 8: 19. Om tu förgeter Herren tin Gud, och följer andra Gudar effter och tienar dem och tillbeder dem: så betyger iag idag öfwer eder att i skolen slätt förgås, item 11: 16. 17. Om i afträden ifrån eder Gud och tiener andra Gudar och tillbedien them, så skall min wrede förgrymma sig öfwer eder, som lycker himmelen till, att intet regn kommer och jorden gifwer icke sin wäxt, och i skolen snarligen förgås. Sammaledes lyder Herrans ord med förbannelse öfwer dem som offra afgudomen, och them dyrkia och tiena. Exod. 22: 20 them som offrar gudom utom Herranom allena, han ware förbannad och Deut. 27: 15 Förbannat ware then som giör en afgud eller gutit belete, Herrans styggelse, om afgudabeläten talar Gudz anda genom David P 115: 4. 5. 6. 7. Theras afgudar hafwa mun och tala intet, the hafwa ögon och se intet, öron och höra intet, näso och luchta intet; the hafwa händer och taga intet; fötter hafwa the och gå intet, och tala intet genom deras hals, och P 135: 16. 17 the hafwa mun och tahla intet; the hafwa ögon och se intet; the hafwa öron och höra intet, och ingen anda är i theras munn.


Hwem må tå tillbedia sådana Gudar som äro ett dödt ting och intet lif hafwa, med menniskio händer giorda, som och af menniskiorna kunna förstöras, af eld uppbrännas och af rost och mal förderfwas? Hörom till och märkiom fåfengelighetena och den afgudiske galenskapen: Trollkarlar och afgudadyrkare hafwa fruchtat före att werlden skulle åldras och fördenskull uprest en stod wid Offeraltaret, hwarmed werldenes man Radien ell:r Kirfwa Radien skall uppehålla werlden att hon icke må falla uhr sitt skick och bestånd, samt smort samma stod med blod och äfwen åthskillige stenar därwid. Men Herren Gud säger. Leu. 26: 1. J skolen icke upresa eder några stodar icke häller nogfon wårdsten sättia i edro lande till att tillbedia therföre; ty iag är Herren eder Gud. Menniskiorna i lappmarken hafwa hollit före, och ännu till en dehl tänkia kunna, att till den kropp, som aflas i moderlifwet, skall Radien ell werldenes man nedsända en siäl för hwilken gudinnan Saraca skall låta wäxa kroppen i moderlifwet: detta kommer öf:r ens med de Graekers afguderi, hwilka hållit Ζευα af de Latiner ell:r Romare Jupiter kallad, för den förnämsta och mäktigaste bland alla gudar, och att han gifwer menniskiomen lif, effter detta. Martialis: Jupiter est quodcunque vides quodcunque moueris. Men faseligt att tänkia som diefwulen hade en sådan macht, och tillskrifwa honom kropp och siäl, där dock han den onde andan ey kan gifwa menniskiorne ett hår eller skada det utan Guds tillstädielse: men Herren är den som gifwer kropp och siäl, ögon öron och alla lemmar, förnufft och all sinne, säger den h. Lutherus i sin förklarning öfwer den 1:sta trones articel i Catechismo som Gudz ande det sielf betygar genom Lucam. Act 17: 25. 26. Gud gifwer allom lif och anda och har giordt alt mankön af ett blod, till att boo på jordene. Och Gudz man den tålmodige Job äfwen bekenner. Cap. 10: 12 lif och wällgerning har tu giordt mig, och titt upseende bewarar min anda. Detta samma Moyses i skapelse Historien, att Gud skapade Adam af en jordklimp och inblåste i hans näsa en lefwande anda. Eua giorde han af Adams refben och sade till dem, Crescite et multiplicamini Gen 2: 21. 22 et 1: 28. J krafft af hwilken wälsignelse menniskiorna hafwa sin upprinnelse och böra ärkenna herren sin Gud endast och allenast för sin skapare. Radien, hållin för den högsta bland Gudarna eller diefwulen som samma Guden är, har icke macht att skapa en luus genom alla sina Trollkarlar; ty det står om dem Exod. 8: 18 the wille giöra löss; men de kunde intet. Han har ingen ting skapat derföre måste han förkastas effter det som Herren tahlar. Jer. 10: 11. De Gudar, som himmel och jord icke giordt hafwa, förgänge af jordene och under himmelen.


Folket uti Jndien hafwa dyrkat diefwulen, och offrat till honom under en qwinnos hamn, som de kallat Ceres hwilken förmentes gifwa jordene dess gröda och wäxt.


De Ægyptier hafwa sammaledes tillbedit diefwulen uti en qwinnos namn Isis den de tänkt wara en härskarinna öf:r jordenes gröda, samt derföre offrat till henne. Det samma har man funnit i wår tid hos de arma lappar att de dyrkat diefwulen i en Jungfrus liknelse, Rananeide kallad, ell:r den gröna jungfrun och är hollen före att boo under stiernorna, ibland de förnämsta Gudar. Häröfwer klagar Herren Gud. Esek. 14: 3. Thetta folket hänger med sitt hierta, intill sina afgudar och hålla fast uppå sins horeries förargelse, med straffets förkunnande, v. 8. och iag skall sättia mitt ansickte emot them och giöra till ett ordspråk och tekn. Mången har Offrat till henne i den tanken, att hon om wåren skall giöra marken grön till renarnas födo; men denna diefwulen den gröna jungfrun, har icke macht att draga ett strå utur jordene, mindre gifwa gräs och måsa, utan Herren allena är den, som gifwer allom sin spis i sinom tiid, uplåter sin milda hand, och upfyller alt det som lefwer till wälbebagelighet. P 145: 15.


Det afgudiska folket har utskurit den gröna jungfrun till ähra ett träd smort med blod och satt det wid Offeraltaret; Men Herren säger, att både stodar och altaren skola förstörde warda, således Deut. 12: 3. Bryter neder deras altare, slår sönder deras stodar, deras lunder uppbränner med eld, och deras afgudabeleten kaster bort, och tager bort deras namn uhr det rummet. Herren låfwar och sielf förstöra sådana altaren och dem, som därpå offra Esek. 6: 4. 5. 15. Edor altar skola förrödd warda och edra Gudar sönderslagne warda, i skolen warda hedningomen till rof och spott, sammaledes hoc dicto: att wäder skall bortdrifwa dem, hwilko de icke skola kunna emotstå, och måste öfwer sina Gudstienst till skam warda, alt offer i G. Test. som icke skedde i Jerusalem, blef fördömt af Gud Deut. 12: 5. där som någon offrade annorstädes än wid witnesbyrdsens tabernakel han skulle döö och uthrotat warda. 3 Moys. 17: 9. uti Hierusalem måste ey offer ske wid lifsstraff, så framt icke Herren sielf af himmelen gofwe eld och uptände offret.

Aarons söner blefwo uppbrände af en eld, som utgick af himmelen, medan de brukade annan eld till offret än den, som Herren sielf wille nedsända Lev. 10: 2.


Uti N. Test. är alt offer fåfengeligit och förgäfwes, samt alle gamble testamentzens offer upgäfne. Där någon nu will offra, sedan Christus sig sielfwan på korset för oss offrat hafwer, hwarpå alla offer i gl Test. hafwa sitt ögnamärke, så förnekar han, att Herren Christus med sin kropps offer werldena försonat hafwer och fullgiordt för alla menniskiors synder: har således ingen lott och dehl i Christo, utan i satan, som i otrones barn wärkar alt det, som Herranom är en stygsjelse och till hans förtörnelse länder.


Judarna knådade deg och bakade kakor solene till ähra, hwarom läses. Jer. 7: 18. Barnen hämtade wed och fäderna giorde upp elden, och qwinnorna giöra degen, att de skola baka himmelens Drottning kakor. Men Herrans wrede kom öfwer dem, ty thet står v. 20. therföre säger Herren, Herren: Sij! min wrede och grymhet är uthguten öfwer detta rum, både öfwer folk och fä, öfwer trän på markene och öfwer fruchten på jordene och skall brinna att ingen skall kunna uthsläckiat. Det samme hafwer man i denna tid försport, att folket koket en gröt, och ätit honom sooljungfrune till ähra; Men den samma Herrans wrede, som brann öfwer Judarna, skall wisserligen ännu brinna öfwer slika afgudadyrkare, brinna till nedersta helfwetit Deut. 32: 22. så framt de icke omwända sig ifrån soolgröts ätande och andra sådana styggelser och fördömmeligheter.


Så har man ock förnummit att samma sooljungfrune skall Offras ett hwitt Creatur, och upphängias en ring wid Offeraltaret, som kallas solring, then man beder henne wähl och gunstel. anamma.


Detta strider emot Herrans Guds klara förbod Deut. 4: 15. 19. Så förwarer nu Edra siälar wähl, att tu icke uphäfwer tina ögon till himmelen och ser solen och månen och stiernorna och hehla himmelens här, och tillbeder them och tienar dem, hwilka Herren tin Gud hafwer förskickat allom folkom under himmelen.


Hedningarna ibland annat hafwa hafft många afguderier, äfwen för månan och dess till och aftagande, jämwähl förmörkelse mycket tillskrifwit, som dock sker af naturlige ordsaker the oss wähl bekante äro. Äfwen hafwa menniskiorna de arma lappar i wår tid giordt, tå de för Juhletiden om afftonen icke töras hugga wed, eyheller spinna, tänkiande i sin dårskap, att den månen, som tå är på himmelen skall wara en helig måne, samt en wreder och bister måne, och fördenskull att stilla hans wrede är honom till ähra en ring uphängd i kåtan, som han af rökehål i taket skall skina igenom.


Öfwer sådant afguderi klagar Paul. Rom 1: 25. the hafwa förwandlat Gudz sanning i lögn och hafwa ährat och dyrkat de ting, som skapade äro, öfwer honom som dem skapat hafwer, hwilken är wälsignad ewinnerliga: amen.


Dårliga handla sådana Menniskior, att de wilja draga Guds swåra straff och wrede öfwer sig, och ähra månen, som är ett dödt ting. Härom lyda Herrens ord. Deut. 17: 3. 5. När någon går bort och tienar andra Gudar och tillbeder them, ware sig sol ell:r måne ell:r någon himmelens här, thet iag icke budit hafwer, så skall tu uthföra then samma mannen eller samma qwinnona, som sådana ondt giort hafwa, till tina portar och skall stena dem ihiäl. Oförståndige och dårachtige äro wisserligen the, som fruchta för månen och dess wrede, ty hwad will man redas för ett lifiöst och dödt ting, som ingen skada menniskione tillfoga kan, utan må man och måste häller fruchta för den, som kan förderfwa både kropp och siäl i helfwetit Math. 10: 28. Så har och diefwulen tillhållit sina barn att updickta sig osynliga atgudar i lufften och them tillbedia och offra såsom hedningarna i sin blindhet ährat diefwulen under ens mans liknelse, som de kallat Vulcanus och ment, att han giordt Torwiggen, och wara uphof till Torndön och derföre offrat till honom.


Denna tidsens menniskior hafwa sammaledes ährat diefwulen i ens mans liknelse, som de tänkt boo i skyn, wara blåkledd och hafwa en hammar i handen Horagalles ell:r Pajemolmai kallad, hwilken skall gifwa liungeld och Tordön, det dock hafwer sina naturl. ordsaker: ty såsom krut gifwer dån och knall, äfwen hafwer en stor krafft, enär det antändes med eld capabelt att bryta berg och öfwerända kasta slott och fästen, så kunna och tiocka skyar och moln, fallande på hwarandra förordsaka dån och dunder, samt i tända den swafwelacktige Materien till liungeld, såsom ett eldföre på flintan slagit gifwer eld: ändock för menniskior mycket så härutinnan som andre Herrens undersamme wärk kan förborgat wara; men Guds wrede är öfwer sådane menniskior, som taga ähran af Gudi och gifwa henne diefwulen, hwarföre gudz wredes eld uptändt är den ewinnerliga brinna skall Jer. 17: 4.


Denne afgudenom är Offrat att Tordön och liungeld icke skall giöra skada och giord en hammare af 2 fambnars längd, wackert uthskuren och smord med OfferCreaturs blod, därhos aflagd bön att han Offret wähl annamma wille Mehr än dårskap att tiena andra Gudar och tillbedia dem, hvarom Herren talar Deut 28: 14. 16 och förkunnar ett faseligit och förskräckeligit straff således: om tu går effter fremmande Gudar och tienar dem, så skola alla dessa förbannelser wara öfwer dig: Förbannat skall tu wara i stadenom, förbannat skall tu wara på åkrenom etc.


Hedningarne hafwa äfwen ährat diefwulen i ens mans likhet, som de kallat Aeolus, och skall wara en Gud öfwer wäder och wind: alt derföre tient honom med Offer. Sammalunda är diefwulen i wår tid af lapparne ährad i ens mans hamn, Biexolmai kallad, som skall boo i lufften och hafwa macht öfwer wäder och wind. Men hwad är denna Guden, intet annat än wäder, hwarom Herren säger. Theras afgudar äro icke utan ett wäder och fåfengelighet. Es. 41: 29. att tiena honom såsom han förmådde stilla storm och owäder förkaster den alsmächtige således: när i öfwergifwen Herren och tienen en fremmande Gud, så skall han wända sig och giöra eder ondt, sedan han eder godt giordt hafwer Jos. 24: 20.


Menniskiorna hafwa och giort sig delacktige af denna diefwulen, tå the offrat och ätit offret, eller det som af andra offrat blefwit, samt därpå gådt till Herrens bord och undfått det högw. Sacramentet. Förskräckeligit att håren måge resa sig på hufwudet, när man tänker därpå, nembligen att gå till Guds bord och offra diefwulen, han dricker då bode af Herrans kalk och diefwulens kalk. Härom talar Paulus i Cor 10: 18. The som äta ofret äro icke the delacktiga af altaret? Hwad skall iag nu säya? är afguden något? eller är det något, som af gudom offras? Nej. Men thet säger iag, att hwad hedningarna offra det offra the diefwulen och icke Gudi. Nu will iag icke, att i skolen delacktige wara med dieflomen. J kunnen icke dricka Herrens kalk och diefwulens kalk. J kunnen icke delacktige warda af Herrens bord och diefwulens bord. Eller wilja wi reta Herren? Mån wi wara starkare än han?


Gud gifwe! att menniskiorna willia besinna sig, betrachta den stora fara, som de swäfwa uti, och wända sig från denna och andra flera dieflar, till Herren Gud, then allena en sann och alsmäcktig gud är. Samt i så motto undwika hans rättfärdiga hämd och straff, som hafwer alla Elementer i sitt wåld, wäder, storm, hagell, snö, dunder, liungeld och alla skapade ting dem ogudacktigom till straff Sap. 5: 18 seqq.


Romare hafwa och i fordom tid tient diefwulen under Phoebi namn och 9 Musarum, till hwilka de hafft fortrolighet, och af dem sökt en stor wetenskap och wishet medelst offer och tillbediande.


Bland oss Christne är det samma skedt i lappmarken, och diefwulen ährad med offer och åkallan, under de h. fiällmans och fiällqivinnors namn, att man må lära trullkonsten spå och fråga de döde: härom lyder Herrans Gudz forbod och straff således, Deut. 18: 10. 11. 12 Ther skall icke finnas hos dig en spåman ell:r dagwälljare, ell:r den som achtar på foglalåt, ell:r Trullkarl ell:r beswärjare, ell:r teknatydare, ell:r then ther någon dödan frågar; ty den som sådant giör han är Herranom en styggelse, och för sådana styggelse skull fördrifwer dem Herren tin Gud för tig. Huru det tillgick med de Amoreer sees Jos. 10: 10. 11. att de flydde för Jsrael på wägen till Bethoran och Herren lät falla stora hagellstenar af himmelen på dem intill Aseca, så att flera af dem dödde af hagellstenar, än dem Israels barn slogo med swärd. Sammaledes skall ock gå med alla trollkarlar och dem, som i satans tienst sig uppoffra, att Herren Gud dem timmeligen och ewinnerligen straffa skall, och tå skola de förnima, huru swårt det är att falla i lefwandes Gudz händer. Ebr. 10: 31. som har mehr än många straff till de ogudacktigas förderf för deras himmelropande synder, i synnerhet skola de i helfwetit förnimma Herrens rättfärdiga hämd och gryma wrede öfwer sig, som icke med någon tunga, ja icke med alla menniskiors tungor uthtalas och beskrifwas kan.


Desse PassevaraOlmai ell:r fiällsmän hafwa lapparne tient med deras förbannade sång och joikning den de äfwen för andra sine afgudar brukat. Herren hotar med det straff, som står Lev. 20: 27. Om någor man ell:r qwinna warder en spåman och tecknatydare, the skola döden dö, man skall stena dem, deras blod ware öfwer dem. Med Joikning är och swar tagit af PassevaraOlmai, helige fiällsmän. Förskräckeligit att wilja hafwa swar af fiällsgudar, som äro dieflar. Derföre seger Elias: är tå ingen Gud i Jsrael, att tu skall sända bort och fråga Beel Zebub, Ekrons gud? Denne frågan på bärget förordsakade, att eld kom af himmelen och förtärde höfwitsmannen och hans 50. andra gången sammaledes 2 Reg. 1: 6. 10. 12. Om de skrymtares sånger äro Gudi misshagelige, så att han talar therom: haf bort tina wisors buller; ty iag orkar icke böra tig, så äro mycket mehra afgudasånger honom wederstyggelige, som directe ske till de fördömda afgudars åkallan. Man har och drömt om dessa fiällsmän och i drömmen inhämtat deras swår. Härom talar Herren Zach. 10: 2. Spåmännerne se intet annat än lögn, tala intet annat än drömmar och deras förtröstning är intet. Item Deut 13: 1. 2. 3. Om en Prophete ell:r drömmare upkommer ibland eder, och han gifwer tig ett tekn ell:r under, och det tekn ell:r under sker, ther han tig afsade och säger: Låt oss wandra effter andra Gudar: Så skall tu icke höra den Propheteus och drömmarens ord. Syr. säger cap. 34: 1. Dårar förlåta sig på sina drömar, och Herren sielf ytterl. Jer. 27: 9. 10. Therföre hörer intet edra spåmän, drömtydare, dagwälljare och trullkarlar, förty de spå eder lögn.


Man har äfwen ofrat till desse fiällsmän och ingen ting wissare uthrättat än att slika afgudadyrkare sig sielfwa jämte det afgudiska offret till kropp och siäl diefwulen uppoffrat. Faseligit att tala och än faseligare att giöra och wärkställa och sig till satans offer antwarda, samt medelst offer sökia hielp hos dem, som dem till ewiga offer och slafwar giör, till helfwetis slachtofter, där de skola liggia som slachtofår. P. 49: 15 där de skola pinas swårl. i låganom Luc. 16: 24. ther deras eld skall aldrig utslockna, theras matk aldrig döö Marc. 9: 44.


Hörom till hwad Herren widare säger om sådana offer: Jag will fälla Jsraels barnas kroppar inför eder beläte, och förströö edor ben om edor altare, ther i bon, skola städerna öde warda och högderna ödeläggias, ty man skall förläggia edor altare, sönderslå edra afgudar och giöra dem till intet. Esek. 6: 6. Lika som en tiuf kommer till skam, tå han gripen warder; altså skola de på skam komma, hwilka till ett trä säya: tu äst min fader, och till stenen, tu hafwer födt mig: men när nöd är på så säya de: upp och hielp oss. Hwar äro tå tina Gudar, som tu tig giordt hafwer? bed them stå upp, lät se, om de kunna hielpa tig i tine nöd. Jer 2: 26. 27. 28. Herren hatar all afgudatienst. Deut 11: 17. Es. 65: 5. 12.


Än ibland hedningarnas afgudar nämnes Mercurius. som föregifwes warit ett sänningebud, emellan Gudarna, den och deras swar till afgudadyrkare gifwit. Denne tidz Mercurius är Passevaralodde, fiellsfogell, som trullkarlarna sända effter PassevaraOlmai, fiellsmän ell:r Spiritus familiares till sig. Man kan hisna wid ett sådant öfwerdåd och galenskap att igenom diefwulen kalla dieflar till sig, och willja helb:r dieflar hafwa hos sig än Herren Gud och hans h. änglar. Sådane menniskior se sig ganska olyckel. före, äro dieflarnas wänner och Camerater här och blifwa äfwen deras Camerater i helfwete, men ingalunda, ty de skola af dieflarna plågade warda i alla ewighet, sedan de denna förskräckeliga domen på yttersta dagen afhördt: Går bort ifrån mig i förbannade i Ewinnerlig eld, som dieflenom och hans änglom tillredd är Matt. 25: 41. J den siön som brinner af eld och swafwel Apoc. 19: 20. O att tå menniskiorna wille betrachta sin stora förestående fara och fasa fur diefwulens gemenskap, samt sökia Herren Gud i himmelen till sin hielp och beskärmare, att han må bewara them nådeligen ifrån satans snaro och alt afgudiskt wäsende, på det de må wara lyckosamma i tiden och i ewigheten. Så finner man och att diefwulen hafft sin tienst af menniskiorna genom Passevaraguulli, bergfisk, som skall bewara Noidens ell:r Trullkarlens siäl när han ligger i Loge ell:r beswimmelse och skall fara till Jamaimo ell:r dödeland, att hämta tädan någon siuks menniskios siäl, som samma Passevaraguulli skall föra till den siuka igien. Denna fisken kommer öfwerens med ormen i paradiset, som talte till Eua bedrägelige ord: Skulle Gud hafwa sagt: J skolen icke äta af detta trädet. Gen. 3: 1. Tå talade diefwulen genom ormen och lofwade lif, men blef fördömmelse utaf, dödzens död den timmeliga och ewiga döden. Sammaledes lofwar diefwulen Noiderne beskydd när de genom Passevaraguulli fara till dödeland, jämwähl den siuka lifwet ; Men det blir dock ey annat af, än att både den siuke och den siukes hielpare, trullkarlen och alla de som i denna synden med råd och dåd delacktige äro, pådraga sig Herrans wrede och den ewiga döden, förlora kropp och siäl, så framt icke en sann bot och bättring emellan kommer.


Hit hörer och Passevarasarva ell:r fiällsRen, hwilken af Noiden brukas att sättia uth på andra Noider ell:r Trullkarlar, att frälsa sig ifrån dem då han är i loge ell:r beswimmelsen och emot them i strid stadder. Men hwad är thetta och mehra dylikt annat än diefwulens spel konst och grep, att hålla sina tienare otrones Barn i sina snaro? Hwem will troo, att dieflarna äro emot sig sielfwa och strida mot hwarandra? förstöres icke således theras rike? effter frälsarens C[hristji egna ord Luc. 11: 17. 18. Hwart och ett rike som söndrar sig emot sig sielfft warder förrödt och huus faller på huus: är diefwulen emot sig sielf, huru blifwer tå hans rike beståndandes? Apost. Petrus säger 1 Pet. 5: 8. att han är som ett rytande leyon, som går omkring och söker hwem han upsluka må. Han är den gamble ormen. Apoc. 12: 9. draken Apoc. 12: 9. Satanas ib. Men Herren Jesus den himmelska hinden. Cant. 2: 9. den rätta krigsman. Exod. 15 Herren uti strid. P. 24. s. en stark hielte Esa. 9: 6. som hielper de sina i nöden Ps 50: 15 som allena hielper oss emot wåra owänner och alla dem som oss hata Luc 1: 71. så att trullkarlarna och sielfwa diefwulen slätt intet förmå, ja icke ett hufwudhår skada, utan hans tillstädielse. Math. 10: 30. ty then Herren will bewara, han är utan fahra; är Gud med oss, säger Paulus, ho kan wara emot oss. Rom 8: 31. Han hielper han beskyddar oss, att intet ondt skall omstörta oss P. 91: 4 sq. Wi hafwa en Gud som oss hielper och Herren Herren den ifrån döden frälsar P. 68: 21.


Entel. will man här införa Romarenas afgud, Apollo hwilken de tillägnat mänga syslor och ämbeten, och däribland att han warit den förnämsta uti Spådomskonsten, genom hwilken Diefwulen gifwit sinom dyrkarom swar.


Denna Apollini är ey olik det satans spådoms Instrumentet lapptrumman, som skall spå lycka ell:r olycka, enär Noiden med hammaren ell:r käppen slår därpå, tå den på trumman lagde ringen ell:r ett litet grenigt träd baja kallat, till den afmålade afguden röres, hwilket betyder godt ell:r ondt, med- ell:r motgång, effter det som ringen ell:r Baja förd blifwit och praesenterar sig samma lapptrumma af oval Figur, nästan lik Apollinis hufwud[1], på hkn ögonen äro de fördömda afgudars beläten och afsättningar som wisa skola hwad menniskiommen händandes warder: Och munnen en ring den där likasom med tahl spår lycka ell:r Olycka; hammaren därpå är satans wärktyg, som drifwer munnen till tahl, iag menar denna munnen till spådom enär han till de afsatte Gudar föres. Apollo war en updicktad Gud och dess beläte med en yxa huggen: sammaledes lapptrumman huggen af trä med en yxa i skogen, och uthprydd med afgudabeläten och sielfwer, sosom Herren beskrifwer afgudarna. Ier. 10: 3. 4. Hedningarnas afgudar äro icke utan fåfengelighet: de hugga ett träd i skogenom och mästaren giör det till med en yxa och pryder det med silwer och Hos. 4: 12. Mitt folk frågar sitt träd och theras staf predikar dem, så att de bedrifwa boleri. d. ä. afguderi emot sin Gud.


O tu fördömde Trumma satans redskap och instrument, förbannade äro tina afmålade Gudar: förbannade tin ring och baja: förbannad tin hammar och trumkäpp: förbannad then som tienar tig med slag, och den som deraf sig betienar och låter slå ja alla de som samtyckia till sådant slag och spådom, och hafwa sin lust däraf. Hwart och ett slag som på tig skier, är och blifwer dem ett satans slag i helfwete, ibland de fördömdas andar som dem skola slå pina och martera, att ingen bödell kan så plåga och handtära den, som i hans händer gifwen är: intet Ormestyng giör sådant ve: ingen Scorpion med sitt bett sådant qwahl: ingen ting i werldene uptänkias till sådant straff, om man än hehla werdsens plågor förena kunde, sosom de fördömdas pina och pläga i helfwetit är. Elden är ett swårt element, Gud trösta den!, som han blir herre och rådande öfwer, han giör en Olidelig pina, sosom allom wähl bekant är, och där det ey aldeles wore försökt, så må man sättia sin hand ell:r fot däri, så kan thet wähl förnimmas. Men helfwetis eld är tusende falt swårare, Gud låte ingen Christen menniskia det i sielfwa wärket förfara! Han bränner ey hehla kroppen allena, utan jämwähl siälen: han brinner utan återwändo, icke till en tid, utan i ewighet: brinner och bränner; men aldrig uppbränner, sä länge Gud är Gud, det är ouphörl. i alla ewighet.


Betrackte detta alla afgudadyrkare och giöre sann bot och bättring uti tid; att de måge undfly oändel. helfwetis plågor i ewighet.


Herren af nåd och barmhertighet för Jesu aldraheligste pino och död omwände oss alla ifrån syndene till sin fruchtan, ifrån mörkret till liuset ifrån satan till Gud, ifrån helfwete till himmelen, ifrån fördömmelse till salighet! Amen!




Fodnoter

  1. Jens Kildal börjar sin beskrifning af trumman med dessa ord: »Runbomen (saasom det holdes for) betyder Othins Hoved» (Norske Videnskabers Selskabs Skrifter. 1896, n:o 4, s. 47). Men i sin predikan har han följande passus: »et folk, som Scheyferus siger, at være kommet af de Scythter, hvilket opholder sig i nordiske lande, kunde ikke naae til Delphos, og der giöre spörsmaal om hvad de vilde vide, og derfor (saa som der siges) gav dievelen deres Noyder tilkiende, at de skulle giöre lignelsen af Appollinis hovet af skind og træ, det de og giorde; det, som bemærkede ansigtet, var af skind; men det, som bemærkede nakken, var af træe. Denne lignelsen af Apollinis hovet kaldte de Runebomme.» Någon dylik framställning träffar man emellertid icke hos den nyktre och vetenskaplige Schefferus. Det är i stället Tornæus, som tror, att lapparna »måtte wara ifrån någon af dhe Schytiska orterna härkomna» (Sv. Landsm. XVII, 3, s. 12), och jämför spåtrumman med ett oraculum Apollinis (s. 29). Schefferus bryr sig inte ens om att referera dessa funderingar. I alla händelser är öfverensstämmelsen mellan Forbus och Jens Kildal här uppenbar och får väl förklaras ur deras personliga sammanträffande och ömsesidiga beroende af von Westens vidlyftiga instruktioner».

HEIMSKRINGLA er et privat initiativ. Prosjektet mottar ikke noen form for offentlig støtte. Vi har kun utgifter og ingen faste inntekter. Kostnader til teknisk drift og utstyr bæres av privatpersoner. Alle økonomiske bidrag mottas derfor med stor takk. Ønsker du eller ditt foretak å støtte prosjektet økonomisk? Ta gjerne kontakt med oss, eller bruk vårt norske kontonummer 97105024499. Du kan også støtte oss via vårt Vipps-nummer 78431. For utenlandske bidrag bruk vårt IBAN-nummer NO6897105024499, med SWIFT-kode: DNBANOKK eller SEPA-kode: SKIANOBB. En kan også overføre penger til HEIMSKRINGLA via PayPal eller vippse via mobilen til 78431. Vi selger også fast annonseplass på venstre sidemeny til rimelig pris. Alle bidragsytere krediteres med navn for sine bidrag.