Konungabarnen (Variant 2)

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

19. Konungabarnen
Variant 2

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1 . Jag gick mig ut en midsommarsdag,

Då gräsen och örterna gro.

Det var två ädla konungabarn,

De lofvade hvarandra sin tro.

2. »Ack, hur skall jag till eder komma,

Jag ser ingen väg här fram?» —

»Vi tända ljuset i lyktan,

Då simmar du här fram.»

3. Det var den leda trollkäringen,

Hon stod och lydde derpå:

»Er vänskap vill jag åtskilja,

Den stund jag lefva må.»

4. Det var den leda trollkäringen,

Gud låte henne få skam!

Hon släckte ut ljuset i lyktan,

Så konungasonen han sank.

5. Jungfrun hon klädde sig i skarlakan hvit,

Också i skarlakan blå;

Så går hon sig i högan loft,

Der hennes fader sjelf låg.

6. »Och hören ni, käre fader min,

Hvad jag er säga må:

Får jag åt trädgården gånga,

Att plocka de liljor små?»

7. »Och väl skall du åt trädgården få gå,

Att plocka de liljor små.

Och tag med dig din yngsta syster,

Att du icke ensammen går.»

8. »Min yngsta syster är sig så liten,

Hon kan så litet förstå:

Hon plockar upp örter och liljor,

Och gräset det låter hon stå.»

9. »Och hören ni, kära fader min,

Hvad jag eder säga må:

Får jag åt sjöastranden gånga,

Att plocka de liljor små?»

10. »Och väl skall du åt sjöastranden få gånga,

Att plocka de liljor små,

Och tag med din yngsta broder,

Att du icke ensammen går.»

11. »Min yngsta broder är sig så liten,

Han kan så litet förstå:

Han skjuter bort alla små foglar,

Som ute med sjöstranden gå.»

12. Och jungfrun hon klär sig i skarlakan hvit

Också i skarlakan svart:

Så gångar hon sig åt sjöastrand,

Der som en fiskare satt.

13. »Och hören ni, käre fiskareman,

Hvad jag eder säga må:

Har ni sett till någon konungason,

Ligga död på böljorna blå?»

14. »Och fiskat har jag i den långa natt,

Och fiskat har jag med flit:

Jag hitta’ det ädla konungabarn,

Jag såg aldrig fagrare lik.»

15. »Silfstuckne voro hans strumpor,

Guldspände voro hans skor,

Så sant som Gud fader i himmelen,

Så tyckte jag liket log.»

16. Och jungfrun tar liket uti famn,

Hon tryckte det till sin mun.

Stor ymka var det, att se derpå,

De båda sjönko till grund.

_____

Se varianter af denne vise:

Konungabarnen

Variant 1