Liten Kerstin stalldräng

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

27. Liten Kerstin stalldräng

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Liten Kerstin hon låter kläder tillskära —

Åh, den lilla! —

Så gifver hon sig som en stalldräng till att tjena.

I vårt stall har hon tjent i stor löndom.

2. Så rider hon sig uppå konungens gård:

»Behöfver väl konungen nån stalledräng i år?»

3. »Och stalldräng behöfver jag i år som allrabäst,

Men intet föder jag din apelgrå häst.»

4. Unga hertigen han stod och lydde deruppå:

»Och fö’r min fader drängen, väl fö’r jag gångarn grå.»

5. »En stalldräng behöfver vi i år som allrabäst,

Och fö’r min fader drängen, väl föder jag hans häst.»

6. Den första dagen red hon de fålarna i bet,

Om natten följer hon den unga hertigen i lek.

7. Och andra dagen rider hon de fålarna i äng,

Om natten hvilar hon med unga hertigen i säng.

8. Den tredje dagen rider hon de fålarna i vall,

Om natten sofver hon på unga hertigens arm.

9. »Liten stalledräng är blefven så underligen fet,

Han orkar inte rida, när som solen bränner het.»

10. »Liten stalledräng är blifven så ovig och tjock,

Han orkar sjelf ej stiga i sadelen opp.»

11. Unga hertigen sig åt stallgården går,

Att se hur liten Kerstin stalledräng hon mår.

12. Unga hertigen in genom stalldörren såg,

Så fick han se, hvar Kerstin liten stalledräng låg.

13. Så bredde unga hertigen ut sin kappa blå,

Der födde liten stalldräng de svennebarnen två.

14. Och brådt kom det budet för konungen in,

Liten Kerstin hade födt en liten rosenblommand' kind.

15. Och konungen han ropade utöfver sin gård:

»I bedjen unga hertigen att inför mig gå!»

16. Unga hertigen in genom dörren han steg,

Och konungen honom med vreda ögon neg.

17. »Och hör du unga hertig, hvad jag dig säga må:

Är du väl fader åt de tvenne svennebarnen små?»

18. »Och är du nu fader åt de små barnen två,

Så tag då liten Kerstin och drag af min gård!»

19. Unga hertigen faller på sina bara knä:

»Och, kära min fader, förlåten I mig det!»

20. »Så tag då liten Kerstin och sätt uppå ditt knä,

Tag så de tolf gullringar, trolofva henne med!»

21. Och unga hertigen blandade mjöd och vin,

Men falska tärnan lade förgift deruti.

22. Unga hertigen blandade mjöd och vin

»Och lyster dig dricka, kärasten min?»

23. Den första drick utaf vinet hon drack,

Hennes gullkedja kring halsen hon sprack.

24. Och konungen blef så vred i sitt mod —

Åh, den lilla! —

Lät sätta falska tärnan qvicker i jord.

I vårt stall har hon tjent i stor löndom.