Oväntad bröllopsgäst

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

25. Oväntad bröllopsgäst

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Det var två såta vänner,

Som höll' hvarandra kär;

Den ena for till främmand' land

Ifrån sin fästemö.

2. Den ungersven skulle bortresa

Ifrån sin hjertans vän:

»Låt ingen dig bortlocka,

Till dess jag kommer igen!»

3. När ungersvennen var bortrester,

Fick hon en annan kär,

Som henne väl behagade,

Allt efter sitt begär.

4. När ungersven detta spörja får,

Fick han ett annat mod;

Han sadlade upp sin gångare grå,

Red sig dit brölloppet stod.

5. När ungersven detta veta fick,

Fick han ett annat sinn:

Han vände sina kläder

Och gick i brudstugan in.

6. Så bad han att få dansa

Med bruden liten stund;

Men hennes hjerta bäfvade

Och blek var jungfruns kind.

7. Så börja' han att dansa

Den långa dans till slut:

»Ack, hör min sköna jungfru,

H varför är hon så blek?»

8. »Hvarför är hon så bleker,

Hvarför är hon så blyg?» —

»En annan har mig lockat,

Se’n du var rest af by.»

9. »Jag må väl vara bleker,

Och kinden icke röd:

En annan har mig lockat,

Han sade, du var död.»

10. Och när han hade dansat

Den långa dans till slut,

Så sprang han in i kammaren.

Slog dörren igen om sig.

11. Han satte sig att skrifva

Det långa afskedsbref;

Så tog han fram sitt timmeglas,

Som väntar på hans lif.

12. När glaset var utrunnet

Och tiden var förbi,

Så tog han sitt förgyllande svärd

Och stack uti sitt lif.

13. När blodet börja' rinna,

Som strida strömmar plä',

Så öppnade han dörren,

Bad sköna jungfrun se.

14. Så kommen, flickor alla,

Och sen hur svårt det är

Med falsker tunga tala

Och ha en annan kär!

15. Men hvem kan hemta rosor

Utaf de hårda berg,

Och hvem kan finna kärlek,

Der ingen kärlek ärr?

_____

Se Variant af denne vise