Riddaren Malkom

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

68. Riddaren Malkom

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. »God dag, kära Malkom, båd' fager och fin,

Och har du lust att byta skön Apelgrå med mig?»

Jag litar på Guds nåder och min jungfru.

2. »Och inte fattas hästskor och inte fattas söm,

Och inte behöfver du vattna, förr’n i Lindby ström.»

3. Herr Malkom han rider sig at Lindebytorg,

Alla Lindby borgare undra nu som förr.

4. Skön Malkom han rider till konungens gård,

Och ute för honom sjelf konungen står.

5. »God dag, herr Malkom, båd' fager och fin,

Och hvar har du bekommit skön Apelgrå min?»

6. » Och inte har jag stulit och inte har jag fått;

Jag hafver med min morbror i rosende lund bytt.»

7. »Ja, om du än hade de lifvena två,

Så skall du dem mista för min sköna Apelgrå.»

8. Det stod en liten båtsman och hörde deruppå:

»De budena dem skall sköna jungfrun få.»

9. »Ja, om du bär de budena fram,

Så vill jag dig gifva halfva mitt land.»

10. Det var den liten båtsman, han satte sig i sin båt;

Han stanna' ej, förr’n han kom till sköna jungfruns gård.

11. När som han kom till jungfruns gård,

Ute för honom två svenner stå.

12. »Och hören I, små svenner, hvad jag er säga må:

Och är väl jungfrun hemma?» — »Å ja, män är hon så.»

13. Det var den liten båtsman, steg inom dörren in,

Och jungfrun hon blekna' och rodna' på kind.

14. »Och blifven ej så bleker och blifven ej så röd!

I morgon så skall sköna Malkom dö.»

15. »Hur skall jag det begripa, hur skall jag det förstå?

I går så red han hem på sin sköna Apelgrå.»

16. Och jungfrun hon ropar öfver hela sin gård:

»I sadlen opp tolftusend' och så min Apelgrå!»

17. Skön jungfrun hon rider till konungens gård,

Och ute för henne sjelfva konungen står.

18. »God dag, kära riddare, båd' fager och fin!

Och har du lust att dricka med mig båd' mjöd och vin?»

19. »Ej lyster mig mjöd, ej lyster mig vin,

Men mera lyster mig att se unga fången din.»

20. »Mitt slott det ligger så långt upp i nord,

Att der ingen riddare kan komma om bord.»

21. »Mitt slott det ligger så långt opp i land,

Att ingen skön jungfru kan komma der fram.»

22. »Får jag inte lösa fången med guld och med fä,

Så skall jag bränn' upp landet och konungen med.»

23. Och konungen såg genom fenstret ut,

Han såg inte staden för pilar och spjut.

24. Och konungen ropte öfver hela sin gård:

»Ni tager skön Malkom ur tornet det blå!»

25. »Och hvem, som nu här rider, ja hvem, som far här fram,

Skall inte veta annat än elden farit fram.»

Jag litar på Guds nåder och min jungfru.