Sången om Harbard (KL)

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Tor (W.G. Collingwood, 1908)

Harbard (W.G. Collingwood, 1908)

Valda sånger ur den poetiska Eddan
Karl Ljungstedt
1904

Gudasånger
Sången om Harbard
(Hárbarðslióð)

Tor for hem från en färd i Östervåg och kom till ett sund. På andra sidan sundet stod en färjkarl rned en båt. Tor ropade:

1.

Hvem är den sven bland svenner,

som står midt öfver sundet?

2. Färjkarlen svarade:

Hvem är den karl bland karlar,

som ropar öfver vattnet?

3. Tor kvad:

Färja mig öfver sundet,

så föder jag dig i morgon:

en korg jag har på ryggen,

bättre mat det finns ej.

Jag åt i ro

förrn hemifrån jag for

hafregröt och sill,

är mätt sen dess.

4. Färjkarlen kvad:

Din frukost rosar du, som stordåd ren du utfört,

men vet på förhand föga.

Sorg du har i hemmet:

din mor, tror jag, är död.

5. Tor kvad:

Det säger du nu,

hvad hvar och en tycker

tyngst är att veta,

att mor min är död.

. . . . . . .

6. Färjkarlen kvad:

Du ser just ej ut

att äga tre gods,

där barbent du står

som en luffare klädd,

och har icke ens några byxor.

7. Tor kvad:

Styr du hit med ekan.

Jag landningsstället visar.

Eller hvem har båten,

som du vid stranden håller?

8. Färjkarlen kvad:

Hildolf karlen heter,

som bad mig hålla båten,

den rådkloke mannen

som bor i Rådsösundet.

Han bjöd mig att ej flotta

hästtjufvar eller bofvar,

bara ärligt folk, som

jag riktigt noga kände.

Säg mig, hvad du heter,

om du vill öfver sundet.

9. Tor kvad:

Mitt namn jag skall dig säga,

om ock jag här är fredlös,

och all min släkt dessutom.

Odens son jag är och

Meiles broder,

Magnes fader,

starke gudadrotten:

med Tor kan här du tala.

Men det vill jag nu spörja,

hvad ditt namn kan vara.

10. Färjkarlen kvad:

Harbard jag heter,

döljer sällan namnet.

11. Tor kvad:

Hvi skall du dölja namnet,

om du för sak ej häftar?

12. Harbard kvad:

Ifall jag ock det gjorde,

jag skulle dock mig akta

för dig och dina likar,

om jag ej dödens vore.

13. Tor kvad:

Det harmar mig att vada

bort till dig öfver vattnet

och väta mig till magen.

Jag dig, din trashank, skulle

för dina stickord löna,

om blott jag vore öfver.

14. Harbard kvad:

Här tänker jag stå

och vänta på dig.

Du raskare karl ej har träffat,

allt sedan Hrungner dog.

15. Tor kvad:

Därom vill du nu orda,

hur jag och Hrungner stredo,

den högt uppblåste jätten.

Af sten var hela hufvu’t;

af mig han likväl fälldes

och sjönk till mina fötter. —

Hvad gjorde du då under tiden, Harbard?

16. Harbard kvad:

Fem hela vintrar

var jag hos Fiolvar

borta på ön, som

kallas för Allgrön.

Där var att strida,

kämpar fälla,

mycket fresta,

tärnor locka.

17. Tor kvad:

Huru gick det då med edra jäntor?

18. Harbard kvad:

Vi nog haft muntra tärnor,

om sluga blott de varit,

vi nog haft kloka tärnor,

om hulda blott de varit.

De af sanden

snören snodde,

jord ur djupa

gropar gräfde.

Jag lyckades dem alla

till slut dock öfverlista,

var hos de systrar sju och

vardt älskad af dem alla.

Hvad gjorde du då under tiden, Tor?

19. Tor kvad:

Tiaze jag dräpte,

trotsige jätten;

ögonen sedan

på Allvaldes son

jag kastade högt upp på himlen:

de yppersta tecknen

på mina bragder.

Hvad gjorde du då under tiden, Harbard?

20. Harbard kvad:

Med finaste konster

jag häxor förledde,

dem lockade från deras män.

Hlebard jag höll

för en fruktansvärd jätte,

men han dock ett trollspö mig gaf,

och jag villade honom från vettet.

21. Tor kvad:

Då har du illa lönat goda gåfvor.

22. Harbard kvad:

Eken hafver

hvad af en ann’ hon skafver,

och om sig enhvar är i slikt.

Hvad gjorde då du under tiden, Tor?

23. Tor kvad:

I Österväg jag

dräpte jättars

onda brudar,

när till fjälls de gingo.

Stor den vore, jättars

ätt, om alla lefde,

då ej några mänskor

funnes mer i Midgård.

Hvad gjorde du då under tiden, Harbard?

24. Harbard kvad:

Jag var i Valland,

strider uppväckte,

eggade hjältar,

dem aldrig förlikte.

25. Tor kvad:

Du skiftade nog ojämnt,

din hjälp ock ibland asar,

ifall du makt som vilja

därtill hade.

26. Harbard kvad:

Tor har mycken styrka,

men föga mod i bröstet:

af blödighet och fruktan

du kröp ju in i handsken;

där du tordes hvarken

— allt för din stora rädsla —

ge väder eller nysa,

så det Fialar hörde.

27. Tor kvad:

Harbard, din usling!

Jag skulle slå ihjäl dig,

om blott jag kunde räcka öfver sundet.

28. Harbard kvad:

Hvarför skulle du dig öfver sundet räcka,

då inga tvister oss emellan äro?

Hvad gjorde du då, Tor?

29. Tor kvad:

I Österväg jag var då

för att älfven värja

emot Svarangs söner,

hvilka mot mig ryckte.

De stenar på mig vräkte,

men gladdes ej af segern,

ty snart de blefvo tvungna

att om fred mig bedja.

Hvad gjorde du då under tiden, Harbard?

30. Harbard kvad:

I Österväg jag var då

och med en liten talte,

lekte med en linhvit;

lönligen vi möttes;

jag gladde den guldprydda;

hon mig sin kärlek skänkte.

31. Tor kvad:

Du hade där då riktigt rara jäntor?

32. Harbard kvad:

Din hjälp jag då behöft, Tor,

att blonda mön kvarhålla.

33. Tor kvad:

Jag skulle dig den bjudit,

om jag där hade varit.

34. Harbard kvad:

Jag skulle på dig lita,

blott du mig ej bedroge.

35. Tor kvad:

Ej skafver jag på hälen,

som gammal sko om våren.

36. Harbard kvad:

Hvad gjorde du då under tiden, Tor?

37. Tor kvad:

Bärsärkars brudar

på Hlesö jag dräpte.

Allt möjligt ondt de gjorde,

allt folket de bedrogo.

38. Harbard kvad:

Skam du blott då vann, Tor,

när du slogs med kvinnor.

39. Tor kvad:

Varghonor de voro,

näppeligen kvinnor,

slogo kull min skuta,

fastän jag den stöttat,

hötte med järnklubbor

och bortdrefvo Tialfe.

Hvad gjorde du då under tiden, Harbard?

40. Harbard kvad:

Jag var med i hären,

hvilken hit anryckte

att stridsfanan höja

och rödfärga spjuten.

41. Tor kvad:

Du börjar därom orda,

när hit du kom att skada oss tillfoga.

42. Harbard kvad:

En handring såsom böter

skall för det du hafva,

som skiljemän ha fastställt,

som oss förlika vilja.

43. Tor kvad:

Hvarifrån fick du

så giftiga skymford.

Aldrig så giftiga

nå’nsin jag hörde. 

44. Harbard kvad:

Jag dem fått af gamla

ålderstigna gubbar,

som bo i hemmets högar.

45. Tor kvad:

Ett vackert namn i sanning

du gifver åt stendösar,

när du dem hemmets högar kallar.

46. Harbard kvad:

Så tänker jag om slika saker.

47. Tor kvad:

Din ordvrängning skall

dig illa bekomma,

om jag öfver vattnet vill vada:

värre än vargen

skall du då vråla,

får du af hammaren slag.

48. Harbard kvad:

Sif har en vän nu hos sig.

Bör du ej honom träffa,

en bragd igen utföra?

Det vore mer behöfligt.

49. Tor kvad:

Du pratar bredvid munnen

och säger hvad mig mest kan kränka,

du, din fege ynkrygg!

Jag tänker, att du ljuger.

50. Harbard kvad:

Sant, tror jag, jag säger.

Du brådskar ej med färden.

Långt du redan kommit,

om du med båten farit.

51. Tor kvad:

Harbard, din usling,

du vådligt mig försinkar!

52. Harbard kvad:

Aldrig jag trott,

att Asator kunde

af en färjkarl hejdas på färden.

53. Tor kvad:

Ett godt råd jag dig gifver:

Far du hit med båten.

Låt oss sluta grälet!

Hämta Magnes fader!

54. Harbard kvad:

Packa dig bort ifrån sundet!

Lig vill jag rakt icke färja.

55. Tor kvad:

Visa mig då vägen,

när du ej vill mig öfver vattnet färja.

56. Harbard kvad:

Lumpet är att neka.

Långt det är att fara:

en bit det är till stocken,

en annan sen till stenen.

Så håller du till vänster,

tills du till Verland kommer,

där din moder Fiorgyn

sin käre son får träffa.

Hon skall dig fränders vägar

till Odens rike visa.

57. Tor kvad:

Kan jag i dag dit hinna?

58. Harbard kvad:

Med ansträngning och möda

vid solens uppgång kanske.

59. Tor kvad:

Slut vare nu vårt samtal,

när du med hån blott svarar.

Jag löna skall din vägran,

om vi en ann’ gång träffas.

60. Harbard kvad:

Drag nu dit, där trollen

med hull och hår må ta dig!

---

Noter: