Stolts Hilla

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

26. Stolts Hilla

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Hilla lilla sitter i kammaren sin —

Ingen vet min sorg utan Gud —

Hon fäller så mången tår uppå kind.

Den lefver aldrig till, som jag kan klaga mina sorger.

2. Brådt kom bud för drottningen in:

»Stolts Hilla lilla syr så vildt i sömmen sin.»

3. Drottningen axlade kappan blå,

Så månde hon sig till stolts Hilla lilla gå.

4. Drottningen slog Hilla på blekblommand' kind,

Så blodet det stank på sparlakanet fint.

5. »Nådiga drottning, I slå mig ej så hårdt!

Jag är en konungs dotter så väl som eders nåd.»

6. Hilla lilla klappar på hyendet blå:

»Och lyster min drottning att hvila häruppå?»

7. »Nådiga drottning, I sätten er här ner,

Att jag må tälja mina sorger för er.»

8. »Medan jag var i min kära faders gård,

Sju riddare mig dagligen vaktade på.»

9. »Min fader han höll mig så hederlig,

Två riddare dagligen tjente mig.»

10. »Den ena han hette hertig Magnus,

Han ville på äran mig beslå.»

11. »Den andra hette hertig Hillebrand,

Var konungens son af Engeland.»

12. »Och det var hertig Hillebrand,

Med honom så månde jag fly utaf land.»

13. »Hillebrand sadlade sin gångare grå,

Så lyfte han stolts Hilla lilla deruppå.»

14. »Och när som vi kommo i rosende lund,

Der lyste hertig Hillebrand hvila en stund.»

15. »Han somna' en blund allt uti mitt sköt,

Han sof der en sömn så ljuflig och söt.»

16. »Hillebrand, Hillebrand, sof inte nu!

Jag hörer min fader och mina bröder sju.»

17. »Hillebrand, Hillebrand, sof inte så!

Jag känner min faders gångare grå.»

18. »Hillebrand tog mig allt uti sin famn:

'Hilla lilla, Hilla, nämn icke mitt namn!'»

19. »Han slog uti den första skar'

Mina bröder sex, också min far.»

20. »Han mötte uti den andra flock,

Min yngsta broder med gullgulan lock.»

21. »Och Hillebrand, Hillebrand, stilla ditt svärd,

Den döden är ej min yngsta broder värd.»

22. »Jag hade ej förr utsagt dessa ord,

Sju sår lade Hillebrand ned till jord.»

23. »Hillebrand stryker sitt blodiga svärd:

'Vore du ej Hilla, detta vor' du värd'.»

24. »Min broder han tog mig vid gullgulan lock,

Så binder han mig vid sadeleknapp.»

25. »Aldrig var det så liten en rot,

Som icke tog ett stycke utaf min fot.»

26. »Och icke var det så liten en gren,

Som icke tog ett stycke ur Hilla lillas ben.»

27. »Och när som vi kommo till första led,

Min sorgbundna moder hon ståndar dervid.»

28. »Då ville min broder qvälja mig,

Min moder hon ville bortsälja mig.»

29. »Så sålde de mig för en klocka ny;

Hon hänger i Mariæ kyrkeby.»

30. »När moder min hörde den klockans klang,

Hennes hjerta sönder i stycken sprang.»

31. Stolts Hilla lilla slöt sitt tal härmed —

Ingen vet min sorg utan Gud —

Så föll hon död ned for drottningens knä.

Den lefver aldrig till, som jag kan klaga mina sorger.