Sven Svanehvit
Hopp til navigering
Hopp til søk
Svensk Folkdiktning
Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
---|---|---|---|---|---|---|
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► |
39. Sven Svanehvit
Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius
- 1. Sven Svanehvit rider sig den vägen fram,
- Så mötte der honom en vallareman.
- »Och hör du, vallareman, hvad jag månd’ säga dig
- Och kan du de spörsmål, som jag spörjer dig?»
- 2. »Spörsmål dem hafver jag aldrig läst;
- I går slog jag Iselands konung ihjel.» —
- »Och har du slagit Iselands konung fullväl,
- Så var det min fader du slagit ihjel.»
- 3. Sven Svanehvit honom med sin tumme slog,
- Så lefver och lungor de ur honom for,
- Sven Svanehvit slog honom i stycken så små,
- Som lindelöf på marken om hösten falla må.
- 4. Sven Svanehvit reste den vägen fram,
- Der mötte det honom en annan vallareman:
- »Och hör du, vallareman, hvad jag månd' säga dig
- Och kan du de spörsmål, som jag nu spör dig?»
- 5. »Hvad är det, som är rundare än ett hjul?
- Och hvar finner du de fagraste djur?
- Och hvar hafver solen sitt säte?
- Hvart utåt ligger dödmannens fötter?»
- 6. »Hvem är det, som bygger den bredaste bro?
- Och hvar gångar fisken som stridast i flod?
- Hvart bär den väg, som är bredast?
- Och hvar ligger menniskan som ledast?»
- 7. »Hvad är svartare än ett kol?
- Och hvad är snabbare än lärkvingar små?
- Och hvad är hvitare än svanorr
- Och hvad ropar högare än tranor?»
- 8. »Jo, solen är rundare än ett hjul,
- I himmelen der finner du de fagraste djur.
- I vestern hafver solen sitt säte,
- Åt öster ligger dödmannens fötter.»
- 9. »Och isen han bygger den bredaste bro,
- Derunder går fisken som stridast i flod,
- At helvetet går vägen som bredast,
- Och der ligger menniskan som ledast.»
- 10. »Synden är svartare än ett kol,
- Själen är snabbare än lärkvingar små.
- Englar äro hvitare än svanor,
- Och tordön ropar högre än tranor. »
- 11. De drucko i dagar, de drucko i tre:
- »Och vet du allt detta, så vet du väl mer.»
- Sven Svanehvit tog gullringar af sin hand,
- Dem månde han gifva den vallareman.