Kristni saga (Upplysningar) - Revisjonshistorikk

Carsten på 9. jun. 2014 kl. 06:19

2014-06-09T06:19:07Z

Carsten på 8. jun. 2014 kl. 20:55

2014-06-08T20:55:24Z

Vis endringer

Carsten på 8. jun. 2014 kl. 15:35

2014-06-08T15:35:58Z

Carsten på 8. jun. 2014 kl. 13:38

2014-06-08T13:38:14Z

Jesper på 8. jun. 2014 kl. 07:23

2014-06-08T07:23:15Z

Carsten på 8. jun. 2014 kl. 06:57

2014-06-08T06:57:19Z

Carsten på 8. jun. 2014 kl. 06:47

2014-06-08T06:47:37Z

Carsten på 8. jun. 2014 kl. 06:14

2014-06-08T06:14:37Z

Carsten på 7. jun. 2014 kl. 20:19

2014-06-07T20:19:29Z

Carsten på 7. jun. 2014 kl. 19:48

2014-06-07T19:48:11Z

@@ Linje 498: / Linje 498: @@
 ''Brandr'' m. eld, är en af svärdets många "kenningar"; sedan betyder det äfven en krumt uppstickande spets på förstäfven hos de gamles skepp samt slutl. tvenne stolpar på sidorna af hufvudingången till ett hus. Isl. ''brands-blakkr'' är en vanl. omskrifning, för ett skepp.
@@ Linje 508: / Linje 507: @@
 ''Muna'' är sammansatt af ''mun'' och det nekande suff. ''a'', jag vill eller skall icke, af ''munu'' och ''mundu'' (eg. præt. inf.; præs. ''man'', impf. ''munda'') hj.vh. vilja, skola; ofta uttrycker det äfven en begränsning, ss. jag antager, rimligtvis.
 ''Hregg'' n. blåst, storm, oväder.
@@ Linje 568: / Linje 565: @@
 '''Kap. 9.'''

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 8. jun. 2014 kl. 15:35
Linje 298:		Linje 298:

	'''Kap. 7. Frá Þángbrandi.'''		'''Kap. 7. Frá Þángbrandi.'''
		+
		+
		+	Om Thangbrands vistelse på Island finnes flere berättelser såsom Olof Tryggv. S. kap. 197—206, Njals och Laxdoela-Sag. Alla dessa afvika något från hvarandra. Kristni S. förnämsta fel här är, enl. Munch, att hon låter Thangbrand uppehålla sig tre vintrar på Island.
		+
		+
		+	''Fljótsdálr.'' Landn. omnämner tvenne ställen med detta namn, ett i ''Borgarfjörðr'', ett annat i ''Kiðjafells'' tingslag. Här menas det första.
		+
		+
		+	''Leiruvágr'' m. lervik af ''leira'' f. locus limosus. I Skånskan träffas ett ''lerja'' f. lergrund, åkerlera. Ett af de vackraste landställena i Gefle skärgård har i likhet med det isl. ''leiruvágr'' ej försmått att låta sig benämnas Lervik!
		+
		+
		+	''þángbrands-róf''. Isl, har ''róf'' n. diruptio (rjúfa), ''róf'' n. en lång sträcka samt ''róf'' el. ''hróf'' n. ett ställe för att bygga skepp = naust; sedan betyd, det äfven en låg och svagt uppförd byggnad.
		+
		+
		+	''Skipfarmr'' m. skeppslast; ''farmr'' m. börda. ''Farma-guð'' (bördornas gud) var ett af Odins tillnamn.
		+
		+
		+	''Tunvöllr'' m. gårdsplan. Isl. ''tun'' n. en inhägnad plats omkring en gård, gårdsäng. Nu för tiden brukas ordet i Norge = sjelfve gården, åbyggnaden. Eng. town. ''Völlr'' m. fält, vall. Vårt grundval borde rätteligen skrifvas och uttalas — vall; ty det är samma ord som det isl. ''grundvöllr.''
		+
		+
		+	''Nón'' (-s, pl. d. s.) n. tiden mellan 2 — 3 på eft. m. Dial. ss., t. ex., Uppl. hafva ett vb. n. ''nuna'', halfsofva, slumra: "han sitter och nunar." Jag har till och med i Uppsala hört det användas. I en tysk dial. lär samma vb. förekomma, äfvensom ett subst. nuner m. kort slummer; eng. nooning = middagssömn. Hos Romarne var nona den timme, då coena intogs.
		+
		+
		+	''Sál'' (-ar, -ir) och ''sála'' (-u, -ur) f. själ, anima. Ordet heter på goth. ''saivala'', som troligen är att härleda fr. goth. ''saihvan'' = att se, då saivala sålunda egentligen skulle betyda: den seende.
		+
		+
		+	''Athoefi'' n. åtbörd. Hels. har ett ''athäva'' (pl. -vur), som är fem.
		+
		+
		+	''Klokka'' och ''klukka'' f. klocka. Ordet står troligen i sammanhang med isl. vb. ''klekkva, klökkva, kleykva'' (impf. klökk, pl. klukku) röras i själen, blifva modstulen, snyfta. Dial. hafva allmänt ett kläkka (impf. klakk el. kläkkte): känna sprittning. Jonsson och Fritzner anföra (efter Björn Hald) ett ''klaka:'' qvittra, lat. clangere. Hels. har ett ''klokkna'' el. ''klukkna'': börja gråta. Rydquist, antagande ''kk'' ss. möjligen assimileradt ''nk'', påpekar klinka (klinga), klunk.
		+
		+
		+	Skógahverfi: skogsdal Detta sälle omnämnes äfven i Landn. s. 246. Isl. ''hverfi'' n. ett lågt mellan höjder liggande ställe. I Hille socken nära Gefle ligger djupt ner i en dal en by med namnet Hvarfva.
		+
		+
		+	''Ketill hinn fiflski:'' den galne, fjantige. Han var en af landnamsmännen.
		+
		+
		+	''Ok Norðlendínga fjórðúngi:'' dessa ord finnas ej i Köpenh. uppl. af år 1773.
		+
		+
		+	''Eystri'' adj. comp. (utan posit.), superl, ''austaetr''; hit eystra: den östre vägen eller genom den östre delen af ett land.
		+
		+
		+	''Eyjafjörðr'' var belägen i ''Vaðla'' sysla.
		+
		+
		+	''Þángbrandsloekr:'' isl. ''loekr'' m. bäck. Äfven förekommer ett ''loekr'' = nafvelsträng; deremot ''laukr:'' lök, af vb. ''lúka'' el. ''ljúka.''
		+
		+
		+	''Pollr'' m. vattenpöl, nht. ''pfuhl'', eng. ''pool''. Jmfr lat. ''palus'': träsk.
		+

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 8. jun. 2014 kl. 13:38
Linje 237:		Linje 237:


		+
		+	'''Kap. 6. Frá Stefni.'''
		+
		+
		+	''Stefner'' var son af Thorgils Ejlifsson, sonson af Helge Bjola, som åter var en son af Ketil Flatnäsa, Björn Bunas son. Han var född på Kjalarnäs och växte upp der, medan han var barn. Han reste tidigt utomlands, antog i Danmark kristendomen och blef en mycket berömd man. Isl. ''stefnir'' m. hjelm; en som anvisar kosan, anförare, af vb. ''stefna'' = dirigere (stafn).
		+
		+
		+	''Hólmgarðr'' eller ''Hólmgarðar'' utgjorde en del af Mellan-Ryssland med hufvudstad af samma namn = nuvarande Nowgorod.


−	'''~~Kap~~. 6. ~~Frá Stefni~~.'''	+	''Alþýða, þuða'' äfven ''alþýði'' (is, utan pl.) f. folket i allmänhet, allmogen, i motsats till de högre stånden.
		+
		+
		+	''Mostr'' var en ö i Sunn-Hörðaland i det n. v. Finaas prestgd. Här stod under hednatiden ett tempel helgadt åt Thor; nu finnes här landets äldsta kyrka, uppförd år 995 af konung Olof Tryggvason. Från denna ö var äfven slägten till Harald Hårfagers frilla Thora Mostrstång. Ett annat Mostr låg i Rogaland.
		+
		+
		+	''Eyðslumaðr'' = en som föröder, af ''eyðsla'' f. det att föröda. Rydquist synes vilja förklara vårt forna adj. ''öþe'', det n. v. öde (desertus) ss. ett adv., danadt af det neutrala subst öpi (isl. ''eyði''), eller också ss. ett adj. formelt motsvarande ett med isl. subst. ''eyðir'' (förödare) till det yttre sammanfallande uråldrigt adj. ''eyðir''.
		+
		+
		+	''Goi'' f. indecl., senare ''goa'' (-u, -ur) f. en af de gamles vintermånader (en del af Febr. och Mars).
		+
		+
		+	''Lýðr'' m. folk, nation, i synnerhet folk, som är samladt på ett bestämdt ställe. Jmfr lydbiskop = ljóðbiskup, a. g. s. leodbiskup, ursprungligen en biskop, som hade att förkunna hedningarne Guds ord (boða lýðum guðs orð) = folkbiskop.
		+
		+
		+	''Hörgr'' m. gudaaltare, gudabild, klint, klippa. Harg är ett ortnamn, som förekommer på flera ställen i Uppland och Östergötland. Jmfr Hargs bruk (i Roslagen), Thorsharg = Thorshälla.
		+
		+
		+	''Gúfárós''. Gufá utföll i Borgarfjörðr. ''Oss'' eller ''ós'', gen. ''óss'', pl. ''ósar:'' mynning. Jmfr ''Aros'' (Vesterås). Isl. har ett sv. vb. ''gufa:'' dunsta, ånga; ''gufa'' f. rök, dunst, dam. Äfven finnes ett ''hafgufa'' eller ''-gufa'' f. ett fabelaktigt sjödjur af hvalslägtet. De sv. dial. hafva ett vb. ''guva'' (blåsa), ''guva'' f. vind, väderil; ''gåva'' f. ånga, imma.
		+
		+
		+	Visans konstr. är följande: ''Nú hafir fjallrœnt fellisveðr af fjalli brotið allan stafnvalinn Stefnis; straumr ferr um hol knerri; á geisar með ísi; vér getu at heldr valdi ásriki slikum gný; bönd munu vera i löndum!''
		+
		+	Öfversättningen är: Nu har en från fjällen kommande stormvind från fjället krossat hele Stefners stamhök (skeppet); ström brusar kring iholigheten på skeppet; en å framstörtar med is; vi tro fast mera, att gudars styrka villar slikt gny; gudar skola vara i länderna!
		+
		+
		+	''Felliveðr'' (-rs, pl. d. s.) n. häftig, rasande storm. ''Fellivetr'' var en sådan, i fjälltrakter ej ovanlig, vinter, då boskapen dog af pest eller foderbrist och moste nerslagtas.
		+
		+
		+	''Stafnvalr'' m. accipiter proræ, navis (''stafn'' och ''valr''). I isl. finnes ett ''valr'' m. hök; ''valr'' m. utan pl., de på valplatsen fallne; ''valr'' m. häst samt ett adj. ''valr:'' rund (häraf ávalr, oval).
		+
		+
		+	''Knörr'' (knarrar, knerrir) m. handelsfartyg, lastdragare. ''Bönd'' pl. af ''band'' n. band; detta åter kommer af st. vb. ''binda, batt, bundum, bundit''. Pl. betyder gudar, emedan de ansågos som de bindande, förbindande makterna.
		+
		+
		+	''Nánari en þridja brœðra, ok firnari en nesta broeðra:'' närmare än slägtingar i femte led och fjärmare än sidane i tredje led. Härom kan ses vidare i Köpenh. upp. af år 1773, s. 38, not. 57. Denne i texten omnämnde lag antogs på Altinget år 996 enl. Munch. som följer tideräkningen i Olof Tryggv. Saga, "der er den eneste, med hvilken man ej kommer til kort, og som desuden bedst stemmer med Are frodes Angivelser" (Munch, I. II. s. 334). Denna saga låter Stefner afsändas till Island år 996 och återkomma följande år. Kristni Saga deremot sätter tiden för Stefners afresa till Olofs förste sommar, sål. 995, och hans återkomst till den derpå följande.
		+
		+
		+	''Usvífr hinn spaki'' var en broder till skalden Einar Skålaglam, begge söner af Helge, som åter var en son af landnamsmannen Björn den Norske och Niðbjörg, en från Skottland bortröfvad prinsessa, dotterdotter af Gånge Rolf. Alle desse voro af Ketil Flatnefs ätt.
		+
		+
		+	''Askell'', ett mansnamn, sammansatt af ''ás'' = en gud och ''ketill'', hvilket, som siste led i ett sammansatt ord, redan tidigt blef sammandraget till ''kell'' i n., ''kels'' i gen., under det att dat. ''katli'' bibehöll sig något längre.
		+
		+
		+	''Vandráðr'' = vanskelig af ''vandr'' (vönd, vant) adj. och ''-ráðr'' deriv. af ''ráða'' vb. Till betydelsen lika är äfven ''torráðr.''
		+	''Frestr'' m. och ''frest'' n. frist, dröjsmål, uppehåll. Hels. har ett ''fräste'' f. en viss tid för något (t. ex. att försöka en häst).
		+

@@ Linje 64: / Linje 64: @@
 ''Asgeirr Knattarsun.'' Se Landn. s. 127. Namnet möjligen af ''knöttr'' m.: boll, kula, något som är rundt.
-''Eujólfr grái'' omtalas i Landn. s. 113, 138; Islendingabók s. 20.
+''Eyjólfr grái'' omtalas i Landn. s. 113, 138; Islendingabók s. 20.
 ''Gestr hinn spaki'' (Oddleifsson) omnämnes på flera ställen i Landn., Olof Tryggv. Saga och Nials Saga.

@@ Linje 19: / Linje 19: @@
-'''Kap. 1. Här begynner berättelsen om kristendomen.'''
+'''Kap. 1.'''
@@ Linje 97: / Linje 97: @@
-'''Kap. 2. Om Thorvald och biskopen.'''
+'''Kap. 2. Frá Þorvaldi ok biskupi.'''
@@ Linje 148: / Linje 148: @@
-'''Kap. 3. Om Thorvard.'''
+'''Kap. 3. Frá Þorvarði.'''
@@ Linje 174: / Linje 174: @@
-'''Kap. 4. Om Thorvald.'''
+'''Kap. 4. Frá Þorvaldi.'''
@@ Linje 209: / Linje 209: @@
-'''Kap. 5. Om Thangbrand.'''
+'''Kap. 5. Frá Þángbrandi.'''
@@ Linje 239: / Linje 239: @@
-'''Kap. 6. Om Stefner.'''
+'''Kap. 6. Frá Stefni.'''
-'''Kap. 7. Om Thangbrand.'''
+'''Kap. 7. Frá Þángbrandi.'''
-'''Kap. 8. Skäggbjörns dråp.'''
+'''Kap. 8. Víg Skeggbjarnar.'''

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 8. jun. 2014 kl. 06:47
Linje 205:		Linje 205:

	''Heiptrœkr'' adj. hämndgirig. Vi ega i isl. tvenne vb. ''rœkja'': förkasta, förjaga och ''roekja'': draga omsorg om, visa aktning för (vårt rykta). Af det förra kommer adj. ''rœkr'': förkastlig; af det senare ''roekr'': en som lägger sig vinning om. Isl. ''heipt'' f. hämnd.		''Heiptrœkr'' adj. hämndgirig. Vi ega i isl. tvenne vb. ''rœkja'': förkasta, förjaga och ''roekja'': draga omsorg om, visa aktning för (vårt rykta). Af det förra kommer adj. ''rœkr'': förkastlig; af det senare ''roekr'': en som lägger sig vinning om. Isl. ''heipt'' f. hämnd.
		+



	'''Kap. 5. Om Thangbrand.'''		'''Kap. 5. Om Thangbrand.'''
		+
		+
		+	''Haraldr Gormsson'' regerade i Danmark (935—985). Han bar tillnamnet Blåtand och var en tapper och stridbar furste, samt gjorde mycket för kristendomen derstädes. De hedniskes förbittring steg i samme moa den nya läran vann insteg och vände sitt hat företrädesvis mot konungen, som svikit fädrens tro. Konungen föll för ett pilskott af sine motståndares hufvudman, den i sagorna mycket omtalade Palnatoke.
		+
		+
		+	''Albertus af Brimum.'' Denne anses vara samme man, som den af Adam af Bremen omtalade Adelbrech, Adelbrici eller Adelbreth, hvilken skulle hafva blifvit förordnad till biskop i Aarhus af ärkebiskop Adeldag (936 — 983). Denne senare var efterträdare pä Hamburgs biskopssäte till den är 936 i Sverige aflidne Unne, — Främmande namn i isl. få antingen en form, som är mottaglig för böjning t ex. Mikjáll, Mikjáls, eller också behålla de sin utländske form; i detta senare fall böjas de antingen som inländska namn t. ex. Albertús, Albertúsar, eller också böjas de på Latin t. ex. Julianus, Juliani. — Stadsnamnet Bremen är antagligen slägt med det Isl. ''brim'' n. bränning, hafsböljans brus mot strand. Utanför inloppet till Sundswall ligger en större, klipprik ö, kallad Bräm-ön, mot hvilken hafvet ständigt bryter.
		+
		+
		+	''Hugbertus''. Om honom kan ses Köpenh. uppl. 1773, s. 29 i noten.
		+
		+
		+	''Kantaraborg'' är det nuvarande Canterbury i England. Jmfr lat. vb. cantare (sjunga). Isl. har ett vb. ''bjarga'', (barg, borgit): hjelpa, bistå, berga; got. bairgan, barg, baurgans: arcere. Häraf kommer isl. bjarg, dansk, bjerg, sv. berg, isl. borg; björg f. hjelp (förekommer ofta såsom ene delen i åtskilliga sammansatta qvinnonamn); äfven isl. ''borgan'' el. ''borgun'', vårt borgen hör hit.
		+
		+
		+	''Innvirðiliga'' adv. innerligt, nöjaktigt af ''inn'' och ''virðulegr'', virðugligr och virðiligt adj. hederlig, präktig.
		+
		+
		+	''Syllíngar'' f. pl. Scilly-öarna. Dessa ligga emellan England och Irland, men höra ej till det senare, utan till det förra.
		+
		+
		+	''Þángat'' och ''þagat'' anser Grimm, Deut, Gram. III D. s. 174 möjligen kunna förklaras = ''þann gat'' af ett förloradt mask. ''gatr'' (via, semita); men hon synes äfven inrymma förklaringen = ''þann'' veg at ss. förhållandet är med ''þannig, þinnig'' och ''þannug.''
		+
		+
		+	''Pataldr'' m. el. n. kamp, strid, envig; eng. battle, fr. bataille, lat. batallia.
		+
		+

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 8. jun. 2014 kl. 06:14
Linje 173:		Linje 173:


		+
		+	'''Kap. 4. Om Thorvald.'''
		+
		+
		+	''Þorvaldr'' är sammansatt af ''Þór'' (Gudens namn), hvilket som den förste leden i ett sammansatt mans eller fruntimmersnamn nästan alltid går öfver till ''Þor'', när senare delen af sammansättningen hvarken börjar med vocal eller med h, — och ''valdr'' m. herrskare.


−	'''~~Kap~~. 4. ~~Om Thorvald~~.'''	+	''Héðinn hinn mildi'', ty så kallas han i Landn. s. 223, lät bygga gården Svalbarð 16 år före kristendomens införande. Ordet betyder skinnkappa, skinnkjortel och brukas ofta ss. namn på en person. Jmfr ''Skarp- Bjarn- Skartheðinn''.
		+
		+
		+	''Svalbarð'' är väl sammansatt af ''svalr'' adj. sval, kylig, och ''barð'' n.; detta ord eger, utom sin mer vanliga betydelse af skägg och framstam på fartyg, äfven den af kant, rand eller i allmänhet ett ställe med hög belägenhet (terra editior. Egils.). Förmodligen lig väl gården på sluttningen mot fjärden, utsatt för den kylige hafsvinden.
		+
		+
		+	''Ragneiðr'' af ''regin'' el. ''rögn'' (ragna) a. pl. gudar och ''eiðr''. Som förste delen i ett sammansatt ord betecknar regin antingen, att något är tillhörigt gudarne, att något är heligt, eller också står det förstärkande — Isl. ''eiðr'' i st. f. ''heiðr'' m. heder, ära, anseende. Detta förekommer äfven ensamt som fruntimmersnamn. I isl. finnas dessutom ett ''heið'' eller ''heiði'' n. klarhet, guld; ''heiðr'' f. hed, ett berg med låg och bred rygg, äfvensom ett ''heiðr'' adj. klar.
		+
		+
		+	''Skáld'' eller ''skald'' n. skald, diktare. Man är i någon ovisshet om, hvarifrån detta ord skall härledas. Se Grimm, Deut. Gr. II. D. s. 997, der han synes vilja öfversätta ordet med "den helige sångaren", sättande det i sammanhang med en högst ovanlig svag adjektivform ''skaldo'' (sacer). Bättre är väl då att låte det komma af vb. ''skáldask'', vårt skållas, mista håret; skald skulle då vara = den skallige, och detta passar väl in på de gamle fornnordiske sångarne, som derigenom erhöllo ett ålderdomligare och mer vördnadsbjudande yttre!
		+
		+
		+	''Hegranes'' var beläget längst in i Skagafjörðr; tingsplatsen var äfven derstädes och efter detta ställe uppkallades syslan.
		+
		+
		+	''Grjót'' n. sten, stenart med afs. på beskaffenheten, klappersten; f.sv. har ''gryt'' n. stenar; deraf de många ortnamnen i Sverige på gryt. Bredvid Uppsala t. ex. ligger Gryta gård, vidare hafva vi ett Grythyttehed m. fl. Hit hör troligen, äfven det lat. margarita f. perla.
		+
		+
		+	''Æja'', äfven ægja vb. a. och n. hvila, beta.
		+
		+
		+	''"Noregr'', äldre ''norðvegr'', m. eg. den norre vägen, de nordliga landen, liksom austrvegr, de östliga landen; af det fordom ofta förekommande talesättet í Noregi, dat sg., har det nuvarande Norge uppstått, hvaraf synes, huru orätt det är, när somlige envisas att skrifva "Norrige", förmodligen emedan de tro, att det finnes något af rige (rike) i detta ord, liksom i Srerige, fordom Svía-riki. Men formerna i T. Norwegen, E. Norway, Lat. Norvegia. Dansk Runsten Nur-viak, acc , utom det inländska skrifsättet Norge borde dock hafva lärt dem det rätta." Såre, Yng. & s. 41.
		+
		+
		+	''Heiptrœkr'' adj. hämndgirig. Vi ega i isl. tvenne vb. ''rœkja'': förkasta, förjaga och ''roekja'': draga omsorg om, visa aktning för (vårt rykta). Af det förra kommer adj. ''rœkr'': förkastlig; af det senare ''roekr'': en som lägger sig vinning om. Isl. ''heipt'' f. hämnd.

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 7. jun. 2014 kl. 20:19
Linje 144:		Linje 144:

	''Gyðja'' f. prestinna, gudinna. Ordet heter i pl. m. art. gyðjurnar enligt den regeln, att plur., med undantag af nom. och acc. af starka neutr., synkoperar ''hi.''		''Gyðja'' f. prestinna, gudinna. Ordet heter i pl. m. art. gyðjurnar enligt den regeln, att plur., med undantag af nom. och acc. af starka neutr., synkoperar ''hi.''
		+



	'''Kap. 3. Om Thorvard.'''		'''Kap. 3. Om Thorvard.'''
		+
		+
		+	''Klaufi'' m. öfversättes af Jonss. med "en ubehændig, klodset Person" och kommer af isl. vb. ''kliúfa'' (klýf, klauf, klofit). Dalskan har ett ''kleova'' (kleof, klåf, klevin). Hit höra: klofve, klöf, klyfta, dial. klysa, klysna, klyssen = öppning på ett trä, der delarne eller grenarne vidga ut sig.
		+
		+
		+	''Letja'' (let, latta, latt) vb. a: frånråda en något.
		+
		+
		+	''Prestr'' m. prest. Isländingen afhöll sig så mycket som möjligt från inblandning af utländska ord, särdeles af ogermanisk härkomst; men omdanade deremot sådana, som voro inkomna med nya seder och bruk, i synnerhet genom kristendomens införande, och som icke lätt ersattes genom inhemska.
		+
		+
		+	''Lítill, lítil, lítit'' och ''lítt'' adj. liten, obetydlig — comp. ''minni'', sup. ''minst-r''. Ordet är anmärkningsvärd! derföre, att det förkortar rotens í så snart synkope inträder: ''litlum'' f. lítilum, ''litlir'' f. lítilir.
		+
		+
		+	''Gluggr'' eller ''glyggr, gluggi'' m. glugg. Vårt vb. glo (se stint) motsvarar till bemärkelsen isl. glugga, till formen isl. ''glóa'': lysa, glöda. Samma bemärkelse har äfven glo i sv. dial. I Skåne benämnes eget nog på några ställen januari månad glugg el. glogg. Möjligen får man då söka förklaringen deri, att man den tiden moste hålla sig inom fönster och dörrar, eller kan man, och så synes Rietz vilja hafva det, låta ordet komma af isl. glugg n. vind; den tid sålunda, då storm och kall vind råder. Hels. har ett adj. ''glåmig'' om en som stirrar. ''Fjallhrapi'', — rapi (och efter nuvarande, uttal) — drapi m. dvärgbjörk, björkris.
		+
		+
		+	''Þreskaldr, þresköldr, þröskaldr'' (dessutom ''þreskjöldr, þröskjöldr'', äfvensom en något osäker form ''þrepskjöldr'') m. tröskel. Grimm anser detta ord ej vara sammansatt, utan komma af vb. ''þriska, þreska, þryskia'' (triturare) och en afledning på ''uld'' el. ''old'' och förklaringen anger han i orden: "weil vor der schwelle, auf der tenne, gedroschen wird." Han synes dock icke vara ritt säker på sin sak, ty på samma ställe (II D. s. 332) framkastar han frågan, om icke ordet möjligen kunnat uppstå ur ''þresk-valdr?'' Åt hvilken dera förklaringen bör man tilläfventyrs gifva företrädet^
		+
		+
		+	''Bótólfr'' var biskop på Hólar åren 1238—1246.
		+
		+

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 7. jun. 2014 kl. 19:48
Linje 93:		Linje 93:

	''Hjaltadalr'' fick antagligen sitt namn af landnamsmannen ''Hjalti, Þórðar skálps'' son. Landn. s. 196—97.		''Hjaltadalr'' fick antagligen sitt namn af landnamsmannen ''Hjalti, Þórðar skálps'' son. Landn. s. 196—97.
		+



	'''Kap. 2. Om Thorvald och biskopen.'''		'''Kap. 2. Om Thorvald och biskopen.'''
		+
		+
		+	''Með XIII manna.'' Man kunde äfven skrifva ''með þrettánda mann.'' Bruket af ordningstalen är öfver hufvud taget detsamma som i det nyare skriftspråket. Anmärkas må dock, att uttryck sädana, som við el. með þrettánda mann, icke beteckna med tretton man, utan sjelf trettonde, eller med tolf man. När man derföre träffar på talesätt som með XIII manna eller mann, är det endast bokstafven a i mana, som tjenar till upplysning, ty með XIII menn skulle betyda med tretton man. Se härom vidare Lund, Oldn. O. L. s. 150.
		+
		+
		+	''Armaðr'' m. person, som står i annan mans tjenst (ármenning) och som har att förvalta dennes egendom, indrifva hans inkomster m. m., ungefär detsamma som umboðsmaðr, lensmaðr. Sådane ármenn bodde på konungens gårdar, för att efterse dem; sådane hade äfven biskopen i dylik afsigt, synnerligen dock, för att efterse det rigtiga inkommandet af böter för öfverträdelse af kyrkolagen. Sedan betyder ''ármaðr'' äfven såsom här: skyddsande. Om den fabelaktiga händelse, som här omtalas, förtäljer Olof Tryggv. Saga, kap. 131 utförligare och låter slutligen Kodran tillropa sin skyddsande dessa betecknande ord: "jag har dyrkat dig som en nyttig och stark Gud den tid jag icke kände den sanne, men eftersom jag nu har funnit, att du är full af svek och mycket svag, så är jag nu berättigad till, utan att dervid begå någon synd, att öfvergifva dig och fly under den Guds beskärm, som är långt bättre och starkare än du." Desse ármenn svara alldeles mot de i Tyskland så kallade ministeriales, uppsyningsmännen öfver de kejserliga kammargodsen, ursprungligen lifegne, men genom den dem tillfallna myndighet i besittning af betydlig makt.
		+
		+
		+	''Hjú'' n. hjon, tjenstefolk. Jonsson i sitt Lex. skiljer mellan detta och ''hjún, hjón'' (-s, pl. d. s.) n. Fritzner däremot sammanslår dem till ett. F. sv. har ett starkt subst. n. ''hion, hiön'' och ett svagt ''hiona''. Rydqvist anser från Skandinavisk synpunkt ''hiona'' för svag form till det starka ''hion'', i händelse icke ''hion'' kunde möjligen sjelft vara svag pl. af ett hos oss ej synligt ''hio'' = isl. hiú.
		+
		+
		+	''Hvanneyri''. Se derom Landn. s. 58. Namnet är troligen att härleda från ''hvönn'' (hvannar, hvannir) f. angelika-planta och ''eyrr'' (-ar, -ar) el. ''eyri'' (-ar) f. låg, sandig strand. Ordet lefver flerestädes i dial.; jmfr öresund, örskär, m. fl.
		+
		+
		+	''Vaða'' (óð, óðum, vaðinn): framrusa. Häraf isl. óðr: häftig, rasande; ''Oðinn'': "den genom världsalltet gående, i striden frambrytande"; ''oeði:'' raseri; ''oeða:'' rasa. Dalskan har ''odå'' (vada). ''V'' bortfaller enligt regeln i en del isl. verbalböjningar framför ''o, u'' och ''y'' (genom aphæresis).
		+
		+
		+	''Haukagil'' i ''Vatnsdal''. Ordet är sammansatt af ''haukr:'' hök och ''gil'' (s, pl. d. s.) n. klyfta, bergskrefva.
		+
		+
		+	''Hvammr.'' Landn. omnämner icke mindre än sju ställen med detta namn: i Hvammssveit, i Kjós, Mýdal, Norðrárdal, Skagafirði, Vatnsdal och Ölfusi. Detta låg på vestra sidan vid en inre vik af ''Breitðifjörðr'' i ''Þórsness'' sysla. Isl. ''hvammr'' m. liten dal eller fördjupning, oftast öppen på, en af sidorna.
		+
		+
		+	''Þórarinn fýlsenni'' var son af ''Þórðr gellir'' (gellir -is, utan pl. = tjur). ''Fýlsenni'' är sammansatt af ''fýl'' n. ett föl och ''enni'' n. panna, änne = f.sv. ''ænni''; fýlsenni således = hästhufvud.
		+
		+
		+	''Heyrði hvárt þeira orð annars.'' "Då sproget mangler særegne udtryk for "hinanden" og "hverandre", bruges stedordene ''hverr'' og ''hvárr'' i förbindelse med ''annar'' i denne betydning. Undertiden betegnes dog det gensidige forhold blot ved det tillbagevisende ''sik, sér'' (sin i millum; roeddu þeir um með sér. Kriste. S. 10 kap.); men i almindelighed, når det inddelende begreb (som udtrykkes ved ''hverr'' og ''hvárr'') skal udhæves, er dette ikke tilstrækkeligt. Af samme grund forbindes de ogsaa med ''sik, sinn'' for at betegne det inddelende. I dette tilfælde stilles i reglen (som det lat. se-quisque, suus-quisque) det tilbagevisende stedord foran ''hverr'' eller ''hvárr.''" Lund, O. O. L. s. 518.
		+
		+
		+	Visans konstr. är enligt den af mig följda 1858 års upplaga följande: ''Ek fór með dómin dýra; engi drengr lýddi mér; (vér) gátum háð at sveini goða, hreyti hlauutteins; en aldin rýgr gall um heiðnum stalla við skáldi við enga svinnu. Guð kreppi þá gyðju! — Köpenh. uppl. af år 1773, äfvensom Fornm. S. s. 267 hafva något olika text, hvartill jag hänvisar för jämnförelsens skull.
		+	Öfversättning: Jag for med den dyrbara läran; ingen man lyssnade till mig; vi förskaffade oss hat af tempelföreståndarens son, offer qvast-kastaren; men den gamla qvinnan skrek öfver hednaaltret mot skalden med ingen klokhet. Gud klämme denna prestinna!
		+
		+
		+	''Hreytir'' m. qui spargit, den som utströr, fördelar af vb. ''hreyta'' (hreyti, hreytta, hreytt): kasta, utsprida.
		+
		+
		+	''Hlauttein'' m. en qvast att med offerdjurets blod bestänka folket. Isl. ''hlaut'' n. offerblod; jmfr. goth. ''hlauts'', isl. ''hlutr''. Till grund för dessa ord ligger ett isl. starkt vb. ''hljóta, hlaut, hluttum, hlótit:'' bekomma genom lottning.
		+
		+
		+	''Rýgr'' f. "femina potentia prævalens" Egils. I Lappskan lär finnas ett ''ruvgo'' med samma betydelse.
		+
		+
		+	''Stalli'' och ''stallr'' m. en plats, der afgudabilderne voro uppsatte, krubba, stall; det med ett hol försedda fotstycket i fartygets botten, pä hvilken mastens nedre del hvilade. F.sv. har ett ''staller'' m., hvilken maskulina böjning qvarstår i Göta rike och på Gotland; men Svear och Nörrländingar bruka stall neutralt.
		+
		+
		+	''Gyðja'' f. prestinna, gudinna. Ordet heter i pl. m. art. gyðjurnar enligt den regeln, att plur., med undantag af nom. och acc. af starka neutr., synkoperar ''hi.''